Tvärsektoriella perspektiv på hållbar stadsutveckling

Transkript

1 Tvärsektoriella perspektiv på hållbar stadsutveckling Hur högre utbildning i stadsutveckling förmedlar och uppmuntrar till tvärsektoriellt tänkande och praktik Moa Tunström Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) 1

2 Innehåll INLEDNING... 4 TVÄRSEKTORIELLA PERSPEKTIV PÅ HÅLLBAR STADSUTVECKLING... 5 UTBILDNINGAR INOM SAMHÄLLSBYGGANDE/STADSUTVECKLING... 5 LANDSKAPSARKITEKTURPROGRAMMET, SLU Ultuna, 300 hp... 7 Utbildningens profil... 7 Utbildningens upplägg... 9 Att möta andra... 9 Helhetssyn och hållbarhet FYSISK PLANERING, Blekinge Tekniska Högskola, 180 hp Utbildningens profil och upplägg Om studenterna och yrkesinriktningen Sektorstänkande, hållbarhetsbegreppet och staden SAMHÄLLSBYGGNADSPROGRAMMET, KTH, 300 hp Utbildningens upplägg Utbildningens profil Specialister och generalister båda behövs Hållbarhetsfokus finns men skolans organisation bromsar MASTERSPROGRAMMET TRANSPORT SYSTEMS, KTH, 120 hp Utbildningens profil Utbildningens upplägg Om specialisering Hållbarhetsbegreppet Integrerad utbildning med många valmöjligheter SAMHÄLLSPLANERARPROGRAMMET, 180 hp och MASTERSPROGRAM I SAMHÄLLSPLANERING, Stockholms universitet, 120 hp Utbildningens profil Utbildningens upplägg Men vad blir man? Helhetssyn och hållbar utveckling ARKITEKTSKOLAN, Lunds universitet, 300 hp Utbildningens profil och upplägg Samarbete med andra skolor och institutioner Utbildningen och praktikens sektorer Hållbar stadsutveckling ARKITEKTUR OCH TEKNIK, Chalmers Tekniska Högskola, 300 hp Utbildningens profil Utbildningens upplägg Specialist eller generalist? Sektorsplaneringen och hållbarhetsbegreppet CIVILINGENJÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNAD, Luleå Tekniska universitet, 300 hp Utbildningens profil Utbildningens upplägg Hur möter man andra studenter och hur lär man sig tvärsektoriellt tänkande? Efter utbildningen Hållbarhetsbegreppet

3 AVSLUTANDE DISKUSSION Om specialister och generalister Om mångvetenskap och tvärvetenskap Om att konfronteras med andra(s) perspektiv Om organisation för tvärsektoriella möten Att diskutera centrala frågor för utvecklandet av tvärsektoriella perspektiv INTERVJUPERSONER

4 INLEDNING Behoven av mer holistiska perspektiv på stadsutvecklingspraktiken har blivit tydliga i och med att hållbarhetsperspektivet fått en allt mer framskjuten plats under och 00-talen. Att den sektoriserade praktiken kan vara ett hinder för detta har också många konstaterat. Men hur kan man grundlägga för tvärsektoriella perspektiv? På uppdrag av Delegationen för hållbara städer presenteras här ett diskussionsunderlag rörande tvärsektoriella perspektiv på högre utbildning. Syftet är att lägga grunden för vidare diskussion om vad ett tvärsektoriellt perspektiv på hållbar stadsutveckling kan vara och hur man förmedlar detta inom högre utbildning. Rapporten ska således inte ses som en fullständig utredning av tvärvetenskap, eller en fullständig kartläggning av alla utbildningsvarianter inom hållbar stadsutveckling. Bakgrunden till uppdraget är den pågående diskussionen om sektoriserad planering, och hur en hållbar stadsutveckling kräver tvärsektoriella och mångvetenskapliga perspektiv och praktiker. Forskning och utbildning är två fält där argument och kunskap kan utvecklas. Men hur ser det ut på dessa områden idag? Gynnar forskningen tvärsektoriella perspektiv, och utbildar vi mångvetenskapliga och holistiska praktiker? Lär de sig förstå sitt specifika perspektiv och andra specialiseringars? Vad kan egentligen de som läst en utbildning karakteriserad av tvär- och mångvetenskap? Denna rapport kompletterar en tidigare kartläggning som Delegationen för Hållbara Städer gjort av forskning om städer och hållbar stadsutveckling. Här presenteras dels ett antal utbildningar inom stadsbyggande och stadsutveckling, för att visa på mångfalden av utbildningar som faktiskt finns. Därefter diskuteras några exempel mer ingående, med fokus på sätt att hantera tvärsektoriella perspektiv. Avslutningsvis summeras den bild som framkommit, och några förslag på möjliga lösningar diskuteras. Utbildningar som saknar tvärsektoriellt perspektiv hur kan de lära av de utbildningar som har tvärsektoriella ambitioner? Och de som har, hur bedömer vi att de lyckas eller inte? Som student kan man idag, till exempel som en konsekvens av Bolognasystemet, göra många olika individuella val när det gäller sin utbildningsväg. Det finns alltså antingen möjligheten att läsa ett helt program på ett universitet, eller att genom utbytesstudier, kandidat- och mastersprogram, valbara kurser med mera i princip konstruera sin egen utbildning. Den diskussion som föreliggande rapport är ett underlag för rör i första hand de program som universitet och högskolor erbjuder, och inte alla de möjliga individuella studiegångarna. Dessutom är det framför allt en generell diskussion om hur tvärsektoriella perspektiv kan gynnas och uppmuntras i högre utbildning på samhällsbyggnadsområdet som denna rapport ska lägga grund till. Hur enskilda utbildningar eller kurser är organiserade är naturligtvis relevant för en sådan, men en djupare diskussion om detta bör snarare än i denna rapport ske på skol-, institutions- eller ämnesnivå. Det material som ligger till grund för rapporten är dels skriftlig information om utbildningarna från de olika utbildningsinstitutionernas webbsidor, och intervjuer med utbildningsansvariga. Rapporten inleds med att den definition och operationalisering av tvärsektoriella perspektiv som använts i arbetet presenteras. Därefter presenteras exempel på utbildningar inom området hållbar stadsutveckling i Sverige, liksom det urval av utbildningar som det här diskussionsunderlaget fokuserar på mer i detalj. Det är åtta olika utbildningar, och de diskuteras en och en i följd därefter. Avslutningsvis summeras och diskuteras några av de observationer som gjorts i denna studie. Allra sist redovisas också ett antal frågor som förtjänar att diskuteras för att kunna stärka ambitionerna att utveckla tvärsektoriella perspektiv på svensk stadsutveckling i utbildning. 4

