Handläggare: Version 1.1 Hans Holmström, VA- och avfallskontoret, Uppsala

Transkript

1 1 Handläggare: Version 1.1 Hans Holmström, VA- och avfallskontoret, Uppsala RESTRIKTIONER FÖR PERIODISKA UTSLÄPP AV FLYTANDE AVFALL OCH RESTPRODUKTER TILL AVLOPPSNÄTET I UPPSALA KOMMUN BEHOVET AV VÄGLEDANDE RÅD Bakgrund och syfte I november 2002 utgav åtta kommuner i Mellansverige (bl a Uppsala) Riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från industrier och andra verksamheter (populärt kallad Näckrosen ). Den innehåller högsta tillåtna halter av metaller och ledningspåverkande ämnen samt nitrifikationshämning vid anslutningspunkten till det kommunala avloppsnätet, där normalt även sanitärt spillvatten ingår. I Näckrosen ingår dock inte några villkor för organiska ämnen. Önskemål har ofta framförts att det borde finnas ett komplement till Näckrosen med mer handgriplig vägledning för bland annat Uppsalas många laboratorier. Föreliggande dokument är ett försök att uppfylla detta önskemål. Målgruppen är verksamheter där det ibland uppkommer flytande avfall eller restprodukter. Kontinuerliga utsläpp av processavloppsvatten får bedömas enligt andra grunder. Avsikten är att flytande avfall och restprodukter med behandlingsbara och harmlösa ämnen kan ledas till avloppsnätet, medan oönskade ämnen i görligaste mån ska omhändertas som avfall. Förhoppningsvis sker med tiden en successiv förbättring av utsläppsförhållandena om insatserna kan koncentreras på de ämnen som orsakar de största problemen vid utsläpp till avloppsnätet (t ex kadmium, klorerade kolväten och svårnedbrytbara toxiska organiska ämnen). Det är tänkt att dokumentet kontinuerligt ska revideras då ny information kommit fram, t ex efter möten med Samrådsgruppen för Farligt Avfall.

2 2 RIKTLINJER Allmän information Riktlinjernas syfte Syftet med dessa riktlinjer är att ge råd för hur flytande avfall och restprodukter från bland annat olika laboratorier bör hanteras på ett ändamålsenligt sätt utan att miljön i vid bemärkelse belastas i onödan. I första hand är råden avsedda att användas för små mängder flytande kemikalierester med låga halter och oförbrukade lösningar (produkter). Om ett ämne saknas i listorna innebär det inte att det fritt kan hällas ut i avloppet. I ett sådant fall bör kontakt tas med miljökontoret (MIK) och va- och avfallskontoret (VAK) för en bedömning. Ett separat avsnitt behandlar förbrukade bulklösningar, där det kan bli aktuellt att avyttra relativt stora mängder på kort tid. Vattenfall har i sin förbränningsanläggning i Uppsala möjlighet att bränna mindre mängder av flytande avfall, även vissa typer av Farligt avfall. Man måste i förväg fylla i en speciell blankett. Därefter tar vattenfall ställning till om förbränning av det aktuella avfallet kan ske. Närmare upplysningar och blanketten finns på Vattenfalls hemsida (gå till Företag, därefter till Specialavfall). Lagar om avfall Avfallsförordningen (2001:1063) delar upp avfall i olika kategorier och ger regler hur dessa ska hanteras. Särskild vikt läggs på s k Farligt Avfall (FA), som klassificeras efter olika kriterier i en särskild bilaga till förordningen (Bilaga 3). Mängden av ett visst oönskat ämne ingår dock inte i något av kriterierna för FA. I Avfallsförordningens 21 påpekas att olika slag av FA inte får blandas med varandra eller med andra slag av avfall, ämnen eller material. Längre ned i samma paragraf framhålls dock att man visst får göra så om syftet är att förbättra säkerheten vid bortskaffande eller återvinning. Ämnen som kan behandlas i ett kommunalt reningsverk bör därför vid behov få spädas innan utsläpp sker, t ex för att eliminera explosionsrisk i avloppspumpstationer. I 21 står också att blandning får ske om det görs på ett sätt som kan godtas från miljöskyddssynpunkt. Lokalt ansvar Ansvaret att avfall hanteras och avyttras på ett bra sätt i vid bemärkelse ligger helt på den organisation där det uppkommer. Det är vanligen prefekten som ansvarar för kemikaliehanteringen vid en institution. Ibland utses en särskild person med ansvar för avfalls- och restprodukthantering till stöd för anställda och studenter. Företag har vanligen en person som är miljöansvarig, i små företag ofta i kombination med andra arbetsuppgifter

