Valputbyten hos varg (Canis lupus lupus) i skandinaviska djurparker

Transkript

1 Valputbyten hos varg (Canis lupus lupus) i skandinaviska djurparker Svenska Djurparksföreningen c/o Kolmårdens Djurpark AB SE Kolmården Telefon:

2 1 Inledning I regeringens proposition En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210) anges att den genetiska statusen för den svenska vargstammen är problematisk. Vargstammen visar tydliga tecken på inavelsdepression, dvs. ärftliga defekter och nedsatt livskraft till följd av inavel. Därför krävs det aktiva åtgärder för att förstärka vargstammens genetiska status. En av de föreslagna åtgärderna, i rapporten Genetisk förstärkning av den svenska vargstammen (Naturvårdsverket, 2010), är utsättning av valpar efter vargar i djurparker till vilda vargars lyor. Svenska Djurparksföreningen (SDF) har därför på uppdrag av Jordbruksverket och Naturvårdsverket, samt i samråd med Grimsö Forskningsstation/SLU och berörda djurparker, genomfört kontrollerade försök med omflyttning av vargvalpar inom och mellan skandinaviska djurparker, s.k. cross-fostering. Den vetenskapliga dokumentationen av cross-fostering, eg. att fostra andra ungar än sina egna, är sparsam när det gäller hunddjur. En studie hos prärievarg (Canis latrans) genomfördes i USA (Kitchen och Knowlton, 2006). Tikens villighet ta emot fostervalpar utöver den egna kullen undersöktes med valpar i tre olika åldrar: <1 vecka, 3-4 veckor samt 6-7 veckor. Även möjligheten att byta hela valpkullar, där valparna var <10 dagar, undersöktes. Resultaten jämfördes mot kontrollkullar. Kullstorleken standardiserades till 4-5 individer (2 fostervalpar och 2-3 egna valpar). Valparna studerades tills de var sex veckor. Resultatet visade att överlevnaden av fostervalparna var avhängig deras ålder vid förflyttningen. Alla valpar överlevde när de var yngre än en vecka (100%). Två av tre försök resulterade i att valparna överlevde när de förflyttades vid 3-4 veckors ålder (66,7%). Ingen av valparna överlevde om de flyttades vid 6-7 veckors ålder, utan dog inom 24 timmar. Alla tikarnas egna valpar (100%) överlevde. Vid byte av hel kull var överlevnadsgraden hos fostervalparna 89,5%, nästan lika stor som hos kontrollkullarna 90%. Försök med cross-fostering hos rödvarg (Canis lupus rufus) gjordes i USA Här fokuserade man på att byta valpar som var äldre än en vecka, eftersom valparna först då ansågs mindre känsliga för störningar. Riktlinjen var dock att byta valpar mellan kullarna innan de öppnade ögonen vid dagars ålder. 100% av fostervalparna överlevde tills de avvandes. Tidsåtgången för en valpförflyttning kunde vara mellan några minuter till sex timmar från lya till lya. Den längsta förflyttningen skedde mellan djurparker i Florida och Connecticut ombord på en reguljär flight. Försöken med rödvargsvalpar utfördes av praktisk nödvändighet. Metoden har inte prövats vetenskapligt (Waddell et al, 2002). Både rödvargsprojektet och prärievargsprojektet försökte matcha ålder mellan biologiska valpar och fostervalpar. I rödvargsprojektet var åldersskillnaden 0-7 dagar. I prärievargsprojektet var åldersskillnaden <3 dagar vid 1-veckas ålder, <9 dagar vid 3-4 veckors ålder samt <4 dagar vid 6-7 veckors ålder. Någon studie på den euroasiatiska vargen (Canis lupus lupus) har inte gjorts tidigare. Det finns inte heller, vad vi känner till, någon studie på hur tikar påverkas av cross-fostering. Den svenska regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk att inleda arbetet med aktiva åtgärder för att genetiskt förstärka vargstammen i Sverige. En del i 2