5 TVÄRSEKTORIELLA PERSPEKTIV PÅ HÅLLBAR STADSUTVECKLING I rapporten tar vi huvudsakligen utgångspunkt i den definition av tvärsektoriella perspektiv på hållbar stadsutveckling som presenterades av Nolmark et al i en tidigare rapport på uppdrag av Delegationen för Hållbara städer ( Kartläggning av forskning om städer och hållbar stadsutveckling interdisciplinär, systeminriktad och praktiknära ). Där ställdes följande kriterier upp: - Gränsöverskridande urbana frågor/problem - System- och helhetssyn - Samspelen mellan människa stadslandskap teknik organisation ekonomi osv. - Mång- och tvärvetenskapliga ansatser - Praktiknära kunskapsuppbyggnad För att göra detta mer konkret och koppla det till högre utbildning har arbetet med detta diskussionsunderlag vägletts i av följande frågor: - Vilken typ av kunskaper får mest/minst fokus i undervisningen (t ex tekniska/sociala/ekonomiska/ekologiska/designmässiga)? - Hur integrerad är utbildningen, det vill säga finns helhetstänk och progressionstänk eller är den en samling kurser av olika art? - Finns någon gemensam introduktionskurs/avslutningskurs där olika inriktningar samlas? - Hur många olika val kan man göra inom ramen för utbildningen? - Hur förhåller sig utbildningen till praktikens sektorer och yrken? - Hur integreras samhällsvetenskapliga perspektiv i tekniska utbildningar och tvärtom? - Vilken kontakt har man med andra utbildningar (andra discipliner, andra yrkesinriktningar etc)? - Finns gemensamma kurser, det vill säga kurser som vänder sig till och lockar studenter från olika sektorsutbildningar? - Hur uppmuntrar utbildningen till förståelse för andra yrken, sektorer? Till system- och helhetssyn? - I vilken grad läser kurser på andra program, deltar i gemensamma kurser eller har annan utbildning i botten? - Hur tas hållbarhet upp inom utbildningen? Hållbar stadsutveckling? Sammantaget ger frågor som dessa en bild av hur man inom de olika utbildningarna arbetar för tvärsektoriella perspektiv och helhetssyn både i utbildningens innehåll och form, liksom hur man ser på hållbarhetsbegreppet hur det kan inkluderas och tillämpas. Internationella perspektiv i utbildningarna har inte varit i fokus i arbetet med den här rapporten. Detta beror dock inte på att de frågor som intervjuerna vägleddes av egentligen var särskilt inriktade på samhällsbyggande och stadsutveckling i Sverige. Inom ramen för teman som hållbar stadsutveckling kan ju faktiskt både nationella och internationella perspektiv dölja sig. Samtliga frågor är inte heller applicerbara på samma sätt i alla olika utbildningar, och intervjuerna har genomförts med lyhördhet för detta. UTBILDNINGAR INOM SAMHÄLLSBYGGANDE/STADSUTVECKLING Det finns en mängd utbildningar på universitet och högskolor som rör sig mer eller mindre inom fältet stadsbyggande/samhällsplanering/stadsutveckling. De är mer eller mindre yrkesinriktade och mer eller mindre sektorsinriktade. Det finns utbildningar både på grund- och avancerad nivå. Arkitektutbildningar på 300 högskolepoäng finns på Umeå universitet, Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, Lunds universitet och Luleå Tekniska 5

6 universitet. På Göteborgs universitet finns ett bebyggelseantikvariskt program på 2 år och den också tvååriga utbildningen Arkitektur, visualisering och kommunikation finns på Malmö högskola. Bland civilingenjörsutbildningarna finns flera olika inriktningar såsom Kommunikation, transport och samhälle, Samhällsbyggnad, Lantmäteri, Väg- och vatten, liksom flera olika mastersprogram med inriktning mot samhällsbyggande och stadsutveckling. På Sveriges Lantbruksuniversitet finns landskapsarkitektutbildningen, en i Ultuna och en i Alnarp. Förteckningen nedan ger dels en bild av mängden av relevanta utbildningar runt om på landets universitet och högskolor och dels en bild av både specialisering och tvärvetenskaplighet i alla fall ambitionerna till tvärvetenskaplighet. Naturligtvis säger inte utbildningarnas namn allt om ambitionerna, men de kan ge en fingervisning. Se till exempel Arkitektur, visualisering och kommunikation på Malmö högskola, Mastersprogrammen på samhällsbyggnad vid KTH (Environment and Planning, Urban and Regional Planning, Urban Planning and Design) samt civilingenjörsutbildningen i Kommunikation, transport och samhälle vid Linköpings universitet. Exempel på utbildningar som finns inom fältet stadsbyggande/samhällsplanering/stadsutveckling 1. Arkitektprogrammet, Umeå universitet 300 hp 2. Arkitektur, Chalmers tekniska högskola 300 hp 3. Arkitektur och teknik, Chalmers tekniska högskola, 300 hp 4. Arkitektur, visualisering och kommunikation, Malmö högskola 180 hp 5. Arkitektutbildning, Kungl. Tekniska högskolan 300 hp 6. Arkitektutbildning, Lunds universitet 300 hp 7. Bebyggelseantikvariskt program, Göteborgs universitet 180 hp 8. Civilingenjör Arkitektur, Luleå tekniska universitet 300 hp 9. Civilingenjör i kommunikation, transport och samhälle, Linköpings universitet 300 hp 10. Civilingenjörsutbildning i samhällsbyggnad, Kungl. Tekniska högskolan 300 hp 11. Civilingenjörsutbildning i lantmäteri, Lunds universitet 300 hp 12. Civilingenjörsutbildning i väg- och vattenbyggnad, Lunds universitet 300 hp 13. Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola, 180 hp 14. Kandidatprogram i samhällsplanering - urban och regional utveckling, Lunds universitet 180 hp 15. Masterprogram i fysisk planering med inriktning mot urban design i Kina och Europa, Blekinge tekniska högskola, 120 hp 16. Masterprogram i samhällsplanering, Stockholms universitet, 120 hp 17. Masterprogram, hållbar miljöteknik och infrastruktur, Kungl. Tekniska högskolan 120 hp 18. Masterprogram, hållbar samhällsplanering och stadsutformning, Spår Environment and Planning, Kungl. Tekniska högskolan, 120 hp 19. Masterprogram, hållbar samhällsplanering och stadsutformning, Spår Urban and Regional Planning, Kungl. Tekniska högskolan 120 hp 20. Masterprogram, hållbar samhällsplanering och stadsutformning, Spår Urban Planning and Design, Kungl. Tekniska högskolan 120 hp 21. Masterprogram, Transport systems, Kungl. Tekniska högskolan 120 hp 22. Masterprogrammet i Spatial Planning and Development, Umeå universitet 120 hp 23. Samhällsbyggnad, Luleå tekniska universitet, 120 hp 24. Samhällsbyggnad, Mälardalens högskola, 300 hp 25. Samhällsplanerare, Karlstads universitet, 180 hp 26. Samhällsplanerarprogrammet Stockholms universitet 180 hp 27. Samhällsplanerarprogrammet, Uppsala universitet, 180 hp 28. Samhällsplanerarprogrammet, Umeå universitet, 180 hp 29. Samhällsplanering/Geografi Geomatikprogrammet, Högskolan i Gävle, 180 hp 30. Samhällsplaneringsingenjör, Blekinge tekniska högskola, 180 hp 6

7 31. Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering, Malmö högskola, 180 hp 32. Sustainable Urban Management: One-year master programme, Malmö högskola 60 hp 33. Landskapsarkitektprogrammet, Alnarp SLU, Sveriges lantbruksuniversitet 300 hp 34. Landskapsarkitektprogrammet, Ultuna SLU, Sveriges lantbruksuniversitet 300 hp Det finns således en stor mängd relevanta utbildningar att ta som utgångspunkt i en diskussion om tvärsektoriella perspektiv på hållbar stadsutveckling. I denna rapport finns inte möjlighet att närmare undersöka mer än ett fåtal. Vi har valt ut ett antal program på grund- eller avancerad nivå som i olika grad är specialistutbildningar, samt några med ambitionen att vara tvärsektoriella. Detta för att både kunna närma oss problemen med sektorstänk och de sätt som man inom utbildningarna förhåller sig till detta. Urvalet representerar dels några olika yrkesinriktningar inom samhällsbyggande (ingenjörer, arkitekter, samhällsplanerare), dels både mer fackmässiga utbildningar och potentiellt tvärfackliga. De har också en geografisk spridning i landet och utbildningar inom teknik, samhällsvetenskap och design finns representerade. De utbildningar som vi i följande avnistt i rapporten diskuterar mer ingående är: - SLU Ultuna Landskapsarkitekturprogrammet - Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola - Samhällsbyggnadsprogrammet, KTH - Mastersprogrammet Transport systems, KTH - Samhällsplanerarprogrammet, Stockholms universitet - Arkitektutbildningen, Lunds universitet - Arkitektur och Teknik, Chalmers Tekniska Högskola - Väg- och vattenbyggare, Luleå Tekniska Högskola Dessutom, som en läsanvisning inför det följande kan det vara till hjälp att ta utgångspunkt i att det grovt sett finns (minst) tre varianter på utbildningsupplägg. Varianterna erbjuder olika möjligheter, men ställer också upp lite olika typer av utmaningar för alla involverade i högre utbildning studenterna, lärarna, de ansvariga på institutions- eller skolnivå: Variant 1: Studenter inom ett utbildningsprogram läser och lär sig om andra(s) perspektiv genom till exempel inbjudna gästföreläsare, studiebesök och liknande. Man förhåller sig till olika kunskapsområden inom den egna utbildningen/den egna disciplinen. Variant 2: Specialisering på kandidatnivå och breddning (tvärsektoriella perspektiv) på mastersnivå, alternativt en gemensam bred grund på kandidatnivå och specialisering på mastersnivå. Variant 3: Studenter inom olika specialistutbildningar har en del gemensamma disciplinövergripande kurser som ska gynna tvärsektoriellt tänkande och praxis. Dessa tre varianter sätter upp delvis olika villkor för tvärsektoriella perspektiv, några av dem tas upp i rapportens avslutande diskussion. LANDSKAPSARKITEKTURPROGRAMMET, SLU Ultuna, 300 hp Utbildningens profil SLU:s landskapsarkitekturbildning vid Ultuna är en arkitektutbildning i grunden, och kan beskrivas som en utbildning i problemlösning kopplad till den yttre miljön till skillnad från inredningsarkitekt och husarkitekt. Det är fokus på den yttre miljön i en vid bemärkelse, det vill säga på allt från blomsterrabatter till kommunal översiktsplanering. Utbildningen presenteras också som en 7