3 3 Praktiska råd Oönskade ämnen i mycket utspädd form (t ex i diskvatten eller i desinfektionsmedel) måste vanligen av praktiska skäl ledas till avloppsnätet. Om möjligt bör i sådana fall en miljövänligare komponent istället användas. Ibland kan det bli aktuellt att testa den nitrifikationshämmande effekten i brukslösningar med olika sammansättningar. Rena kemikalier i originalförpackningar ska normalt avyttras som ett avfall. Flytande ämnen som kan användas som kolkälla vid avloppsreningen (se Villkor 3 nedan) får dock tillföras avloppet med vissa försiktighetsåtgärder (se nedan). Innan utsläpp sker till avloppet ska spädning med vatten ske så att halterna av alla aktiva ämnen inte överstiger 10 % (volym-%). Vid behov ph-justeras den utspädda lösningen så att ph-värdet ligger inom intervallet 6,5 11. Det är viktigt att godkända utsläpp till avloppet sker så att det inte kan skada fastighetens eget ledningsnät eller rörmokare vid rörarbeten, orsaka problem under transporten till reningsverket (t ex korrosion, lukt, dålig arbetsmiljö i pumpstationer eller explosioner), skada reningsverkets olika processer eller skada recipienten i vid bemärkelse. Vissa av dessa olägenheter kan elimineras om lösningen är tillräckligt utspädd (< 10 %) innan utsläpp sker och spolning med kranvatten dessutom sker under minst fem minuter efter utsläppet. Risken för antändning, explosion eller dålig arbetsmiljö får inte glömmas bort i detta sammanhang. Spädningen är inte avsedd för att exempelvis en lösning inte längre ska klassificeras som FA (koncentration < 0,1 %). Nedanstående utsläppsvillkor är baserade på mängder per tidsenhet och således oberoende av spädningsgraden. Villkor för utsläpp till spillvattennätet Ämnena och lösningarna har grupperats i fyra grupper. De angivna mängderna avser 100 % koncentration av det aktuella ämnet för en laboratorieenhet eller motsvarande funktion. Villkor 0 Villkor 1 Villkor 2 Villkor 3 Endast spår av ämnet ifråga (högst 1 g/d) får finnas i stora volymer, t ex i diskvatten. Rena ämnen och koncentrerade lösningar omhändertas separat, t ex som Farligt Avfall. Utsläpp av max 10 g/d får ske. Utsläpp av max 1 kg/d får ske. Utsläpp av max 100 kg/h får ske (OBS: per timme). Anm: Villkor 3 används om ämnet kan användas som kolkälla vid kväveborttagning i reningsverket. Utsläppet bör då helst ske under en helg, då brist på kolkälla normalt föreligger och givetvis utföras på ett korrekt sätt. Man måste dock först förvissa sig om att reningsverkets aktiva slam är anpassat till det ämne som är tänkt att användas som kolkälla. I vissa fall (t ex för metanol) kan en anpassningstid på någon vecka krävas.

