Spår Sjätte samlingen Vägval

Transkript

1 Inledande bön Gud, vår Fader, vi tackar dig för att du alltid söker efter oss. I skapelsen ser vi spår av din kärlek; kom och befria oss från allt som hindrar vårt gensvar på din godhet. Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du kom till världen och gav oss spår att följa. Kom också hit till oss nu och gör oss till dina efterföljare, till människor som liknar dig. Helige Ande, vi tackar dig för att du är hos oss. Lär oss att lyssna till Jesus, som hans lärjungar. Sätt oss på rätt spår, så att vi ser det vi behöver se, både hos oss själva och i världen omkring oss. Amen. 1

2 Bibelläsning Jesus visar sig för lärjungarna vid Tiberiassjön Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: Jag ger mig ut och fiskar. De sade: Vi följer med dig. De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: Mina barn, har ni ingen fisk? De svarade nej, och han sade: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni. De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: Det är Herren! När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: Hämta några av fiskarna som ni just fick. Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: Kom och ät. Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda. När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör? Simon svarade: Ja, herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina lamm på bete. Och han frågade honom för andra gången: Simon, Johannes son, älskar du mig? Simon svarade: Ja, herre, du vet att jag har dig kär. Jesus sade: Var en herde för mina får. Och han frågade honom för tredje gången: Simon, Johannes son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: Har du mig kär? och han svarade: Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär. Jesus sade: För mina får på bete. Johannes 21:1-17 2

3 Vi tror på en Gud som har satt spår på jorden. En Gud som rör sig in i världen för att ge liv, förnya och befria oss människor, tillsammans med hela skapelsen. En Gud som söker kontakt med oss, och ständigt ger sig till känna för oss. Och allra tydligast gav sig Gud till känna när han sände sin Son till världen. Då blev Guds spår till fotspår på vårt jordklot. Där Jesus gick fram blev Gud synlig för oss. Då I den första samlingen på denna kurs gick vi med våra sinnens hjälp ner till Gennesaretssjöns strand i Galiléen, där Jesus stötte på två fiskare och sa: Följ mig! Vi avslutar kursen på samma strand, en tidig morgon. Ännu en gång sätter Jesus sina spår i sanden där. För Jesu lärjungar hade vardagen återvänt. Sedan mannen från Nasaret kom och drog dem med sig hade de haft tre goda år. Så slutade alltihop med den dramatiska påsken i Jerusalem. Döden. Graven. Först stängd. Så öppen och tom. Sedan några märkliga möten med en uppstånden Mästare. Men så var vardagen där igen. De hade dragit hem igen, till de trakter de kom ifrån. Vad skulle hända nu? Jag går och fiskar, säger Petrus. Flera av de andra hänger på. Det låter desillusionerat. Det är den gamla vardagslunken. Det sker slumpartat. Och det leder inte till annat än slit utan något resultat. Nu var de på väg in mot land, och det enda som fyllde båten var den dystra stämningen efter en natt till ingen nytta. Då händer det. De ser honom. Jesus står där inne på stranden. Han är intresserad av hur de har det, hur det går med dem. Han ger dem råd, uppmuntrar, pekar på möjligheter. Och så, snabbt, är näten fulla. Lärjungarna drar upp både båt och nät i en liten vik, sätter sig vid elden och mumsar på stekt fisk i morgonsolen. Kontrasten var, bokstavligen, som natt och dag. Hela natten hade de kämpat till ingen nytta. Så grydde det, och lika visst som morgonljuset kom Herren med sin välsignelse. De måste ha haft det otroligt fint där de satt. Solglitter i vattnet, fågelsång från träden, värmen från elden och vårlig vind. Och mitt ibland dem, precis som i de allra bästa stunderna, satt Jesus. Så reste han sig och gav dem både fisk och bröd och tröst och tro och en utmaning till att följa och tjäna honom. De var inte färdiga med att vara Jesu lärjungar. Nu Allt sedan dess i alla tider har Jesu lärjungar gjort liknande erfarenheter. När det goda och ljusa som gjorde livet värt all strid förmörkas. När målet och meningen försvinner. När lite 3

