Att välja eller icke välja vad leder till lycka? Heidi Schmidt NV10e 21/

Transkript

1 Att välja eller icke välja vad leder till lycka? Heidi Schmidt NV10e 21/ Det är svensklektion i klassen NV10e på Danderyds Gymnasium. Istället för att vara i vårt vanliga klassrum har vi blivit flyttade till ett klassrum med en projektor som står riktad mot den vita tavlan. Framför oss i klassrummet står Katarina Blom, och rubriken på powerpointen som visas just nu är Lyckolabbet. Katarina Blom arbetar på Psykologifabriken och är här på Danderyds Gymnasium för att föreläsa för oss om lycka, och inleda vårt månadslånga arbete på just det temat. På lektionen innan denna har vår lärare, Lasse Svensson, ställt oss frågan: Vad är lycka?. Det är en fråga som folk har ställt sig i alla tider. Överallt är lycka något man förväntas uppnå någon gång i livet, ett tillstånd som alla verkar sträva efter. Det finns nästan något magiskt laddat i ordet, som om att livet aldrig kan bli riktigt bra om man inte uppnår lycka. Lycka är något alldeles fantastiskt som alla måste sträva efter. I samhället runt omkring oss mäts status på hur lycklig och framgångsrik, vilket ofta betraktas som en synonym för lycklig, man är. Har man en stor, flott villa och en Ferarri och en vacker fru eller man ses man som framgångsrik, och därmed lycklig, medan om man lever ensam, utan mycket pengar, och utan en partner, anses man som mindre lycklig. Alla tävlar vi om vem som är mest lycklig. Känner man inte ofta när man har uppnått något mål att man måste dela med sig av detta? Eller så hoppas man i alla fall för det mesta att någon frågar. Vissa hävdar att man ska få ett så bra jobb som som möjligt, med så hög lön som möjligt, och då kan man vara lycklig. Andra anser att man ska följa sitt hjärta och göra något man själv tycker om för att blir lycklig. Ofta slutar dock båda fallen med att man jobbar och sliter för att få mat på bordet, pengar till allt man behöver pengar för, och ändå räcker pengarna kanske inte till den där splitter nya iphonen. För den blir man ju lycklig av. Eller hur? I vår klass blev svaren på frågan om vad lycka var väldigt blandade. Några hävdade att det var något flummigt, som bara filosofer visste, men de flesta försökte ändå att sätta ord på det. Lycka är när man känner sig väldigt glad, och inte har något att vara ledsen över, sa någon, medan någon annan sa Hakuna Matata och skrattade. Vissa hävdade att lycka är känslan när man har klarat av något jobbigt problem med glans, eller när man sitter hemma i TV-soffan och njuter av en film man tycker om. Själv anser jag att lycka är det tillstånd man uppnår om man är helt tillfreds med hur tillvaron är just i detta nu, och det inte finns något mer man kan önska sig för att det ska bli bättre. Man oroar sig inte för framtiden, men blickar inte heller bakåt på jobbiga saker som hänt förut. Man bara finns just i detta nu, kanske ute i skogen en varm sommardag med en bok, eller just efter man vunnit en stor tävling i friidrott. Lycka är de stunder då man, oavsett hur mycket bekymmer man faktiskt har, inte känner av dem, och för stunden inte bryr sig om att ta itu med dem. Är lycka dock helt nyttigt? I filmen Lejonkungen, där uttrycket Hakuna Matata (inga bekymmer) används flitigt, och där många av oss hörde det för första gången, är hela budskapet med filmen att man inte ska fly från sina problem eller sopa dem under mattan, utan faktiskt stanna och ta itu med dem. Hjälper det oss att vara lyckliga? Hjälper det någon i vår omgivning? Hjälper det någon alls? I samband med reportaget skulle vi göra ett lyckotest på Svenska Dagbladets hemsida för att avgöra hur lyckliga vi är. Testets allra högsta resultat, om man är så lycklig man kan bli, hade titeln för lycklig, vilket innebär att det finns en risk att man har brister i sin verklighetssyn, eller att man är så optimistisk att man fattar dumma beslut eller att man inte tar nog med hänsyn till sina medmänniskor. Vad jag tror är att lyckonivån som Simba uppnår då han spenderar tid med Timon och Pumbaa är just denna form av lycka, när man inte tar hänsyn till ens eget ansvar, eller helt enkelt väljer att blunda för problem som man borde åtgärda. Lycka i måttlig mängd är nog bara positivt. I klassen var det många som skrattade åt konceptet att vara för lycklig, men är man för lycklig, så mår man själv nog inte sämre, det blir bara en obehaglig återvändo till verkligheten när man till sist upptäcker att man kanske sett på världen på ett lite för optimistiskt sätt.

