Press Judicata. Tidskrift för Juridiska föreningen i Uppsala nummer 5/2003 årgång 78. Varför. genusperspektiv? Därför!

Transkript

1 Press Judicata Tidskrift för Juridiska föreningen i Uppsala nummer 5/2003 årgång 78 Varför genusperspektiv? Därför! 1

2 innehåll: annons 6 u Serie: En hustrus våndor linklaters Omslag Geijerstatyn sedd från universitetshuset Foto: Sofia Klugman Redaktion Stéphanie Forsmark (redaktör) Sofie Estlander (annonsansv.) Grafisk form & layout Stéphanie Forsmark Medverkande Martin Candell Rashin Forotan fard Görel Granström Magnus Gulliksson Anna Hanehöj Andreas Henriksson Nina Hemmingsson Anna Jannert Sandra Kristensen Susanne Löfgren Amanda Lövkvist Maria Pedersen Vida Rafiemanesh Frida Sundberg Ansvarig utgivare Maria Pedersen Upplaga 1600 ex. < 7 <14 <20 <30 7 u Backspegelsrally 10 u Debatt: Antagningskriterier 14 u Varför måste vi ha ett genusperspektiv på juridiken? 20 u Universitet kollapsar 23 u Gissa utbytesstudenten 26 u Bollplankskväll 27 u Krönika: Paragraferna vidgar inte dina vyer Tryckeri Eklundshofs Grafiska AB Press Judicata ges ut av Juridiska föreningen i Uppsala. Press Judicata är politiskt obunden. Varje åsikt och påstående som förekommer Juridiska Föreningens huvudsamarbetspartners: 2 press judicata Press Judicata, Juridiska Föreningen, Övre Slottsgatan 3, Uppsala i tidningen är respektive 3 tel: fax: e-post: pressjudicata@hotmail.com författares egen.

3 Ordförandespalt Redaktörens rader MED EN ORGANISATION som är större än den någonsin varit tidigare har verksamheten stor variation. Under hösten har vi redan hunnit gästas av juriststudenter från våra nordiska grannländer. Temat på veckan var fornnordiskt och bestod bland annat av ett besök i Gamla Uppsala och på Medeltidsmuseet. Ett studiebesök på Linklaters advokatbyrå fanns också med på schemat. På hytteturen, som är ett ständigt återkommande inslag i alla Nordiska veckor, gjordes Norreda torp om till ett vikingagille och det bjöds på fornnordisk mat och mjöd. Ytterligare ett för Uppsala återkommande inslag i veckan är gaddimsegnälkab det vill säga baklängesmiddag där sittningen börjar med kaffe och efterrätt. Ett stort tack till Sandra Kristensen och Nordiska Kommittén för en lyckad vecka som avslutades med en sillunch med temat Ragnarök. Från jordens undergång till den årligen återkommande Juristbalen. Som alltid är det en kanonsuccé med vackra klänningar, stiliga herrar, god mat och lyckad underhållning. En stor eloge till Frida Sundberg och Balkommittén som såg till att kvällen blev oförglömlig. Under oktober har Juridiska föreningen haft en talarmiddag med landshövding Anders Björck. Det är inte varje dag som en landshövdning, tillsammans med juriststudenter, står upp på stolen och sjunger O gamla klang. Tiden som juriststudent går rätt snabbt och för dem som börjat se slutet på utbildningen erbjöds en möjlighet att åka till Mannheimer Swartlings kontor. Kvällen inleddes med en företagspresentation och därefter fördes enskilda samtal med representanter från Mannheimer Swartlings olika ämnesområden. Kvällen var mycket lyckad och intresset bland studenterna var stort. Ett stort tack till Mannheimer Swartling för att ni tar er tid att engagera er i studenterna. För att blicka framåt i höstmörkret kan jag glädjande meddela att terminsfesterna närmar sig. T1 på Stockholms nation och T35 på V-dala nation. T35 är konceptet för en gemensam fest för T3 och T5. Vidare kommer Juridiska föreningens hedersledamot Peter Nobel på en talarmiddag. Temat kommer att vara människosyn och mänskliga rättigheter. Inplanerat på höstens schema finns även studiebesök bland annat på Svea hovrätt och Stockholmsbörsen. Som alltid kommer mer information på hemsidan och på anslagstavlorna. Maria Pedersen ordförande Juridiska föreningen ordf@juridiskaforeningen.org TROTS MINA DRYGA TVÅ år på juristprogrammet i Uppsala har jag inte upphört att förvånas varje gång jag sitter på något seminarium med integrerat genusperspektiv. Det får mig att undra ifall det kanske vore bättre om vi slutade låtsas. Diskussionen når aldrig längre än varför måste vi lära oss det här? Om ens dit. Och skulle diskussionen mot förmodan gå lite längre är det ändå inte så mycket man hinner med under de femton minuter i slutet av seminariet som brukar bli över efter det att man gått igenom den riktiga juridiken. Under ett vanligt seminarium är det minsann ingen som ifrågasätter varför vi måste läsa vissa rättsfall, eller varför Gregow är skiljaktig. Men så fort det kommer till genusfrågor är det plötsligt tillåtet att säga precis vad som helst. Helst ska man, med lärarens goda minne, ifrågasätta vad sådana texter har på seminariet att göra överhuvudtaget. Den nervösa och lite hätska stämning som brukar infinna sig gör dessutom att ingen opponerar sig. Vem vill möta tjugofem personers föraktfulla eller totalt uttråkade blickar? De få som vågar, kan därmed knappast räkna med uppbackning. Möjligtvis efteråt. När ingen annan hör. Jag tror ändå att det finns en hel del personer på juristprogrammet som reflekterat över kvinnors och mäns olika livsvillkor och som är intresserade av feminism och jämställdhetsfrågor. Jag vill tro det. Men jag märker inte av det särskilt ofta. Tvärtom. Jag tror att både juridiken och blivande jurister behöver ett annat sätt att se på världen. Och jag anser att genusteoretiska synsätt inte bara ska vara ett komplement, utan verkligen bli en del av både juridiken. I höstens andra nummer av Press Judicata ger Görel Granström sin syn på varför vi behöver ett genusperspektiv på juridiken. Vi har även fått en pratstund med Fredrik Bondestam som bland annat talar om skillnaden mellan jämställdhet och feminism, om könsmedveten pedagogik och det stora problemet bakom sexuella trakasserier på universitetet. Rashin Forotan fard skriver i en krönika om vikten av att byta glasögon ibland för att få nya perspektiv och Anna Jannert och Amanda Lövkvist skriver från Heidelberg respektive St Petersburg om sina upplevelser av att vara utbytesstudenter. Dessutom får ni följa den spännande fortsättningen av En hustrus våndor. Stéphanie Forsmark redaktör Press Judicata redaktion@juridiskaforeningen.org Årets recce 2003: Christian Pettersson från Apgruppen Quotes: Skatt eller tax som vi säger Motivering: Titeln Årets Recce står för kämparglöd, initiativförmåga och kreativitet. Denna recce har med glimten i ögat och på ett självsäkert och kaxigt sätt, i alla lägen ställt upp för sin grupp genom att frivilligt ha bjudit på sig själv i en uppoffrande och positiv bemärkelse, inför såväl sin egen grupp som faddrar, domare, reccekommitté och inte minst inför recceförmannen. Men vad gör man inte för att på alla sätt och vis försöka plocka maximala poäng till gruppen? Denna recce har verkligen testat allt och lite till för att få total uppmärksamhet av reccekommittén: Sålt sin själ genom skriftligt avtal på livstid, lämnat in dejtansökan, hoppat runt i träd, mutat, fjäskat, och tjatat och tjatat och tjatat. Med andra ord, en riktig apa väl värd titeln Årets Recce Grattis önskar hela Reccekommittén! Om jag hade tre miljarder skulle jag lägga två av dem på att göra en film om Gustav Vasa JFs vice programsekreterare Jon Niklasson vet vilka investeringar han skulle göra om han bara hade pengarna Björn Ohlsson från Ernest&Young fördjupar T5:ornas kunskaper om redovisning Egna quotes? pressjudicata@hotmail.com Glöm inte att meddela Juridiska föreningen när du byter adress. Skicka ett mail med den nya adressen till sekr@juridiskaforeningen.org eller kom upp till Jontes. 5

