LSS-handläggning i förändring

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för sociala studier Christian Andersson & Martin Gustafsson LSS-handläggning i förändring Hur en praxisförändring hanteras av svenska kommuner LSS-handling in transition How a change in praxis is handled by Swedish Municipalities Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet Termin: HT 2010 Handledare: Lars Bergström Examinerande lärare: Mona Sundh Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Förord Vi vill tacka våra respondenter som ställt upp och svarat på vår enkät. Vi vill även tacka Delaktighet, Handlingsfrihet, Rörelsefrihet förbundet (DHR), Autism- och Aspergerförbundet, Stockholm Independant living (STIL) och Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB) för tips och uppmuntran. Slutligen vill vi uppmärksamma våra handledare Jan-Olof Åberg och Lars Bergström samt lärare som hjälpt oss på vägen. Vi ansvarar gemensamt för uppsatsens alla delar. Christian & Martin

3 Sammanfattning 2009 kom det en regeringsrättsdom som innebar en praxisförändring vid handläggning av personlig assistans. Domen innebär en mer restriktiv hållning till matsituationen som grundläggande behov vid beslut om rätten till personlig assistans. Praxisförändringen medförde att fler personer än tidigare förlorade sin rätt till assistansersättning enligt lagen om assistansersättning (SFS 1993:389) (LASS) och blev istället hänvisade till den kommunala hjälpapparaten. Syftet med enkätundersökningen var att kartlägga hur svenska kommuner och stadsdelsförvaltningar hanterar praxisförändringen. Denna uppsats baseras på en kvantitativ enkätundersökning. Undersökningen genomfördes med ett webbaserat enkätprogram. Enkäten skickades till en LSS-handläggare i varje svensk kommun. Det är vanligare att stora kommuner har en plan för att möta praxisförändringen. Det finns regionala skillnader främst mellan vilka insatser som man får om man kommer under tjugo timmar grundläggande behov och därmed inte har rätt till assistansersättning enligt LASS. Bor man i Norrland är det något vanligare att man får hemtjänst än om man bor i södra Sverige. Det är även vanligare med hemtjänst som insats om man bor i en vänsterstyrd kommun. De kommuner som anser att praxisförändringen medför högre kostnader för brukaren är ofta de kommuner som i högre grad använder sig av hemtjänst istället för kommunalt finansierad personlig assistans. Det finns även skillnader i hur många timmar grundläggande behov som en brukare anses behöva komma upp i för att vara berättigad personlig assistans finansierad av kommunen. Kommunernas bedömning skiljer sig angående om man får behålla sina assistenter efter att ha blivit av med ersättningen från LASS. En tredjedel anger att det är ovanligt eller omöjligt att en brukare kan behålla sina assistenter. I kommuner med vänsterstyre är det vanligare att rätten att behålla sin personal är en självklarhet. Nyckelord: LSS-handläggning, praxis, personlig assistans, funktionsnedsättning, funktionshinder

4 Abstract In the year 2009, a verdict from the Supreme administrative court concerning personal assistance came into being. The verdict contributed to a more restrictive attitude concerning the food situation as a basic need in decisions concerning the right to personal assistance. The verdict resulted in more people than before lost their right to assistance according to lagen om assistansersättning (SFS 1993:389) (LASS), and had to use the help offered from the municipality. This survey s aim is to investigate how Swedish municipalities and municipal district administrations handle the outcomes of the change in praxis. This essay is based on a quantitative survey. The enquiry was carried out using a web based survey program. The survey was sent to one official working with LSS-handling in each Swedish municipality. It is more common that big municipalities have a plan for the change in praxis. Further more, our results have shown that there are regional differences. The differences are mostly shown in what type of interventions that are offered to the people who do not reach the twenty hours limit for their basic needs, and therefore do not have the right to assistance allowance according to LASS. It is more common to be offered home care services in Norrland than it is in southern Sweden. Municipalities with a left wing government also seem to offer home care services to a greater extent. Municipalities who claim that the change in praxis contribute to greater costs for the user more often use home care services instead of municipally financed assistance services. There are also differences in how many hours of basic needs the user needs to be calculated for in order to qualify for personal assistance offered by the municipality. The municipalities assess differently concerning the right to keep the personal assistants when the allowance from LASS is lost. One third claims that it is unusual or impossible to keep the assistants. It is more common that keeping the assistants is given and obvious in municipalities ruled by a left wing government. Key words: LSS-handling, praxis, personal assistance, disability

