HT2015. Stabiliseringspolitik i små öppna ekonomier. Lars Bohlin

Transkript

1 HT2015 Stabiliseringspolitik i små öppna ekonomier Lars Bohlin 1

2 Innehåll 1 Inledning Nationalräkenskaper Sluten ekonomi utan offentlig sektor Sparande och investeringar Offentlig sektor, enbart direkta skatter Öppen ekonomi Beräkning av de makroekonomiska aggregaten Nationellt sparande Försörjningsbalansen Sammanfattning av nationalräkenskapernas viktigaste ekvationer Prisförändringar BNP tillväxt och inkomsttillväxt, betydelsen av terms of trade Växelkurser, räntepariteten och köpkraftspariteten Växelkurser Spotväxelkurs, förväntad spotväxelkurs och forward växelkurs Räntepariteten, utvecklingen av växelkurser på kort sikt Köpkraftspariteten, reala växelkurser och långsiktig växelkursutveckling Introduktion till stabiliseringspolitik Intern balans Extern balans IS-MP-IRP-modellen Jämvikt på marknaden för varor och tjänster Jämvikt på valutamarknaden och marknaden för varor och tjänster Jämvikt på penningmarknaden Stabiliseringspolitik vid flytande växelkurs Beskrivning av experimentekonomin AS-AD-LAS-modellen Åtstramande finanspolitik Åtstramande penningpolitik

3 6 Växelkursregimer Valet av valutaregim Kriterier för optimala valutaområden De internationella valutasystemens historia Valutakriser Fördjupad analys av sambandet mellan växelkurs och bytesbalans Finanskrisens effekter på den svenska ekonomin

4 1 Inledning Den här texten handlar om förutsättningarna för att bedriva stabiliseringspolitik i små öppna ekonomier med avreglerade kapitalmarknader. Med stabiliseringspolitik menas politiska åtgärder som syftar till att minska konjunktursvängningarna och därmed ge en mer stabil ekonomisk utveckling. Med små öppna ekonomier menas ekonomier som är för små för att kunna påverka räntenivåer utomlands och som har handel med omvärlden. Med avreglerade kapitalmarknader menas att vem som helst kan köpa eller sälja landets valuta för att föra kapital in eller ut ur landet utan tillstånd från regeringen. För att analysera olika typer av chocker som kan orsaka konjunktursvängningar och för att analysera effekten av de stabiliseringspolitiska åtgärder som kan användas för att motverka dem kommer vi att använda två modeller. Dels IS-MP-IRP-modellen som används för att analysera effekten på efterfrågan i ekonomin och hur den påverkar ränta och växelkurs. Dels AS-AD-LAS-modellen för att analysera efterfrågans effekt på inflationen. Texten bygger vidare på de kunskaper i makroekonomi ni tillägnade er i den grundläggande makrokursen baserad på Mankiws Macroeconomics. I Mankiw används dock Mundell- Fleming-modellen, vilket är en betydligt enklare IS-LM modell för öppna ekonomier. Genom att använda en lite mer komplicerad modell har vi möjlighet att göra mer realistiska simuleringar. Beräkningarna blir dock betydligt mer komplicerade och vi kommer därför att använda dator för att göra alla beräkningar. Till den här texten hör två Excellfiler där modellerna är programmerade, IS_MP_IRP_floating.xlsx (för flytande växelkurs) samt IS_MP_IRP_fixed.xlsx (för fast växelkurs). Dessa finns tillgängliga på hemsidan Kapitel 2 behandlar nationalräkenskaper lite utförligare än vad Mankiw gör. Syftet med detta kapitel är att skapa en ökad förståelse för vad de makroekonomiska variabler som vi kommer att behandla egentligen är för något. I kapitel 3 kommer en lite djupare analys av vad som bestämmer växelkurser på kort och lång sikt. Där kommer vi bland annat att gå igenom räntepariteten som är en central del i IS-MP-IRP-modellen. IRP är en förkortning av engelskans Interest Rate Parity. Kapitel 4 behandlar IS-MP-IRP-modellens grundläggande byggstenar. I kapitel 5 används modellerna för att analysera makroekonomiska chocker och stabiliseringspolitiska åtgärder för att motverka dem. Kapitel 6 diskuterar fördelar och nackdelar med flytande växelkurs, fast växelkurs respektive deltagande i valutaunion. Kapitel 7 innehåller en fördjupad analys av sambandet mellan förändringar av växelkursen och bytesbalansen. I kapitel 8 används modellerna för att analysera finanskrisens effekter på den svenska ekonomin. 4

5 2 Nationalräkenskaper Nationalräkenskaperna består av ett system för mätning och redovisning av olika storheter som nationalprodukt, nationalinkomst och disponibel inkomst och används som underlag för analys av ett lands ekonomi. Några användningsområden är Konjunkturinstitutets löpande konjunkturanalys, olika typer av prognoser och finansdepartementets beräkningar inför statsbudgeten. Den första ansatsen till nationalräkenskapssystem utvecklades av den franske läkaren och fysiokraten Francois Quesnay. Hans Tableau économique beskrev det kretslopp som jordbrukets och den begynnande industrins årliga produktion gav upphov till. Quesney inspirerades av blodomloppet när han konstruerade sin modell av det ekonomiska kretsloppet. Bristen på ekonomisk statistik gjorde att Tableau économique enbart var en teoretisk modell baserad på fingerade siffror. Först på 1940 talet blev det ordentlig fart på utvecklingen av nationalräkenskaperna. FN har lagt ner ett omfattande arbete på att utarbeta rekommendationer för hur nationalräkenskaper ska föras i syfte att öka jämförbarheten mellan olika länder. Rekommendationerna redovisas i A System of National Accounts and Supporting Tables vanligen förkortad SNA. Delar av nationalräkenskaperna från de flesta av världens länder redovisas årligen i Yearbook of National Accounts. I Sverige svarade konjunkturinstitutet för nationalräkenskaperna från 1946 till Då flyttades arbetet över till SCB och en omfattande utbyggnad av nationalräkenskapssystemet påbörjades. Svenska nationalräkenskapsdata publiceras regelbundet på SCB s hemsida I detta avsnitt kommer vi att bygga upp en modell av samhällsekonomin och därifrån visa hur den hänger samman med de olika tabellerna i nationalräkenskaperna. Framställningen kretsar kring en s.k. SAM dvs en samhällsekonomisk räkenskapsmatris (på engelska, Social Accounting Matrix). SCB redovisar inte nationalräkenskaperna i en samlad matris utan de olika delarna av SAM en redovisas i separata tabeller men SAM en är ett pedagogiskt sätt att visa hur de olika tabellerna hänger ihop. Vi kommer att börja med en mycket enkel ekonomi som bara består av hushåll och företag och där det enbart produceras konsumtionsvaror. Sedan utvecklar vi denna modell successivt genom att vi lägger till investeringar, den offentliga sektorn och betalningar till och från utlandet. Ett centralt begrepp i nationalräkenskaperna är Bruttonationalprodukten, BNP. BNP mäts i monetära termer. Det skulle ju inte gå att summera antalet varor då de är av så olika slag. Det är svårt att summera tre bord, sju liter mjölk och 2 hårklippningar. För att kunna summera detta använder vi därför priserna och kan mäta i kronor. BNP är således ett mått på allt som produceras inom landet värderat till de priser som produkterna säljs för. Ett annat viktigt begrepp är Bruttonationalinkomsten, BNI. Det är svenskarnas totala inkomster. Hur dessa och andra makroekonomiska mått hänger ihop kommer vi att visa i detta kapitel. Kapitlet avslutas sedan med en redogörelse för hur man tar hänsyn till prisförändringar över tid. 5

6 2.1 Sluten ekonomi utan offentlig sektor Till att börja med använder vi en mycket förenklad modell av det ekonomiska kretsloppet. I denna modell består ekonomin enbart av hushåll och företag och vi har ingen offentlig sektor och ingen handel med utlandet. Detta gör vi för att det ska vara lättare att förstå sambanden. Senare kommer vi att föra in såväl offentlig sektor som utlandet i modellen. Figur 2.1 Kretsloppet utan internationell handel, offentlig sektor och investeringar Produktmarknad Privat konsumtion av varor och tjänster Försäljningsintäkter Hushåll Inköp av insatsprodukter Företag Löner räntor och aktieutdelningar Kostnad för arbetskraft och kapital Faktormarknad Hushållen tillhandahåller produktionsfaktorer, i första hand arbetstid och kapitaltillgångar som företagen använder som inputs i produktionsprocessen. Den undre betalningsströmmen i kretsloppet i figur 2.1 utgör betalningarna för produktionsfaktorer i form av löner räntor och aktieutdelningar som går från företagen till hushållen via faktormarknaden. Företagen producerar varor och tjänster, outputs, som säljs till hushållen. Den övre betalningsströmmen i figur 2.1 visar hushållens betalningar för varuinköp som via varumarknaden går till företagen. I denna enkla modell består produktionen enbart av konsumtionsprodukter och insatsvaror. Den totala produktionen av varor och tjänster till slutlig användning kallas Bruttonationalprodukten, BNP. BNP kan mätas som hushållens totala inköp av varor och tjänster. Detta kallas utgiftsmetoden eller mätning från användnings sidan. Företagens förädlingsvärde består av skillnaden mellan försäljningsintäkter och inköp av insatsprodukter. Summan av företagens förädlingsvärden kommer att vara lika med summan av total försäljning minus summan av företagens inköp. Därmed blir det samma belopp som hushållens totala inköp eftersom resten av inköpen i denna enkla ekonomi görs av hushållen. Därmed kan BNP även beräknas genom att man summerar förädlingsvärdena, den så kallade förädlingsvärdemetoden eller mätning av BNP från produktionssidan. När man beräknar BNP med förädlingsvärdemetoden delas näringslivet in i ett stort antal sektorer och förädlingsvärdet i varje sektor beräknas. 6

7 Utgiftsmetoden och förädlingsvärdemetoden kan illustreras med följande räkneexempel. En brödlimpa kostar 15 kr och affären köper in den för 7. Bageriet har kostnader för mjöl på 2 kr. Kvarnen har kostnader för spannmål på 30 öre. Vi beräknar först BNP enligt förädlingsvärdemetoden. Affären har ett förädlingsvärde på 8 kr. ( 15 7 ) Bageriet har ett förädlingsvärde på 5 kr. ( 7 2 ) Kvarnen har ett förädlingsvärde 1,70.( 2 0,30 ) Bonden har ett förädlingsvärde på 30 öre. BNP får vi genom att lägga ihop förädlingsvärdena ,70 + 0:30 = 15 Om vi ska beräkna BNP med utgiftsmetoden ska vi bara räkna in utgifterna vid slutkonsumtion, d.v.s. de 15 kr som hushållen betalar för limpan. Vi ser att limpans bidrag till BNP blir lika stort oavsett vilken metod vi använder. Företagen använder sina förädlingsvärden till att betala ersättningar för produktionsfaktorer. I nationalräkenskaperna antar vi att allt det som blir kvar när löner är betalade betalas ut till kapitalägarna i form av räntor och aktieutdelningar. I praktiken är det ofta så att företagen återinvesterar stora delar av vinsterna. Detta bör dock leda till att aktierna stiger i värde och hushållens bör då påverkas på samma sätt som om hela vinsten hade delats ut som aktieutdelning. Bruttonationalinkomsten, BNI, är hushållens totala inkomster i form av löner, räntor och aktieutdelningar. När vi inte har några betalningar till och från andra länder kommer BNP vara exakt lika stor som BNI eftersom alla förädlingsvärden betalas ut till inhemska hushåll. Vi kan också åskådliggöra ekonomin i en så kallad SAM (Social Accounting Matrix). Vi definierar ett antal olika konton som motsvarar en aktör eller en viss aktivitet. En sådan SAM som motsvarar ekonomin i figur 2.1 visas i tabell 2.1 nedan. Tabell 2.1 SAM utan handel, offentlig sektor och investeringar Företag Hushåll Totalt Företag Inköp av Insatsvaror Faktormarknad Produktmarknad Faktormarknad Förädlingsvärde BNP + insatsvaror Produktion BNP + insatsvaror Produktmarknad Löner räntor och vinster BNI Hushåll Privat konsumtion BNI Totalt BNP + insatsvaror BNP + insatsvaror BNP BNI 7

8 I kolumnerna anges betalningarna från respektive konto fördelat på de andra kontona i ekonomin. Raderna kommer då, om kontot motsvarar en aktör, att ange inkomsterna för den aktören. Utgifterna för en viss aktör kommer alltid att vara lika med aktörens inkomster vilket innebär att rad- och kolumnsummorna i en SAM alltid ska vara lika. SAM en är således ett sätt att i tabellform redovisa betalningsströmmarna i det ekonomiska kretsloppet. Varje pil i figur 2.1 motsvarar en specifik ruta i SAM en. Pilen från företagen till faktormarknaden i kretsloppet i figur 2.1 motsvaras av rutan i företagens kolumn och faktormarknadens rad. Denna ruta anger betalningar från företagen till faktormarknaden, d.v.s. betalningar från kolumnen till raden. Översta rutan i produktmarknadskolumnen anger betalningarna från produktmarknaden till företagen och motsvaras således av pilen från produktmarknaden till företagen i figur 2.1. Om vi tar företagen som exempel så ser vi på deras rad att de har de inkomster från försäljningen av produkter. En del av dessa produkter ingår i slutlig användning och utgör BNP medan andra används som insatsvaror och därmed inte ingår i BNP. Summan av denna rad är således lika med BNP plus insatsvaror. I företagens kolumn redovisar vi deras utgifter. Dessa är inköp av insatsvaror samt deras betalningar av löner, räntor och vinster, d.v.s. användning av insatsvaror plus förädlingsvärdet. Även raden summerar således till BNP plus insatsvaror. I nationalräkenskaperna delas produkterna in i olika grupper och företagen i olika branscher. Det innebär att den ruta ovan där vi skrivit företagens produktion i själva verket är en tabell med en kolumn för varje produkt och en rad för varje bransch. Denna tabell kallas tillgångstabellen. Oftast använder man dock engelskans supply tabell eller make tabell även på svenska. Denna tabell finns tillgänglig på SCB s hemsida. 1 Den ruta där vi skrivit företagens inköp av insatsvaror är på motsvarande sätt en tabell med branscher i kolumnerna och produktgrupper i raderna. Tillsammans med den ruta där vi skrivit företagens löner, räntor och vinster samt hushållens inköp från produktmarknaden utgör detta den så kallade användningstabellen. Även här är det vanliga att man använder svengelska och kallar den för usetabellen. Förädlingsvärdet, d.v.s. löner, räntor och vinster brukar delas upp på två rader. En rad med löner och en rad med driftsöverskott där outdelade vinster, räntor och aktieutdelningar redovisas. Även usetabellerna finns tillgängliga på SCB s hemsida. I tabell 2.2 och figur 2.2 redovisas ett numeriskt exempel. Jämvikt på produktmarknaden innebär att det måste komma in lika mycket pengar som det går ut. Det köps ju alltid produkter för lika mycket pengar som det säljs. I figuren ser vi att det kommer in vilket är lika med de som går ut från produktmarknaden. På motsvarande sätt måste det gå in lika mycket pengar som det går ut från faktormarknaden. Eftersom företagen delar ut alla vinster till hushållen går det ut lika mycket pengar som det kommer in i företagen. Hushållen använder alla sina inkomster till inköp av konsumtionsvaror så även där går det in lika mycket som det går ut. Grundprincipen i ett sådant här kretslopp är därför att summan av pilarna in i en ruta är lika med summan av pilarna ut ur den. 1 SCB redovisar den dock lite annorlunda än vad den är i SAM en. De har branscher i kolumnerna och produkter i raderna. Det innebär att man måste transponera den för att stoppa in den i en SAM. 8

9 Figur 2.2 Numeriskt kretslopp utan investeringar, offentlig sektor och handel. Produktmarknad Hushåll 2672 Företag 2388 Faktormarknad 2388 Eftersom pengar in på produktmarknaden redovisas på produktmarknadens rad i tabell 2.2 ser vi att radsumman är Kolumnen redovisar pengar ut från produktmarknaden och kolumnsumman är också Tabell 2.2 Numerisk SAM utan handel, offentlig sektor eller investeringar Företag Hushåll Totalt Företag Produktmarknad Faktormarknad Produktmarknad Faktormarknad Hushåll Totalt

10 2.2 Sparande och investeringar Vi ska nu komplicera bilden genom att föra in investeringar i vår enkla modell. En del av bruttonationalprodukten används till produktion av realkapital, d.v.s. maskiner och byggnader m.m. som sedan används som produktionsfaktorer i produktionen. Bruttonationalprodukten utgörs då av hushållens konsumtion, C och företagens bruttoinvesteringar, I. BNP = C + I. Vi tänker oss att företagen lånar pengar av hushållen (via finansmarknaden) för att göra dessa investeringar. Figur 2.3 och tabell 2.3 visar kretsloppen med sparande och investeringar. Figur 2.3 Kretsloppet utan internationell handel och offentlig sektor Produktmarknad Företagens investeringar Hushåll Företag Hushållens sparande Finansmarknad Faktormarknad Tabell 2.3 SAM utan internationell handel och offentlig sektor. Företag Hushåll Förädlingsvärde Finansmarknad Totalt Företag Inköp av Insatsvaror Faktormarknad Produktmarknad Faktormarknad BNP + insatsvaror Produktion BNP + insatsvaror Produktmarknad Löner räntor och vinster Hushåll Privat konsumtion Privat Sparande Finans markn. Investeringar BNP BNI I Totalt BNP + insatsvaror BNP + insatsvaror BNP BNI S 10

11 Vi för nu in ett nytt konto i vår sociala räkenskapsmatris som vi kallar finansmarknaden. I figuren har vi skrivit in företagens investeringar vid pilen från finansmarknaden till produktmarknaderna. Företagen lånar pengar på de finansiella marknaderna och använder dessa pengar till att köpa maskiner och tjänster från byggföretag etc. vilket utgör företagens investeringar. Vi antar att företagen lånar till alla investeringar. I verkligheten använder företagen ofta sina vinster till investeringar men eftersom vi antagit att vinsterna i sin helhet betalas ut till hushållen måste vi också anta att företagen lånar tillbaka de pengar de använder till investeringar från hushållen. Pengar in på finansmarknadens konto är olika former av sparande, än så länge enbart hushållens sparande. 2.3 Offentlig sektor, enbart direkta skatter Vi ska ni införa ännu ett nytt konto i vår SAM, den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn består av staten och kommunerna. Kommunerna består dels av landstingen som bl.a. bekostar sjukvård och kollektivtrafik dels av primärkommunerna som bl. a. sköter skolor, åldringsvård och lokal infrastruktur. Staten ansvarar bland annat för nationell infrastruktur, sjukpenning, barnbidrag, studiestöd, försvar och rättsväsende. Kommunerna tar in större delen av inkomstskatten och får dessutom statsbidrag från staten medan övriga skatter går till staten. I figuren kommer vi dock att använda staten som beteckning för hela den offentliga sektorn för att spara utrymme. För att förenkla tar vi enbart med de direkta skatterna d.v.s. inkomstskatt, arbetsgivaravgifter, skatt på kapitalinkomst och liknande skatter som beräknas utifrån inkomster. Vi utelämnar produktskatterna, såsom moms, alkoholskatt och liknande skatter som beräknas utifrån inköp av produkter och därmed beskattar hushållens inkomster indirekt, d.v.s. först när inkomsterna används till inköp. I figur 2.4 och tabell 2.4 visas det ekonomiska kretsloppet där vi även infört en stat som tar in direkta skatter. Till de direkta skatterna hör bl. a. företagens vinstskatt, arbetarnas löneskatt, förmögenhetskatt, fastighetsskatt och sociala avgifter. Detta är skatter direkt på hushållens faktorinkomster. Även om sociala avgifter betalas av företagen är de helt relaterade till löneinkomsterna. Nu är det inte bara hushållen som konsumerar utan vi har även en offentlig konsumtion, G. Staten har också kostnader för transfereringar, vilket är ett annat ord för bidrag av olika slag som betalas ut till hushållen. Det offentliga sparandet är lika med skatteintäkter minus offentliga sektorns utgifter. Vilket innebär att radsumman alltid är lika med kolumnsumman även för detta konto. Det totala sparandet i ekonomin utgörs nu av summan av det privata sparandet S P och det offentliga sparandet, S O. 11

