Stödprogram för utvärdering av rehabiliteringen VAT

Transkript

1 Stödprogram för utvärdering av rehabiliteringen VAT

2 2 Stödprogram för utvärdering av rehabiliteringen VAT... 3 Förord och historia... 3 Terminologi och begrepp... 4 VAT-handboken... 5 ICF och förhållandet till de utvidgade bedömningsfaktorerna i VAT... 5 ICF:s struktur*... 7 Komponenter, huvudklasser, domäner och VAT:s utvidgade bedömningsfaktorer... 7 Syftet med utvärdering av funktionsförmågan... 9 Utvärderingens skeden Vilken information man önskar få: målet Att få fram önskad information: ICF:s bedömningsfaktorer, utvidgade bedömningsfaktorer och grupper av utvidgade bedömningsfaktorer Grupper av utvidgade bedömningsfaktorer Insamling och dokumentering av information, utvärderingshändelserna Utvärdering och observering Regler för utvärdering Skala Behandling i arbetsgrupp och sammandrag Allmänt om att läsa resultatet Information som en utvidgad bedömningsfaktor ger Ordningen i vilken resultatet läses Alla utvärderade utvidgade bedömningsfaktorer Läsa resultaten Gruppering av VAT utvärderingsresultatet och utskrift enligt informationsbehovet Delresultat Utskrifter sammansatta enligt en viss faktor Utskriftsgrupper Sammandrag av utvärderingen Att ändra de utvärderade faktorerna under rehabiliteringsprocessen... 38

3 3 Stödprogram för utvärdering av rehabiliteringen VAT Förord och historia Tidigare var målet med sysselsättning som sker på sociala grunder att erbjuda arbetslösa (unga) arbete och arbetserfarenhet. Detta ändamål tjänade till exempel ungdomsverkstäderna. Förr var problemet bland de sysselsatta främst bristande arbetserfarenhet vilket hindrade personerna att komma ut på den öppna arbetsmarknaden. I dag är verkstäderna mångsidigare och deras klientkrets har blivit heterogenare. Förändringen har varit stor från verkstäder som i startskedet endast erbjöd arbete till dagens enheter som erbjuder olika inlärningsmiljöer, arbetsrehabilitering och socialt stöd. En så stor förändring betyder att arbetsverkstäderna i betydande grad har varit tvungna att utveckla både sin interna kompetens och sin nätverkskompetens. Både den nya klientkretsen och den nya målsättningen i de bakomliggande organisationerna utgjorde ett tryck på att förbättra effektiviteten i verkstäderna. För att man ska kunna förbättra effektiviteten, måste man veta vad man gör. Enkelt eller hur? Utvecklandet av en metod i syfte att utvärdera funktionsförmågan, Stödprogrammet för utvärdering av rehabiliteringen, dvs. VAT, startade eftersom det fanns ett behov att utreda vilka hinder som hindrar eller begränsar integreringen i samhället av de klienter som styrs till verkstäderna. De klienter som kommer till arbetsrehabilitering har ofta latenta problem. För att träningen eller rehabiliteringen ska kunna riktas rätt så fort som möjligt efter att tränings- eller rehabiliteringsperioden börjat, var det nödvändigt att utveckla en metod med vilken klienternas hinder blir synliga. Ett annat krav var att metoden är lätt att använda och omforma enligt rehabiliteringsbehoven. Utvecklingsarbetet inleddes genom att vi hos arbetshandledare och personliga handledare kartlade vilka utvärderingsgrunder de för tillfället använder. Med detta avsågs rubriker med vilka handledarna utvärderar varje klient när de blir tillfrågade om klientens möjligheter att börja arbeta eller studera. På detta sätt fick vi fram 25 allmänna kriterier som fungerar inom fältet för arbetsrehabilitering. Vi ville säkerställa att metoden blir vardagsnära och att den ger uttryckligen sådan information som behövs i det vardagliga arbetet. Utgående från de skissade kriterierna uppgjordes den första versionen av utvärderingsprogrammet med vilken vi testade reglerna som används vid utvärderingen och vilka möjligheter utvärderingen erbjuder att styra rehabiliteringen. Den information som den första versionen gav om funktionsförmågan konstaterades vara användbar inom den egna organisationen, men problem uppstod då informationen överfördes och användes i en annan organisation. Med den första versionen uppstod behovet att förmedla information till samarbetspartner och mångprofessionella arbetsgrupper i en form som är formbunden och lätt att läsa och tolka. För att förbättra överföringen av information tog vi i bruk WHO:s ICF-klassifikation. Fil.dr. Seija Talo, psykolog vid Institutet för hälsa och välfärd THL, hjälpte oss att förstå och tillämpa ICF:s begrepp för utvärdering av funktionsförmågan. Vi vill också i detta sammanhang framföra ett stort tack för samarbetet.

4 4 Med hjälp av ICF-klassifikationen får man utvärderingsinformation förutom om klientens hinder också om hans/hennes styrkor. Detta hjälper på väsentligt sätt planeringen av fortsättningen och rehabiliteringen. Utvärdering av klientens funktionsförmåga genom jämförelse med kraven i en känd omvärld var i och för sig inte något nytt för handledarna. Utvärdering har alltid ingått i verksamheten. Förändringen som utvärderingssystemet VAT förde med sig innebar för verkstädernas handledare egentligen bara att utvärderingen och registreringen av observationerna blev mer systematisk än tidigare. Men nytt var observationen att verkstäderna kan producera sådan information om funktionsförmågan som också kan användas av andra vid rehabiliteringsplanering och -ledning. Ett stort tack till arbetsoch personhandledarna i för att metoden har kunnat användas som hjälpmedel i vardagsarbetet. De har testat metoden, gjort observationer, registrerat dem och givit respons om användbarheten under hela utvecklingsarbetet från de första prototypstadierna till det nuvarande arbetsredskapet. Terminologi och begrepp Nedan förklaras några ofta återkommande begrepp. Verkstad Verksamhetsenhet för arbetsrehabilitering vars klienter är människor som av olika skäl står utanför arbetslivet eller utbildning. Verkstäderna är ofta aktörer i den s.k. tredje sektorn. Klient Rehabiliteringsklient i en verkstad. Begreppet personer som rehabiliteras används för alla klienter i denna guidebok. Klienter kan vara: - ungdomar som saknar arbets- eller studieplats - långtidsarbetslösa - mentalvårdsklienter som rehabiliteras - personer vars funktionsförmåga man vill utvärdera - andra personer i vars aktuella livssituation rehabilitering ingår. Rehabilitering Olika åtgärder (interventioner) vars mål är att förbättra klientens funktionsförmåga. I verkstäderna används för denna verksamhet också termen träning. Avsikten med träningen är att ge klienten nya metoder för kontroll av vardagen och ny yrkesberedskap. Begreppet rehabilitering är mer omfattande än träning och täcker fler delområden men de grundläggande målen är desamma. Utomstående observatör Person som observerar hur klienten klarar sig i någon känd omvärld. I verkstäderna är observatörerna arbetshandledare och personliga handledare. På andra ställen i rehabiliteringsomgivningen kan de vara klientens anhöriga, yrkesfolk inom medicinsk rehabilitering eller inom andra områden som känner till kraven på funktionsförmåga i ifrågavarande omgivningar.