4 Text: Magnus Gulliksson Foto: SNerikes fotoarkiv Backspegelsrally bona fide? DEN GÅNGNA HÖSTEN har hittills präglats av en märklig företeelse. En slags outtalad tävling har pågått där olika aktörer genom att blicka bakåt i tiden försökt nå den eftertraktade positionen: oskyldighetens vackra tron. Jag talar förstås om debatten efter årets upplaga av recceveckan. Många är trötta på samtalsämnet, och instämmer slentrianmässigt i ett korus: oskyldiga är vi allihopa, allihopa, allihopa Men det finns väldigt mycket mer att säga om vad som inträffat, och som inte kommit fram eftersom fokus kanske legat på vem som gjort fel. Som goda jurister (?) skall vi förstås undersöka vad som har hänt och besvara skuldfrågan, om nu en otillåten gärning begåtts. Då är det nödvändigt att blicka bakåt och söka kartlägga händelseförloppet. Å andra sidan finns också en annan viktig uppgift. Att blicka framåt och arbeta med policyfrågan att verka för att vad som hänt inte inträffar igen. Det verkar dock ha varit väldigt svårt att leva upp till de metoder och ideal som förmedlas i utbildningen när det som inträffat skett i vår närhet och skuldens skugga kanske kommer att kastas på oss själva. I debatten har framförts åsikter som att det hade inte behövt bli så här om de reccar som kände sig kränkta av spexet och sången hade kommit till oss (reccekommittén, min anm) innan framförandet. Vilket perspektiv ger ett sådant uttalande uttryck för? Att det förelåg en skyldighet för de kränkta att nogsamt välja rätt väg att framföra kritik och uppmärksamhet kring kränkningen? Att det fanns en viss grupp personer som de borde känna förtroende för? Nog blir vi alla smickrade och glada av att människor känner förtroende för oss, men är det något vi kan förutsätta eller kräva? Jag tror inte det förhåller sig på det viset. VISST ÄR DET kanske också så att just det aktuella framförandet inte hade fått äga rum om reccekommittén eller andra omdömesgilla ämbetsmän på JF kopplats in i ett tidigt skede. Men det hade heller inte inträffat om aktörerna skrikit sig hesa dagen innan, om jorden gått under strax innan framförandet eller om texten överhuvudtaget inte skrivits och därmed mer eller mindre inte utgjort underlag för framförandet. Vad kan sägas vara adekvat kausalitet i detta fall? Valet av perspektiv avgör tydligen vad man tycker att problemet var och är. Man kan fråga sig om fokus skall ligga på de kränkta eller de kränkandes agerande. 7

5 EN ANNAN FRÅGA som uppkommer är om det finns en mer eller mindre uttalad kritik för att uppgifterna om kränkningen nått massmedia. I sammanhanget kan man göra analogier till tryckfrihetslagstiftningen. Av 1 kap 3 TF och praxis från JO och JK följer ett så kallat repressalieförbud. Detta innebär att en myndighet inte får vidta någon form av sanktioner eller repressalier mot en anställd som utnyttjat sin meddelarfrihet. Nu är ju inte JF en myndighet och representanter för JF således inte myndighetspersoner. Inte heller kan man göra analogier till TF med bindande rättslig verkan. Men vad som är intressant att notera är de skyddsändamål som i gällande rätt bär upp en av våra grundlagar, tillika uttryck för en fundamental demokratisk rättighet: det skall stå envar fritt att, [ ] meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift [ ] (1 kap 1 3 st TF) VISSERLIGEN BRUKAR LIBERALA rättigheter karaktäriseras som ett reglerat förhållande mellan stat och individ. Behovet av en reglering bygger på insikten att det existerar en maktrelation som, om den inte regleras, kan missbrukas. Utan att dra alltför stora växlar kan man fundera på huruvida det finns en maktrelation mellan enskilda recentiorer och JF, inbegripet reccekommitté, faddrar och fusknollor. De möjliga sanktionerna (jag säger inte att de utövats) heter kanske inte laga frihetsberövande eller påförande av böter, men väl osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Kort och gott: de fem härskarteknikerna. Mot den bakgrunden kanske vi måste ställa oss frågan om vi inte, i syfte att retroaktivt friskriva oss från ansvar, tillskriver recentiorerna ett väl stort och orättmätigt ansvar. I DET PÅGÅENDE backspegelsrallyt finns fler aktörer. Institutionen till exempel. Även om ingen lärare approcherat mig efter svaret på Åsa Colletts inlägg i förra numret av PJ så har jag förstått att det finns en viss upprördhet som skulle bestå i att lärarna känner sig utpekade som ansvariga för förekomsten av sexistiska attityder på utbildningen. Kanske borde man ha läst artikeln noggrannare. Kanske uttryckte jag mig som artikelförfattare i för få led. Vad jag vänder mig emot är synen på att det skulle gå att se utbildningens olika situationer i form av seminarieövningar, föreläsningar, socialt umgänge mellan studenter och lärare under raster, via terminsfester till JFs verksamhet som något som kan delas in i diskreta fack där vad som händer i ena facket inte påverkar det andra. Som om människors liv, även studenters, inte är ett kontinuum. Vad man gör eller inte gör i det ena av sina konstruerade fack får återverkningar i det andra. Ironin i att tyvärr konstatera det icke-existerande vattentäta skottet mellan JF och utbildningen består ju i att om så vore fallet skulle lösningen på problemet kunna reduceras till åtgärder i JF:s verksamhet. Det råder förhoppningsvis ingen oenighet i uppfattningen om att det faktiskt förekommit problem med sexuella trakasserier mellan lärare och studenter tidigare. Inte heller torde väl någon protestera mot påståendet att vi nu har haft att göra med sexuella kränkningar studenter emellan. Men om detta stämmer, kan vi bara konstatera att vi misslyckats. Institutionen som inte lyckats i sitt arbete med att integrera genusperspektivet i utbildningen. JF med att inte hålla en reccemottagning fri från sexuella kränkningar. I så mån har lärarna och företrädare för fakulteten anledning att vara besvikna på JF i lika stor utsträckning som många studenter har anledning att vara besviken på utbildningen för att man uppenbarligen inte lyckats integrera genusperspektivet bättre. VAD ÄR DÅ SÅ PROVOCERANDE med detta konstaterande? Att vi måste ta ansvar för att förändra eller upprätthålla attityder hos oss studenter är det en uppgift lärarna tvekar inför? Jag hoppas och tror egentligen inte det när allt kommer omkring. Kanske har de dock inte alla gånger verktygen. Låt oss avsluta backspegelsrallyt nu. Ur policyhänseende leder det ingen vart, vi kommer aldrig se målet klart utan bara köra i diket om vi inte slutar upp med denna föga konstruktiva övning. Utbildningen måste få studenterna mer medvetna om vad ett genusperspektiv innebär. Högskoleverket har nyligen fått i uppdrag av regeringen att utvärdera juristutbildningen i detta avseende. Samtidigt får JF inte vara en fristad för sexistiska attityder. JFs studieutskott har många konkreta förslag på hur utbildningen kan utformas för att motverka sexuella trakasserier och integrera genusperspektiv(en) bättre. Tillsammans kan vi verka för att Uppsalas juristutbildning blir ett föredöme även i detta hänseende. Magnus Gulliksson Vice ordförande Juridiska föreningen med ansvar för studieutskottet magnus.gulliksson@citerus.se Vinge 8 press judicata 9

