Alternativ telefoni - från särlösning till lösning. Slutrapport

Transkript

1 Alternativ telefoni - från särlösning till lösning Slutrapport

2 Alternativ telefoni - från särlösning till lösning Slutrapport Andreas Richter Hjälpmedelsinstitutet

3 Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2013 Författare: Andreas Richter, med bidrag från Manólis Nymark och Robert Hecht, Post- och telestyrelsen Ansvarig handläggare: Andreas Richter URN:NBN:se:hi pdf Artikelnummer: pdf Publikationen kan hämtas som ett pdf-dokument på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, Den kan också beställas i alternativa format från HI.

4

5 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 3 Definitioner 5 Bakgrund 7 Uppdraget 10 Mål 11 Aktiviteter 12 Genomförande och resultat 13 Försöksverksamheter i landsting 13 Riktlinjer för försöksverksamheterna 13 Stort intresse för att driva försöksverksamhet 14 Resultat från försöksverksamheterna 15 Intervjuer med deltagarna i försöken 16 Förskrivna produkter och kostnader 17 Konsekvenser av förskrivning av konsumentteknik för användningen av de statliga medlen? 18 Rekommendationer från försökslandstingen 18 SWOT-analys för landstingens framtida arbete med konsumentteknik20 Brukarundersökning 22 Deltagarna 22 Brukarundersökningens resultat 24 Slutsatser om brukarundersökningen 25 Kommande brukarundersökningar 25 Analys av hjälpmedelsföretagens fortsatta engagemang i utveckling av särlösningar 26 Rapporten Marknaden för alternativ telefoni 26 Brev från leverantörer 27 Framtagande av modell för upphandling av konsumentprodukter 29 Förutsättningar att förskriva konsumentteknik som alternativ telefoni 30 Resultatspridning 32 Konferens om alternativ telefoni arrangerad av Hjälpmedelsinstitutet års konferens års konferens 33 Presentationer i nätverk och vid konferenser 33 Projektets webbsida 33 Slutsatser 34 Hur förhåller sig utvecklingen inom området alternativ telefoni till övergripande politiska mål? 34

6 Behövs hjälpmedlen? 35 Särlösningar och konsumentteknik - likheter och skillnader 37 Fördelar och nackdelar med användning av särlösningar respektive konsumentteknik 38 Interoperabilitet mellan de produkter och tjänster brukarna får 40 Riskanalys inför förskrivning av konsumentprodukter (eller konsumentteknik) 41 Åtgärdsförslag 42 Ändra lydelsen i förordningen om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation 42 Överväg en överenskommelse mellan regeringen och SKL för samordning 44 Socialstyrelsens nya blankett för landstingens återrapportering av statsbidragets förbrukning bör börja användas 45 Landsting: sträva efter helhetssyn i rehabilitering/hjälpmedelsförsörjning 45 Fortsätt att mäta hur användningen av särlösningar och konsumentteknik ser ut 46 Författningsförslag 48 Ändring i förordning (2001:638) om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation 48 Bilagor Redovisning av hur medlen för regeringsuppdraget förbrukats 2. PTS-projekt och tjänster, samt ett regeringsuppdrag med relevans för regeringsuppdraget Alternativ telefoni från särlösning till lösning 3. Landstingens rapportering om förbrukning av statsbidraget till utrustning för elektronisk kommunikation år Riktlinjer för landstingens försöksverksamhet, Hjälpmedelsinstitutet HANDU:s sammanställning av intervjuer med deltagare i försöksverksamheterna 6. HANDU:s rapport Tillgång till och användning av kommunikationshjälpmedel på distans 7. Marknaden för alternativ telefoni, A-focus Brev till leverantörer av alternativ telefoni (dec 2012) och leverantörernas svar (januari 2013) 9. Konsumentprodukter som hjälpmedel i hälso- och sjukvården - en rättsutredning, Hjälpmedelsinstitutet Regeringsuppdraget till HI och PTS: Uppdrag om försöksverksamhet att erbjuda ett komplement till landstingens utbud av utrustning för elektronisk kommunikation, Regeringskansliet S2011/1810/FST