5 5 Utvidgad bedömningsfaktor Enskild faktor som används i utvärderingen och på grundval av vilken både självutvärderingen och utomstående observation sker. En utvidgad bedömningsfaktor kan till exempel vara hur klienten följer arbetstiderna. Grupp av utvidgade bedömningsfaktorer En helhet som bildats av enskilda utvidgade bedömningsfaktorer med vilken man beskriver rehabiliteringsklientens funktionsförmåga. Bedömningsfaktorgruppen motsvarar frågeformuläret, med vilket man kartlägger rehabiliteringsbehovet. Bedömningsfaktor En informationsenhet på ICF:s grundnivå. För varje ICF-bedömningsfaktor kan man i VAT skapa utvidgade bedömningsfaktorer med vilka funktionsförmågan utvärderas. Beskrivning av graden av styrka och hinder En underlättande faktor beskrivs i ICF med plustecken (+) och ett hinder med punkt (.). I VAT beskrivs ett hinder också med ett minustecken (-) på grund av det använda kodningssättet. VAT-handboken Denna handbok är i första hand avsedd för dem som använder VAT. Boken stöder: tillämpning av ICF-klassifikationen i den egna organisationens omvärld användning av VAT-utvärderingssystemet o skapande av utvidgade bedömningsfaktorer som är lämpliga för varje enskild omvärld o skapande av grupper av utvidgade bedömningsfaktorer o genomförande av utvärdering o läsande av information som skapats med metoden. Dessutom är anvisningarna avsedda för dem som samarbetar med VAT-användarna eftersom till exempel enheterna inom medicinsk rehabilitering och FPA i sitt arbete kan utnyttja den information som skapats med VAT. Denna anvisning är avsedd att användas tillsammans med ICF-klassifikationsboken. ICF är en internationell klassifikation av funktionsförmåga, funktionshinder och hälsa som utarbetats av WHO och översatts till finska av Stakes år Boken bör användas som stöd när man läser och tolkar information som skapats med VAT och drar konklusioner utgående från informationen. I klassifikationsboken beskrivs ICF:s struktur, dess delar, huvudklasser, domäner och bedömningsfaktorer samt förklaras innehållet i varje bedömningsfaktor. ICF och förhållandet till de utvidgade bedömningsfaktorerna i VAT ICF är en till strukturen hierarkisk klassifikation av funktionsförmåga, funktionshinder och hälsa som utarbetats av WHO. Den är inte avsedd som en lättanvänd mätmetod av funktionsförmågan. ICF:s betydelse i första hand är att:

6 6 erbjuda yrkesfolk i olika branscher ett gemensamt, internationellt språk, begrepp och en referensram för att beskriva funktionsförmågan erbjuda en systematisk kodningsmetod för personer som verkar inom hälsovården och rehabiliteringen göra möjligt att jämföra och kombinera utvärderingar om funktionsförmågan som uppgjorts av olika aktörer. ICF:s styrka ligger i de ovannämnda faktorerna. ICF gör det möjligt att kombinera resultat av utvärderingar som gjorts i olika omvärldar och således också att på ett övergripande sätt beskriva funktionsförmågan. ICF gör det också möjligt att tydligt beskriva ett kliniskt fastställt och beskrivet hinder i klientens olika omvärldar såsom arbetslivet, hemmet eller fritidssysselsättningen. Information om funktionsförmågan kan också användas som stöd för rehabiliteringen eller för att förbättra klientens arbetsmiljö eller någon annan omvärld. Genom att beskriva funktionsförmågan kan man främja integrationen av klienten i samhället eller förbättra klientens möjligheter att klara sig i en känd omvärld. Användningen av VAT underlättar produktion av information om funktionsförmågan i enlighet med ICF, eftersom dess utvidgade bedömningsfaktorer är konkreta och kan observeras direkt i omvärlden. Med andra ord, med hjälp av VAT och dess utvidgade bedömningsfaktorer fyller man glappet mellan ICF och livet i praktiken. Dessutom möjliggör och stöder VAT självutvärdering. Nedan följer en beskrivning av hierarkin i ICF-strukturen och hur de utvidgade bedömningsfaktorerna som skapats enligt VAT:s regler kompletterar den. ICF närmas här ur rehabiliteringens och i synnerhet arbetsrehabiliteringens synvinkel, men samma närmningssätt kan också tillämpas på annan utvärdering av funktionsförmågan till exempel när man utvärderar hur klienten klarar sig i sin hemmiljö. Då kan målet för utvärdering vara till exempel att definiera de förändringar som ska genomföras i omvärlden för att klienten ska klara sig där möjligast hinderfritt.

