Lag om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS)

Transkript

1 Lag om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS) En jämförelse av kommunens Handikappomsorg ur ett medborgarperspektiv Nätverk Mellannyckeln Deltagande kommuner: Avesta, Finspång, Flen, Katrineholm, Kristinehamn, Köping, Lindesberg, Ludvika, Mora och Sala Nätverket är en del av Jämförelseprojektet Ett samarbete mellan SKL, RKA och Finansdepartementet

2

3 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning Bakgrund Metod och avgränsning Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Bakgrund och utveckling Kostnadsutveckling inom LSS LSS-kommitténs förslag Insatser och kostnader Utgångspunkt och beskrivning Övergripande jämförelser Kostnads- och antalsjämförelser Tillgänglighet Information via webb och trycksaker Servicenivå via telefon och e-post Verkställighetstid Rättssäkerhet Utgångspunkt och beskrivning Resultat Kommentar Brukarnas självbestämmande Utgångspunkt och beskrivning Metod Resultat bostad med särskild service Resultat daglig verksamhet Sammanfattande kommentar Projektledarna för kommunerna i nätverket Mellannyckeln Bilaga 1 Rapport servicenivå telefon och e-post Bilaga 2 Brukarnas självbestämmande Bilaga 3 Effektivitet 3

4 1 Sammanfattning Nätverket Mellannyckeln är ett av tjugosju nätverk som ingår i det treåriga nationella jämförelseprojektet. De kommuner som deltar i nätverket är Avesta, Finspång, Flen, Katrineholm, Kristinehamn, Köping, Lindesberg, Ludvika, Mariestad, Mora och Sala. Tillsammans finns det över invånare i dessa kommuner. Denna rapport är nätverkets fjärde inom Jämförelseprojektet och avser LSS-verksamheten. Mariestad har valt att inte delta i denna undersökning. Antalet personer med LSS-insats per invånare är för flertalet av nätverkets kommuner högre än rikets genomsnitt. Lindesberg och Katrineholm har flest personer och Avesta lägst. Störst ökning av antal personer har Lindesberg medan Köping har störst kostnadsökning och Finspång störst ökning av antal insatser. I det nationella utjämningssystemet är Avesta, Flen, Katrineholm och Mora bidragsmottagare medan övriga kommuner betalar en avgift. Kostnaden per person i bostad med särskild service och daglig verksamhet skiljer stort mellan kommunerna liksom för personlig assistans. Information till kommunens invånare är en viktig kvalitetsfråga. Kan man ta del och finna svar på viktiga frågor? Kommunernas webbsidor och tryckt information som informerar om handikappomsorgen har granskats utifrån 12 vanliga medborgarfrågor liksom webbsidornas anpassningsförmåga så att alla kan förstå och ta del av informationen. Resultatet varierar stort mellan kommunerna och de flesta kommunerna har mer information på sina webbsidor än som tryckt information. Kommunernas servicenivå via telefon och e-post har undersökts av ett externt företag. Telefontillgängligheten varierar stort mellan kommunerna liksom svarstiderna på e-post. Avesta har bäst servicenivå på telefon och fyra kommuner når upp till godkänd nivå på e-post. Beaktansvärt är att det hos åtta kommuner finns frågor som inte alls besvarats inom två veckor. Hur lång tid får brukaren vänta på att en beslutad insats genomförs? Nätverket har jämfört verkställighetstiden för bostad med särskild service för vuxna, daglig verksamhet och kontaktperson. Här är det skillnader mellan kommunerna och störst för bostad med särskild service. Avesta har generellt kortast verkställighetstid. Andelen beslut som ändrats i Länsrätt har undersökts och det är överlag en mycket låg andel. I samtliga kommuner har beslut överklagats och i Katrineholm, Köping och Lindesberg har inga beslut ändrats. Brukarnas självbestämmande i bostad med särskild service för vuxna och daglig verksamhet har undersökts. Dels har brukarna själva, dels verksamheten svarat på en enkät med frågor/påståenden om varje enskild brukares möjlighet att bestämma själv i vardagliga situationer. Därefter har brukarnas och chefernas uppfattningar ställts mot varandra. I boende med särskild service uppger cheferna att brukarna har ett större självbestämmande än vad brukarna själva anser att de har. Det är bara i Mora som brukarna tvärtom anser att de har ett större självbestämmande än vad chefen tycker. I Köping, Ludvika och Kristinehamn är det störst samstämmighet mellan chefernas och brukarnas uppfattning. Även inom daglig verksamhet finns en klar tendens att cheferna menar att brukarna har ett större självbestämmande än vad brukarna själva anser att de har. 4

