Tema Den svenska pediatrikens historia. nr.3/2013

Transkript

1 bkn_113_3_cover.qxd:bkn 5/22/13 10:15 AM Page 1 nr.3/2013 Tema Den svenska pediatrikens historia Världens första professor i pediatrik Framgångsrika kvinnor inom barnläkekonsten Debatt: Kritiklös användning av medier

2

3 Barnläkaren Tidningen Barnläkaren utkommer med sex nummer årligen och är Svenska Barnläkarföreningens medlemstidning. Ansvarig utgivare Olle Söder Chefredaktör/Annonskontakt Margareta Munkert Karnros Redaktionssekreterare Viveca Karlsson Tel: Vetenskapsredaktör Catarina Almqvist Malmros Kulturredaktör Lina Schollin Ask Manuskript insändes per mail till: Margareta Munkert Karnros Prenumerationsärenden och adressändringar Sveriges Läkarförbund Medlemsregistret Box Stockholm Tel: Fax: Förlag Barnläkaren is published by Blackwell Publishing Ltd 9600 Garsington Road Oxford OX4 2DQ, UK Tel: Fax: Blackwell Publishing Ltd was acquired by John Wiley & Sons in February Blackwell s programme has been merged with Wiley s global Scientific, Technical, and Medical business to form Wiley-Blackwell. Tryck Quantium Solutions, Singapore Redaktionsråd Catarina Almqvist Malmros Margareta Blennow Hugo Lagercrantz Lina Schollin Ask Nina Nelson Göran Wennergren Omslagsbilder Ina Agency Innehåll issn LEDARE 2 REDAKTÖRENS RUTA 3 BARNMEDICIN Barns hälsa och sjukdomar kring glömda föreläsningar i dagens ljus Hans K:son Blomquist m fl 4 Vårdprogram för barn och ungdomar (4-18 år) med funktionella buksmärtor Ola Ohlén m fl 5 TEMA: DEN SVENSKA PEDIATRIKENS HISTORIA Underrättelser om pediatrikens perinatalperiod Irene Sjögren 7 Fredrik Theodor Berg - världens första pediatrikprofessor Hugo Lagercrantz 9 Göteborgs Barnsjukhus - barnsjukvård i över 150 år Göran Wennergren 10 Hälsovård för späda och små barn - historisk översikt Ragnar Jonsell 12 Isak Jundell, Acta Paediatricas grundare Göran Wennergren, Hugo Lagercrantz 14 Astrid Lindgrens Barnsjukhus - från hittebarnshus till nya Karolinska (NKS) Hugo Lagercrantz 16 Barnmottagningar i ett västgötahistoriskt perspektiv Ragnar Bergström 18 Från socialpediatrik till barnhälsovetenskap Lennart Köhler 19 Framgångsrika kvinnor inom barnläkekonsten Boel Andersson Gäre 21 Cystisk Fibros inte längre en dödlig barnsjukdom Birgitta Strandvik 22 INTERVJUN Barnläkaren som strök besöksförbuden och kortade vårdtiden Anna Käll 24 DEBATT Pekplattor i förskolan: Vi behöver ta oss en funderare kring den kritiklösa användningen av medier Geseke Lundgren 26 SVAR DIREKT Vilka tycker du är pediatrikens tre främsta milstolpar under 1900-talet? 27 VETENSKAP Forskning på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset Johan Alm, Lotta Nordenhäll 28 KULTUR Rebecka Lagercrantz och sagornas värld Lina Ask Schollin 30 Recensioner: Lotta på Bråkmakargatan barnteater Erik Borgström 32 Barnet i konsten på Liljevalchs vårsalong Margareta M Karnros 33 Karlsson på taket barnopera Margareta M Karnros 34 KALENDARIUM 36

4 04-FM_Orion+toad.indd 1 22/05/13 10:20 AM

5 LEDARE Framtidstro Det har varit en lång vinter och en kall vår men nu har sommaren äntligen kommit. Vi har ju egentligen aldrig varit oroliga. Vi vet ju att sommaren alltid kommer. Framtidstron för hälso- och sjukvården känns inte lika säker. Larmrapporter säger att vi inte kommer att ha råd med en alltmer kostnadskrävande sjukvård. Vi lever längre och kommer därför att kräva mer sjukvård än förr och det blir dyrt. Vi har också nya överlevare med nya sjukvårdsbehov. Extremt prematurfödda barn och överlevare efter barncancer är två ökande grupper som kräver särskild vård. Nya metoder och inte minst nya läkemedel är mycket kostsamma. Läkemedelsbolagen hesiterar att utveckla nya mediciner då det är osäkert om någon vill (kan) betala. Framtidstro är viktigt då den får oss att välja, satsa, ta risker och bestämma karriärväg. På det stora sjukhuset och universitet där jag arbetar finns det uppenbart en framtidstro. Sedan en tid råder där ett organiserat byggkaos. Europas största byggarbetsplats finns nu i området kring Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet (KI) i Solna. Det är det Nya Karolinska (NKS; ett av Europas modernaste sjukhus) växer fram med imponerande hastighet, samtidigt som det byggs nya stora forskningslaboratorier både på KI- och sjukhus-campus. Vi har också en unik nationell storsatsning på ett forskningslaboratorium - Science for Life Lab - med de allra modernaste tekniska plattformarna inom livsvetenskaperna i nya stora forskningsbyggnader. Det är kanske en tanke att just dessa byggnader är UFO-liknande ovala skapelser som liknar flygande tefat som just landat. I anslutning växer en helt ny stadsdel fram som däckar över den stora motorvägen och bygger ihop Stockholm med Solna, med plats för bostäder, köpcentrum, kontor och biotech-företag. Utländska kolleger som kommer på besök, särskilt de från sydeuropa där allt demonteras, tror inte att det är sant. Det mest spektakulära är KIs nya aula med plats för 1000 personer. Den är en donation från familjen Erling- Perssons stiftelse (HM, ni vet..), som lagt flera hundra miljoner på bygget, ritat av Gert Wingårdh. Byggnaden är en fantastiskt arkitektonisk skapelse i trä med fasad i spegelglas i flera färger (se bild). Aula Medica är det officiella namnet men den har redan döpts till ålandsbåten i folkmun på grund av den skruvade skeppsliknande formen med en stäv som sträcker sig ut en bit över den hårt trafikerade väg som passerar förbi. Bygget av aulan har inte varit okomplicerat. Tomten är liten och ligger mycket nära granne till två charmerande små rödmålade trähus från 1700-talet (Gammelgården), på en lätt vildvuxen gräsmatta. Förslaget att riva dem blev stoppat då husen är byggnadsminnen. Det var ett bra beslut som gör en glad. På bilden ser man hur de står där; det gamla mot det nya! Jag kan inte hjälpa det men allt detta byggande och aktivi tet får mig att känna mig upprymd och tryggare. Någon har ändå trott och räknat med att det kommer att finnas hyresgäster (läs sjukvård, forskning, undervisning) som kan betala hyran. Det betyder framtidstro. BLF och Barnläkaren tillönskar er alla en bra sommar och stärkande semester! Med bästa hälsningar, Olle Söder, ordf. BLF 2 Barnläkaren Nr. 3/13