12 Figur 2.4 Kretsloppet utan internationell handel Produktmarknad Offentlig konsumtion Hushåll bidrag Staten Företag direkta skatter offentligt sparande Finansmarknad Faktormarknad Tabell 2.4 SAM utan internationell handel. Företag Hushåll Offentlig sektor Totalt Företag Inköp av Insatsvaror BNP + insatsvaror Produktion BNP + insatsvaror Löner räntor och vinster BNP=BNI Hushåll Offentlig sektor Finans markn. C G I Direkta skatter Bidrag till hushållen Totalt BNP + insatsvaror BNP + insatsvaror BNP=BNI Produktmarknad Faktormarknad Produktmarknad Faktormarknad Förädlingsvärde Statsbudgetens intäkter S p S O S Finansmarknad Statsbudgetens utgifter I 12

13 2.4 Öppen ekonomi Betalningsbalansen visar landets samtliga ekonomiska transaktioner med utlandet under ett år. Alla transaktioner som innebär att valuta flyter in i landet redovisas med plustecken och alla transaktioner som innebär att valuta flyter ut ur landet redovisas med minustecken. Betalningsbalansen beräknas av SCB och presenteras regelbundet på deras hemsida. Internationella valutafonden IMF utfärdar rekommendationer om hur betalningsbalansen ska beräknas. Dessa rekommendationer är harmoniserade med SNA. (FNs rekommendationer för nationalräkenskaperna) Betalningsbalansen delas in i Bytesbalans, CA (Current Account), Kapitalbalans (Capital Account) och Finansiell balans, FB (Financial Account). Bytesbalansen delas in i handelsbalans, tjänstebalans, löner, kapitalavkastningar och transfereringsbalans. Handelsbalansen omfattar handel med varor och tjänstebalansen omfattar handeln med tjänster. I tjänstebalansen brukar man specificera transporter och resevaluta. Posten resevaluta innehåller alla de inköp som utlänningar gör när de vistas i Sverige minus alla de inköp som svenskar gör i utlandet. Transfereringsbalansen av bidrag från EU, avgiften till EU och Ulandsbistånd. Men hör ingår också privata gåvor, arv och liknande. Kapitalbalansen innehåller bland annat bidrag som lämnas för att mottagaren ska göra en real investering och överlåtelser av rättigheter. Den Finansiella balansen redovisar förändringar av finansiella tillgångar och skulder gentemot utlandet som beror av ekonomiska transaktioner. På den finansiella balansen redovisas alla lån som svenska företag tar upp utomlands och alla lån som utländska företag tar i Sverige. Även amorteringar, företags direktinvesteringar i andra länder samt köp och försäljning av värdepapper bokförs på den finansiella balansen. I den finansiella balansen ingår också valutareserven. Vi använder följande förkortningar för betalningsbalansens delbalanser: NX = Nettoexport NFI = Netto av faktorinkomster från utlandet NTU = Netto av transfereringar från utlandet (indexering med p och o om vi vill dela. in dem i privata och offentliga) CA = Bytesbalans KA = Kapitalbalans FA = Finansiell balans Betalningsbalansen måste alltid summera till noll. För att förstå varför kan man tänka så här. Alla som vill föra ut valuta genom att importera varor eller göra investeringar i utlandet måste växla till sig utländsk valuta. Men varje gång någon växlar till sig utländsk valuta måste motparten i den transaktionen växla till sig svenska kronor. Dessa svenska kronor kommer då att användas till att köpa svensk export eller investera i Sverige. Om motparten är riksbanken så kommer valutareserven att förändras men den ingår ju också i betalningsbalansen. DVS den negativa post som uppkommer i betalningsbalansen när någon importerar varor eller investerar i utlandet kommer automatiskt att generera en lika stor positiv post i betalningsbalansen. Ett annat sätt att förstå det är att sätta upp en tänkt betalningsbalanser för en enskild individ. Individens löneinkomster och kapitalinkomster bokförs på bytesbalansen. Dessa utgör ju 13

14 faktorinkomster från resten av världen. Där bokför vi också individens konsumtion. Dessa utgör ju individens import av varor och tjänster från resten av världen. Om individens inkomster är större än konsumtionen sparas mellanskillnaden vilket redovisas på den finansiella balansen. Om individens konsumtion är högre än dess inkomster måste individen låna vilket också redovisas på den finansiella balansen. I båda fallen kommer saldot på den finansiella balansen att vara lika med saldot på bytesbalansen men med omvänt tecken. Ett underskott i bytesbalansen måste därför alltid motsvaras av ett överskott i kapitaltransfereringar eller den finansiella balansen. Vilket ger oss betalningsbalansidentiteten: CA + KA + FA = Eftersom kapitaltransfereringar utgör en förhållandevis liten del av betalningsbalansen brukar man säga att ett underskott i bytesbalansen alltid motsvaras av ett överskott i den finansiella balansen. En rad olika källor används för att mäta posterna i betalningsbalansen, vilket kan resultera i att mätfel uppstår beroende på periodiseringar, bortfall etc. För att balansera sådana brister införs i betalningsbalansen den s.k. restposten, som visar nettot av de statistiska mätfelen. I tabell 2.5 redovisas Sveriges betalningsbalans för Alla belopp anges i miljarder svenska kronor. Tabell 2.5 Sveriges Betalningsbalans 2005 Export Import Netto Bytesbalans Handel i varor och tjänster Handelsbalans Tjänstebalans Handel, totalt Faktorinkomster Inflöde Utflöde Löner Kapitalavkastning Faktorinkomster, totalt Löpande transfereringar EU-bidrag/avgift Bistånd Övrigt Löpande transfereringar, totalt Bytesbalans, netto 191 Kapitalbalans Finansiell balans Direkta investeringar Portföljinvesteringar Finansiella derivat Övrigt kapital Valutareserv Finansiell balans, netto -208 Restpost 28 Källa SCB, statistikdatabasen. 14

15 I figur 2.5 nedan är betalningsbalansens transaktioner införda i det ekonomiska kretsloppet. Figur 2.5 Kretsloppet i en öppen ekonomi Statens utlandstrans Produktmarknad Handels- och tjänstebalans (export och import) Hushållens utlandstrans Hushåll Staten Företag Finansmarknad Finansiella balansen (Investeringar och nettoupplåning utomlands) Faktormarknad Löner och kapitalavkastning till och från utlandet Den finansiella balansen illustreras som en dubbelriktad pil från den inhemska finansiella marknaden. 2 Bytesbalansens illustreras dels av export och import, den dubbelriktade pilen från produktmarknaden, dels av faktorinkomsterna till och från utlandet, den dubbelriktade pilen från faktormarknaden och dels av transfereringar till och från staten och hushållen. (De delar av dessa transfereringar som mottagaren använder till investeringar bokförs dock på kapitalbalansen) Vi inför nu ytterligare ett konto i vår SAM, omvärlden, för betalningsbalansens poster. I tabell 2.6 och 2.7 har jag valt att enbart bokföra nettot på de olika delbalanserna i betalningsbalansen i kolumnen får omvärlden. (Ett annat alternativ är att redovisa bruttoflödena och då redovisa alla inflöden på omvärldens rad och alla utflöden på omvärldens kolumn. Fördelen med att nettoredovisa betalningsbalansen är att man i det fallet kan hitta BNP och BNI som radsummor.) 2 I verkligheten går många av transaktionerna här direkt mellan svenska företag och en aktör i utlandet. Men vi har ju antagit att företagen delar ut hela sina vinster till hushållen och att dessa lånar ut dessa pengar till finansmarknaden. När företagen i verkligheten använder icke-utbetalda vinstmedel till direktinvesteringar utomlands kommer dessa pengar i vår förenklade figur att gå via faktormarknaden, hushållen och finansmarknaden innan de går ut ur landet på den finansiella balansen. 15

16 Tabell 2.6 SAM för en öppen ekonomi. Nettobokförd betalningsbalans Företag Hushåll Offentlig sektor Insatsvaror Faktormarknad Finansmarknad Företag Omvärlden Produktmarknad Förädl. värde Produktion Löner räntor och vinster Hush. Offentlig sektor Finans markn. Produktmarknad Faktormarkn. C G I NX Direkta skatter Bidrag till hushållen NFI NTU P NTU O Totalt BNP + insatsvaror BNP + insatsvaror BNI S p S O FA S + FA Omvärlden 0 Totalt BNP + insatsvaror BNP + insatsvaror BNI I 0 Tabell 2.7 Numerisk SAM. Företag Hush. Offentlig sektor Finans markn. Produktmarknad Faktormarkn. Omvärlden Totalt Företag Hushåll Offentlig sektor Produktmarknad Faktormarknad Finansmarknad Omvärlden 199 Totalt

17 2.5 Beräkning av de makroekonomiska aggregaten Bruttonationalprodukten kan beräknas på tre olika sätt. Det första sättet kallas beräkning från användningssidan. Detta sätt kan illustreras i SAM en i tabell 2.7 genom att utgå ifrån produktmarknadens rad. Denna rad anger vem som köper d.v.s. använder de olika produkterna. Eftersom vi inte ska räkna med företagens användning av insatsvaror i BNP summerar vi enbart övriga kolumner. BNP blir då lika med hushållens konsumtion plus den offentliga konsumtionen plus investeringarna plus nettoexporten. I vårt fall är BNP lika med = Vi kan skriva följande ekvation för beräkning av BNP från användningssidan: BNP = C + I + G + EX IM 2.2 Ett annat alternativ är att beräkna BNP från produktionssidan. Då summerar vi förädlingsvärdet i alla företag. I SAM en hittar vi då BNP i företagens ruta i faktormarknadsraden. I vårt fall När vi har infört omvärlden i modellen är det inte längre så att de samlade intäkterna är lika med den inhemska produktionen. Nu kan vi även få del av intäkter som genereras av produktion som sker i omvärlden och en del av intäkterna från den inhemska produktionen kommer att betalas till utlänningar. Därför kommer BNP inte längre att vara lika stor som BNI. De samlade intäkterna Bruttonationalinkomsten finner vi som radsumman i faktormarknadens rad. Vi ser att den är lika med företagens förädlingsvärden plus nettot av faktorinkomster från omvärlden. Med andra ord är nationalinkomsten lika med BNP plus nettot av faktorinkomster från utlandet. BNI = BNP + NFI = = Det tredje sättet att beräkna BNP kallas beräkning från inkomstsidan. Om vi beräknar nationalinkomsten utifrån hushållens inkomster kan vi sedan dra ifrån nettot av faktorinkomster från utlandet för att erhålla BNP. Länder som tar emot eller betalar stora mängder bistånd kan disponera en inkomst som skiljer sig från BNI. Vi har därför ytterligare ett inkomstmått som kallas disponibel nationalinkomst, DNI, och som beräknas genom att justera BNI med nettot av transfereringar från utlandet. DNI = BNI + NTU = BNP + NFI + NTU = = Den disponibla nationalinkomsten kan också skrivas som: DNI = C + I + G + EX IM + NFI + NTU = C + I + G + CA 2.5 Den disponibla nationalinkomsten erhålls således genom att summera försäljningsintäkterna från allt som säljs inom landet med bytesbalansens saldo. 17

18 2.6 Nationellt sparande I det här avsnittet ska vi analysera finansmarknaden lite mer utförligt. På finansmarknadens rad hittar vi hushållens och den offentliga sektorns sparande. I raden hittar vi också den finansiella balansens saldo. I kolumnen hittar vi företagens investeringar. Det totala nationella sparandet är summan av det privata och offentliga sparandet. Nationens finansiella sparande definieras som det totala sparandet minus investeringarna. I SAM en kan vi se att om det totala sparandet är större än inhemska investeringar måste den finansiella balansens saldo vara negativt för att finansmarknadens rad och kolumnsumma ska vara lika. Det betyder att vi inom landet sparar mer pengar än vad företagen lånar till sina investeringar får vi investera dem utomlands, de flödar ut ur landet på den finansiella balansen. Om det finansiella sparandet är positivt kommer alltså den finansiella balansen att vara negativ med samma belopp. Bytesbalansen är ju lika med den finansiella balansen men med omvänt tecken (om vi bortser från kapitalbalansen) Det innebär att bytesbalansen är lika med nationens finansiella sparande. Det innebär också att det totala inhemska sparandet är lika med de inhemska investeringarna plus bytesbalansens saldo, vilket ger oss sparandeidentiteten: S = S p + S o = I + CA 2.6 Vi kan också härleda sparidentiteten från formeln för den disponibla nationalinkomsten genom att utnyttja det faktum att sparandet är den del av den disponibla nationalinkomsten som vi inte konsumerar. DNI = C + I + G + CA 2.7 DNI C G = I + CA 2.8 S = I + CA 2.9 Om bytesbalansens saldo, och därmed nationens finansiella sparande, är negativt under en lång följd av år kommer landet att bygga upp en utlandsskuld. Om bytesbalansens saldo är positivt under en lång följd av år kommer man istället att få en positiv utlandsställning. I så fall har landet större fordringar på andra länder än vad landet har lånat av dem. För närvarande är Kina, Japan och Norge exempel på länder som har positiv utlandsställning. USA och Grekland är exempel på länder med stora utlandsskulder. Men utlandsställning/utlandsskuld påverkas inte enbart av det finansiella sparandet. Betalningsbalansen omfattar ju enbart transaktioner med utlandet men om värdet på våra tillgångar utomlands stiger mer än värdet på utlänningars tillgångar i vårt land kommer det också att påverka utlandsställningen. På samma sätt som värdet av ditt fondsparande inte enbart påverkas av hur mycket du sätter in under ett år utan också av hur mycket fondandelarna stiger i värde. 18

19 Avskrivningar Bruttoinvesteringarna kan delas in i ersättningsinvesteringar och nettoinvesteringar, I N. Ersättningsinvesteringar är investeringar för att ersätta utsliten eller omodern kapitalutrustning. De investeringar som ökar kapitalbeståndet är nettoinvesteringar. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad. Om ett företag byter en gammal utsliten maskinpark mot en ny som har högre kapacitet är investeringen delvis en ersättningsinvestering delvis en nettoinvestering. I nationalräkenskaperna beräknas avskrivningar som förväntas motsvara årets värdeminskning av kapitalstocken. I N = I avskr 2.10 Nettoinvesteringarna definieras alltså som bruttoinvesteringarna minus kapitalförslitningen eller avskrivningarna. Det är svårt att beräkna storleken på kapitalförslitningen. Företagens avskrivningar är påverkade av skattemässiga hänsyn och ger sällan en korrekt beskrivning av realkapitalets värdeminskning. I nationalräkenskaperna görs enbart en grov uppskattning av kapitalförslitningens storlek och storleken på nettoinvesteringarna är därmed mycket osäker. Vi kan nu också införa begreppet NNP, nettonationalprodukt, som BNP minus kapitalförslitningen (avskrivningarna). NNP = BNP avskr Försörjningsbalansen BNP och dess komponenter kan också redovisas i en så kallad försörjningsbalans, se tabell 2.8. Försörjningsbalansen är ett konto med en tillgångssida och en användningssida. På tillgångssidan har vi det som producerats inom land BNP samt det vi importerat från andra länder. Användningssidan visar användningen av dessa tillgångar. Tabell 2.8 Sveriges Försörjningsbalans 2005 Försörjningsbalans Tillgångar: Användning: BNP Privat konsumtion Import Investeringar 640 Offentlig konsumtion 723 Export Källa SCB, statistikdatabasen. 19

20 2.8 Sammanfattning av nationalräkenskapernas viktigaste ekvationer BNP = C + I + G + EX IM 2.12 BNI = BNP + NFI 2.13 DNI = BNP + NFI + NTU 2.14 S = S p + S o = I + CA = DNI (C + G) 2.15 CA + KA + FA = I N = I avskr 2.17 NNP = BNP avskr Prisförändringar Under större delen av 1900 talet har priserna stigit på olika varor och tjänster. När priserna stiger kan vi inte köpa lika mycket för en hundralapp så man kan också säga att det är värdet på pengarna som hela tiden försämras. Den genomsnittliga procentuella prisstegringen under ett år kallas för inflationen. Om priserna i genomsnitt sjunker kallas den procentuella prissänkningen för deflationen. KPI och underliggande inflation Konsumentprisindex används för att mäta den genomsnittliga prisutvecklingen på konsumentprodukterna. KPI är det vanligaste inflationsmåttet och används ofta för att reglera olika avtal där hänsyn ska tas till inflationen, exempelvis uppräkning av pensioner. KPI mäter marknadsprisernas utveckling på de produkter som ingår i hushållens konsumtion. Det innebär att även förändringar av indirekta skatter och subventioner påverkar KPI. En stor del av hushållens utgifter består av räntor vilket innebär att ränteförändringar påverkar KPI ganska kraftigt. Konsekvensen blir att om riksbanken höjer räntan för att dämpa inflationen blir effekten att KPI ökar. Men dessa ökningar av KPI beror egentligen inte på de underliggande ekonomiska förutsättningarna. Man brukar därför ibland tala om den underliggande inflationen, vad inflationen skulle ha varit utan dessa förändringar av räntor och skatter. För att beräkna KPI väljer man ut en korg med representativa varor. Innehållet i varukorgen justeras varje år utifrån nationalräkenskapernas uppgifter om den privata konsumtionens fördelning på olika produkter. Prisuppgifter samlas in av SCB:s intervjuare genom butiksbesök och per telefon eller centralt från SCB. Man samlar in prisuppgifter en gång varje månad. Sedan räknar man ut hur mycket priserna stigit från december föregående år genom att beräkna ett korttidsindex. Man använder då en varukorg som baseras på föregående års konsumtion. Genom att multiplicera kvantiteterna av de olika produkterna i varukorgen med 20