7 Förord Hjälpmedelsinstitutet (HI) har två uppdrag från regeringen inom området Alternativ telefoni. Syftet är att modernisera, effektivisera och förbättra förskrivningen av produkter och tjänster inom alternativ telefoni. Uppdraget som slutredovisas i den här rapporten är Alternativ telefoni - från särlösning till lösning och det är ett gemensamt uppdrag med Postoch telestyrelsen (PTS). Uppdraget handlade i huvudsak om försöksverksamheter i sju landsting, men även utredningsarbete. För PTS del redovisas också det löpande arbetet för tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning inom området alternativ telefoni. HI:s och PTS uppfattning är att det behövs fortsatta satsningar på att utveckla landstingens rehabilitering och habilitering, så att de stödjer användarens behov av konsumentteknik för alternativ telefoni. Behoven ser olika ut hos olika människor. Många människor kan få sina behov tillgodosedda med vanlig konsumentteknik och behöver inte särskilda hjälpmedel för text- och bildtelefoni medan andras behov tillgodoses bäst med speciallösningar. Jan Grönlund Direktör Hjälpmedelsinstitutet 1

8 2

9 Sammanfattning HI och PTS har under två års tid genomfört uppdraget Alternativ telefoni - från särlösning till lösning, en satsning för att öka användningen av konsumentteknik för alternativ telefoni. Den centrala delen av uppdraget har varit att landsting har genomfört försök där de undersöker förutsättningar för att förskriva eller stödja personer att använda konsumentteknik. Målgruppen för försöken har varit personer med dövblindhet, grav hörselnedsättning, tal-/språkstörning och döva personer (målgruppen). HI:s och PTS uppsatta mål för de långsiktiga effekterna av uppdraget var att landsting ska förskriva eller stödja användning av konsumentteknik för alternativ telefoni. Andra aktiviteter som genomförts inom ramen för uppdraget är bland annat: En brukarundersökning i syfte att kartlägga hur användning av förskrivna hjälpmedel, konsumentteknik och förmedlingstjänster ser ut bland personer i målgruppen. En analys av hjälpmedelsföretagens möjligheter till fortsatt engagemang i utveckling av särlösningar. Landstingens försöksverksamheter har förändrat de medverkande landstingens syn på förskrivning, från att ha varit fokuserat på förskrivning av ett hjälpmedel till att fokusera på förskrivning av en lösning. Förskrivning av en lösning kan innebära förskrivning av hjälpmedel, vilket kan vara både medicinteknisk produkt och konsumentteknik, men även hjälp att komma igång med användning av konsumentteknik som inte har förskrivits. Brukarundersökningen visar bland annat att döva personer som har förskrivna hjälpmedel för alternativ telefoni ofta använder även konsumentteknik som införskaffats på egen hand för att kommunicera. De rekommendationer HI och PTS ger till regeringen presenteras i ett separat avsnitt och innefattar: Att förordningen om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation ändras. Författningsförslag lämnas i rapportens sista kapitel. Att fortsatt samordning landstingen emellan samt mellan landsting och andra myndigheter bör stimuleras. En väg kan vara en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). 3

10 Erfarenhetsutbyte om teknikanvändning och upphandling bör särskilt stimuleras. Att Socialstyrelsens uppdaterade blankett för landstingens återrapportering av hur statsbidraget förbrukats börjar användas. Vidare rekommenderar HI och PTS landstingen att sträva efter en helhetssyn i rehabiliteringen, och att följa de goda exempel som försökslandstingen vittnar om; att fokus flyttats från förskrivning av särlösning till förskrivning av lösning, vilket inkluderar att användaren kan hantera den särlösning eller konsumentteknik som tillgodoser behoven av alternativ telefoni på ett ändamålsenligt sätt. Som ett komplement till den rapportering av hur statsbidraget förbrukats som Socialstyrelsen samlar in varje år rekommenderar HI och PTS fortsatta mätningar av hur målgruppen använder särlösningar, konsumentteknik och förmedlingstjänster. 4

