Lilla Journalistpriset Näää, vi vann inte men vi hade väldigt kul på Grönan!

Transkript

1 Vad är det killar och tjejer faller för? På superkonsert med Erik Saade Cirkeltrilogin bättre än Potter Nr 56 - maj 2012 Lilla Journalistpriset Näää, vi vann inte men vi hade väldigt kul på Grönan! Vi mötte bronshjältarna från fotbolls-vm Häng med till skolans hemliga utrymmen På besök hos kompisen Dana i Libanon Vinnare av Lilla Journalistpriset 2011

2 Redaktören har ordet Sommarlov med sol och bad Hej och välkomna till sista numret för läsåret av Magazinet. Jag tänker hålla mig kortfattad. Alla trötta elever: nu är ni snart klara med VT 12. Nu är sommaren här med värme och svett. Jag är också glad att säga att det har varigt ett väldigt bra år för skolan och Magazinet. Vi vann inte Lilla journalistpriset i år men bara att bli nominerad som en av Sveriges fyra bästa skoltidningar är en ära. Vanligtvis så skulle jag nu börja ge er smakprover på vad som finns i detta nummer, men inte denna gång. Det är så nu att detta nummer ska ni få utforska själva. Skolan är nu slut men inte bara för lov, vi i nian kommer nu att lämna skolan och börja våra studier på våra respektive gymnasium. Jag är en av dom som kommer att sluta på skolan nu. Det jag kommer att minnas allra mest av min tid på skolan är just min tid på Magazinet. Jag hoppas att nästa chefredaktör också kommer att arbeta hårt för att ta vår skoltidning till nästa års journalistpris. Jag vill också säga att utan våra handledare Stefan Seidel och Ola Johansson så skulle det aldrig ha funnits något Magazinet. Alla älskar sommaren, även om den kan vara för varm eller kall. Det är just något med sommartiden som alla gillar. Jag hoppas att ni alla har ett välförtjänat sommarlov och är redo och utvilade till hösten. Jag kommer att sakna Magazinet. Men jag längtar verkligen till gymnasiet. Ha ett härligt sommarlov och hej då Stallarholmskolan. Rasmus Johansson, chefredaktör Foto: Ola Johansson 2 Magazinet Nr 56 maj 2012

3 Innehåll Redaktionen har varit på prisutdelning 6 Hemliga ställen du inte visste fanns på skolan 8 Patrycja och Vicky har träffat två fotbollsstjärnor 10 Elin har hälsat på sin kompis i Libanon 18 Vad ska man hitta på i sommar? Oscar och Felix kollar 23 Matilda har varit på Eric Saade-konsert 24 Redaktionen Stallarholmsskolan Vannestavägen Stallarholmen Ansvarig utgivare Mimmi Sandberg Omslagsfoto Emma, Malin, Ellen och Isabell åker Fritt fall vid utdelningen av Lilla Journalistpriset. Foto: Victoria Dos Santos Johnson Handledare foto & form Ola Johansson ola.johansson@strangnas.se Handledare text Stefan Seidel stefan@traffpunkt.nu Tryck Strängnäs Kommuntryckeri Upplaga 600 ex, når ca 1500 personer. Medverkande i det här numret: Albin Broberg, Elin Bergsmeds, Elin Eklund, Elin Seidel, Ellen Lagerström, Emma Nordqvist, Felix Palmqvist, Isabell Åkerblom, Jenny Aspe Loberg, Jessica Xu, Joachim Larsson, Johan Andreasson, Jonas Jonsson, Linn Ljungqvist, Malin Åkerblom, Matilda Jarl, Oscar Gyllby, Patrycja Jerzak, Rasmus Johansson, Saga Ågren, Sebastian Karlsson, Therése Karlsson, Victoria Dos Santos Johnson Magazinet Nr 56 maj

4 The vårish ärish härish in the Stallish! Vackra färger... Foto: Ellen Lagerström Våren sprudlar även i lilla Stallis. Foto: Malin Åkerblom Mys i gräset. Foto: Ellen Lagerström Go brun! Foto: Linn Ljungquist Gröna knoppar visar oss att våren är på väg eller den är nog redan här! Foto: Ellen Lagerström 4 Magazinet Nr 56 maj 2012

5 Tha Love Story Här är en romantisk historia om två tjejer. OBS: bilderna är arrangerade och det var inte vi som klottrade på gympahallen. Foto: Malin Åkerblom Får jag chans på dig? Jag vet inte Snälla? Okej då :* Malin Åkerblom Linn Ljungquist Ellen Lagerström Magazinet Nr 56 maj