6 Redaktörens ruta Historiens vingslag har svept över barnläkarredaktionen under våren. Vi har sökt oss tillbaka i tiden för att finna guldkorn att lyfta fram i dagens ljus. Hugo Lagercrantz och Göran Wennergren i redaktionsrådet axlade tillsammans rollen som temaredaktörer. Resultatet har ni i handen - vårt genom tiderna enda nummer med en lättläst sammanfattning om Svensk pediatriks historia. Trevlig läsning. Det namn de flesta kommer att tänka på när de hör talas om pediatrikens historia, är Nils Rosén von Rosenstein. Den lärobok han skrev, Underrättelser om barns sjukdomar och deras botemedel, utkom Boken användes i läkarutbildningen i Sverige ända in på 1900-talet. Nils blev genom sin forskning en pionjär för sin tid och drev radikalt nya idéer. Nytänkandet förde fram sjukdomsförebyggande åtgärder i ljuset. Han insåg och framhävde vikten av att tidigt insatt behandling skulle kunna rädda liv, göra människor friskare och minska barnadödligheten. Idag betraktas Nils Rosén von Rosénstein allmänt som den svenska barnläkekonstens fader. Likväl som det finns fäder till storartade insatser inom pediatriken, finns det givetvis också mödrar till detsamma. Boel Andersson Gäre lyfter fram tre av de många kvinnor, som lämnat avtryck inom barnläkekonsten. Debatt ägnar vi åt ett hett och ständigt aktuellt ämne, nämligen barns användning av medier. Det finns en fara i den kritiklösa användningen och konsumtion av medier och tekniska nyförvärv i tidiga åldrar, som råder idag. Vad vet vi egentligen om hur detta moderna fenomen påverkar barnens hjärna och utveckling? Vad innebär dagens avtrubbade attityd till barns användning av ny teknik, för barnens hälsa? Tyck gärna till och skriv en rad. På vetenskap- och kultursidorna finner vi intressanta berättelser om pediatrikens begynnelse, modern forskning, aktuella intervjuer och recensioner. Att recensera tillsammans med barn är ett utmärkt sätt att få uppriktiga utlåtanden. Närmare sanningen om vad som är värt ris eller ros kommer vi inte. De kan bara behöva lite stöd i att uttrycka sig. Vi uppmuntrar därför fler yngre recensenter i vuxens sällskap att medverka i Barnläkaren som klarsynta tyckare om kulturevenemang för barn av olika slag. Hör av er till redaktionen med idéer. Margareta Munkert Karnros Trevlig sommar Temaredaktörer i detta nummer: Göran Wennergren och Hugo Lagercrantz Göran Wennergren är professor i pediatrik vid Göteborgs universitet och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Forskningsmässigt har han ägnat sig åt astma och allergi hos barn. Ett annat forskningsområde är plötslig spädbarnsdöd. Göran Wennergren har varit ordförande i BLF och är ordförande i Stiftelsen Acta Paediatrica. Göran har stort intresse för historia och har skrivit artiklar om Linnélärjungarna Carl Peter Thunberg och Lars Montin vilka var både läkare och botaniker. Hugo Lagercrantz är seniorprofessor i pediatrik vid Karolinska Institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Han är chefredaktör för Acta Paediatrica. Han har framförallt ägnat sin forskning åt omställningen vid födelsen och andningskontroll hos spädbarn (SIDS). Under de senaste åren har han framförallt intresserat sig för hjärnans utveckling och medvetandets uppkomst. Barnläkaren Nr. 3/13 3

7 BARNMEDICIN Morbi infantum. Professor Pehr von Afzelius Barns hälsa och sjukdomar kring glömda föreläsningar i dagens ljus Uppsalaprofessorn Pehr von Afzelius ( ) föreläsningar har dammats av och kommer att få se dagens ljus i bokform i år. En av hans kloka insikter i den tid han levde i, var att betona att barn inte ska behandlas som små vuxna, utan som de barn de är. Prestigefulla uppdrag efter flerårig resa Pehr var prästson från Västergötland, studerade i Skara och Uppsala, blev Med. doktor 1785, Chirurgie magister 1799 och företog i tidens anda en flerårig studieresa till olika europeiska länder. Vid hemkomsten fick han bl a uppdrag som fältmedikus, regementsfältskär och överdirektör vid arméns medicinalverk, professor i praktisk och teoretisk medicin i Uppsala och läkare vid Sätra Brunn. Han blev också arkiater och förste livmedikus. På den lärostol, som före honom innehafts av Linné, Rosén von Rosenstein och J. G. Acrel, visste han att väl fullfölja traditionerna. Hans klara framställning och i ett vackert, vårdat språk formade föredrag voro fängslande och medryckande, och hans person omfattades av den unga generationen med varm tillgivenhet". Bild på Pehr von Afzelius inklippt första sidan i den handskrift som artikelförfattaren transkriberat och som kommenteras här. På Forskningsarkivet, universitetsbiblioteket i Umeå finns en osignerad handskrift benämnd morbi infantum. Trots det latinska namnet är den skriven på svenska. Vid efterforskningar fann vi Uppsalaprofessorn Pehr von Afzelius originalföreläsning från år 1800 och ett antal likartade avskrifter varav Umeåskriften med troligt ursprung år 1802 är en. Vi har valt att transkribera och kommentera den senare och räknar med att ge ut den i bokform under året. Detta var ur ett medicinhistoriskt perspektiv en mycket intressant period. Många gamla teorier om liv, hälsa och sjukdom levde kvar samtidigt som ökande kunskaper vad gäller prevention, diagnostik och terapi började slå igenom. Afzelius betonar vikten av att barn inte är små vuxna utan skall undersökas och behandlas på särskilt sätt. Barnets diet, rörelse och en lugn omgivning betonas. Diagnos och behandling (med den tidens metoder och medel) vid bl a asfyxi hos nyfödda, hjärtsprång, slag, mässling, kikhosta, smittkoppor (inklusive koppympning och vaccination) och rakit beskrivs utförligt och mycket levande. Några exempel: Barnadödlighet I större Städer dö nära hälften af de födde innan 3 dje året. Ännu större är denna dödlighet i de allmänna Barnhusen där af 100de barn som nyfödda där emottagits knappt 15 äro öfvriga innan de uppnått en ålder af 6 år. En sådan dödlighetens rika skörd i vår första ålder väcker bildligt hela vår uppmärksamhet då vi veta det icke vara efter Naturens Ordning att så sker och att orsaken följaktligen måste ligga å föräldrarnas sätt att sköta sina barn i däras spädare ålder, eller i Läkarens sätt att behandla dem. Hos de vilda folkslagen är proportionen af dem som dö i spädare 4 Barnläkaren Nr. 3/13