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Avgränsningar Begrepp Bakgrund LSS-lagen Personkretsarna som de är formulerade Begränsning av personlig assistans LASS Jämförelse mellan målformuleringen i LSS och SoL Regeringsrättens dom Tidsaspekten Kammarrättsdomar Tidigare forskning Teoretiskt perspektiv Svensk kommunalpolitik Kommunernas ställning gentemot staten Koalitioner mellan partier Regionala skillnader Tjänstemännens ställning inom kommunerna Metod Urval Enkätens utformning Datainsamling Följebrev Databearbetning Statistisk bearbetning Bortfall Bortfallsanalys Internt bortfall i resultatdelen Validitet och Reliabilitet Generaliserbarhet Etik Resultat och Analys Genomgång av bakgrundsvariabler Grundläggande behov Analys tabell 1. Antal timmar grundläggande behov som behövs för att få kommunalt finansierad personlig assistans Alternativ presentation grundläggande behov (Tabell 2. Tidsgränser för grundläggande behov) Analys av tabell 2. Tidsgränser för grundläggande behov Villkor för personlig assistans Analys av tabell 3,4 & Kostnader till följd av praxisförändringen Jämförelse mellan kostnad för brukare och vanligaste insats... 22

6 6.4.2 Analys av tabell 8. Vanligaste insatsen till personer som förlorat sin ersättning enligt LASS fördelat efter förväntade kostnader för brukare till följd av praxisförändringen Politiskt styre Analys av tabell 9. Möjlighet att behålla personal när man får insats enligt LSS istället för LASS fördelat efter politiskt styre Vanligaste insatsen till brukare som förlorat sin ersättning enligt LASS Vanligast insats fördelat efter till politiskt styre Geografiskt läge Analys av tabell 12. Vanligaste insatsen för brukare som förlorat sin LASSersättning fördelat på landsdelar Kommunstorlek Analys av tabell 13 Finns det en plan för att hantera praxisförändringen fördelat efter kommunens storlek Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Politik Geografi Kommunstorlek Riktlinjer Slutsatser Förslag till vidare forskning Källförteckning Bilaga Bilaga