4 4 Oorganiska ämnen Metaller De vanligaste tungmetallerna (täthet > eller = 5 g/cm 3 ) har sedan länge mätts i orenat och renat avloppsvatten samt i slam. De är i hög grad partikelbundna och hamnar därför till stor del i slammet. Avskiljningsgraden är normalt i storleksordningen % (Pb, Cd, Cu, Cr, Zn och Ag). Nickel bryter detta mönster genom att vara löslig i högre grad. Avskiljningsgraden blir av denna anledning sämre (ca %). Råd: Alla vätskor som innehåller kadmium, kvicksilver och tallium ska samlas upp och hanteras som Farligt Avfall (FA). Små vattenmängder (< några liter) som innehåller > 1 mg/l av bly, nickel eller silver ska hanteras på samma sätt som flytande avfall, medan små mängder av andra vanligt förekommande metaller i utspädd form bör tills vidare kunna ledas till avloppet. Följande metaller i vattenlösning kan normalt i begränsade mängder tillföras avloppet utan problem: Na, K, Mg, Ca, Ti (IV), Mn (IV), Fe och Al (obs: ej Mn (VII). Frekventa utsläpp av metallhaltigt vatten (t ex från en ytbehandlare eller verkstadsindustri) kräver normalt någon form av lokal rening efter ett särskilt anmälnings- eller tillståndsförfarande. Vid önskemål om enstaka utsläpp av större mängder av någon metall (> 100 g) eller oklarheter bör kontakt tas med MIK och VAK för närmare diskussion i det aktuella fallet. Andra oorganiska ämnen I Näckrosen finns riktvärden (momentanvärden) i anslutningspunkten till kommunens ledningsnät för ledningsangripande ämnen. I denna punkt har troligen en betydande utspädning redan skett. Risk är därför stor att fastighetens eget ledningsnät kan skadas om höga halter av sådana ämnen släpps ut. De vanligaste syrorna (saltsyra, svavelsyra och fosforsyra) och baserna (lut, soda, ammoniak, kalk) bör kunna neutraliseras lokalt och sedan avledas till avloppsnätet utan problem. Salpetersyra ska inte neutraliseras på grund av risken för bildning av skadliga gaser och ska därför hanteras som FA. Lösningar av fluorvätesyra och hexafluorkiselsyra ska hanteras som FA oberoende av koncentrationen. Vattenlösningar med borater, karbonater och silikater bedöms vara harmlösa i detta sammanhang.

5 5 Organiska ämnen Halogenerade kolväten Vätskor med halogenerade kolväten ska samlas upp i görligaste mån som avfall. Utspädda vätskor: Se nedan under Förbrukade brukslösningar. Aldehyder Formaldehyd ( ) HCHO Avlopp: Villkor 2 Acetaldehyd ( ) CH 3 CHO Avlopp: Villkor 2 Acrolein ( ) CH 2 CHCHO Avlopp: Villkor 0 Glutaraldehyd ( ) C 3 H 6 (CHO) 2 Avlopp: Villkor 1 Ketoner Aceton (dimetylketon) (CH 3 )CO Avlopp: Villkor 2 ( ) MEK (metyletylketon) CH 3 COC 2 H 5 Avlopp: Villkor 2 ( ) MIBK ( ) (CH 3 ) 2 CHCH 2 COCH 3 Avlopp: Villkor 2 (metylisobutylketon) eller C 6 H 12 O Aromater Bensen ( ) C 6 H 6 Avlopp: Villkor 0 Toluen ( ) C 6 H 5 CH 3 Avlopp: Villkor 1 Xylen ( ) C 6 H 4 (CH 3 ) 2 Avlopp: Villkor 1 Hexan ( ) C 6 H 14 Avlopp: Villkor 0 Cyklohexan ( ) C 6 H 12 Avlopp: Villkor 0 Naftalen ( ) C 10 H 8 Avlopp: Villkor 0 Fenol ( ) C 6 H 5 OH Avlopp: Villkor 1 Difenyl ( ) C 12 H 10 Avlopp: Villkor 1 Mannitol ( ) C 6 H 14 O 6 Avlopp: Villkor 2 Kresoler ( ) C 7 H 8 O Avlopp: Villkor 1 Xylenoler ( ) C 8 H 10 O Avlopp: Villkor 1 (dimetylfenoler) Difenyloxid ( ) C 12 H 10 O Avlopp: Villkor 0 Hydrokinon ( ) C 6 H 4 (OH) 2 Avlopp: Villkor 1 (parahydroxyfenol)