5 2 Bakgrund Nätverket Mellannyckeln är ett av tjugosju nätverk som ingår i det nationella Jämförelseprojektet. De deltagande kommunerna är Avesta, Finspång, Flen, Katrineholm, Kristinehamn, Köping, Lindesberg, Ludvika, Mariestad, Mora och Sala. Dessa är mellankommuner : de ligger i Mellansverige och är mellanstora med ett invånarantal mellan Tillsammans finns det över invånare i dessa kommuner. Mariestad har valt att inte delta i denna undersökning. År 2006 tog Lindesbergs kommun initiativet att bilda nätverket Mellannyckeln med utgångspunkt att kommunerna är ungefärligen lika i storlek och struktur samt inom rimligt geografiskt avstånd. Nätverket Mellannyckeln har tidigare publicerat rapporterna Grundskolan en jämförelse av grundskolan ur ett medborgarperspektiv , Hemtjänst och särskilt boende en jämförelse av äldreomsorgen ur ett medborgarperspektiv samt IFO en jämförelse av kommunens individ- och familjeomsorg ur ett medborgarperspektiv I denna fjärde rapport har nätverket haft uppdraget från sin styrgrupp att jämföra LSS-verksamheten ur ett medborgarperspektiv. Jämförelseprojektets primära syfte är att ta fram effektiva arbetsmodeller där jämförelser i olika nätverk leder till praktiska förbättringar i verksamheterna. Inriktningen är att försöka finna sambandet mellan kostnader och kvalitet. Det är också en uttalad ambition att skapa en arbetskultur där kontinuerliga jämförelser blir ett bestående inslag i kommunernas arbete med att förbättra sina verksamheter. Syftet med rapporten är att ur ett brukar- och medborgarperspektiv ge underlag och tips för att förbättra kvaliteten i de deltagande kommunernas verksamheter. I samband med detta, är Jämförelseprojektets ambition, att man ska kunna bedöma kvaliteten på arbetet i den egna kommunen i förhållande till insatta medel, och kunna jämföra vad som görs i andra kommuner. Goda exempel ska lyftas fram och vara en inspirationskälla för andra kommuner. För att lyckas har ett par riktlinjer för det genomförda arbetet varit vägledande: Att undvika ta fram en ny sifferskog. Ett par enkla och mer eller mindre givna mått ska ges uppmärksamhet. Att ta fram kvalitetsmått utifrån i första hand ett kommunlednings- eller medborgarperspektiv. Inte professionens perspektiv. Fokus ska vara att hitta de goda exemplen. Dessa exempel ska lyftas fram och andra kommuner ska ges tillfälle att plocka idéer till den egna verksamheten. Förklaringar till skillnader överlämnas till respektive kommun att analysera. 5