7 7 ICF:s struktur* *Bild 1. ICF, Internationell klassifikation av funktionsförmåga, funktionshinder och hälsa Komponenter, huvudklasser, domäner och VAT:s utvidgade bedömningsfaktorer Då man med hjälp av VAT utvärderar klientens funktionsförmåga i förhållande till en känd omvärld, sker granskningen i första hand inom komponenterna Kroppsfunktioner och -struktur samt Aktiviteter och delaktighet. Observera att VAT-utvärderingen alltid sker i en viss omvärld: arbetsplats, fritidsintressen, rehabiliteringsenhet eller hem. VAT innehåller alltid en fysisk, psykisk och social aspekt av funktionsförmågan, även om det bland de utvärderade faktorerna inte finns särskilda utvidgade bedömningsfaktorer som kartlägger omgivningen (ICF:s e-bedömningsfaktorer). Om en rehabiliteringsklient har hinder som till exempel är förknippade med rörlighet eller dammet i omgivningen, är det bra att ta med i utvärderingen också sådana utvidgade bedömningsfaktorer som beskriver dessa omgivningsfaktorer. På detta sätt kompletteras bilden av personens funktionsförmåga i omgivningen i fråga. Under komponenterna finns huvudklasserna. Som exempel tas komponenten Kroppsfunktioner och -byggnad och dess huvudklasser. Komponenten Kroppsfunktioner och -struktur Huvudklass 1 Psykiska funktioner Huvudklass 2 Sinnesfunktioner och smärta Huvudklass 3 Röst- och talfunktioner Huvudklass 4 Hjärt-kärlfunktioner, blodbildnings-, immunsystems- och

8 8 andningsfunktioner Huvudklass 5 Matsmältnings- och ämnesomsättningsfunktioner och endokrina funktioner Huvudklass 6 Funktioner i köns- och urinorganen samt reproduktiva funktioner Huvudklass 7 Neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner Huvudklass 8 Funktioner i huden och därmed relaterade strukturer. Varje huvudklass är indelad i domäner. Domänerna utgör vanligen den högsta nivån och den helhet som de bildar granskas som utvärderingsresultat. Undantag är dock social kompetens och interaktionsfärdigheter som krävs i arbetslivet vilka kan samlas under huvudklass 7 Aktiviteter och delaktighet, under Interaktion mellan personer och mänskliga relationer. Nedan följer en beskrivning av hierarkin i ICF/VAT. Huvudklass 1 Psykiska funktioner Övergripande psykiska funktioner (domänerna b 110 b 130) b 110 Medvetandefunktioner b 114 Orienteringsfunktioner b 117 Intellektuella funktioner b 122 Övergripande psykosociala funktioner b 126 Temperament och personlighetsfunktioner b 130 Energi och driftfunktioner b 134 Sömnfunktioner b 139 Andra specificerade och ospecificerade övergripande psykiska funktioner Specifika psykiska funktioner (domänerna b 140 b 189) b 140 Uppmärksamhetsfunktioner Under varje domän finns bedömningsfaktorer, som är de minsta informationsenheterna i ICF-systemet. Nedan finns ett exempel på domän b 126, Temperament och personlighetsfunktioner. Domän b 126 Temperament och personlighetsfunktioner b 1260 Extroversion (utåtvändhet) b 1261 Behaglighet b 1262 Samvetsgrannhet b 1263 Psykisk stabilitet b 1264 Öppenhet för upplevelser b 1265 Optimism b 1266 Självförtroende VAT:s Utvidgade bedömningsfaktorer b 1267 Pålitlighet b 1268 Temperament och personlighetsfunktioner, andra specificerade b 1269 Temperament och personlighetsfunktioner, ospecificerade Enligt reglerna i VAT skapar man för bedömningsfaktorerna utvidgade bedömningsfaktorer med vars hjälp funktionsförmågan kan utvärderas av rehabiliteringsklienten själv och observeras av en utomstående. De utvidgade bedömningsfaktorerna indelas i två grupper: den ena gruppen är avsedd både för självutvärdering och för utomstående

9 9 observationer och den andra gruppen är avsedd enbart för självutvärdering. För en bedömningsfaktor kan enligt informationsbehovet skapas en eller flera utvidgade bedömningsfaktorer. Med hjälp av de utvidgade bedömningsfaktorerna kan man precisera bedömningsfaktorn i fråga och vilken information den utvidgade bedömningsfaktorn ger. Till exempel för bedömningsfaktor b 1301, Motivation, kan man skapa flera utvidgade bedömningsfaktorer: motivation att delta i utbildning arbetsmotivation (när de observerade arbetsuppgifterna beskrivs, kan en utvidgad bedömningsfaktor täcka alla arbetsuppgifter. Till exempel arbetsmotivation för arbetsuppgift 1, arbetsmotivation för arbetsuppgift 2 arbetsmotivation för arbetsuppgift n) motivation att förbinda sig till ett kortvarigt anställningsförhållande motivation för fritidssysslor (olika fritidssysslor kan beskrivas) osv. För varje utvidgad bedömningsfaktor uppgörs en skriftlig beskrivning som används i utvärderingen och vars skala följer skalan för bedömningsfaktorerna i ICF. Skalan är niostegig och går från värdet Totalt hinder (.4) via neutral (0, inget problem) till värdet Totalt underlättande faktor (+4). Kort sagt: med hjälp av ICF:s hierarkiska struktur kan man sammanställa och förmedla information om de olika komponenterna av en persons funktionsförmåga. Det ger en grund på vilken man kan bygga metoder som underlättar utvärderingen av funktionsförmågan i praktiken. ICF underlättar läsning och tolkning av information för dem som utnyttjar informationen. Syftet med utvärdering av funktionsförmågan Syftet med utvärdering av funktionsförmåga är att producera sådan information om rehabiliteringsklienten som främjar framskridningen av hans/hennes rehabiliteringsprocess eller stöder en mångprofessionell arbetsgrupp i beslut om socialpolitiska förmåner som gäller rehabiliteringsklienten. ICF granskas här i första hand med tanke på arbetsrehabilitering, varför den klassifikationsdel som berör den fysiska och psykiska funktionsförmågan och funktionshindren ägnas mest uppmärksamhet. Utvärderingen av funktionsförmågan kan också användas som verktyg när man utvecklar omgivningen. Då använder man också de ICF-bedömningsfaktorer (e-bedömningsfaktorer) som beskriver omgivningen och skapar för dem de krävda utvidgade bedömningsfaktorerna i VAT. Med utvärderingen reder man ut och beskriver klientens styrkor och hinder, alltså hans/hennes funktionsförmåga och hur klienten klarar sig i sitt arbete, i en given omvärld. Syftet med utvärderingen är att: stöda beslutsfattandet i mångprofessionella arbetsgrupper hjälpa att hitta rätt fokus för rehabilitering och träning

