Departementspromemorian Bortom fagert tal - Om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20).

Transkript

1 KUNGSHOLMENS STADSDELSFÖRVALTNING SOCIAL OMSORG TJÄNSTEUTLÅTANDE SID 1 (6) Handläggare: Matilda Ekström Sundberg telefon: Thomas Levin Telefon Till Kungsholmens stadsdelsnämnd sammanträde Departementspromemorian Bortom fagert tal - Om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20). Förvaltningens förslag till beslut Remissen besvaras med stadsdelsförvaltningens tjänsteutlåtande. Karin Norman Stadsdelsdirektör Thomas Levin Avdelningschef Sammanfattning Integrations- och jämställdhetsdepartementet har tagit fram en promemoria om bristande tillgänglighet som diskriminering. I promemorian föreslås att det i diskrimineringslagen (2008:567) ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringsförbudet föreslås gälla för alla de samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller idag, d.v.s. - arbetsliv - utbildning - arbetsmarknadspolitisk verksamhet - arbetsförmedling utan offentligt uppdrag - start eller bedrivande av näringsverksamhet samt yrkesbehörighet - medlemskap i vissa organisationer - tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder - för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar - hälso- och sjukvård och socialtjänst mm., - socialförsäkringssystemet - arbetslöshetsförsäkringen - studiestöd, värn- och civilplikt Telefon matilda.ekstrom.sundberg@stockholm.se

2 SID 2 (6) - då den som helt eller delvis omfattas av lagen (1994:260) om offentlig anställning bistår allmänheten med upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp, eller på annat sätt i anställningen har kontakter med allmänheten. Förslaget omfattar bara sådana åtgärder för tillgänglighet som är skäliga. Ett antal faktorer ska beaktas vid prövning om en åtgärd är skälig eller inte exempelvis nyttan för personer med funktionsnedsättning av att åtgärden vidtas. På samma sätt som gäller för övriga diskrimineringsförbud i diskrimineringslagen är det den som ansvarar för en verksamhet som också ansvarar för att den är tillgänglig, även för personer med funktionsnedsättning. Den som bryter mot förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet kan åläggas att betala diskrimineringsersättning till den som därigenom missgynnats. En nyhet är att en fastighetsägare i vissa fall kan åläggas att betala diskrimineringsersättningen istället för den verksamhetsansvarige, exempelvis om fastighetsägaren hindrar eller påtagligt försvårar att tillgänglighetsåtgärder genomförs. Ärendets beredning Ärendet har beretts inom avdelning Social omsorg och avdelning Stöd till resultatstyrning. Bakgrund Enligt promemorian har frågan om möjligheten för personer med funktionsnedsättning att delta på likvärdiga villkor i samhällslivet varit föremål för offentliga överväganden under många årtionden. Ett antal förslag läggs fram. Dessa bygger på en översiktlig genomgång av de senaste 20 årens bedömningar och ställningstaganden i frågan. Den internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som nyligen antagits inom FN-systemet och som ratificerats av Sverige, ligger till grund för det förslagna nya diskrimineringsförbudet, liksom andra internationella regler till skydd för de mänskliga rättigheterna, som Sverige anslutit sig till. Förslagets innebörd Förslaget innebär att en ny bestämmelse införs i diskrimineringslagen. Det innebär att det ska vara förbjudet att diskriminera någon, för att något inte är tillgängligt, exempelvis i arbetslivet, på utbildningar, när någon söker arbete, startar eller sköter ett företag, när någon vill köpa en vara eller en bostad, är vårdtagare eller besöker ett möte. Diskrimineringsförbudet föreslås även gälla vid bristande tillgänglighet vid besök eller kontakter med t.ex. socialtjänsten, myndigheter inom