7 1. Inledning Den 17 juni 2009 kom en regeringsrättsdom ( ) som ändrade förutsättningarna angående bedömningen av matsituationen som grundläggande behov och därmed vad som krävs för att beviljas personlig assistans. Vad som räknas som ett grundläggande behov är helt avgörande vid beslut om personlig assistans då lagen kräver att man ska ha grundläggande behov för att få insatsen. Om en insatssökande anses ha grundläggande behov öppnar det, enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) (LSS), även för möjligheten att få personlig assistans för övriga behov (LSS 9a ) istället för exempelvis en insats enligt socialtjänstlagen för att täcka dessa behov. Insatser enligt LSS är kostnadsfria vilket skiljer dem från insatser som beviljas enligt socialtjänstlagen (SoL) där en avgift kan tas ut av kommunen. I dagspressen och på Internet har det beskrivits att fler brukare än tidigare har förlorat sin personliga assistans som följd av den praxisförändring som ägde rum i och med den prejudicerande regeringsrättsdomen. Domen innebär en ny tolkning av hur man ska se på matsituationen som grundläggande behov. Man har också kunnat läsa om att svenska kommuner satsar olika mycket på personer med funktionsnedsättning. Detta har beskrivits som problematiskt i förhållande till likabehandlingsprincipen som ska garantera att medborgare behandlas på ett liknande sätt. Då vi av egen erfarenhet kände till att alla kommuner inte utformar stödet på samma sätt för de brukare som har grundläggande behov men som inte uppfyller kravet för assistansersättning via lagen om assistansersättning (LASS) (SFS 1993:389) tyckte vi att det var intressant att ta reda på vilka olika sätt de arrangerar stödet på. Denna uppsats är ett försök till en kartläggning över hur olika svenska kommuner hanterar de, efter praxisförändringen, nytillkomna brukarna. För att få en bild av vilka insatser som är aktuella har vi fokuserat på beslutsinnehållet vid LSS-handläggning. Vi har frågat vilken typ av stöd som olika kommuner erbjuder brukare som har grundläggande behov men inte i den utsträckningen att ersättning via LASS är aktuell. Vi har använt oss av en webbenkät som vi har skickat till en LSS-handläggare i varje svensk kommun och stadsdelsförvaltningarna i Göteborg, Stockholm och Malmö. 1.1 Syfte och frågeställningar Vårt syfte är att beskriva hur olika kommuner hanterar ändrad praxis angående bedömning av grundläggande behov vid handläggning av personlig assistans. För att svara på vårt syfte har vi följande frågeställningar: Hur ser beslutsinnehållet ut vid LSS-handläggares bedömning av ärenden som berör brukare som tidigare haft insatser enligt LASS? Finns det regionala skillnader när det gäller beslutsinnehållet vid LSS-handläggning eller vid andra omständigheter som berör praxisförändringen? Påverkar vilket politiskt parti som styr kommunen beslutsinnehållet vid LSS-handläggning eller vid andra omständigheter som berör praxisförändringen? 1

8 Påverkar kommunens storlek beslutsinnehållet vid LSS-handläggning eller vid andra omständigheter som berör praxisförändringen? 1.2 Avgränsningar Vi har använt oss av några översiktliga frågor som anknyter direkt till praxisförändringen samt frågor som fokuserar på beslutsinnehållet vid LSS-handläggning. Vi menar att de frågor som kretsar kring själva handläggningen, samt det allmänna hanterandet av personer som kommit under gränsen för LASS, även beskriver den verklighet som kommer att möta brukare som förlorat sin assistansersättning enligt LASS på grund av praxisförändringen. Vi har gjort följande avgränsningar: Vi har avgränsat oss till att fokusera på gruppen som tidigare haft assistansersättning enligt LASS och som hamnat under tjugotimmarsgränsen efter praxisförändringen. Vi har bara vänt oss till kommunala tjänstemän och inte till brukare, intresseorganisationer, politiker, assistenter etc. Vi har riktat oss till en LSS-handläggare per kommun. Vi tar ingen hänsyn till enskilda kommuners ekonomi. 1.3 Begrepp Här förklaras begrepp som används i uppsatsen Bakgrundsvariabel Med bakgrundsvariabel menar vi de variabler som anses vara grundläggande för att göra statistiska jämförelser. Våra bakgrundsvariabler är landsdelar (Götaland, Svealand samt Norrland), Politiskt styre (Vänsterstyre, högerstyre, blocköverskridande samt annat) samt kommunens storlek (Stor kommun, mellanstor kommun samt liten kommun). Brukare Dahlberg och Vedung (2001) menar att brukare är en slutmottagare av offentliga åtgärder. När vi använder termen brukare menar vi personer som är föremål för insatser enligt LASS, LSS eller SoL. Vissa kommuner använder andra uttryck som klient och kund. Vi kommer genomgående använda ordet brukare. Definition av kommunstorlek Vi har valt att definiera kommunernas storlek utifrån tre kategorier, liten kommun, mellanstor kommun samt stor kommun. Liten kommun har mellan invånare, mellanstor kommun har mellan invånare samt stor kommun som har invånare eller mer. Definition av partier i en vänster-högerskala Bäck (2003a) har definierat hur svenska partier hamnar i en vänster-högerskala. Skalan grundar sig på en undersökning med politiker där de ombads ange vart de ansåg att deras eget parti låg i skalan, men även vart de ansåg att de andra partierna låg. Partierna låg enligt resultatet av undersökningen från vänster till höger enligt följande: vänsterpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna. 2