6 En fartfylld prisutdelning på Gröna Lund! Magazinet blev nominerade till Lilla Journalistpriset i år igen och vi fick åka till prisutdelning på Gröna Lund i Stockholm. Det var tidningen Milo från Äppelviksskolan som vann, men som konferencieren sa, alla som är nominerade är vinnare I väntan på bussen till Läggesta tågstation I bussen på väg mot tågcentralen Vår lärare Stefan tog fel på tiden så nu ska vi vänta en timme på tåget Går på tåget till Stockholm Går förbi plattan på väg till spårvagnen. 6 Magazinet Nr 56 maj 2012

7 15.26 Nu åker vi spårvagn till Gröna Lund Framme vid Gröna Lund, Stefan poserar som en kung Några sexor i redaktionen är chockade efter åkturen Spiderman (konferenciéren) gör en proffsig entré Ett band stod för musiken under pauserna på prisutdelningen Tidningen Milo vann och fick ta emot en check på kr Jenny och Elin blev Pettsson och Findus Redaktionen på väg mot tåget hem Sitter på bussen hem efter en lång och härlig dag på Grönan! Victoria Dos Santos Johnson Saga Ågren Magazinet Nr 56 maj

8 Vi har spanat in ställen du aldrig varit på Foto: Isabell Åkerblom Ola kikar in i vinden (han är för feg för att gå in). Vi har varit på några av skolans utrymmen där vi elever inte får vara. Vi fick hjälp av vår vaktmästare Håkan att kolla nere i källaren. Visste ni att det finns ytterligare en våning under källaren? Eller att det finns en vind bakom vår bildlärare Olas skrivbord i bildsalen? Innan vita skolan byggdes ut 1998 så låg toaletterna i källaren i vita skolan. Man kom ner dit via trappor som gick åt var sitt håll från den stora entrén (utomhus). Nu har ingångarna murats igen men trapporna kan man se nere i källaren. Nu används tjejernas toaletter som förråd till lärarna och killarnas har murats igen och där är nu hissen. I bildsalen finns det en lucka bakom Olas bord. Om man öppnar den så kommer man till ett utrymme ovanför expeditionen. Där finns det en lucka upp till taket. Vi gick upp dit och såg hela skolgården uppifrån, det var coolt. Under källaren finns ytterligare en våning. Där är det ett pannrum och för att komma ner dit måste man gå längst bort i källaren och sen klättra eller gå nerför en brant stege. Där nere eldar man pellets för att få värme i vita skolan. Emma Nordqvist Isabell Åkerblom 8 Magazinet Nr 56 maj 2012

9 Emma visar var luckan till vinden är. Foto: Isabell Åkerblom Här eldas det för fullt. Foto: Emma Nordqvist Ifrån luckan på vinden kan man se hela skolgården. Foto: Isabell Åkerblom Foto: Emma Nordqvist Det är ingen idé att försöka komma in i bildsalen via vinden utifrån. Smarta Ola har låst luckan med en sten. Foto: Emma Nordqvist Trappan som ledde till tjejernas toalett används nu som förråd åt lärarna. Tjejernas toalett är nu ett oorganiserat förråd åt lärarna. Foto: Emma Nordqvist Magazinet Nr 56 maj