6 6 Acetater Etylacetat ( ) CH 3 COOC 2 H 5 Avlopp: Villkor 2 n-butylacetat ( ) CH 3 COOC 4 H 9 Avlopp: Villkor 2 Amylacetat ( ) CH 3 COOC 5 H 11 Avlopp: Villkor 2 (pentylacetat) Alkoholer Metanol ( ) CH 3 OH Avlopp: Villkor 3 Etanol ( ) C 2 H 5 OH Avlopp: Villkor 3 Propanol ( ) C 3 H 7 OH Avlopp: Villkor 3 Isopropanol ( ) C 3 H 7 OH Avlopp: Villkor 2 n-butanol ( ) C 4 H 9 OH Avlopp: Villkor 3 Isobutanol ( ) C 4 H 9 OH Avlopp: Villkor 3 sek-butanol ( ) C 4 H 9 OH Avlopp: Villkor 1 tert-butanol ( ) C 4 H 9 OH Avlopp: Villkor 0 n-pentanol ( ) C 5 H 11 OH Avlopp: Villkor 3 tert-pentanol ( ) C 5 H 11 OH Avlopp: Villkor 1 Glycerol ( ) C 3 H 5 (OH) 3 Avlopp: Villkor 3 Monoetylenglykol (CH 2 OH) 2 Avlopp: Villkor 3 ( ) Dietylenglykol ( ) C 4 H 10 O 3 Avlopp: Villkor 2 Propylenglykol C 3 H 8 O 2 Avlopp: Villkor 3 ( ) Dipropylenglykol C 6 H 14 O 3 Avlopp: Villkor 2 ( ) Kväveföreningar Hydrazin ( ) H 4 N 2 Avlopp: Villkor 0 Acetamid ( ) CH 3 CONH 2 Avlopp: Villkor 2 Anilin ( ) C 6 H 5 NH 2 Avlopp: Villkor 1 Acetonitril ( ) C 2 H 3 N Avlopp: Villkor 2 Metylamin ( ) CH 5 N Avlopp: Villkor 2 Etanolamin ( ) C 2 H 7 NO Avlopp: Villkor 2 Etylendiamin ( ) C 2 H 8 N 2 Avlopp: Villkor 2 Dimetylamin ( ) C 2 H 7 N Avlopp: Villkor 2 Dietanolamin ( ) C 4 H 11 NO 2 Avlopp: Villkor 2 Propylamin ( ) C 3 H 9 N Avlopp; Villkor 2 Trimetylamin ( ) C 3 H 9 N Avlopp: Villkor 2 Trietanolamin ( ) C 6 H 15 NO 3 Avlopp: Villkor 2

7 7 Kväveföreningar (forts) Metylpyrrolidon C 5 H 9 NO Avlopp: Villkor 2 ( ) Cyklohexylamin C 6 H 13 N Avlopp: Villkor 2 ( ) Bensotriazol ( ) C 6 H 5 N 3 Avlopp: Villkor 2 Tolytriazol ( ) C 7 H 7 N 3 Avlopp: Villkor 2 Dimetylanilin (DMA) (CH 3 ) 2 C 6 H 3 NH 2 Avlopp: Villkor 1 ( ) Urea ( )) (NH 2 ) 2 CO Avlopp: Villkor 2 Fenidon ( ) C 9 H 10 N 2 O Avlopp: Villkor 0 (1-fenyl-3-pyrozolidinon) Svavelföreningar Varning: Många organiska svavelföreningar är mycket toxiska för bakteriell oxidation av ammonium till nitrat (s k nitrifikation) vid biologisk kväveavskiljning ur avloppsvatten. Koldisulfid ( ) CS 2 Avlopp: Villkor 0 Dimetylsulfoxid (DMSO) C 2 H 6 OS Avlopp: Villkor 2 ( ) Ftalater Dimetylftalat ( ) C 10 H 10 O 4 Avlopp: Villkor 2 Dietylftalat ( ) C 12 H 14 O 4 Avlopp: Villkor 2 Dibutylftalat (DBP) C 16 H 22 O 4 Avlopp: Villkor 2 ( ) Bensylbutylftalat C 19 H 20 O 4 Avlopp: Villkor 1 ( ) Dietylhexylftalat (DEHP) C 24 H 38 O 4 Avlopp: Villkor 1 ( ) Dioktylftalat ( ) C 24 H 38 O 4 Avlopp: Villkor 1 Etrar Etylenoxid ( ) C 2 H 4 O Avlopp: Villkor 0 Dietyleter; Eter ( ) (C 2 H 5 ) 2 O Avlopp: Villkor 0 Etylvinyleter ( ) C 4 H 8 O Avlopp: Villkor 1 Dioxan ( ) C 4 H 8 O 2 Avlopp: Villkor 0 Tetrahydrofuran C 4 H 8 O Avlopp: Villkor 1 ( ) Difenyleter ( ) C 12 H 10 O Avlopp: Villkor 0