3 SID 3 (6) socialförsäkringen, centrala studiemedelsnämnden CSN eller vid kontakter med anställda inom kommunal-, landstings- eller statlig verksamhet. I diskrimineringslagen finns redan idag föreskrivet att arbetsgivare och vissa utbildningsanordnare inom högskoleområdet en skyldighet att vidta stöd- och anpassningsåtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska komma i en situation som är jämförbar med andras. För arbetsgivare innebär den nya bestämmelsen att skyldigheten utvidgas till att gälla även i förhållande till inhyrd eller inlånad arbetskraft, PRAO-elever och praktikanter. För utbildningsanordnare som redan idag har en anpassningsskyldighet innebär förslaget att skyldigheten utvidgas till att gälla alla typer av anpassningsåtgärder, inte bara de som handlar om lokalernas tillgänglighet och användbarhet. I utredningsuppdraget har även ingått att göra en översyn av användningen av begreppen diskriminering, funktionshinder, funktionsnedsättning och tillgänglighet i diskrimineringslagen och andra relevanta delar av svensk rätt. En översikt av hur dessa begrepp används i svensk och internationell rätt redovisas i promemorian. Det föreslås också att begreppet funktionshinder ersätts med funktionsnedsättning i ett antal lagtexter. Promemorian för också ett resonemang om behovet av ett grundläggande perspektivskifte när det gäller framtidens funktionshinderpolitik. Det handlar om att lämna en politik som främst varit inriktad på åtgärder för personer med funktionsnedsättning och istället gå mot ett samhälle som är planerat och utformat för att det ska fungera för så många människor som möjligt utan särskilda anpassningsåtgärder, en s.k. universell utformning. Det föreslås därför en dialog med representanter för olika samhällssektorer, experter och sakkunniga inom olika verksamhetsområden, med personer med funktionsnedsättning och med en parlamentarisk representation. Promemorian innehåller också en konsekvensanalys. Lagförslagen i promemorian föreslås träda i kraft den 1 juli Tillgänglighet för så många som möjligt Utredaren för ett resonemang om att samhället ska bli tillgängligt för så många som möjligt. I ett diagram framgår att andelen personer med funktionsnedsättningar kommer att öka i framtiden i Sverige, med anledning av den ökande, åldrande befolkningen. Därför bör ett samhälle utformat med funktionella förhållanden för så många som möjligt, skapas. Ett exempel är de

4 SID 4 (6) barnvagnar som dras omkring i landet varje dag, där många personer är beroende av en tillgängligare fysisk miljö. Samhällsekonomiska kostnader och intäkter Utredaren beskriver olika exempel där slutsatsen blir att det finns både ett privat och ett samhällsekonomiskt värde i att samhället görs mera tillgängligt för alla. Ett resonemang förs kring att det finns ett företagsekonomiskt värde i att en butik investerar i en ramp, som gör att en person som använder rullstol kan ta sig in i butiken och handla, vilket medför ökade intäkter för butiken. Vad gäller den offentliga sektorn, kan kostnader för assistenthjälp, specialtransporter och annat stöd minska, om samhället görs mera tillgängligt. Förslag som berör socialtjänst och hälso- och sjukvård Utredaren föreslår att ett förbud mot diskriminering i form av underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet införs i fråga om hälso- och sjukvård samt socialtjänst m.m. Enligt 2 kap. 13 diskrimineringslagen är diskriminering som har samband med bl.a. funktionshinder förbjuden i fråga om hälso- och sjukvård och verksamhet inom socialtjänsten m.m. Något uttryckligt förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet finns inte. Utredaren ger exempel på olika tillgänglighetsskapande åtgärder. Det kan handla om att göra verksamhetens lokaler fysiskt tillgängliga och att göra anpassningar av verksamheten, så att personer med funktionsnedsättning kan ta del av den, på ett sätt som är jämförbart med vad som gäller för andra. För personer med olika kognitiva funktionsnedsättningar kan det t.ex. vara ett problem att det vid kontakter med myndigheter krävs ett personligt besök eller att ett stort antal personer är närvarande samtidigt. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan även behöva längre tid vid läkarbesök eller liknande. Även tonvalsväxlar försvårar för dessa personer. Att kunna få tillgång till personlig service på ett enkelt sätt kan därför vara en viktig tillgänglighetsåtgärd. Vid olika former av särskilda boenden är det viktigt att det inte finns pälsdjur eller att personalen inte använder parfymer. Brist på alternativ kost för personer med födoämnesallergier kan vara bristande tillgänglighet. Avsaknad av teckenspråkskunnig personal ställer högre krav på beredskap att tillhandahålla tolk. Tillgång till olika insatser, t.ex. olika typer av hjälpmedel, tolktjänst, habilitering och rehabilitering kan innebära ökad tillgänglighet för den enskilde inom hälso- och sjukvården samt i samhället i övrigt. Motsvarande insatser finns inom socialtjänsten som endast personer med funktionsnedsättning kan få del av; t.ex. insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), bestämmelser om bostadsanpassningsbidrag, färdtjänst samt parkeringstillstånd för personer med rörelsehinder.