6 2.1 Metod och avgränsning Lokalt bedrivs och organiseras handikappomsorgen på skilda sätt utifrån kommunernas olika förutsättningar och politiska vägval. I denna rapport om LSS har Mellannyckelns nätverk valt att redovisa mått som beskriver verksamhetens kvalitet inom områdena tillgänglighet, rättssäkerhet och brukarnas självbestämmande. Därutöver redovisas som en bakgrund verksamhetens omfattning i termer av kostnader och antalet insatser. Rapporten innefattar följande områden och mått: LSS-lagen - dess tillkomst och utveckling Omfattningen av LSS (kostnader och insatser) Tillgänglighet Information via webb och trycksaker Servicenivå via telefon och e-post Verkställighetstid Rättssäkerhet Brukarnas självbestämmande Vissa uppgifter i rapporten avser LSS som helhet, medan andra specifikt handlar om insatserna bostad med särskild service för vuxna, daglig verksamhet och kontaktperson. Information via webb och trycksaker samt servicenivå via telefon och e- post avser hela handikappomsorgen. Rapporten baseras på flera olika källor. Merparten av måtten har undersökts lokalt av respektive kommun. Endast uppgifterna om kostnader och insatser har kunnat hämtas från offentlig statistik. De lokala undersökningar har genomfört som tillbakablickande studier eller som egna undersökningar under gemensamma undersökningsveckor. Det är förstås inte möjligt att presentera en heltäckande bild av LSS-verksamhetens kvalitet genom en undersökning av det här slaget. Måtten och de gjorda jämförelserna ska ses som indikationer på situationen i de olika kommunerna. Redovisade skillnader kommunerna emellan kommenteras i rapporten, men kan sedan förklaras och analyseras ytterligare i respektive kommun. 6

7 3 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag med tio angivna insatser som den enskilde har rätt till under vissa omständigheter och om denne ingår i lagens personkrets. Det finns tre målgrupper för LSS, nämligen personer med: 1. utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd (personkrets 1) 2. betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom (personkrets 2) 3. andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service (personkrets 3) Insatserna är: 1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder (Landstingets ansvar) 2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning, personlig assistans inkl. assistansersättning 3. ledsagarservice 4. biträde av kontaktperson 5. avlösarservice i hemmet 6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet 7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov 8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet 9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna 10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig Lag (1997:723). Ej personkrets Bakgrund och utveckling LSS-lagen (1993:387) trädde i kraft den 1 januari Motivet till att införa en sådan särskild lag var att personer med omfattande funktionshinder hade sämre levnadsvillkor än de flesta andra. De hade också sämre möjligheter att bestämma över sina egna liv och påverka utformningen av service och stöd. De lagar som reglerade stöd och service ansågs inte räcka till för att skapa levnadsförhållanden som 7

8 var jämförbara med andra människors. Med LSS fick personer med mer omfattande och varaktiga funktionshinder en starkare ställning i samhället och ökad möjlighet att själva styra över sin vardag. Samtidigt som LSS trädde i kraft inrättades ett system för statlig assistansersättning för personlig assistans. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och lämnas till de personer som i genomsnitt behöver mer än 20 timmars personlig assistans per vecka för sina grundläggande behov. Rätten till assistansersättning regleras genom lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). LASS innehåller inga bestämmelser om syften, mål eller personkrets. I dessa delar bygger LASS på vad som anges i LSS. De stödformer som finns i dag har utvecklats under lång tid. Olika åtgärder har till stor del präglats av rådande föreställningar, kunskaper och erfarenheter. Den industriella och samhällsekonomiska utvecklingen liksom handikapprörelsen och större handikappolitiska utredningar har varit betydelsefulla. Förslaget till LSS presenterades i början av 1990-talet av Handikapputredningen, som senare också lämnade förslag på åtgärder för ett tillgängligt samhälle och mot diskriminering av människor med funktionsnedsättningar. Så till vida har LSS från början varit tänkt att vara en del av en helhet, där handikappolitikens generella och individuella delar bildar en genomtänkt och effektiv kombination. 3.2 Kostnadsutveckling inom LSS LSS och LASS kostade nästan 42 miljarder kronor Kommunerna betalade ungefär två tredjedelar och staten en tredjedel. Kostnaderna för LSS utom personlig assistans har ökat för varje år för att fler, framför allt unga, fått ökat stöd eftersom man upptäckt nya typer av autism, som tidigare var okända. Kostnaderna för assistans har också ökat kraftigt kostade den 4 miljarder kronor och nu 18 miljarder kronor. Det beror på att fler har personlig assistent och fler timmar. Rätt till personlig assistent för personer över 65 år har också bidragit till de ökade kostnaderna. Kostnaderna för LSS och LASS har ökat mer än kostnaderna för annan service i samhället. Fler har blivit personliga assistenter och det är ett nytt yrke som inte fanns förut. År 2007 fanns det omkring personliga assistenter. Drygt hälften av dessa var anställda av kommunerna, resten av privata företag. En fjärdedel av alla personliga assistenter är släktingar till den som har assistans. Omkring personer arbetar i bostäder med särskild service och nästan personer arbetar i daglig verksamhet. 3.3 LSS-kommitténs förslag Förändringar inom området fortsätter och i augusti 2008 överlämnade LSSkommittén sitt slutbetänkande Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service för vissa personer med funktionsnedsättning (SOU 2008:77). LSSkommittén har haft i uppdrag att göra en bred översyn av LSS och personlig assistans. Den centrala frågan har varit hur LSS inklusive personlig assistans funge- 8