21 månadens priser och dividera detta med samma kvantiteter multiplicerade med december månads priser förra året får man fram korttidsindexen. Indexet kommer att ange hur mycket priserna stigit sen förra december. Ett korttidsindex på 1,02 innebär att de stigit med två procent. Ett index på 0,99 att de sjunkit med en procent. I december när varukorgen reviderats med uppgifter från årets konsumtionsstatistik beräknas ett långtidsindex genom att jämföra priserna i den nya varukorgen med priserna i december förra året för de varorna. Man gör samma typ av beräkning som när man beräknar korttidsindexet men använder sig nu av innevarande års kvantiteter av de olika produkterna. Långtidsindexen anger den årliga inflationstakten. Om långtidsindexet är 1,02 är inflationen 2 procent. Om långtidsindexet är 0,99 är deflationen 1 procent. KPI är ett kedjeindex. KPI beräknas genom att multiplicera föregående års KPI med årets långtidsindex. Första året i indexserien kallas basår och då sätts KPI till hundra. För att beräkna indextalet för KPI för en viss månad multiplicerar man korttidsindexet för den månaden med KPI föregående december. Antag att: konsumtionen år 2015 består av bokhyllor som i december kostar kr hårklippningar som i december kostar 150 kr chokladkakor som i december kostar 10 kr konsumtionen år 2016 består av bokhyllor som i december kostar kr hårklippningar som i december kostar 160 kr chokladkakor som i december kostar 10 kr Långtidsindexet blir då: = 1,0415 Man kan säga att långtidsindexet anger den procentuella prisökningen på varukorgen som baseras på årets sammansättning av konsumtionen. I det här exemplet är inflationstakten således 4,1 %. Antag nu att priserna i juli 2016 är bokhyllor hårklippningar 155 chokladkakor 10 Korttidsindexet för juli blir: = 1,

22 Skillnaden är alltså att vi här använder första periodens kvantiteter. Det är bara i december som man beräknar långtidsindex. Alla andra månader beräknas enbart korttidsindex. (Då har vi ju inte tillgång till årets konsumtionsstatistik.) Kedjeberäkningarna kan illustreras i nedanstående tabell. Vi låter 2015 vara basår. I andra kolumnen anges långtidsindexen för de olika åren. Här har jag multiplicerat dem med 100 för att skriva dem som indextal. När vi räknar med dem använder vi dem som förändringsfaktorer. Det vill säga, utan att multiplicera dem med 100. År Årets långtidsindex KPI Beräkning: ,0 100,00 Basåret ges alltid värdet ,2 104,15 1, ,0 105,19 1,01 104, ,0 109,40 1,04 105,19 För att beräkna KPI för en specifik månad multipliceras korttidsindexet med KPI från december föregående år. I exemplet ovan är KPI i Juli , = 102,11 Om korttidsindexet för mars 2017 är 100,5 beräknas KPI för mars 2017 genom att multiplicera detta korttidsindex (dividerat med 100) med KPI för december , ,15 = 104,72 Inflationstakten för ett visst år beräknas genom att dividera KPI i december det året med KPI i december året före och subtrahera med 1. Alternativt tar man långtidsindexet för det aktuella året och subtraherar med 1. Inflationstakten 2018 i exemplet ovan var alltså 4 %. 109,40 105,19 1 = 0,04 Prisindex ger oss bara information om förändringen över tid, de innehåller ingen information om den absoluta prisnivån. Om vi skulle ändra valet av basår skulle nivån på prisindexet ändras för alla år men den procentuella prisökningen, inflationen, skulle inte påverkas. BNP till fasta priser Vi har tidigare visat hur man beräknar nominell BNP genom att summera försäljningsvärdet all produktion för slutlig användning. Denna kan öka av två anledningar. Antingen för att vi producerar mer eller bättre produkter, det kallar vi ekonomisk tillväxt. Men nominell BNP kan även öka på grund av inflationen, d.v.s. att priserna på det vi producerar har stigit. Det är viktigt att kunna skilja på ökningar av BNP som beror på inflation från förändringar som beror på ekonomisk tillväxt. Man brukar därför beräkna BNP i fasta priser. Det innebär att man försöker rensa bort inflationens inverkan på BNP. 22

23 För att beräkna BNP i fasta priser delas produktionen in i ett stort antal produktgrupper. Inom varje grupp beräknas en genomsnittlig prisstegring sen förra året. Om denna exempelvis varit 1 % så divideras årets produktion med 1,01. På så vis har vi årets produktion mätt i förra årets priser. Om årets produktion till förra årets priser divideras med förra årets produktion får vi ett mått på ökningen av produktionsvolymen sen förra året, d.v.s. den ekonomiska tillväxten. Om vi istället dividerar årets produktion mätt i årets priser med årets produktion i förra årets priser får vi ett mått på prisökningen, detta mått brukar kallas BNPdeflatorn. I konsumentprisindex ingår enbart hushållens konsumtion och inte företagens investeringar den offentliga sektorns utgifter eller de varor som exporteras. BNP-deflatorn innehåller å andra sidan inte prisökningar på importerade varor. Därför kan KPI ge ett annat värde på inflationen än vad BNP-deflatorn ger. Ett stort problem vid alla beräkningar av prisförändringar är att skilja prisförändringar som beror av inflationen från prisförändringar som beror av kvalitetsförbättringar. Kvalitetsförbättringar ska registreras som produktionsökningar och bidra till tillväxten av BNP till fasta priser. Om en dator idag har betydligt högre prestanda än en dator till samma pris förra året ska det bokföras som att priset på datorer har sjunkit och att produktionen av datorer har ökat även om vi spenderar exakt lika mycket pengar på att köpa exakt lika många datorer. I praktiken är det oerhört svårt att värdera kvalitetshöjningar. För tjänster brukar man vanligen deflatera BNP med löneindex. Det innebär att den uppmätta produktivitetsökningen alltid är noll. Inom produktionen av datorer utgår man ifrån datorernas tekniska prestanda vilken har ökat kraftigt över tid. Det innebär att statistiken visar att produktivitetstillväxten är oerhört hög i produktionen av datorer men obefintlig i avancerad kirurgi. Ändå använder vi våra datorer till ungefär samma ändamål idag som vi gjorde för 10 år sedan, samtidigt som vi idag kan bota sjukdomar som var obotliga för några decennier sedan. Detta exempel visar att produktivitetsutvecklingen i olika branscher, som den redovisar i den ekonomiska statistiken, inte är helt jämförbar och att statistik över ekonomisk tillväxt och inflation alltid bör tolkas med stor försiktighet. Andra typer av prisindex KPI och BNP-deflatorn är de bredaste prisindexen. Det finns också en stor mängd av mer detaljerade prisindex. Exportprisindex mäter prisutvecklingen av de varor vi exporterar. Importprisindex mäter prisutvecklingen på de varor som vi importerar. Inom KPI beräkningarna finns index för olika varugrupper. Det finns också producentprisindex för olika varugrupper. Skillnaden mellan KPI och producentprisindex är att i KPI räknar man på det pris konsumenterna betalar alltså inklusive olika typer av skatter. Medan Producentprisindex beräknas på de priser som företagen får d.v.s. utan olika typer av skatter. 23

24 2.10 BNP tillväxt och inkomsttillväxt, betydelsen av terms of trade Vi har tidigare visat att skillnaden mellan nominell BNP och nominell Nationalinkomst beror av nettot av faktorinkomster från utlandet. I de flesta länder är därför Nationalinkomsten i nominella termer ungefär lika stor som BNP. Men när det kommer till förändringen över tid av dessa båda mått beror skillnaden även på relativprisutvecklingen. Förändringen av BNP, d.v.s. den ekonomiska tillväxten, erhålls genom att deflatera BNP med BNP-deflatorn, inkomstutvecklingen får vi genom att deflatera nationalinkomsten med KPI. Inkomstutvecklingen kommer att avvika från den ekonomiska tillväxten om prisförändringarna på importvarorna skiljer sig från prisutvecklingen på exportvarorna. Om det vi exporterar stiger kraftigt i pris medan importvarornas pris är relativt oförändrat ökar BNP deflatorn medan KPI är relativt oförändrad. I det fallet kommer inkomstutvecklingen att vara betydligt högre än den ekonomiska tillväxten. Eftersom vi tjänar på att det vi tillverkar stiger i pris ökar våra inkomster betydligt mer än vad produktionen ökar. Ett exempel på detta är när de oljeproducerande länderna minskar oljeproduktionen för att höja världsmarknadspriset på olja. Deras BNP sjunker eftersom produktionen minskar men nationalinkomsten stiger eftersom oljepriset stiger. Denna typ av effekt brukar kallas för positiv terms of trade effekt. Terms of trade är relationen mellan priserna på de produkter vi exporterar och de produkter vi importerar. Terms of trade beräknas genom att dividera exportprisindex med importprisindex. 24

25 3 Växelkurser, räntepariteten och köpkraftspariteten I det här kapitlet kommer vi att behandla valutamarknaden där vi växlar pengar till andra valutor. Kapitlet tar upp vilka faktorer som bestämmer växelkurser på kort och lång sikt. Vi kommer också att behandla reala växelkurser. Reala växelkurser mäter prisutvecklingen i olika länder. Växelkurser, såväl nominella som reala, är viktiga i analysen av makroekonomiska chocker och stabiliseringspolitiska åtgärder. 3.1 Växelkurser En växelkurs är priset på en valuta, eller snarare relativpriset mellan två olika valutor. Det finns två olika sätt att notera växelkurser, vilket kan skapa viss förvirring. Antingen anger man den mängd utländsk valuta som kan man köpa för en enhet av den inhemska valutan eller så anges den mängd inhemsk valuta som man kan köpa för en enhet av utländsk valuta. När värdet på en valuta stiger, säger vi att valutan eller växelkursen apprecieras, när värdet sjunker säger vi att den deprecieras. Om man noterar växelkursen som mängden utländsk valuta per enhet inhemsk valuta innebär en appreciering d.v.s. en värdeökning att vi får en högre siffra (när vår valuta är värd mer kan vi ju köpa mer utländsk valuta för den). Om vi noterar den som mängden inhemsk valuta per utländsk valuta innebär en appreciering att siffran blir lägre (när vår valuta är värd mer behövs det inte lika mycket inhemsk valuta för att köpa en enhet utländsk valuta). Växelkursen bestäms av efterfrågan och utbud på valutan. Figur 3.1 nedan illustrerar efterfrågan och utbud på svenska kronor. Figur 3.1 marknaden för svenska kronor /SEK S 0 D 0 Sek 25

26 När utlänningar vill importera något från Sverige, resa hit på semester eller spara pengar på ett svenskt bankkonto måste de köpa svenska kronor, de bjuder då ut sin egen valuta och efterfrågar svenska kronor. Efterfrågan på svenska kronor beror därför av utlänningars efterfrågan på svenska varor och tjänster samt utlänningars vilja att spara i Sverige. Om svenskar vill importera varor från andra länder eller spara pengar utomlands måste de köpa utländsk valuta. För att göra det säljer de svensk valuta. Utbudet av svenska kronor beror således av svenskars efterfrågan av utländska varor och tjänster och svenskars vilja att spara utomlands. Antag att priserna i Sverige stiger mer än priserna i Euro området. I så fall kommer svenskar att föredra att köpa importerade varor. För att göra det behöver de växla till sig mer Euro och bjuder ut fler svenska kronor. Utbudet av svenska kronor ökar. Européerna vill inte importera lika mycket från Sverige längre och efterfrågar därför färre svenska kronor, efterfrågan på svenska kronor minskar. I figur 3.2 ser vi att detta leder till att svenska kronan deprecierar. Figur 3.2 Effekter på växelkursen av inhemska prisökningar /SEK S 0 D 0 D 1 S1 SEK. Antag istället att räntan i Sverige sjunker. Det blir då mer attraktivt för svenskar att spara utomlands. För att göra det behöver de växla till sig mer utländsk valuta och utbudet av SEK ökar. Utlänningar vill inte spara i Sverige i lika stor utsträckning och efterfrågar inte lika mycket svenska kronor. Ökat utbud och minskad efterfrågan leder till att svenska kronan deprecierar. Om preferenser för svenska produkter ökar, ger det en ökad efterfrågan på svenska kronor. Om produktiviteten ökar i svensk industri kan vi producera billigare, lägre priser ger ökad efterfrågan på svenska kronor. De viktigaste faktorerna som påverkar växelkurser är därför produktivitet inom landet i förhållande till produktiviteten utomlands, skillnaden mellan inhemsk och utländsk inflation, preferenser för varor producerade i olika länder och förhållandet mellan inhemska och utländska räntenivåer. 26

27 3.2 Spotväxelkurs, förväntad spotväxelkurs och forward växelkurs Om valutan levereras direkt eller senast dagen efter att du ingår ett avtal om att växla pengar kalls den växelkurs som används för spotväxelkursen. Det är alltså spotväxelkurserna som anges på växlingskontoren, det är ju de växelkurser som gäller om du köper valuta och får den levererad omedelbart. Ett annat alternativ är att du går in på banken 6 månader innan du ska resa och beställer valuta som du sedan ska hämta om 6 månader, men redan nu kommer ni överens om vilken växelkurs du ska betala för valutan. Om du ingår ett sådant avtal med banken kommer ni att använda er av 6 månaders forwardväxelkursen. Varför finns det forwardkontrakt på valutamarknaden? Dessa typer av kontrakt efterfrågas av import och exportföretag som har stora order med oregelbundna tidsintervall. Ett exempel kan vara en svensk vindkraftprojektör som importerar vindkraftverken från Enercon i Tyskland. Då det är lång leveranstid på vindkraftverk lägger man kanske en beställning för leverans om ett år. För att kunna kostnadsberäkna projektet vill man veta kostnaden för verken i svenska kronor. Men avtalet man ingår med Enercon anger vilken summa som ska betalas i Euro om ett år. Eftersom vindkraftsprojektören inte vet hur spotväxelkursen mellan svenska kronan och Euron kommer att utvecklas det kommande året vet han inte hur mycket han kommer att behöva betala för vindkraftverken och får då svårt att göra en kostnadskalkyl för projektet. Om kronan stiger i värde gentemot Euron kommer kostnaden för verken i svenska kronor bli lägre än förväntat och projektets vinst blir högre. Men om kronan skulle falla blir kostnaden högre och projektets vinst lägre. Om kronan deprecierar mycket kanske projektet går med förlust. För att undvika den risken kan vindkraftsprojektören ingå ett forwardkontrakt med banken där han redan idag skriver ett avtal om att om ett år köpa Euro till forwardväxelkursen. I så fall kan han beräkna kostnaderna för verken med säkerhet och har lättare att kostnadsberäkna sitt projekt. I det följande kommer vi att beteckna spotväxelkursen med E och den ettåriga forwardväxelkursen med F. Vi kommer också att tala om förväntningarna hos marknadens aktörer om den framtida spotväxelkursen. Vi använder beteckningen exp(e t+1 ) för aktörernas genomsnittliga förväntning om vad spotväxelkursen kommer att vara om ett år. På motsvarande sätt anger exp(e t+2 )vad aktörerna på marknaden förväntar sig att spotväxelkursen kommer att vara om 2 år. Olika aktörer kan naturligtvis ha olika förväntningar om vad spotväxelkursen kommer att vara men oftast kommer vi att syfta på genomsnittet av dessa förväntningar. Antag nu att exp(e t+1 ) > F för Euron (noterad som utländsk valuta per Euro). En stor mängd valutaspekulanter kommer att vilja teckna forwardkontrakt om att köpa Euro om ett år eftersom de tror sig kunna sälja dem samma dag till en betydligt förmånliga spotkurs. Väldigt få kommer att vilja teckna forwardkontrakt om att sälja Euro. Men detta försätter bankerna i en riskfylld situation. Om det visar sig att spekulanterna har rätt om spotväxelkursen kommer de att göra en stor förlust när dessa affärer ska genomföras. Om bankerna märker att det tecknas betydligt fler köp än säljkontrakt till denna 27

28 forwardkurs kan vi förvänta oss att de apprecierar forwardkursen, d.v.s. justerar den så att man behöver mer av den utländska valutan för att köpa en Euro. Bankerna vill undvika risker så de anpassar forwardkursen så att ungefär lika många vill teckna köp som säljkontrakt. De valutaspekulanter som förväntar sig att framtida spotkurs är högre än den nuvarande forwardkursen kommer att teckna köpkontrakt, de som tror att framtida spotkurs kommer att vara lägre kommer att teckna säljkontakt. Om de som tecknar köp och säljkontrakt är ungefär lika många måste forwardkuren ligga väldigt nära den genomsnittliga förväntningen om vad framtida spotkurs kommer att vara. exp(e t+1 ) = F Om marknaden är effektiv bör således den förväntade framtida spotkursen ha samma värde som forwardväxelkursen. Varför behöver vi då olika notation om det är samma värde? Om vi talar om ett underskrivet avtal om att växla pengar så använder vi F för att notera att vi menar en forwardväxelkurs. Men om vi bara diskuterar människors förväntning om vad spotkursen kommer att vara om ett år, oavsett om de tänker växla pengar eller ej, använder vi exp(e t+1 ) 3.3 Räntepariteten, utvecklingen av växelkurser på kort sikt Antag att ett svensk företag behöver placera 100 miljoner kronor under ett år som då skall användas till en större investering. Företaget vill ha en säker avkastning och vill därför placera beloppet i ettåriga statsobligationer. Men man funderar på huruvida man ska placera pengarna i svenska eller tyska statsobligationer. Kronans växelkurs är för närvarande 0,125 Euro/SEK, Räntan på svenska statsobligationer är 1 % medan den är 2 % på tyska statsobligationer. Förtagets finanschef tar kontakt med sin rådgivare på banken och säger att han funderar på att köpa tyska ettåriga statsobligationer för 100 miljoner SEK eftersom räntan i Tyskland är högre än i Sverige. Men han vill veta med säkerhet hur mycket pengar han har om ett år och oroar sig därför för eventuella deprecieringar av Euron under det kommande året. Bankmannen ger honom rådet att ingå ett forwardavtal om att sälja Euro om ett år. För närvarande är forwardväxelkursen 0,1263 Euro/SEK. Företagets finanschef ber att få återkomma när han funderat på saken. Vilket sparande kommer att ge den högsta avkastningen? Sparande i tyska statsobligationer eller sparande i svenska statsobligationer? De svenska statsobligationerna ger en avkastning på 1 % d.v.s. lika med räntan i Sverige. Vilket innebär att vi om ett år kommer att ha 101 miljoner SEK givet att vi sparar i svenska statsobligationer. Hur stor är då avkastningen på sparande i tyska statsobligationer? För att beräkna det måste vi också ta hänsyn till växelkurserna. Först får vi beräkna hur mycket Euro vi får idag när vi ska växla till oss Euro för att köpa tyska statsobligationer. För att beräkna det multiplicerar vi kronans växelkurs mot Euron med vårt sparbelopp ,125 = 12,5 miljoner Euro. Efter ett år kommer vi att ha 12,5 1,02 = 12,75 miljoner Euro eftersom vi har fått en ränta på 2 28