9 I vårt resultat har vi följande definitioner: vänsterstyre, högerstyre samt blocköverskridande koalition. I vänsterstyre ingår följande partier: Vänsterpartier, socialdemokraterna och miljöpartiet. I högerstyre ingår centern, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna samt miljöpartiet. Orsaken till att miljöpartiet är med i båda kategorierna är att de ofta har samarbete med partier både till vänster och till höger. Vi har därför valt att låta dem ingå i båda kategorierna. Blocköverskridande innebär att något parti från vänsterdelen av skalan (vänsterpartiet och socialdemokraterna) bildat en koalition med något parti från högerdelen av skalan (centern, folkpartiet, kristdemokraterna, moderaterna). Funktionshinder En funktionsnedsättning kan medföra funktionshinder, dvs. en begränsning av eller ett hinder för personens förmåga att utöva en viss aktivitet. (Nationalencyklopedin). Funktionsnedsättning Funktionsnedsättning, en begränsning av en persons fysiska eller psykiska förmåga (Nationalencyklopedin). Grundläggande behov Vad som ingår i grundläggande behov anges i 9a LSS. Med personlig assistans enligt 9 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Horisontella band Robert Putnam (1996) använder sig av begreppet horisontella band för att beskriva hur en regions institutioner kan fungera effektivare om det finns starka icke-hierarkiska band som för samman personer med liknande status och makt bland medborgarna. Insats När vi i texten talar om insats menar vi den förklaring som anges i socialstyrelsens föreskrifter 2 kap. 1 individuellt behovsprövat stöd eller individuellt behovsprövad vård och behandling enligt SoL, LVU och LVM samt insatser enligt 9 LSS Kommun Med kommun menar vi svenska kommuner och stadsdelsförvaltningar. Likabehandlingsprincipen Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet. RF 1 kap. 9 (SFS 1974:152) LSS-handläggare Med LSS-handläggare menar vi en kommunal tjänsteman som handlägger ärenden rörande Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Vissa kommuner använder andra yrkestitlar som handläggare, biståndsbedömare, biståndshandläggare, omsorgshandläggare, funktionshinderhandläggare och socialsekreterare. Vi kommer genomgående kalla alla som handlägger beslut rörande LSS för LSS-handläggare. 3

10 Personkrets När vi talar om personkrets menar vi st. LSS. Praxis Sedvana, vedertaget sätt, hur man normalt avgör ett visst slag av ärenden (Sjöberg 2003:99). Praxisförändring När vi talar om praxisförändring menar vi följderna av regeringsrättens dom där man inte längre räknar hela matsituationen som ett grundläggande behov. Respondent De som svarat på vår enkät kallas för respondenter. Jacobsen (2007) menar att man kallas för respondent när man är direkt inblandat i en händelse eller medlem av en grupp. Respondenter svarar som representanter för gruppen som undersöks. Riktlinjer Riktlinje är en anvisning hur en verksamhet skall skötas (Nationalencyklopedin). Inom LSSverksamhet så består riktlinjer ibland av lagtexter och utdrag av förarbeten. Men kan också bestå av egna lokala rutiner som kan se olika ut i olika kommuner (Länsstyrelserna, 2007). Statistiskt signifikant på 5 % -nivån I max fem fall av hundra kan slumpen ge en skillnad som är minst lika stor som den vi observerar. Begreppet används för att visa ett resultats tillförlitlighet. Den metod som används för att kontrollera detta kallas chi square-test (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010). 4