9 rar som redskap för att uppnå de handikappolitiska målen. Översynen har utgått ifrån ett funktionshinderperspektiv och omfattar en fördjupad analys av hur lagen förhåller sig till andra lagar och samhällsområden, hur lagen tillämpas i praktiken och vilka andra faktorer som är avgörande för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. Kommitténs förslag innebär att LSS ska bestå som rättighetslag för de personer som har de mest omfattande stödbehoven till följd av funktionsnedsättningar (SOU 20008:77). Kommittén såg dock behov av fler förändringar, exempelvis: Ett tydligt barnperspektiv skrivs in i LSS. Staten ska ha ett samlat ansvar för personlig assistans. Tydligare regler för hur behovet av personlig assistans ska bedömas. Vidare ska en ny insats i LSS ge rätt till personlig service och boendestöd. Personer med psykiska funktionsnedsättningar ska ha rätt till insatsen daglig verksamhet om de ingår i personkretsen för stöd och service enligt lagen. Kommittén föreslår att lagen om assistansersättning (LASS) ska upphävas. Tillämpliga delar av denna lag ska istället föras in i LSS. Inga beslut om eventuella förändringar i lagstiftningen är idag fattade. Den 6 februari 2009 gick remisstiden ut. Sammantaget skickade 170 kommuner och 12 landsting in synpunkter på förslagen i slutbetänkandet. Ingen av de medlemmar som kommit med synpunkter är negativt inställda till förslaget om att personlig assistans blir helt statligt ansvar. Av alla svarande kommuner menar 94 procent att ett statligt huvudmannaskap för hela lagen om stöd och service till vissa funktionshindrande (LSS) är att föredra framför det begränsade förslaget om helstatlig personlig assistans. Många pekar också på fortsatta gränsdragningsproblem mellan den föreslagna nya insatsen Personlig service med boendestöd och Personlig assistans. Flera remissvar lyfter fram risken för dubbel handläggning och ansvarsdiskussioner (Nytt om funktionshinder Nr 1/2009 SKL). 9

10 4 Insatser och kostnader 4.1 Utgångspunkt och beskrivning Nätverket har använt sig av offentlig statistik. Uppgifter om antal personer har i första hand inhämtats från Socialstyrelsens statistik. Antalsuppgifter för personlig assistans enligt LASS har hämtats från försäkringskassans statistik och uppgifterna om antalet invånare från SCB:s befolkningsstatistik. I de fall det behövts har kompletteringar inhämtats från respektive kommun. Antal och kostnader avser 2008 om inte annat anges. De ekonomiska uppgifterna är från Sveriges Kommuner och Landstings skrift Vad kostar verksamheten i din kommun (VKV) tabell 8 C. Uppgifter bygger på den årliga redovisning som kommunerna lämnar i räkenskapssammandraget (RS). Vissa kompletteringar rörande bland annat LSS-utjämningen har hämtats från kommunernas räkenskapssammandrag. I kostnaderna ingår inte ersättningen från försäkringskassan för LASS - ersättning. I LSS-kostnaden kan ingå en mindre andel insatser riktade till personer över 65 år. Lokalkostnader ingår inte i kostnaderna. Där kostnader per enhet saknas i VKV har omräkning gjorts utifrån befolkningssiffrorna. 4.2 Övergripande jämförelser Antal personer med LSS - insatser per invånare Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Högst/lägst antal personer 2008 Förändring i % Faktiskt antal pers % 10 % 2 % 4 % 9 % 7 % 12 % 3 % 7 % 11 % 7 % 4 %