29 procent. Vi skriver därför ett forwardavtal om att sälja dessa Euro till kursen 0,1237. Vilket innebär att vi kommer att få 12,75 = 101 miljoner SEK. 0,1263 Vår finanschef inser att avkastningen är exakt densamma på sparande i Tyskland som på sparande i Sverige. Den högre räntan i Tyskland kompenserades exakt av skillnaden mellan spot och forwardväxelkursen. Räntan var en procent högre i Tyskland men eftersom forwardväxelkursen på svenska kronan var en procent högre än spotkursen tog dessa effekter ut varandra. Var det en slump att sparande i Sverige och Tyskland gav exakt samma avkastning i det här fallet? Låt oss för ett ögonblick fundera på vad som skulle ha hänt om spotväxelkursen i exemplet ovan var 0,12 SEK/Euro. Om vi placerar 100 miljoner SEK i Euro kommer vi om ett år att ha 100 0,12 1,02 = 97 miljoner SEK. I så fall skulle ingen vilja spara i Tyskland och många 0,1263 tyskar skulle vilja spara i Sverige. Det ger en ökad efterfrågan på svenska kronor och ett minskat utbud på svenska kronor, vilket skulle leda till att spotväxelkursen skulle appreciera. Den skulle appreciera till 0,125 Euro/SEK. Först när den apprecierat exakt så mycket skulle folk vilja spara i Tyskland och efterfrågetrycket på svenska kronan skulle upphöra. Detta är ett exempel på teorin om att det aldrig finns möjligheter att göra arbitragevinster på finansiella marknader. Denna teori säger att två tillgångar med samma risknivå alltid har samma procentuella avkastning, annars skulle ingen investera i den tillgång som har en lägre avkastning. Resonemanget ovan byggde alltså på att aktörerna på den finansiella marknaden bedömer risknivån lika hög på svenska som tyska statsobligationer. (Risken för en statskonkurs är nog i praktiken obefintlig i såväl Tyskland som Sverige under det kommande året, så det är nog ganska rimligt att bedöma risken som likvärdig på dessa båda tillgångar). Kurssäkrad ränteparitet Vi kan formalisera detta resonemang genom att sätta upp en arbitrageekvation för sparande i två olika länders statsobligationer som antas ha samma risk. En arbitrageekvation säger alltså att dessa tillgångars avkastningar ska vara lika. Avkastningen på sparande inom landet är lika med den inhemska räntan. Avkastningen på sparande utomlands är lika med räntan utomlands minus den procentuella skillnaden mellan forward och spotväxelkurs. Det beror på att om den inhemska valutan apprecierar blir den dyrare att köpa tillbaka vilket innebär att vi har förlorat på att spara i utländsk valuta. Skriver vi detta som en ekvation blir det: i = i F E E 3.1 Där: i = inhemsk ränta i = utländsk ränta E = spotväxelkurs noterad som utländsk valuta per inhemsk valuta F = ettårig forwardväxelkurs noterad som utländsk valuta per inhemsk valuta Ekvationen ovan kallas för den kursäkrade räntepariteten. 29

30 Hur gjorde vår banktjänsteman när han kom fram till vilken forwardväxelkurs han skulle erbjuda? Förmodligen hade han information om detta från banken centralt men om han inte hade det hade han kunnat använda räntepariteten för att beräkna en rimlig forwardväxelkurs. F E E = i i 3.2 F = E + E (i i) = E (1 + i i) 3.3 Denna ekvation visar att den ettåriga forwardväxelkursen alltid ska skilja sig från spotväxelkursen med lika många procent som skillnaden i procentenheter mellan räntesatserna i de båda länderna. I vårt exempel får vi att: F = 0,125 (1 + 0,02 0,01) = 0,125 1,01 = 0,1263 Icke kurssäkrad ränteparitet Vi kom tidigare fram till att bankerna kommer att anpassa forwardkursen så att den ligger nära den genomsnittliga förväntningen bland marknadens aktörer om den framtida spotkursen. D.v.s. att exp(e t+1 ) = F. Om vi ersätter forwardväxelkursen i den kurssäkrade räntepariteten med den förväntade framtida spotväxelkursen får vi den icke kurssäkrade räntepariteten. i = i exp(e t+1 ) E E 3.4 Den icke kurssäkrade räntepariteten säger att det kan förväntas vara lika förmånligt att spara utomlands som inom landet. Men de som inte delar marknadens genomsnittliga bedömning om vad spotkursen kommer att vara om ett år, kommer att göra en annan bedömning. Högerledet i ekvationen ovan anger marknadens genomsnittliga förväntning av avkastningen på sparande utomlands. Vissa valutaspekulanter tror att spotkursen på den inhemska valutan om ett år kommer att vara starkare än den genomsnittliga förväntningen. De kommer göra bedömningen att det är mer förmånligt att spara inom landet. De som tror att spotkursen om ett år kommer att vara svagare än marknadens genomsnittliga bedömning kommer göra bedömningen att det är mer förmånligt att spara utomlands. Genom att lösa ut förväntad framtida spotkurs ur den icke-kurssäkrade räntepariteten får vi ett utryck som kan används för att beräkna vad den genomsnittliga aktören på valutamarknaden tror att spotväxelkursen kommer att vara i framtiden: exp(e t+1 ) = E (1 + i i) 3.5 Vi kan också lösa ut dagens spotkurs ur den icke-kurssäkrade räntepariteten: E = exp(e t+1 ) (1+i i) 3.6 Denna version av räntepariteten kan användas för att förstå vad som bestämmer spotväxelkursen. På kort sikt styrs växelkursen av skillnaden i räntenivå mellan länderna och förväntningar om vad växelkursen kommer att vara i framtiden. 30

31 Givet en viss nivå på förväntad framtida växelkurs och utländsk ränta kan vi illustrera räntepariteten grafiskt som ett samband mellan ränta och växelkurs. I figur 3.3 illustrerar räntepariteten om förväntad framtida växelkurs är lika med 1 och utlandsräntan är lika med 2,8 %. Figur 3.3 Räntepariteten Antag först att räntan är lika med räntan i omvärlden. I så fall kommer spotväxelkursen att vara lika med den förväntade framtida växelkursen. Vad skulle nu hända om räntan inom landet stiger och blir högre än i omvärlden? (Vi antar att den förväntade framtida växelkursen fortfarande är 1) Vi rör oss uppåt längs höger utefter ränteparitetskurvan. Vi kan se att om räntan stiger inom landet kommer vi att få mer utländsk valuta för varje enhet av den inhemska valutan. En räntehöjning leder till en appreciering av den nominella växelkursen. Denna appreciering innebär vidare att det kommer att skapas förväntningar om en kommande depreciering tillbaka till den förväntade framtida växelkursen som fortfarande är 1. Därmed kommer den förväntade avkastningen på sparande inom landet att vara lika med den förväntade avkastningen på sparande utomlands. Sparar vi utomlands får vi visserligen lägre ränta men vi kan köpa tillbaka den inhemska valutan till en mer förmånlig växelkurs. Den icke kurssäkrade räntepariteten ger oss således ett samband mellan ränta och växelkurs. Om räntan stiger kommer växelkursen att appreciera. Och omvänt; om växelkursen apprecierar kommer räntan att stiga. Den apprecierade växelkursen skapar ju förväntningar om en framtida depreciering tillbaka till den förväntade framtida växelkursen. Det krävs då en högre ränta för att placerare ska vilja spara i den inhemska valutan. 31

32 3.4 Köpkraftspariteten, reala växelkurser och långsiktig växelkursutveckling För homogena produkter där transportkostnaderna är låga är det svårt för producenter i ett land att ta ett högre pris för sin produkt, än vad man kan importera produkten för av producenter i andra länder. Åtminstone om vi inte har några handelshinder som hindrar importen. För den här typen av produkter kommer det att etablera sig ett världsmarknadspris. Priset kommer att vara lika högt i alla länder. Låt oss anta att vi har en vara av den här typen med priset p inom landet och priset p* i ett annat land. För att vi ska kunna jämföra dessa priser måste vi räkna om det utländska priset till den inhemska valutan. Om vi definierar växelkursen som utländsk valuta per inhemsk valuta innebär det att vi måste dividera priset i utländsk valuta med växelkursen för att kunna jämföra med priset i inhemsk valuta. För att avgöra om priserna är lika eller ej ska vi alltså jämföra p med p*/e. För varor som har samma pris i båda länderna gäller alltså att: p = p E 3.7 Om alla varor och tjänster har samma pris i alla länder kan vi ersätta priset på en specifik vara med den generella prisnivån i olika länder. Om vi betecknar den generella prisnivån inom landet med P och utomlands med P* kan vi skriva att: P = P E 3.8 Vi kan lösa ut växelkursen ur detta uttryck vilket ger oss: E = P P 3.9 Denna ekvation kallas den absoluta köpkraftspariteten. Men ofta används det svengelska uttrycket den absoluta PPP-hypotesen, av engelskan Purchasing Power Parity. Om det vore så att prisnivån vore lika hög i alla länder skulle vi kunna använda den för att beräkna växelkurser givet att vi har information om prisnivån i alla länder. Den absoluta köpkraftspariteten är dock inte speciellt användbar. Dels finns ingen statistik över prisnivåer i olika länder utan enbart prisindex. D.v.s. vi har bara statistik över förändringen av priserna, det som vi kallar inflationen. Dels så är den sällan uppfylld eftersom alla varor och tjänster inte har samma pris i olika länder, bland annat på grund av handelshinder och transportkostnader. Om vi skriver om den absoluta köpkraftspariteten till förändringstakter får vi följande uttryck. E E = P P P P = π π 3.10 Denna ekvation kallas den relativa köpkraftspariteten. Den relativa köpkraftspariteten säger att förändringen av växelkursen mellan två valutor kommer att vara lika med skillnaden i inflationstakt i de båda länderna. Det land vars inflationstakt är störst kommer att få en deprecierad valuta. Empiriskt har man visat att den relativa köpkraftspariteten i stort sett aldrig är uppfylld på kort sikt. Kortsiktiga fluktuationer i växelkursen kan inte förklaras av 32

33 inflationstakter. Men för länder med likartad produktivitetsutveckling tenderar den att vara uppfylld om man mäter växelkursförändring och inflationstakter över en längre tidsperiod. Om den absoluta köpkraftspariteten är uppfylld för två länder över en viss tidsperiod kommer den relativa köpkraftspariteten också att vara det. För att prisnivån ska vara samma i båda länderna varje år, måste prisökningen vara densamma. Men den relativa PPP hypotesen kan vara uppfylld även om den absoluta PPP hypotesen inte är det. Om prisnivån i Land A är dubbelt så hög som land B över en längre tidsperiod innebär även det att förändringen av prisnivån måste ha varit lika hög i båda länderna. Den relativa PPP hypotesen var uppfylld trots att inte den absoluta var det. Den relativa PPP hypotesen är således en svagare hypotes vilket förklarar varför den betydligt oftare är uppfylld i verkligheten. Den reala växelkursen De olika typer av nominella växelkurser vi talade om tidigare är relativpris mellan olika valutor. Reala växelkurser är istället relativpriset mellan varor och tjänster från olika länder. Den reala växelkursen för varor och tjänster definieras som den inhemska prisnivån dividerad med utländsk prisnivå omräknad till nationell valuta. På samma sätt som med nominella växelkurser finns dock en viss förvirring. I vissa fall definieras real växelkurs som utländsk prisnivå dividerad med inhemsk prisnivå. I denna text kommer jag dock alltid att definiera real växelkurs som inhemsk prisnivå dividerad med utländsk prisnivå. Om vi betecknar den reala växelkursen som E R innebär det alltså att: E R = P P E = E P P 3.11 Antag att den absoluta PPP hypotesen är uppfylld mellan två länderna, vad är i så fall deras reala växelkurs? Jo den reala växelkursen mäter ju relativpriset mellan de båda länderna, om priserna är samma i båda länderna måste detta relativpris vara 1 d.v.s. den reala växelkursen är lika med 1. 3 I databaser över reala växelkurser anges dessa alltid som prisindex, d.v.s. de ger enbart information om förändringen av den reala växelkursen över tid. Det är därför i praktiken oftast intressantare att studera förändring av real växelkurs än dess absoluta nivå. Om priserna inom landet stiger mer än priserna utomlands efter omräkning till en gemensam valuta säger vi att den reala växelkursen apprecierar. Stiger priserna mer utomlands säger vi att vår reala växelkurs deprecierar. Om man noterar den reala växelkursen som inhemska priser dividerat med utländska priser innebär en real appreciering att den reala växelkursen får en högre siffra. (Om den definieras tvärtom ger en appreciering en lägre siffra.) 3 Detta kan också visas matematiskt. Enligt den absoluta PPP hypotesen är E = P. Vi kan därmed ersätta E i uttrycket för real växelkurs med utländsk prisnivå dividerad med inhemsk prisnivå. E R = E P P = P P P P = 1 P 33

34 Förändring av real växelkurs ges av: E R E R = E E + π π 3.12 Vilket innebär att den reala växelkursen apprecierar som summan av den procentuella apprecieringen av nominell växelkurs och inhemsk inflationstakt är större än utländsk inflationstakt. Förändringen av den reala växelkursen visar skillnaden i prisökningarna inom landet och prisökningarna utomlands efter att vi räknat om dem till gemensam valuta. Om den relativa PPP hypotesen är uppfylld har vi samma prisökningar i båda länderna, vilket innebär att den reala växelkursen är oförändrad d.v.s. förändringen är lika med 0. 4 Enligt den relativa PPP hypotesen kommer växelkurser på lång sikt att styras av skillnader i inflationstakt mellan länder. Enligt den icke kurssäkrade räntepariteten styrs växelkurserna kortsiktigt av räntenivåerna i olika länder och förväntningar av den framtida växelkursen. Om marknadens aktörer tror på den relativa PPP hypotesen bör de forma sina förväntningar om framtida växelkurs utifrån förväntningar om kommande inflationstakter i de båda länderna. Därmed bör räntepariteten indirekt ta hänsyn, inte bara till räntedifferensen mellan länder, utan även till förväntade skillnader i inflationstakt. Empiri om reala växelkurser och den relativa PPP hypotes Nominella växelkurser noteras vanligen mellan två valutor. Det är då inte ovanligt att svenska kronan deprecierar mot vissa valutor samtidigt som den apprecierar mot andra. För att få ett mått på kronans genomsnittliga utveckling gentemot andra valutor kan man skapa ett växelkursindex där de övriga valutorna viktas utifrån hur viktiga de är i svensk utrikeshandel. Det är ganska ovanligt att använda växelkursindex för nominella växelkurser. Reala växelkurser däremot anges oftast som index. Det publiceras alltså sällan data över reala växelkurser mellan två länder, oftast publiceras det index över den reala växelkursen i ett land gentemot ett vägt genomsnitt av andra länderna beroende på hur viktiga de länderna är i landets utrikeshandel. I figur 3.4 nedan visas reala växelkursindex för tre länder där den relativa PPP-hypotesen är ganska väl uppfylld över perioden som helhet. Det reala växelkursindexet har ungefär samma värde i början och slutet av perioden. Dock kan vi se att den relativa PPP-hypotesen inte är uppfylld år för år, vi har ganska stora kortsiktiga fluktuationer av den reala växelkursen. 4 Även detta kan visas matematiskt. Enligt relativ PPP hypotes är E E = π π. Därmed kan vi skriva om utrycket för förändring av real växelkurs på följande sätt: E R E R = E E + π π = π π + π π = 0 34

35 Figur 3.4 Reala växelkursindex baserade på KPI. Källa: International Financial Statistics,IMF I figur 3.5 visas å andra sidan 4 länder där den relativa PPP hypotesen inte är uppfylld ens över hela tidsperioden. Om priserna stiger mer än i omvärlden kommer den internationella konkurrenskraften att urholkas. Vi har sett att Grekland och Portugal fick problem att konkurrera i slutet av perioden. Polen och Tjeckien har dock klarat denna appreciering av sina reala växelkurser utan lika stora problem. Prisökningarna i Polen och Tjeckien bör därför i första hand ha skett i den icke konkurrensutsatta sektorn. I början av 90 talet när de kommunistiska regimerna föll var lönenivån i Polen och Tjeckien betydligt lägre än i väst och man hade en låg produktivitetsnivå i den konkurrensutsatta sektorn. De låga lönerna gav dock låga priser på tjänster såsom restaurangnäring, hårklippningar och liknande. När produktiviteten i exportindustrin höjs kan man producera mer per arbetad timme. Vilket innebär att lönerna kan höjas utan att priserna på exportprodukter stiger. Dessa löneökningar sprider sig till den icke-konkurrensutsatta sektorn och priserna stiger på restauranger och frisörsalonger. Eftersom Polen och Tjeckien hade en kraftig produktivitetstillväxt under perioden klarade man av dessa löneökningar utan att det urholkade konkurrenskraften. 35

36 Figur 3.5 Reala växelkursindex baserade på KPI. Källa: International Financial Statistics,IMF Om Grekland och Portugal inte hade varit medlemmar i EMU utan haft flytande växelkurser hade de kraftiga löneökningarna förmodligen lett till att den nominella växelkursen deprecierat. Stigande priser på exportvaror från Grekland och Portugal skulle minskat efterfrågan på deras produkter och därmed efterfrågan på deras valutor. Därmed skulle inte den reala växelkursen apprecierat och den relativa PPP hypotesen skulle varit uppfylld. Därmed har vi hittat två av orsakerna till varför den relativa PPP hypotesen inte alltid är uppfylld. I Polen och Tjeckien var orsaken att deras produktivitetstillväxt var högre än produktivitetstillväxten i Västeuropa. I Grekland och Portugals fall gjorde medlemskapet i EMU att de inte hade någon växelkurs som kunde väga upp de inhemska prisstegringarna. Vilket illustrerar att inflationsbekämpning blir betydligt viktigare för ett land som är med i en valutaunion än för ett land som inte är det. En produktivitetstillväxt som avviker från omvärlden eller en fast växelkurs är således två faktorer som kan förklara avvikelser från den relativa PPP hypotesen. Andra faktorer kan vara handelshinder eller höga transportkostnader. 36