8 utbildning om samband och olika intressen. Samband mellan människa, samhälle, teknik, form och natur och de potentiella intressekonflikter som kan uppstå då dessa aspekter ska vägas samman: De tre första åren lär du dig arkitektens arbetsmetoder i ämnen så som landskapsarkitektur, landskapsplanering och formlära. Du övar samtidigt upp din förmåga att hantera komplexa situationer inom fysisk planering, gestaltning, projektering och förvaltning, och lär dig väga samman olika aspekter och ofta skilda intressen. Du lär dig också att göra modeller, analysera kartor, göra bilder och presentationer. Du går dessutom kurser som handlar om mark, vatten, växter och ekologi, lär dig park- och trädgårdshistoria samt studerar människors behov och intressen. 1 Disciplinärt är utbildningen en kombination av naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och form/designperspektiv och institutionellt tillhör den institutionen för Stad och land, men några av kurserna inom utbildningen ges av andra institutioner vid SLU, till exempel markvetenskap. Stad och land profilerar sig som institutionen där man förenas av vårt intresse för relationen mellan människan och hennes livsmiljö, och hur hon hållbart kan utnyttja naturens resurser 2. Institutionen är även värd för Centrum för naturvägledning (CNV) och MKB-centrum (MKB = Miljökonsekvensbeskrivning). Utbildningen står på tre ben : - Naturvetenskap (mark, vatten, växter och sambanden där emellan) - Samhällsvetenskap (medborgarinflytande, beslutsprocess, lagstiftning) - Hur göra? Design (göra förslag och kunna kommunicera dem, träna formkänsla) De tre kompletterar varandra, men det finns också en viss maktkamp dem emellan, och var tyngdpunkten ligger kan variera med tidsanda, intresse, studenter och lärare. Naturligtvis finns en utbildningsplan och kursplaner till grund, men i studiokurserna ges ändå en viss frihet att fokusera på det man är intresserad av som lärare och student. Utbildningen är dessutom klassad som en teknisk utbildning enligt SCB, men det är mer fokus på de naturvetenskapliga perspektiven och på platsen i sig. Forskningen på området kan karakteriseras som tvärvetenskaplig. När det gäller yrkesrollen är det numera självklart att det är landskapsarkitekt man utbildar sig till och blir. Inom den yrkesrollen finns sedan naturligtvis en mängd olika arbetsuppgifter, skalor och sammanhang. Positionen man får kan dessutom ha en annan beteckning än landskapsarkitekt. Numera behöver man dock inte förklara vad en landskapsarkitekt är, som var vanligare förr. I informationen på utbildningens webbsida skriver man angående den framtida arbetsmarknaden att man efter utbildningen kan arbeta som stadsarkitekt, landskapsarkitekt, planerare, stadsträdgårdsmästare, utredare, kommunekolog, forskare, lärare eller projektledare. Man presenterar även möjliga arbetsgivare mer specifikt (Sweco AB, White arkitekter AB, Ramböll, Naturvårdsverket, Vägverket, Banverket, länsstyrelser eller statliga verk, liksom att ha eget konsultföretag). Det speciella för en landskapsarkitekt i förhållande till andra arkitektkompetenser är det biologiska kunnandet. Den är man ensam om inom byggsektorn. Men samtidigt är de också generalister. De är inte biologer eller husarkitekter, men de lär sig förstå och kommunicera med båda dessa specialister. Kommunikation är en central aspekt, som man tränar under utbildningen. Man arbetar också med praktiska, verklighetsnära fall, och diskuterar aktörer och roller för att träna förståelsen för andra yrken och kunskaper. Och söker andra kompetenser hos handledare och kritiker. Praktiken är också otroligt viktig för formandet av yrkesrollen och mötet med andra kompetenser. Men det är också en balansgång mellan att skapa en egen kompetens och förstå andras. Man måste skapa en egen 1 SLU, 2 SLU, 8

9 identitet och kollegialitet, men samtidigt ha en öppenhet inför vad andra kan, menar intervjupersonen. När det gäller studenternas bakgrund så kommer cirka hälften direkt från gymnasiet till utbildningen. Några kan ha arbetat och/eller rest något år innan de börjar. I övrigt finns det ett litet fåtal (2-3 st/60 studenter) som har en annan utbildning i botten. Några kan ha påbörjat en utbildning och sedan hoppat av, några har läst in naturvetenskaplig kompetens innan de börjar på landskapsarkitektutbildningen. Utbildningens upplägg Landskapsarkitektutbildningen är en sammanhållen yrkesutbildning på fem år och man arbetar intensivt med att få utbildningen att hänga ihop, till exempel genom att kurser som tidigare gavs gemensamt för flera utbildningar på SLU, eller av andra institutioner än Stad och land, nu är skräddarsydda för landskapsarkitekterna. Detta gynnar sammanhållningen och inriktningen eftersom övriga utbildningar på SLU har helt andra fokus (veterinär, agronom etc.). Den uppdelning som trots allt finns är mellan grundnivå och avancerad nivå eftersom masterskurserna även är öppna för fristående studenter. Men det finns ett progressionstänk genom utbildningen. Under utbildningens tre första år är studenterna relativt styrda och det finns få valmöjligheter. De läser alla kurser tillsammans. De möjligheter att inrikta sig som finns är att inom ramen för projektarbeten och liknande fokusera på ett särskilt intresse. De två sista åren på mastersnivå har man bland annat 70 högskolepoäng valbara kurser och de kan man läsa antingen på SLU eller på andra universitet. De valbara kurserna som SLU tillhandahåller har två inriktningar, dels de som är inriktade mot design och projektering/byggsektorn, och dels de som är inriktade mot planering och den kommunala sektorn. De två sista åren innefattar även praktik och examensarbete, som ju även de innebär en hel del valmöjligheter liksom självständigt arbete, till skillnad från de gemensamma tre första årens gemensamma och kursbaserade utbildning. Idealt ser utbildningen ut på följande sätt: - 3 år gemensam kursbaserad utbildning - Praktik - Valbara kurser 70 hp - Examensarbete När det gäller de valbara kurserna så är det mycket populärt bland landskapsarkitektstudenterna att läsa vid andra universitet eller högskolor, i Sverige eller utomlands. Det är få som går genom hela utbildningen på fem år och som bara läser kurser på SLU. SLU vill framför allt erbjuda dem bra kurser i landskapsarkitektur, men studenterna vill även se annat, menar intervjupersonen. Och det är inte möjligt för SLU att tillhandahålla alla specialiseringar själva. De läser till exempel belysning/ljussättning på KTH, eller om uthållighetsfrågor på Konsthögskolan, eller planering och landskapsanalys i Köpenhamn. Det ger dem en viss specialisering, men ger de också möjlighet att komma iväg någon annanstans och träffa möjliga framtida kollegor. Att möta andra MKB-centrum på SLU ger kurser som lockar både yrkesverksamma och studenter från andra utbildningar, men det är det enda som finns, i övrigt har SLU inga kurser på fortbildningsnivå eller liknande där olika yrkeskategorier kan mötas. Intervjupersonen säger att man är medveten om den svagheten. I höst kommer de masterskurser man ger också vara öppna för andra studenter. Dessa kurser är uppbyggda just för att vara en mötesplats för studenter med olika bakgrund, för att man både ska lära av andra och få syn på sitt eget. 9