3 detta arbete är att utplantera valpar efter vargar i nordiska djurparker i vilda vargars lyor, vilket planeras att ske våren Svenska Djurparksföreningen (SDF) föreslog i sitt remissvar att kontrollerade försök med utbyte av valpar mellan djurparker görs under våren 2011 som förberedelse till detta. På uppdrag av Jordbruksverket och Naturvårdsverket har nu SDF, i samråd med Grimsö Forskningsstation SLU och berörda djurparker, genomfört en omflyttning av djurparksvalpar. Projektledare är Mats Amundin, stambokförare i SDF s vargprogram, och koordinator är Inger Scharis, masterstudent vid Linköpings universitet. Sex djurparker i Sverige och Norge har medverkat i projektet Järvzoo, Nordens Ark, Orsa Björnpark, Kristiansand Dyrepark, Namsskogan Familiepark och Polar Zoo. 2 Sammanfattning Sammanlagt åtta vargvalpar flyttades mellan sex djurparker i Sverige och Norge i slutet av maj Omflyttningen genomfördes planenligt med flyg och bil. Förflyttningen från lya till lya inklusive veterinärundersökningar varierade från 1,5 timme till 10 timmar. Valparna förlorade obetydligt i vikt och kroppstemperatur under transporterna, vilket inte bedöms ha varit skadligt för dem. De gavs subkutan injektion med vätska, men inte tillskott i form av artificiell mjölk. I studien ingick sju valpkullar fyra mottagande kullar med tikens egna valpar och fostervalpar samt tre avlämnande kullar med enbart tikens egna kvarvarande valpar. Åldersskillnaderna mellan fostervalpar och den mottagande kullens valpar var 2 dagar, 3 dagar, 5 dagar respektive 8 dagar. Efter att fostervalparna lagts till i den mottagande kullen återvände fostertikarna till lyorna och hämtade alla valpar, både fostervalpar och egna valpar, och flyttade dem till annan plats. Detta får betraktas som en god indikation på att tiken har accepterat fostervalparna eller kanske snarare inte förmått upptäcka att dessa tillkommit. Tidsintervallet från att personalen lämnade hägnet till att tiken återvände till lyan varierade mellan 4 minuter och 950 minuter. Valparnas överlevnad har undersökts under 16 veckor (levnadsdag 0-112). Det visar att fostervalparna (N=8) har en något bättre överlevnad än tikarnas egna valpar (N=35). Resultatet kan fungera som en indikation på fostervalparnas överlevnadspotential, även om det måste framhållas att antalet valpar i försöket är litet. Valparnas tillväxt har undersökts hos två kullar, där fostervalparna är 3 dagar äldre respektive 8 dagar yngre än sina nya kullsyskon. Det visar att de fostervalpar, som är åtta dagar yngre än sina nya kullsyskon, inledningsvis hade en svagare tillväxt än både sina nya kullsyskon och sina biologiska kullsyskon i den avlämnande kullen. Fostervalparnas tillväxt ökade dock successivt efter den 16:e levnadsdagen. De fostervalpar, som är tre dagar äldre än sina nya kullsyskon, växte i samma takt som både sina nya kullsyskon och sina biologiska kullsyskon i den avlämnande kullen. 3

4 3. Syfte Studien syftar till att undersöka tikens acceptans av fostervalpar, samt för att undersöka hur differenser i åldersskillnad mellan fostervalpar och tikens egna valpar påverkar valparnas överlevnad, dvs huruvida tiken accepterar fostervalpar som är äldre respektive yngre än hennes egna. Försöket innebar även möjlighet att testa tekniska övervakningslösningar, inför eventuella valputbyten i naturen. 4. Metodik Sex djurparker i Sverige och Norge ingår i försöket. De svenska djurparkerna är Nordens Ark ( "N "E), Orsa Björnpark ( "N "E) samt Järvzoo ( "N "E). De norska djurparkerna är Kristiansand Dyrepark ( "N "E), Namsskogans Familiepark ( "N "E) samt PolarZoo ( "N "E) (Fig. 4:1). Dessa var samtliga djurparker där valpar förväntades under Nordens Ark och Kristiansand Dyrepark har enbart avlämnat valpar, PolarZoo och Orsa Björnpark har enbart mottagit valpar, Namsskogans Familiepark har både avlämnat och mottagit valpar och Järvzoo har avlämnat valpar från en kull som har mottagits av en annan kull inom samma djurpark (Fig. 4:2). Fostervalparna transporterades till mottagande kull vid 4-6 dagars ålder. Åldersskillnaden mellan fostervalpar och den mottagande kullens valpar är 2 dagar, 3 dagar, 5 dagar respektive 8 dagar (Tab. 4:1). Fig. 4:1 Djurparker i Sverige och Norge som medverkar i projektet. Fig. 4:2 Översikt över valpomflyttningarna transportdatum, valpkullarnas födelsedatum, ålder vid förflyttning samt åldersskillnad mellan fostervalpar och tikarnas egna valpar. 4