11 Definitioner I rapporten används en del begrepp som för en oinvigd läsare kan vara förvirrande, eller som i olika sammanhang betecknar olika saker. För att undvika begreppsförvirring definieras nedan hur ett antal begrepp används i rapporten. Alternativ telefoni: teknik och metoder som kompenserar funktionsnedsättning för en person som inte kan eller har mycket svårt att kommunicera med tal/hörsel i taltelefon. Exempel på alternativ telefoni är bildtelefoni, texttelefoni, e-post, chatt, SMS. Alternativ telefoni är distanskommunikation som är anpassad efter användarens förmåga och behov. Användare: i denna rapport en person som tillhör målgruppen som har nytta av alternativ telefoni på grund av att tal eller hörsel inte möjliggör taltelefonsamtal. Bildtelefon: teknisk hård-/mjukvaruprodukt som medger realtids kommunikation med ljud och bild. Hjälpmedel: teknik eller produkt som kompenserar för en funktionsnedsättning, oavsett tillverkarens avsikt med tekniken eller produkten. I rapporten avses med hjälpmedel, möjligen i strid med gängse terminologi i landsting och kommun, både medicintekniska produkter och konsumentteknik. Interoperabilitet: När två eller fler kommunikationslösningar kan kommunicera med varandra. Interoperabilitet kännetecknas för taltelefoni, bildtelefoni, chatt och annan snarlik kommunikation av att de interoperabla lösningarna använder samma tekniska kommunikationsprotokoll. Kompatibilitet är en annan vanligt använd term som kan användas för att avse interoperabilitet. Konsumentteknik: Avser konsumentprodukt som inte är medicinteknisk produkt enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter eller specifikt framtagen för att kompensera funktionsnedsättning. I rapporten används konsumentteknik konsekvent, eftersom det tydligare framgår att hårdvara liksom tekniska tjänster såsom serverbaserade mjukvarutjänster kan avses. Även om konsumentteknik inte specifikt har tagits fram för att kompensera eller lindra en sjukdom eller funktionsnedsättning kan den vara mer eller mindre tillgänglig och anpassad för användning av personer med funktionsnedsättning. Möjliga marknader för konsumentteknik är via öppna 5

12 handeln till konsument eller till landsting och kommuner som hjälpmedel för förskrivning. Medicinteknisk produkt: Enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter en produkt som enligt tillverkarens uppgift ska användas, separat eller i kombination med annat, för att hos människor / / påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller en funktionsnedsättning. Patient: enligt Socialstyrelsens termbank en person som erhåller eller är registrerad för att erhålla hälso- och sjukvård. Särlösning: Hjälpmedel som har utvecklats specifikt för användning av personer med funktionsnedsättning eller för personer som ska kommunicera med/ringa direkt till personer med funktionsnedsättning. Är oftast medicinteknisk produkt. Möjliga marknader för konsumentteknik är via öppna handeln till konsument eller till landsting och kommuner som hjälpmedel för förskrivning. Texttelefon: Produkt, mjukvara eller mjukvarubaserad tjänst för direkt kommunikation med text och eventuellt ljud. I ett samtal mellan texttelefoner skickas texten kontinuerligt, till skillnad från vanlig textchatt, då användarna skickar texten först vid radmatning. Totalkonversation: kombination av realtids text, ljud och bild i ett samtal. Totalkonversationsenhet: bildtelefon och texttelefon i samma produkt. I samtal mellan två totalkonversationsenheter kan man kombinera bildtelefoni med realtids texttelefoni. 6