37 4 Introduktion till stabiliseringspolitik. Stabiliseringspolitik är ett samlingsnamn för finanspolitik och penningpolitik. Med finanspolitik avses förändringar i statens budgetsaldo, antingen förändringar av skatten eller av den offentliga konsumtionen. Med en penningpolitisk förändring brukar man nu för tiden avse en förändring av riksbankens styrränta. 5 Målen för stabiliseringspolitiken är att skapa vad som kallas intern och extern balans i ekonomin. Med intern balans menas att vi vare sig har lågkonjunktur eller högkonjunktur. Lågkonjunktur är negativt eftersom vi då har onödigt hög arbetslöshet. Högkonjunktur är också negativt eftersom vi då riskerar att få en för hög inflationstakt som urholkar våra lönenivåer samt att det i högkonjunkturen tenderar att fattas investeringsbeslut som inte är ekonomiskt försvarbara i ett normalt konjunkturläge. En kraftig högkonjunktur leder därför ofta till att nästa lågkonjunktur blir desto djupare, när företag som gjort mindre lyckade investeringar i högkonjunkturen får ekonomiska problem. En stabiliseringspolitisk åtgärd som leder till ökad efterfrågan kallas för expansiv och en stabiliseringspolitisk åtgärd som leder till att efterfrågan minskar kallas åtstramande. I en lågkonjunktur bör vi nedriva en expansiv stabiliseringspolitik för att öka inflation och sysselsättning, i en högkonjunktur bör vi bedriva en åtstramande stabiliseringspolitik för att minska inflation och sysselsättning. Med extern balans menas att bytesbalansens saldo ligger nära noll. Om bytesbalansens saldo är negativt under en följd av år tvingas vi låna från utlandet vilket ger oss en ökande utlandsskuld. Blir utlandsskulden alltför hög kan vi ha svårt att betala tillbaka den och riskerar att drabbas av allt högre räntekostnader. Om bytesbalansen har ett kraftigt överskott kommer våra tillgångar utomlands att öka men kostnaden för det är en onödigt låg inhemsk konsumtion. Det här kapitlet inleds med en genomgång av målen för stabiliseringspolitik, intern och extern balans. Därefter kommer vi att gå igenom de olika byggstenarna i IS-MP- IRP-modellen. 4.1 Intern balans Jämviktsarbetslösheten är den nivå på arbetslösheten som är förenlig med en stabil inflationstakt. Om arbetslösheten blir lägre än jämviktsarbetslösheten kommer vi därför att drabbas av en accelererande inflation som urholkar lönenivåerna. När arbetslösheten är lägre än jämviktsarbetslösheten har vi högkonjunktur. Om arbetslösheten är högre än jämviktsarbetslösheten har vi lågkonjunktur. När arbetslösheten är lika med 5 I Mundel Flemming-modellen från Mankiw antogs däremot att riksbanken använder penningmängdsstyrning. Penningmängdstyrning var vanlig på 70 - och 80 - talet. Sedan 90 - talet har dock de flesta centralbanker i världen tillämpat inflationsmål och räntestyrning. Genom att basera modellen på räntestyrning får vi därmed resultat som är mer realistiska i förhållande till hur centralbankerna agerar idag. Om riksbanken beslutar sig för att sänka reporäntan kommer banksystemet att vilja låna mer pengar av riksbanken alternativt låna ut mindre pengar till riksbanken. Pengar förs då från riksbanken via banksystemet ut i ekonomin. Eftersom penningmängden är den mängd pengar som cirkulerar i ekonomin leder alltså en räntesänkning till en ökad penningmängd. Därmed är inte skillnaden så värst stor mellan modeller som bygger på räntestyrning och modeller som bygger på penningmängdstyrning. Skillnaden ligger i vad som menas med en oförändrad penningpolitik och vilka effekter en ökad efterfrågan på likvida medel får. Om modellen antar räntestyrning kommer en ökad efterfrågan på likvida medel att leda till att penningmängden ökas givet att riksbanken för en oförändrad penningpolitik. Om modellen antar penningmängdstyrning kommer en ökad efterfrågan på pengar att ge en högre ränta givet att riksbanken för en oförändrad penningpolitik. 37

38 jämviktsarbetslösheten har vi en intern balans. Figur 4.1 visar arbetslöshetsutvecklingen i Sverige under senare delen av 1900 talet. Det är ganska svårt att uppskatta hur stor jämviktsarbetslösheten är men den genomsnittliga arbetslösheten över en längre tidsperiod kan vara en god utgångspunkt. Trenden i figur 4.1 är beräknad som den genomsnittliga arbetslösheten under en 9-års period. Utifrån figur 4.1 kan vi identifiera konjunkturtoppar med arbetslöshet lägre än jämvikt i slutet av 70-talet slutet av 80-talet och slutet av 90-talet. Vanligen menar man att en normal konjunkturcykel är ca 5 år lång. I så fall borde vi kunna urskilja konjunkturtoppar även i mitten av varje decennium. Figur 4.1 Arbetslöshet i Sverige Svensk arbetslöshet, faktisk arbetslöshet och den trendmässiga utvecklingen. Trenden beräknad som medelvärde över en 9-års period. Källa: AKU, SCB Denna tidsperiod var ovanligt turbulent i svensk historia. Den innehåller den djupa krisen 92 med övergången från en reglerad ekonomi med fast växelkurs till en betydligt mer marknadsanpassad ekonomi med rörlig växelkurs. Det kan delvis förklara att konjunkturmönstret inte blir så tydligt i den här figuren. Figur 4.1 illustrerar att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är hög och lågkonjunkturer i en historisk tillbakablick. Och ännu svårare är det naturligtvis att prognosticera vilket konjunkturläge som kommer att gälla i framtiden viket försvårar de stabiliseringspolitiska avvägandena. Enligt figur 4.1 var jämviktsarbetslösheten betydligt lägre under 80-talet än under senare delen av 90-talet. En förklaring till det skulle kunna vara så kallade hysteresis-effekter av krisen 92. Människor som slås ut från arbetsmarknaden under en djup och långvarig kris har svårt att komma in på den igen. En annan förklaring skulle kunna vara att arbetsmarknaden förändras med tiden så att fler jobb kräver mer specifik kompetens och att det då blir svårare att matcha de arbetslösa med de lediga jobb som skapas. Ska vi kunna sänka arbetslösheten varaktigt utan att riskera inflation måste vi minska jämviktsarbetslösheten. Jämviktsarbetslösheten beror av ekonomins funktionssätt. Den kan sänkas exempelvis genom utbildningsinsatser som ökar de arbetslösas möjligheter att ta de lediga jobb som finns, genom förändringar i skatte- och bidragsreglerna som ökar incitamenten att söka jobb och ökar företagens möjligheter att finansiera nyanställningar, genom en förbättrad verksamhet på arbetsförmedlingen som underlättar för företag och 38

39 arbetssökande att finna varandra eller genom riktade insatser mot långtidsarbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. Det är denna typ av åtgärder som är viktigast för att varaktigt öka sysselsättning och minska arbetslöshet. Långsiktigt är det viktigt att försöka hålla jämviktsarbetslösheten så låg som möjligt. Syftet med stabiliseringspolitiken är inte i första hand att hålla arbetslösheten låg utan att hålla den så nära jämviktsarbetslösheten som möjligt. När arbetslösheten är högre än jämviktsarbetslösheten tyder det på att efterfrågan i ekonomin är för låg och då bör vi bedriva expansiv politik som ökar aggregerad efterfrågan. När arbetslösheten är lägre än jämvikt tyder det på att efterfrågan i ekonomin är för hög. En hög efterfrågan riskerar att driva på inflationen och vi bör bedriva åtstramande politik som minskar aggregerad efterfrågan. Men om jämviktsarbetslösheten i sig är högre än vad vi är nöjda med kan vi inte åtgärda det med stabiliseringspolitik, det kräver åtgärder som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt av den typ som beskrevs ovan. Givet en viss nivå på arbetskraftsproduktiviteten kommer en ökad produktion att ge en ökad sysselsättning och därmed en minskad arbetslöshet. På motsvarande sätt ger fallande produktion minskad sysselsättning och ökad arbetslöshet. För att förstå vad som påverkar arbetslösheten på kort sikt behöver vi därför modeller som förklarar den kortsiktiga utvecklingen av BNP. På lång sikt styrs BNP utvecklingen av faktorer som tillgång på arbetskraft och kapital samt produktivitetsutveckling. Långsiktiga tillväxtmodeller är därför utbudsstyrda. Den kortsiktiga utvecklingen av BNP styrs dock i huvudsak av efterfrågan i ekonomin. Företagen kommer inte att producera mer än vad man lyckas sälja. De kortsiktiga makroekonomiska modeller vi ska använda för att analysera makroekonomiska chocker och stabiliseringspolitik är därför efterfrågestyrda. 4.2 Extern balans Med extern balans menas att bytesbalansens saldo ligger nära noll. Om bytesbalansens saldo är negativt under en följd av år tvingas landet att låna från utlandet vilket ger det en ökande utlandsskuld. Detta illustreras i figur 4.2. Figur 4.2 Bytesbalans och nettotillgångar utomlands Källa: International Financial Statistics, IMF. 39

40 Vi ser att USA under hela denna tidsperiod haft underskott i bytesbalansen. I början av perioden hade USA mer tillgångar utomlands än vad man var skyldig andra länder, USA var en nettoutlånare med positiva nettotillgångar utomlands. Men den långa perioden med underskott i bytesbalansen har lett till att USA idag är världens mest skuldsatta land. Nu är ju dock USA också ett väldigt stort land, det finns många länder som har större utlandsskuld per invånare. Norge, Kina och Japan är exempel på länder som under senare tid ständigt haft stora överskott i bytesbalansen. Det innebär dels att andra länder har ökat sin skuldsättning gentemot Norge, Kina och Japan och att de globala obalanserna därmed ökat. Men det innebär också att dagens Kineser, Japaner och Norrmän haft en konsumtionsnivå som varit betydligt lägre än vad den kunnat vara. 6 Även ett stort överskott i bytesbalansen kan alltså vara problematiskt. De makroekonomiska modeller vi ska använda oss av ger oss såväl den kortsiktiga BNP utvecklingen som den kortsiktiga utvecklingen av bytesbalansen och kan därmed användas för att studera såväl intern som extern balans. 4.3 IS-MP-IRP-modellen I det följande kommer vi att studera den aggregerade efterfrågan på kort sikt med hjälp av en modell som kallas för IS-MP-IRP modellen. Det är en typ av IS-LM-modell för små öppna ekonomier som härleds med hjälp av räntepariteten som beskrivning av valutamarknaden och där vi ersatt LM kurvan med en Monetary Policy kurva som helt enkelt anger vilken reporänta riksbanken beslutat. Modellen finns programmerad i Excel filerna IS_MP_IRP_floating.xlsx (för flytande växelkurs) samt IS_MP_IRP_fixed.xlsx (för fast växelkurs). Dessa finns tillgängliga på hemsidan: IS-MP-IRP modellen är en allmänjämviktsmodell som utgår ifrån att marknader interagerar med varandra. En förändring på en marknad kommer att leda till förändringar på andra marknader. Modellen ger oss den totala effekten av alla dessa förändringar när alla marknader i modellen är i jämvikt. Modellen består av ett antal ekvationer som anger hur de olika variablerna i modellen påverkar varandra. Genom att lösa alla dessa ekvationer som ett ekvationssystem får vi en lösning som talar om värdet på alla modellens variabler. Vi kan sedan ändra på någon förutsättning, genom att ändra värdet på någon parameter i någon av ekvationerna, och lösa modellen igen för att se hur denna händelse påverkar värdet på alla modellens variabler. IS-MP-IRP-modellen analyserar tre marknader, valutamarknaden, marknaden för varor och tjänster och penningmarknaden. Den ger oss alltså den lösning, d.v.s. de värden på de olika variablerna, som ger jämvikt på alla tre marknaderna samtidigt. 6 I Norges fall kan det möjligen vara rimligt eftersom man just nu har höga oljeinkomster som man inte kommer att ha i framtiden. Därför kan det vara rimligt att dagen Norrmän sparar åt sina barn som inte kommer att få del av oljeintäkterna. 40

41 4.4 Jämvikt på marknaden för varor och tjänster Vi börjar med att studera marknaden för varor och tjänster. I kapitel 2 visade vi att den totala efterfrågan på varor och tjänster producerade inom landet, d.v.s. på landets bruttonationalprodukt är lika med: BNP = C + I + G + EX IM. För att analysera den kortsiktiga förändringen av BNP behöver vi därför fundera över vad som styr utvecklingen av respektive komponent i aggregerad efterfrågan. Privat konsumtion Den privata konsumtionens storlek bestäms av hur mycket alla hushåll i landet köper. I stor utsträckning styrs omfattningen av hushållens inköp av hur stora inkomster de har. Den enklaste formen av konsumtionsfunktion relaterar därför hushållens konsumtion till deras inkomster vilka i sin tur styrs av nationalinkomsten. Hushållens inkomster kommer att vara lika med den del av nationalinkomsten som inte betalas i skatt plus hushållens bidrag från den offentliga sektorn. Denna form för konsumtionsfunktion brukar kallas för en keynesiansk konsumtionsfunktion. Vi lägger dessutom till en term som innehåller räntan. Om räntan är hög blir det mer attraktivt att spara vilket kan göra att vi konsumerar lite mindre. C = α + MPC (BNI T) θ i 4.1 Där: C = hushållens totala konsumtion MPC = den del av en ökning av hushållens inkomster som används till konsumtion T = nettoskatten, d.v.s. skatter minus bidrag till hushållen α = konsumtionsfunktionens konstant θ = hur mycket konsumtionen minskar när räntan stiger en enhet i = räntan Konstanten, α, kan teoretiskt tolkas som hur stor konsumtionen skulle vara om disponibel inkomst sjönk till noll. Eftersom vi enbart intresserar oss för små förändringar av nationalinkomsten bör den dock snarast betraktas som en matematisk konstant som behövs för att kalibrera funktionen så att den ger rätt storlek på total konsumtion. Man kan också säga att α fångar alla andra faktorer som påverkar hushållens konsumtion förutom den disponibla inkomsten och räntan. Om vi vill simulera effekten på ekonomin av att hushållen ändrar sin konsumtion vid en given inkomst och räntenivå gör vi det genom att ändra värdet på α. De allra flesta skatter beror av nationalinkomstens storlek. Det gäller inte enbart inkomstskatten utan även moms och andra skatter på konsumtionen eftersom vi konsumerar mer när inkomsterna ökar. Skatterna kommer vi därför att beräkna som en inkomstskattesats gånger nationalinkomsten. Även många bidrag är relaterade till nationalinkomsten men vi gör förenklingen att bidragen inte påverkas av en förändrad nationalinkomst. Nettot mellan skatter och bidrag blir då lika med: T = Ta BNI Tr 4.2 Där: Ta = inkomstskattesatsen Tr = summan av statens transfereringar (bidrag) till hushållen. 41

42 Om vi substituerar in ekvation 4.2 i ekvation 4.1 får vi följande funktion för hushållens konsumtion: C = α + MPC(BNI Ta BNI + Tr) θ i 4.3 Investeringar När företagen bestämmer sig för om de ska göra en investering eller avstå från att göra den gör de en kalkyl över investeringsobjektet. Den viktigaste posten på kostnadssidan är räntan på de pengar man behöver låna för att finansiera investeringen. Om räntan är hög kommer därför färre investeringsobjekt att visa lönsamhet än när räntan är låg. Därmed kommer också färre investeringar att förverkligas om räntan är hög. Företagens investeringar kommer därför att vara en funktion av räntan. Vi antar att sambandet är linjärt och skriver investeringsfunktionen på följande sätt: I = β θ i 4.4 Där: I = företagens totala investeringar i = räntan β = investeringsfunktionens konstant θ = hur mycket investeringarna minskar när räntan stiger en enhet. Konstanten, β, kan tolkas som hur stora investeringarna är när räntan är noll. Man kan också säga att den fångar alla andra faktorer som påverkar investeringarna förutom räntenivån, exempelvis företagens förväntningar om framtida försäljningsnivåer. Om vi vill simulera effekten på ekonomin av att företagen ökar eller minskar sina investeringar, vid en given räntenivå, gör vi det genom att ändra värdet på β. Offentlig konsumtion, skatter och bidrag Den offentliga konsumtionen beror av vilka beslut politikerna fattar när de fastställer statsbudgeten för det kommande året. I vår modell kommer den offentliga konsumtionen att vara exogent given. Det innebär att vi bestämmer utanför modellen hur höga de offentliga utgifterna ska vara. Detsamma gäller bidragen till hushållen Tr, samt skattesatsen, Ta. Fördelen med detta är att modellen kan användas för att analysera vad som skulle ske om politikerna beslutar sig för att ändra den offentliga konsumtionen, skattesatserna eller reglerna i bidragssystemen. Den här typen av modeller kan dock inte användas för att analysera vilka faktorer som avgör vilka beslut som politikerna fattar. I så fall behövs politisk ekonomiska modeller där denna typ av variabler bestäms av modellen. 42

43 Nettoexporten Vår export beror av den reala växelkursen. Om den reala växelkursen apprecierar kommer våra varor och tjänster att bli dyrare i förhållande till varor och tjänster producerade i andra länder, vi får svårare att konkurrera på världsmarknaden och exporten minskar. Om vi antar ett linjärt samband kan vi skriva en exportfunktion på följande sätt: EX = γ μ E R 4.5 Där: EX = export E R = real växelkurs μ = Den reala växelkursens påverkan på exporten. γ = expertfunktionens konstant Konstanten γ behövs för att kalibrera funktionen så att den ger rätt storlek på total export. Den fångar också alla andra faktorer som påverkar exportens storlek, exempelvis konjunkturläget i omvärlden. Om vi vill simulera effekten på ekonomin från en förändring av exporten, som inte orsakats av en växelkursförändring, ändrar vi värdet på γ. Genom att substituera in uttrycket för den reala växelkursen får vi: EX = γ μ E P P 4.6 Där: E = nominell spotväxelkurs P = inhemsk prisnivå P = utländsk prisnivå På riktigt kort sikt är prisnivåerna relativt stabila och fluktuationerna i den reala växelkursen bestäms i första hand av förändringar av den nominella växelkursen. I en kortsiktiga analys kan vi därför förenkla expertfunktionen till: EX = γ μ E 4.7 Importen bestäms av två saker. Dels hur stora de totala inköpen är och dels hur stor andel av dem som består av importerade produkter. Storleken på de totala inköpen är C + I + G. Eftersom det utgör en stor del av formeln för nationalinkomsten kommer importen att vara kraftigt korrelerad med nationalinkomsten. En viktig faktor för att avgöra importandelen av våra inköp är den reala växelkursen eftersom den styr hur dyra importvarorna är i förhållande till den inhemska produktionen. Om den reala växelkursen apprecierar blir importvarorna billigare och importens andel av våra inköp ökar. Återigen antar vi linjära samband och skriver följande importfunktion: 43

44 IM = δ + σ E R + MPZ BNI 4.8 Där: IM = import BNI = bruttonationalinkomst σ = Den reala växelkursens påverkan på importen MPZ = förändringen av importen när nationalinkomsten ökar en enhet δ = importfunktionens konstant Konstanten δ har ingen meningsfull tolkning då växelkursen och nationalinkomsten aldrig är noll utan är enbart en matematisk konstant som behövs för att kalibrera funktionen så att den ger rätt storlek på total import. Den kan också tolkas som alla andra faktorer som påverkar importen än växelkurs och nationalinkomst, exempelvis kampanjer för att handla inhemska varor. Om vi vill simulera effekten på ekonomin av en importförändring som ej beror av en ändrad nationalinkomst eller en växelkursförändring ändrar vi värdet på δ. Återigen kan vi substituera in uttrycket för den reala växelkursen vilket ger följande importfunktion: IM = δ + σ E P P + MPZ BNI 4.9 Och på riktigt kort sikt kan den förenklas till: IM = δ + σ E + MPZ BNI 4.10 Vi har nu specificerat funktioner för hushållens konsumtion, företagens investeringar, exporten och importen. Lösningen till IS-MP-IRP modellen ger oss förändringarna av nationalinkomst, ränta och växelkurs. Med hjälp av funktionerna ovan kan vi sedan beräkna effekten på alla BNPs komponenter utifrån förändringarna av ränta, växelkurs och nationalinkomst. Aggregerad efterfrågan Genom att substituera in funktionerna för de olika komponenterna av aggregerad efterfrågan i formeln för BNP från efterfrågesidan får vi en funktion som bestämmer BNP på kort sikt. BNP = C + I + G + EX IM 4.11 BNP = α + MPC(BNI Ta BNI + Tr) θ i + β θ i + G + γ μ E (δ + σ E + mpz BNI ) 4.12 För att komma vidare ska vi nu göra ett antagande om att förändringarna av faktorinkomster och transfereringar från utlandet är försumbara på kort sikt och att förändring av BNI därmed kan sägas vara lika med förändringen av BNP samt att förändringen av bytesbalansen kan sägas vara lika med förändringen av nettoexporten. När den här typen av modeller utvecklades under första hälften av 1900 talet var detta antagande helt okontroversiellt. Men allteftersom världen blivit mer globaliserad har kapitalinkomster från andra länder blivit en allt 44