5 Varghägnen i djurparkerna består av naturliga, kuperade skogsområden och håller vargflockar av varierande storlek. När fostervalparna togs ut och lades till i sina respektive kullar hade de olika djurparkerna följande antal vuxna individer i sina flockar Nordens Ark 3 hanar och 5 tikar (1.4 ha), Orsa Björnpark hade 3 hanar och 3 tikar (5 ha), Järvzoo hade 4 hanar och 3 tikar (1.2 ha) respektive 4 hanar och 3 tikar (0.35 ha), Kristiansand Dyrepark hade 6 hanar och 2 tikar (2.3 ha), Namsskogans Familiepark hade 8 hanar och 5 tikar (0.8 ha) (i juli flyttades hela vargflocken, inklusive fostervalparna, till ett nytt hägn 1.2 ha) och PolarZoo hade 1 hane och 1 tik (2.5 ha). När valparna hade tagits ut ur lyan undersöktes de kliniskt av respektive djurparks veterinär. Valparna vägdes, deras temperatur togs och de märktes med mikrochip. En medelstor hane och en medelstor tik togs från varje avlämnande kull. Valparna transporterades i en transportbur av plast, där de låg inbäddade i mjuka filtar med värmeflaskor. Vid ankomst till den nya djurparken undersöktes valparna återigen av mottagande djurparks veterinär (IDkontroll, vägning, temperatur). Alla fostervalpar fick vätska (RA/NaCl/Glukos) injicerat under huden för att inte bli uttorkade om fostertiken dröjde med att återvända till lyan. Fostervalparna märktes även med vit färg (Tippex) på svansen för att senare kunna identifieras på bilderna från de viltkameror som monterades utanför lyorna i de mottagande kullarna. När valparna lades till i lyan stimulerades några av tikens egna valpar till att avge urin. Både fostervalparna och tikens egna valpar smordes därefter in med urinen för att få samma doft. Alla valpar hanterades genomgående med handskar. Förflyttningen från lya till lya veterinärundersökningar samt transporttid tog mellan 90 och 603 minuter (Tab. 4:2). Valparna förlorade obetydligt i vikt. Under biltransporten förlorade valparna 1,3 C respektive 2,0 C i kroppstemperatur, vilket inte bedöms ha varit skadligt för dem. Förflyttningen mellan Nordens Ark och Orsa Björnpark skedde med bil och tog ca 7 timmar och 30 minuter. Inom Järvzoo tog förflyttningen ca 1 timme och 30 minuter. Förflyttningarna inom Norge skedde med chartrat transportflyg, samt med bil mellan flygplatser och djurparker. Valparna från Kristiansand Dyrepark levererades till flygplatsen av djurparkens personal för att spara tid. Djurparkernas veterinär hade dessförinnan gjort de planerade undersökningarna. Förflyttningen från Kristiansand Dyrepark till Namsskogans Familiepark tog 5 timmar och 45 minuter. Förflyttningen från Namsskogans Familiepark till Polar Zoo tog ca 10 timmar. Valparna hanterades inte under transporterna och kontrollerades endast sparsamt. Studien genomfördes med Jordbruksverkets tillstånd att använda försöksdjur ( , Dnr /11), samt med tillstånd från Linköpings djurförsöksetiska nämnd ( , Dnr 25-11). 5