5 SID 5 (6) Särskilt ansvar för tillgänglighetsskapande åtgärder, som redan idag gäller enligt diskrimineringslagen, kommer avseende hälso- och sjukvård och socialtjänst i första hand innebära ett ansvar för landstingen respektive kommunerna, då den huvudsakliga delen av verksamheten sker i denna regi. I vissa fall drivs verksamheten i praktiken av en extern aktör, var tjänster är upphandlade, t.ex. ett vårdhem eller boende enligt LSS. Om det råder brister i tillgänglighet som rör den utförande enheten, blir utföraren ansvarig. Om det däremot kan anses vara inom kommunens eller landstingets uppgifter att åtgärden borde ha vidtagits, ligger ansvaret där, enligt förslaget. Konsekvens- och kostnadsanalys avseende socialtjänsten och hälso- och sjukvården Socialstyrelsen har genomfört en kartläggning av tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning till vårdcentraler och socialtjänstkontor i landet. Kartläggningen omfattar 400 av 950 vårdcentraler och 220 av 332 socialtjänstkontor. Byggåret har betydelse eftersom kraven på tillgänglighet har ökat med tiden. Vårdcentraler byggda efter år 2000 har högre tillgänglighet än de äldre vårdcentralerna. 74 procent av vårdcentralerna är byggda mellan 1966 och Socialtjänstkontoren är i genomsnitt äldre än vårdcentralerna och det innebär att de förväntas ha en något sämre tillgänglighet. En schablonberäkning av kostnaderna för att tillgängliggöra alla vårdcentraler och socialtjänstkontor i landet redovisas; för vårdcentraler 161,5 miljoner kr och för socialtjänstkontor 107 miljoner kr. Beloppen avser brister i den fysiska miljön. Förvaltningens synpunkter och förslag Förvaltningen bedömer att frågor kring diskriminering genom bristande tillgänglighet är angelägna och aktuella. Diskrimineringsförbudet föreslås gälla ett flertal samhällsområden, där det idag kan antas förekomma diskriminering genom bristande tillgänglighet. Många av förslagen i promemorian förefaller väl genomtänkta och rimliga. Det grundläggande perspektivskiftet avseende framtidens funktionshinderpolitik från en inriktning på åtgärder för personer med funktionsnedsättning mot en mera universellt inriktad politik är kanske det mest angelägna. Tillgänglighet är inte bara trösklar och trottoarkanter. Därför är utredarens sätt att betrakta begreppet likställt med användbarhet mycket bra. Det tydliggörs därigenom att lagstiftningen avser många fler funktionshinder i samhället än de som kan lösas med byggnadstekniska åtgärder.

6 SID 6 (6) Det är mycket svårt att idag överblicka effekterna i praktiken för staden eller stadsdelsnämnden av utredarens förslag. För att detta ska vara möjligt måste praxis utvecklas i en rad frågor, t.ex. vad som ska betraktas som skäligt och hur nyttan för den enskilde av en tillgänglighetsåtgärd ska beräknas. Promemorian i sin helhet finns på under Publikationer. Bilaga 1. Remiss från Kommunstyrelsen.