11 Kommentar Nätverkets genomsnitt för antalet personer med LSS-insats per invånare ligger alla tre åren över rikets genomsnitt. Under perioden är det Lindesberg och Katrineholm som har flest personer med LSS-insats per invånare. Lägst antal har Avesta alla tre åren. Lindesberg har den största procentuella ökningen av antalet personer med LSSinsats per invånare under perioden. Ökningen är 12 procent. Minst ökning har Flen med 2 procent. Inte i någon kommun har antalet personer med behov av LSS - insatser minskat. 11

12 4.2.2 Förändring av kostnader, antal personer och antal insatser mellan 2006 och 2008 (procent) Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Kostnader LSSverksamhet Antal personer med LSS-insats Antal insatser exkl. råd och stöd 13 % 22 % 7 % 3 % 10 % 35 % 14 % 19 % 31 % 23 % 15 % 17 % 10 % 8 % 2 % 5 % 9 % 7 % 12 % 3 % 6 % 11 % 7 % 5 % 8 % 15 % 1 % 5 % 4 % 6 % 8 % 3 % 2 % 9 % 5 % 5 % Kommentar I Köpings kommun har kostnaderna för LSS - verksamheten ökat med 35 procent medan antalet personer och insatser ökat med 7 respektive 6 procent. I Mora är förhållandena likartade, kostnaderna har ökat med 31 procent, antalet personer med 6 procent men antalet insatser har minskat med 2 procent. Den genomsnittliga ökningen av kostnaderna i nätverket är under perioden 17 procent vilket är samma som för riket. Endast i Katrineholm har kostnaderna minskat samtidigt som antalet personer och insatser har ökat. 12

13 4.2.3 Fördelning av verksamheternas kostnader exklusive utjämningssystemet per invånare 0-64 år, tkr Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Boende Personlig assistans LSS/ LASS Daglig verksamhet Summa Kostnader Övrig verksamhet Rangordning Summa kostnader Kommentar Totalt sett har Mora, Katrineholm och Finspång i nämnd ordning, under 2008, den högsta totalkostnaden per invånare 0-64 år. Lägst kostnad har Kristinehamn och Sala. Spannet mellan högst och lägst värde är nästan 2000 kr. I samtliga kommuner utom Ludvika är boendet den största andelen av totalkostnaden. 13

14 I snitt inom nätverket fördelar sig kostnaderna med 47 procent för boendet, 28 procent personlig assistans LSS/LASS, 15 procent daglig verksamhet och 10 procent övrig verksamhet. De enskilda kommunernas fördelning varierar. Exempelvis lägger Ludvika 43 procent på personlig assistans LSS/LASS att jämföras med nätverkssnittet 28 procent. Lindesbergs kommun lägger 63 procent på boende jämfört med snittet 47 procent Effekter av utjämningssystemet infördes ett nationellt system för att utjämna kostnaderna för LSSverksamheten mellan kommunerna. Kostnaderna för verksamheten kan påverkas av landstingens tidigare lokalisering av vårdhem och andra verksamheter. För varje kommun beräknas en standardkostnad. Antalet insatser i respektive kommun multipliceras med en beräknad riksgenomsnittlig kostnad för varje insats. Till den totala kostnaden för insatserna adderas kommunens ersättning till försäkringskassan för de 20 första timmarna enligt LASS. Beräkningen innehåller ett koncentrationsindex som syftar till att reducera för stordriftsfördelar och kompensera för smådriftsnackdelar. Vidare ingår i beräkningen ett personalkostnadsindex som ska justera för skillnader i behov av stöd. Regeringen fastställer årligen indextalen. Slutligen räknas standardkostnaden upp med prognostiserade förändringar av nettoprisindex. Slutprodukten blir en standardkostnad för varje kommun och en för hela riket. Om standardkostanden för en enskild kommun är högre än rikets får man bidrag. Om den är lägre får man betala en avgift. Cirka 2 miljarder överförs genom utjämningssystemet. Inför 2009 har systemet setts över och reviderats något. Kr/inv år Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Kostnad exkl. utjämningssystemet Kostnad inkl. utjämningssystemet Bidrag (+) /Avgift (-) Rangordning Kostnad exkl. utjämningssystemet Rangordning Kostnad inkl. utjämningssystemet