6 Nordens Ark En kull med åtta valpar föddes den 18 maj. Två av dessa valpar flyttades till Orsa Björnpark, där de lades till i en kull med 3 dagar yngre valpar. Fostervalpar: N=0 Tikens egna valpar: N=6 Orsa Björnpark En kull med sex valpar föddes den 21 maj. Två fostervalpar från Nordens Ark lades till i kullen. Inga valpar togs från kullen. Fostervalpar: N=2 Tikens egna valpar: N=6 Järvzoo Två kullar föddes i Järvzoo en kull med fem valpar föddes den 14 maj (Järvzoo 1) och en kull med fem valpar föddes den 22 maj (Järvzoo 2). Två av valparna som föddes den 22 maj flyttades inom djurparken och lades till i kullen med 8 dagar äldre valpar. Järvzoo 1 Fostervalpar: N=2 Tikens egna valpar: N=5 Järvzoo 2 Fostervalpar: N=0 Tikens egna valpar: N=3 Kristiansand Dyrepark En kull med sju valpar föddes den 21 maj. Två av dessa valpar flyttades till Namsskogans Familiepark, där de lades till i en kull med 2 dagar äldre valpar. I samband med uttaget av fostervalparna avlivades även två valpar i kullen (med anledningen av att djurparken inte har möjlighet att ha så stor flock). Fostervalpar: N=0 Tikens egna valpar: N=3 Namsskogans Familiepark En kull med sex valpar föddes den 19 maj. Till denna kull lades två fostervalpar från Kristiansand Dyrepark. Två valpar togs samtidigt ut ur kullen och flyttades till Polar Zoo, där de lades till i en kull med 5 dagar äldre valpar. Fostervalpar: N=2 Tikens egna valpar: N=4 Polar Zoo En kull med åtta valpar föddes den 14 maj. Till denna kull lades två fostervalpar från Namsskogans Familiepark. Inga valpar togs från kullen. Fostervalpar: N=2 Tikens egna valpar: N=8 Tab. 4:1 Fosterkullarnas storlek samt åldersskillnad mellan fostervalpar och tikens egna valpar. 6

7 Tab. 4:2 Differens i vikt och kroppstemperatur hos fostervalpar före och efter transport till fosterkull. 5. Resultat 5.1 Tikens acceptans av fostervalpar Viltkameror (BolyGuard SG560B) (Fig. 5:1) monterades vid lyor som tog emot fostervalpar (Järvzoo, Orsa Björnpark, Namsskogans Familiepark och PolarZoo). Viltkamerorna detekterade rörelse och vid varje rörelse togs 3 bilder med 0 sekunders intervall. Syftet var att undersöka tikens initiala beteenderespons vad gäller fostervalparna och störningen vid lyan. Erfarenheter från både djurparker och viltforskning visar att tikar flyttar sina valpar efter en störning. Bilderna från viltkamerorna visar att tikarna i Järvzoo och Polarzoo hämtade både sina egna valpar och fostervalparna. Tidsintervallet från att personalen lämnat hägnet till att tiken återvände till lyan varierade mellan fyra minuter (Polar Zoo) och 950 minuter (Järvzoo). Senare kontroll av lyorna visade att alla tikarna hämtat alla valparna, vilket får ses som en god indikation på att tiken har accepterat fostervalparna. Fig. 5:1 Viltkamera BolyGuard SG560B. 7