6 DEBATT Antagningskriterierna är stressande! En klar majoritet, 88 procent, av Sveriges juris kandidat-studerande känner sig stressade på grund av Domstolsverkets kriterier för notarietjänstgöring. Detta visar en undersökning som gjorts av JURO, Juris kandidat-studerandes riksorganisation. Nu kräver JURO att systemet ändras. Enligt Domstolsverkets antagningsstatistik räcker det inte med raka AB för att vara garanterad en tjänst som tingsnotarie. Istället tvingas studenter att läsa dubbelt eller arbeta under studietiden i jakt på sidomeriter. Den enkätundersökning som JURO genomförde under våren 2003 visar att systemet skapar en situation som är mycket stressande för studenterna. Genomsnittspoängen för tillsatta notarier uppgick den 1 november 2002 till 325,17 poäng. Detta motsvarar AB i alla medräknade kurser samt utöver detta 15,17 poäng från sidomeriter. För den student som vill sitta ting efter examen medför systemet en enorm press, dels på att alltid prestera på topp, dels på att utöver studierna skaffa sig sidomeriter. I enkätundersökningen uppgav 88% av de tillfrågade att de kände stress på grund av antagningsförfarandet. Inför intervjuförfarande och maxtak JURO föreslår att ett maxtak införs för hur många poäng som kan uppnås. Den sammanlagda poängen skulle enligt förslaget sänkas från 346 till 310, vilket motsvarar dagens maxpoäng för betyg. Därmed skulle maxtaket kunna nås antingen genom AB i alla ämnen, eller genom en något lägre betygspoäng i kombination med sidomeriter. Fler sökanden skulle på detta sätt uppnå samma poäng, men detta är enligt JUROs mening ingen nackdel. Istället skulle intervjuer spela en större roll, precis som vid andra anställningsförfaranden. Även förslaget att införa intervjuförfarande är väl förankrat bland landets juridikstudenter; i undersökningen uppgav 87 procent att det tyckte att antagningen till notarietjänstgöring skulle innehålla ett intervjuförfarande och 67 procent trodde att studiestressen skulle minska därigenom. På vissa tingsrätter genomförs idag, på försök, intervjuer vid anställning av notarier. JURO välkomnar detta, men skulle helst se att ett intervjuförfarande infördes vid landets samtliga domstolar. Lyssna på Sveriges blivande notarier Domstolsverket ska under 2004 utvärdera dagens antagningssystem. JURO hoppas att Domstolsverket då tar intryck av de åsikter som Sveriges juridikstuderande och blivande notarier givit uttryck för i undersökningen. På juristprogrammet finns en dokumenterad betygshets. Detta motverkar en bredare kunskap bland studenterna som främst fokuserar på vad som är tentarelevant. Ett system med maxtak och intervjuförfarande skulle skapa en bättre studiemiljö och, på sikt, även bättre jurister. Så räknas antagningspoängen ihop: Antagningen till notarietjänstgöring sker idag genom ett poängsystem där både betyg och sidomeriter räknas in. Juris kandidat examen ger 180 poäng som multipliceras med betyget på varje enskild kurs. 25 poäng får räknas bort i de ämnen som har lägst betygspoäng. Det är dock inte tillåtet att räkna bort poäng från kurser i civilrätt, processrätt eller förvaltningsprocessrätt. Poängen för varje resterande kurs multipliceras med betyget för kursen. AB ger 2 poäng, Ba ger 1,5 poäng och B ger 1 poäng. Den lägsta meritpoäng som kan uppnås genom betyg är 155 poäng, och den högsta 310 poäng. Utöver betygspoängen kan maximalt 36 extrapoäng erhållas genom sidomeriter och maxpoäng blir därför totalt 346 poäng. Sidomeriter kan bestå av akademiska studier, främst i ämnen som är relevanta för tjänstgöring vid domstol eller juridiska kurser som inte ingår i examen, eller kan bestå i praktiskt arbete med klar juridisk inriktning. Antagningssystemet ändrades så sent som november Då ökades antalet extrapoäng för sidomeriter och poäng som kunde borträknas från betygen. Mer information på Domstolsverkets hemsida: eller av din JURO-representant: martin.candell@jurstud.org Så gick undersökningen till: Under våren 2003 gick JURO ut med en enkät till samtliga jur kand-studerande i Sverige. Enkäten besvarades av 1800 personer, vilket motsvarar 32% av alla juris kandidat studerande i Sverige. Vad är JURO? Uppsalas JURO-representant Martin Candell svarar JURO är juris kandidatstuderandes riksorganisation. Man kan kanske säga att det är alla Sveriges juridiska föreningar och studieråd/linjeråds eget studieråd. JURO arbetar med studiesociala frågor som är gemensamma för studieorterna som till exempel notarietjänstgöringsfrågan som vi driver nu, eller frågan om betygssystemet. Att kunna utbyta erfarenheter om hur systemet fungerar på olika orter är också nyttigt. När man vet hur en ort löst till exempel problemet med anonym rättning av tentor är det lättare att lösa problemet i utbildningen på ens egen ort när det kommer upp. JURO är alltså både ett ansikte utåt mot till exempel Domstolsverket och ett sätt att föra dialog mellan orterna om hur utbildningen fungerar. JURO är en garanti (om inte fullgod, så ändå) för studenterna för att utbildningarna på de olika orterna inte skiljer sig åt väsentligt i innehåll och kvalitet. Vem är med i JURO? Eftersom alla orters olika juridiska föreningar/studieråd/ linjeråd är uppbyggda på olika sätt är det svårt att knyta JURO-ämbetet till en särskild post. Oftast har det varit så att vice ordförande också varit JURO-delegat. Eftersom många orter har både studieråd och juridisk förening (vilket vi även hade i Uppsala förut) har varje ort två representanter. Om den ene delegaten är vice ordförande har kravet ofta varit att den andre delegaten också sitter i styrelsen. Jag är just nu den ende i JURO som inte sitter i styrelsen i min förening (utan bara är vanlig ledamot av Studieutskottet). I flera föreningar har man eller kommer man i fortsättningen sätta in föreningens ordförande som JURO-delegat för att ge JURO ökad legitimitet. Problemet med en sådan ordning är att ordföranden ofta är mycket upptagna med annat och inte hinner gå in för JURO helhjärtat. I Lund där juristerna har en egen kår är deras kårordförande och utbildningsutskottsordförande JURO-delegater. Från Uppsala är det förutom jag, viceordföranden tillika Studieutskottets ordförande Magnus Gulliksson som sitter i JURO. 10 press judicata 11