8 BARNMEDICIN Åren mindre än hos de hyfsade, så att dödligheten tilltar med själfva hyfsningen i den mohn behandlingen afviker från Naturen. Bruket av vaggor Waggans bruk är till större delen aflagt hos bättre folkslagen, de borde äfven hos de sämre afläggas, ty de göra ej annat gagn, än att genom vaggningen blir barnet yrt i hufvudet och försättas därigenom i ett soporöst tillstånd, och det blir slutligen därvid så vandt att vaggan icke kan umbäras.-- Man har till försvar för bruket av vaggor anfördt att vaggningen skulle imitera fostrets rullning i Uterus, och att den vore nödvändig för barnets sofning etc. Andra djurs foster rullas och på samma sätt i Uterus, och sofva dock utan vaggning. Om en gammal fördom och vana ännu skulle bibehålla bruket af vaggor, så bör vaggningen ske mycket litet och varsamt, ty ett friskt barn sofver rätt väl ändå. Dop Dopet är och ett slags badning och bör aldrig anställas med kallt vatten utan med ljumt, ej heller bör det ske uti en kall kyrka hälst vintertiden där Temperaturen är så långt under 36 hvarvid Barnet i Uterus varit vandt. Convulsioner Under anfallet är patienten alldeles känslolös och utan sansning. Vanligen skynda okunnige vid dylika anfall att först uppbryta tummarna, och tro dåraktigt att sedan detta skedt att all fara är förbi. Vidare skyndar man med att ge stimulantia och att hålla patienten så fast och stilla möjligt är, men detta tjenar endast förvärra sjukdomen och att förlänga anfallet. Alt vad man under anfallet har att göra, är att bringa patienten i sådant läge att han icke under de onaturliga och ovillkorliga rörelserna kan skada sig Self. Detta gäller om både barn och fullväxta. Således lägges patienten i en mjuk Säng och hålles helt legrit (=anpassat) att han icke får slå sig sjelf. Referenser 1. Föreläsningsanteckningar efter professor Pehr von Afzelius. Handskrifter. 2. Hult, O.T. Pehr von Afzelius. Svenskt biografiskt lexicon 1918, Band 1, 224 Hans K:son Blomquist. Docent, tidigare barnhälsovårdsöverläkare, Umeå hans.Kson.Blomqvist@sofiehem.ac Ragnar Jonsell, fd överläkare, Barnhälsovårdsenheten, Jönköping Ragnar.Jonsell@comhem.se Lars Oreland. Professor em. farmakologi, Uppsala lars.oreland@neuro.uu.se Vårdprogram för barn och ungdomar (4-18 år) med funktionella buksmärtor Vi har tagit fram ett regionalt vårdprogram för barn och ungdomar (4-18 år) med funktionella buksmärtor (FB) i Stockholms Läns Landsting. Vårdprogrammet finns tillgängligt i sin helhet på samt inom kort kokboksform på Den 19 mars (d v s efter detta nummers pressläggning) hölls en workshop i blf:s regi för att anpassa vårdprogrammet till nationella förhållanden, med planerad publicering på under hösten -13, håll utkik! Definition: Sedan Rom III-kriterierna för funktionella mag- tarmsjukdomar (FMT) infördes 2006 har dessa kommit att dominera pediatrisk forskning kring FMT. De FMT med smärta som ingår i vårdprogrammet är irritabel tarm (IBS), funktionell buksmärta och funktionell dyspepsi. För att uppfylla kriterierna för dessa varianter av funktionella buksmärtor (FB) skall barnet ha haft ont minst varje vecka i minst två månader. För IBS gäller dessutom att smärtorna/obehaget är associerat med förändrad avföringskonsistens/frekvens eller smärtlindring vid tarmtömning. Förekomsten av FB bland barn och ungdomar är mellan procent. Andel barn som får diagnoser som hör till FMT-gruppen är ca 2-5 procent på vårdcentral, ca 10 procent på Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning och procent på barngastroenterologisk mottagning. Barnläkaren Nr. 3/13 5

9 BARNMEDICIN Illustration: Stina Wirsén Etiologin är väsentligen okänd men sannolikt multifaktoriell. T ex antas psykosocial situation och tarmflora ha betydelse. Det saknas evidens för att ge råd om primärprevention men allmänna råd om toalettrutiner, regelbundna måltider och fysisk aktivitet torde vara ofarliga och positiva för många. Diagnostik: Om barnet uppfyller kriterierna ovan, inte har några så kallade alarmsymtom och har en normal somatisk basutredning kan man sätta någon av FB-diagnoserna. Ett bra första patientmöte där patienten känner sig förstådd är viktigt för såväl diagnostik som behandling. Anamnes bör innehålla uppgifter om smärta/andra symtom, avföring/toavanor, nutrition/tillväxt, sömn/ork, påverkan på dagliga aktiviteter, utlösande faktorer, psykosocial situation, copingstrategier och alarmsymtom (t ex gastrointestinal blödning, viktnedgång, avplanad tillväxt, hereditet för inflammatorisk tarmsjukdom eller celiaki, oklar feber eller svårt att svälja). Ett noggrant status är viktigt både för att utesluta organiska orsaker och för att ge diagnosen legitimitet hos patient och föräldrar. Rekommenderad bas-utredning: tillväxtkurva, IgAtransglutaminas, blodstatus, CRP/SR och urinsticka. Vid omfattande symtom och diarréer även F-Calprotectin (framför allt hos äldre barn). Ytterligare prover tas förstås vid klinisk misstanke om annan gastrointestinal sjukdom men behövs oftast inte. Alla prover bör tas så samlat som möjligt, gärna vid första besöket. Ge förväntningar om normala resultat och förbered familjen på sannolik funktionell diagnos. Behandling: Vid återbesök noggrann genomgång av provsvar och förklara grund för ev funktionell diagnos och namn på diagnosen. Patofysiologi bakom funktionella buksmärtor förklaras. Det lugnande beskedet och meddelande om den relativt goda prognosen verkar i sig lindrande på många barn (och föräldrar). Det finns god evidens för att bättre patient-läkarrelation ger bättre symtomlindring. Föräldrar och barn bör informeras i copingstrategier och kopplingen mellan smärtupplevelse och psykiskt illabefinnande/stress. Psykosociala insatser är hittills de enda evidensbaserade behandlingar av barn med FB som finns. Förutom att försöka identifiera utlösande faktorer i barnets miljö kan kognitiv beteendeterapi rekommenderas i mån av tillgång. Placeboeffekten vid dessa diagnoser är stor. Det finns viss evidens för att probiotika är effektivare än placebo för patientgruppen och vi anser att man kan testa det på en del barn. Ola Olén 1, Agneta Uusijärvi 2, Peter Grimheden 3, Lena Grahnquist 4 1. Specialistläkare, PhD, Enheten för pediatrisk gastroenterologi och nutrition, Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, Stockholm 2. Specialistläkare, doktorand, Sektionen för barngastroenterologi, hepatologi och nutrition, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm 3. Specialistläkare, Barnmottagningen, Södertälje Sjukhus AB 4. Överläkare, PhD, Sektionschef, Sektionen för barngastroenterologi, hepatologi och nutrition, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm Nyhetsnotis Stora Barnmedicinpriset till forskning om järnbrist hos barn med låg födelsevikt Staffan Berglund, barnläkare och forskare vid Umeå Universitet, tilldelas årets Stora Barnmedicinpris. Forskningen har omgående lett till förbättringar inom sjukvården. Stiftelsen Ronald Mac Donald Barnfond delar för tionde året i rad ut prissumman på kronor. Pristagaren tog emot priset under årets Barnvecka i Karlstad. 6 Barnläkaren Nr. 3/13