2 Den fattige som bor i en lägenhet ensam, som jag skrev om i början, betraktas som olycklig. Ändå är det en fas som väldigt många genomgår genom livet innan de skaffat sig ett fast jobb, och är hen olycklig kan vi ju dra slutsatsen att lycka är något som kommer senare. När är då senare? Är det meningen att vi ska lägga all vår energi så att vi kan bli lyckliga om femtio år, när vi är färdiga med att jobba, och inte behöver göra annat än vad vi än har lust med? Ska livet behöva vänta tills man är femtio år gammal? Får man inte vara lycklig nu? Går det med all stress som finns runt omkring oss hela tiden? Man kan väl inte vänta hela sitt liv på att bli lycklig! Det kanske är så som en gammal vän till mig alltid sa: Allt handlar om attityd. Man kanske själv kan styra sin egen lycka i viss mån. På en av lektionerna hade vi en föreläsare från Psykologifabriken som tidigare gått på Danderyds Gymnasium hos oss som berättade lite hur lyckan fungerar vetenskapligt. Under en mycket intressant och lärorik lektion berättade föreläsaren, Katarina Blom, att ca 50 procent av vår momentära, totala lycka är genetisk. Det är alltså hugget i sten, eller snarare DNA, och inget vi kan förändra. Sedan kommer vi till kategorin som Ferarribilen och iphonen representerar; yttre faktorer, som till exempel vår lön, storleken på huset, olika bekvämligheter. Den delen är faktiskt bara 10 procent av den totala lyckan. Denna del är den som de flesta människor använder mest tid på att försöka förändra, och de utgör alltså bara 10 procent av den totala lyckan. Någonstans känns det som om att vi människor lägger alltför mycket fokus på materiella saker. När vi ser att våra yttre förutsättningar och livsomständigheter bara utgör 10 procent av vårt totala lycka, måste vi väl förstå att vi satsar våra resurser på fel ställe? Vi vet att pengar inte köper lycka, men ändå envisas vi med att ha pengar som vårt primära mål, eftersom att det är det som samhället kräver av oss. De resterande 40 procenten då? Vad vi redan har är pengar och genetik. Vad mer kan påverka lyckan? Det är faktiskt så att dessa 40 procent handlar om attityd. De handlar om saker vi kan påverka i vår omgivning och i vårt sätt att tänka, och hur vi tolkar det som händer runt oss. Det handlar om våra beteenden. Inom denna kategori finns det tre olika faktorer som styr vår lyckokänsla: njutning, engagemang och mening. Njutning är den snabbaste och kortvarigaste fakorn som styr vår lycka, medan mening är den längst varande. När man känner att man gör något meningsfullt höjs ens lycka för en lång stund. Katarina berättade att något meningsfullt kan vara ett jobb, eller att det går bra i skolan, medan engagemang är andra saker man gör på fritiden, medan njutning är korta glada stunder, till exempel om man äter en riktigt god glass, eller ser en bra film. För att sträva efter att få en så lång och hållbar lycka som möjligt ser det då ut som om man ska satsa på att hitta mening i sitt liv. Vissa aktiviteter går över gränserna till varandra, och andra kan representera både njutning, engagemang och mening. Ett sådant exempel hittar jag själv inom friidrott. Det är något som verkligen gör mig lycklig, för jag har hittat det som jag vill göra i framtiden. Dessa lyckokänslor varar dock inte för evigt, men även negativa känslor har ett utgångsdatum. Vi såg på en video med Barry Schwartz på ted.com då han förklarade The Paradox of Choice (valparadoxen). Något av det han förklarade i sitt föredrag, och som Katarina Blom även hade med i sitt eget var att hur stabil en lyckokänsla än är, så kommer den att ebba ut. Köper man en ny dator kommer man inte att sucka drömmande och låta sig fyllas av en inre lyckokänsla ett halvår efter man köpt den, som man kanske gjorde i början. Man vänjer sig vid datorn, och helt plötsligt finns det något annat, nyare och finare man hellre vill ha. Dessutom är det också så att om det händer något negativt, till exempel att man blir förlamad, har studier visat att man vänjer sig så snabbt, att även om lyckan dippar direkt efter att man blivit förlamad, tar den sig snabbt tillbaka upp i närheten av där den var förut. På ett år kan man ha funnit tillbaka till ett liv med samma lyckonivå man hade innan. Det är bland annat därför stort överflöde av pengar inte ger en högre, långvarig lyckokänsla än om man bara har lite extra pengar att roa sig för. Man hinner vänja sig för fort vid att ha mycket eller lite, för att det på sikt ska påverka lyckan. Detta kallas för habitueringseffekten från engelskans habit. Det själva Barry Schwartzs föreläsning handlade om var valparadoxen. Vad tycker du om frihet? Den frågan fick jag från från en moderat som ville rekrytera mig till deras ungdomsförbund på busshållplatsen utanför skolan. Det är väl klart att man tycker om frihet, tänkte jag, vem gör inte det? Det spelar väl ingen roll vilket parti man tillhör. Jag svarade så trevligt jag kunde att jag inte