7 Juridiska institutionen informerar Setterwalls Läs juridik utomlands! Varje år åker omkring 90 av våra studenter utomlands. Instutitutionen har ett samarbete med 48 utländska juridiska fakulteter. Så här skriver en student i sin, ganska representativa, reseberättelse: Jag är glad att jag åkte till Paris och läste, inte bara för att jag älskar Paris utan även rent studiemässigt är jag nöjd. Universitetet har ett stort utbud av kurser och det finns ett flertal intressanta kurser med internationell anknytning. Vad gäller det något konservativa studiesystemet måste jag dock erkänna att PBI modellen i Uppsala är oöverträffbar. Att studera utomlands är dock i sig väldigt lärorikt och man lär sig bara genom mötet med en ny/nya kultur/kulturer. Jag läste bl a en kurs i komparativ rätt (inom ramen för RoA:n) som var väldigt intressant och fick således förståelse för vikten av språkoch kulturkännedom i vår allt mer globaliserade värld, inte minst med hänsyn till det harmoniseringsarbete som sker inom det allt mer utvidgade EU. Reseberättelser från alla som har studerat utomlands finns tillgängliga i studievägledarnas väntrum. Information om utlandsstudier kan hämtas på samma ställe och på institutionens hemsida. Torsdagen den 15 januari 2004 kl informerar studievägledaren Carina Jensen, ansvarig för institutionens studentutbyte, om utlandsstudier i sal X universitetshuset. Sista anmälningsdag för utlandsstudier är måndagen den 2 februari 2004 för hela läsåret 2004/05. Hur söker man till utlandsstudier? Blanketter kommer att finnas på hemsidan och på studievägledningen (i pappersform). Behöriga att söka till ERASMUS, Nordplus och Minnesota programmen är de som: Fullgjort samtliga obligatoriska moment på T1-4, 5 eller 6 samt tenterat fyra av kurserna med godkänt resultat och ha Tillräckliga kunskaper i aktuellt språk. Detta ska styrkas genom en kort egenhändigt författad uppsats. Till Norden eller de engelsktalande länderna behövs ingen uppsats. Urvalet kommer antagning att ske enligt samma regler som vid fördjupningskurser, det tvill säga poängpåslag vid första, andra och tredje sökta kursen. Till Minnesota-programmet kommer urvalet att ske enligt samma principer men om flera studenter få samma poängantal sker också ett betygsurval. Vi hoppas att den nya hemsidan som snart introduceras kommer att ge en mer överskådlig och bättre information vad gäller studier utomlands. Juridiska institutionen har ett stort antal platser vid universitet utomlands. Alla som vill åka får åka, men det kanske inte alltid blir till de mest populära orterna. Sök ändå alltid i första hand vad du är mest intresserad av! Vem vet, det kanske är din tur nästa gång att få det du helst av allt vill. 12 press judicata 13

8 Varför måste vi ha ett genus- perspektiv på juridiken? Text: Görel Granström Illustration: Anna Hanehöj 14 press judicata 15

9 17

10 Man hör sällan någon ondgöra sig över att studenterna måste lära sig förvaltningsrätt eller civilrätt. Varför är då just kunskap om mäns och kvinnors livsvillkor, det vill säga ett genusperspektiv, så kontroversiellt? faktiskt tycker, men när det gäller studenterna är det en helt annan sak. Det intressanta här är att fundera över den miljö som finns vid Juridicum. Handlar de senaste årens händelser, på kursfester, på nollningar och i samspelet lärare emellan, bara om enstaka besynnerliga individer? Jag medger att jag är ute på farlig mark här, men tar mig ändå den rätten som en före detta lärare vid institutionen som nu flyttat till ett annat universitet. Hur ser arbets- och studiemiljön ut vid Juridicum? Många skulle nog säga att det inte är värre här än någon annanstans, men är det verkligen så? Och framförallt, räcker det? Ska inte en juridisk institution föregå med gott exempel? Vi arbetar ju faktiskt med att lära ut sådant som att alla människor enligt vår konstitution har lika rättigheter, att vi är lika inför lagen och att ingen får diskrimineras eller trakasseras. vi, advokatbyråer runt med dammsugaren? När då dessa frågor om jämställdhet och genus dyker upp också i arbets- eller studentlivet, då är det en hel del som hamnar i försvarsposition. Och därför, menar jag, ses genusperspektivet som hotande. Ironiskt nog säger detta också något om hur avsaknaden av ett professionellt förhållningssätt till ett teoretisk perspektiv leder till att något som inte alls egentligen behöver vara politiskt blir det. Vad jag menar är att den gräns mellan juridik och politik, som så många traditionella rättsvetare värnar så starkt om, upplöses av samma rättsvetare när de inte orkar sätta sig in i vad ett teoretisk utmanande perspektiv kan tillföra juridiken. Med andra ord, om de lärare som hävdar att genusperspektiv bara handlar om att vara politisk korrekt antog den teoretiska utmaning som ett kritiskt perspektiv innebär, så kanske även deras förståelse av juridiken skulle förändras. MAKTPERSPEKTIVET SOM EN central del av genusperspektivet är också besvärligt på ett annat sätt. Blir vi, såväl studenter som lärare, mer medvetna om den maktobalans som råder inte bara mellan män och kvinnor utan också mellan lärare och studenter, så blir vi också tvungna att ta konsekvenserna av detta. En lärare står alltid i maktposition i förhållande till en student. Det låter kanske hårt, men det handlar mer om en medvetenhet om att det inte går att ursäkta beteenden mot studenter med att jamen, så här umgås jag alltid med mina vänner, de förstår att jag inte menar något med mina plumpa kommentarer. Förhoppningsvis är det en korrekt tolkning av vad vännerna MEN, KAN MAN då invända, är du verkligen så naiv så att du tror att integreringen av ett genusperspektiv i juristutbildningen är svaret? Jo, faktiskt. Genom att uppmärksamma att det finns en maktobalans mellan könen, att det finns vägar att komma tillrätta med detta, och genom att diskutera med studenter och lärare om varför det faktiskt är viktigt att ta upp dessa frågor så tror jag att vi alla kan bli mer medvetna om hur vi ser på varandra och vad vi vill använda vår kunskap till. Genusperspektivet är just ett perspektiv, ett kritiskt förhållningssätt som visar på problem med den rådande synen på vad som är riktig juridik och juridiskt relevant. Det handlar om att uppmärksamma vad som tas för givet, vad som ses som normalt och vem som har tolkningsföreträde. Det handlar också om att diskutera normer och värderingar och om att förmedla ett betydelsefull kritiskt förhållningssätt till blivande jurister. Kan man då visa, som jag menar att genusperspektivet kan, att det som ses som normalt utgår från en norm som diskriminerar människor just på grund av det kön de har (eller för den delen, på basis av sexualitet eller etnicitet) så borde det vara en självklar uppgift för en utbildning att diskutera varför det ser ut på det viset och vad man i sin framtida yrkesroll kan göra åt det. Görel Granström disputerade i Uppsala 2002 på en avhandling i rättshistoria om värnpliktsvägran. Hon är numera verksam vid Umeå universitet, där hon undervisar i rättshistoria, genusteori och viktimologi. 18 press judicata 19