15 Kommentar Bland Mellannyckelns kommuner är Avesta, Flen, Katrineholm Lindeseberg och Mora bidragsmottagare medan övriga kommuner betalar en avgift. Sala och Kristinehamn bidrar mest till system med 669 respektive 461 kr invånare 0-64 år. Katrineholm och Mora är de största mottagarna av bidrag med respektive kr per invånare 0-64 år. Jämförs den enskilda kommunens kostnad före utjämning med snittkostnaden för riket så har Kristinehamn och Sala en lägre kostnad än snittet för riket. Övriga kommuner i nätverket har en högre snittkostnad. 4.3 Kostnads- och antalsjämförelser Bostad med särskild service Avsnittet visar totalkostnaden och antalet personer i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdom samt bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad som beviljats enligt LSS. Boendekostnaderna utgör i snitt för nätverket 47 procent av den totala kostnaden för LSSverksamheten. För riket är andelen densamma. 15

16 Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Kostnad tkr/person Rangordning Kostnad tkr/person Antalsjämförelse Antal personer i boende per inv. Högst/lägst antal per inv. Faktiskt antal personer Kommentar Högst kostnad per person har Flen och Finspång med 732 respektive 700 tkr/person. Lägst kostnad har Sala och Köping med 483 respektive 488 tkr/boende. Skillnaden mellan högsta och lägsta kostnad per person i bostad med särskild service är 249 tkr. Snittet för Mellannyckeln är 606 tkr vilket är lägre än snittet för riket som är 638 tkr. Skulle Flen (som har högst kostnad) bedriva sin verksamhet till samma kostnad som Sala (som har lägst kostnad), skulle den totala kostnaden för Flen reduceras med 8,5 mkr. 16

17 Hur boendet är ordnat har betydelse. Kostnaden för en plats i gruppbostad är oftast dyrare än en plats i servicebostad. Nedan visas fördelningen mellan platser i gruppbostad och i serviceboende. Andra faktorer som påverkar kostnadsbilden är om speciella vårdbehov finns, personaltäthet och andelen köpta platser. Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Andel i gruppbostad Andel i serviceboende 86 % 42 % 100 % 64 % 100 % 70 % 89 % 63 % 89 % 29 % 72 % 14 % 58 % 0 36 % 0 30 % 11 % 37 % 11 % 71 % 28 % Det finns en stor spridning i kostnader mellan olika boendeformer för barn och ungdom men också i kostnader mellan boende för barn och vuxna. Kostnaderna för barn/ungdom är betydligt högre än för en vuxen. Snittkostnaden i nätverket är cirka 523 tkr för vuxna repektive 705 tkr för barn/ungdom (exklusive extremvärden). Fördelningen mellan antalet barn och vuxna har således stor betydelse för den totala kostnaden per person. Det kan därför vara intressant att ytterligare belysa dessa områden Daglig verksamhet Daglig verksamhet är en verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Daglig verksamhet utgör i snitt för nätverket cirka 16 procent av den totala kostnaden för LSS - verksamheten. För riket är andelen 15 procent. Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Kostnad tkr/person Rangordning Kostnad tkr/person Antalsjämförelse Antalet personer per inv. Högst/lägst antal per inv. Faktiskt antal personer