11 2. Bakgrund Här ger vi en bakgrund till vårt ämnesområde. Vi redogör för LSS, LASS och de domar som vi tar upp i uppsatsen. 2.1 LSS-lagen Den 1 januari 1994 kom en ny lag (1993) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Denna lag ersatte omsorgslagen (OL) (Sjöberg 2003). Orsaken till att lagen uppstod var att det fanns en uppfattning om att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen inte längre räckte till. Det fanns skillnader runtom i landet angående hur man hanterade frågor gällande funktionsnedsättning. Det fanns redan en lag som riktade sig mot utvecklingsstörning, den så kallade omsorgslagen, som man hade som utgångspunkt när man skulle formulera den nya lagen. De som var drivande i utvecklingen av en ny lag var till en början främst olika handikapporganisationer exempelvis DHR (Larsson 2008). Idéerna kring personlig assistans kom på 60-talet i USA med bland annat independent livingrörelsen, som menade att personer med funktionshinder hade brist på frihet och självbestämmande. Independent livingrörelsen har spridit sig till många länder och kom till Sverige Verksamheten i Sverige kallas för Stockholm independant living (STIL) och deras principer kom att ligga till grund för kommande lagstiftning (Larsson 2008). I början av 90-talet startades en utredning, den så kallade handikapputredningen, där man började formulera vad som skulle ingå i lagen. Bland annat kom man fram till att äldre inte skulle omfattas. Handikapprörelsen var delaktig i utredningen och hade till en början ett starkt inflytande på utformningen av lagen. Utredningen kom även fram till att lagens personkrets 1 och 2 skulle motsvaras av de som redan omfattades av omsorgslagen. Grupp 3 fick särskilda villkor med krav på omfattande stödbehov (Larsson 2008). 2.2 Personkretsarna som de är formulerade 1 Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer 1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller 3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Ur Lag om stöd och service till vissa funktionshundrade LSS 7 (SFS 1993:387) Personer som anses uppfylla kriterierna i någon av personkretsarna kan få personlig assistans. Förarbeten till lagen säger att den enskilde har ett avgörande eller mycket stort inflytande på vem som anställs som assistent. Den enskilde skall också ha ett stort inflytande över när hjälpen skall ges och kunna bestämma över sin livssituation (SOU 1991:46). Man ville även ge personer med funktionshinder så stor valfrihet som möjligt. Möjligheten gavs att själv vara arbetsgivare, att kunna anlita företag, kooperativ eller kommunen som anordnare (Larsson 2008). 5

12 Sjöberg (2003) konstaterar att LSS är en så kallad pluslag. Med det menar han att LSS är en lag som går utöver andra lagar. Det finns alltså inget som hindrar en person att samtidigt som man får insatser enligt LSS få insatser enligt SoL (Socialtjänstlagen) eller HSL (hälso- och sjukvårdslagen). 2.3 Begränsning av personlig assistans 2004 föreslog regeringen, i en proposition, att endast personer med behov av praktisk hjälp skulle få personlig assistans. Detta gick dock inte igenom i riksdagen, men det blev ändå så i praktiken eftersom en dom i regeringsrätten medförde att endast de med funktionshinder och i behov av praktisk hjälp fick personlig assistans. Personer med psykiska funktionshinder kom därför i praktiken att uteslutas från att få personlig assistans (Larsson 2008). 2.4 LASS LASS syfte var från början att staten skulle ha det yttersta ansvaret och garantera att personer med omfattande funktionshinder skulle vara garanterade hjälp. Tanken var att dessa brukare inte skulle vara beroende av kommunernas ekonomiska situation. Regeringen lade på eget initiativ fram ett förslag att om det fanns ett omsorgsbehov på tjugo timmar grundläggande behov skulle kostnaderna över de med tjugo timmar bekostas av staten. Detta för att kommunernas ekonomi inte skulle drabbas alltför hårt (Larsson 2008). Från början betalde kommunerna endast för dem som hade under tjugo timmars grundläggande behov. För de med mer omfattande behov med över tjugo timmars grundläggande behov stod staten för hela kostnaden. Detta ändrades dock 1997 så att kommunen alltid betalade de första tjugo timmarna (Askheim 2008). 2.5 Jämförelse mellan målformuleringen i LSS och SoL Målformuleringen i LSS-lagen skiljer sig något från formuleringen i Socialtjänstlagen. Där SoL garanterar medborgaren skälig levnadsnivå garanterar LSS personer som anses tillhöra personkretsen goda levnadsvillkor, vilket kan sägas vara en mer frikostig formulering. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Ur Socialtjänstlagen SoL 4 Kap. 1 (SFS 2001:453) Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Ur Lag om stöd och service till vissa funktionshundrade LSS 7 (SFS 1993:387) Slår man upp skälig och god i svenska akademiens ordbok får man bland annat följande förklaring. Skälig = förståndig, förnuftig, som visar klok besinning. God = Stor, riklig, mer än tillräcklig (Svenska akademiens ordbok). 2.6 Regeringsrättens dom Parter i målet är socialnämnden i Luleå och en man AA. Socialnämnden hävdar att AA inte har rätt till personlig assistans eftersom hans behov av hjälp inte är av den karaktär som beskrivs i 9a LSS. AA hävdar via sitt ombud att han har rätt till personlig assistans. AA har tidigare bedömts ha rätt till personlig assistans i Kammarrätten men socialnämnden i Luleå har överklagat till regeringsrätten. För vår uppsats är det domstolens tolkning av matsituationen som grundläggande behov som är den viktigaste delen av fallet eftersom den utgör ett prejudikat och nu mera är gällande praxis vid beslut om personlig assistans. 6