10 Vi mötte bronshjältarna från VM 2011 Foto: Rafał Jerzak Patrycja och Victoria tillsammans med Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant. Visste ni att fotbollsstjärnan Lisa Dahlkvist skolkade för det mesta i skolan? Att Linda Sembrandt, som också spelar i landslaget, råkat sno med sig en schampoflaska från ICA? Vi har varit och tittat på fotbollsträningen med Tyresös superstjärnor och fick en lång intervju med Lisa och Linda. Vi kommer in på den stora planen tio minuter innan träningen börjar. Vi sätter oss på en läktare med röda och gula stolar. När klockan börjar närma sig 9.00 droppar fotbollsspelarna in. Alla hälsar glatt på oss när dom går förbi. Nästan sist av alla kommer den brasilianska fotbollsstjärnan Marta in tillsammans med Lisa Dahlkvist. Alla spelarna börjar långsamt värma upp med att jogga fram och tillbaka på planen. En mörkhårig tränare som ser ut lite som Zlatan började ropa ut massa uppgifter som de ska genomföra. Caroline Seger som stukat foten står och styrketränar vid sidan om planen. Dom två målvakterna står vid målet och tränar på att ta emot skott från sidan med en annan tränare. Vädret är mulet och det blåser ganska starkt. Efter en timme börjar laget stretcha och vissa går. Linda Sembrant kommer fram till oss och säger att de bara ska byta om, och att de kommer om några minuter. Marta har gått vid mitten av träningen, så henne hinner vi inte prata med. Linda och Lisa kommer fram och hälsar glatt och sätter sig bredvid oss på läktaren. När började ni träna fotboll? Linda: Jag var någonstans runt 8 som ju är ganska sent för dom flesta börjar när dom är 5-6 år, men jag höll på med konståkning innan så jag var en liten prinsessa då, haha. Lisa: Jag började när jag var runt 5-6 år tror jag. När bestämde ni er för att satsa på fotboll? Linda: Jag var nog 13 eller 14 år då, för jag spelade innebandy också samtidigt som jag spelade fotboll men när jag var runt så bestämde jag mig för att satsa på fotboll. Lisa: Jag var nog också runt år. En fråga till dig Lisa, är det din pappa som har varit proffs förut, alltså Sven Dahlkvist, som påverkat dig till att börja spela fotboll och bli proffs? 10 Magazinet Nr 56 maj 2012

11 Lisa: Nej, jag ville det bara själv. Det var inte så att han tvingade mig att spela fotboll och sa att du inte får gå in och äta hemma om du inte spelar fotboll, nej så var det inte utan jag brukade följa med på hans träningar och tyckte det var kul så det bara blev så att jag bestämde mig för fotboll. Hur är det att spela i landslaget? Lisa: Det är jättekul, det är alltid kul att få representera Sverige och åka på läger tillsammans. Linda: Det är jättekul, speciellt när dom ringde och sa att man är med i landslaget, man blev jätteglad då eftersom man hade lagt ner så mycket tid på fotboll och nu fick man något stort tillbaka för det. Det var jättekul att få chansen att representera Sverige för första gången,det var jättestort för mig. Hur är det att resa runt med laget, blir det jobbigt ibland eller är det bara kul? Lisa: Nej jag tycker det kul att resa, vi brukar nästan alltid dela rum på hotell och vi får alltid bästa rummet, haha, så det är alltid trygg miljö. Linda: Jag tycker också det är kul att åka på läger och resa till matcher. Vi delar nästan alltid rum som sagt och då blir det ännu mer trygg och rolig miljö under flyg- och bussresor. Hur kändes det att vinna brons i förra årets VM, vad tänkte ni då? Linda: Nu är det fest, haha, nej men det var skitkul och väldigt häftigt. Hela VM var en stor upplevelse i sig självt, det var också jättehäftigt att det var så stort intresse runt VM där i Tyskland och att det var så många som kom och tittade, det var jättehäftigt. Lisa: Ja, det var jättehäftigt och kul att det var så stort intresse runt det hela. Bronset var egentligen som pricken över i:et kan man säga. Vi var borta i ungefär sex veckor och hade jättekul. Det var en jättestor upplevelse och det känns som om det var igår det var VM fast det snart är ett år sen. Lisa, vad kände du när du skulle ta straffen mot USA i gruppspelet. Varför tog just du den? Lisa: Det stod ju egentligen mellan mig och Lotta Schelin vem som skulle ta straffen, och det finns kan man säga en oskriven lag att den som blir tacklad i straffområdet ska ta straffen, så jag ville ta den. Så när jag bestämde mig för det så gällde det att fokusera och stänga av att det sitter så många och tittar på dig på läktaren och som tur är så sattw jag straffen och vi vann ju den matchen med 2-1. Under VM blev det ju också en tung förlust mot Japan, hur kändes det att förlora i semifinalen? Lisa: Man blev såklart besviken på det men vi gjorde faktiskt en väldigt dålig laginsats. Men Japan var jätteduktiga, snabba och tekniska och dom vann ju turneringen till slut,så såklart så kunde man inte riktigt sova den natten men man glömde det ganska snabbt ändå och gick vidare för bronsmatchen väntade ju mot Frankrike. Och hur kändes mottagandet här i Sverige när ni kom tillbaka med bronset? Linda: Det var en del när vi kom för vi var i Göteborg och där så presenterades vi på en stor scen mitt i stan och man blev jätteglad när man såg att så många hade kommit dit för att se oss. Lisa: Och så gick vi en sväng på Lotta på Liseberg också. Ja, men mottagandet var jättebra och kul, man blev ju självklart glad när man såg så många komma och se dig. Hur påverkas ni av att herrfotbollen är mer populär och att herrarna tjänar mer och sånt? Linda: Det är ganska svårt att jämföra men det är som det är. Vi kan inte förändra att alla inte vill kolla på våra matcher och dom hellre kollar på herrfotbollen, men vi är glada att vi har våra fans som tycker det är kul att se oss spela. Lisa: Ja, det är ju som det är, man är glad över att ca personer kommer och kollar för att dom tycker det är kul än att personer är typ inköpta och man har betalat dom för att komma titta. Forts. Patrycja sittande på den rödgula läktaren. Foto: Victoria Dos Santos Johnson Linda och Lisa busar. Foto: Patrycja Jerzak Magazinet Nr 56 maj