10 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA Svensk pediatriks fader, Nils Rosén von Rosenstein. Målning av Lorenz Pasch (sannolikt den äldre) Foto: Hagströmerbiblioteket Underrättelser om pediatrikens perinatalperiod Nils Rosén von Rosenstein kallas som bekant den svenska pediatrikens fader. Iréne Sjögren presenterar här tanken att Roséns minnen från uppväxtens barnrika kyrkoherdehem gav honom viktig kunskap om barns skötsel. Inte mindre än nio syskon nådde vuxen ålder. Rosén måste också haft en omfattande läkarpraktik med tanke på det breda kliniska kunnande han tillägnade sig. Sedan urminnes tider har barnadödligheten varit hög runt om på jorden. Hur hög har dock ingen vetat förrän svenska vetenskapsmän med Pehr Wargentin i spetsen som första forskargrupp i världen började samla in befolkningsdata och skapa statistik kring mitten av talet. Kungliga Tabellverket föregångaren till Statistiska Centralbyrån i Stockholm som grundades år 1749, kunde på 1750-talet till en häpen omvärld meddela att barnadödligheten i Sverige var femtio procent eller något däröver. Det innebar att mer än hälften av alla levande födda barn dog och att mindre än hälften lyckades uppnå vuxen ålder. Flertalet läkare liksom lekmän i allmänhet och präster och teologer i synnerhet menade att hög barnadödlighet berodde på Naturens ordning eller Guds vilja eller Ödet, som ingen mänsklig makt i världen kunde eller fick ändra på. Barnläkaren Nr. 3/13 7

11 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA Roséns artiklar om barnavård och barnsjukvård publicerades i almanackorna med början år Titelsidan till Nils Rosén von Rosensteins Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras Bote-Medel publicerad år Nils Rosén gav svar på tal När den svenska läkaren Nils Rosén, medicinprofessor i Uppsala, började syssla med smittkoppsympning av barn och behandling av malariasjukdomen med kinabark-preparat, då beskylldes han för gudlöshet av kyrkliga företrädare, som menade att man inte fick ändra på sjukdomsförlopp, som instiftats av Gud. På detta svarade Rosén, att om det nu var Gud som hade skapat sjukdomen, då var det väl också han som skapat kinabarken och människans förstånd, och i så fall var det läkarens skyldighet att använda bådadera för att rädda sina patienter. År 1753, då Sverige fick en ny tideräkning (i och med övergången från den Julianska till den Gregorianska kalendern) började Nils Rosén skriva artiklar om barnavård och barnsjukvård i Kungliga Vetenskapsakademiens små almanackor, dåtidens enda massmedium. Almanacksartiklarna samlades och publicerades i bokform först 1764 och senare i en betydligt större utgåva (1771), sedan författaren hade blivit adlad och antagit namnet Nils Rosén von Rosenstein (som drottning Lovisa Ulrika hittat på åt honom). Böckerna blev snabbt översatta och kom under och 1800-talen ut i sammanlagt 26 upplagor och på 10 olika språk. Den Rosénska barnläkarboken uppges vara den svenska lärobok alla kategorier som har fått störst spridning i världen, någonsin. Den har bidragit mer än någon annan enskild skrift till att barnadödligheten började sjunka: från dåtidens 50 till dagens värde på mindre än 0,5 procent. Men varifrån fick Nils Rosén sina idéer till ett skrivande, som innebar ett radikalt genombrott inom den vetenskapliga världen? Anna-Lena Pehrsson har i sin licentiatavhandling kunnat konstatera dels att det nästan inte fanns några skrifter i ämnet att läsa för Nils Rosén och dels att framstående läkare vid den här tiden menade att alla barn som dog led av en och samma sjukdom. Uppväxten kan ha spelat stor roll för framgången Genom så kallat retrognostiskt tänkande (av retro, tillbaka och gnosis, kunskap) kan Nils Roséns unika uppväxtsituation där nio barn inom kyrkoherdefamiljen i Sexdrega överlevde och kom att bli framgångsrika vuxna människor går det att förstå att Nils Rosén burit med sig minnesbilder av hur små barn bör vårdas och behandlades för att överleva. Minnesbilder, som senare 8 Barnläkaren Nr. 3/13

12 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA måste ha legat till grund för empirisk forskning och införlivande med de aktuella medicinska kunskaperna. Vidare kan en retrognos få oss att inse att Nils Rosén måste ha haft en mycket stor praktik, som medförde att han lyckades samla och systematisera väldiga mängder av sjukdomsfakta för att bli kapabel att presentera den ena sjukdomen efter den andra, dess ursprung, utveckling och förlopp, på sätt som i allt väsentligt visat sig stå sig väl inför kritiska röster av idag. En retrognos som gör att det också går lättare att förstå, att Nils Rosén von Rosenstein under sin livstid och hundra år efteråt bland annat blivit kallad för Nordens Store Arkiater och Barnläkekonstens fader. Referenser 1. Hofsten, Erland och Statistiska Centralbyrån. Perhr Wargentin den svenska statistikens fader. En minnesskrift med sju originaluppsatser ur Kungl. Svenska Vetenskapsakademins handlingar för åren 1754, 1755 och Liber/Allmänna Förlaget, Stockholm Schulzenheim, David. Åminnelsetal öfver Kongl. Vetenskaps Akademiens framlidne Ledamot, välborne Herren, Herr Nils Rosén von Rosenstein [---]. Lars Salvii Tryckeri, Stockholm Vahlquist, Bo, Wallgren, Arvid (editors). Nils Rosén von Rosenstein and his Textbook on Paediatrics. Acta Paediatrica, Suppl Almqvist & Wiksell, Uppsala Pehrsson, Anna-Lena. Nils Rosén von Rosenstein en medicinhistorisk biografi över åren Licentiatavhandling, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet Tryck: Elanders Gotab 48449, Stockholm Sjögren, Iréne. Nils Rosén von Rosenstein Mannen som förlängde människolivet. Carlsson Bokförlag, Stockholm Iréne Sjögren, medicine doktor, docent i pediatrik vid Uppsala universitet, pensionerad barnläkare, Uppsala Kontakt: (Alt: info@barnlakaren.se) Fredrik Theodor Berg världens första pediatrikprofessor Aftonbladet kungjorde den 30 april år 1845 att en ny professur i pediatrik inrättats vid Karolinska Institutet. Riksdagen hade så beslutat trots prästerståndets motstånd. Förste innehavare var Fredrik Theodor Berg. FT Berg föddes i Göteborg år 1806 och studerade medicin i Lund, där han bl a tenterade för Esaias Tegnér. Berg flyttade sedan till Stockholm, där han tjänstgjorde på det nya Garnisonssjukhuset som uppfördes på initiativ av Karl XIV Johan efter franska förebilder. Idag är det säte för Stockholms läns landsting. Under åren reste Berg runt i Europa och besökte den tidens ledande sjukhus. Ett av dessa var Allgemeines Krankenhaus i Wien, där han fick lära sig obducera, titta i mikroskop och använda stetoskopet. Vid sjukhuset utförde den berömde professorn Carl von Rokitansky 2000 obduktioner per år. I Paris besökte Berg Hôtel Dieu, det stora sjukhuset som grundades år 651 och fortfarande finns kvar mitt emot Notre Dame-katedralen. Granne med sjukhuset låg Hittebarnshuset, som Berg ofta besökte. Han förskräcktes av att barnen ofta var hårt lindade och grät. Han bevittnade också den allmänna entusiasmen när Napoleons lik hämtades hem från St Helena. Blev utnämnd till professor och livmedikus för kungabarnen Berg lärde sig mikroskopera i Paris, och intresserade sig för torsk, som han noterat hos många barn på alla de hittebarnshus han besökte. Med mikroskopets hjälp kunde han påvisa att det orsakades av candida. Efter hemkomsten överraskades Berg av att ha blivit utnämnd till överläkare vid Allmänna Barnhuset, Stockholms stora hittebarnshus. Han blev djupt skakad av dess verksamhet. Dödligheten var ca 50 procent. Berg började med att kasta ut madrasserna, som var fulla Barnläkaren Nr. 3/13 9