8 8 Etrar (forts) Etylenglykolmonoetyleter (Cellosolve, Etylglykol) Avlopp: Villkor 2 (C 2 H 5 OCH 2 CH 2 OH) ( ) Dietylenglykolmonoetyleter (Karbitol) Avlopp: Villkor 2 (C 2 H 5 (OCH 2 CH 2 ) 2 OH) ( ) Dietylenglykolmonobutyleter (Butylkarbitol) Avlopp: Villkor 2 (C 4 H 9 (OCH 2 CH 2 ) 2 OH) ( ) Komplexbildare EDTA ( ) C 10 H 16 N 2 O 8 Avlopp: Villkor 1 NTA ( ) C 6 H 9 NO 6 Avlopp: Villkor 2 Fosfonater Salter till fosfonsyra Avlopp: Villkor 1 Sockerarter Glukos ( ) C 6 H 12 O 6 Avlopp: Villkor 3 Dextran ( ) - Avlopp: Villkor 3 Stärkelse ( ) - Avlopp: Villkor 3 Organiska syror Citronsyra ( ) C 6 H 8 O 6 Avlopp: Villkor 3 Myrsyra ( ) HCOOH Avlopp: Villkor 3 Ättiksyra ( ) CH 3 COOH Avlopp: Villkor 3 Glykolsyra ( ) C 2 H 4 O 3 Avlopp: Villkor 3 Propionsyra ( ) C 2 H 5 COOH Avlopp: Villkor 3 Smörsyra ( ) C 3 H 7 COOH Avlopp: Villkor 2 Mjölksyra ( ) C 2 H 4 (OH)COOH Avlopp: Villkor 3 Palmitinsyra ( ) C16:0 dubbelbindningar Avlopp: Villkor 2 (hexadekansyra) Stearinsyra ( ) C18:0 Avlopp: Villkor 2 (oktadekansyra) Oljesyra ( ) C18:1 Avlopp: Villkor 2 (oktadekensyra) Linolsyra ( ) C18:2 Avlopp: Villkor 2 (oktadekadiensyra) Anm: Stora mängder av särskilt omättade C18-fettsyror kan ge upphov till problem i reningsverkets aktivslamsteg (brunt skum och dåliga sjunkegenskaper för bioslam)