13 Bakgrund Landstingen förskriver texttelefoner, bildtelefoner, totalkonversationsenheter och fax som hjälpmedel för alternativ telefoni till teckenspråkiga döva personer, vuxendöva personer och personer med dövblindhet. Det har förekommit att personer med tal-/språkstörning fått sådana hjälpmedel, men det är ovanligt. Förskrivningen av hjälpmedlen sker enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763), precis som vid förskrivning av andra hjälpmedel som hörapparat eller rullstol. Landstingen får statsbidrag enligt förordning (2001:638) om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation. Statsbidraget får användas för inköp av utrustning som möjliggör en dialog i realtid via ett kommunikationsnät till personer med hörselnedsättning, dövblindhet, tal- /språkstörning, döva personer eller anhöriga till dessa personer. Det får även användas för nödvändig service, reparation och byte av sådan utrustning. Statsbidraget betalas ut av Socialstyrelsen som år 2011 utbetalade 22,6 Mkr och fördelas utifrån en nyckel baserad på respektive landstings befolkningsmängd och tidigare års förbrukning av statsbidraget. I bilaga 3 visas landstingens rapportering av hur de använt statsbidraget år Förbrukningen och det belopp landstingen skjuter till årligen kan variera från år till år, beroende på antal utrustningar som köps och vilken typ av utrustning som köps. Slutsatser om huruvida olika landsting brukar skjuta till medel ska inte dras utifrån ett års redovisning. Landstingen ska förse personer med hjälpmedel oavsett om det finns ett statsbidrag eller ej. Statsbidraget är ett stimulansbidrag för att stimulera förskrivningen av alternativ telefoni. En viktig skillnad jämfört med de flesta andra hjälpmedel är att merparten av dessa hjälpmedel behöver kunna kopplas ihop med andra. Till exempel ska en teckenspråkig döv person kunna ringa direkt till andra teckenspråkiga personer, precis som hörande och talande personer kan ringa varandra med taltelefon. Många personer behöver också kunna ringa en förmedlingstjänst som till exempel bildtelefoniförmedlingen Bildtelefoni.net, som tolkar samtal mellan döva teckenspråkiga bildtelefonianvändare och hörande taltelefonanvändare. För en person med tal-/språkstörning kan däremot möjligheten att göra sig förstådd när man ringer andra vara begränsad till en liten grupp personer och då saknas behov att kunna ringa vem som helst som har ett liknande hjälpmedel, men som använder ett annat kommunikationssätt. Vid förskrivning av ett hjälpmedel för alternativ telefoni till en person med tal-/språkstörning kan istället aspekter som 7

14 användargränssnittet vara mer relevant än om produkten följer de standarder som krävs för att ringa till/från motsvarande produkter från andra tillverkare. På lång sikt är det fördelaktigt med interoperabilitet, men idag finns en mängd lösningar som inte är interoperabla sinsemellan och då har användbarhet i regel högre prioritet för personer med talskada/språkstörning. De produkter landstingen idag förskriver som hjälpmedel för texttelefoni, bildtelefoni och totalkonversation säljs på en begränsad marknad för användning av en begränsad grupp, personer med funktionsnedsättning. Produkterna utvecklas och säljs av små företag, som är teknikinriktade och har stort fokus på utveckling och anpassning av sin teknik till målgruppen personer med funktionsnedsättning. HI och PTS betraktar därmed produkterna som särlösningar för personer med funktionsnedsättning. Köpare är huvudsakligen landstingen, även om de också säljs som arbetshjälpmedel och då finansieras genom bidrag från Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Landstingen, som köper hjälpmedlen och vid förskrivning lånar ut hjälpmedlen till hjälpmedelsanvändaren, lyder under lagen om offentlig upphandling och upphandlar därmed hjälpmedlen. HI upphandlade och förvaltade upphandlingsavtal åt landstingen till och med juni Efter det har de flesta landsting upphandlat eller påbörjat upphandling av texttelefoner, bildtelefoner och totalkonversationsenheter. När det gäller alternativ telefoni ansvarar PTS bland annat för förmedlingstjänster för personer med funktionsnedsättning. Förmedlingstjänsterna för texttelefoni, Texttelefoni.se, och för bildtelefoni, Bildtelefoni.net, förmedlar samtal mellan personer som använder texttelefon eller bildtelefon som hjälpmedel och personer som använder taltelefon. I Bildtelefoni.net översätter en teckenspråkstolk mellan teckenspråk och talat språk. I Texttelefoni.se läser en förmedlare upp texten som skrivs i texttelefonen och skriver ner det som sägs i taltelefonen. Förutom förmedlingstjänsterna Texttelefoni.se och Bildtelefoni.net ansvarar PTS även för förmedlingstjänsten Teletal, som riktar sig till bland andra personer med tal-/språkstörning. Teletal-samtal genomförs som ett trepartssamtal mellan taltelefoner, där tolken hjälper till att genomföra samtalet, till exempel genom att tolka otydligt tal. För år sedan var en bildtelefon en mycket specialiserad och dyr produkt. I takt med att datorer och internet blivit snabbare och billigare har billiga eller kostnadsfria mjukvaror för videokommunikation lanserats. De har i regel bra videokvalitet som är i paritet med särlösningarna. 8