13 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA År 1854 öppnades Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för barn. Bergs amanuens Hjalmar Abelin blev ansvarig för den nya kliniken. Berg blev i stället medicinalråd och sedermera chef för statistiska centralbyrån. Han gjorde sig bemärkt som expert på befolkningsstatistik särskilt spädbarnsdödlighet. Han postulerade profetiskt att låg spädbarnsdödlighet är ett bra mått på ett lands välstånd. Gifte sig med brittiska Berg gifte sig med Emma Stokoe, som var dotter till en av de många britter som invandrade till Göteborg i början av 1800-talet. Det medförde att han kunde engelska och lärde känna Florence Nightingale. Med Emma fick han flera barn, varav sonen John Berg blev en berömd kirurg. Berg fick många hederbetygelser och valdes in i flera internationella akademier. Han var ordförande för Svenska Läkaresällskapet, där en tavla av honom fortfarande hänger på central plats. Han dog år Referenser 1. Randers Britta, Berg Nils O: Fredrik Theodor Berg. Probus förlag HB Fredrik Theodor Berg, världens första professor i pediatrik av ohyra. Han införde att varje barn skulle ha en egen tvättsvamp. Bara ett år efter han blivit utnämnd till professor i pediatrik vid Karolinska Institutet kom han i konflikt med direktionen och sa upp sig som överläkare vid barnhuset. Han fortsatte dock som professor några år till och var också livmedikus för kungabarnen. Hugo Lagercrantz (temaredaktör i detta nummer) hugo.lagercrantz@ki.se Göteborgs Barnsjukhus barnsjukvård i över 150 år I sorgen efter ett förlorat barn, blev familjen Carnegie de som möjliggjorde öppnandet av Göteborgs Barnsjukhus År 1866 kunde man flytta från provisoriska lokaler till ett nybyggt barnsjukhus i Haga. Det som idag är känt som Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har en intressant historia bakom sig. Göteborgs Barnsjukhus öppnade i provisoriska lokaler på Östra Hamngatan 9 den 24:e november Den första patienten var en 5-årig flicka som hette Eugenia Charlotta Johansson. Pappan var skomakare och familjen bodde på Sillgatan. Barnsjukhusets läkare, Gustaf Billqvist, satte diagnosen Febris Intermittens Quartana. Det torde alltså ha rört sig om malaria vilket var en sjukdom som faktiskt fanns även hos oss på den tiden. 10 Barnläkaren Nr. 3/13

14 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA Det första provisoriska barnsjukhuset på Östra Hamngatan 9 (i det vita hörnhuset) intill Oterdahlska huset till vänster som under en period inrymde Sahlgrenska sjukhuset. I mitten av Östra Hamngatan löpte kanalen. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn var förebilden Barnsjukhuset hade kommit till stånd efter att industrimannen David Carnegie och hans hustru Susan Mary Anne hade skänkt medel för skapande av ett sjukhus för barn i Göteborg. Gåvan gjordes till minne av deras älskade son David Douglas som dött 8 år gammal. Familjen Dickson, som i likhet med Carnegie var bördig från Skottland, bidrog också till grundfonden. Förebilden var Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn på Kungsholmen i Stockholm som invigts år Det kan vara tänkvärt att minnas att David Carnegie på sin ålders höst även donerade grundsumman för inrättande av den högskola som nu är Göteborgs universitet. År 1866 kunde verksamheten flytta in i ett nybyggt barnsjukhus i Haga som var den tidens barnrika Göteborgsförort (likheten med placeringen av Sachsska Barnsjukhuset på Södermalm, Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs Minne, som invigdes 1911 är påtaglig). Byggnaderna, som sedan länge är rivna, låg nära Järntorget vid Södra Allégatan. Här bedrevs verksamheten fram till 1909 när man flyttade till barnsjukhuset i Änggården nedanför Sahlgrenska. Nu hade barnkirurgin fått en egen klinik. Överläkare åren var den legendariske Sven Johansson som senare blev professor i kirurgi på Sahlgrenska. Han ihågkoms bland annat för att han på Sahlgrenska utvecklade lårbensspiken med ledare så att man kunde spika rätt från början. Stor lyskraft hade också Gustaf Pettersson som var överläkare på Barnkirurgen Tuberkulosforskaren Arvid Wallgren rekryterades Sven Johansson rekryterade den unge Arvid Wallgren från Uppsala. Arvid Wallgren blev internationellt känd för sin forskning om tuberkulos, den tidens stora sjukdom, och införde vaccination mot tuberkulos med BCG. Arvid Wallgren flyttade 1943 till Stockholm och professuren på Norrtulls barnklinik för att så småningom bli professor på den nybyggda barnkliniken på Karolinska. År 1973 flyttade barnklinikerna till en ny byggnad på Östra sjukhuset. Dynamiska barnmedicinprofessorer vid denna tid var neonatologen Petter Karlberg och barnneurologen Bengt Hagberg. Deras mantlar axlades så småningom av Ingemar Kjellmer, fysiolog och neonatolog, och Birgitta Strandvik, nydanare inom vården av cystisk fibros, båda aktiva emeriti. Sture Hagberg ledde framgångsrikt den barnkirurgiska kliniken. Kraftig sänkning av spädbarnsdödligheten År 1999 blev BKÖ dagens Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Den specialisering inom pediatriken som började på och 1960-talet har fortsatt med stor Doktor Gustaf Billqvists journal över den första patienten, 5-åriga Eugenia Charlotta Johansson med diagnosen Febris Intermittens Quartana, malaria. Barnläkaren Nr. 3/13 11