45 större del av nationalinkomsten i många länder, varför det numer kan finns vissa skäl att ifrågasätta detta antagande. 7 Om vi såldes bortser från skillnaderna mellan BNP och BNI kan vi ersätta båda variablerna med variabeln Y. Y = α + MPC(Y Ta Y + Tr) θ i + β θ i + G + γ μ E (δ + σ E + mpz Y ) 4.13 Vi ser nu att BNP kommer att bli beroende av sig själv. Den intuitiva förklaringen till det är att när produktionen ökar anställer företagen fler personer vilkas inkomster ökar. När hushållens inkomster ökar, ökar hushållens konsumtion vilket leder till att företagen ökar produktionen ytterligare och anställer ännu flera osv. Detta brukar kallas för multiplikatoreffekten. Genom att lösa ut Y ur ekvation 4.12 får vi ett utryck, som vi kan använda för att beräkna total efterfrågan vid olika nivåer på räntan och växelkursen. Y = α + MPC(Y Ta Y + Tr) θ i + β θ i + G + γ μ E (δ + σ E + mpz Y ) Y MPC Y + MPC Ta Y + MPZ Y = α + MPC Tr θ i + β θ i + G + γ μ E δ σ E Y (1 MPC + MPC Ta + MPZ) = α + MPC Tr θ i + β θ i + G + γ μ E δ σ E Y = α+mpc Tr θ i+β θ i +G+γ μ E δ σ E 1 MPC+MPC Ta+MPZ 4.14 Ekvation 4.14 anger jämvikten på marknaden för varor och tjänster. Den kan också användas för att analysera multiplikatoreffekten. Om täljaren ökar kommer ökningen av Y att vara större än den initiala ökningen om nämnaren är mindre än 1. D.v.s. vi har en multiplikatoreffekt om MPC är större än summan av MPZ och MPC multiplicerad med Ta. För ett litet handelsberoende land som Sverige med hög skattekvot och många inkomstrelaterade bidrag är därmed multiplikatoreffekten förmodligen försumbar eller rent av negativ. 4.3 Jämvikt på valutamarknaden och marknaden för varor och tjänster I avsnittet om den icke kurssäkrade räntepariteten härledde vi ett utryck för den växelkurs som ger samma förväntade avkastning på sparande inom landet och sparande utomlands. Det är den växelkurs som ger jämvikt på valutamarknaden. E = exp(e t+1 ) 4.15 (1+i i) I IS-MP-IRP-modellen antar vi att kortsiktiga chocker inte har någon effekt på den förväntade framtida växelkursen och kan därmed betrakta exp(e t+1 ) som en konstant i modellen. Om vi substituerar in 4.15 i ekvation 4.14 får vi ett utryck som visar alla kombinationer av ränta och nationalinkomst som ger jämvikt på såväl valutamarknaden som marknaden för varor och tjänster. Detta utryck kallas för IS-kurvan (Investments and Saving). 7 Dessutom gör terms of trade effekter att vissa länder med specifika handelsmönster ofta kan ha betydande skillnader mellan produktionstillväxt och inkomsttillväxt. 45

46 Y = α+mpc Tr θ i+β θ i +G+γ μ exp(e t+1) (1+i i) δ σ exp(e t+1 ) (1+i i) 1 MPC+MPC Ta+MPZ 4.16 Som synes har vi fått ett ganska komplext uttryck för IS-kurvan. Vi kommer därför att ta datorn till hjälp för att beräkna vår modell. I nästa kapitel kommer vi att utgå ifrån en liten experimentekonomi och se hur dess IS-kurva ser ut Jämvikt på penningmarknaden Vilken av IS-kurvans kombinationer som kommer att uppnås när ekonomin når en allmän jämvikt beror av vilken ränta som uppkommer på penningmarknaden. Penningmarknaden är den marknad där låntagare möter sparare. Pengar definierar vi här som likvida medel, i princip kontanter och behållning på bankkonton utan bindningstid. 9 Riksbanken har stor möjlighet att påverka den kortsiktiga räntan på penningmarknaden genom att öka eller minska utbudet av pengar som banksystemet kan låna för att låna vidare till företag och privatpersoner. Vår modellering av penningmarknaden är därför väldigt enkel. Under flytande växelkurs antar vi helt enkelt att riksbanken bestämmer vilken räntenivå som gäller på marknaden. 10 Denna ränta illustrerar vi grafiskt med MP-kurvan, penningpolitikskurvan. Vid fast växelkurs utgår vi ifrån att räntan är samma som omvärlden. Det är rimligt om den fasta växelkursen är trovärdig eftersom det då inte bör finnas några apprecierings- eller deprecieringsförväntningar som kan hålla den inhemska räntan på en annan nivå än räntan i omvärlden. 8 Vi ritar IS-kurvan med räntan på Y-axeln och nationalinkomsten på X-axeln. Det matematiska uttrycket blir dock väldigt komplext om man skriver IS-kurvan som ett utryck där räntan är en funktion av nationalinkomsten. 9 Det finns en mängd olika mått på penningmängdens storlek beroende på vilken typ av sparmedel som anses tillräckligt likvida för att räknas in i penningmängden. 10 En modell är ju alltid en förenkling av verkligheten. I verkligheten har riksbanken goda möjligheter att styra korta räntor medan de längre räntorna styrs av inflationsförväntningarna i ekonomin och därmed endast indirekt påverkas av riksbankens beslut. Modellens antagande kan vara ganska rimligt om företagen i första hand tar hänsyn till den korta räntan när de överväger att göra en investering i år eller om de ska skjuta upp den till nästa år. Eftersom vår modell är en kortsiktig modell kan man argumentera för att det är den korta räntan som är viktig. 46

47 5 Stabiliseringspolitik vid flytande växelkurs I det här kapitlet ska vi analysera de stabiliseringspolitiska möjligheterna för en liten öppen ekonomi med flytande växelkurs. Vi gör det genom att konstruera en liten experimentekonomi i vilken vi sedan analyserar ökad privat konsumtion samt effekten av expansiv finanspolitik och expansiv penningpolitik. Ökad privat konsumtion är ett exempel på en makroekonomisk chock som påverkar efterfrågan i ekonomin och därmed konjunkturläget. 5.1 Beskrivning av experimentekonomin. Tabell 5.1 nedan visar BNP och dess komponenter uppställda som en försörjningsbalans. I vår experimentekonomi utgör exporten en knapp tredjedel av BNP. Tabell 5.1 Försörjningsbalans i experimentekonomin Försörjningsbalans Tillgångar: Användning: BNP Privat konsumtion Import Investeringar 694 Offentlig konsumtion 930 Export Vi antar att såväl nettot av faktorinkomster från utlandet som nettot av transfereringar från utlandet är lika med noll så att disponibel nationalinkomst, bruttonationalinkomst och bruttonationalprodukt är lika stora och noteras med Y. Vi antar följande funktioner för de olika komponenterna i aggregerad efterfrågan. C = MPC(Y Ta Y + Tr) i Där Tr = 720 och Ta = 0,5 I = i EX = E IM = E Y Utlandsräntan = 2,8 % Nominell växelkurs (utländsk valuta per inhemsk valuta) = 1 Förväntad nominell växelkurs om ett år (utländsk valuta per inhemsk valuta) = 1 Under dessa förutsättningar kommer IS-kurvan att de ut som i vänstra diagrammet i figur 5.1 nedan. I vänstra diagrammet illustrerar vi riksbankens val av reporänta med Penningpolitikskurvan, MP (Monetary Policy). Den högra delen visar hur räntepariteten ser ut. Tillsammans utgör dessa diagram vår IS-MP-IRP modell (IRP står för interest rate parity ). 47

48 Figur 5.1 IS-MP-IRP-modellen i experimentekonomin IRP IS MP Vad skulle ske i vår experimentekonomi om hushållen plötsligt skulle öka sin konsumtion? Det skulle leda till att IS-kurvan skiftar åt höger. Vi antar en initial ökning av privat konsumtion på 70, vid varje given nivå på nationalinkomsten. Effekterna av detta visas i figur 5.2 och tabell 5.2 nedan. Figur 5.2 Effekter av ökad privat konsumtion i IS-MP-IRP-modellen IS 2 IRP IS 1 MP 48

49 Tabell 5.2 Effekter av ökad privat konsumtion i IS-MP-IRP-modellen Efter ökningen i Ursprungsläget privat konsumtion Privat konsumtion Investeringar Offentlig konsumtion Export Import BNP Inhemsk ränta 2,8 % 2,8 % Nominell växelkurs 1,000 1,000 Offentligt sparande 0 36 Nettoexport 0-22 Trots att vi bara ökade konsumtionen med 70 så ökar den totalt sett med 94. När hushållen ökar sin konsumtion, ökar företagens försäljning. Företagen måste anställa fler eller utnyttja mer övertid, därmed ökar hushållens inkomster vilket leder till att de konsumerar ännu mera. Detta brukar kallas för multiplikatoreffekten. En del av den ökade konsumtionen består av importerade produkter. Därför ökar även importen. Importökningen leder till att nettoexporten minskar och vi får ett underskott i bytesbalansen. Ökningen av BNP (och BNI eftersom modellen antar att förändringen av BNI är lika med förändringen av BNP) är som synes mindre än ökningen av privat konsumtion eftersom nettoexporten minskar. Detta brukar kallas för en crowding out effekt. När inkomsterna stiger ökar också statens skatteintäkter. Det leder till att det offentliga sparandet ökar med 36. Eftersom räntan är oförändrad är investeringarna oförändrade. Eftersom växelkursen inte påverkades är exporten oförändrad. Det här exemplet visar hur IS-MP-IRP-modellen kan användas för att analysera effekter på nationalinkomst, ränta och växelkurs från en förändring av någon av komponenterna i aggregerad efterfrågan. Nackdelen med modellen är att den inte ger oss förändringen av inflationstakten. I nästa avsnitt ska vi därför introducera en modell som tar hänsyn till förändringar av inflationstakten, AS-AD-LAS-modellen. Medan IS-MP-IRP-modellen enbart tar hänsyn till efterfrågan i ekonomin tar AS-AD-LAS-modellen även hänsyn till utbudssidan. 5.2 AS-AD-LAS-modellen Figur 5.3 visar AS-AD-LAS modellen för en ekonomi där vi har jämvikt på arbetsmarknaden, d.v.s. vi har vare sig hög eller lågkonjunktur. I det fallet är aggregerad efterfrågan lika med långsiktigt aggregerat utbud. I AS-AD-LAS modellen har vi inflation på y-axeln och BNP på x-axeln. Men eftersom en förändring BNP ger motsvarande förändring av nationalinkomsten kan vi också läsa av förändringen av nationalinkomsten från x-axeln. När vi producerar mera behöver företagen mer arbetskraft så en rörelse åt höger innebär också ökad sysselsättning och därmed minskad arbetslöshet. I princip kan vi alltså tolka effekten på 4 olika variabler utifrån rörelsen utefter x-axeln. Den långsiktiga utbudskurvan, LAS-kurvan, visar den långsiktiga produktionsmöjligheten givet att arbetsmarknaden är i jämvikt och dess läge beror av hur mycket arbetskraft och 49

50 kapital vi har samt vår produktivitet. På kort sikt är dessa oberoende av inflationstakten och LAS-kurvan är därmed en vertikal linje. Figur 5.3 AS-AD-LAS-modellen, ekonomin i jämvikt LAS AD AS Inflations mål Den aggregerade efterfrågakurvan, AD-kurvan, ger oss ett samband mellan total efterfrågan och inflationstakt. Om vår inflation är högre än inflationen utomlands minskar nettoexporten vilket ger en lägre efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster. Det gäller åtminstone om inte nominella växelkursen deprecierar för att återställa konkurrenskraften. Därmed bör en högre inflationstakt ge en lägre efterfrågan och AD-kurvan lutar därför nedåt. Den kortsiktiga utbudskurvan AS-kurvan ger oss ett samband mellan inflationstakt och utbud. Detta samband har olika orsaker. En orsak är att det är lättare för företagen att höja sina priser när efterfrågan är hög. När vi är till höger i diagrammet tenderar därför de företag som agerar som prissättare att sätta högre priser och vi får en högre inflationstakt. Andra företag är pristagare. En ökad inflationstakt, givet ett framförhandlat löneavtal, ökar deras intäkter mer än vad kostnaderna ökar. Kortsiktigt tenderar då deras vinstmaximerande produktionsvolym att öka och de bjuder ut en större mängd på marknaden. En ökad inflationstakt ger därmed ett större utbud. AS-kurvan skär alltid LAS-kurvan vid nivån för förväntad inflation. Om inflationstakten blir som förväntat när lönerna förhandlades fram kommer arbetsmarknaden vara i jämvikt och produktionsnivån lika med LAS. I figur 5.3 antas att marknaden förväntar sig att inflationen ska bli lika med riksbankens mål För en utförligare förklaring av de olika kurvorna i AS-AD-LAS-modellen se Mankiw macroeconomics. 50

51 5.3 Åtstramande finanspolitik Låt oss nu fortsätta med vårt exempel där hushållen ökade sin konsumtion. Enligt IS-MP modellen såg vi att det vid en given prisnivå gav en högre aggregerad efterfrågan. När vi analyserar makropolitiska chocker i IS-MP-modellen ger oss rörelsen på BNP/Nationalinkomst axeln förändringen av aggregerad efterfrågan d.v.s. åt vilket håll vi ska skifta AD-kurvan i AS-AD-LAS modellen. I AS-AD-LAS-modellen leder det därför till att AD skiftar upp mot höger. Den här situationen illustreras i figur 5.4. BNP stiger till y. Vid en högre produktion efterfrågar företagen mer arbetskraft och arbetslösheten är lägre än jämviktsarbetslösheten. Inflationen π är högre än riksbankens inflationsmål. Den här situationen är problematisk av flera skäl. Inflationen urholkar lönenivåerna och ger oss lägre reallöner. Den ovanligt höga efterfrågan kan ge upphov till mindre väl genomtänkta investeringar som inte har en långsiktig lönsamhet. Överoptimistiska investeringsbeslut i högkonjunkturen ger en risk för att företag får ekonomiska problem i framtiden och orsakar i värsta fall konkurser som gör nästa lågkonjunktur djupare än den annars skulle varit. Det kan tyckas trevligt att arbetslösheten är låg just nu men en arbetslöshet som är lägre än jämviktsarbetslösheten riskerar att ge oss en betydlig högre arbetslöshet vid nästa lågkonjunktur. Figur 5.4 AS-AD-LAS-modellen, högkonjunktur AD 2 LAS AD 1 AS π Inflations mål y För att uppnå jämvikt på arbetsmarknaden behöver vi minska efterfrågan. Vi behöver en åtstramande finans- eller penningpolitisk åtgärd för att uppnå det. När vi analyserar makropolitiska åtgärder i IS-MP-modellen ger oss rörelsen på BNP/Nationalinkomst axeln förändringen av aggregerad efterfrågan d.v.s. åt vilket håll vi ska skifta AD-kurvan i AS-AD- LAS modellen. Åtstramande finanspolitik liksom åtstramande penningpolitik måste således ge oss en rörelse åt vänster i IS-MP-modellen och ett skift nedåt till vänster av AD-kurvan i 51

52 AS-AD-LAS-modellen. Om det skiftet är tillräckligt stor kan vi uppnå en makroekonomisk jämvikt, med andra ord nå en situation där AS- och AD-kurvorna skär varandra i LAS. Låt oss först analysera vad som sker om vi tillämpar en åtstramande finanspolitik. Vi går tillbaka till vår experimentekonomi och antar att LAS är 3 300, dvs. den nivå på BNP som vi hade innan hushållen ökade sin konsumtion. Den nuvarande nivån på aggregerad efterfrågan är och ger alltså en produktionsnivå som är högre än LAS och därmed en arbetslöshet som är högre än jämvikt. Vi börjar med att analysera en höjd inkomstskatt från 0,5 till 0,52. Det leder till att hushållens disponibla inkomster minskar och därmed kan vi förvänta oss att hushållens konsumtion minskar igen, vilket skulle minska aggregerad efterfrågan. Vi implementerar detta i modellen genom att ändra Ta från 0,5 till 0,52. Resultatet visas i figur 5.5 och tabell 5.3. Figur 5.5 Effekter av höjd skatt i IS-MP-IRP-modellen IRP IS 2 IS3 IS 1 MP Skatteökningen ger som sagt en lägre disponibel inkomst hos hushållen vilka därmed minskar sin konsumtion. Detta ger en lägre efterfrågan på marknaden för varor och tjänster som illustreras av att IS skiftar åt vänster från IS 2 till IS 3. Skattehöjningen var dock för liten för att ta oss hela vägen tillbaka till jämvikt. Tabell 5.3 visar effekten på några olika variabler. 52

53 Tabell 5.3 Effekter av höjd skatt i IS-MP-IRP-modellen Ursprungsläget Efter ökningen i konsumtionen Efter den finanspolitiska åtgärden Privat konsumtion Investeringar Offentlig konsumtion Export Import BNP Inhemsk ränta 2,8 % 2,8 % 2,8 % Nominell växelkurs 1,000 1,000 1,000 Offentligt sparande Vi ser att hushållens konsumtion minskar igen till När statens skatteintäkter ökar blir det offentliga sparandet ännu större. Importen minskar igen så underskott i bytesbalansen minskar. Återigen är export och investeringar oförändrade eftersom växelkurs och ränta är oförändrade. Den minskade efterfrågan i IS-MP-IRP-modellen leder till att AD-kurvan skiftar åt vänster i AS-AD-LAS-modellen i figur 5.6. Det gör att inflationen sjunker till π och närmar sig riksbankens inflationsmål. BNP minskar till y och kommer närmare LAS. När produktionen minskar behöver företagen inte lika mycket arbetskraft vilket leder till en lägre sysselsättning. Arbetslösheten ökar och närmar sig jämviktsarbetslösheten. Figur 5.6 Effekter av höjd skatt i AS-AD-LAS-modellen LAS AD 3 AD 2 AS AD 1 π π Inflations mål y y 53

54 Ett annat sätt att bedriva åtstramande finanspolitik är att minska den offentliga konsumtionen. Figur 5.7 och tabell 5.4 visar effekterna av en minskad offentlig konsumtion. Minskningen av G är anpassad så att påverkan på budgetbalansen blir samma som i skatteökningen ovan. Det visade sig att en minskning av offentlig konsumtion med 90 gav en ökning av budgetöverskottet från 36 till 80. Den lägre nationalinkomsten ger lägre skatteintäkter, därmed förbättras budgetsaldot bara med 44 trots att den offentliga konsumtionen sänks med 90. Vi ser att effekterna på BNPs komponenter är snarlika exemplet med skattehöjningen. Hushållens konsumtion minskar inte lika mycket men istället får vi ju en minskning av offentlig konsumtion. Hushållen får ju inte någon skattehöjning i det här fallet vilket innebär att minskningen av deras disponibla inkomster enbart beror av minskad nationalinkomst. Därmed blir minskningen av hushållens konsumtion lägre. Figur 5.7 Effekter av minskad offentlig konsumtion i IS-MP-IRP-modellen IS 2 IRP IS 1 IS 3 MP 54