8 5.1.1 Orsa Björnpark Personalen lämnade hägnet kl. 16:41:20. Tiken återvände kl. 17:24:19, alltså 43 minuter efter störningen där fostervalparna lades till i kullen. När tiken återvände till lyan dröjde det 6 minuter innan hon gick ned i lyan (17:30:53). Tiken besökte därefter lyan under 15 minuter, fram till kl. 17:45:19. Bilderna visar dock inte om tiken har någon valp med sig från lyan. På vissa bilder skyms tikens huvud av buskage då hon lämnar lyan. När personalen kontrollerade lyan var alla valparna hämtade (Fig. 5:2) Järvzoo Personalen lämnade hägnet kl. 09:59:47. Tiken återvände kl. 01:53:48, alltså 950 min efter störningen där fostervalparna lades till i kullen. När tiken återvände till lyan dröjde det 9 sekunder innan hon hämtade den första valpen (01:53:57). Hon fortsatte därefter att hämta valpar och efter ca 17 minuter ( ) hade hon hämtat alla valparna. Tiken hämtade valparna i till synes slumpmässig ordning (Fig. 5:3) Namsskogans Familiepark Personalen lämnade hägnet kl. 11:52:50. Tiken återvände kl. 11:56:23, alltså 4 minuter efter störningen där fostervalparna lades till i kullen. När tiken återvände till lyan dröjde det en minut innan hon gick in i lyan (11:57:12). Tiken besökte därefter lyan under 11 minuter, fram till kl. 12:08:01. Bilderna visar dock inte om tiken har någon valp med sig från lyan. En varg, eller flera olika individer, syns uppehålla sig kring lyan under ca 50 minuter (12:18:59 13:08:54), men det är svårt att identifiera individen. Djurparkens personal bedömer att det inte är tiken, utan en annan varg. Viltkameran tog sista bilden 13:35:51. Kamerans minneskort var troligtvis fullt, eftersom vegetationen kring lyan triggade kameran att ta upprepade bilder. När personalen kontrollerade lyan var alla valparna hämtade (Fig. 5:4) Polar Zoo Personalen lämnade hägnet kl. 19:19:52. Tiken återvände till lyan kl. 19:23:50, alltså 4 minuter efter störningen där fostervalparna lades till i kullen. Tiken hämtade alla valparna och var klar efter 30 minuter (19:53:12). Tiken hämtade till synes valparna i slumpmässig ordning (Fig. 5:5). Fig 5:2 Viltkamerabilder från Orsa Björnpark. 8

9 Fig. 5:3. Viltkamerabilder från Järvzoo. Fig. 5:4. Viltkamerabilder från Namsskogans Familiepark. 9

10 Fig. 5:5. Viltkamerabilder från PolarZoo. 5.2 Överlevnad I svenska och norska djurparker föddes totalt 45 vargvalpar Kristiansand Dyrepark avlivade två valpar i samband med uttagningen av fostervalparna för att reducera överskott av varg i djurparken. I försöket ingår följaktligen 43 valpar, varav 8 valpar blev fostervalpar och 35 valpar stannade kvar hos sina biologiska mödrar. Överlevnaden undersöktes under valparnas första 16 levnadsveckor (levnadsdag 0-112) (Fig. 5:6). Fig. 5:6 Överlevnad under 16 veckor (levnadsdag 0-112) för fostervalparna (N=8), tikarnas egna valpar (N=35) samt valpar födda i skandinaviska djurparker (N=552). 10