10 Det finns ett intresse bland studenterna att träffa andra studenter som man har mer gemensamt med och troligen kommer få som kollegor i sitt framtida yrkesliv än de som finns på SLU (agronomer, veterinärer). Våren 2010 tog studenterna till exempel ett eget initiativ och ordnade en endagskonferens med workshops och bjöd in studenter från andra utbildningar inom arkitektur och planering just för att man kände behovet att möta de man har något gemensamt med. Helhetssyn och hållbarhet Landskapet är inte statiskt, utan befinner sig hela tiden i process, i förändring. Så samspelet mellan marken, växterna och vattnet är viktigt. Dessutom betonas på olika sätt samspelet mellan det fysiska landskapet och människans/samhällets/politikens påverkan på det. Liksom samspelet människor emellan (boende och beslutsfattare t ex). Det finns en pågående diskussion med studenterna angående hållbarhetsperspektivet i utbildningen. De tycker inte att de får lära sig tillräckligt om hållbarhet, medan man från utbildningsledningens håll hävdar att man tillämpar en ekologisk grundsyn och att utbildningen syftar i grunden till att ge studenterna ett biologiskt, ekologiskt och samhällsvetenskapligt systemtänkande. Kurserna ger grunderna för en sådan syn, men man har inte beskrivit det i hållbarhetstermer. Det kan vara en miss, menar intervjupersonen. Men, hållbarhetsbegreppet är ett problematiskt begrepp som behöver diskuteras bland annat i termer av makt och inflytande inte bara i ekologiska termer och att tydliggöra detta för studenterna är viktigt. Helhetssyn är ett annat av utbildningens honnörsord. Det är fortfarande en integrerad utbildning även om det finns de som förespråkat att dela upp designdelen och planeringsdelen i två separata utbildningar. Sektoriseringen och specialiseringen finns i samhället, och praktiken är väldigt sektoriserad, menar intervjupersonen. Det är helt enkelt så det är. Men samtidigt så tillämpar man hela tiden flera olika kunskaper inom sin sektor liksom man som landskapsarkitekt kan arbeta med olika planskeden och skalor. Insikter om detta kommer ofta när studenterna är ute på praktik. Från utbildningens sida vill man ge studenterna förståelse för helheten men göra dem medvetna om sektorstänkandet. Lärandet och specialiseringen fortsätter sedan ute på arbetsplatserna. FYSISK PLANERING, Blekinge Tekniska Högskola, 180 hp Utbildningens profil och upplägg Utbildningen i fysisk planering i Karlskrona kom till som ett svar på en upplevd brist av planeringskunskaper bland nyutbildade arkitekter på slutet av 1980-talet, samt som ett försök att dra nytta av det faktum att Boverket flyttat till Karlskrona. Inriktningen är att kunna förbereda beslut om framtida användning av marken, vattnet och utformning av den byggda miljön med hänsyn till miljö, teknik, ekonomi, samt sociala, juridiska och estetiska krav 3. Man får träna både design, juridik och kommunikation kopplat till fysisk planering. Ansvarig för utbildningen är Sektionen för planering och mediedesign på BTH, och inom den Fysisk planering. Sektionen för planering och mediedesign upplevs som en något problematisk institutionskonstruktion ( en slasktratt på BTH enligt intervjupersonen). Förutom kandidatprogrammet Fysisk planering finns där Mastersprogram Fysisk planering, Mastersprogram European planning och Mastersprogram Urban design and planning (internationell profil). Utbildningen är klassad som en teknisk utbildning, men genom ett antal kurser har den också en samhällsvetenskaplig profil. Dess mer specifika profil är planering och design med teoretisk 3 BTH, 10

11 anknytning, och studenterna blir professionella praktiker. Den är från början mycket formad av arkitektutbildningen men för närvarande arbetar man för att fokusera den mer på planering. Det pågår en diskussion och kamp mellan design och planering, men det rör sig mot mer fokus på innehåll och process. I utbildningen står följande teman i fokus: naturen (Miljö och hälsa, geologi, MKB), människan (dock svagare, något man borde jobba för att tydliggöra, enligt intervjupersonen), byggnader (med tyngdpunkt på bostaden och staden), system, vetenskaplig förankring ( bygga på fakta ). Vad som får mest tyngd i olika tider är delvis personbaserat. Huvudämnet är fysisk planering och det tränar man både metoder och förhållningssätt, med en inriktning på en framtida yrkesverksamhet i den svenska kontexten. Bland kunskapsmålen står att kunna arbeta med fysisk planering i en politiskt styrd organisation, tillämpa gällande lagstiftning, ha kunskaper om människans relation till den naturliga och byggda fysiska miljön samt viss förståelse för olika värderingar i samhället av den fysiska miljön. Man förhåller sig således till flera olika kunskapsområden och sambanden mellan dem. Att kunna kommunicera sitt arbete framhålls också, liksom att integrera kunskap från relevanta kunskapsområden och samverka med olika aktörer. Man anstränger sig också för att ha verklighetsanknutna projekt till exempel i kommuner där studenterna får träffa politiker och tjänstemän. När det gäller graden av integration har man tidigare haft svårt att presentera och hålla den röda tråden, menar intervjupersonen. Nu försöker man arbeta med det genom att utvärdera kurserna både inom lärargruppen och med studenterna. Lärarna behöver få veta mer om varandras kurser. En faktor som påverkar är också att man gjort om en tidigare 4,5-årig utbildning till en Bolognaanpassad 3+2-årig utbildning. Som det är nu består kursen av 90 hp Fysisk planering, samt 90 hp stödkurser inom områden som Form, Biologi/Geologi, Ekonomi och Urbanteori. Om studenterna och yrkesinriktningen När det gäller studenternas bakgrund så är majoriteten av studenterna helt nya på högskolan. Några få är specialiststudenter, som till exempel är byggnadsingenjörer sen innan ( en handfull? ). I övrigt är studentgruppen vanligen en svensk heterogen gymnasieklass med jämn könsfördelning. Institutionen har inte några vidareutbildningar men en del kurser är öppna för andra studenter. Det är vanligt att studenter från SLU kommer för att läsa någon planeringskurs. De egna studenterna läser ibland också fjärde årets valbara kurser på till exempel SLU, Malmö högskola, Chalmers, KTH:s arkitektur- eller planeringsutbildningar. Uppskattningsvis 10 av 65 studenter per termin väljer att läsa valbara kurser någon annanstans. Det är den möjlighet Fysisk planering-studenterna har att träffa och läsa tillsammans med andra discipliner/yrkesinriktningar. Det är ingen tvekan för studenterna vad de utbildar sig till. De blir planeringsarkitekter, unikt i Sverige, och de arbetar på kommuner eller konsultföretag med planutredningar, översiktsplaner eller detaljplaner (då framför allt själva hantverket att göra planer). Framtida arbetsplatser kan vara kommuner, myndigheter och konslutföretag inom planering, infrastruktur och stadsbyggnad. I presentationen av arbetslivet skriver man att du får arbeta i ständigt nya projekt med många andra människor inblandade som till exempel yrkesutbildade specialister, politiker, exploatörer, föreningar och medborgarna. Yrket och titeln har man arbetat för att trumma in både i studenterna och i arbetsmarknaden och tillsammans med Sveriges Arkitekter etablerat det som en avdelning inom organisationen. Intervjupersonen menar att man fyllt en lucka som andra utbildningar lämnat efter sig, och att det är väldigt många nyanställda planarkitekter ute i kommunerna idag som är från Fysisk planering. Dock, denna inriktning på görandet har också fått kritik, då man menat att studenterna brister i sitt kritiska tänkande. 11