10 10 ge information för respons- och målsamtal med rehabiliteringsklienten visa vilken inverkan rehabiliteringen eller träningen har. Om man i utvärderingen tar med inverkan av faktorer som beskriver omvärlden, kan resultatet också användas: Utvärderingens skeden för att kartlägga hinder i omvärlden och för att planera hur omgivningen kan fås att motsvara rehabiliteringsklientens funktionsförutsättningar för att kartlägga vilka hjälpmedel som gör det möjligt för personen att klara sig i den beskrivna omvärlden eller som underlättar det som delinformation när man utvärderar hur en person kommer att klara sig i en bestämd omvärld. Utvärderingens skeden följer ordningen i bild 2. Vilken information man önskar få Hur den önskade informationen fås fram Bild 2. Utvärderingens skeden. Insamling och dokumentering av information Sammandrag och behandling i arbetsgrupp Vilken information man önskar få: målet Den kanske svåraste komponenten av utvärderingen är att fastställa vad man verkligen vill veta om klientens funktionsförmåga. Detta varierar från klient till klient, och beror också väldigt mycket på rehabiliteringsmålen. Om målet är att granska hur klientens fysiska skada inverkar på den funktionsförmåga som arbetsuppgifterna kräver, är situationen relativt enkel. Men om man önskar få sådan information om de olika komponenterna i rehabiliteringsklientens funktionsförmåga som underlättar planeringen av framtiden, är situationen mer komplicerad. I planeringen av framtiden kan ingå förmåner som en mångprofessionell arbetsgrupp fattar beslut om, utredning av utbildnings- och omskolningsalternativen, kartläggning av vilka hjälpmedel som behövs på arbetsplatsen eller till exempel ändring av arbetsförhållandena så att de existerande hindren inte hindrar klienten att utföra sitt arbete. Vid måluppställningen har man märkt att ju bättre uppgifter de tidigare undersökningarna ger desto bättre är möjligheterna att utvärdera funktionsförmågan och utnyttja informationen om funktionsförmågan. Det gäller att fundera ut vilka de fysiska och psy-

11 11 kiska faktorer är som man nu vill granska och som är viktiga med tanke på framtiden. I vissa situationer finns ingen tidigare uppsamlad information. Då bör man vid den första utvärderingen samla in sådan information som man vid senare utvärderingar kan precisera. Till preciseringen återkommer vi i kapitlen som behandlar skapandet av grupper av utvidgade bedömningsfaktorer samt ändring av de utvärderade faktorerna när framsteg sker. Arbetsordningen i VAT är i detta skede: Att fastställa de fysiska, psykiska och sociala omgivningsfaktorer eller områden (ICF-domäner) om vilkas styrkor och hinder man vill ha information när man undersöker klientens funktionsförmåga i en viss miljö. Att precisera de styrkor och hinder (ICF-bedömningsfaktorer) om vilka man önskar få information. Att precisera i vilken omvärld funktionsförmågan utvärderas. Den allmänna funktionsförmågan är inte specificerad information. Till exempel av en kontorsanställd krävs annorlunda funktionsförmåga än av en murare på ett bygge. Det är väsentligt att omvärlden definieras rätt när man vill ha information om hur klienten klarar sig i en viss omgivning. Om man till exempel efter en olycka vid kliniska undersökningar konstaterat ett fysiskt eller psykiskt hinder vars inverkan på skötseln av tidigare arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter av motsvarande fysisk och psykisk ansträngning man vill undersöka, måste man välja en uppgift eller uppgifter i vilka det är möjligt att observera hindrets eller hindrens inverkan. Samtidigt kan man genom arbetsarrangemang eller användningen av olika hjälpmedel granska möjligheten att minska det hinder som olägenheten orsakar. Om man konstaterar att det arbetshinder som olägenheten orsakar är så betydande att det hindrar utförande av de tidigare arbetsuppgifterna ger utvärderingen också sådan information som kan utnyttjas av en mångprofessionell arbetsgrupp för planering av en ny arbetskarriär eller för beslut om eventuella förmåner. Däremot om målet med utvärderingen är att skapa en omvärld som motsvarar funktionsförmågan, ändras granskningsvinkeln. Då är utgångspunkten de konstaterade, existerande hindren som kan finnas till exempel i finmotoriken och rörelserna, och målet med utvärderingen är att visa vilka hjälpmedel eller ändringar bör genomföras i omgivningen för att det ska vara möjligt för den utvärderade personen att klara sig i omvärlden i fråga. Att få fram önskad information: ICF:s bedömningsfaktorer, utvidgade bedömningsfaktorer och grupper av utvidgade bedömningsfaktorer ICF-domän som beskriver funktionsförmågan, ICF-bedömningsfaktor och VAT:s utvidgade bedömningsfaktor Skedet kan genomföras i två olika ordningar: 1. Man söker ICF-enliga domäner för funktionsförmågan och bedömningsfaktorerna, vilkas andel i rehabiliteringsklientens funktionsförmåga man vill grans-