11 Fredrik Bondestam är doktorand vid Sociologiska Institutionen i Uppsala. Han har gett ut flera texter om jämställdhet vid universitetet och förfärdigar för tillfället sin doktorsavhandling. I den här intervjun talar han om det växlande förhållandet mellan jämställdhet och feminism, konsensus och radikalitet, vardag och vardagens kollapsande och berättar om sina egna erfarenheter av jämställdhetsarbete. Universitetet kollapsar uppfattas vara ämnets identitet inte innefattar kön och genus. Ändå har man ofta valt att ta med en genusteoretisk text på många kurser. Jag brukar råda mina blivande lärare att istället för att lägga denna som ett tillägg och diskutera den sist på seminarierna, prova att lägga texten först. Låt den bli det raster genom vilket alla andra texter läses. På så sätt kommer texten få oerhört stor betydelse för hur studenter sen läser resten av materialet. Det är en väldigt enkel pedagogisk omvändning. Att ställa krav på att varje lärare ska ha genusteoretisk kompetens idag vore naturligtvis bra, men det är svårt och kräver så oerhört mycket tjat, prat och papper. Det tar för många år. Vad är jämställdhetsarbete för dig? Det är en bra fråga. Häromdagen föreläste jag på en kurs och fick den frågan. Då sade jag att jämställdhetsarbete, det är pensionsavgångar. Alla blev sura för då gör man inget aktivt. Men på sista tiden har det varit många högröstade gubbar runt om i Sverige på olika universitet som har gjort det väldigt tydligt att det gäller att vänta, tills de som sitter med mycket makt ger sig av, innan det händer något. Det är lite krasst och raljerande så klart, men pensionsavgångar är jämställdhetsarbete för mig just nu. Men jämställdhetsarbete kan naturligtvis vara många saker. Det jag tycker är särskilt viktigt är att se över lärarnas ansvar och funktion i ett sådant arbete. Institutionerna möter studenter främst genom undervisningen. På grundutbildningen är det i undervisningssituationen som institutionen har chans att göra något för jämställdheten på längre sikt. Då pratar jag inte om hur institutionen som sådan kan bli bättre på jämställdhet, utan det handlar om ett större perspektiv, om vårt ansvar som vetenskaplig institution att driva frågor om kön på ett bra sätt. Så jag har lagt tonvikten där, på själva pedagogiken, att gå in och titta på hur man gör som lärare för att inte skapa eller återskapa könsdiskriminerande strukturer. Hur kom det sig att du började intressera dig för kön och pedagogik? Jag trillade in på det spåret. Det var på en pedagogisk kurs som ges för lärare, där man hade haft ett moment som hette Jämställdhet i utbildningen. Vid det tillfället stod handläggaren och visade upp jämställdhetsplanen och berättade vad som stod i den och vad som var viktigt att tänka på det hände ingenting. Så blev jag tillfrågad ifall jag hade lust att ta över momentet. Jag gjorde om allting och lade ett rent feministiskt perspektiv på pedagogiken. Framförallt arbetade jag med konfrontation. Det gick ju jättedåligt till en början. Men efter ett tag, när jag hade slipat av de vassa kanterna, började det handla mer om det jag kallar könsmedveten pedagogik. Illustrationer: Nina Hemmingsson Vad kan man säga om det jämställdhetsarbete som bedrivs vid universitetet idag? Jag tror det beror på vem man frågar. Om man frågar universitetets ledning så anser man sig vara förhållandevis progressiv idag. Uppsala anser sig stå ganska långt fram i jämställdhetsarbetet. Vi har haft en stor försöksverksamhet med positiv särbehandling, en lönerevision och särskilda satsningar på mentorsprojekt. Vi har satsat särskilt på att rekrytera kvinnliga forskare här i Uppsala. Om man frågar de som befinner sig på institutionerna och är kontaktombud för jämställdhet så säger de att det händer alldeles för lite på jämställdhetsfronten. Det enda som händer är att man utformar en jämställdhetsplan och sen när man börjar jobba med jämställdheten så upptäcker man att det gått ett år och så måste man revidera planen. Och det är det som är jämställdhetsarbetet. Och frågar man mig så bedrivs det knappt något jämställdhetsarbete idag i egentlig mening. Det ägnas en väldig massa tid åt att skriva på papper och prata. Jag tycker att jämställdhetsarbete ska ha en radikal potential och det har det inte idag. Men hur ska man gå till väga rent praktiskt om man skulle.. få till någonting? Det är stora drastiska saker som måste till. Vi måste lämna den normativa diskussionen om jämställdhet bakom oss, själva idén om att jämställdhet är något kvinnor behöver, vill ha, kan hjälpas till, och istället fokusera frågor om kön och makt. När jag exempelvis lär ut könsmedveten pedagogik är jag hela tiden inne på att försöka omstrukturera relationen mellan lärare och student överhuvudtaget. De här nyintagna doktoranderna som kommer att vara lärare på universitetet och undervisa de närmaste åren ska inte, efter en föreläsning med mig, kunna tänka bort kön. De ska inte kunna fortsätta på samma sätt som deras egna lärare gjort upprätthålla en väldig distans mellan sig själva och studenterna, vara nedlåtande och tradera rådande könsstrukturer. Vad är kopplingen mellan feminism och jämställdhet? Å ena sidan finns det ingen koppling alls som det ser ut idag. Jämställdhet handlar om fördelning av resurser mellan kvinnor och män på ett väldigt enkelt plan. Sådan fördelning syftar inte till någonting annat än att korrigera något som alla egentligen uppfattar som normalt men möjligtvis bristfälligt. Men för mig så är feminism och jämställdhet oskiljaktiga. Man kan inte bedriva ett jämställdhetsarbete som inte har en feministisk potential och feminism handlar om omstruktureringar som går längre än det faktiskt fördelningspolitiska. Men det är klart, i praktiken är det två vitt skilda saker vi talar om. Vad kan man göra åt det motstånd som finns hos studenter och lärare? Javisst finns det ett stort motstånd, både från studenter och lärare precis som du säger, men också från institutionskulturen överlag, som fungerar likt ett raster över verksamheten. Kön, genus, feministisk teori och liknande ses alltid som ett tillägg till ämnet och är det som man är beredd att stryka allra först. Istället för att se genusteori som ett komplement, bör man som lärare försöka agera könsmedvetet. Läraren har alltid möjlighet att, oavsett kunskaper, ta till könsmedvetna pedagogiska strategier, att i seminarierummet eller vid planeringen av en kurs driva de här frågorna. Då kommer man bort från problemet med den teoretiska nivån och ämnets identitet, något som har både positiva och negativa effekter. Efter ett tag upptäcker man dock att utan den teoretiska kunskapen går det inte. Man kommer tillbaka till den frågan, men utifrån ett annat, mer praktiskt, perspektiv. Det finns en risk att det annars ses som ett politiskt påbud: det är staten som kommer och bestämmer. Då ökar motståndet och processen försvåras. Alla ämnen är behäftade med det problemet att det som Finns det någonting man kan göra som student? Det tycker jag verkligen. Här på sociologen har vi i jämställdhetsgruppen skrivit en lista över allt i jämställdhetsplanen som rör studenter och deras rättigheter på utbildningen. Den delade vi ut på A-kursintroduktionen. Studenterna kan ta listan, gå till sina lärare före kursen och säga att det står här i jämställdhetsplanen att du ska kunna förmedla ett genusteoretiskt perspektiv. Vi gav alltså ett redskap till dem. Man kan inte bara förutsätta att de självmant kommer med kritiska perspektiv och ställer krav. I och för sig gör de ofta just det, men då har de sällan en bra grund att agera utifrån. Det är väl inte så kul att gå och knacka på lärarens dörr och säga jag vill att. Med lite hjälp blir det lättare och fler vågar ta steget. Frågan är om inte den diskussion om genusteori i utbildningen som förts aktivt under de senaste åren varit alldeles för diffus och abstrakt. Där har det krävts en nivå på kunskap som inte varit befogad och då har det inte hänt någonting. Diskussionen har inte på ett mer genomgripande sätt påverkat varken utbildningen av nya lärare eller ämnenas identitet. 20 press judicata 21