12 Sektorstänkande, hållbarhetsbegreppet och staden På flera sätt betonas man samspel och att tänka över sektorsgränserna. Ett exempel: Utgångspunkter för planering är naturen, människors fysiska och sociala behov, samhällets organisation och hushållning med resurser, lagregleringen av miljön samt de kulturella och estetiska värdena i vår byggda och obebyggda miljö. 4 När det gäller specialisering så blir dessa studenter i någon mening både specialister och generalister. Generalister då de kan lite om mycket, men samtidigt specialister på att göra planer. Kanske är det så att de får jobb huvudsakligen på basis av vissa delar av sin utbildning, till exempel att de kan göra detaljplaner? Andra(s) perspektiv får huvudsakligen representeras av inbjudna gästföreläsare, ofta praktiker från till exempel kommuner. Det är viktigt att studenterna inser att man i sin yrkesverksamhet är en i mängden, och att man lär sig se alternativa lösningar på problem liksom att samarbete och andras kunskaper är viktiga. Det finns olika uppfattningar om hur hållbarhetsbegreppet ska presenteras och diskuteras inom utbildningen. Intervjupersonen har pläderat för att de skulle ha det som ett av sina ledord, men andra menade att det är ett politiskt begrepp och inte bra som ledord. När det gäller inslag i kurser har man en masterskurs som heter Klimat och miljö där hållbarhetsbegreppet diskuteras, och det kommer även upp i andra kurser (Stad och land, Miljö och hälsa, MKB). Man håller på att etablera hållbar stadsutveckling som ett av avdelningens forskningsområden, och på sikt öka antalet doktorander på området. På frågan om hur sektorsplaneringen påverkar utbildningen menar intervjupersonen att den kan ses som ett problem, framför allt för staden och stadsplaneringen. På sikt kommer det att efterfrågas mer kunskaper om infrastruktur som studenterna inte har nu då de utbildas mer för en sektoriserad praktik. Kunskaper om hur man kommunicerar, sammanställer och reflekterar kring sina förslag kommer också behövas. Samtidigt får ju dessa studenter jobb idag, då de delvis utbildas för att passa en sektoriserad praktik. Intervjupersonen betonar dock att det faktiskt redan pågår mycket tvärsektoriellt arbete ute i kommunerna. Studenterna uppmuntras framför allt i sitt kandidatarbete att tänka tvärsektoriellt. På mastersnivå får de sedan mer möjlighet att syntetisera. De uppmuntras också till att söka sig egen praktik. Under utbildningen i övrigt så övar de en färdighet per kurs. Där följer kurserna ett sektorstänkande och en stark zonering av staden både funktionellt och på olika geografiska nivåer ( Planering markbostäder, Planering flerbostadshus, Planering landskap, Planering för arbetsplatser etc). Man försöker arbeta för att kurserna ska fokusera på staden istället. SAMHÄLLSBYGGNADSPROGRAMMET, KTH, 300 hp Samhällsbyggnadsprogrammet på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm är en ingenjörsutbildning som omfattar 300 högskolepoäng. KTH presenterar utbildningen bland annat på följande sätt: Utbildningen ger dig en bred kunskapsbas inom samhällsbyggnadsteknik, samhällsekonomi och juridik och därefter en betydlig fördjupning inom ett specifikt samhällsbyggnadsområde, t.ex. huskonstruktion, naturresursteknik, stads- och trafikplanering, bygg- och fastighetsekonomi etc. 5 Utbildningens främsta kännetecken är kombinationen av naturvetenskap och samhällsbyggnadsteknik med samhällsvetenskap. Utbildningen ger en bred kunskapsbas inom matematiska och naturvetenskapliga ämnen, men också kunskaper inom IT, ekonomi och juridik. 4 BTH, 5 KTH, 12

13 Därefter sker en successiv specialisering mot byggnads och anläggningstekniska frågeställningar eller frågor kring planering och fastighetsutveckling. 6 Utbildningens upplägg Samhällsbyggnadsprogrammet kan ses som en paraplybeteckning på en mängd olika civilingenjörsvarianter på området samhällsbyggande. 7 Efter att studenterna de två första åren bland annat läser de kurser som är gemensamma för alla civilingenjörsutbildningarna (matematik etc.) väljer man från och med tredje året på utbildningen mellan följande inriktningar inom samhällsbyggande: - Anläggningsprojektering - Bygg- och fastighetsekonomi - Byggprojektledning - Geomatik - Huskonstruktion - Mark- och fastighetsjuridik - Mark- och vattenteknik - Stadsplanering - Trafikteknik Det fjärde och femte året av utbildningen görs inom något av de mastersprogram som tillhandahålls: Infrastructure Engineering, Geodesy and Geoinformatics, Real Estate Development and Financial Services, Sustainable Urban Planning and Design, Transport Systems (se mer om detta nedan) samt Water System Technology. Ambitionen är att utbildningen ska vara starkt integrerad, i alla fall i åk 1 och 2 då alla studenter läser tillsammans oavsett vilken av nio möjliga inriktningar de sen väljer. Första terminen läser man kursen Samhällsbyggnadsprocessen (på halvfart över hela terminen), en kurs som är tydligt tvärsektoriell, även om de olika aspekterna av samhällsbyggande som tas upp följer på varandra (i fyra moment på kursen). Det fanns ett genomarbetat helhetstänk från början, men detta har försvagats med åren. Men det pågår en översyn av lärandemål som skulle kunna innebära bättre överblick och integration av utbildningen i framtiden. Från och med sista kursen i årskurs 2 (Ekonomisk geografi eller Mekanik) är utbildningen mer uppdelad, och graden av integration och progressionstänk är olika beroende på vilken inriktning man tittar på. Det finns ingen återsamlande gemensam kurs i slutet av utbildningen. Efter att man valt sin inriktning är det alltså relativt dåligt med kontakter över gränserna. Det finns dessutom en konflikt mellan progression och valfrihet som är svårhanterlig, menar intervjupersonen. Ska man tänka kurserna som byggande på varandra, eller ska man erbjuda stor valfrihet för studenterna att välja bland en mängd olika kurser? Årskurs 3 läses i fem olika spår, som i realiteten är de kommande nio olika inriktningarna hopparade. Inriktningarna Stadsplanering och Trafikplanering läser till exempel detta år tillsammans, även om de redan valt sin inriktning. Årskurs 4 och 5 läses alltså inom en av nio olika inriktningar. Där finns 15 hp valbara kurser, som studenterna vanligen läser i 5:an. Det är dessutom möjligt att gå så kallad öppen inriktning och sätta ihop sin egen studieplan, något som medvetna studenter gör. 6 KTH, 7 Intervjupersonen tillhör avdelningen för Urbana och regionala studier på Samhällsplanering och Miljö, värd för Stadsplaneringsinriktningen. Detta gör att något mer fokus i det följande ligger på just denna inriktning. 13

14 Mastersprogramkurserna är alla öppna för utomstående och man får ganska många sökande, kulturgeografer till exempel. För att antas måste man ha relevanta förkunskaper inom arkitektur och samhällsplanering. De valbara poängen kan de egna studenterna i sin tur välja att läsa vid andra universitet och högskolor om de vill. Endast ett fåtal gör så, och tanken är att KTH ska kunna erbjuda en fullständig utbildning. Det är dock populärt med utbytesstudier (uppskattningsvis ca 30 procent av en årskull gör det). Det ges inga fortbildningar på just avdelningen för Urbana och regionala studier, men intervjupersonen känner till att andra avdelningar varit flitigare med det (till exempel mäklarutbildningar). Det är heller inte vanligt att man byter kurser med varandra, och intervjupersonen menar att det är lågt prioriterat att gynna förståelse över gränser på skolan. Han ser det som huvudsakligen en organisationsfråga och inte en hållning bland undervisande lärare. Så länge skolan och pengarna är så organiserade att det inte gynnar utbyten mellan institutioner, samarbeten, gemensamma kurser och helhetssyn så får det konsekvenser för hur utbildningarna ser ut och genomförs. Studenterna på Samhällsbyggnadsprogrammet kommer mestadels direkt från gymnasiet. Från och med årskurs 3 har det tidigare kunnat komma byggingenjörs- eller GIS-ingenjörsutbildade som kan tillgodoräkna sig tidigare utbildning. Men detta har förändrats nu med uppdelningen i kandidat- och mastersprogram. Utbildningens profil Utbildningen är en civilingenjörsutbildning som tar in samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga perspektiv. Den hör hemma på Skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad och kurser ges av institutionerna Arkitekturskolan, Byggvetenskap, Fastigheter och byggande, Mark- och Vattenteknik, Samhällsplanering och miljö, Transporter och samhällsekonomi och av Transportvetenskap. Det är fysisk miljö som står i fokus och alla som är med och utformar den. Det sociala, samhällsvetenskapliga, menar intervjupersonen är ganska svagt, till exempel när det gäller bostadsfrågor. Det är svårt att säga vilka kunskapsområden som står i fokus, eftersom det varierar mellan de olika inriktningarna. Det är dessutom till en del personbaserat och föränderligt. Inom inriktning Stadsplanering är det fokus på färdigheter, och den är troligen den mest samhällsvetenskapliga. Men studenterna har samtidigt vissa tekniska färdigheter i grunden som vi nog inte riktigt utnyttjar, menar intervjupersonen. Specialister och generalister båda behövs Samhällsbyggnadsprogrammet presenteras som inriktat mot arbete inom planering byggande och förvaltning på konsultbolag, fastighetsföretag, bostadsföretag, arkitektkontor, bygg- och entreprenörsföretag, statliga verk, länsstyrelser och kommuner, samt internationellt. Intervjupersonen uttrycker det dock som att utbildningens största handikapp är att man inte lyckas förmedla till studenterna vad de blir om de läser Samhällsbyggnadsprogrammet inriktning Stadsplanering. De frågar sig vad de blir och vad de kan. Avdelningen har bra koll på verkligheten, men är inte bra på att beskriva den för studenterna, menar man, och det är mest av allt en informationsfråga. När det gäller relationen till sektorsplaneringen så är Stadsplaneringsinriktningen svår att stoppa in i en sektor. Det är säkerligen annorlunda med några av de andra inriktningarna. Stadsplaneringsinriktningen utbildar generalister, men specialister behövs naturligtvis också. Man försöker gynna förståelse för andra kunskaper inom Stadsplaneringsinriktningen, men intervjupersonen är tveksam till om man gör likadant inom de mer specialiserade inriktningarna. Intervjupersonen menar att sektorsplaneringen inte är något problem för utbildningen, men det är viktigt att lära studenterna förstå den. Förstår man sektorstänkandet kan olika aktörers agerande bli mer begripligt. Dessutom är det stadsplanerarens uppgift att vara länken mellan sektorerna, att samordna dem. Dock, det finns naturligtvis olika grader av sektorsövergripande kunskaper. 14

