Uppsala 26 november 2014

Transkript

1 Uppsala 26 november 2014 Fordringsrättens symmetri: Ett litet experiment På de följande sidorna finner du de skisser som ritades upp på tavlan i slutet av andra föreläsningen i fordringsrätt. Inget är direkt»tentamensrelevant«, utan mer en inblick i ett tänkande, ett angreppssätt, bortom texten. För juridik är enligt min mening lika mycket system som det är text. Det jag velat uppnå är en känsla för hur lagtext och rättsregler också kan beskrivas som strukturer. De enkla trådskisserna är ett sätt att transformera text till bild för att få ännu en ingång för att förstå hur reglerna hänger samman. De första två bilderna (Symmetri och konsekvens 1 och Symmetri och konsekvens 2) visar hur en enkel utgångspunkt i skuldebrevslagen kan byggas ut och hur parallella problem kan lösas i steg. Frågan huruvida en borgensman och en tredjemanspantsättare har ömsesidig regressrätt även utan att ha avtalat om det har ännu inte prövats av Högsta domstolen, men fortsätter man den tanke linje som börjar i den ömsesidiga regressrätten mellan solidariskt ansvariga gäldenärer i skuldebrevslagen över regressrätt mellan flera borgensmän och flera tredjemanspantsättare, så borde det föreligga sådan regressrätt. Symmetrin i resonemangen tycks kräva det och fordringsrätten går att förstå som symmetrier. Men det finns också återvändsgränder. Pant och borgen behandlas olika när huvudfordringen preskriberats och detta leder till märkliga resultat. Inkonsekvensen framgår tydligt av NJA 1996 s Två antaganden, nämligen att borgen faller bort och att pant kvarstår då huvudfordringen preskriberas, kolliderar när det är en tredjemanspant. Tredjemanspanten är ju strukturellt lik borgen, vilket talar för att rätten till säkerheten skall falla bort, medan den omständigheten att det är fråga om en pant talat för att man inte bör göra skillnad mellan pant och tredjemanspant när huvudfordringen preskriberats. Det är inkonsekvenser i systemet som inte går att upplösa om grundreglerna om preskriptionens verkan skall bibehållas. Den sista sidan är bilder av två rättsfall som på olika sätt rör verkningarna av subrogation. I det ena utgick ersättningen på grund av strikt ansvar för järnvägstrafik och i det andra på grund av att försäkringsgivare enligt försäkringsavtalslagens regler subrogerar i de rättigheter som försäkringstagaren hade mot skadevållaren. Med subrogation menas att den som betalat inträder i borgenärens rätt mot gäldenären. Det finns dock vissa skillnader mellan överlåtelse och subrogation och det är heller inte riktigt så enkelt så att den som betalat självklart inträder

2 i borgenärens alla rättigheter mot gäldenären. Det är detta som utgör det underförstådda problemet i fallen, nämligen att verkningarna av att någon subrogerat är oklara i vissa situationer. Majoriteten i NJA 2012 s. 584 gör en form av tolkning av uttrycket»utgett skadestånd«i trafikskadelagen, medan den skiljaktiga gör en strukturell tolkning och därmed, enligt min mening mer korrekt, låter lastbildschauffören vara skadevållare i lagens mening. Slutresultatet blir detsamma, men vägen dit olika. Läs gärna den skiljaktigas motivering, för att få ett annat perspektiv på frågan, för då framstår utgången i målet genast som minder självklar. I grunden utgår den skiljaktiga från det strukturskapande antagandet att vart trafikslag skall bära sina typiska kostnader och tolkningen av lagreglerna skall rättas efter detta antagande. Samma sak kan sägas om det andra fallet. I NJA 2013 s. 233 görs en form av tolkning av ordet»skadelidande«och genom att försäkringsbolaget LF utgivit ersättning till den skadelidande,»blir«lf skadelidande. På detta sätt får LF en direktkravsrätt mot det andra försäkringsbolaget TH, eftersom»skadelidande«enligt försäkringsavtalslagen har en sådan rätt att vända sig direkt mot skadevållarens försäkringsbolag. Men man kan också analysera fallet utifrån strukturell synvinkel. Den enda skadelidande är då Grästorps kommun och betydelsen av att subrogera, är då att överta rätten att kräva skadevållaren J. Huruvida LF även inträder i rätten att rikta direktkrav mot TH blir då en fråga som bör lösas med hänsyn till vilket av försäkringsbolaget som bör bära den slutliga ekonomiska bördan. Direktkravsrättens huvudsyfte är att den verkligt skadelidande, i detta fall Grästorps kommun, skall få skadan ersatt. Försäkringsbolaget kan inte vid tidpunkten då egendomen försäkras mot brand (det var en skola som bränts ner av J som kommunen fick ersättning för) veta om det kommer att finnas någon att rikta krav mot och det var en tillfällighet att J:s familj hade en försäkring med ansvarsmoment som täckte J:s skadegörande handling. Utgången blir med denna analys inte lika självklar, men tillför en nödvändig reflektion om var slutlig ekonomisk börda bör läggas i tvister mellan två försäkringsslag, i detta fall egendomsförsäkring och ansvarsförsäkring. Representationen i en bild gör detta tydligare och möjliggör en fördjupad analysen av frågan vad subrogation egentligen innebär. Så kanske hjälper bilderna någon, kanske förvirrar de andra. Bilderna är en del av hur jag själv förstår fordringsrätten och ett av skälen till att jag tycker fordringsrätten är ett spännande rättsområde. Och där finns ännu mycket mer att upptäcka! Torbjörn Ingvarsson 2

3

4

5

6