12 Tvärtom har kanon, eller ämnets kärna från vilken genusteori utestängts, rentav blivit mer kontrollerad. Ämnets identitet är intakt, och utgör något till vilket genusteori kommer som ett tillägg. Man lägger ett genusperspektiv på juridiken, det tillåts inte vara en del av densamma, vara juridik. Om man skiljer mellan ett mer radikalt feministiskt perspektiv och jämställdhetsarbetets konsensussträvan, vilket borde prioriteras? Jag är väldigt förtjust i separatistiska initiativ, alltså där kvinnor sätter sig ner tillsammans och utformar egna politiska agendor och driver sakfrågor utifrån dem. Samtidigt måste det andra, det integrerande arbetet, också göras. Det ena utesluter inte det andra och bör heller inte göra det. Det är många som förespråkar mainstreaming. Då missar man den radikala, kritiska potential som finns i möjligheten att formulera agendan utifrån en icke-hegemonisk position. Det gäller att kunna hålla öppet för båda perspektiven. I grund och botten tror jag att frågan är ett problem i sig, eftersom den till sin karaktär skapar ett problem som tycks röra kvinnor, vara till för kvinnor. Den osynliga majoriteten män går fri, och skillnader mellan kvinnor och kvinnor döljs effektivt. Ser du ett problem med att det är universitetet som utreder sexuella trakasserier internt? Ja, det är klart att det är ett stort problem. Utsatta riskerar alltid att bli kränkta igen då de är tvungna att vända sig till de personer eller de strukturer som bär skulden till kränkningen. Det vittnar om hur sluten akademin fortfarande är. Man borde uppmana alla som blir utsatta för någon form av kränkning att polisanmäla. Och då menar jag varje enskild liten blick, gest, känsla av olust, obehag, alla de små subtila situationerna. Då skulle det hända saker. Jag tror just att ett stort problem idag när det gäller sextrakasserier på universitetet, är att man hänger upp sig på de värsta kränkningarna, de fysiska, våldsamma kriminella handlingarna, som i och för sig är fruktansvärda. Men problemet är att det är här vi drar gränsen. Sexuella trakasserier blir liktydigt med dessa fysiska, våldsamma övergrepp och det är farligt. Det framstår som om att enskilda personer är förövare, när det i själva verket ständigt pågår ett våld i varenda rum på det här universitetet. Det är frågan om ett städse närvarande potentiellt och faktiskt våld om vilket utsatta, framförallt kvinnor, har en stor kunskap, en kunskap som hela tiden utmanar deras existensberättigande inom akademin. Detta slags subtila kränkningar och våldsutgjutelser ligger som ett raster över verksamheten och drabbar alla. Det är något vi inte pratar om, åtminstone inte offentligt. Problemet är att hela den här verksamheten fungerar just för att många människor mår dåligt utan att vilja, kunna, inse att de kan och ska kräva upprättelse. Därför ligger kollapsen runt hörnet så snart man talar om kränkningar i vidare bemärkelse. Att jag och andra män kränker kvinnor dagligen utan att tänka på det och ofta utan att egentligen vilja, det är det stora problemet. Det här är ingenting nytt och inget konstigt, utan tillhör allmängods inom feminsitisk teori och praktik, men vi talar inte om det på det sättet inom akademin. Kanske ligger motståndet mot ett sådant synsätt i själva synen på kunskap, där kroppen och därmed våldet sätts inom parentes. Fredrik Bondestam håller på att förfärdiga avhandlingen En önskan att skriva abjektet. Analyser av akademisk jämställdhet. Till tidigare utgivna texter hör bland annat I jämställdhetens tecken: Semiologiska fragment, Könsmedveten pedagogik för universitetets lärare en introduktion och bibliografi och Positiv särbehandling och akademin: tjugofem år av ideologi, retorik och praktik. Livet för en utbytesstudent är en balansgång mellan studier och upplevelser, kanske inte alldeles olikt studentlivet i Sverige. Om det inte vore för galna tyska professorer, reprisering av livet och känslan av att vara helt väck... Gissa utbytesstudenten EN TISDAGSNATT i början av förra teminen satt jag och en vän på Snerikes, där vi styrkta av en flaska billigt husets och uttråkade av vår omgivning roade oss med att leka Hitta utbytesstudenten. Folk kom in genom dörren, vi pekade, skrek Utbytesstudent!!, och skrattade tills tårarna rann. Det verkar ganska illa, kan man tycka. Värst var emellertid att vi hade rätt. Varje gång. Det var nog ryggsäckarna, och shortsen i februari. Lite var det den svaga Flogstadoften. Men mest av allt var det uppsynen. Kring utbytesstudenterna stod en air av hjälplöshet, glädje, nyfikenhet och stirrig nervositet. Kort sagt de såg väck ut. Ungefär lika väck som min medutbytesstudent Caroline, då professorn i socialrätt under den första föreläsningen på universitetet här i Heidelberg spände ögonen i henne och röt: Hur mycket kostar en pansarvagn?! EFTER BARA NÅGRA dagar i Tyskland insåg jag att den utbytesstudentska uppsynen är helt berättigad, och att det inte är konstigt att man är väck. Kulturkrockarna kan, även bara hundra mil bort, vara totala. Plötsligt är det förbjudet att tvätta bilen på gatan. Den lille professorn i rättsmedicin hoppar upphetsat omkring, pekar på ett foto av ett uppgrävt lik och skriker glatt Was ist das?? Im Gesicht?? Das ist Fungus!! och skrattar sedan högt och lyckligt på ett sätt som ingen svensk skulle våga. Man tycker att de billiga studentmatsalarna verkar vara en bra idé tills man får höra deras mindre kulinariska benämning ( skall du med och käka i Mensan... eller näe, kanske inte förresten.. ). Det är så mycket folk i föreläsningssalen att man får sitta på golvet, men det kompletterar ju förvisso bara den där mysiga partykänslan som man redan fått av studenterna som står och röker. Och oavsett hur fördomsfri och frisinnad man är så finns det alltid utrymme för chockverkan. När grannen kastar sten på ens rumskamrat (som vänligt bett honom sänka ljudet på stereon) inser man att man är långt från Sverige och att det finns sätt att uttrycka sina känslor på som man aldrig ens funderat över. Saker och ting är inte riktigt som hemma. ATT VARA UTBYTESSTUDENT är att leva om hela sitt liv i komprimerad form, och man kommer att göra minst lika många misstag den här gången. Allt man har lärt sig sedan födseln är fel, från språket man förväntas tala till vilken mat man bör ha lärt sig att undvika (bratwurst). Samtidigt går livet i 120 knyck och man har vanvettigt roligt. Förutom att garantera nya upplevelser innebär ett utbyte en viss balansgång mellan känslan av att vara på sitt livs längsta charterresa och en viss tyngd i magen av kraven hemifrån. Att ta utbildningen på någorlunda allvar och försöka få in en fot i det inhemska livet är ett bra sätt att undvika inte bara att din queens english från skolan får en släpig amerikansk touch och U på tentan, utan även delirium tremens. VI SKRATTADE i februari, med våra lägenheter på Rackarberget och bekantskapskretsar och pojkvänner behagligt skavandes i ryggen. Nu vet jag bättre. Det är modigt att våga vara väck. Att bryta upp och ge sig av mot det nya och okända är svårt och läskigt, även om det bara är för en termin. Samtidigt är det värt det. Världen är större än Rackarberget-Jurre-Folkes-Snerikes, och ett utbytesår är för nybörjaren en snitslad bana, rakt till regnbågens fot. Så ta ett djupt andetag, hoppa, och du skall se att du studsar! Och om två störiga brudar skrattar åt dig på vägen så förlåt dem, för de vet inte bättre. Än. Anna Jannert läser i Heidelberg, Tyskland 22 press judicata 23