15 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA kraft de senaste decennierna. Vi har idag en rad grenspecialiteter och till exempel neonatologi och barnkardiologi är inte bara grenspecialiteter utan också egna verksamhetsområden inom barnsjukhuset. Den långt drivna specialiseringen har kritiserats av dem som menar att vi förlorat den samlade pediatriken. Samtidigt kan vi inte blunda för de förbättrade behandlingsresultat som kommit parallellt med specialiseringen. Kanske sammanfattas utvecklingen för barnsjukvården sedan det första provisoriska barnsjukhuset öppnade på Östra Hamngatan allra bäst av minskningen av spädbarnsdödligheten. År 1859 dog 150 av 1000 barn under sitt första år. Nu är spädbarnsdödligheten nere i 2 3 per tusen. Detta är en otrolig utveckling. Referenser 1. Hedvall G. Göteborgs Barnsjukhus Göteborg: Tre Böcker, Wallgren, A. Här hemma och där ute. En barnläkares minnen. Nordisk Medicinhistorisk Årsbok. 1972; Supplement 4. David Douglas Carnegie till vars minne föräldrarna gav medel för att skapa ett barnsjukhus i Göteborg. Medaljongen skulpterades 1864 och sitter nu i entréhallen till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Göran Wennergren (temaredaktör i detta nummer) goran.wennergren@ pediat.gu.se Hälsovård för späda och små barn - historisk översikt Stränga kyrkolagar och hård tradition i samhället I varje trakt fanns kloka och erfarna kvinnor som tillkallades vid förlossningar och gav råd om hur barn skulle skötas och vårdas. Prästfamiljerna kunde stå för kunskap och stöd både för själ och kropp. Läkare och fältskärer fanns framför allt i städer och an litades i första hand av välbärgade familjer och militär personal. De stränga Kyrkolagarna och traditionen i samhället medförde att föräldrar som levde utanför gällande normer blev extra utsatta. Att föda barn utanför äktenskapet var straffbart och både mor och barn hamnade ofta utanför det stödjande nätverket. Under 1700-talet ökade behovet av arbetskraft till fabriker, bruk, gruvor, krigsförsörjning m m men befolkningstalen minskade inrättades Tabellverket som med prästernas årliga rapporter som bas visade att folkminskningens främsta orsak i var hög dödlighet i tidig barnaålder Provinsialläkartjänster i alla län och von Rosensteins insatser 1764 publicerade Professor Nils Rosén von Rosenstein: Underrättelser om barns sjukdomar och deras botemedel. Trycktes i almanackor som fanns i de flesta hem. Kyrkan gjorde stora insatser för att sprida kunskapen och 12 Barnläkaren Nr. 3/13

16 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA 1850 och framåt visade Professor Fredrik Theodor Berg att dödligheten fortfarande var hög bland barn särskilt i vissa län och städer. Provinsialläkare och fattigvårdsläkare rapporterade att många små barn levde under usla förhållanden. Småbarnsföräldrar dog ofta i smittsamma sjukdomar. Dåliga bostäder, krävande arbeten och alkoholmissbruk var avgörande negativa faktorer publicerade Professor Nils Rosén von Rosenstein: Underrättelser om barnsjukdomar och deras botemedel. Foto: wikipedia öka läskunnigheten. Läkaren Abraham Bäck som från 1753 var preses i Collegium medicum såg liksom sina kollegor professorerna Carl von Linné och Nils von Rosenstein tydligt sambandet mellan ökad barn- och föräldradödlighet, fattigdom, näringsbrist och bristande hygien utgav Collegium Medicum: Späda barns ans och skötsel. Alla christeliga föräldrars åliggande föreslog Riksdagens sekreta utskott provinsialläkartjänster i alla län. Läkarna skulle genom hälsoupplysning motarbeta den stora barnadödligheten så att menige mans barn ej må så snöpeligen, som nu sker, i spädaste åren dö och omkomma. Trots centrala påbud dröjde det i många socknar till mitten av 1800-talet innan examinerade barnmorskor fanns tillgängliga Många barn led under usla förhållanden 1816 blev smittkoppsvaccinationen obligatorisk. Den utfördes av klockare, skollärare, soldater eller andra betrodda. Under 1800-talet rationaliserades jordbruket och krävde mindre arbetskraft samtidigt som befolkningen ökade kraftigt. Många unga flyttade till städerna för att söka försörjning Mjölkdroppar och Barnavårdscentraler Första Mjölkdroppen startades 1901 på Södermalm av barnläkaren Moritz Blumenthal. Fram till 1916 följde minst 25 Mjölkdroppar i hela landet. På Mjölkdropparna arbetade engagerade barnkunniga kvinnor från början oftast utan sköterskeutbildning. Barnläkare eller andra läkare stod för rådgivning och undersökning. Råd och hjälp till amning och annan uppfödning var viktiga. Osäkra mödrar fick praktisk undervisning. Mjölk, komjölksblandningar och kläder delades ut till behövande. Mjölkdropparna utvecklades i många städer till Barnavårdscentraler öppnades den första barnavårdscentralen i Hagalund (Solna) på initiativ av barnläkaren Axel Höjer senare chef för Kungliga Medicinalstyrelsen. Höjer skrev redan 1923 ett förslag om att barnavårdscentraler borde finnas i hela landet. Under 1930-talet etablerades barnavårdscentraler med stor anslutning i flera städer. Om möjligt anställdes sjuksköterskor som arbetat med barn. De fåtaliga läkarna på de få barnklinikerna var mycket engagerade även på barnavårdcentralerna. På 1930-talet hade Sverige fortfarande en hög spädbarnsdödlighet med stora lokala variationer togs Riksdagsbeslut att kostnadsfri mödra- och barnhälsovård skulle erbjudas alla kom mödra- och barnavårdscentraler igång i hela landet. Sjuksköterskorna i flera städer verkade enbart på BVC, men arbetet ingick på andra ställen i distriktssköterskornas uppgifter. Sjuksköterskorna gjorde som regel många hembesök till varje spädbarn. Där sådana fanns kom läkarna oftast från barnavdelning eller barnmottagningar. På andra orter tjänstgjorde provinsialläkare, stadsläkare eller andra intresserade. De första åren tog BVC endast emot barn upp till ett år, men under talet började man även ta emot större barn Obligatoriska hälsoundersökningar och språkbedömning 1950 och framåt tog barnavårdcentralerna ansvar för vaccinationer. Från 1955 satsades aktivt på barnsäkerhet. I början av 1960-talet uppmärksammades att barn över två år sällan kom till BVC. En del barn började skolan med hälsoproblem som man kunde ha upptäckt tidigare. Barnläkaren Nr. 3/13 13