9 9 Organiska syror (forts) Trifluorättiksyra ( ) C 2 HF 3 O 2 Avlopp: Villkor 0 Diverse kemikalier Tributylfosfat ( ) C 5 H 12 O Avlopp: Villkor 1 Diverse förbrukade bulklösningar (relativt stora volymer vid enstaka tillfällen) Bakgrund Vätskor från köld- och värmebärande system kan ha en mycket heterogen sammansättning. De vanligaste kombinationerna anges nedan. Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på monoetylenglykol Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på propylenglykol Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på etanol Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på formiater och/eller acetater Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på glycerol Köld- eller värmeöverföringsvätskor baserade på kalciumklorid Köld- eller värmeöverföringsvätskor utan något frysskyddsmedel Vid tömning av köld- och värmebärande system uppkommer en vätska som vanligen innehåller något frysskyddsmedel (t ex glykol), någon korrosionsinhibitor (t ex bensotriazol eller tolytriazol) och metallrester. Mätningar i Stockholm (Stockholm Vatten, rapport R27, 2001) har visat att särskilt vätskor med frysskyddsmedel kan innehålla mycket höga metallhalter och vara kraftigt nitrifikationshämmande. Fyra av nio undersökta vätskor hade > 60 % hämning vid 0,3 % inblandning. Variationen var stor och beror troligen på vilken korrosionsinhibitor som används (vanligen hemlig). Större mängder av bulklösningar får inte utan vidare släppas ut till avloppsnätet. Utsläpp av någon kubikmeter under kort tid av ett starkt nitrifikationshämmade avloppsvatten med frysskyddsmedel kan förväntas störa kväveavskiljningen i Kungsängsverket. Under 1998 inträffade två stora utsläpp (ca 50 m 3 ) av sådant vatten med etylenglykol (ca 30 %). Orsaken var läckage, vilket medförde att utsläppen skedde under ett dygn. Kungsängsverket hade ännu inte kompletterats med kväveavskiljning, vilket medförde att effekten på denna reningsprocess inte kunde utvärderas. En kraftigt förhöjd syreförbrukning i det biologiska reningssteget kunde dock noteras.

10 10 Från kemisk industri och läkemedelstillverkning kan också relativt stora mängder avfallsvätskor erhållas med i huvudsak nedbrytbara ämnen, t ex etanol. Vanligen ingår även små mängder av oönskade föroreningar. Förbrukad glykol kan även uppkomma vid avisning vid flygfält. Risk finns att kadmiumhalten kan vara förhöjd i avisningsvätskor från flygplan. Mätningar för bulklösningar Metaller: Späd en del av den aktuella bulklösningen med 99 delar metallfritt vatten (destillerat eller avjoniserat) och mät metaller (Ag, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb och Zn) på blandningen efter omsorgsfull omblandning. Nitrifikationshämning: Späd en del av den aktuella bulklösningen med 99 delar metallfritt vatten och mät nitrifikationshämning med lämplig inblandning av blandningen efter omsorgsfull omblandning (se nedan). Bedömningsgrunder Mängder (avser brukslösning): Beroende på hur stor mängd som är aktuell att avyttra i det enskilda fallet gäller olika krav på analyser för i första hand vätskor från köld- och värmebärande system om utsläpp till spillvattennätet övervägs. Små mängder (t ex < 10 liter) hanteras lämpligen som flytande avfall. Total volym upp till 1000 liter vid ett enstaka tillfälle: Metallanalys enligt ovan. Om metallvärdena är acceptabla (se nedan) kan max 100 l/h ledas till spillvattennätet, helst under perioden lördag förmiddag till måndag förmiddag. Vid alltför höga metallvärden hanteras vätskan som flytande avfall. Total volym över 1000 liter vid ett enstaka tillfälle: Både metallanalys och bestämning av nitrifikationshämning enligt ovan. Godkända värden (se nedan) medför att max 100 l/h kan avledas, helst under perioden lördag förmiddag till måndag förmiddag. Godkända halter - Metaller: Multiplicera de uppmätta halterna för blandningen (1 + 99) med en faktor 10 och jämför sedan halterna med riktvärdena i kommunens riktvärdeslista (tabell 2, sid 17) daterad november De framräknade haltena ska inte överskrida riktvärdena i tabellen. Godkända värden - Nitrifikationshämning: En inblandning vid analysen av 20 % av utspädda (1 + 99) vätskor (se ovan) baserade på salt, glykol eller glycerol får högst ge upphov till ca 30 % hämning (riktvärde). För etanolbaserad vätska gäller ca 30 % hämning vid inblandning av endast 3 % vid analysen. Som jämförelse kan nämnas att 20 % inblandning av av en 40 %-ig lösning (volym) av följande ämnen av laboratoriekvalitet gav följande hämning (medelvärde av tre separata prover för varje ämne):