4 lyckas. När tomheten tränger sig på. Tvivlet. När vi kanske till och med känner oss färdiga med Jesus. Då möter han oss plötsligt igen. På kända platser, eller på nya överraskande sätt. Han kom då vi var slitna. Trötta. Lea på alltihop. Han kom när vi hade jobbat och kämpat förgäves. Han kom in i den grå vardagen, då det mesta verkade meningslöst. Och han kom, såsom han gjort förr, och visade intresse för hur vi hade det, med råd och anvisningar, med hjälp där vi bäst behövde det. Jesus var alls inte färdig med lärjungarna och han är heller inte färdig med oss. När det kom nya nätter utan resultat, kunde lärjungarna hämta fram minnet av fiskfångsten och elden vid strandkanten. Detsamma kan vi göra. Herren kommer till oss lika visst som han kom till dem. Och när han kommer visar han oss på nytt vad det innebär att vara hans lärungar. Han förnyar vår längtan efter att leva tillsammans med honom, bygga gemenskap, leva enklare, främja rättfärdighet. Fortsätta det han satte igång när han kom till världen och som han också har satt igång i våra liv. Det Korsveirörelsen har försökt att uttrycka med de fyra vägvisarna. Vi ser spåren av det där på stranden av Gennesaretssjön: Söka Jesus Kristus. Då han förstod att det var Jesus som stod där, kastade sig Perus i vattnet och tog sig i land. Längtan tog överhanden. Ivern hade kommit tillbaka. Ofta blir Jesus otydlig för oss. Vi måste öva oss i att känna igen honom när han kommer. Läsa om honom. Be. Kanske behöver vi hjälp från våra med-lärjungar, så som Petrus fick. Så kan längtan flamma upp igen, glöden och glädjen tändas på nytt. Bygga gemenskap. De var i båten tillsammans, arbetsuppgifterna och slitet var deras tillsammans. Tillsammans lyckades och misslyckades de, tillsammans upptäckte de att Jesus var där, tillsammans lyssnade de till och följde de hans råd. Tillsammans rodde de båten i land, drog de in näten, hämtade de fisk och stekte den. Tillsammans runt elden, maten och samtalet. Och tillsammans med Jesus. Så kan även vi bygga gemenskap. Göra något tillsammans, stå samman, hjälpa varandra, laga mat, äta och njuta av den. Leva enklare. De var ute i naturen. I en båt på vattnet. Runt elden på en vacker strand. Det var en fin morgon, på ett ställde de var förtjusta i. Det var de enkla, grundläggande och vardagliga goda tingen som skänkte dem den djupa glädjen. Vardagsmat. Tillsammans med vänner. Gratis. Nåd. Där öppnade sig livet, runt en kärna av glädje. Där fann de pärlan: Jesus och Guds rike. Främja rättfärdighet. Hämta några av fiskarna som ni just fick, sa Jesu till lärjungarna. Han välsignade dem. Genast kunde de dela med andra. Kom och ät, sa Mästaren. Han sörjde för deras basbehov och har därigenom gett oss ett exempel. Det räcker till alla. Vi kan utan rädsla dela med oss. Jesus bryr sig om de hungrande. Vi kan göra detsamma. Alltså Och nu står vi vid slutet av denna kurs. Hur går vi vidare? Jo, vi fortsätter i samma spår; på den väg som fört oss hit! Det uttrycket är hämtat från Filipperbrevets tredje kapitel. Där står det: Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat 4