11 I Järvzoo dog en av tikens egna valpar i den avlämnade kullen under levnadsdag 7 (29 maj). Valpen har inte återfunnits. I PolarZoo försvann hela fosterkullen, både fostervalparna och tikens egna valpar, någon gång mellan levnadsdag 6 och 37 för fostervalparna och levnadsdag 11 och 42 (25 maj-21 juni) för tikens egna valpar (perioden är streckad på överlevnadskurvorna). Valparna har inte återfunnits. I Nordens Ark avlivades två av tikens egna valpar i den avlämnande kullen en valp på grund av undernäring under levnadsdag 61 (18 juli) samt en valp för att reducera överskott av varg i djurparken under levnadsdag 91 (17 augusti). I Orsa Björnpark dog en av tikens egna valpar under levnadsdag 92 (21 augusti). Valpen sändes till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och enligt obduktionsrapportens preliminärsvar sågs inga sjukliga förändringar eller skador som uppstått medan vargvalpen var i livet med undantag för en misstänkt, 8x5 mm stor, blödning i vänster bakre lunglob. Ytterligare en av tikens egna valpar dog i Orsa Björnpark under levnadsdag 108 (6 september). Valpen är sänd till SVA för obduktion. Svar har ännu inte erhållits. Överlevnad hos valpar som fötts i skandinaviska djurparker visas som jämförelse (Fig. 5.6). Dödsorsakerna hos dessa valpar är inte helt klarlagd, men även här ingår valpar som avlivats för att reducera överskott av varg i djurparker. 5.3 Tillväxt Fostervalparna, som valdes ut från sina biologiska kullar, var av medelstorlek för sin kull. Alla valpar vägdes i samband med iläggningen i fosterkullen (Fig. 5:7). Järvzoo har vägt valparna i sin fosterkull ytterligare två gånger 12 dagar efter iläggningen samt 22 dagar efter iläggningen. Valparnas ålder vid vägningarna var 4 dagar, 16 dagar respektive 26 dagar för fostervalparna och 12 dagar, 24 dagar respektive 34 dagar för tikens egna valpar. Fostervalparna är 8 dagar yngre än tikens egna valpar. Fig. 5:7 Medelvikt och SD hos fostervalpar respektive tikens egna valpar i fosterkullarna hos Orsa Björnpark (OB), Järvzoo (JZ), Namsskogans Familiepark (NF) och PolarZoo (PZ) vid iläggningen av fostervalparna. Fostervalparna hade till en början en svagare tillväxt än sina nya kullsyskon och även en svagare tillväxt än sina biologiska kullsyskon i den avlämnande kullen. Fostervalparnas tillväxt har dock ökat från den 16:e till den 26:e levnadsdagen (Fig. 5:8). En jämförelse 11

12 mellan viktökningen hos fostervalparna och viktökningen hos deras biologiska kullsyskon i avlämnande kull kan belysa hur konkurrensen med äldre valpar påverkar fostervalparna. Vid omflyttningen vägde fostervalparna i medeltal 745g och de biologiska kullsyskonen vägde i medeltal 675g. Tolv dagar senare hade de biologiska kullsyskonen ökat i medeltal 925g (58%) medan fostervalparna, som konkurrerade med åtta dagar äldre fostersyskon, endast ökat i medeltal 155g (17%). Vid denna vägning var fostervalparna 16 dagar och hade ännu inte öppnat ögonen helt. Efter ytterligare tio dagar, vid 26 dagars ålder, hade fostervalparnas tillväxt förbättrats. De hade ökat i medeltal 425g (32%) från levnadsdag 16 till 26 medan viktökningen för deras biologiska syskon under motsvarande period var 1100g (41%) (Fig. 5:9). Fig. 5:8 Järvzoo. Tillväxtkurva för fostervalpar, tikens egna valpar i mottagande kull samt fostervalparnas biologiska kullsyskon i avlämnande kull (medelvikt av de vägda valparna). Fig. 5:9 Viktökning för fostervalpar i Järvzoo, som konkurrerar med 8 dagar äldre fostersyskon, i jämförelse med viktökning för deras biologiska kullsyskon. 12

13 Orsa Björnpark har vägt valparna i sin fosterkull ytterligare en gång 33 dagar efter iläggningen. Valparnas ålder vid vägningen var 38 dagar för fostervalparna och 35 dagar för tikens egna valpar. Fostervalparna är 3 dagar äldre än tikens egna valpar. Fostervalparna hade en motsvarande tillväxt som sina nya kullsyskon och även en motsvarande tillväxt som sina biologiska kullsyskon i den avlämnande kullen (Fig. 5:10). Namsskogans Familiepark och PolarZoo har endast vägt sina valpar i samband med iläggningen av fostervalparna. Fig. 5:10 Orsa Björnpark. Tillväxtkurva för fostervalpar, tikens egna valpar i mottagande kull samt fostervalparnas biologiska kullsyskon. 6. Diskussion 6.1 Tikens acceptans av fostervalpar Alla fyra tikarna återvände till sina lyor, efter störningen där fostervalparna lades till i kullen, och hämtade alla valparna, såväl fostervalparna som sina egna valpar. Valparna hämtades i tillsynes slumpmässig ordning och det finns ingenting som tyder på att någon av tikarna diskriminerade fostervalparna. Detta får ses som en god indikation på att tikar accepterar fostervalpar. Det har inte heller funnits några selektiva krafter under evolutionen som gjort vargtikar misstänksamma mot främmande valpar. Sannolikheten för att vilda tikar kommer att acceptera fostervalpar får följaktligen bedömas som god. Att det dröjde mellan 4 minuter och 950 minuter innan tikarna återvände till lyorna kan troligtvis tillskrivas individuella skillnader mellan de olika tikarna och förutsättningarna vid störningarna. Det kan t.ex bero på hur vana tikarna är vid att personal rör sig inne i hägnet, deras tolerans mot eventuella övriga externa störningar samt även intensiteten i störningen när fostervalparna lades till i kullarna. Metoden att registrera tikarnas beteenderespons efter störningen med hjälp av viltkameror har fungerat relativt väl. Kameran var inställd att ta 3 bilder med 0 sekunders intervall vid varje rörelse. Därefter tycks kameran dock vara inaktiverad under ett intervall av varierande längd 13