15 Särlösningarna för bildtelefoni och totalkonversation har därmed förlorat det stora tekniska och kvalitativa försprång de historiskt sett haft gentemot konsumenttekniken. De har däremot fortfarande en del specialfunktioner som oftast saknas i konsumenttekniken, till exempel varseblivning som innebär att det blinkar eller vibrerar i särskild utrustning när det ringer och även interoperabilitet genom standardiserade metoder för kommunikation. Genom de krav som ställts vid upphandling av särlösningar för alternativ telefoni har HI och landstingen upprätthållit god funktion och interoperabilitet mellan hjälpmedlen samt mellan hjälpmedlen och förmedlingstjänsterna. Kraven har inneburit att tillverkare av särlösningar har haft tydliga utvecklingsmål eftersom de kunnat använda kraven som en checklista för hur en särlösning ska utformas. Kraven upprätthåller en hög lägstanivå för funktion, kvalitet och dokumentation, men innebär också en hög tröskel som leverantörer måste över för att sälja produkter eller tjänster till landstingen. Kraven har hittills i praktiken utestängt konsumentteknik från landstingens upphandlingar. Dels kan vissa tekniska lösningar, som kan ha god funktion för vissa personer, ha utestängts på grund av att de inte levt upp till samtliga krav, dels finns krav på vilken dokumentation som ska finnas i bruksanvisning och produktblad. För leverantörer av konsumentteknik är troligen marknaden för liten för att de ska ha intresse av att anpassa sina produkter och därtill hörande dokumentation. En möjlighet är att de erbjuder en kostnadsfri tjänst på konsumentmarknaden, kanske reklamfinansierad, och en hjälpmedelstjänst anpassad till de krav landstingen ställer. De riskerar dock att få kritik för att prissättningen är olika för de olika marknaderna, oavsett om det motsvarar marknadsvillkoren för respektive marknad eller ej. Ett annat sätt är att låta den kostnadsfria eller billiga tjänsten ha begränsad funktion för att på så sätt motivera olika priser för de olika tjänsterna. 9