13 Domstolen betonar att det i LSS förarbeten och propositionsuttalanden framgår att det är hjälp av krävande, känslig och personlig karaktär som lagen syftar till och att detta ska räknas in när man avgör vad som är ett grundläggande behov eller inte. Domstolen menar att alla moment vid måltider inte kan ses som såpass känsliga att personen med funktionsnedsättning behöver bestämma vem som ska ge hjälpen och hur den ska ges. AA klarar att själv hälla upp dryck, dricka, stoppa maten i munnen och lägga upp mat på tallriken. Vad han inte klarar är att laga mat samt att plocka fram och undan före och efter måltiden. Han kan inte heller dela mat som är seg. Regeringsrätten säger följande angående matsituationen som grundläggande behov: Regeringsrätten finner att detta hjälpbehov inte är av det personliga och integritetskänsliga slag att det bör beaktas vid bedömningen av hans rätt till personlig assistans. Den tid som AA beräknat för måltider ska därför inte till någon del beaktas såvitt gäller frågan om hans behov av stöd för att tillgodose de grundläggande behoven. (Regeringsrätten dom sid. 12) Tidsaspekten En fråga som tas upp i domen är huruvida behovet av hjälp för att tillgodose de grundläggande behoven måste ha en viss omfattning tidsmässigt. Domstolen kommer fram till följande: Något krav på att stödbehovet ska ha en viss tidsmässig omfattning föreligger inte. Dock har tidsfaktorn självfallet betydelse. Ju större stödbehov i tid som föreligger desto mer talar omständigheterna för att rätt till biträde av personlig assistent föreligger. (Regeringsrätten dom sid. 8) Detta stycke av domen saknar referens men det är ett ordagrant referat från proposition 1992/93:159 sidan Kammarrättsdomar Vi har studerat två kammarrättsdomar som båda handlar om omfattningen av stöd som krävs för att få insatsen personlig assistans. I den första domen (Kammarrätten Göteborg mål ) är det Tynnereds stadsdelsnämnd som har överklagat en länsrättsdom som ger en brukare, som bedöms ha 3-5 timmar grundläggande behov, rätt till personlig assistans. Domstolen hänvisar till den, i denna uppsats, tidigare nämnda regeringsrättsdomen och trycker på att behoven är av privat karaktär samt att någon bestämd undre tidsgräns för att vara berättigad personlig assistans inte finns. Även kammarrätten anser att brukaren har 3-5 timmar grundläggande behov och att denne är har rätt till personlig assistans. I den andra domen (Kammarrätten Göteborg mål ) handlar om en brukare som fått avslag i nämnden och i länsrätten men som valt att överklaga vidare till kammarrätten. Motpart i målet är nämnden för handikappomsorg i Kungsbacka kommun. Eftersom brukaren kan föra maten till munnen anser domstolen att måltidssituationen inte kan räknas som grundläggande behov. Brukarens behov av stöd vid påklädning anses heller inte vara tillräckligt stort för att berättiga till personlig assistans. Vad gäller brukarens grundläggande hjälpbehov med hygien och vid toalettbesök anser kammarrätten att behoven är tillräckligt omfattande och av sådan karaktär att brukaren bedöms har rätt till personlig assistans sju timmar per vecka för att täcka dessa behov. 7