12 12 ka och under dem skapas utvidgade bedömningsfaktorer som är lämpliga för observering. 2. Först granskas sådana konkreta omständigheter (dvs. just utvidgade bedömningsfaktorer), som är av betydelse i omvärlden i fråga och utgående från vilka man kan observera den önskade, målenliga informationen i omvärlden, och därefter fogas de omständigheter som valts för observering till ICFbedömningsfaktorn i fråga. ICF-domän Antingen Eller ICF-bedömningsfaktor Observerad utvidgad bedömningsfaktor i VAT Bild 3. Ordning för bildande av VAT:s utvidgade bedömningsfaktorer När man skapar utvidgade bedömningsfaktorer är det väsentligt att en utomstående kan observera den verksamhet som den utvidgade bedömningsfaktorn uttrycker i en given omgivning. När man skapar utvidgade bedömningsfaktorer blir också självutvärdering möjlig. ICF stöder inte direkt självutvärdering, men användningen av utvidgade bedömningsfaktorer vid utvärderingen avlägsnar detta hinder. Utvidgade bedömningsfaktorer kan också skapas endast för självutvärdering: processen är den samma, men det som frågas kan en utomstående inte observera i den omvärld där observationen sker. Utvidgade bedömningsfaktorer kan skapas antingen för allmänt bruk varvid flera olika klienter eller klientgrupper kan använda dem, eller för att fylla ett visst informationsbehov. Utvidgade bedömningsfaktorer för engångsbehov förbättrar möjligheterna att producera exakt information om klientens funktionsförmåga. Viktigast med tanke på utvärderingen är att de skapade utvidgade bedömningsfaktorerna producerar sådan information som är väsentlig för målet. Att skapa utvidgade bedömningsfaktorer i VAT Det objekt som observeras formuleras först i en utvidgad bedömningsfaktor-text, som preciserar ämnet, till exempel Koncentration i en orolig arbetsmiljö. Sedan uppgör man till texten verbala svarsalternativ som följer utvärderingsskalan. Skalan bör följa ICF:s skala, varför endast de ord som uttrycker jämförelse får ändras i svaren. När man uppgör texten till den utvidgade bedömningsfaktorn och svarsalternativen måste man se till att de utvidgade bedömningsfaktorerna och svaren inte innehåller fler än en variabel. Om variablerna är fler än en, finns faran att självutvärderingen görs utgående från en annan variabel än en utomståendes observation. Av detta följer

13 13 ett informationssvinn, eftersom resultatet av självutvärderingen inte längre kan jämföras med en utomståendes observation. Det gäller också att säkerställa att texten till den utvidgade bedömningsfaktorn och de skapade svarsalternativen hänvisar till samma ICF-bedömningsfaktor och att de är klara och entydiga. Klarhet betyder ofta att både texten till den utvidgade bedömningsfaktorn och svarsalternativen är korta. Också en liten förändring kan ändra betydelsen mycket: beskriver den utvidgade bedömningsfaktorn funktioner (varvid den enligt ICF-klassifikationen är en b-bedömningsfaktor) eller aktivitet och delaktighet (varvid den enligt ICF-klassifikationen är en d-bedömningsfaktor). Då man skriver skalan är det vanligen lättast att skapa de yttersta värdena. Det är vanligen lätt att skapa en neutralbeskrivning när man beskriver fysiska faktorer. Däremot kan det vara svårt att skapa en entydig neutralbeskrivning då man beskriver psykiska förutsättningar. I det kommande exemplet är alternativet som skrivits med en nekande sats i klientens tycke lättast att förstå på det avsedda sättet. Till samma resultat når man genom att använda formen Koncentration i en orolig arbetsmiljö varierar; ibland är det svårt att koncentrera sig, ibland inte. Svårigheten med denna formulering är att man måste formulera uttrycket för neutralbeskrivning på annat sätt än i de övriga punkterna. Då man uppgör psykiska utvidgade bedömningsfaktorer måste man också observera att om visartexten har skrivits så att den innehåller ett hinder, kan man i skalan inte använda svarsalternativ som uttrycker underlättande faktorer. Då måste skalan avbrytas vid en neutralbeskrivning. Om man använder ett färdigt frågeformulär som grund för de utvidgade bedömningsfaktorerna, blir arbetsordningen i praktiken följande: 1. Granska formulärets frågor som en helhet. Vilken information söker man med formuläret? Är informationen direkt förknippad med någon av ICF:s huvudklasser eller domäner? 2. För varje enskild fråga sökes den ICF-bedömningsfaktor till vilken frågan hänvisar. 3. Kontrollera att frågan till sin form är lämplig som text till den utvidgade bedömningsfaktorn. 4. Kontrollera att den faktor som nämns i texten säkert kan observeras i den omvärld där funktionsförmågan utvärderas, eller lämpar sig den utvidgade bedömningsfaktorn endast för självutvärdering. 5. Skapa för varje text enligt ovannämnda modell en skala i enlighet med ICF och kontrollera att texten och svarsalternativen hänvisar till samma bedömningsfaktor. Av det färdiga frågeformuläret är det praktiskt att skapa utvidgade bedömningsfaktorer eftersom det då är möjligt att jämföra de utvärderingar som tidigare gjorts på pappersblanketten med de utvärderingar som senare görs med VAT och att sammanslå dessa uppgifter. I följande situationer har det uppstått svårigheter då man utarbetar utvidgade bedömningsfaktorer utgående från formuläret:

14 14 En del av frågorna i formuläret kräver endast ja eller nej-svar. En sådan fråga är till exempel: Läser du långsamt? Då är man tvungen att redigera texten till den utvidgade bedömningsfaktorn för att kunna skapa en sådan skala för svarsalternativen som motsvarar ICF. Frågornas svarsalternativ och deras skala motsvarar inte ICF. Då blir man tvungen att redigera texten i svarsalternativen. När man skapar utvidgade bedömningsfaktorer utgående från färdiga frågeformulär, är det väsentligt att texterna och svarsalternativen hänvisar till samma information som den ursprungliga frågan i formuläret. Exempel på en utvidgad bedömningsfaktor Koncentrationsförmåga i en orolig arbetsmiljö Jag har alltid lätt att koncentrera mig på arbetet, även om arbetsmiljön är orolig Jag har mycket lätt att koncentrera mig på arbetet, även om arbetsmiljön är orolig Jag har relativt lätt att koncentrera mig på arbetet, även om arbetsmiljön är orolig Jag har ganska lätt att koncentrera mig på arbetet, även om arbetsmiljön är orolig Jag har inga svårigheter att koncentrera mig på arbetet, även om arbetsmiljön är orolig Jag har smärre svårigheter att koncentrera mig på arbetet om arbetsmiljön är orolig Jag har relativt stora svårigheter att koncentrera mig på arbetet om arbetsmiljön är orolig Jag har stora svårigheter att koncentrera mig på arbetet om arbetsmiljön är orolig Jag har omöjligt att koncentrera mig på arbetet om arbetsmiljön är orolig Såsom av exemplets formulering framgår, har svarsalternativen uppgjorts med tanke på självutvärdering. En utomstående observatör använder samma formuleringar då han/hon registrerar observationer. Grupper av utvidgade bedömningsfaktorer Av de utvidgade bedömningsfaktorerna sammanställs grupper av utvidgade bedömningsfaktorer med vars hjälp man kan utvärdera klientens funktionsförmåga och få fram den information som önskas. Genom att variera grupperna av utvidgade bedömningsfaktorer och skapa specifika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer för en klientgrupp, en individ och en domän kan man säkerställa att man får fram den specificerade information som behövs för klientens rehabilitering. De olika grupperna av utvidgade bedömningsfaktorer har olika mål.