15 Stadsplaneringsstudenterna lär sig framför allt om samhälleliga processer, medan till exempel naturmiljöperspektivet är svagare. Särskilt tvärsektoriella kurser är framför allt den inledande Samhällsbyggnadsprocessen, masterskursen Sustainable Planning and Design på mastersprogrammet Sustainable Urban Planning and Design, liksom en hel del av de projektarbeten som studenterna gör. De är sektorsövergripande framför allt över gränsen ingenjör planerare eller planerare arkitekt. Hållbarhetsfokus finns men skolans organisation bromsar När det gäller hållbarhetsbegreppet är det också väldigt olika beroende på de olika inriktningarna. Det är dessutom personbaserat, beroende på enskilda lärares intressen. Intervjupersonen exemplifierar med kursen Future studies and forecasts som nu ges av en person med miljöintresse. Då är hållbarhetsperspektivet i fokus, men det hade inte behövt vara så. Den introducerande, för alla inriktningar gemensamma, kursen Samhällsbyggnadsprocessen tar upp olika aspekter av hållbarhet och är en väl integrerad kurs, men det följs inte riktigt upp därefter. Sen finns det naturligtvis även här olika synsätt på hållbarhet, huruvida begreppet ska användas eller inte. Men inom inriktningen Urban and Regional Planning på Mastersprogrammet Sustainable Urban Planning and Design så ska alla kurser ha ett hållbarhetsperspektiv och beröra begreppet. Avdelningen för Urbana och Regionala Studier försöker muta in fältet Hållbar stadsutveckling, och detsamma gör fms, Centrum för miljöstrategiska studier, en annan avdelning på institutionen. Återigen kan Mastersprogrammet Sustainable Urban Planning and Design nämnas. Den utbildningen skulle kunna fungera som en katalysator för lite bättre samarbete mellan lärarna och avdelningarna/institutionerna, till exempel på området hållbar stadsutveckling. Programmet är ett försök att just bryta upp gränser. Den introducerande kursen är gemensam för studenter med planerings- arkitektur- eller miljövetarbakgrund. Den skapar möten över avdelnings-, institutions- och disciplingränser tack vare hur undervisningen är organiserad. Men detta måste också förvaltas på rätt sätt. Det finns, som nämndes inledningsvis, ett revirtänkande på KTH, man är ovillig att släppa in andra, menar intervjupersonen. Det skulle behövas att man bröt upp organisationen uppifrån, att de ansvariga för grundutbildningen sa tydligt att samarbete ska ske. Andra intressanta frön till samarbete över gränserna på KTH är Urban sustainability cluster (om forskning) och mastersprogrammet Energi & miljö. MASTERSPROGRAMMET TRANSPORT SYSTEMS, KTH, 120 hp Utbildningens profil Man kan som nämndes ovan, som student på Samhällsbyggnadsprogrammet, välja något av skolans mastersprogram efter att ha läst upp till kandidatexamen. Bland dem finns Transport Systems på institutionen för transportvetenskap. Hittills (det har funnits i tre år) har det nästan uteslutande valts av utländska mastersstudenter med civilingenjörsbakgrund, men på sikt ska Samhällsbyggnadsprogrammets inriktning Trafikteknik ersättas av mastersprogrammet Transport Systems, något som kommer innebära att både svenska och utländska studenter går utbildningen. Transport systems är en tvåårig specialistutbildning med fokus på analys, planering, bedömning, utformning och kontroll av framför allt urbana transportsystem och deras samspel med regional planering och utveckling. Ett välfungerande transportsystem presenteras som en viktig grundförutsättning för dagens välfärdssamhälle, men också som ett hot mot densamma. Aspekter som trygghet, hälsa och miljö är viktiga, förutom samhällsekonomisk utveckling och en fungerande vardagsmobilitet. Transportsystemen är under hårt tryck idag att kunna balansera mobilitetsbehov och miljöeffekter, att skapa ett hållbart transportsystem. 15

16 Transport är i sig ett tvärvetenskapligt fält där teknik och mänskligt beteende kombineras, liksom teknik och beslutsprocesser kring tekniken, vilket öppnar för samhällsvetenskapliga och planeringsrelaterade resonemang i kombination med ekonomi, ingenjörsvetenskap och statistik. Studenterna får kvalificerad träning i att lösa komplexa problem relaterade till transportsystemen, och i att producera beslutsunderlag för transportpolitiken. Den är I högre grad kvantitativ än kvalitativ, även om flera kurser är speciellt inriktade på mötet mellan ekonomi och samhälle. Man lär sig transportmodellering, men även att sätta in modellerna och deras antaganden i sociala och samhälleliga kontexter och till exempel kvantifiera sådant som hållbarhet och jämställdhet. Dock, de studenter med endast samhällsvetenskaplig bakgrund som sökt har i flera fall fått det svårt med de kvantitativa kurserna. Bland kursmålen märks Ability to make judgments and adopt a standpoint. The student should acquire a systems view of thinking and a critical understanding of the subject area s tools of analysis and modeling and of its methodological and scientific issues 8. Ett systemtänkande således, liksom ett kritiskt förhållningssätt till de egna verktygen utöver att man tränas i att tillämpa dem. Systemtänkandet sträcker sig längre än till just transporter, man ser på hela staden som ett system. Man ser sig som en mångvetenskaplig utbildning, men menar att utbildning och praktik inte matchar varandra helt idag. På KTH finns en institution för transportvetenskap, medan det internationellt är vanligare att det är mer integrerat i flera olika områden, som samhällsplanering och samhällsbyggnadsteknik. Det är tydligt idag att andra kunskaper än de specifikt transportorienterade är nödvändiga för att utveckla vetenskapen och praktiken, det har egentligen varit tydligt sedan 1960-talet. Då lärde vi oss att transportplaneringen hade effekter på andra områden. Utbildningens upplägg Programmet inleds med fyra obligatoriska kurser (Transport and society, Traffic data collection and analysis, Transport modelling, och Traffic engineering and management). Därefter finns, på de två följande terminerna, både valmöjligheter och några obligatoriska kurser. Sista terminen ägnas helt åt examensarbetet. Av de valbara kurserna måste tre väljas bland de som programmet tillhandahåller, och tre kan väljas bland andra masterskurser på KTH. De valbara kurserna programmet tillhandahåller har följande teman: GIS och transportanalys, Spårtrafik, Transportekonomi, Logistik, Trafiksimuleringsmodeller, Kollektivtrafik, Transport och hållbar utveckling samt Avancerad transportmodellering. Kurserna har olika fokus och är inriktade på ekonomi/statistik/samhällsvetenskap, metod, en övergripande geografisk nivå eller en mer detaljerad och mer eller mindre med människan i fokus. Om specialisering Utbildningen är en tydlig specialistutbildning med fokus på urbana transporter (dock flera transportslag). Studenterna vet vad det är de valt för utbildning och vad de kan arbeta med i framtiden. I kursinformationen pekar man ut både offentliga och privata aktörer inom infrastrukturplanering, regional eller kommunala planering liksom specialister på transportanalys som möjliga arbetsgivare efter utbildningen. Dessutom är ett mastersprogram forskningsförberedande. Inledningsvis är dock utbildningen mer grundläggande med fokus på statistik, ekonomi, för att sedan mer inrikta sig på transportfrågor. Intervjupersonen menar att det kan vara bra att vara specialist på några få saker inte bara på en enda. Programmet breddar studenternas expertkunskaper, men inte för mycket då det riskerar att göra kunskaperna för ytliga. Han har inte reflekterat så mycket över huruvida för mycket specialisering kan innebära för lite förståelse för andra och andras kunskaper. Breddningen utanför transportområdet är kanske något som utbildningarna på grundnivå får ta ansvar för. 8 KTH, 16