3 var moderat, och sedan småpratade vi lite om vädret tills bussen kom, eftersom att det var en ovanligt kall och snöig dag. Alla tycker vi om frihet, ordet har, liksom lycka en lite magisk klang. På ett universitet i USA gjordes en undersökning där hälften av studenterna i en fotokurs fick fyra dagar på sig att välja vilket foto av sina två favoriter man ville ta med sig hem, medan hälften var tvungna att bestämma samma dag vilket foto de ville behålla, och inte fick någon chans att ändra sig. Man ville undersöka vilken av dessa två möjligheter som gjorde studenterna mest nöjda med tavlan de fick ta med sig. Resultaten av undersökningen var inte vad man kanske skulle ha förväntat sig. Den slutliga frågan var: Hur nöjd är du med bilden du tog hem? Svaret blev att eleverna i den första gruppen var missnöjda med sina val, medan eleverna i den första var mycket mer nöjda med sina val. När man har fler än ett val framför sig och väljer ett, kommer man alltid ha i bakhuvudet någonstans att man kunde ha valt det andra. Det missnöje man har från att inte väjla det andra valet kommer då att subtraheras från lyckan av det första valet, även om det första valet var ett bra val. Om det bara fanns ett förstaval skulle man inte ha flera val, vilket skulle göra att man inte behövde subtrahera något. Om man till exempel får välja mellan en mörk chokladbit eller en mjölkchokladbit kommer man bli mindre lycklig än om man bara fick en mjölkchokladbit. Det betyder ju dock inte att det inte finns några mörka chokladbitar om man bara får mjölkchoklad. Bara att man själv just i stunden inte kan göra något åt att man inte har några mörka chokladbitar hemma. Man kan skylla på någon annan. Affären kanske hade slut, men det är lugnt, för det är inte ens eget val. Om man själv kunde ha gjort något åt det hade det varit betydligt värre. Har inte alla gjort ett val någon gång och sedan gått och ångrat sig för att man inte valde det andra, för att sedan upptäcka att man inte kunde valt det andra i alla fall, och genast känt sig mycket bättre? Barry Schwartz berättar vidare att folk som visste resultatet av fotoundersökningen fick frågan om de helst skulle välja att få fyra dagar på sig att välja sitt foto, eller bestämma sig på en gång så man inte hann grubbla så länge. Svaret blev, trots att man visste att de som bestämde på en gång var mycket nöjdare med sitt foto, att två tredjedelar hade valt att få fyra dagar på sig. Vi väljer alltså valfrihet även om det gör oss olyckliga. Folk säger ofta att saker och ting var bättre förr. Kan det ha att göra med att det fanns mycket färre val att göra förr i tiden. Detta var något vi diskuterade på lektionen, lett av vår lärare, Lasse Svensson. För 100 år sedan var den stora frågan när man var 18 år: Vem ska jag gifta mig med? Nu är den i stället: Ska jag ha en pojkvän eller flickvän? Ska jag gifta mig alls? Ska jag plugga först? Ska jag jobba först och skaffa en karriär? Ska jag åka utomlands och göra något helt annat? Alla dessa val ger oss ångest, och ändå skulle vi aldrig välja bort dem. Det är frihet som vi kämpat för i alla krig; rätten att bestämma över sitt eget liv. Men är det verkligen så bra för oss som alla verkar tro? I ryska språket är frihet och vilja samma ord, volja, men med en negativ klang, eftersom att den ryska kollektivkulturen har gjort ett avtryck på språket. Här i väst värderar vi fri vilja högt, medan det i Ryssland och tidigare Sovjet, var något som satte en utanför samhället. I Fjodor Dostojevskijs En underjordisk dagbok hävdar huvudkaraktären att det som står i vägen för lyckan är viljan. Ett annat känt uttryck som att det som man vill ha, och det man behöver är två helt skilda saker kan ha en mening trots allt. Vi komplicerar saker och ting för oss själva. Varför är det så? Är det inte rätt att låta oss själva bestämma över våra liv? När jag går mot dagens träning tillsammans med Markus är jag en timme tidig eftersom skolan just slutat. Vi har ett ställe på övervåningen i idrottshallen där vi brukar sätta oss och plugga tillsammans om vi är tidiga. Bänkarna står mitt i ett stort rum där folk som ska träna går förbi, så helt tyst är det inte. Där sitter nu redan två personer med huvudena nerböjda över var sin mattebok. David och Fredric går i samma klass och har snart nationella prov; något som de tycker är hemskt och helst skulle slippa. Eftersom vi nu är fyra personer, och Markus och jag inte har med oss något skolarbete som brådskar allt för mycket, lägger Fredric och David sina böcker åt sidan, och vi börjar istället prata om skolan och hur jobbigt det är med alla prov. Matten och fysiken diskuteras ihärdigt, medan ämnen som idrott och teater ses som sköna avslappningsstunder då man för en kort stund kan föreställa sig att man inte är så stressad att man knappt kan sova. Stressen får mig att tänka på