13 M MEN KAN DU tillgodoräkna dig de poängen i Sverige? frågade hon med bekymrad röst. Nej, men det skiter jag i. snäste jag. Men... rysk rätt... är inte det helt annorlunda? Jo, visst det ryska rättssystemet är annorlunda och det ryska språket är ännu mera annorlunda, det är just därför man behöver åka dit för att lära sig det, snäste jag igen. Stackars människa. Hon kunde ju inte hjälpa att hon var den femtielfte som frågade. Ja, Ryssland är annorlunda, men inte helt annorlunda. Det är inte Saudiarabien eller ett matriarkat i Mikronesien vi talar om; det är faktiskt en hel del man känner igen. Och Ryssland ligger inte på en annan planet, Ryssland är ett grannland, Sankt Petersburg ligger ungefär lika långt från Uppsala som Köpenhamn. DEN JURIDISKA fakulteten i Sankt Petersburg grundades 1724 av Peter den store. Tyvärr fanns det inga ryska jurister som kunde undervisa; de första lärarna bjöds in från Tyskland. Studenter var det också ont om, så även de fick bjudas in från Tyskland. Med tiden har dock en och annan ryss gått här, bland annat Lenin och Putin. Nuförtiden är det väldigt ont om utlänningar, eftersom all undervisning är på ryska. Som utlänning blir man därför bemött med nyfikenhet från de andra studenterna. Jag som har bott i Flogsta i tre år är inte så jättenyfiken på utbytesstudenterna i Uppsala, utan mest bara trött på italienare som röker hasch och spelar gitarr klockan fem på morgonen i mitt kök, och britter som inte kan cykla på rätt sida vägen. Jag förtjänar nog inte de trevliga bemötandet jag får här. Alla vill presentera sig, alla vet vad jag heter, och alla ställer frågor om Sverige. Men jag sticker ut inte bara för att jag är utlänning, jag är också ganska mycket äldre än de ryska studenterna. I Ryssland börjar man på universitetet direkt efter en tioårig grundskola, så eleverna i första årskursen är år (jag är 26). Första terminen på juristlinjen är därför ganska gymnasial. De har matte, engelska, historia och gympa (en stackars klass har gympa mellan och på lördagar...) Övriga ämnen de har är rättsteori, rättshistoria, sociologi och logik. En jämförelsevis stor plats i utbildningen har även konstitutionell rätt, både rysk och utländsk, vilket de läser de andra och tredje terminen (parallellt med civilrätt, straffrätt, processrätt med mera). Det kanske är klokt, med tanke på hur skakig det här landets konstitutionella historia är (senast 1993 dödades över hundra människor i en våldsam konstitutionell kris, då Jeltsin kallade in militären och sköt på Vita huset i Moskva). Efter fyra års studier avlägger man en bakalavra -examen, efter ytterligare två blir man magister. Efter magisterexamen kan man ansöka om att få bli aspirant och skriver då en dissertatsia i tre år, efter det kan man ansöka om att få doktorera i tre år. ATT ÅKA TILL RYSSLAND och läsa juridik är något som jag drömt om sedan jag läste ryska här Tack vare ett stipendium från Svenska institutet skall jag nu läsa här i ett år. Att åka i slutet av utbildningen är något jag verkligen rekommenderar. Jag skulle inte få ut alls lika mycket om jag inte hade kunskaper om svensk rätt att relatera till. Jag läser 12 lektionstimmar i veckan och har valt lite olika ämnen från olika årskurser: Rysslands rättshistoria, allmän folkrätt, introduktion i Ryska federationens rättsväsende, och en folkrättslig kurs om migration och medborgarskap. Visst är det jobbigt ibland. Jag avverkar anteckningsbok efter anteckningsbok, det tar mig fyra timmar att skriva rent en två timmar lång föreläsning, att kolla upp allt i facklitteratur och i ordböcker, så att man inte lär in fel. Men det vägs upp av det är så himla kul! NÅGOT JAG BLIR bortskämd med är biblioteket. Det har bra öppettider, gott om datorer och en cafeteria där man kan köpa en kopp kaffe för tre kronor och en liten pirog med laxfyllning för fyra och femti. Här känner sig en student från Uppsala hemma, de har också gröna läslampor. Däremot är det tydligen helt okej att tala i mobiltelefon i biblioteket. Överhuvudtaget måste jag säga att de är väldigt odisciplinerade! Man kunde ju förvänta sig tystnad på lektionerna och raka led i kafeterian i före detta Sovjet, men det är precis tvärtom. Kanske har det alltid varit så. Jag slår vad om att Lenin hade svårt att vara tyst på lektionerna. Och den där Putin var säkert en jäkel på att tränga sig före i kön. Amanda Lövkvist läser i St Petersburg, Ryssland 24 press judicata 25 Foto: Andreas Henriksson