12 Har ni någon kontakt med herrlandslaget? Båda: Nej, det har vi inte. Ni spelade i Göteborg förra året och ni kom tvåa i ligan och vann svenska cupen, så varför valde ni att byta till Tyresö? Lisa: Ja, det gick väldigt bra förra säsongen, det var Göteborgs bästa säsong, men dom hade inte dom framtidsvisioner som jag hade, jag ville mer och fick reda på att Tyresö skulle satsa väldigt mycket under säsongen. Dom värvade många väldigt bra spelare som t ex Marta och Caroline Seger, så jag valde att byta till Tyresö. Linda: Det var samma för mig, jag är 24 snart 25 så jag ville ha lite mer, därför bytte jag till Tyresö. Men trivs ni bättre här i Stockholm än i Göteborg? Linda: Jag tycker jättemycket om Stockholm, och Göteborg är också en fantastisk stad. Jag har bott här i Stockholm förut när jag spelade i AIK så jag gillar Stockholm väldigt mycket. Lisa: Jag tycker också mycket om Stockholm, men jag saknar ju väldigt mycket mina kompisar från Göteborg, dom kommer alltid vara viktiga för mig. Hur är kontakten med laget här i Tyresö, brukar ni träffas privat? Linda: Det är olika, ibland kan man ta en lunch eller en fika efter träningen och ibland kan man känna sig lite trött och då vill man kanske bara åka hem och ta det lite lungt. Hur ofta tränar ni? Lisa: Det kan vara lite olika, ibland tränar vi två gånger om dagen, en gång på morgonen och en gång eftermiddagen eller så kan vi träna en gång, det är olika som sagt. Blir ni pressade av att alla säger att Tyresö kommer vinna ligan för att dom har värvat alla de bästa? Lisa: Nää, jag tycker faktiskt att det är kul att så många tror på oss, det är så klart ett stort ansvar men man får se till att göra det bästa man kan under säsongen. Hur förändras privatlivet när man blir känd? Känner många igen er när ni går på gatorna i Tyresö? Lisa: Alltså, jag tycker att det är väldigt mycket paparazzis, haha, nej skoja bara, det är inte samma sak som med Marta som knappt kan röra sig på stan ibland. Men det är alltid några som t ex på ICA kommer fram och snackar fotboll. Linda: Jag kör ju med tonade rutor i bilen och keps och helst solglasögon, haha, nej men det är inte samma sak som med Marta. Men ibland händer det att någon kommer fram och så pratar vi lite fotboll. Har ni haft eller har någon förebild eller idol? Linda: Nej inte någon speciell, men man inspireras av många som t ex Marta som är jätteduktig på det hon gör och så brukar jag titta ibland på mittbackar som tex Piqué från Barca hur han spelar. Lisa: Nej, jag har inte heller någon speciell idol men man inspireras av andra duktiga som Marta. Hon är ju jättebra och hon har mycket spelglädje så man inspireras lätt av det hon gör och så försöker man ibland att kanske göra någon fint som hon gör, haha. Ja, och hur är det att spela med en så bra spelare som Marta? Lisa: Ja, men hon är ju en fantastisk bra fotbollsspelare och det är jättekul att få chansen att spela med henne. Tidigare har man bara spelat emot henne så det är kul att man nu får chansen att spela med henne och man lär sig också mycket av henne. Hon är ju inte bara en bra fotbollsspelare utan också en underbar person. (Linda nickar instämmande). Det finns många yngre fotbollsspelare som skulle vilja bli proffs som ni: har ni några bra tips till dom för att bli ännu bättre? Linda: Att man alltid ska försöka ha kul på träningar och matcher och att man ska tycka det är kul för då går det alltid bättre och att man alltid försöker bli bättre på något. Lisa: Att man går ut och springer hemma fast det kan vara tråkigt så kan det förbättra dig och att man under en träning gör så bra som möjligt och att man har kul och att man alltid vill och försöker så kommer det gå bättre. Vad är det pinsammaste som har hänt er? Lisa: Alltså jag vet faktiskt inte, kommer inte på någonting nu. Linda: Men jag tror att jag har något, det var någon gång här på ICA i Tyresö när jag skulle handla efter träningen. Jag går in med min träningsväska och tar mjölk och allt annat jag behöver, sen ska jag gå och ta schampo och balsam men råkar av ren vana lägga ner det i träningsväskan. När jag har betalat all mat så går jag ut och ska packa ner maten i min träningsväska, då märker jag att jag råkat ta schampo och balsam utan att betala. Jag skämdes supermycket men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och tänkte att det skulle vara jättepinsamt att gå tillbaka till affären så jag tog maten jag hade handlat och la över schampot och balsamen och stängde väskan. Det kändes lite pinsamt att göra så men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra i den situationen, haha. Vilken är er favoritfilm? Lisa: Jag gillar filmen Pretty women, den har jag sett typ 10 gånger och hon som spelar i den, Julia Roberts, är också en duktig skådespelare. Och filmen Pirates of Carribean, den har jag också sett många gånger och min favoritskådespelare är Johnny Depp. Linda: Jag gillar filmen PS I LOVE YOU. Den grinade jag faktiskt till men jag tittar faktiskt mest på serier som t ex 24. Vilken är er favoritmaträtt? Linda: Jag tycker det kan vara lite fint och mysigt att äta lite grillat så här på sommaren och våren. Lisa: Samma här. Favoritmusik? Lisa: Musik är jag inte så bra på men jag gillar musik såklart och jag vet att Linda brukar lyssna mycket på Westlife, haha. 12 Magazinet Nr 56 maj 2012