11 11 Metanol Etanol Glycerol Monoetylenglykol Propylenglykol 100 % hämning Ca 40 % hämning Ca 5 10 % hämning Ca 5 % hämning Ca 5 % hämning Diverse kemikalieblandningar I nedanstående tabell avses i första hand små volymer av relativt koncentrerade lösningar, t ex från sjukhus. För mycket utspädda lösningar som inte betraktas som FA enligt Avfallsförordningen (< 0,1 % koncentration, t ex diskvatten): Se avsnittet Praktiska råd i kapitlet Riktlinjer. Rester i originalförpackningar ska alltid hanteras som avfall om de innehåller oönskade ämnen i vid bemärkelse. Övriga rester kan hanteras i enlighet med nedanstående lista. Vid användning av många av dessa produkter avdunstar eller avrinner mycket små mängder. OBS: Glöm inte adekvat utspädning och efterföljande spolning vid eventuell avledning via vask. Borsyra Avlopp: Villkor 2 Cidex (ortoftalaldehyd, ett maskindiskmedel) Clumskys lösning (används vid tandvård) Efrane (en anestesi- eller narkosgas) Eugenol (används vid tandvård) Fluotane (en anestesi- eller narkosgas) Forene (en anestesi- eller narkosgas) Fosfatbuffert (med DMSO) (anv. på lab) Avlopp: Villkor 2 Fosfatbuffert (med små rester av etidiumbromid) Avlopp: Villkor 1 Glavamin (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Hartskloroform (används vid tandvård) HPLC-avfall (utan halogener och låg halt metaller) Avlopp: Villkor 2 Intralipid (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Jodjodkaliumlösning (5 %) (ytdesinfektion) Avlopp: Villkor 1 Jodopax (ytdesinfektion) Avlopp: Villkor 1 Jodsprit (ytdesinfektion) Avlopp: Villkor 1 Kabimix (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Klorhexidin ( Desivon ) (huddesinfektion) Avlopp: Villkor 1 Kromsyra (för etsning mot näsblödning) Kromtrioxid (mot näsblödning) Lapislösning (10 % silvernitrat) (lösning vid vård) Lugols lösning (jodlösning, 25 %, med etanol)

12 12 Macrodex (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Merbrominlösning (antiseptisk lösning) Metylrosanilinlösning (< 0,1 %, mot svampinfektion) M-sprit (utspädd sprit) Avlopp: Villkor 2 Natriumazid (ofta < 0,2 % i buffrar, kons.-medel) Avlopp: Villkor 1 Nutriflex (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Oliclinomel (se ovan) Avlopp: Villkor 2 Paraffinolja (används på lab) Promiten (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Ryggsprit/Alsolsprit (antiseptiskt medel) Avlopp: Villkor 2 Sevorane (anestesi- eller narkosgas) Soluvitblandning (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Stieves lösning (används på patologlab) Suprene (anestesi- eller narkosgas) Tracel (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Tribonat (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Vamin och Vamin Glukos (se ovan) Avlopp: Villkor 2 Vaminolac (infusionsvätska eller -lösning) Avlopp: Villkor 2 Virkonlösning (1 %, för ytdesinfektion) Avlopp: Villkor 2 Vitalipid (infusionslösning) Avlopp: Villkor 2 Vitrimix (infusionslösning) Avlopp: Villkor 2 Voluven (infusionslösning) Avlopp: Villkor 2 Väteperoxidlösning (desinfektion, sårvård) Avlopp: Villkor 2 Ättiksyralösning Avlopp: Villkor 2 Svartvit framkallare (foto) Färgframkallare (foto) Färgkopplare (foto) Förbrukad kylarglykol (innehåller bl a metaller) Förbrukad glykol från verkstäder Bensin (obs, ej vattenlösligt) Olja (se ovan) Fotogen (se ovan) Lacknafta (se ovan) Kommentarer: De infusionsvätskor och -lösningar som finns i listan ska vanligen ges intravenöst till patienter för att överföra näring, elektrolyter, vitaminer eller spårämnen. Normalt kan denna typ av produkter anses vara harmlösa vid utsläpp till spillvattennätet. Då läkemedel också ingår i infusionslösningen blir situationen en annan.