16 Uppdraget Hjälpmedelsinstitutet (HI) och Post- och telestyrelsen (PTS) fick i februari 2011 i uppdrag av regeringen att starta försöksverksamhet för att stimulera användningen av konsumentprodukter för alternativ telefoni. HI har ansvarat för upplägget och genomförandet av arbetet inom regeringsuppdraget, som utförts i projektform under namnet Alternativ telefoni - från särlösning till lösning. Planering och utförande har gjorts i samråd med PTS. PTS har i övrigt genomfört uppdraget inom ramen för sitt löpande arbete med användbarhet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning genom att verka för ökad användning av konsumentteknik. Föreliggande rapport är en slutredovisning av uppdraget. Delrapporter har skickats halvårsvis till Socialdepartementet och till Näringsdepartementet. Delrapporterna liksom övriga rapporter och information som tagits fram inom ramen för uppdraget har publicerats på HI:s webbsida för regeringsuppdragen, PTS övriga aktiviteter med relevans för uppdraget redovisas separat i bilaga 2. Samordning och samråd har huvudsakligen skett via: projektgrupp bestående av fyra personer från HI. löpande samråd med en handläggare från PTS, som också deltagit i styrgrupp, referensgrupp och brukarråd. styrgrupp med representanter från HI och PTS. referensgrupp med representanter från Föreningen Sveriges Hörselchefer, SKL:s nätverk för förvaltningschefer, tolkcentralchefernas förening Talför, Handisam, Socialstyrelsen och PTS. Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor bjöds under 2012 in till referensgruppen men man har inte haft möjlighet att delta på något möte. brukarråd bestående av representanter från Afasiförbundet, Förbundet Sveriges Dövblinda, Hörselskadades Riksförbund och Sveriges Dövas Riksförbund. Riksförbundet Attention har tagit del av mötesanteckningar men inte haft möjlighet att delta på brukarrådsmöten. Ytterligare ett antal funktionshindersorganisationer bjöds in att delta i brukarrådet men deltog inte. 10

17 Mål Vid projektstart formulerades mål avseende långsiktiga effekter av projektet (effektmål) samt mål avseende de aktiviteter som skulle genomföras i projektet (projektmål). Målen baseras på innehållet i uppdraget. Effektmål Landstingen ska förskriva och/eller stödja användning av konsumentteknik för alternativ telefoni. Det kan ske på motsvarande sätt som dagens hjälpmedelsförskrivning sker, som fritt val av hjälpmedel eller som beslut om egenvård med stödinsatser och uppföljning från landstingets sida för att försäkra sig om att användaren kunnat utföra egenvården. Även stöd till användare som på egen hand införskaffar utrustning för elektronisk kommunikation ska ges. Projektmål Landsting som driver försöksverksamhet ska ta fram metoder för att långsiktigt arbeta med förskrivning och stöd i användning av konsumentprodukter. Landstingen ska utreda hur de på lång sikt ska kunna erbjuda service, support och utbildning på konsumentprodukter. HI ska samordna och sprida information om försöksverksamheten och dess resultat till andra landsting och intressenter. En modell för hur landsting kan upphandla konsumentprodukter för elektronisk kommunikation ska föreslås. Ta reda på vilken konsumentteknik och vilka särlösningar för distanskommunikation personer i målgruppen använder idag och vid projektets slut. Undersökningsmetoden ska vara väl dokumenterad för att möjliggöra motsvarande undersökningar i framtiden. Beskriva förutsättningar för fortsatt utveckling av särlösningar för målgruppen. 11

18 Aktiviteter Under projekttiden har regeringsuppdragets delats in i följande separata aktiviteteter: Försöksverksamhet i landsting. Brukarundersökning. Analys av hjälpmedelsföretagens möjliga fortsatta engagemang i utveckling av särlösningar. Framtagande av modell för upphandling av konsumentprodukter. Samarbete med Socialstyrelsen i arbetet med att ta fram en ny blankett för landstingens återrapportering av förbrukning av statsbidrag för elektronisk kommunikation. 12