14 upp till 93 sekunder innan den på nytt detekterar rörelse och tar nya bilder trots att en varg rör sig framför kameran. Inaktiveringen beror, enligt återförsäljaren Z-aim, på att kameran sparar de bilder den just tagit. Under inaktiveringen hinner tiken givetvis förflytta sig, t.ex in eller ut ur lyan, utan att registreras på bild. Erfarenheten av viltkamerorna visar att det är nödvändigt att rikta kameran mot lyan på ett sådant sätt att bildutsnittet endast omfattar lyan och därmed så lite vegetation som möjligt, annars triggar rörelser i vegetationen lätt igång kameran. Kamerans känslighet kan ställas in på tre olika nivåer låg, normal och hög. Tester visade att inställningen låg kunde missa rörelser hos djuren och att inställningen hög detekterade minsta rörelse i t.ex ett bladverk. Kamerorna var därför inställda på normal under försöket. När kamerorna monterades avlägsnades grenar och sly, som befann sig i bild, så långt som möjligt. Trots detta utlöstes en av kamerorna (Namsskogan) av rörelser i vegetationen (det var mycket blåsigt och regnigt väder). I Namsskogans Familiepark togs 523 bilder, vilket kan jämföras med 54 bilder i Orsa Björnpark, 113 bilder i Järvzoo och 99 bilder i PolarZoo, där ytterst lite vegetation fanns i bild. 6.2 Överlevnad Femton valpar två fostervalpar och tretton av tikarnas egna valpar har dött under de första 16 levnadsveckorna (levnadsdag 0-112). Av dessa har två valpar avlivats och 13 valpar dött i hägnen. Två av de döda valparna från hägnen har hittats och sänts till SVA för obduktion. Övriga döda valpar har inte återfunnits i hägnen och någon dödsorsak har därför inte kunnat fastställas. I Polar Zoo försvann hela kullen, både fostervalpar och tikens egna valpar. Denna tik har vid tre tidigare tillfällen (2008, 2009, 2010) skattats på valpar för s.k. socialisering. Detta innebär att valpar tas från tiken för att istället födas upp med nappflaska och därmed bli präglade även på människor föddes fem valpar och alla togs ut för socialisering föddes sex valpar och fyra togs ut för socialisering. De två valpar som lämnades hos tiken dog på levnadsdag 17 respektive föddes tre valpar och alla togs ut för socialisering. Att alla valpar i fosterkullen dog kan bero på att tiken, med dessa tidigare skattningar i bagaget, blev mer stressad än de andra tikarna, och att detta lett till att något gått snett. Det kan också ha inverkat att kullen blev så stor; kanske hade hon inte kapacitet att föda alla tio valparna. I planeringen övervägdes att plocka bort lika många valpar som lades in, men konsekvensen att nödgas avliva dessa gjorde att alternativet valdes bort. I Orsa Björnpark dog en av tikens egna valpar under levnadsdag 92. Personalen bedömer att orsaken kan vara en uppfostringssituation som gått snett, eller möjligtvis att en av fjolårsvalparna är alltför dominant och alfaparet alltför svagt för att upprätthålla ordningen i flocken. Ännu en av tikens egna valpar dog under levnadsdag 108. Dödsorsakerna är inte fastställda. Detta är tikens andra kull. Det var inga problem med den första kullen, som föddes 2010, och alla de valparna är ännu i livet. Sammanfattningsvis kan konstateras att, bortsett från i Polarzoo, så har fostervalparna bättre överlevnad än tikarnas egna valpar. 14