55 Tabell 5.4 Effekter av minskad offentlig konsumtion i IS-MP-IRP-modellen Ursprungsläget Efter ökningen i konsumtionen Efter den finanspolitiska åtgärden Privat konsumtion Investeringar Offentlig konsumtion Export Import BNP Inhemsk ränta 2,8 % 2,8 % 2,8 % Nominell växelkurs 1,000 1,000 1,000 Offentligt sparande Nettoexport Vi ser att effekten på BNP var större med en minskning av offentlig konsumtion än när vi höjde skatten. Det beror på att minskad offentlig konsumtion i sin helhet påverkar aggregerad efterfrågan medan hushållens konsumtion enbart minskade med den marginella konsumtionsbenägenheten gånger skatteökningen. Det är inte bara hushållens konsumtion som minskar när disponibel inkomst minskar till följd av skattehöjningen utan även deras sparande minskar. Den minskade efterfrågan i IS-MP-IRP-modellen leder till att AD-kurvan skiftar åt vänster i AS-AD-LAS-modellen i figur 5.8. Det gör att inflationen sjunker. Den här gången var den åtstramande effekten så kraftigt att vi hamnar under inflationsmålet. BNP minskar också och hamnar under LAS. Det här åtstramningen var således för stor vilket leder till att arbetslösheten blir högre än jämviktsarbetslösheten. Figur 5.8 Effekter av minskad offentlig konsumtion i AS-AD-LAS-modellen 55

56 LAS AD 1 AD 2 AS π AD 3 Inflations mål π y y 5.4 Åtstramande penningpolitik Det andra alternativet vi har för att dämpa aggregerad efterfrågan är att bedriva en åtstramande penningpolitik. Med åtstramande penningpolitik menas att riksbanken höjer sin styrränta, som vi i Sverige kallar för reporäntan. Vi provar en räntehöjning från 2,8 till 3,2 procent. Resultatet av det viss i figur 5.9 och tabell 5.5. När riksbanken ökar räntan blir det attraktivare att spara inom landet. Efterfrågan på inhemsk valuta ökar och växelkursen apprecierar vilket visas av rörelsen till höger i IRP-diagrammet. I IS-MP-diagrammet ser vi hur räntehöjningen leder till en rörelse uppåt till vänster längs med IS 2 och bidrar till en lägre efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster. Figur 5.9 Effekter av åtstramande penningpolitik i IS-MP-IRP-modellen 56

57 IS 2 IRP IS 1 MP 2 MP 1 57

58 Tabell 5.5 Effekter av åtstramande penningpolitik i IS-MP-IRP-modellen Ursprungsläget Efter ökningen i konsumtionen Efter den penningpolitiska åtgärden Privat konsumtion Investeringar Offentlig konsumtion Export Import BNP Inhemsk ränta 2,8 % 2,8 % 3,2 % Nominell växelkurs 1,000 1,000 1,004 Offentligt sparande Nettoexport Privat konsumtion minskar p.g.a. lägre nationalinkomst men också p.g.a. av en högre ränta som gör det mer attraktivt att spara. Investeringar minskar p.g.a. högre ränta. Exporten minskar p.g.a. apprecierad växelkurs. Importen minskar p.g.a. lägre nationalinkomst, när vi inte köper lika mycket kommer vi också köpa färre importerade produkter, men ökar p.g.a. apprecieringen som gör importerade produkter billigare i förhållande till inhemska produkter. I det här fallet ser vi att inkomsteffekten dominerar så att importen minskar. Importen minskar till och med mer än exporten vilket innebär att nettoexporten ökar något och minskar underskottet i bytesbalansen. Generellt sett kan man inte veta säkert hur nettoexporten påverkas av penningpolitiken, den kan både öka och minska eftersom effekten på importen är dubbel. Apprecieringen ökar importen medan inkomstminskningen minskar den. Dock blir effekten oftast ganska liten eftersom inkomsteffekten och växelkurseffekten tar ut varandra. 58

59 Den minskade efterfrågan i IS-MP-IRP-modellen leder till att AD-kurvan skiftar åt vänster i AS-AD-LAS-modellen i figur Det gör att inflationen sjunker till π och närmar sig riksbankens inflationsmål. BNP minskar till y och kommer närmare LAS. Arbetslösheten ökar och kommer närmare jämviktsarbetslösheten. Figur 5.10 Effekter av åtstramande penningpolitik i AS-AD-LAS-modellen LAS AD 3 AD 2 AS AD 1 π π Inflations mål y y Vi ser att effekterna på inflation och nationalinkomst är snarlika för åtstramande penningpolitik och åtstramande finanspolitik. Det som skiljer är vilka komponenter som ändras i BNP. Åtstramande finanspolitik minskar konsumtionen medan åtstramande penningpolitik minskar investeringar och export. Åtstramande finanspolitik minskar dessutom statens lånebehov medan åtstramande penningpolitik ökar lånebehovet p.g.a. lägre skatteintäkter. Omvänt kommer en expansiv finanspolitik att öka statens lånebehov och en expansiv penningpolitik minskar statens lånebehov. En åtstramande finanspolitik förstärker bytesbalansen p.g.a. minskad import medan penningpolitiken har ganska liten effekt på bytesbalansen. En ekonomi som har problem med bytesbalansunderskott eller hög statsskuld bör därför föredra expansiv penningpolitik före expansiv finanspolitik och åtstramande finanspolitik före åtstramande penningpolitik. 59

60 6 Växelkursregimer I föregående kapitel studerade vi de stabiliseringspolitiska alternativen för ett land med flytande växelkurs. Idag är det relativt vanligt med flytande växelkurser. Under 50- och 60- talen hade dock de flesta länder i världen fast växelkurs. Under början av den tidsperioden hade de flesta länder också en reglerad valutamarknad. Man behövde tillstånd för att få växla landets valuta till den reglerade fasta växelkursen. Ett exempel på ett land som fortfarande har denna typ av valutareglering är Kina. Kina har en fast växelkurs och man behöver tillstånd av staten för att få växla valutan. Ett tredje alternativ är att kombinera en fast växelkurs men fria kapitalrörelser, d.v.s. att man inte behöver tillstånd för att växla pengar. I det fallet lovar riksbanken att alltid växla obegränsad mängd av den inhemska valutan till en i förväg fastställd fast växelkurs. Denna valutaregim tillämpas idag bland annat av Danmark och Litauen. Den regimen var ganska vanlig under slutet av 80 talet då många länder hade var sina fasta växelkurser men började avreglera kapitalmarknaderna. Eftersom det inte behövs några tillstånd för att växla pengar innebär det att det kan skapas stora valutautflöden eller valutainflöden vid obalanser i ekonomin. (Vid flytande växelkurs skulle den typen av valutaflöden ge upphov till apprecieringar eller deprecieringar av växelkursen som automatiskt skulle minska flödena.) Vilka är då de stabiliseringspolitiska alternativen för ett land med fria kapitalrörelser och fast växelkurs? Om den fasta växelkursen är trovärdig, så att marknaden tror att den fasta växelkursen kommer att bestå, innebär det att den förväntade framtida växelkursen också är lika med den fasta växelkursen. Det finns inga förväntningar om deprecieringar eller apprecieringar. Räntepariteten säger oss då att räntan måste vara densamma som räntan utomlands. Om räntan skulle vara lägre än den utländska räntan skulle vi få stora utflöden av valuta. Om räntan är högre får vi stora inflöden. Det innebär att riksbanken måste hålla räntan på samma nivå som i utlandet för att skapa jämvikt på valutamarknaden. Vid fast växelkurs och fria kapitalrörelser kan riksbanken därmed inte föra någon självständig räntepolitik, det är därmed inte möjligt att använda penningpolitik för att stabilisera ekonomi. Vid fast växelkurs är det således endast finanspolitiken som kan användas för att stabilisera konjunktursvängningarna. Om vi har fasta växelkurser och fria kapitalrörelser så kan vi inte bedriva en oberoende penningpolitik. Om vi reglerar kapitalrörelserna, d.v.s. om det krävs tillstånd av staten för att växla pengar, kan den fasta växelkursen kombineras med en oberoende penningpolitik. Om det inte är tillåtet att växla pengar utan tillstånd, kan vår ränta avvika från räntan i de länder med vilka vi har fast växelkurs, utan att det skapar stora valutaflöden. Av de tre sakerna, fast växelkurs, avreglerade kapitalmarknader och oberoende penningpolitik måste vi avstå en. Vi kan inte ha alla tre samtidigt. Om vi avstår ifrån en fast växelkurs kan vi kombinera en oberoende penningpolitik med fria kapitalrörelser, om vi reglerar kapitalflödena kan vi kombinera fast växelkurs med oberoende penningpolitik. Om vi accepterar att inte kunna bedriva någon självständig penningpolitik kan vi kombinera fast växelkurs med avreglerade kapitalmarknader. Detta brukar kallas för trilemmat. Vi kan illustrera valmöjligheterna i en figur med en triangel. I figur 6.1 har jag illustrerat trilemmat och ett antal länders val. I triangels hörn har vi fast växelkurs, avreglerade 60

61 kapitalmarknader och oberoende penningpolitik. Ett land tvingas välja en sida i triangeln och därmed kombinera två hörn. Motstående hörn får man avstå ifrån. Figur 6.1 Trilemmat Fast växelkurs Danmark Kina Avreglerad kapitalmarknad USA, Sverige, Euro-området Oberoende penningpolitik I figur 6.1 kan vi se att Kina valt att kombinera en fast växelkurs med kapitalregleringar för att på så vis kunna bedriva en oberoende penningpolitik. Kina avstår således från en avreglerad kapitalmarknad. De flesta av världens länder hade den typen av valutapolitik under 50, 60 och 70-talen. Idag är den ganska vanlig bland utvecklingsländerna. Danmark har valt att kombinera en fast växelkurs med avreglerad kapitalmarknad, priset för det är att de inte kan bedriva någon oberoende penningpolitik. Sverige, USA och Euro-området har valt att kombinera en flytande växelkurs med avreglerad kapitalmarknad. Genom att avstå den fasta växelkursen kan vi bedriva en oberoende penningpolitik. Under efterkrigstiden har Sverige provat alla tre alternativen. Under 50, 60 och 70-talen kombinerade vi en fast växelkurs med kapitalregleringar. Under 80 talet avreglerades kapitalmarknaderna gradvis och penningpolitiken blev mer och mer oberoende. I slutet av 80 talet och fram till 92 hade vi därmed en kombination av avreglerad kapitalmarknad och fast växelkurs och kunde därmed inte bedriva någon oberoende penningpolitik. Sedan övergången till flytande växelkurs 1992 har vi kombinerat en flytande växelkurs med avreglerad kapitalmarknad och därmed återigen fått en möjlighet att bedriva en oberoende penningpolitik. 61

62 6.1 Valet av valutaregim I det här avsnittet ska vi jämföra tre olika typer av valutaregimer. Flytande växelkurs, fast växelkurs och valutaunioner. Vid den flytande växelkursen låter man växelkursen, d.v.s. priset på valutan, bestämmas av marknaden. Vid den fasta växelkursen regleras växelkursen till en viss nivå. En fast växelkurs kan antingen vara ensidig, d.v.s. att ett land på egen hand beslutar att hålla växelkursen fast mot en annan valuta. Men det kan också vara ett organiserat samarbete där länderna tillsammans skapar en uppsättning regler kring sina valutor och hjälps åt att hålla de fasta växelkurserna. I en valutaunion går man ett steg längre och avskaffar de nationella valutorna så att alla länder inom unionen använder samma valuta. Fördelen med den flytande växelkursen är att landet kan bedriva en egen oberoende penningpolitik för att stabilisera ekonomin och minska konjunktursvängningarna. Under den fasta växelkursen måste man hålla räntan på samma nivå som i omvärlden. Under valutaunionen har man en gemensam riksbank som sätter en räntenivå för hela valutaunionen. De enskilda länderna i valutaunionen har ingen möjlighet att bedriva en penningpolitik som passar det egna landets konjunkturläge om det skulle avvika från hela unionens konjunkturläge. Avsaknaden av en oberoende penningpolitik kan göra det svårare att hålla en stabil inflationstakt under fast växelkurs och valutaunion. Samtidigt blir kostnaden av en avvikande inflationstakt betydligt större när växelkursen inte anpassar sig för att hålla den reala växelkursen på en nivå där den internationella konkurrenskraften bibehålls. Det finns starka skäl att tro att konjunktursvängningarna blir större under en fast växelkurs eller om landet deltar i en valutaunion. Det gäller speciellt om landet har en avvikande industristruktur och därmed ett annorlunda konjunkturmönster från de övriga länderna i valutaunionen eller växelkurssamarbetet, så att den gemensamma penningpolitiken stämmer dåligt. Om länderna har likartad industristruktur bör negativa och positiva chocker till efterfrågan komma ungefär samtidigt och den gemensamma penningpolitiken bör stämma relativt väl för alla länderna. Men om ett land exempelvis är helt beroende av skogsindustrin och de övriga i stort sett saknar skogsindustri skulle en nedgång i skogsindustrin drabba det landet med ett fall i konjunkturen samtidigt som de övriga länderna är opåverkade. Det blir då omöjligt att bedriva en penningpolitik som passar hela unionen. Om länder har ett likartat konjunkturmönster säger vi att de makroekonomiska chockerna är symmetriska. En chock som bara drabbar ett eller ett fåtal av länderna kallas för en asymmetrisk chock. Fördelen med fasta växelkurser och valutaunioner är att de sänker transaktionskostnaderna vid internationell handel. Den fasta växelkursen gör det enklare att jämföra priser mellan läder eftersom man hinner lära sig värdet på utländska valutor och man slipper kostnader för att försäkra sig mot kursförluster. Vid valutaunionen sänks transaktionskostnaderna ytterligare då man helt slipper alla kostnader förknippade med att växla pengar. Genom att internationell handel blir billigare kan man förvänta sig att vi får mer internationell handel. Länderna utnyttjar därmed sina komparativa fördelar bättre vilket bör öka deras totala produktionsnivå. 62

63 Det finns således skäl att tro att produktionsnivån blir högre vid fasta växelkurser och valutaunioner men också att den kommer att variera mer och att vi därmed får djupare ekonomiska kriser. Av ovanstående kan man möjligen tycka att den fasta växelkursen borde vara det sämsta alternativet av de tre. Man blir av med den oberoende penningpolitiken och får därmed svårare att hantera konjunktursvängningar men man har fortfarande kvar behovet av att växla pengar vid internationell handel så transaktionskostnaderna sänks inte lika mycket som vid ett medlemskap i valutaunionen. Fördelen med den fasta växelkursen jämfört med valutaunionen är dock att det är mycket enklare att ändra sig. Om man ska lämna en valutaunion måste man bygga upp en nationell riksbank igen och börja trycka en egen valuta. Ska man lämna en fast växelkurs är det bara att riksbanken slutar intervenera på valutamarknaden. Att välja att gå med i en valutaunion kan därmed vara ett större steg som är svårare att ångra än att välja att delta i samarbete kring fasta växelkurser. 6.2 Kriterier för optimala valutaområden I föregående stycke kom vi fram till att nackdelen med att gå med i en valutaunion är att man kan förvänta sig en något mer volatil ekonomisk utveckling med något djupare kriser men fördelen att man slipper transaktionskostnader vid internationell handel. Huruvida fördelen överväger nackdelen för en grupp av länder beror av hur ländernas ekonomier fungerar. Teorin kring optimala valutaunioner försöker besvara frågan om vilka aspekter som är viktiga för att avgöra om det är en bra eller dålig idé för en grupp av länder att ingå en valutaunion med varandra. Eftersom ett samarbete kring fasta växelkurser har ungefär likartade ekonomiska konsekvenser som en valutaunion kan dessa kriterier i princip också användas i valet mellan fast och flytande växelkurs, när man har en nationell valuta. Kriterium 1, Ekonomisk integration Ju fler ekonomiska transaktioner som sker över gränserna mellan länderna, desto mer kommer man att tjäna på att transaktionskostnaderna sänks om man använder samma valuta. Om det sker många ekonomiska transaktioner mellan länder är det en god idé att skapa en valutaunion. Enligt detta kriterium skulle Sverige ha mer att vinna på att ingå en valutaunion med Tyskland än med Burkina Faso eftersom vi har mer handel med Tyskland än med Burkina Faso. Länder med många ekonomiska transaktioner mellan säg sägs vara väl integrerade. Det skulle vara ganska kostsamt att ha olika valutor i Västmanland och Stockholms län eftersom många personer i Västmanland ofta reser till Stockholm och då skulle behöva hantera två olika valutor. Eftersom Västmanlands län och Stockholms län är så integrerade bör de ingå i samma valutaområde. Kriterium 2, Symmetriska chocker Om ekonomiska chocker tenderar att inträffa samtidigt i alla länderna som ingår i en valutaunion säger man att länderna har en symmetrisk konjunkturutveckling. I så fall kommer den gemensamma penningpolitiken att fungera väl för alla medlemmar i valutaunionen. 63

64 Om chockerna däremot är asymmetriska, om ett land tenderar att drabbas av konjunkturnedgångar vid andra tidpunkter än övriga länder, blir kostnaden av avsaknaden av en egen penningpolitik betydligt större. Länder med likartad industristruktur tenderar att ha mer symmetriska chocker. Om vi får en nedgång i oljepriset drabbar det alla oljeproducerande länder men gynnar oljeimportörer. En nedgång i pappersanvändningen drabbar pappersproducerande länder etc. Detta kriterium säger att det är en god idé att ha en valutaunion om länderna har en symmetrisk konjunkturcykel, vilket oftast innebär att de ska ha en likartad industristruktur. Kriterium 3, Hög arbetskraftsrörlighet Om länderna i en valutaunion har en asymmetrisk konjunkturutveckling tenderar deltagande i valutaunionen att ge djupare kriser p.g.a. avsaknaden av en nationell penningpolitik. Vi har sett exempel på detta under senare år i Euro området där bl. a. Grekland, Portugal och andra krisländer har haft hög arbetslöshet samtidigt som efterfrågan har varit hög i den Tyska ekonomin. Det skulle behövas en åtstramande penningpolitik i Tyskland samtidigt som Grekland och Portugal skulle behöva en kraftig expansion. ECB, den europeiska centralbanken tvingas till en kompromiss mellan dessa behov. Om det nu vore enkelt för greker och portugiser att veckopendla till Tyskland skulle de inte drabbas lika hårt av arbetslösheten i Grekland och Portugal. Samtidigt skulle bristen på arbetskraft i Tyskland minska. Hög rörlighet hos arbetskraften kan därför lindra de negativa effekterna av asymmetriska chocker i en valutaunion. Detta kriterium säger att det är en god idé för en grupp länder att ingå i en valutaunion om de har en stor rörlighet av arbetskraft mellan sig. Kriterium 4, Gemensamt skatte och transfereringssystem När krisen slog till i södra Europa, med ökande arbetslöshet som följd, steg kostnader för arbetslöshetsersättning till de arbetslösa samtidigt som skatteintäkterna föll vilket skapade stora underskott i dessa länders statsbudgetar. Dessa underskott skapade förväntningar om att de inte skulle kunna betala sina statskulder, vilket ledde till en högre ränta. När deras statsobligationer började betraktas som en riskinvestering kräver marknaden en högre ränta. Den högre räntan skapade ännu större underskott i statsbudgetarna. Västsverige drabbades också ganska hårt av finanskrisen p.g.a. krisen för fordonsindustrin. Bilinköp är väldigt konjunkturkänsliga. Så även i Västsverige föll skatteintäkterna och kostnaderna för a-kassa steg. Men Västsverige har ju inte en egen statsbudget. Eftersom hela Sverige har ett gemensamt skattesystem och ett gemensamt socialförsäkringssystem kunde bördan av de ökade kostnaderna för a-kassa i Västsverige bäras av skattebetalare i Stockholm som inte blivit arbetslösa. Ett gemensamt skatte- och bidragssystem innebär att vi automatiskt för pengar från de delar av valutaområdet som för tillfället har en god ekonomi till de som för tillfället har problem. Därmed tar vi bort köpkraft från Stockholm och ökar den i Västsverige, vilket ökar efterfrågan i krisregionen och dämpar den i regionen som har en relativt sett starkare utveckling. Att efterfrågan dämpas i Stockholm innebär att det blir enklare för riksbanken att föra en 64

