Representation av kvinnor och män inom kulturarrangemang 2013 arrangörernas svar

Transkript

1 Representation av kvinnor och män inom kulturarrangemang 2013 arrangörernas svar Efter undersökningen har alla siffror skickats till respektive arrangör tillsammans med följande frågor: 1. Såhär ser det ut hor er, vad tänker ni om att det ser ut så och hur skulle ni vilja att det såg ut om 10 år? 2. Vad är ert största ojämställdhetsproblem och hur ska ni arbeta för att förändra det? 3. Vad är ert bästa knep för att lyckas med jämställdhet? Här kan ni läsa deras svar. Littfest 48 procent kvinnor, 52 procent män Patrik Tornéus, koordinator och Erik Jonsson, koordinator Det ser ok ut. Möjligtvis är problemet det omvända vad gäller läsning och litteratur, män (och unga) läser i allt lägre utsträckning enligt bland annat Litteraturutredningen. Att eftersträva ett exakt 50/50-förhållande mellan män och kvinnor är därför inte vårt mål. Därmed inte sagt att vi kommer bli en festival som bara tar upp böcker om handlar om jakt och Nazityskland. Vissa litterära genrer är ganska tydligt genuskodade, vilket vi i framtiden skulle tycka det vore kul att försöka utmana. Vi är fortsatt mindre bra på att locka andra än svensktalande. I år har vi aktivt arbetat med att de stora (internationella) namnen ska vara kvinnor. Utfallet är vi mer än nöjda med: Lugn, Ekman, El Saadawi, Oksanen och Brøgger talar sitt tydliga språk. Var hela tiden medveten om problemet. Inte för att statistik är intressant utan för att en jämställd festival ofta är en bra festival. Ju fler olika röster desto bättre. Umefolk 54 procent kvinnor, 46 procent män Lisa Lestander, projektledare Vi är nöjda med statistiken. Det är första året då vi har en övervikt av kvinnor på scen. Om 10 år vill vi att det ser ut på samma sätt, så nära 50/50 som möjligt. Våra största ojämställdhetsproblem är strukturer inom band, att vissa instrument är mer mans-/kvinnodominerade och att könsfördelningen på de största scenerna ofta blir mer ojämställda än på de mindre. Det är även en större utmaning att boka

2 jämställt när det gäller band som spelar folkmusik från andra kulturer i jämförelse med svensk folkmusik. Vi arbetar för att förändra det genom att hålla jämställdhet på scenerna och musikalisk kvalité på Umefolk som två av våra högsta prioriteter och vara medvetna under bokningprocessen. Att tänka aktivt på det vid bokning av artister. Visfestival Holmön 28 procent kvinnor, 72 procent män Christer Jilder, festivalamiral Vi har alltid arbetat för en jämn könsfördelning och det vi i första hand tittar på är frontfiguren /huvudartistens kön. Problemet blir att när man räknar antal medverkande på scen är att de kvinnliga artisterna ofta har med sig manliga musiker och det är svårt för oss att göra något åt. Likaså skulle vi kunna ta med en kvinnokör för att förbättra statistiken, men så räknar inte vi. Jämställdhet är en viktig fråga för oss när vi bokar artister och med vårt sätt att räkna anser jag att vi 2013 hade en jämställd festival med minst 40 % kvinnor. Sedan finns det andra faktorer som vi också måste ta hänsyn till t.ex. att få en bra blandning av olika musikgenrer, enskilda artister och grupper. Fartig musik och stillsam, traditionell trubadur och nyskapande, visa, folkvisa, vispop, visrock. Vi kommer att fortsätta ha jämställdhet för ögonen och fortsätta utfrå från frontfigurer som vi anser är det enda fungerande sättet att räkna på. Umeå Open 26 procent kvinnor, 74 procent män Robert Dahl Norsten, verksamhetschef, Umeå kulturförening Humlan. Det är en nedslående statistik, särskilt med tanke på att frågan om könsfördelning är viktig för Humlan och med att Umeå Opens resultat inte var bättre trots att kvinnor fanns i fler än hälften av musikgrupperna. Då vi räknar manliga respektive kvinnliga frontfigurer så överväger kvinnorna vilket vi är stolta över. Räknar man huvuden så blir i många fall statistiken inte bättre för att man bokar en kvinnlig soloartist då hon med största sannolikhet har med sig ett band bestående av manliga musiker. Enligt organisationen Jämställd Festivals sätt att räkna, med kvinnodominerade, mansdominerade och helt jämställda akter, når vi till 37 % kvinnodominerade akter och 1 procent helt jämställda akter. Vi arbetar medvetet mot att utjämna könsfördelningen på våra arrangemang men det är en lång uppförsbacke. Utbudet hos agenter och konserbolag är övervägande manligt. Vårt arrangemang Popup som inte är med i statistiken hade bara kvinnliga frontfigurer, dock smög sig några manliga musiker in och gjorde att statistiken blev 70 procent kvinnor och 30 procent män, trots att den utåt sätt var närmare 100 procent. Använder man Jämställd Festivals sätt att räkna blir resultatet 85 procent kvinnliga akter och 16 procent jämställda akter. I en framtid hoppas vi att könsfördelningen är helt utjämnad inte bara framme vid mikrofonen utan på flera plan med fler kvinnor i andra roller än som sångerskor/soloartister och att debatten inte längre är nödvändig utan att