14 3. Tidigare forskning Vid litteraturgenomgången har det visat sig svårt att hitta forskning som anknyter specifikt till vårt forskningsområde. Mycket av den forskning som finns är inriktad på brukare och personliga assistenter. Ole Petter Askheim (2008) har gjort en studie där han jämför personlig assistans i Sverige och Norge. Askheim menar att personlig assistans i Norge kontrolleras mer av statliga myndigheter än personlig assistans i Sverige. I Sverige är brukarnas individuella rättigheter i fokus, i Norge har myndigheterna mer rollen som företrädare för brukarnas rättigheter. Askheim menar att de båda länderna tycks närma sig varandra i och med att myndigheternas kontroll i Sverige blir större och att brukarnas individuella rättigheter i Norge ökar. Socialstyrelsen (2005) genomförde en undersökning där man frågade kommunerna hur och om de använde sig av riktlinjer vid bedömning av LSS-insatser. Undersökningen visade att de flesta kommuner inte hade riktlinjer. 78 kommuner svarade att de hade riktlinjer och ytterligare 25 kommuner att de planerade att införa riktlinjer. Av kommunerna som använde sig av riktlinjer uppgav några att de hade en minimigräns på timmar för att bevilja personlig assistans. Några kommuner anger att om grundläggande behov understiger 10 timmar per vecka kan hjälp ges enligt SoL istället för LSS. Enligt en rapport från länsstyrelserna (2007) så använder 128 (44 procent) av Sveriges kommuner sig av riktlinjer inom LSS. Ytterligare 63 (22 procent) kommuner planerar att införa riktlinjer. Rapporten visar att det är vanligt att riktlinjerna innehåller svepande formuleringar som i normalfallet och i möjligaste mån utan att dessa förklaras. Risken med sådana uttryck är att individernas rättigheter tolkas alltför restriktivt av LSShandläggaren. Det förekommer även riktlinjer där man infört begränsningar angående vilka insatser som man kan söka. Resultatet visade även att 15 svenska kommuner säger sig ha en tidsgräns på 10 timmar grundläggande behov för att bevilja personlig assistans. Det fanns även kommuner som endast täckte de första 20 timmarna med insats enligt LSS och behoven utöver de 20 timmarna bedömdes enligt SoL (Länsstyrelserna 2007). Lewin, Westin och Lewin (2008) redogör för en kvantitativ undersökning som försöker förstå vad som påverkar att svenska kommuner satsar olika mycket på LSS-insatser. Lewin, Westin och Lewin ställer frågan om detta beror på variationer i behov eller om det beror på politiska och strukturella orsaker. De faktorer som Lewin, Westin och Lewin kommer fram till påverkar hur mycket LSS-stöd en kommun ger är exempelvis följande, kommuner som har haft vänsterstyre under en lång period och kommuner som tidigare haft ett institutionsboende för personer med utvecklingsstörning. Lewin (2009) har gjort en studie där hon jämför tre jämnstora kommuner som skiljer sig i deras andel av dess invånare som får stöd enligt LSS. En kommun har lågt utnyttjande av LSS, en kommun ligger genomsnittligt utnyttjande av LSS och en kommun har ett högt utnyttjande av LSS. Lewin har intervjuat politiker, tjänstemän samt företrädare för FUB. Resultaten pekar på att det i kommunen som inte ger så många insatser enligt LSS finns en brist på engagemang från politiker och högre tjänstemän. När LSS-handläggare försöker få till förändringar har de svårt att få genomslag, eftersom politikerna inte är särskilt intresserade. Kommunen hade inte heller någon egen LSS-verksamhet utan köpte tjänster av andra 8