18 Kommentar Även beträffande daglig verksamhet finns en stor spridning i kostnaderna. Kostnaden per person i daglig verksamhet varierar mellan 85 tkr och 253 tkr. Skillnaden mellan kommunen med högst kostnad och den som har lägst är 168 tkr. Högst kostnad har Flen och Mora med 253 respektive 238 tkr, lägst har Lindesberg och Kristinehamn med 85 respektive 140 tkr. Snittet för Mellannyckelns kommuner är 179 tkr vilket är något högre än snittet för riket 175 tkr. Faktorer som påverkar kostnaden är verksamhetens inriktning, personaltäthet samt ambitionsnivå och kostnadseffektivitet. Skulle Flen bedriva sin verksamhet till samma kostnad som Lindesberg skulle Flens kostnader reduceras med 7 mkr Personlig assistans LSS/LASS Rätten till biträde av Personlig assistent är avsedd att omfatta svårt funktionshindrade som behöver hjälp med den personliga hygienen, med intagande av måltider och med annan personlig service. Kommunen beslutar och står för kostnaden för insatser upp till 20 timmar. Utförandet kan göras av kommunens egen personal, eller av annan utförare. Om behovet överstiger 20 timmar/vecka kan personen få assistansersättning, enligt LASS (lag om assistansersättning 1993:389). Denna del beslutas och bekostas av Försäkringskassan. Ersättningen är ett schablonbelopp som regleras av regeringen. Om beslutet faller under LASS får utföraren ersättning från första timmen, men samtidigt debiterar Försäkringskassan kommunen de första 20 timmarna. De första 20 timmarna kvittas alltså bort. Kostnaderna för LSS/LASS utgör i snitt för nätverket ca 28 procent av den totala kostnaden för LSS-verksamheten. För riket är andelen 25 procent. 18

19 Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Kostnad tkr/person Rangordning kostnad tkr/person Antalsjämförelse Antalet personer per inv. Högst/lägst antal per inv. Faktiskt antal personer Kommentar Ludvika och Avesta har högst kostnader per person och år, 541 tkr respektive 493 tkr. Lägsta värdet har Sala och Lindesberg med 345 respektive 369 tkr per person. Spännvidden mellan högsta och lägsta värde är 196 tkr. Medelvärdet för Mellannyckeln är 416 och för riket 440. Skulle Ludvika bedriva sin verksamhet till samma kostnad som Sala skulle Ludvikas kostnader reduceras med ca 13,7 mkr. 19

20 Vårdtyngden och behovsbedömningen påverkar hur många timmar som beviljas och därmed kostnaden. Andra faktorer som inverkar är bland annat merkostnad för sjukvikarier som kommunen skall täcka, praxis vad gäller tillfällig utökning av assistenstimmar, behovsbedömning i avvaktan på Försäkringskassans beslut samt behov av arbetstekniska hjälpmedel. Schablonersättningen för LASS kan också påverka när de ställs mot kommunens verkliga kostnader. Hur stor del kommunala eller privata utförare som finns kan också inverka, detta gäller anställningsvilkor och sjukvikariekostnad samt regleringen gentemot Försäkringskassan. Försäkringskassornas behovsbedömning vad gäller LASS påverkar också kostnadsbilden Övrig verksamhet I övrig verksamhet ingår kostnader för ledsagarservice, kontaktperson, avlösning i hemmet samt korttidstillsyn/-vistelse. De övriga kostnaderna utgör i snitt för nätverket cirka 10 procent av den totala kostnaden för LSS - verksamheten. För riket är andelen 13 procent. Avesta Finspång Flen Katrineholm Kristinehamn Köping Lindesberg Ludvika Mora Sala Mellannyckeln Riket Kostnad tkr/person Rangordning Kostnad tkr/person Antalsjämförelse Andelen Personer per inv. Högst/lägst antal per inv. Faktiskt antal personer

21 Kommentar Mora och Katrineholm har den högsta kostnad för övrig verksamhet 108 repektive 107 tkr. Lägst kostnad har Kristinehamn och Lindesberg med 28 tkr. Snittet för nätverket ligger på 73 tkr. 21