3 musikindustrin har blivit jämställd i alla led, från artister, till managers, till musiker, till bokare, till arrangörer, till de som jobbar bakom scenen och hela vägen till musikskolan. Föreningens strategi är att ha könsfördelningen som en levande fråga i vårt arbete. Vi fortsätter även att i den mån vi har möjlighet påverka de vi bokar artister av och de som har makten i sin hand att främja kvinnliga artister. Move filmfestival 60 procent kvinnor, 40 procent män Karin Johansson, festivalsamordnare En av målsättningarna med Move 2013 var att arbeta för en med jämställd filmbransch genom att ha en feministisk prägel och lyfta fram frågor kring kvinnor, män och film. Utifrån denna målsättning har vi på olika sätt arbetat med temat Jämställdhet inom filmbranschen. Under Move filmfestival var 65 procent av filmerna som visades regisserade av kvinnor. Detta är vi väldigt nöjda med, då vi anser det viktigt att ge plats åt kvinnliga regissörer, något som är väldigt ovanligt bland filmfestivaler. Vi bad Wanda Bendjelloul, som driver bloggen Feministisk filmfasta, att sätta samman ett retrospektiv av en kvinnlig regissör och hon valde tre filmer av Andrea Arnolds. Vi visade även ett annat retrospektiv under Move, av den framstående dokumentärfilmaren Nahid Persson Sarvestani. Nahid fanns även på plats och samtalade med publiken om sina filmer. En annan satsning som vi gjorde för att lyfta frågor om jämställdhet inom filmbranschen var att vi uppmanade besökarna att bechdeltesta alla våra långfilmer. På sätt ville vi uppmärksamma en del av de problem som finns gällande kvinnors representation på filmduken. För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier: Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män. Utöver dessa satsningar så arrangerade vi samarbetet med WIFT (Women in Film and Television) en kväll innehållande föreläsningar, artister och en filmvisning kring temat jämställdhet i filmbranschen. Made-festivalen 40 procent kvinnor, 60 procent män Elin Hellrönn, projektledare, Norrlandsoperan 60/40 är minsta möjliga (bra) fördelning skulle jag vilja påstå. Alltid ett mål att jobba mot men inte siffror att nöja sig med. Precis som ni också skriver så finns det en rad olika sätt att räkna könsfördelning på. Made arbetar efter att räkna skallar vilket inte alltid blir representativt för programmet, tyvärr. En skulle även kunna titta på representationen på scen utefter vem/vilket kön som frontar ett band. Tyvärr är det fortfarande så att de flesta instrumentalister som artister (oavsett kön) väljer att samarbeta med, är män. Därav blir även bokningar av stora artister/frontfigurer som