13 Linda: Nej, men så mycket lyssnar jag inte på Westlife, haha, men jag är också väldigt dålig på musik så om någon frågar mig t ex om jag vet vem det är som sjunger en låt så brukar jag inte veta det. Hur var ni som små, var ni duktiga i skolan? Lisa: Jag skolkade nästan hela tiden för jag var borta för träningar och matcher och så fjäskade jag mycket för lärare för att få vara borta mera, men jag gillade faktiskt inte skolan. Linda: Jag var borta ganska mycket men jag gjorde ordentligt det jag skulle och jag är nöjd med dom betygen jag fick. Om du kunde förändra något dåligt i världeån, vad skulle ni förändra då? Linda: Det är ju det här att alla ska få mat och att alla ska få gå i skolan, här i Sverige tar man för givet att man får mat i skolan och vi förstår inte alltid att vi verkligen har det bra här i Sverige, att vi har råd med mat och att vi får gå i skolan. Lisa: Ja, att alla ska få gå i skolan, jag tog ju själv inte riktig vara på det här med att gå i skolan. Laget börjar värma upp. Foto: Victoria Dos Santos Johnson Kan ni några flera språk? Linda: Jag kan svenska, engelska och lite tyska. Lisa: Jag kan bara engelska (Linda skojar: inte svenska? ) och svenska då, haha. Nu under sommaren är det OS, hur känns det? Lisa: Det känns kul och spännande men det är ändå ganska lång tid kvar, och det är fortfarande många matcher kvar med Tyresö så man måste fokusera på det nu. Det blir också en tuff grupp under OS, hur kommer det gå tror ni? Linda: Ja, Japan, Kanada och Sydafrika blir en svår och tuff grupp. Vi får se till att det blir revansch mot Japan den här gången. Efter intervjun tar vi några autografer och bilder på oss tillsammans med Linda och Lisa. Efteråt kändes det nästan overkligt att ha träffat sina idoler. Linda Sembrant signerar Victorias boll. Patrycja Jerzak Foto: Victoria Dos Santos Johnson Victoria Dos Santos Johnson Magazinet Nr 56 maj