65 expansiv penningpolitik utan att skapa utterliggare press uppåt på priser och lägenheter i stockholmsregionen. Inom Euro området förhandlade man fram krispaket som innebar att de länder som drabbats av krisen fick bistånd av de länder som för tillfället har en god ekonomisk utveckling. Det som skedde automatiskt inom Sverige tvingades man förhandla fram. Men det kan vara mycket svårare att i efterhand få acceptans för att stödja krisområden än att i förväg bestämma om gemensamma system för skatter och bidrag. Nästa gång kanske krisen slår till i norra Europa. Kan vi då vara säkra på att grekerna kommer att stödja oss? Det kan vara lättare att förhandla fram det gemensamma transfereringssystemet i förväg, innan vi vet som kommer att få stöd och vem som ska betala. Ett gemensamt skatte- och transfereringssystem fördelar bördan vid ekonomiska kriser inom delar av en valutaunion. Det fungerar som ett slags försäkringssystem mot ekonomiska chocker och en automatisk stabilisator av ekonomin. Men om Euro området skulle införa ett gemensamt skatte- och transfereringssystem skulle det nationella självbestämmandet över skatte och transfereringssystemens utformning minska kraftigt. Det kan därför vara svårt att skapa politisk acceptans för att genomföra det. En ökad rörlighet för människor mellan valutaunionens länder kan ytterligare stärka argumenten för ett gemensamt transfereringssystem. Annars finns risk att vissa länder försöker skrämma iväg tiggare och utsatta grupper till andra länder för att slippa kostnaderna för försörjningsstöd. Andra argument för att ingå i en valutaunion Ett annat argument för att ingå i en valutaunion kan vara att få hjälp att hantera sin inflationsbekämpning. Om man har haft en historia av hög och volatil inflation och därmed ett lågt förtroende för den nationella riksbanken skulle man möjligen rent av kunna tjäna på att förlora sin egen penningpolitik. Detta skulle möjligen kunna användas som ett argument för vissa europeiska länder som tidigare haft problem med inflation. Genom att gå med i EMU skulle de få del av Bundesbanks höga trovärdighet. Många av de sydeuropeiska länderna fick också betydligt lägre inflation i och med deras beslut att gå med i EMU. Men andra sidan av detta mynt är att kostnaden av en högre inflationstakt blir betydligt större i valutaunionen när inte växelkursen kan kompensera för den. Så även om inflationen sjönk i Sydeuropa blev konsekvenserna av den kvarvarande inflationen betydligt värre i och med deltagandet i EMU. Man kan också anföra politiska argument för deltagande i EMU. Länderna i Euro samarbetet har fler gemensamma politiska möten och man kan tänka sig att de då också får lättare att påverka andra beslut inom europeiska unionen och därmed får mer politisk makt än de länder som står utanför EMU. 65

66 6.3 De internationella valutasystemens historia Här hänvisar jag till sidorna 286 till 301 i Husted Melvin men utvecklar lite om vad som gällde i Sverige under efterkrigstiden. Sverige deltog i Brettod Woods systemet fram till dess sammanbott. Därefter deltog vi i den så kallade valutaormen som var ett euroepiskt samarbete kring fasta växelkurser lämnade Sverige valutaormen eftersom vi ville göra större devalvering än vad samarbetsländerna tillät. Mellan 1977 och 1991 hade vi en ensidig fast växelkurs mot en korg av de viktigaste valutorna i vår utrikeshandel. Under den tidsperioden devalverades den fasta växelkursen både 1981 och gick vi återigen in i det europeiska valutasamarbetet då kronan fick en fast växelkurs mot Ecun, en räknevaluta som användes i det europeiska växelkurssamarbete som senare skulle utvecklas till en valutaunion övergick vi till flytande växelkurs efter den valutakris som behandlas i nästa sektion. Eftersom den fasta växelkursen i Sverige under perioden 1997 till 1991 definierades mot en korg av valutor kunde kronan röra sig gentemot de enskilda valutorna när deras inbördes växelkurser ändras. När dollarn apprecierade mot tyska mark deprecierades kronan mot dollarn och apprecierades mot marken och tvärtom. Detta illustreras i figur 6.2 där vi också ser effekten av devalveringarna 1981 och Den fasta växelkursen gav därför inte så mycket förutsägbarhet om valutakurserna vare sig för de företag som handlade med Tyskland eller de som handlade med USA. Figur 6.2 Svenska växelkursen under valutakorgen Källa: International Financial Statistics, IMF 66

67 6.4 Valutakriser I det här avsnittet ska vi behandla valutakriser. Vi tar den svenska valutakrisen 1992 som resulterade i en övergång från fast till flytande växelkurs som exempel. Men valutakrisen 1992 drabbade inte bara Sverige utan berörde ytterligare 5 europeiska länder, Storbritannien, Finland, Spanien, Portugal och Italien drabbades många länder i Sydostasien av en liknande valutakris, 1999 skedde det i Brasilien och Ryssland och 2001 i Argentina. Låt oss först se vilka förutsättningar som räntepariteten och den relativa köpkraftspariteten ger för ett land med fast växelkurs och avreglerade kapitalmarknader. För att räntepariteten ska vara uppfylld måste ett land med fast växelkurs och avreglerade kapitalmarknader ha samma räntenivå som utomlands. Detta gäller dock enbart om den fasta växelkursen är trovärdig. Om det uppstår förväntningar om en kommande devalvering av den fasta växelkursen kan räntan behöva höjas betydligt över räntenivån utomlands. Under valutakrisen i Sverige 1992 var riksbankens styrränta som högst uppe i 500 %. Detta är dock för riktigt korta räntor. Om man placerade1 000 kr under en vecka till denna ränta fick man ungefär 5000/52 = 96 kr i ränta. Det kan jämföras med att om riksbanken under den veckan skulle ha devalverat svenska kronan med 20 procent skulle man ha förlorat 200 kr. Så vi kan förstå att om det skapas förväntningar om en nära förestående devalvering krävs en ganska hög ränta för att inte folk ska välja att spara sina pengar i andra valutor. Hur kommer det sig då att den svenska fasta växelkursen hade så låg trovärdighet? För att förstå det får vi gå tillbaka till den svenska ekonomiska utvecklingen på 70- och 80-talen. Den relativa PPP hypotesen säger oss att ett land med fast växelkurs inte får ha högre inflation än i omvärlden, annars kommer konkurrenskraften att urholkas över tid. Under 70- talet hade Sverige en inflationstakt som var högre än de länder till vilka vi hade en fast växelkurs. Konsekvens av det var att konkurrenskraften i den svenska industrin hela tiden sjönk. För att återställa kostnadsläget beslöt man att devalvera kronan. Devalveringen sänkte över natten de svenska lönerna relativt kraftigt, vilket gav en kraftigt ökad konkurrenskraft och därmed en ökad export. Den kraftiga ökningen av efterfrågan driver dock på inflationen. För att bevara den ökade konkurrenskraften hade man behövt en åtstramande finanspolitik för att motverka detta. Men istället fick vi en ytterligare ökad inflation som snart försatte oss i samma situation igen, vilken återigen åtgärdades med en devalvering. Man brukar kalla dessa upprepade devalveringar för den svenska devalveringscykeln. Konsekvensen av detta var att den svenska fasta växelkursen fick ett ganska lågt förtroende. Men eftersom kapitalmarknaden var reglerad kunde detta hanteras någorlunda utan alltför stort utbudstryck på kronan. Under slutet av 80-talet avreglerades kapitalmarknaderna. Som en följd av det ökade svenska företag sin upplåning utomlands. Samtidigt ökade utlänningar sitt sparande i svenska kronor. Under slutet av 80 talet hade den svenska ekonomin en högkonjunktur som gav ett relativt högt inflationstryck. Detta resulterade i en appreciering av den reala växelkursen som återigen urholkade Sveriges konkurrenskraft. I figur 6.3 visas hur kostnadsläget utvecklades i Sverige. Figuren visar en typ av real växelkurs som baseras på den relativa arbetskostnaden 67

68 per producerad enhet (Real labour unit cost, RULC). Det är ett sätt att mäta kostnadsläget i ett land som tar hänsyn till nominell växelkurs nominella löneökningar och produktivitetsutvecklingen. Figur 6.3 Sveriges reala växelkurs baserad på RULC Källa: International Financial Statistics, IMF Vi ser att devalveringen 1977 snabbt åts upp av nominella löneökningar och 1982 kommer återigen devalveringar som sänker kostnadsläget, men den höga svenska inflationen leder till att kostnadsläget återigen stiger under sista halvan av 80 talet. Den höga inflationstakten ger också, tillsammans med de generösa avdragsreglerna för bolåneräntor, väldigt låga realräntor. Under senare halvan av 80 talet var realräntan rent av negativ vilket leder till att fastighetspriserna i Sverige stiger kraftigt. Den socialdemokratiska regeringen hade svårt att finna majoritet i riksdagen för de finanspolitiska åtstramningarna som hade krävts för att få bukt med inflationen. I februari 1990, sedan riskdagen fällt ett krispaket som bl. a. innehöll 2 års pris och lönestopp, avgick finansminister Kjell Olof Feldt. Eftersom Sverige tidigare hade hanterat den här typen av situationer med att devalvera den fasta växelkursen skapades förväntningar om att vi återigen skulle devalvera. Utländska investerare började bli rädda att göra en stor kursförlust på pengar de hade sparade i svenska kronor. De växlade sina kronor mot utländska valutor. Samtidigt började svenska företag oroa sig för sina utlandslån och sålde svenska kronor för att köpa utländsk valuta och lösa sina lån. Detta stora utbudsöverskott av svenska kronor på valutamarknaden tvingade Riksbanken att köpa svenska kronor vilket innebar att deras reserver av utländsk valuta minskade. För att stoppa valutautflödet tvingas man då att höja den korta räntan. Samtidigt genomfördes en skattereform som begränsade avdragsrätten för låneräntor från ca 50 % till 30 %. Tillsamman med den lägre inflationstakten och ett högre ränteläge i 68

69 omvärlden gav det ökningar av realräntan upp mot 5 procent vilket utlöste den svenska bostadsbubblan. Med fallande fastighetspriser ökade bankernas kreditförluster och ett flertal banker gick omkull eller övertogs av staten. Återigen skapas devalveringsrykten och riksbanken tvingas till räntehöjningar. I maj 91 knöts kronan till ECU n istället för till den valutakorg den tidigare knutits emot vilket minskade devalveringsryktena något och korta räntan kunder återigen sänkas. När regeringen Bildt tillträdde 1991 betonades vikten av inflationsbekämpning. Devalveringsryktena minskar tillfälligt och riksbanken kan sänka räntan ytterligare. Under hösten 1991 devalverar Finland sin fasta växelkurs efter det kraftiga nedgången av handeln med Ryssland. Förväntningar skapas återigen om att Sverige ska följa efter och riksbanken tvingas att höja räntan. Under hösten 1992 fördjupas krisen i Finland och Storbritannien. I början av september väljer båda länderna att låta sina valutor flyta. Tillsamman med en konkurs i Gotabanken skapar detta kraftiga förväntningar om att även Sverige ska lämna den fasta växelkursen. Den 16 september, samma dag som Storbritannien övergav sin fasta växelkurs annonserar riksbankschef Bengt Dennis en kort ränta på 500 procent med kommentaren att Ingen kan tvivla på att vi kommer att försvara den svenska kronan. På måndagen, sedan regeringen tillsammans med socialdemokraterna förhandlat fram ett krispaket för att minska inflationen och därmed förväntningarna om devalvering, sänks räntan åter till 50 %. Men 50 % är en för låg ränta för att stoppa utflödet av kapital. Den 19 november ger riksbanken upp och överger den fasta växelkursen. Valutakrisen 1992 illustrerar svårigheten med att kombinera en fast växelkurs med avreglerade kapitalmarknader. Det var inte den fasta växelkursen som orsakade krisen i Sverige, den orsakades av den fastighetsbubblan tillsammans med den höga skuldsättningen i såväl i offentlig som privat sektor. Men avsaknaden av en oberoende penningpolitik gjorde det betydligt svårare att möta krisen med en adekvat stabiliseringspolitik. Om man ska klara av att vidmakthålla en fast växelkurs är det oerhört viktigt att det aldrig skapas förväntningar om devalveringar. Den fasta växelkursen måste ha en hög trovärdighet. Och varje devalvering kommer att urholka den trovärdigheten. Varje gång marknaden börjar oroa sig för en devalveringar tvingades Sverige till kraftiga räntehöjningar. Räntehöjningarna slog hårt mot bostadsmarknaden. I ett läge när många tvingas sälja sina fastigheter, vågar ingen låna pengar för att köpa dem. Varvid fastighetspriserna faller ännu mer och ännu fler lån saknar fullgod säkerhet. 69

70 7 Fördjupad analys av sambandet mellan växelkurs och bytesbalans För detta avsnitt hänvisar jag till kapitel 16 i Husted Melvin. När ni läser det kapitlet måste ni tänka på att Husted Melvin definierar växelkursen som inhemsk valuta per utländsk valuta. Stabiliseringspolitikens laggar. J-kurve-hypotesen anger att effekten på bytesbalansen av en depreciering kan vara negativ. Det är dock enbart på riktigt kort sikt i länder där importpriser noteras i utländsk valuta. På lite längre sikt är den positiv som vi antagit i IS-MP-IRP-modellen. Men den kommer att slå igenom först ut först efter 1 till 2 år p.g.a. att det tar tid innan importörer lägger hittar nya leverantörer efter en depreciering. Långsiktiga elasticiteter är större än kortsiktiga. Så penningpolitikens effekt på exporten kommer först efter en tids fördröjning. Även effekten av en ränteförändring på företagens investeringar har en viss fördröjning. De investeringar som företagen redan påbörjat påverkas ej och det tar en viss tid från det att ett företag planerar för en investering i en ny fabrik tills den verkligen börjar byggas. På grund av dessa tidsförskjutningar blir effekten av en ränteförändring på inflationen fördröjd med 1 till 2 år. När riksbanken fattar beslut om reporäntan måste dessa därför baseras på prognoser om framtida inflation. Om prognoserna är dåliga finns viss risk en räntesänkning som avser att stimulera ekonomin i en lågkonjunktur istället ger en för hög stimulans i en kommande konjunkturuppgång. I finanspolitiken finns en lagg i beslutsfattandet. Riskdagen bestämmer nästa års budget ett år i förväg. Därför måste regeringen planera den finanspolitiska ambitionen utifrån prognoser om konjunkturläget nästa år. 70

71 8 Finanskrisens effekter på den svenska ekonomin Finanskrisen 2008 startade ur en finansbubbla relaterad till bostadsmarknaden i USA. Svenska banker drabbades inte lika hårt som banker i en del andra länder. Däremot drabbades våra exportföretag av nedgången i efterfrågan på världsmarknaden. Eftersom exporten utgör en stor andel av Sveriges BNP påverkas vi väldigt mycket av konjunkturläget i omvärlden. Figur 8.1 visar hur svensk export sjönk kraftigt under Vi ser dock att effekten på nettoexporten är marginell eftersom vi samtidigt får en nedgång av importen. Figur 8.1 Svensk handel i varor och tjänster, säsongsjusterad. Källa: SCB s statistiska databaser Kan vi lyckas förklara detta med hjälp av IS-MP-IRP-modellen? Vi kalibrerar modellen utifrån Sveriges försörjningsbalans från 2007 vilken redovisas i tabell 8.1. Den inhemska räntenivån före finanskrisen låg strax över 4 %, i modellen sätter vi den därför till 4 %. Vi sätter såväl spot växelkursen som förväntad framtida växelkurs till 1. I verkligheten finns det ju en mängd olika växelkurser mot olika valutor. Att vi sätter samma värde på spot växelkursen och forwardväxelkursen innebär att vi antar att kronan vare sig förväntades att depreciera eller appreciera mot våra viktigaste handelspartners valutor. Tabell 8.1 Sveriges Försörjningsbalans 2007 Försörjningsbalans Tillgångar: Användning: BNP Privat konsumtion Import Investeringar 635 Offentlig konsumtion 797 Export Källa: SCB s statistiska databaser Vi minskar nu exporten med 200 för att analysera vilka effekterna av det blir i IS-MP-IRPmodellen. Resultaten visas i figur 8.2 och tabell

72 Figur 8.2 Effekter av minskad export IS 2 MP IS 1 IRP På grund av den minskade exporten minskar efterfrågan på svenskproducerade varor och tjänster, vid varje given räntenivå. IS skiftar ner åt vänster och BNP minskar. I tabell 8.6 ser vi att importen minskar p.g.a. lägre nationalinkomst. På grund av den lägre nationalinkomsten minskar statens skatteintäkter och överskottet i budgeten byts mot ett underskott. Tabell 8.2 Effekter av minskad export Efter minskningen Ursprungsläget av exporten Privat konsumtion Investeringar Offentlig konsumtion Export Import BNP Inhemsk ränta 4,00 % 4,00 % Nominell växelkurs 1,000 1,000 Offentligt sparande Nettoexport Hur väl stämmer dessa modellresultat med utfallet i verkligheten? I figur 8.3 ser vi utvecklingen av de olika komponenterna i BNP. Vi ser att privat konsumtion minskar precis som vår modell förutspår. Till skillnad från modellresultatet om oförändrade investeringar får vi dock en minskning av investeringarna. En viktig orsak till denna avvikelse mellan modell och verklighet är att i modellen är det enbart räntan som styr investeringarna. En viktig faktor bakom investeringarnas utveckling, som modellen inte tar hänsyn till, är förväntningar om framtida försäljning. Om finanskrisen skapar en oro i företagen om att deras försäljning 72

73 kommer att falla närmaste tiden tenderar de att skjuta upp sina investeringar. Det finns ingen anledning att öka produktionskapaciteten om försäljningen antas minska. Figur 8.3 Real BNP i Sverige, säsongsjusterad kvartalsdata Källa: SCB s statistiska databaser Vi kan manuellt lägga in fallet i investeringarna i modellen. I nästa simulering simulerar vi därför ett fall i exporten på 200 tillsammans med ett lika stort fall i investeringarna. Resultaten redovisas i figur 8.4 och tabell 8.3 Figur 8.4 Effekter av minskad export och minskade investeringar IS 2 MP IS 1 IRP 73