19 Genomförande och resultat Här nedan redovisas utförda aktiviteter och resultaten från dem. Försöksverksamheter i landsting I detta avsnitt presenteras resultat och erfarenheter från de försöksverksamheter som drivits i de sju landstingen Örebro, Stockholm, Jönköping, Västerbotten, Dalarna, Uppsala och (region) Halland. Avsnittet omfattar redovisning av Resultatet av praktiska fälttester av olika tekniska lösningar samt erfarenheter från fall där landsting förskrivit en konsumentprodukt. Försöksverksamhet genomfördes som projekt i sju landsting med finansiering via HI. Projekten pågick från september 2011 till och med september De startade hösten 2011 efter en period då HI och PTS informerat om regeringsuppdraget och sökt intresserade landsting. Finansiering av projekten erbjöds till och med september 2012 för att projekten skulle avslutas i god tid före HI:s och PTS avrapportering av regeringsuppdraget. Avsikten var att det skulle vara möjligt att se effekter av försöken i den löpande hjälpmedelsförsörjningen. Försöksverksamheterna har varit högprioriterade i projektet, eftersom HI och PTS bedömt att lyckade försöksverksamheter är nödvändigt för att landstingen på sikt ska ändra arbetssätt. Riktlinjer för försöksverksamheterna I inbjudan till landstingen att söka medel angavs riktlinjer för hur HI och PTS skulle bedöma projektansökningarna. Riktlinjerna i sin helhet finns i bilaga 4. I riktlinjerna meddelades bland annat att landstingen borde undersöka ett eller flera av följande spår: Fritt val: Analys av förutsättningar för att införa fritt val för alternativ telefoni Förskrivning: Breddning av hjälpmedelssortimentet inom alternativtelefoni-verksamheten, så att även konsumentteknik ingår. Stöd: Landstinget informerar och stödjer användare och anhöriga i att använda konsumentteknik för alternativ telefoni. 13

20 Stort intresse för att driva försöksverksamhet Våren 2011 vände sig HI till verksamheter i samtliga landsting eller motsvarande, med uppmaningen att ansöka om medel för att driva försöksverksamhet inom ramen för regeringsuppdraget. Inbjudan skickades ut via e-post till förskrivare av alternativ telefoni, med post till verksamhetschefer inom landstingens hjälpmedelsförsörjning och delades ut till Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) nätverk för chefer inom hjälpmedel- och habilitering. Intresset för att driva försöksverksamhet var betydligt större än förväntat, med åtta ansökningar från lika många landsting. Även en folkhögskola hörde av sig för att ta reda på om även de kunde tävla om att få driva försöksverksamhet (vilket de inte kunde). De inkomna ansökningarna granskades gemensamt av HI och PTS. Sju av de åtta landsting som sökte beviljades medel att driva försök. Merparten fick dock mindre än de ursprungligen sökt. Detta på grund av att ansökningarnas budgetar skilde sig åt avsevärt trots snarlika målsättningar och genomföranden, men även för att delar av de föreslagna projekten inte låg inom ramen för uppdraget till HI och PTS. Vid granskningen av de inkomna ansökningarna framgick att några landsting valt att fokusera på personer med tal-/språkstörning, medan andra riktade sig mot samtliga av regeringsuppdragets målgrupper. Inriktningen mot personer med tal- /språkstörning bedömdes som positiv eftersom tidigare undersökningar visat att den målgruppen sällan eller aldrig får tillgång till alternativ telefoni. Beslut om att följande landsting beviljades medel för att driva försöksverksamhet togs den 30 maj 2011: Örebro läns landsting Stockholms läns landsting Västerbottens läns landsting Landstinget i Uppsala län Landstinget i Jönköpings län Region Halland Landstinget Dalarna 14