13 13 Radioaktiva isotoper Yrkesmässig användning av isotoper kräver tillstånd från Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Dessutom erfordras en lokal strålskyddsorganisation som kan ge regler och riktlinjer för t ex utsläpp. Vissa radioaktiva isotoper bör kunna tillföras avloppsnätet i små och utspädda mängder i enlighet med Strålskyddsinstitutets föreskrift 1983:7 (se vidare Vid ett radioaktivt utsläpp måste ackumulering av radioaktivitet i vattenlås, ledningar, reningsverk, recipient och slam beaktas. En bedömning bör göras vid alla tillfällen som avviker från en för verksamheten normal praxis. Det är i dagsläget oklart när denna föreskrift kommer att revideras. Visst arbete i denna riktning har dock påbörjats.

14 14 BILAGA 1: Avskiljning av organiska ämnen vid rening av avloppsvatten i Kungsängsverket Vid Kungsängsverket renas avloppsvatten med mekaniska, biologiska och kemiska metoder. Den mekaniska reningen tar bort diverse föremål i vattnet och tyngre partiklar. Den biologiska reningen sker med hjälp av så kallat aktivt slam en brunfärgad slamkultur av mikroorganismer som cirkulerar mellan oluftade och luftade bassänger samt återförs från sedimenteringsbassänger som returslam. Syftet med Kungsängsverkets biosteg är att både bryta ned löst organiskt material och omvandla ammoniumkväve till kvävgas via nitrat som ett mellansteg. Fosfor avskiljs genom kemisk fällning med järn, som tillsätts i form av järn(iii)klorid både i det mekaniska steget och i ett separat steg efter den biologiska reningen. I alla dessa reningssteg bildas slam som förtjockas, stabiliseras (rötas) och avvattnas till fast konsistens ( modellera ). Organiska ämnen som kommer till reningsverket kan uppföra sig på principiellt fyra olika sätt: Fullständig nedbrytning i det biologiska reningssteget (Ex: Metanol och etanol) Avdrivning ( stripping ) till luft från luftade bassänger (Ex: Flyktiga lösningsmedel) Bindning till slam i opåverkad form (Ex: PCB och andra svårnedbrytbara fettlösliga ämnen) Passage opåverkat igenom alla reningssteg (Ex: EDTA, NTA och vissa läkemedelsrester) I verkligheten blir vanligen flera av dessa vägar aktuella. Ett ämne som inte bryts ned fullständigt kan alltså ge upphov till miljöstörningar i vatten (via renat avloppsvatten), i luft (via avgaser) eller på mark (via slam). Tyvärr är det inte så många kemikalier som bryts ned fullständigt i ett kommunalt avloppsreningsverk. Denna sekundära miljöstörning är därför viktig att komma ihåg när man överväger att tillföra avloppsnätet kemikalier. Direkta driftstörningar i reningsprocesserna kan uppkomma genom utsläpp av toxiska ämnen till avloppsnätet. I första hand gäller det omvandlingen av ammonium till nitrat (nitrifikationen) vid kväveavskiljningen. Det vanligaste är att denna reaktion går långsammare än normalt på grund av störande ämnen i avloppet och av den anledningen inte hinner bli färdig inom den tillgängliga bassängvolymen. Den 29 april 2002 skedde dock ett okänt utsläpp till avloppssystemet i Uppsala, som under några dygn nästan helt förhindrade nitrifikationen. Det dröjde sedan omkring tio dygn innan processen återhämtat sig. Källan till denna störning gick inte att spåra i efterhand. De industrier som hanterar större kemikaliemängder rapporterade inget onormalt. Vissa organiska ämnen (t ex organiska svavelföreningar) är extremt toxiska för de bakterier som utför nitrifikationen vid kväveavskiljningen. Det räcker med ett utsläpp av ca 100 gram av allyltiourea (C 3 H 5 NHCSNH 2 ) för att påtagligt störa nitrifikationen vid Kungsängsverket. Det är möjligt att en utrensning av laboratoriekemikalier via avloppssystemet var orsaken till den kraftiga störningen i slutet av april 2002.