14 Svårigheter och lärdomar Min tid på Stallarholmsskolan Jag tänker inte strö över sanningen med snälla ord och förfinade synvinklar. Min tid på den här skolan var ett rent helvete och står för en hel del av min depression. Jag ska ta er genom min tid i skolan och hur jag lärde mig att tackla livet. Skolan är den plats där jag vantrivs mest för att jag har blivit mobbad hela min skolgång och det har skadat min självkänsla mycket. Jag var kallad vider, äckel och mycket värre från trean till femman. Då var jag så utstött och hunsad att jag spenderade all tid inomhus på rasterna och dom gånger jag väl gick ut så gick jag långt från alla mina klasskamrater, vilket jag inte ens vill kalla dom. Min nya klass efter det var en förbättring men inte med mycket. Jag var den nya killen som ingen ville vara med och jag började fokusera på skolan mycket vilket ledde till att jag blev en pina för läraren. Vid många tillfällen så blev jag ignorerad och tystad och jag tappade lusten för skolan. Under den första tiden i klassen var jag ensam. Senare blev det så att jag hade några att prata med från stund till sund. Jag visste inte om dom verkligen ville vara min vän eller om dom ville ha något från mig. Allt detta drev mig djupare in i min depression och jag började ha svårt att ha en lust att komma upp ur sängen på morgonen. Jag såg ingen viktig anledning eller syfte förutom att bli mer sårad. Mitt liv var min värsta mardröm och jag lärde mig att livet är faktiskt bara sorg. Det var innan jag träffade dom som lärde mig viktiga saker om livet. Min första riktiga vän som hjälpte mig var en tjej som lärde mig att inte lägga energi på allt som andra tycker om mig. Utan bara bry dig om dig själv och dom som betyder något för dig. För det är dom som räknas. Dom kommer att lära känna dig bättre än dig själv. Sen träffade jag två personer som lärde mig att alla är olika med egna tankar och känslor som kan bli lika mycket sårade som dina. Det bevisar att man inte har någon rätt att behandla någon Jag lärde mig att alla som sårar andra på något sätt redan är sårade själva illa bara för att dom är sig själva och inte försöka gömma något. Nu var jag på väg upp ur all depression som mina tidigare år kastat på mig och då träffade jag en kille som var ett riktigt dumhuvud mot mig, men jag lärde mig att han gjorde det av en anledning. Jag lärde mig att alla som sårar andra på något sätt redan är sårade själva, om det så må vara skilda föräldrar, att man varit mobbad själv, aldrig haft en riktig vän eller till och med är helt osäker på sig själv. Jag säger faktiskt tack till den killen nu och förlåter honom. Efter det träffade jag tre personer som lärde mig flera olika saker. En av tjejerna lärde mig att vara sig själv och uttrycka sig på det sätt du helst vill oavsett om någon tycker du är galen, ful eller skadad i huvudet. Det enda som du ska tänka på är att aldrig skada någon eller förstöra något. Hon bevisade detta genom att vara just sig själv i all sitt färgstarka beteende. Killen lärde mig att alla inte är dina vänner eller vill vara din vän men man kan fortfarande acceptera varandra. Han och jag ses fortfarande då och då vi hälsar på varandra men inget mer för det behövs inte. Den andra tjejen lärde mig att man inte kan tvinga sig på någon oavsett hur starka känslor man har, utan man måste faktiskt acceptera den andra, men man kan fortfarande vara vänner men inte mer än det. Hon är nu en av mina bästa vänner, men som sagt inget mer, och jag mår faktisk bra av det. Jag tackar alla dom som har lärt mig tackla livet och hjälpt mig att komma ur min depression. Jag vet att dom alltid kommer att vara där för mig. Jag vet nu att livet är tufft men tack vare mina vänner så vet jag nu hur man ska se och hantera livets alla svårigheter. Jag dedicerar denna text till dom. Rasmus Johansson 14 Magazinet Nr 56 maj 2012

15 ÄR DU FÖDD -98 ELLER TIDIGARE. HÄR ÄR ETT ERBJUDANDE TILL DIG! KONFIRMAND 2012/2013 Konfirmandåret är både en yttre och en inre resa där du ges chansen att: upptäcka mer om dig själv och växa som människa få nya vänner och se att vi är rätt lika, trots att vi är unika prata om allt mellan himmel och jord, både stort och smått ifrågasätta och närma dig det som är din tro fundera mer på Gud, Jesus, tro och tvivel, liv och död, kärlek och ensamhet lära dig mer om Svenska kyrkan, den kristna tron och församlingens olika gudstjänster Vi träffas tisdagar kl i församlingshemmet. Under året åker vi på tre kortare läger där vi bland annat övernattar i Toresunds kyrka och på Stjärnholms slott. Som konfirmand ingår det att vara med på olika gudstjänster. Vi som kommer att vara era konfirmandledare är: Församlingspedagog Anna Särnå tel: och präst Mats Wendt tel: Anmälningsblankett 2012/2013 Namn: Personnummer: Adress: Hemtel: E-post: Döpt? Ja Nej Postnummer: Mobilnummer: Allergi/Specialkost: Målsman: Hemtel: Mobilnummer: Målsman: Hemtel: Mobilnummer: Annat vi bör känna till om konfirmanden: Målsmans underskrift: Blanketten skickas till: Stallarholmens församling, Ytterselöv. 8, STALLARHOLMEN Anmälan kan också göras direkt till församlingspedagog anna.sarna@svenskakyrkan.se