15 6.3 Tillväxt Resultatet visar att tre dagar äldre fostervalpar har i stort sett samma tillväxttakt som sina nya kullsyskon, medan fostervalpar som är åtta dagar yngre har en betydligt långsammare tillväxt. Detta beror troligtvis inte endast på åldersskillnaden mellan fostervalparna och tikarnas egna valpar, utan också på att tre dagar äldre fostervalpar befinner sig i ungefär samma utvecklingsstadium som sina nya kullsyskon, medan åtta dagar yngre kullsyskon utvecklingsmässigt ligger efter sina nya kullsyskon vilket ger dem ett underläge i en konkurrenssituation. Hur konkurrensen mellan fostervalparna och tikarnas egna valpar påverkar fostervalparna kan undersökas genom att mäta deras tillväxt i relation till fostersyskon och biologiska kullsyskon i avlämnande kull. Fosterkullen med åtta dagar yngre fostervalpar vägdes när fostervalparna var 16 dagar och tikens egna valpar var 24 dagar. Fostervalparna hade då ännu inte öppnat ögonen medan tikens egna valpar hade öppnat ögonen, troligtvis redan någon vecka tidigare (vargvalpar föds som, bekant, blinda och öppnar ögonen först vid dagars ålder). Fostervalparna visade då en betydligt svagare tillväxt än sina nya kullsyskon och även en svagare tillväxt än sina biologiska kullsyskon i den avlämnande kullen. När kullen vägdes tio dagar senare fostervalparna var 26 dagar och tikens egna valpar var 34 dagar så hade fostervalparnas tillväxt ökat från den 16:e till den 26:e levnadsdagen. Detta skulle kunna bero på att fostervalparna då öppnat ögonen och blivit mer rörliga, och därmed mer konkurrenskraftiga i jämförelse med tikens egna, åtta dagar äldre, valpar. 7. Rekommendationer Svenska Djurparksföreningen (SDF) konstaterar att försöket med crossfostering mellan djurparkslyor har slagit väl ut, även om en hel kull, inklusive fostervalparna, försvann under första levnadsmånaden. I de andra kullarna har fostervalparna hävdat sig väl, t.o.m. med en åldersskillnad på upp till åtta dygn. Därför menar SDF att metoden som sådan kan rekommenderas för förstärkning av det vilda beståndets gene pool. Rekommendationen är att valparna är 4-6 dygn vid förflyttningen mellan lyorna, och att åldersskillnaden mellan fostervalparna och tikens egna valpar inte överstiger åtta dygn, eftersom detta är den största åldersskillnad som testats i studien. SDFs bestämda uppfattning är emellertid att om djurparksvalpar skall sättas ut i vilda lyor, så är skyddet av dessa valpar helt avgörande för SDF-parkernas engagemang. Grundläggande förutsättningar är att; valparna skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt. valparna skyddas även när de lämnat sitt fosterföräldrarevir till de har reproducerat sig. Vi kan dock inte se att detta är möjligt med den förslagna licensjakten. Det går inte att visuellt märka de späda valparna på ett sätt som syns när de blir fullt utvuxna. Ej heller är det realistiskt att identifiera och därefter märka dem innan licensjakten under deras andra år. 15

16 8. Referenser Naturvårdsverket, 2010, Tillvägagångssätt för genetisk förstärkning av den svenska vargstammen. Svenska Djurparksföreningen, 2011, Yttrande över remiss om kompensationsåtgärder vid införsel och utsättning av varg (NV ). Waddell, W., Behrns, S., Lucash, C., McLellan, S., 2002, Intraspecific fostering in the red wold (Canis rufus). Poster at Carnivores 2002, Monterey, California. 16