15 15 Avsikten med grupper av utvidgade bedömningsfaktorer som gäller en klientgrupp är att säkerställa att man åtminstone får den information om klientens funktionsförmåga som vanligen behövs vid rehabilitering av personer i klientgruppen i fråga. Fokus, dvs. antalet utvidgade bedömningsfaktorer på olika domäner av ICF, avviker till exempel i gruppen av utvidgade bedömningsfaktorer för personer som rehabiliteras inom mentalvården från grupperna av utvidgade bedömningsfaktorer för ungdomar eller för klienter vilkas arbetsprestation man utvärderar. Skapandet av grupper av utvidgade bedömningsfaktorer per klientgrupp inleds med fördel genom att man granskar vilka av ICF:s domäner är av betydelse för den enskilda klientgruppen då man söker information som behövs vid rehabiliteringen. Till exempel för personer som rehabiliteras inom mentalvården ligger de viktiga domänerna samt fokus på följande områden: Övergripande psykiska funktioner (b ), o Energi och driftfunktioner (b 130) Specifika psykiska funktioner (b 140 b 189) Social kompetens som behövs i arbetslivet; huvudklass 7 Mellanmänskliga interaktioner och relationer i komponenten Aktiviteter och delaktighet, Komponenter som beskriver fysiska förutsättningar i funktionsförmågan poängteras vanligen inte i klientgruppen i exemplet, utan de fysiska förutsättningarna kartläggs med individuella utvidgade bedömningsfaktorer. Utvidgade bedömningsfaktorer för en enskild klientgrupp är således till exempel: grupp av utvidgade bedömningsfaktorer för personer som sysselsatts med lönestöd grupp av utvidgade bedömningsfaktorer för personer som rehabiliteras inom mentalvården grupp av utvidgade bedömningsfaktorer för ungdomar grupp av utvidgade bedömningsfaktorer för utvärdering av funktionsförmåga som krävs i arbetslivet. Med hjälp av individuella grupper av utvidgade bedömningsfaktorer preciseras den önskade domänen eller bedömningsfaktorn. Faktorer som granskas kan vara till exempel klientens fysiska skador, olägenheter eller sjukdomar vilkas inverkan på hur klienten klarar sig i arbetslivet man vill utreda. Den information man fått genom klientgruppsspecifika utvidgade bedömningsfaktorer vid den första utvärderingen kan man vid de följande utvärderingarna specificera genom att använda individuella eller domänspecifika utvidgade bedömningsfaktorer eller båda. Med hjälp av domänspecifika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer specificerar man informationen om någon komponent av funktionsförmågan. Domänspecifika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer är till exempel grupper som ansluter sig till inlärningssvårigheter och bristfällig social kompetens. Domänspecifika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer kan också sammanställas av omgivningsfaktorer, till exempel av hemförhållandena, när man utreder hur klienten klarar sig i miljön i ifråga. Med domänspecifika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer söker man specifikation och tilläggsinformation till exempel för fortsatta utredningar.

16 16 Då man skapar visargrupper är det bra att observera att även om man för en person använder i utvärderingarna flera olika grupper av utvidgade bedömningsfaktorer, och samma utvidgade bedömningsfaktor ingår i alla grupper, ges svar på en utvidgad bedömningsfaktor-text endast en gång. VAT avlägsnar överlappningar som förekommer i utvärderingsprocessen, varför man vid uppgörandet av grupper av utvidgade bedömningsfaktorer kan utgå från den information som i första hand önskas om funktionsförmågan. Innehållet till exempel i den domänspecifika gruppen Inlärningssvårigheter kan vara följande: Koncentration i en orolig arbetsmiljö Komma ihåg arbetsinstruktioner Slutföra en påbörjad arbetsuppgift Utföra i arbetsuppgifterna krävda räkneoperationer Kunna skilja på höger och vänster Läsa arbetsinstruktioner Ingen utredning har gjorts om det lämpliga antalet utvidgade bedömningsfaktorer vid utvärderingen men praktiken har visat att utvidgade bedömningsfaktorer vanligen räcker att täcka de olika domänerna som krävs för funktionsförmåga i arbetet. De använda grupperna av utvidgade bedömningsfaktorer och utvidgade bedömningsfaktorerna kan ändras under de olika utvärderingsgångerna. Sådana ICF-domäner som visar sig vara betydande kan man precisera genom att tillägga utvidgade bedömningsfaktorer och sådana domäner där det inte finns hinder kan reduceras. På detta sätt hålls antalet utvidgade bedömningsfaktorer som utvärderas och observeras på en gång rimligt. Om att ändra utvärderingens tyngdpunkt berättas mer i slutet av handboken i punkten Ändring av de utvärderade faktorerna under rehabiliteringsprocessen. Att skapa valida utvidgade bedömningsfaktorer och grupper av utvidgade bedömningsfaktorer: Sök utgående från målen ICF-domänen och -bedömningsfaktorn vars inverkan du vill utvärdera på funktionsförmågan eller på hur personen klarar av arbetsuppgifter. (ICF: Koda endast ändamålsenlig information. ) Bestäm vilka de konkreta omständigheter i omvärlden är, som direkt kan observeras och med vars hjälp den önskade informationen fås fram. (ICF: Koda endast sådan information som direkt kan observeras. ) Du kan som hjälp också använda något testat frågeformulär som du känner till vid skapandet av utvidgade bedömningsfaktorer. Skapa för varje observerad omständighet en utvidgad bedömningsfaktor-text och uppgör en utvärderingsskala (verbal beskrivning) i enlighet med ICF:s skala. Säkerställ att texten innehåller endast en variabel och att textens fråga och utvärderingsskalans svarsalternativ hänvisar till samma ICFbedömningsfaktor. Testa huruvida skalan är tydlig och om den producerar den önskade enskilda informationen.