14 Krönika Företagsbeskattning var populärt, gruppen var fullbokad Mattias (t.v.) är ny på byrån och gammal JFaktiv Den nya fredagspuben med utsikt mot Birger Jarlsgatan Paragraferna vidgar inte dina vyer Den nya gången till lokalerna på Birger Jarlsgatan Bollplankskväll hos Mannheimer Swartling Text: Susanne Löfgren Foto: Maria Pedersen Under kvällen fanns det möjlighet att samtala med byråns jurister FÖR ANDRA TERMINEN I RAD anordnade Juridiska föreningen i samarbete med advokatbyrån Mannheimer Swartling en bollplankskväll vilken gick av stapeln den 7 oktober. Syftet med bollplankskvällarna är att studenter som håller på med sin examensuppsats eller som har funderingar kring en examensuppsats ska få möjlighet att diskutera och bolla sina idéer med verksamma jurister. Byrån arbetar i verksamhetsgrupper och studenterna hade i förväg fått anmäla intresse till de olika verksamhetsgrupperna. Vissa hade bokat in upp till tre enskilda möten. Den mest populära gruppen den här kvällen var Processer och skiljeförfaranden som hade sex inbokade möten, vilket också var max. Efter en mycket kort byråpresentation av Lotta Oscarsson, personalansvarig på byrån, blev det dags för de enskilda mötena. Varje möte pågick i 20 minuter och studenterna Mannheimer Swartling bjöd på buffé i biblioteket fick träffa en eller två biträdande jurister från de aktuella verksamhetsgrupperna. Efter att mötena var avklarade bjöds det på mat och mingel i byråns bibliotek. Under hela kvällen fanns andra av byråns jurister tillgängliga i biblioteket för mingel, frågor och samtal. Många av byråns biträdande jurister och även en och annan delägare hade tagit tillfället i akt att få träffa och samtala med studenterna, även om de inte hade några samtal inbokade. Det blev många givande samtal, både om yrkeslivet och om studenttiden, med både gamla JF-aktiva, andra gamla Uppsalastudenter och jurister från andra universitet. Det gavs också en liten inofficiell visning av byråns nya gång över vinden till lokalerna vid Birger Jarlsgatan. Kvällen blev på det hela taget mycket lyckad och de flesta var nog överens om att detta är ett samarbete som kommer att fortsätta. DDojnk. Så låter det när jag och min stora och enormt tunga trogna vän ryggsäcken hamnar på perrongen, på stationen i Uppsala. Tillbaka till ännu en höst. När jag klev på tåget från Uppsala till Sommarlovet trodde jag inte att min sommar skulle arta sig som den gjorde och nu står jag där, med samma glasögonbågar som innan sommaren men med andra linser. Min sommar förändrade min grundinställning till livets väsentligheter. Därför pirrar det lite extra i magen nu när jag står på stationen. Det dröjer inte länge innan jag sitter på biblioteket med kurslitteraturen framför mig. Den härliga blå lagboken som hade den perfekta höjden att luta sig mot har bytts ut mot skattelagstiftningsboken. Jag sitter och tänker på varför många hänger med huvudet över sina lagböcker, utan att titta upp. Tittar inte upp på en timme, inte på två timmar, inte på många dagar, inte på många år. Följer texten med blicken utan att stanna upp, titta sig runtomkring, upptäcka andra färger än svart på vitt. Inte undra på att hetsen är så stor bland juridikstuderande. Om en liten promemoria på fem sidor blir livets uppförsbacke, ja då kanske man inte ska klaga på att hetsen är så stor. För den som bara tittar ner i lagboken är en promemoria oerhört viktig. Om många med den mentaliteten samlas på ett ställe blir hetsen en naturlig effekt. Det är förståeligt men också synd. Synd att leva i en sådan värld när världen är så mycket större än så. Antingen bidrar Du till hetsen eller så har Du märkt att livet inte kretsar runt paragraferna. Vi vill förhoppningsvis inte bli jurister som lever med lagboken utan jurister som använder lagboken i livet. Det krävs inte mycket för att inse att man mår bättre av att inte fokusera sin blick på lagtexten hela tiden. Det krävs bara att man lyfter blicken från paragraferna. Lite perspektiv på tillvaron skulle inte skada på vägen till målet man vill uppnå. Att jag har blivit smittad av hetsen på Juridicum är inte förvånande. På något sätt har jag dragits med i hetsen och med största sannolikhet till och med bidragit till den. Så blir det när man lägger för mycket vikt vid paragraferna eller i varje fall känner att man borde göra det. Som om de skulle bidra till att mina vyer vidgades. Men nu räcker det. Mina nya linser sätter färg på min tillvaro. Jag föreslår att även Du lyfter blicken från den svarta texten lite då och då och ser vad som händer runtomkring Dig. Om även Du gör det så kanske hetsen minskar, flera blickar höjs och livets väsentligheter får en annan mening. Då kanske juristutbildningen inte behöver producera jurister som lever i sina egna världar med imma för linserna utan snarare jurister som är någorlunda medvetna om världen runtomkring sig. Rashin Forotan Fard läser på juristprogrammets femte termin 26 press judicata 27

15 STYRELSEN HÖSTTERMINEN 2003 Skattmästare Anneli Strömqvist I september var det Uppsalas tur att anordna Nordisk vecka. Ett trettiotal gäster dök upp från juridiska föreningar runt om i Norden och fick uppleva både vikingagille, juristbal och Ragnarök Ordförande Maria Pedersen ordf@juridiskaforeningen.org Vice ordförande / studieutskottet Magnus Gulliksson magnus.gulliksson@citerus.se Fakultetssamordnare/ Ledamot Anneli Wejke faksam.jur@us.uu.se Text: Sandra Kristensen Foto: Vida Rafiemanesh Vice ordförande/ sociala utskottet Susanne Löfgren vordf@juridiskaforeningen.org Sekreterare Martin Hall sekr@juridiskaforeningen.org Ledamot Patrik Evanni patrikevanni@hotmail.com Fornnordisk vecka i Uppsala VECKA 39 i höst brakade Uppsalas Nordiska vecka loss. Det juridiska temat var rättshistoria vilket fick genomsyra både studiebesök och festligheter. Vi skapade kort och gott en fornnordisk vecka. De nordiska gästerna fick besöka Uppsala domkyrka och universitetshuset för att få en uppfattning om hur vårt samhälle har vuxit fram både genom kyrka och skola. En visit i Gamla Uppsala gav oss mer information om makt och människor under vikingatiden. Under fredagen bjöd advokatfirman Linklaters våra nordiska gäster på lunch under ett föredrag om byråns historia. Trots att den historien inte nådde hela vägen tillbaka till vikingatiden var besöket mycket uppskattat. Ett stort tack till Linklaters för välsmakande mat och beaktansvärd information. Efter att gästerna fått lite mat i magen tog vi en liten promenad till Medeltidsmuseet. Där fick vi undervisning i medeltidens brott och straff. Den spontana kommentaren blev att det är skönt att vi lever på 2000-talet och inte under medeltiden. 90% av alla brott i Stockholm (då en liten by på max invånare) var våldsbrott. Om straffet inte var böter var det oftast dödsstraff. Den egentliga frågan var hur mild eller hård själva avrättningen skulle vara YTTERLIGARE SAKER vi lärde oss är att Stockholm är en stad uppbyggd på sopor. Stanken i staden var under medeltiden oerhörd och kunde kännas på flera kilometers håll. Att stadens stomme bestod av skräp innebar också att vattnet var odrickbart. Istället drack människorna mellan 6-7 liter öl per dag! När ett barn slutat dricka modersmjölk fick det genast lära sig att dricka öl, då det inte fanns något annat att tillgå. Till informationen om medeltidsmänniskans märkliga dryckesvanor kan tilläggas att straffen för brottslighet mildrades efter klockan 12 på dagen. Förmodligen en konsekvens av att folk efter middagstid var så berusade att man inte ansåg att de kunde hållas fullt ut ansvariga för sina handlingar. Intressant med hänsyn till hur lagstiftaren ser på alkoholkonsumtion idag. GIVETVIS HADE VI tid att underhålla våra nordiska gäster med festligheter också. Veckans tema till ära arrangerades ett vikingagille ute på Norreda där det bjöds på kämparlekar, riktig vikingamat och mjöd. Det var en häftig upplevelse att få möjlighet att träffa vikingar från nästan hela Norden. Gillet besöktes dessutom av kända asar såsom Tor, Balder, Freja med flera. Även Odens korpar; Hugin och Munin flaxade förbi. Fler exempel på festligheter är den stora nationsrundan som nordisterna fick gå och givetvis Uppsalas stolthet Negaddimsegnälkab, det vill säga Baklängesmiddagen. Där sade vi oss alla vara Ein student aus Uppsala, vilket också är titeln på en sång framförd av Siw Malmqvist, numera mycket populär i Nordens föreningar. EFTER ÅRETS JURISTBAL väntade inget annat än Ragnarök i bokstavlig mening. En rökmaskin fyllde övervåningen på Jontes med rök och skapade en mysig stämning under årets sillis. Sång, musik, mat och dryck tillsammans med ett underbart sällskap. Finns det något bättre? Ett stort tack till årets Nordiska kommitté för att ni gjorde Uppsalas fornnordiska vecka till något minnesvärt. Det var riktigt sorgligt att behöva säga farväl till 33 nordiska gäster, men jag är säker på att det finns möjlighet för oss alla att träffa ett härligt gäng människor på vilken Nordisk vecka vi än väljer att åka på. 28 press judicata 29

16 ejuristbalenf foto: Vida Rafiemanesh Foto: Frida Sundberg Juridiska föreningen och Balkommittén vill tacka: Juridiska föreningen och Nordiska kommittén vill tacka: 31

17 annons mannheimer 32 press judicata