5 oss till genom Kristus Jesus Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit. Att följa i Jesu spår, att vara Jesu lärjunge, handlar inte om att ta sig samman eller om att få till det. Inte om att dra igång en massa saker å Guds vägnar, utan om att dras in i det Gud redan gör i världen. Det Gud satte igång då Jesus kom, får vi vara en del av, tillsammans med honom. Jesus tar tag i os och håller oss på spåret. Han leder oss på rätta vägar för sitt namns skull. Följ med och se, sa Jesus till de första som följde honom. Att vara en Jesu lärjunge är att vara på en upptäcktsfärd; se hur Jesus lever, följa spåren där han går. Det kan bli tufft, för vi kommer att få dela Kristi lidanden. Men på vägen, tillsammans med Jesus, lär vi också känna kraften från hans uppståndelse (också detta är ett ord ur Filipperbrevets tredje kapitel). Kraften från Jesu uppståndelse. Kraften från den tillkommande världen. Kraften från Guds rike. Att vara en lärjunge, att gå i Jesu spår, är att bli dragen in i detta kraftfält. Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet! Detta var Jesu förkunnelse när han kom, och det är hans budskap till oss nu. Guds rike är nära, på ett sådant sätt att vi kan märka dess kraft. Det är på färde. Det är nära i tid, närmare än då vi kom till tro. Och det är nära i rum. Som en surdeg. Ett frö som spirar. Olja i lampan. Kraft att leva som lärjunge. Kallelsen att följa Jesus är först och främst ett evangelium, en möjlighet, en gåva. Vi får del av Guds rike och en försmak av Guds rikes välsignelser. Därför uttrycker Korsveis fyra vägvisare inte bara vad vi ska göra. De är lika mycket ett uttryck för det Gud ger. Söka Jesus Kristus. Vi får vara hos honom, eftersom han vill vara hos oss. Han kommer till oss, så att vi kan vara tillsammans med honom. Vi söker, därför att han först söker oss. Bygga gemenskap. Jesus skapade en ny och livgivande gemenskap. Vi får vara med i den. Han inkluderade alla som ville. Vi får höra till Guds nya, stora familj. Gemenskapen är en gåva, inte bara en uppgift. Jesus är byggmästaren. Vi får delta i bygget. Leva enklare. Jesus ger oss livet i varje ögonblick. Han visar oss rikedomarna i det enkla, och hjälper oss att släppa taget om de små tryggheterna för den större. Vi får återupptäcka vår samhörighet med allt som lever, och lära oss tacksamhet. Främja rättfärdighet. Jesus kom som fattig, flykting, förtryckt. Gud valde sida. Jesus gick till de fattiga, sjuka, hungrande. Han valde sida. Jesus kom till oss och ger oss det vi behöver. Vi kan ge vidare. Vi dras in i Guds rikes dynamik. Där finns fred och rättfärdighet. Där börjar människor att dela. Detta Guds rike kommer verkligen. Då ska allt bli nytt, och Guds vilja ske på jorden så som i himmelen. Detta är vårt, och himlen över våra små liv. Som Jesu lärjungar kan vi redan se tecknen, ana spåren och smaka Guds rikes godhet. Vi har i denna kurs några övningar till de olika vägvisarna. Om du fortsätter att öva dig med hjälp av dessa, kommer du kanske att upptäcka mer, se fler tecken på Guds rike, tydligare spår. Vi får en inbjudan till detta. Det var vad vi ville tydliggöra med Korsveikursen Spår. En korsväg är en plats där vi möts och väljer väg. Och det är namnet på vägen som Jesu lärjunge. Vart går du? 5 [text: Knut Grønvik]

6 Samtal i grupper Fortsätt tillbakablicken på kursen. Dela med varandra: 1. Vad har du hittat? Vad har du sett? Vad har du kommit till klarhet om? 2. Vad har gett dig lust och vilja att fortsätta som en Jesu lärjunge? 3. Vad har blivit svårare eller mer utmanande? 4. Vad är det viktigaste du vill ta med dig från kursen? 6

7 5. Spår Ledd meditation Se framför dig sju trötta karlar i en båt. Desillusionerade, slitna, uppgivna. Känn stämningen efter en natt utan napp. Var befinner du dig? Är du en av dem? Zooma in en vacker strand. Solglitter i vattnet, berghällar med skarpa skuggor i morgonsolen, en bit sand där du kan dra up båten. Ser du en man där inne? Hör honom fråga hur det går för dig! Vad gör det med dig? Ro i land. Dra upp båten. Sätt dig ner bland lärjungarna och njut av maten, samvaron och pratet. Eller betraktar du det hela på avstånd? Lyssna. Hör du Jesus nämna ditt namn? Vad vill han dig? 7

8 och personlig förbön Förbön med handpåläggning vid avslutningen av kursen De deltagare som så önskar kommer fram till altaret. En av kursledarna ber följande eller en fri bön: Herre Jesus Kristus, tack för att N vill följa dig som din lärjunge. Vi ber dig: Låt henne lära känna dig allt djupare. Låt henne få lära känna kraften i din uppståndelse och ge henne mod och vilja att fortsätta när lärjungalivet blir svårt. Du söker henne och ger henne en försmak av det kommande Gudsriket. Hon önskar att söka dig, bygga gemenskap, leva enklare och främja rättfärdighet. Hjälp henne där hon är, så långt hon har kommit, att fortsätta på samma spår! Amen. I den avslutande mässan inbjuds alla att ge utryck för sin längtan om att leva som en Jesu lärjunge med dessa ord från den röda boken Korsveis Vägvisare: Jag vill följa Jesus Kristus. I en tid när så mycket kallar på min uppmärksamhet, vill jag söka Jesus Kristus. I en tid när starka krafter splittrar, vill jag bygga gemenskap. I en tid när överflödet tynger, vill jag leva enklare. I en tid när orätten råder, vill jag främja rättfärdighet. 8