17 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA erbjöds därför en omfattande hälsoundersökning av alla 4-åringar. Denna nya uppgift satte strålkastarna på barnhälsovårdens behov av utökad kompetens och utveckling. Tjänster som Barnhälsovårdsöverläkare, samordnande sjuksköterskor, sekreterare och psykologer tillkom över hela landet. Dietister och logopeder anställdes på några få ställen.1973 infördes tillväxtdiagram och enhetlig journal fick BVC hälsoansvaret för förskolan 1979 och framåt etablerades föräldragrupper under spädbarnsåret. På 1980-talet infördes språkbedömning av 2-3 åringar och Skolförberedande undersökning av 5-6 åringar. Från 1990-talet samordnas barnhälsovården i familjecentraler på många orter. Hälsoövervakning, rådgivning och stöd varit stommen i arbetet. Många barn och föräldrar med stora problem har fått hjälp. Under början av 1900-talet dominerade infektionerna, nu är den psykiska hälsan hos barn en stor utmaning. Ingen annan frivillig verksamhet har fått närmast 100 procent anslutning och stor uppskattning från alla grupper i samhället. Framgångarna beror på föräldrarnas stora förtroende för barnhälsovården. BVC är lätt att nå och barnen har ofta mött samma sjuksköterska under lång tid. De kunniga och engagerade sjuksköterskorna är och har varit navet i hjulet. Intresserade läkare, psykologer, logopeder, dietister med flera har också gjort stor nytta. Många eldsjälar har sett till att barnhälsovården utvecklas och att lågan fortfarande brinner. Referenser 1. Högberg Ulf: Svagårens barn. Ur folkhälsans historia. Liber Mark A., Jonsell R., Sundelin C., Samuelson G., Rabo E., Berfenstam R., Gustafsson L.H.:BVC 50 år Läkartidningen 1989; 86 s Randers Britta, Berg Nils O: Fredrik Theodor Berg. Probus förlag HB Wallgren A: Barnavårdscentraler och deras förebyggande verksamhet i spädbarnsåldern. Socialmedicinsk Tidskrift 1934; 11 s 165 Ragnar Jonsell, fd överläkare, Barnhälsovårdsenheten, Jönköping (se tidigare artikel på sid 5 med foto av författaren) Ragnar.Jonsell@comhem.se Isak Jundell, Acta Paediatricas grundare Acta Paediatrica har betytt mycket för att göra svenska och nordiska forskningsresultat kända utanför våra gränser. I ett temanummer om den svenska pediatrikens historia känns det väldigt naturligt att lyfta fram tidskriftens grundare och chefredaktör under ett kvarts sekel, Isak Jundell. Isak Jundell föddes år 1867 i en judisk familj. Familjen hade sökt sig till Sverige för att undgå pogromerna i det då ryska östra Polen. Fadern, Jacob Jundelsky, etablerade sig som antikhandlare i Växjö. Isak var äldst i en stor syskonskara och de ekonomiska förhållandena i hemmet var knappa (1, 2). Vid sidan av studierna fick Isak arbeta som informator för att klara sitt uppehälle. Han fick också stöd från Stockholms Mosaiska församling under läkarstudierna. När han så småningom fick det gott ställt glömde han inte detta utan hjälpte själv begåvade studenter som kom från små omständigheter. En av dem var den senare berömde professorn i endokrinologi, Rolf Luft (2). Jundell blev medicine kandidat vid Karolinska Institutet år 1890, medicine licentiat där år 1895 och legitimerad läkare samma år (1). Jundell skaffade sig efter sin licentiatexamen gedigen utbildning och kunnande i bakteriologi vilket han hade stor användning för i sin forskning, till exempel om scharlakansfeber. Bakteriologi var vid denna tid ett mycket dynamiskt område där man gjorde stora landvinningar. Jundell började sin kliniska bana som invärtesmedicinare vid Serafimerlasarettet, han disputerade vid Karolinska Institutet år 1898 och blev docent i invärtesmedicin samma år (1). Jundell sökte sig dock snart till pediatriken och blev underläkare vid Nya Allmänna Barnhuset hos professor Oskar Medin, känd för att ha beskrivit kliniken vid polio, Heine-Medins sjukdom. År 1905 flyttade Jundell över sin docentur till pediatrik och år 1914 efterträdde han Medin som professor och överläkare vid Allmänna Barnhuset och var detta fram till pensioneringen år Nya Allmänna Barnhuset låg på Norrtullsgatan i Vasastan. Namnet ändrades till Norrtulls sjukhus år 1932 och barnkliniken flyttade sedermera till nya lokaler på Karolinska sjukhuset (1, 3). Jundell hade ett starkt socialmedicinskt engagemang. Han arbetade oförtröttligt för att förbättra sin tids barnavård och han var där en nydanare. Redan år 1915 argumenterade han för det som vi idag skulle kalla en barn- och 14 Barnläkaren Nr. 3/13

18 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA Isak Jundell, Acta Paediatricas grundare och tidskriftens chefredaktör i ett kvarts sekel. Målning av David Tägtström Omslagssidan av det första numret av Acta Paediatrica som kom ut i mars (denna finns idag inom glas och ram på tidskriftens redaktion i Solna, Stockholm) ungdomspsykiatrisk klinik. Jundell var en utpräglad arbetsmänniska och när hans reformiver mötte motstånd var han stridbar. Egentligen tyckte han dock inte om strid utan till sin natur beskrivs han som vänlig och godmodig, anspråkslös och försynt (1, 3). Idag minns vi främst Isak Jundell som grundare av Acta Paediatrica. Jundell såg behovet av att internationellt kunna presentera nordisk pediatrisk forskning på ett slagkraftigt sätt och han samlade de ledande nordiska pediatrikerna kring projektet. En stiftelse bildades med uppgift att ge ut tidskriften. Det första numret kom ut i mars 1921 (4). Isak Jundell blev tidskriftens förste chefredaktör och lär själv i sitt hem ha skött i stort sett allt redaktionellt arbete. Jundell kvarstod som chefredaktör till sin död i december Då hade han lett tidskriften i 25 år (3, 4). Efter Jundells död övertogs chefredaktörsskapet av Adolf Lichtenstein som var chefredaktör fram till sin bortgång år Därefter var den namnkunnige Arvid Wallgren chefredaktör fram till 1965, då Rolf Zetterström övertog uppgiften. Idag är Acta Paediatrica är en pigg 92-åring med god ekonomi. Numera är Acta Paediatrica en tidskrift med artiklar från i stort sett hela världen men det är otvivelaktigt en styrka för nordisk pediatrik att ha en internationell vetenskaplig tidskrift som har sin bas här. Göran Wennergren, ordförande i Stiftelsen Acta Paediatrica (temaredaktör i detta nummer) goran.wennergren@pediat.gu.se Hugo Lagercrantz, chefredaktör för Acta Paediatrica sedan 2005, (temaredaktör i detta nummer) hugo.lagercrantz@ki.se Referenser 1. Vahlquist B. Isak Jundell. Svenskt biografiskt lexikon ; 20: hämtad Zetterström R. Isak Jundell och Rolf Luft Ett mentorskap som bidrog till en lysande karriär. Läkartidningen 2008; 105: Wernstedt W. Isak Jundell, Acta Paediatr 1946; 33: Zetterström R. Acta Paediatrica genom tiderna. Barnläkaren 2004; (3): 24-7 Barnläkaren Nr. 3/13 15