17 17 Skapa en helhet av bedömningsfaktorerna och deras utvidgade bedömningsfaktorer, antingen en grupp eller flera grupper av utvidgade bedömningsfaktorer som täcker det målenliga informationsbehovet. Insamling och dokumentering av information, utvärderingshändelserna Insamlingen av information som behövs vid rehabiliteringen och insamlingsskedena beror på till vad informationen kommer att användas. Om informationen används i en mångprofessionell arbetsgrupp för beslut som gäller förmåner, bör de arbeten som utförs under utvärderingen dokumenteras noggrant. När utvärderingsresultaten används inom den egna organisationen för planering av praktisk rehabilitering och responssamtal inom rehabiliteringen, är dokumenteringsbehovet mindre eller obefintligt. Informationsinsamlingen följer ungefär följande ordning: Fastställ den krävda utvärderingsperiodens längd. Om det gäller en vanlig rehabiliteringsklient, bestäms längden på utvärderingsperioden enligt längden på rehabiliteringsperioden. Om rehabiliteringsperioden är ett år lång, kan utvärderingarna göras till exempel med fyra månaders mellanrum. Då blir förändringarna synliga mellan utvärderingsgångerna. Om målet är att utvärdera den funktionsförmåga som krävs i arbetsuppgifter har minimilängden av utvärderingsperioden i praktiken varit fyra arbetsveckor. Också denna period bör vara sammanhängande. Av erfarenhet vet vi att under de två första veckorna kan klienten som utvärderas i sitt arbete sträva efter att upprätthålla en högre verksamhetsnivå än vad hans/hennes verkliga funktionsförmåga egentligen möjliggör. Först de två följande veckorna ger en bättre bild av vilken nivå av funktionsförmågan som klienten kontinuerligt kan upprätthålla i sitt arbete. Välj en grupp eller grupper av utvidgade bedömningsfaktorer. Valet av grupper påverkas av vilka mål som ställts för utvärderingen. Vill man endast ha en tvärsnittsbild av det aktuella läget i rehabiliteringsprocessen eller är avsikten att också få information om vilken annan rehabilitering klienten behöver innan övergången till arbetslivet eller utbildningen kan ske. Gå igenom de utvidgade bedömningsfaktorer som används i utvärderingen. Alltid när man gör en sådan utvärdering som gäller utförande av arbetsuppgifter och vars information överlåts till en mångprofessionell arbetsgrupp, är de skäl att i förväg gå igenom de observerade utvidgade bedömningsfaktorerna tillsammans med de utomstående observatörerna. På detta sätt säkerställer man att observatörerna fäster uppmärksamhet vid de rätta omständigheterna och också att arbetsuppgifterna som utförs på de enskilda arbetsplatserna är sådana i vilka de komponenter av funktionsförmågan kommer fram som enligt uppdraget ska undersökas. Valet av arbetsuppgifter inverkar på hur användbar information man får vid utvärdering av klientens arbetsprestation. Klientens självutvärdering och handledarnas observationer. Det är önskvärt att klientens självutvärdering och handledarnas observationer tidsmässigt registreras så nära varandra som möjligt. Vid användningen av VAT-programmet gör klienten först sin självutvärdering, och därefter registrerar utomstående observatörer (arbets- och personhandledare) sina observationer.

18 18 Trots att det är önskvärt och viktigt för användbarheten av den information som utvärderingen ger att man förutom självutvärderingen också registrerar de utomstående observatörernas observationer, är detta inte alltid möjligt eller ens nödvändigt. Enbart resultatet av självutvärderingen kan också användas som utgångspunkt för responssamtal med rehabiliteringsklienten. Likaså kan man utgående från självutvärderingen och endast den ena av de utomstående observatörernas registreringar planera rehabiliteringen och fatta beslut. Dokumentering av arbetsuppgifterna. Om utvärderingsresultatet överlåts till och används av en mångprofessionell arbetsgrupp eller annan utomstående aktör, bör de arbeten som utförts under utvärderingen och deras fysiska och psykiska kravnivå dokumenteras på ett sådant sätt att den som använder resultatet kan göra nödvändiga tolkningar av klientens funktionsförmåga i omvärlden i fråga. Dokumentationen underlättar också den utvärdering som görs i en mångprofessionell arbetsgrupp om klientens förmåga att klara sig i en annan omvärld som antingen till de fysiska eller psykiska kraven avviker från dem som beskrivs i arbetsdokumentationen. När utvärderingsresultatet är avsett att användas inom organisationen för styrning av klientens rehabilitering, är en sådan här arbetsdokumentation inte nödvändig, eftersom man under responssamtalet i så fall känner till arbetena vid varje enskild arbetsplats. Hur många gånger utvärderingen vid varje klient utförs beror på behovet samt på handledningsperiodens längd. Om utvärderingen används för styrning av rehabiliteringen räcker det vanligen att göra utvärderingen med tre eller fyra månaders mellanrum. Det är emellertid bra att göra den första självbedömningen ganska snart efter att handledningsperioden har inletts. Detta av flera orsaker. För det första bekantar sig rehabiliteringsklienten på detta sätt med utvärderingsmetoden och självutvärderingen. Redan den första utvärderingen ger dessutom användbar information om rehabiliteringsklientens funktionsförmåga. Betydande är också att den första utvärderingen möjligast snart efter att handlednings- eller rehabiliteringsperioden inletts utestänger den tidigare livsfasen från följande utvärderingar. Den första utvärderingen som görs i början av perioden omfattar naturligtvis inte handledarnas observationer, utan är endast en självutvärdering. I utvärderingarna ingår alltid responssamtal. Under responssamtalet går man igenom utvärderingsresultatet och kan också ställa upp nya mål för den följande handledningseller rehabiliteringsperioden. I samband med det kan man granska de tidigare utvärderingarnas resultat och få fram också sådana situationsförändringar som kan urskiljas i rehabiliteringsklientens självutvärderingar. VAT-metoden tillåter alltså rehabiliteringsklienten att ge sig själv respons. En sådan respons har konstaterats ha en positiv inverkan i synnerhet på rehabiliteringsklienter inom mentalvården då det gäller att förbinda sig vid rehabiliteringen. Om utvärderingen uppgörs ett skriftligt sammandrag alltid när resultatet överlåts till utomstående, till exempel en mångprofessionell arbetsgrupp, för rehabiliteringsplanering eller beslut om förmåner. Avsikten med sammandraget är att underlätta utnyttjande av den producerade informationen. I sammandraget kan man fästa användarens uppmärksamhet vid de observerade hindren i funktionsförmågan, vilka hindrar eller stör genomförandet av arbetsuppgifterna. Samtidigt kan man också peka på de styrkor och underlättande faktorer som rehabiliteringsklienten har och som kan utnyttjas an-