16 Vilket är viktigast: Utsidan eller insidan? Titta på en typisk tjejtidning som Frida eller SOLO. Omslagsbilden visar en tjej, hon har perfekt kropp, fint hår, ren hy och snygg solbränna. Andra sidan handlar om självförtroende och att du duger som du är. Vad är det för dubbelmoral? Ibland så undrar vi, hur långt man kan gå? Det finns dom som inte har någon självrespekt. Om man lägger upp en bild på facebook i bara bh och trycker upp brösten i kameran så får man killar efter sig. Är det så man vill bli sedd nu för tiden? Om det nu är insidan som räknas så vad har då brösten och rumpan med insidan att göra? Sen lägger man upp en status: gilla om jag är fin, gilla om jag är snygg osv Det viktigaste är väl vad du tycker om dig själv, att du tycker du är bra är det enda som räknas. Enligt alla ungdomar idag så är ju utseende nästan allt. Varför sminkar sig tjejer om det är insidan som räknas? Man ser och hör överallt att du är speciell, du är unik, du är underbar. Varför är då hälften av alla tidningar om hur du ska banta, få den perfekta kroppen eller bli smal? Så om du är smal, är du perfekt? Visst finns det folk som är födda med en viss kroppsform men alla som har lite för mycket fett på kroppen, dom kämpar för att bli som pinnar och det här färgar ju av sig på ungdomar. Är du inte smal, har fint hår, perfekt hy och snygga ben, är du mindre värd då? Utseendefixering kommer alltid att finnas kvar, den försvinner ju inte bara för att vi skriver om den. Vi skulle vilja att folk förstod att dom är bra som dom är, utan massa smink och dieter hit och dit. Och sen kan man kanske ta kurviga modeller istället för dom som ser ut som skelett, för då skulle ju tjejen som läser tidningen och har lite mage förstå att det är okej att bara vara sig själv. Elin Bergsmeds Jenny Aspe Loberg 16 Magazinet Nr 56 maj 2012

17 Vad killar vill ha hos tjejer och vad tjejer vill ha hos killar! Vi har gått runt i skolan och frågat vad folk tycker att dom skulle vilja ha hos en tjej eller kille. Vad dom faller för och vad det är som gör att dem stannar kvar. Isaac Höög, åk 7 Hej! Säg 3 saker du vill ha hos en tjej, alltså speciella saker. Insidan: - Hon ska vara sig själv. - Hon ska inte vara en sån tjej som klagar på sig själv för att få komplimanger om sig själv. Utsidan: - Kroppen. - Ögonen. Caroline Bolt, åk 9 Tjo, vad är det som gör att du faller för en kille? Alltså både på in- och utsidan. Insidan: - Snäll. - Omtänksam. - Humor. Utsidan: - Utsidan är inte viktig, bara han är fin på insidan. Lisa Rådmann, lärare Hej Lisa! Vad är det du vill se hos en man? Insidan: - Trygghet. - Det finns ju hur mycket som helst man kan önska sig, visst är det trevligt om han är snygg, humoristisk, men det är ju tryggheten och omtänksamheten som betyder mest för mig. Utsidan: - Det spelar ingen stor roll, men jag tycker det är snyggt med mörka ögon och mörkt hår. Haha! David Eklund, åk 8 Hejhej, vad vill du ha hos en tjej? Insidan: - Hon ska inte skrika efter uppmärksamhet. - Man ska kunna vara vart som helst, bara man är tillsammans. - Hon ska alltid ställa upp och alltid finnas där. Utsidan: - Vacker (speciellt utseende). - Fin kropp. Jesper Kallin, åk 9 Tjenare, vad är det du söker hos en tjej? Insidan: - Om hon ska klaga på någonting så ska det vara över rätt sak. - Hon ska kunna vara sig själv. - Åldern spelar ju roll. Känns ju lite fel att vara tillsammans med någon som är fem år yngre. Utsidan: - Hon ska inte använda överdrivet mycket smink. Ola Johansson, lärare Tjo Ola! Vad är det du är svag för hos kvinnor? Insidan: - Ärlig. - Uppriktig. - Humor. Utsidan: - Personligt utseende. - Munnen är viktig för jag gillar att pussas. - Det är viktigare med insidan än utsidan. Magazinet Nr 56 maj