17 Hållbarhetsbegreppet Det finns en kurs med explicit hållbarhetskoppling, Transport and Sustainable Development. I övrigt finns andra kurser där hållbarhet diskuteras på olika sätt, till exempel tas miljöeffekter av transportbeslut upp i modelleringskursen. Intervjupersonen tror att alla tre aspekter av hållbarhet kommer upp i utbildningen, men kanske var för sig och inte alltid explicit. Hållbar stadsutveckling diskuteras till exempel i Spatial and Transport Economics, även om själva begreppet hållbar stadsutveckling inte står i centrum. Man diskuterar olika stadsmodeller och markanvändningar liksom samspelet mellan transport och markanvändning. Integrerad utbildning med många valmöjligheter Det är tänkt att vara en väl integrerad utbildning. Man har tänkt på delkursernas ordning, på progression och olika grader av svårighet. Lärarna har god överblick över alla kurserna och man har diskuterat riskerna för överlappningar. Dock, alla kurser är också öppna som enstaka kurser om man har rätt förkunskaper så de måste även fungera som enskildheter. Det gör att det är möjligt för studenter från andra sektorsutbildningar att läsa kurser inom transportområdet. Återigen syns alltså den potentiella konflikten mellan progression och valbarhet som andra intervjupersoner också uttrycker. Man kan göra många val inom ramen för utbildningen, det beror lite på vem man är och vilka förkunskaper man har. Det finns flera kurser inom trafikteknik som man kan ta till exempel om man har rätt förkunskaper. Egentligen kan studenterna förutom de obligatoriska kurserna argumentera för vilken kurs som helst så länge som det har en tydlig koppling till examensarbetet, framför allt under det andra året. Man har inte så mycket kontakt med andra utbildningar. Inte så mycket som vi vill, säger intervjupersonen. Kursen Transport and sustainable development ges tillsammans med Centrum för miljöstrategiska studier vid KTH (fms) och kursen GIS for Transport Analysis tillsammans med Geoinformatik. Endast ett fåtal studenter läser andra kurser utanför programmet (ca 5/15). Detta är troligen på grund av att de flesta är utbytesstudenter från andra länder som kommit till Sverige och KTH för just detta program. SAMHÄLLSPLANERARPROGRAMMET, 180 hp och MASTERSPROGRAM I SAMHÄLLSPLANERING, Stockholms universitet, 120 hp Utbildningens profil Samhällsplanerarprogrammet på Stockholms universitet har Kulturgeografiska institutionen som värdinstitution, men är en mång- och tvärvetenskaplig utbildning med ett samhällsvetenskapligthumanistiskt perspektiv, vilket betyder att sociala, ekonomiska och fysiska aspekter integreras 9. Man betonar planeringsprocess och analys framför form och design: Samhällsplanering handlar om att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och innebär problemlösning, samordning, vägval och initiativ för förändring. Miljöpåverkan, åldrande befolkning, nationell och internationell migration, regional obalans, segregering och bostadsbrist är några av utmaningarna för morgondagens planerare. Planeraren identifierar och analyserar planeringsproblem, bedömer konsekvenser av beslut, föreslår lösningar, initierar och genomför projekt. 9 Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, 17

18 Utbildningen har en bred samhällsvetenskaplig och humanistisk bas. Det är inte en teknisk utbildning, men finns naturvetenskapliga inslag (naturgeografi framför allt). Genom att samhällsplaneringsämnet bygger på kulturgeografi så finns många olika kunskapsområden inkluderade. Samspelet människa miljö står i fokus hela tiden, men ur olika synvinklar, från olika ämnens perspektiv. Man fokuserar på rumslig planering inte huvudsakligen fysisk. Rumsliga obalanser kan vara både fysiska, sociala och ekonomiska. Utbildningen lär inte ut hur man bygger en bro, men riktar istället uppmärksamheten på tankarna före och konsekvensera av bron. Kopplingen samhällsvetenskap och humaniora är styrkan. Vi vet vad KTH kan som inte vi kan, men jag är inte säker på att KTH vet vad vi kan som de inte kan, säger intervjupersonen. Kulturgeografiska institutionen är värdinstitution för kandidatutbildningen, men det finns en ledningsgrupp där nio ämnen är representerade (Kulturgeografi, Nationalekonomi, Sociologi, Naturgeografi, Statistik, Statsvetenskap, Ekonomisk historia, Arkeologi, Etnologi). Ämnena är inte helt jämnstarka, utan det finns en viss hierarki, med Kulturgeografi, Sociologi och Statistik som de starka ämnena. För Mastersprogrammet är Kulturgeografiska institutionen ansvarig. Institutionen håller i de tvärvetenskapliga kurserna i Samhällsplanering (I och II under första året och III under tredje året). Man har också ett program som heter Kulturgeografi med inriktning omvärldsanalys som har en delkurs i samhällsplanering, i övrigt finns inte några andra program som berör stadsutveckling men en hel del kurser. Man har inga fortbildningar i nuläget. Hur ser studenternas bakgrund ut? Många har gjort något annat innan de börjar, till exempel läst 1-2 terminer andra ämnen ofta Kulturgeografi. Eller så har de jobbat med något en tid innan de börjar sina studier. Endast enstaka studenter har någon annan yrkesbakgrund. Utbildningens upplägg Utbildningen inleds med ett år Samhällsplanering (60 hp). De kurserna är rätt så integrerade, med en studierektor som överblickar det hela. Därefter väljer studenterna mellan Statistik och Nationalekonomi för en termin (30 hp), och därefter kan de välja mellan fler ämnen för två terminer. Det vanliga, och det rekommenderade, är att de väljer mellan något av de nio involverade ämnena, men det finns möjlighet att välja även utanför dem. Sista terminen läser de Samhällsplanering igen. Där finns en valbar delkurs, och institutionen tillhandahåller tre alternativ. Man har bland annat en valbar kurs i Samhällsplanering som är ett samarbete med Konstfack där studenter från Samhällsplanerarprogrammet läser tillsammans med studenter därifrån. Således kombinerar utbildningen tvärvetenskap, mångvetenskap och disciplinär specialisering. Mastersprogrammet är öppet för alla, vilket innebär att det kan komma studenter från andra yrkesinriktningar till det. Det är dock fortfarande ganska nytt i den form det nu har ett resultat av Bolognaomdaningen. Utbildningen är upplagd med gemensam introduktion och avslutning när det gäller kandidatprogrammet. Däremellan kan studenterna vara väldigt uppdelade och inte nödvändigtvis fokuserade på samhällsplanering. Det hänger en hel del på deras eget intresse att göra val inom ramen för nationalekonomi etc. som gör att de även då ägnar sig åt samhällsplanering. Dock är utbildningen alltså uppbyggd med ganska mycket kontakt med studenter inom andra ibland angränsande inriktningar. Dock behöver detta inte innebära att man bygger speciella yrkesnätverk för framtiden. Utbytesstudier är ett annat tillfälle att möta angränsande yrkesinriktningar, eftersom universitet och högskolor kan vara organiserade på andra sätt, och kurserna se annorlunda ut. (Det gångna året var det ett 15-tal av 60-talet studenter som åkte på utbytesstudier.) På den avslutande gemensamma kursen på kandidatprogrammet möts alla studenter efter att de läst sina olika inriktningar. Där är själva tanken att de ska mötas och att tvärvetenskapliga perspektiv ska kunna uppstå. 18