19 19 tingen vid planeringen av fortsatt rehabilitering, val av utbildningsbransch eller arbetssökning. Arbetsordning: Förberedelse: Man fastställer längden av den krävda utvärderingsperioden. Man går i förväg igenom de utvidgade bedömningsfaktorer som utvärderar bedömningsfaktorer. I detta deltar arbets- och personhandledaren och andra professionella. Man fastställer arbetsuppgifterna för utvärderingsperioden dvs. vilka arbeten som utvärderas för att man ska få de målenliga utvärderingarna. Man fastställer hur uppföljningen och dokumenteringen av arbetena sker. Utvärdering: Den första, vanligen självutvärderingen, genomförs så tidigt som möjligt i början av perioden. Under de följande utvärderingsgångerna registreras rehabiliteringsklientens självutvärdering och de utomstående professionella yrkesutövarnas observationer i systemet tidsmässigt så nära varandra som möjligt. Sammandrag av utvärderingen. Responssamtal. Utvärdering och observering Innan utvärderingen genomförs måste man för rehabiliteringsklienten berätta vad som avses med utvärderingen och be att klienten i sin självutvärdering är uppriktig framför allt mot sig själv. Samtidigt bör man betona att klienten utvärderar sin prestation uttryckligen i detta arbete och under denna utvärderingsperiod. På så sätt säkerställer man att observationerna som görs av utomstående gäller samma tidsperiod och samma situationer. Utvärderingshändelsen kan indelas i två delar: rehabiliteringsklienten presenterar sin självutvärdering och de utomstående handledarna registrerar sina observationer. Rehabiliteringsklientens självutvärdering sker med svarsalternativ vilka fogats till texterna som beskriver de utvidgade bedömningsfaktorerna. Klienten väljer det alternativ som enligt klienten själv beskriver den egna prestationsnivån. Rehabiliteringsklienten berättar således sin subjektiva åsikt om sin prestation. Efter rehabiliteringsklientens självutvärdering registrerar utomstående observatörer sina observationer om rehabiliteringsklientens prestation med samma verbala beskrivningar som rehabiliteringsklienten. Väsentligt är att de utomstående personerna registrerar uttryckligen sina observationer och inte sina åsikter eller uppfattningar. Om någon bestämd observation inte förekommer, måste registreraren hoppa över den motsvarande utvidgade bedömningsfaktorn. Utomstående observationer tillför ytterligare en synvinkel på den information som varje utvidgad bedömningsfaktor ger. Observationerna gör det möjligt att under responssamtalen behandla skillnaderna mellan de observationer som ingår i självutvärderingen och de som gjorts av utomstående. Den utomstående observatören har givits möjlighet att hoppa över utvidgade bedömningsfaktorer. I grupperna av utvidgade bedömningsfaktorer kan således placeras också sådana utvidgade bedömningsfaktorer som är avsedda enbart för självutvärdering. Ut-

20 20 vidgade bedömningsfaktorer för självutvärdering kompletterar den helhetsbild som utvärderingen ger av rehabiliteringsklientens funktionsförmåga. Regler för utvärdering I självutvärderingen är regeln enkel: Rehabiliteringsklienten berättar sin egen subjektiva känsla eller åsikt om hur han/hon klarar av den uppgift som beskrivs i utvidgad bedömningsfaktortexten. Klienten använder den givna verbala skalan i sin utvärdering. I registreringen av utomstående observationer följer man följande regler: En del av de utvidgade bedömningsfaktorerna är sådana att observatören endast kan observera hinder i funktionsförmågan eller i utförandet av arbetsuppgifterna. Om inget hinder finns, utvärderas den utvidgade bedömningsfaktorn som neutral. Om den faktor som avses med den utvidgade bedömningsfaktorn inte observerats eller ens kan observeras i den ifrågavarande omvärlden (den utvidgade bedömningsfaktorn är avsedd för självutvärdering), registreras observationen inte, utom om man diskuterat den faktor som avses observationen kan också bildas utgående från diskussioner. Om utvärderingsresultatet endast kommer att användas internt av organisationen till exempel som basinformation för responssamtal, kan observationerna som utgör grunden för utvärderingen vara svagare. Utvärderingen bör dock genomföras med en professionell inställning. Om utvärderingsresultatet kommer att användas av en mångprofessionell arbetsgrupp, måste arbetsuppgifterna dokumenteras omsorgsfullt. Observera att utvärderingen inte är en skolbedömning. Precisering av ovännämnda regler: Faktorn som observeras kan vara gömd. Till exempel ryggont är ett fysiskt hinder vars inverkan inte kan upptäckas om besväret är lindrigt. Om det kommer upp under en diskussion kan det ändå anses vara observerat. Information som man fått under diskussion anses vara valid när den gäller sådana fysiska faktorer som ryggont vilka förblir gömda. Om sådana utvidgade bedömningsfaktorer som beskriver rehabiliteringsklienten prestationer eller funktionsmöjligheter utanför en given omvärld, t.ex. utanför arbetsplatsen, är det vanligen inte möjligt att göra observationer. I regel hoppar man över dessa utvidgade bedömningsfaktorer. Man kan dock diskutera någon sak som den utvidgade bedömningsfaktorn beskriver och detta leder till en observation. I dessa fall kan en utomstående observatör svara också på en sådan utvidgad bedömningsfaktor. När man gör ett sammandrag av utvärderingen och tolkar resultatet gäller det dock att notera att en registrering som gjorts utgående från en diskussion är mindre värd än en direkt observation. Även om utvärderingsresultatet endast skulle användas vid responssamtal under rehabiliteringen, måste utvärderingen och registreringen av observationer