21 Resultat från försöksverksamheterna Varje enskild försöksverksamhet har slutrapporterat till HI. Slutrapporterna återfinns på projektets webbplats Slutrapporterna är värdefull läsning för landsting som vill ha stöd i den egna förändringsprocessen kring alternativ telefoni men även annan hantering av teknik som smarta telefoner, surfplattor och annan IKT. De innehåller också metoder och fallbeskrivningar som ger konkreta exempel på behov och sätt att tillgodose behoven med konsumentteknik och eventuellt särlösningar. Slutsatser i slutrapporterna Bland de viktigaste slutsatserna i slutrapporterna från landstingen är resonemangen om det fortsatta arbetet med policyer för förskrivning samt att förordningen om statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation kan förändras för att bli mer ändamålsenlig. Fritt val, förskrivning eller stöd? De tre spåren har inte testats i praktiken under försöksperioden. Istället har försöken fungerat som pilotförsök för att få erfarenheter som kan ligga till grund för vilket spår/alternativ respektive landsting väljer framöver. Under försöken har konsumentteknik testats i en förskrivningsprocess, eftersom det möjliggjort för landstingens förskrivare och tekniker att följa upp att tekniken fungerar som avsett. Fritt val lyfts inte fram som en självklar väg att gå efter försöken. Det beror dels på den politiska viljan i landstingen, dels på hur långt man generellt kommit med införandet av fritt val. I Uppsala pågår införandet av fritt val för andra hjälpmedelsområden, men man avvaktar med fritt val för alternativ telefoni eftersom området täcker över flera delar av organisationen och kräver mer arbete att införa. Om fritt val införs för alternativ telefoni avses det göras samtidigt för både syncentralen, hörcentralen och hjälpmedelscentralen. Inte heller förskrivning av konsumentteknik tycks ligga nära till hands i de landsting som genomfört försök. Orsaken är den princip som generellt gäller för landstingens hjälpmedelsförskrivning, nämligen att produkter som bedöms vara var mans egendom inte förskrivs som hjälpmedel. Exempel på produkter som inte förskrivs som hjälpmedel är datorer, medan program som till exempel gör en dator användbar för en person med synnedsättning kan förskrivas. 15

22 Däremot har perspektivet förskjutits från förskrivning av hjälpmedel till förskrivning av lösning, det vill säga att landstinget ska ansvara för allt ifrån förskrivning av hjälpmedel till förskrivning av stöd för att använda konsumentteknik på ett sätt som kompenserar funktionsnedsättningen. Det är en ambition som kräver mer generell teknisk kompetens av landstingets personal än tidigare hjälpmedelsförskrivning. I viss mån har hjälpmedlen blivit enklare att hantera de senaste åren. Alla produkter kräver inte goda kunskaper om hemmanätverk, vilket var fallet för några år sedan. Förändra statsbidraget för elektronisk kommunikation De flesta landstingen framhåller att det för en del personer inte är relevant att kommunikationen sker i realtid, utan att den kan bli bättre med till exempel SMS eller e-post. Detta har blivit tydligt i arbetet med personer med tal-/språkstörning. Om man vid förskrivningen utgår från behovet och söker ett sätt att kommunicera på distans är det inte nödvändigtvis bildtelefoni eller texttelefoni som erbjuder ett effektivt sätt att kommunicera. Flera exempel finns där användaren kan kommunicera bättre med exempelvis SMS, e-post eller på liknande (icke-realtids) sätt. Vissa personer uttrycker sig helt enkelt bättre när de kan formulera sig i sin egen takt. Intervjuer med deltagarna i försöken Samtliga deltagare i försöksverksamheten, 82 personer, intervjuades inledningsvis och avslutningsvis av personal i respektive landsting. En sammanställning av intervjusvaren finns i bilaga 5. Syftet med intervjuerna var dels att få en fördjupad bild av behovet, dels att få en bild av hur den teknik som testats tillgodosett behovet och förändrat kommunikationsmönstret. Av intervjuerna framgår att merparten, två av tre personer som deltagit i försöket har någon form av tal-/språkstörning. Bland de resterande är 15 personer barndomsdöva, sju har grav hörselnedsättning och sju har dövblindhet. Majoriteten, 58 procent, har förändrat sitt sätt att kommunicera på distans under projektperioden och 75 procent av dem använder nu videochatt utöver eventuella tidigare kommunikationssätt. En avsevärd förbättring kan ses i deltagarnas möjlighet att kommunicera på distans med dem man önskar. Före projektet kunde två tredjedelar inte 16