19 Graden av integration på utbildningen (progressionstänk resp. flera olika lösa kurser) har man haft en diskussion om. Vissa förespråkar skolmodellen som är mer integrerad och mer kumulativt uppbyggd. Den andra falangen (det som gäller för närvarande) förespråkar snarare att utbildningen sammanför respektive institutions ämnen, men att institutionerna bedriver dem som de vill. Då har lärarna nödvändigtvis inte kontroll över kursgränser när det gäller sådant som innehåll och upplägg, och innehållet kan vara mer eller mindre inriktat mot samhällsplanering. Men vad blir man? När det gäller potentiella yrken framhåller institutionen på webbsidan att arbeten finns inom offentlig sektor (kommuner, landsting, länsstyrelser, statliga verk och departement), i privata företag, lobbyorganisationer och intresseorganisationer. Men, sedan länge pågår en diskussion mellan studenter och ansvariga om vad man egentligen blir på Samhällsplanerarprogrammet. Det är inte självklart, och studenterna har kommenterat denna otydliga yrkesidentitet. Numera får man i alla fall en examen i Samhällsplanering genom att det gjorts till ett examensämne/huvudområde. Så var det inte tidigare. Detta gör deras identitet något tydligare. Intervjupersonen menar att man är väl skickade som samordnare eller projektledare på lokal/regional/nationell/internationell nivå. De kan arbeta med översiktsplanering, kvalificerad utredningar, med exempelvis boendefrågor (segregationsfrågor till exempel), en del trafikplanering, men inte gatuplanering eller husbyggnad. På så sätt utmanar utbildningen planeringens sektorer. Utbildningen är inte en sektorsplaneringsutbildning, utan handlar mer om planeringens process. Man pratar inte sektorer. Man frågar: Hur blir det så, och varför, och vilka konsekvenser får det?, mer än att man intresserar sig för resultatet i sig (det fysiska, materiella, tekniska). Sektorsplaneringen är inte något stort problem, menar intervjupersonen. Arbetsmarknaden för dessa studenter är inte sektoriserad. Man utbildar generalister med förståelse för samhällsprocesser, snarare än hantverkskunniga. Det är sätt att tolka, förstå komplexa system, läsa och skriva och argumentera som står i fokus. Det specifika bidraget som den här utbildningen ger är översiktsperspektivet. Genom att de blir generalister lär de sig samarbeta med specialisterna, förstå andras specialkunskaper och sina egna kunskaper. Ett tillfälle att möta andra specialiseringar är all de övningar i fält som man har studiebesök, fältkurser med mera då man får möta planeringens praktiker i olika roller. Det är viktigt att undervisningen förhåller sig till praktiken och att de undervisande lärarna har praktikernätverk. Dock menar intervjupersonen att man inom utbildningen nog inte är så bra på att gynna förståelse för andra sektorer, men kanske blir vi bättre på det i och med den praktiktermin som nu möjliggjorts. Den innebär dock att studenterna ordnar sin egen praktik, men man har i alla fall öppnat för att inkludera detta i utbildningen. Då får studenterna chansen att upptäcka hur sektoriseringen påverkar praktiken, och hur olika sektorer och yrkesgrupper samarbetar idag i planeringen. Helhetssyn och hållbar utveckling Hur kan man uppmuntra till helhetssyn på stadsutvecklingen? Studenterna gör mycket själva här, till exempel genom att bjuda in folk till öppna föreläsningar. Institutionen stöttar detta så som man kan (till exempel genom att tillhandahålla lokaler). Det är stor dynamik i studentgruppen, menar intervjupersonen. Hållbarhetsbegreppet och hållbar stadsutveckling introduceras annars inom ramen för utbildningen på olika sätt. Detta är dock något som det alltid råder diskussion om hur man ska inkludera. Hållbar utvecklingsbegreppet och en diskussion kring detta är framför allt inkluderat i kursen Planeringens teori och praktik även om begreppet inte finns i kurstiteln. Där presenteras studenterna för en kritisk diskussion kring detta begrepp. Men det pratas om hållbar utveckling och stadsutveckling, liksom det finns sådana perspektiv inkluderade, i flera kurser även om det inte alltid märks i kurstitlar. Dock naturligtvis inte i alla (statistik etc.). 19

20 ARKITEKTSKOLAN, Lunds universitet, 300 hp Utbildningens profil och upplägg Arkitektutbildningen i Lund är särskilt inriktad på att studera och utveckla experimentell arkitektur, ofta tillämpad i ett internationellt sammanhang. Man betonar kombinationen mellan konstnärlig och akademisk träning, liksom gestaltning och teori på området. Med utgångspunkt i rumsliga analyser och studier av goda förebilder lär sig studenterna göra egna gestaltningar. Arkitekter ritar hus, städer, monument eller fantasiprojekt men framför allt RUM! 10. Arkitektur är ett eget område på Lunds tekniska högskola och Arkitektskolan är ett program som ges där. De flesta kurser ges av institutionen Arkitektur och byggd miljö, men man beställer även kurser från andra institutioner såsom Byggvetenskaper och Bygg- och Miljöteknologi. Utbildningen syftar till att möta behovet av arkitekter som: - utvecklar yrkets grundläggande rumsliga kunskaper och förhållningssätt mot en profilerad yrkeskompetens i såväl praktiskt som konstnärligt och arkitekturteoretiskt avseende - utvecklar ämnets idéinnehåll och verkar i gränslandet mellan konst, teknik och samhällsbyggande - kommunicerar och hävdar arkitekturfrågor i det offentliga samtalet Arkitektur karakteriseras enligt intervjupersonen av att det har både en teknisk och en konstnärlig sida. Den konstnärliga aspekten är både relaterad till arbetssätt och till resultat. Den fysiska miljön är i fokus, och man vill betona hur viktig den är. Men, det finns så många aktörer (till exempel de med i första hand ekonomiska motiv) och arkitekter är dåliga på att kommunicera betydelsen av bra fysiska rum. Dåliga miljöer kostar. Detta är således ett kunskapsområde som är svagt inom utbildningen kommunikation. Det är tekniska, estetiska och sociala kunskaper som står i fokus i utbildningen. De sociala perspektiven representeras dels av ämnen som miljöpsykologi, och av ständiga diskussioner om de sociala aspekterna av projekt socioekonomiska, kulturella, upplevelsemässiga med mera. Samhällsvetenskapliga perspektiv integreras även i utbildningen genom föreläsningar. Lunds universitet har dessutom fyra olika spår studenterna väljer mellan i de högre årskurserna (Mastersprogrammet Sustainable Urban Design, Advanced architetural design som är ett samarbete mellan arkitektur och civilingenjörsutbildningen, Architectural conservation/ Bebyggelsevård och en profil med arbetsnamnet Interior design, om scenografi, möbler med mera den lilla skalans arkitektur). Inriktning väljer man för år 4 och 5, men det är än så länge vanligt att studenterna kombinerar inriktningar och väljer för en termin i taget. 1-3:e året läser alla studenter tillsammans, förutom att de i det avslutande kandidatarbetet år 3 kan välja att fokusera på husbyggnad eller stadsbyggnad. De första tre åren ses som den gemensamma basen, därefter ökar komplexiteten och specialiseringen. Samarbete med andra skolor och institutioner Det finns samarbete med Landskapsarkitekturutbildningen på Alnarp, Malmö högskola och Industridesign. Samarbetena kan se lite olika ut det kan handla om lärarutbyten, studentutbyten eller gemensamma kurser. Samarbetet ger perspektiv på vad man själva gör genom att man får möjlighet att spegla sig i andra, både som lärare och student. Men det borde vara möjligt att lösa upp gränserna ännu mer. Än så länge är det i en enstaka kurs där studenterna verkligen möts och arbetar tillsammans (arkitektstudenter och väg- och vatteningenjörer). På mastersprogrammet Sustainable Urban Design har man studenter från olika håll och utbildningar (från BTH till exempel), och inom profilen Advanced architectural design är vissa kurser gemensamma med civilingenjörer. 10 Lunds universitet, 20