19 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA En guldålder för svensk pediatrik Allmänna Barnhuset vid Drottninggatan. Akvarell 1915 efter litografi (privat ägo) Kung Gustaf VI och Drottning Louise vid invigningen av barnklinikerna 1951 som tas emot av Arvid Wallgren. T v syns Rolf Zetterström. År 1951 invigdes barnkliniken vid Karolinska Sjukhuset av Gustav VI Adolf och Drottning Louise. Den hade flyttat dit från det f d hittebarnshuset i Norrtull. Min far Rutger arbetade som barnläkare, först på Norrtulls sjukhus och sedan på Barnkliniken i Solna. Han tog med mig och min syster på 3:ans spårvagn till sjukhuset varje lördag för att gå rond, medan vi fick vänta otåligt på hans rum. Klinikchefen och professorn Arvid Wallgren var positiv till att läkarbarnen fick komma med särskilt till klinikens julfest. Han behandlade barn respektfullt och nåde den som pratade om ungar i stället för barn. Men Arvid Wallgren var framförallt en av den tidens fåtaliga internationellt kända svenska kliniska forskare. Han var expert på barntuberkulos och introducerade BCG-vaccinationen i Sverige. Han var känd för sin bedsideundervisning, som lockade många unga läkare. Trängseln var så stor att vissa av läkarna inte fick plats utan förvisades till invärtesmedicinen eller annan vuxenmedicin, berättade den legendariske medicinprofessorn Gunnar Birke när jag tenterade för honom. På första våningsplanet fanns en stor väggmålning av New York med alla dess skyskrapor målad av barn. Jag kunde titta på denna målning hur länge som helst. Avdelning 1 som låg på samma plan var en avdelning för barnpsykiatri, där Elsa-Britta Nordlund härskade. En av underläkarna hette Torsten Wiesel, som sedermera blev Nobelpristagare år 1981 bl a för sin upptäckt att om synsinnet ej stimuleras hos nyfödda så går synbarken i träda. Rolf Zetterström avlöste Edgar Mannheimer Edgar Mannheimer var barnklinikens stjärndoktor under 1950-talet. Tillsammans med Jonsson, Kjellberg och Rudhe utvecklade han hjärtkatetrisering av barn och skrev en världsberömd bok i barnkardiologi. Clarence Craford var ju en av barnhjärtkirurgins pionjärer. Jag minns från min fars disputation år 1956 när jag var 11 år, hur Edgar Mannheimer vek pappersark till flygplan för att kasta på opponenten och för att underhålla mig, medan medicinprofessorn Nanna Svartz strängt tittade på. När den tidens stora Hollywoodstjärna Danny Kaye kom på besök, så var det förstås Edgar som var ciceron. Han var den självklare kronprinsen, men hans vetenskapliga produktion dalade då han ägnade mest tid åt sin populära privatpraktik. Den nya stjärnan blev i stället Rolf Zetterström, som skaffat sig en grundlig utbildning i biokemi. Tillsammans med Lars Ernster publicerade han en artikel i Nature år 1956 om hur bilirubin skadar hjärnan hos nyfödda och orsakar kernikterus. När Wallgrens professur blev ledig år 1956 placerades Rolf i första förslagsrum. Men regeringen utnämnde Johnny Lind kanske för att Rolf ansågs vara alltför ung (36 år). Lind var också en framstående forskare och hade tillsammans med en radiolog tagit de första röntgenbilderna av nyfödda och visade 16 Barnläkaren Nr. 3/13

20 TEMA: PEDIATRIKENS HISTORIA hur snabbt lungorna fylls med luft och blodomploppet ställs om vid födelsen. Inspiration och kunskap från USA Under Johnny Linds tid ( ) besöktes barnkliniken av flera sedermera berömda professorer i Nordamerika såsom Leo Stern, Bill Oh, Abraham Rudolph och Bob Usher. Men läkarna på kliniken åkte också till USA såsom Petter Karlberg som tillbringade ett år i Boston. Efter att ha lärt sig perinatalfysiologi kom han hem och visade med vilken kraft barnet måste ta i för att pressa ut lungvätskan och ersätta den med luft. Karlbergs tryck-volym-kurvor liksom Linds röntgenbilder av hur lungorna fylldes med luft hos nyfödda kom med i flera läroböcker världen över. En gång prövade Petter att doppa det nyfödda barnet i kroppsvarmt vatten, varvid andningen upphörde. När han tog upp barnet igen började det andas djupt eller kanske skrika, varvid han doppade bebin igen och utlöste en apné. Studien visade att avkylningen när (foster)vattnet avdunstar är av betydelse för sätta igång luftandningen. Men överbarnmorskan var inte så förtjust av denna intressanta upptäckt utan stoppade vidare doppförsök. Johnny var en entusiasmerande person, som tillsammans med fotografen Thomas Bergman visade att nyfödda förefaller ganska lyckliga till skillnad från den franske obstetrikern Fancois Leboyer, som skrivit den populära boken Våldet att födas (La violance de la naissance). Johnny var en stor humanist. Han engagerade sig för musikterapi. Och han var med om driva igenom fria besökstider för föräldrar, vilket var unikt för den tiden. Särskilda laboratorier och uppbyggnad av barnonkologin Vid barnkliniken KS introducerades respiratorbehandling av nyfödda med hjälp av den sk Engströmrespiratorn. Narkosläkaren Alwar Swensson var en av pionjärerna. Barnurologin var också framträdande tack vare barnkirurgen N-O Eriksson. Bo Hellström tillsammans med prosektorn och författaren Lars Gyllensten var först med att rapportera (Acta Paediatrica 1952) hur för mycket syrgas kan skada näthinnan i en djurmodell och på det sättet orsaka retrolental fibroplasi eller omognadsretinopati som vi säger idag. Tack vare Johnny Lind inrättades särskilda laboratorier i barnendokrinologi under Martin Ritzéns ledning och i barnfarmakologi med Lars Boréus. Barnonkologin byggdes upp av Lars Åhström, som hade skickats över till Boston för att lära sig denna nya subspecialitet. Jan Winberg blev professor och klinikchef år Han hade varit klinisk lärare i Göteborg och professor i Umeå. Hans forskning rörande urinvägsinfektioner hos barn var epokgörande. Han fick också ansvaret för neurosedynbarnen som ledde till uppbyggnaden av missbildningsregistret. Barnkliniken i Solna slogs ihop med S:t Görans barnklinik år 1978 under Rolf Zetterströms ledning. Framförallt Anita Aperia lobbade för att bygga upp ett nytt barnsjukhus i Solna - Barncentrum Nord. Jag tyckte att det namnet var lite tråkigt varför jag föreslog att vi skulle kalla den nya barnkliniken Astrid Lindgrens barnsjukhus. Astrid Lindgren tog det första spadtaget och sjukhuset kunde öppna i juni Nu omfattar det också barnkliniken i Huddinge och neonatalavdelningen i Danderyd. Solnadelen kommer att flytta in i det nya Karolinska (NKS) men viss öppenvård stannar sannolikt kvar i den gamla byggnaden. Hugo Lagercrantz (temaredaktör i detta nummer) hugo.lagercrantz@ki.se Barnläkaren Nr. 3/13 17