4 är kvinnor ett noll-summespel då de flesta väljer att samarbeta med manliga musiker. Detta gäller förstås framförallt rörande de musikakter vi programmerar. Vad gäller andra konstarter, dans, performance, konst så återfinns delvis samma problem även där. Om tio år önskar jag att vi fortfarande alltid strävar mot 50/50 men att det blivit lättare att nå målet för varje år som gått från och med nu. Ett av våra problem är att bli för nöjda, att bli bekväma i vårt jämställdhetsarbete. Att slappna av i tanken på att vi är bra på det vi gör slappnar en av för mycket i sitt eget jämställdhetsarbete finns risken att fördelningen känns rättvis men i slutändan, efter noga räknat, trots allt är ojämlik. Ett annat problem är att få alla i projektet att sträva mot samma mål, att arbeta utefter samma övertygelse om att inte bara 60/40 räcker utan att 50/50 är målet. Det kan också, som jag skrev ovan, ses som ett problem att många soloartister som spelar tillsammans med musiker väljer att spela tillsammans med män. Om det nu är så att de verkligen kan välja, det låter jag vara osagt. Räkna, räkna, räkna! Hela bokningsprocessen. Leta, leta, leta! Hela programmeringsprocessen. Det finns så otroligt mycket en inte känner till, det gäller att aldrig slappna av och bara utgå från sin egen smak och grundkunskap utan att hela tiden öka sin egen kunskap inom sitt eget fält. Jazzfestivalen 21 procent kvinnor, 79 procent män Lennart Strömbäck, konstnärlig ledare Vi är i framkant då det gäller jämställdhet inom genren jazz- och impromusik om man jämför med andra arrangörer i landet och runt om i världen och hur jämställdheten inom jazzen historiskt sett ut. Har och kommer att fortsätta vårt jämställdhetsarbete på olika plan och inom olika plattformar för dagens statistik talar för sig själv vi kan inte vara nöjda. Just nu bidrar vi med våra erfarenheter inför en stor EU-ansökan som Europé Jazz Network insänder inom kort (Jazz Balance in Europé). Vi samarbetade med musikernätverket IMPRA på senaste festivalen och genusfrågor fanns på agendan i våra samtal om jazz på festivalen 2013 (till exempel normkritik i samtalet om musikalisk kvalitet). Under 2013 fortsätter detta samarbete i form av ett nationellt projekt. Om tio år har vi kommit längre och vår förhoppning är att detta också ska framgå i statistiken även om statistik inte alltid ger hela bilden/sanningen om sakernas tillstånd. Vi är en spegelbild av samhället inte en konstnärlig ö. Ett exempel: det är mer regel än undantag att kvinnliga musiker/kompositörer väljer män framför kvinnor då de bildar grupper. Kanske är det då mer relevant att räkna kön betr. kapellmästare/bandledare än antal enskilda musiker. För att utveckla jämställdheten inom jazzmiljön måste vi utveckla insikter, kunskaper och verktyg. Vi måste arbeta med attityder, kommunikationsfrågor, utbildnings- och estetikfrågor. För arrangörer handlar det om att vidga synfältet då man programlägger artister, då man väljer ledamöter i styrelsen, arbetsgrupper med mera. Utveckla nya nätverk och kontaktytor. Ha en tydlig strategi och målsättning. Att ha tålamod och en vid horisont.

5 House of Metal 1 procent kvinnor, 99 procent män Petra Edström, festivalgeneral Vi är medvetna om att vi jobbar med mansdominerad musik. Inom metalgenren finns det mycket få kvinnor överhuvudtaget, i alla led. Vi skulle tycka att det var roligt om det om 10 år fanns en större kvinnlig representation på scenen. Men även hos bokningsbolagen och på teknikersidan. Vårt största problem är att nästan inga kvinnor väljer att börja spela/sjunga metal. Det är svårt för oss som sitter i sista led (som artistbokare) att kunna påverka detta. Vi har inte direkt något knep men vi är noga med att vår styrelse består av 50 procent kvinnor och 50 procent män. Statistiken över kvinnor och män 2014 kommer att se något bättre ut än 2013 då vi hade fler kvinnor på scenerna i år.