4 min svenskuppgift, eftersom att stress är en faktor som vi oftast beräknar som något som gör oss olyckliga, och jag berättar genast för de andra att vi ska skriva om lycka. Hur blir man lycklig egentligen, och vad definerar lycka? Jag anser att lycka är det tillståndet man upplever när man har flow som Katarina Blom uttryckte det i sin föreläsning. När man gör något och glömmer bort allt vad tidspress eller schema heter, och bara är, och inte behöver något annat än det man har just i det tillfället, som man uppnår när förhållandet mellan svårighetsgrad och kunskap är precis balanserat. Man är tillfredsställd och nöjd med precis hur allting är. Markus konstaterar direkt att det är flum, men håller med om att det måste finnas ett bättre sätt att bli lycklig än detta, dock anser han att det är ju så livet är. Man kämpar och kämpar för att kunna få en dräglig tillvaro när man blir vuxen. Det är det allt handlar om vare sig det är klokt eller inte. Och tyvärr är det ju ofta så. Fredric har hört om valparadoxen tidigare, och ger sig in i en lång förklaring om att man ska keep it simple, stupid, ett citat jag genast känner igen från Barry Schwartzs föreläsning. Ju färre val, desto nöjdare blir vi med valet, och desto större sannolikhet är det också att vi faktiskt gör ett val och inte bara struntar i det för att det är för jobbigt, som Lasse uttryckte det. Alla vi som sitter vid bordet, och Viktor också, när han kommer, har gjort valet att satsa på friidrotten. Vi tillhör alla dem som kan sätta upp friidrott under både njutning, engagemang och mening. Jag, personligen, tillhör inte de som ifrågasätter det valet, men det finns andra som gör det. Är man verkligen villig att satsa så mycket på något som är så osäkert? Ställer man sig den frågan, och börjar tänka på vilka andra möjligheter man kanske skulle kunna valt i stället, kommer man inte få samma lyckokänsla av det val man gjort. För mig är lycka en känsla som man känner när man bara är riktigt nöjd med tillvaron. Hur ska man då göra för att öka sin lycka? Det vi diskuterade under Katarina Bloms föreläsning var att man skulle fylla på så mycket som möjligt under rubriken mening, eftersom det ger den långvarigaste lyckan. De femtio procenten som är genetiska kan vi inte göra så mycket åt, och de tio procenten som bestäms av livsomständigheter som vi i viss mån kan påverka. De resterande fyrtio procenten är de som styrs av ens egna beteenden och hur man väljer att lägga upp sin vardag, och dessa kan vi påverka genom att hålla nere valmöjligheter, söka efter att uppnå flow i skolarbete, genom att göra arbetet lättare för sig själv, eller mer utmanande. När vi tänker på lycka som ett begrepp, ser vi kanske en blommig äng framför oss och oss själva sträcka ut armarna i luften, och kanske snurra på stället eller slänga sig i gräset. Kan det dock vara så att lycka är något som finns hos oss hela tiden, om vi bara tar tillvara på den genom att försöka uppnå flow så ofta som möjligt, och komma ihåg att varje stund på vägen till något mål är minst lika viktigt som målet själv? För när man väl når målet, kommer man strax ha vant sig vid att man nått det målet, och kanske blir man till och med arg för att man inte siktade högre. Habitueringseffekten kommer alltid att göra att hur bra det än går för oss, kommer vi alltid vilja ha mer. Om vi lider i 50 år för att nå ett mål, vare sig det är att bli president eller öppna en egen resturang, eller bli fotbollsproffs, kommer vi att gå olyckliga i 50 år för att kanske senare vara lyckliga ett litet tag, innan habitueringseffekten kickar in. Jag har sett många intervjuer med skådespelare som knappt kan fatta att de nått så långt som de gjort, men glömmer att njuta av att de faktiskt lever sin egen barndomsdröm, och erkänner det själva. Jag tror att det jag vill säga här är att det man kan göra för att öka sin lycka är att följa den där vilda drömmen man har, men att man ska komma ihåg att njuta varje gång det går riktigt bra, för man vet aldrig om man når den. Gör man det, har man ett fantastiskt liv bakom sig med ett stort uppnått livsmål, gör man det inte har man i alla fall haft en underhållande åktur. Källor: Blom, Katarina Dostojevskij, Fjodor En underjordisk dagbok NV10e, Danderyds Gymnasium Schwartz, Barry The Paradox of Choice Täby IS Friidrott Team Focus

5