18 För ungefär ett år sedan bestämde jag mig för att åka på en språkresa till Skottland. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av ångest som jag hade direkt efter vi hade bokat resan. Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag fegat ur, jag hade inte mött Dana och i så fall hade jag nog aldrig flugit till Libanon. Som ni kanske vet är inte Libanon det mest populära resemålet för svenskar. Vi förknippar landet med krig och ett förstört paradis. Jag satt ju på flygplanet av helt andra anledningar än att utforska varje del av landet, jag var på väg dit för att möta min bästa kompis som jag inte sett på ett halvår. Tanken på att jag skulle möta hennes familj för första gången skrämde mig för trots att jag träffat Dana så var resten av familjen främlingar för mig. Hur skulle jag klara av att möta en helt ny familj i en annan kultur? Efter en lång flygtur var jag framme. Det var tung och fuktig luft och fullt av människor. Det enda jag kunde se av Dana var en viftande hand som kom närmare och närmare. När vi hade kramats och gråtit lite så hälsade jag på hennes pappa och efter det så släppte nervositeten helt och det roliga kunde börja. Gömde kakan Redan en av de första dagarna skulle jag träffa hela hennes släkt och fastän jag redan hade ätit så tvingade de mig att prova allt som fanns på bordet. Libanon är känt för den goda maten och efter två tallrikar hade jag smakat allt från de libanesiska salladerna tabboule och fattouch till små kakor som kallas maamoul. Jag föredrar libanesisk mat framför svensk sill och surströmming men efterrätterna är vi svenskar bättre på att göra. Deras påskkakor smakade så illa att jag gömde en i servetten och jag är ingen som brukar säga nej till efterrätt Skolan i Libanon är mycket strängare än den i Sverige. Om man inte får ett MVG blir läraren missnöjd och om du får ett G så får du oftast hemringning Föräldrarna i Libanon är väldigt stränga och det har funnits många dagar jag chattat med Dana som hon har gjort läxor i flera timmar och inte haft någon fritid. Det jag också la märke till är de konstiga mattiderna. Familjen äter alltid ute på söndagen men under resten av veckan så äter de inte tillsammans. Dana har en chaufför och två barnflickor som skjutsar henne vart hon vill och som gör all mat. Pussa ögonläkaren De hälsar på ett väldigt speciellt sett i Libanon. Jag tycker inte det är konstigt att man pussar sina släktingar på kinderna när man säger hej, men att Dana och hennes mamma börjar pussa på ögondoktorn när de ska kolla hennes syn blir för mig lite märkligt. Trafiken är också en grej som jag tycker är helt galen! Bilar kör huller om buller och jag tror jag hade en nära-döden-upplevelse i bilen varje dag. En dag så var vi på en helt tom väg och så kom det en sladdande bil, helt utan kontroll, som åkte rakt mot oss. Det finns så mycket kultur och historia i Libanon att det nästan skulle vara omöjligt att se allt på en vecka. Många som bor där är stolta över sin kultur. Danas föräldrar tog mig i alla fall glatt ut på några turer då jag fick lära mig om alfabetets uppkomst, libanesiska uppfinningar och kriget. Det var intressant att se allt som de gått igenom och att de inte alls är den sorts hatande människor som de flesta tror att det libanesiska folket är. En meter snö Det mest intressanta var de stora underjordiska grottorna som är flera hundra kvadratmeter stora med stora tappar som hänger ner från taket. Det var även skönt att komma bort från hettan vid havet och komma till svensk temperatur uppe i bergen. Där var det ungefär en meter snö och jag kände mig verkligen som hemma. Nu i slutändan kan jag inte fatta att jag var nervös inför att träffa hennes familj och hennes kompisar. Hennes småsyskon är urgulliga och hennes föräldrar är trevliga och väldigt beskyddande. För någon vecka sedan när jag fyllde år så sjöng hela hennes familj för mig på Skype. Jag kan knappt vänta på att visa henne Sverige! Då får jag bjuda henne på surströmming, visa Åsa gravfält, gå på vildsvinssafari och varför inte bjuda in henne att kolla på Sjåvven så att hon får se en typisk svensk sträng skola. 18 Magazinet Nr 56 maj 2012