FÖRSTA STEGET FÖR ATT FÖREBYGGA DOPING BAS-NIVÅ

Transkript

1 Harmonisering av kunskapen om biomedicinska biverkningar av doping FÖRSTA STEGET FÖR ATT FÖREBYGGA DOPING BAS-NIVÅ BILD 2: Det finns olika teorier om ursprunget till termen dopning. Kaffir-stammen i Afrika namngav en primitiv alkoholdryck, vilken användes i religiösa ceremonier som ett stimulerande medel, med frasen dop. Andra rapporter beskriver att Zulu-krigare använde dop, en alkoholdryck gjord på druvskinn och koladryck. Följaktligen använde de holländska kolumnisterna, Boerna, termen dop för att beskriva stimulansdrycker och således spreds termen över världen. Så småningom började termen användas om flera olika substanser och inom idrott blev användandet av sådana substanser beskrivet som dopning, vilket först dök upp i en engelsk ordlista Dopning avser bruket av förbjudna substanser eller förbjudna metoder som leder till en förbättrad prestation. Dopning är en ojust handling och innebär hälsorisker. Enligt Världsantidopningskoden 2003 definieras dopning som förekomsten av en eller flera överträdelser av de antidopningsregler som läggs fram i Artikel 2.1 till och med Artikel 2.8 i koden. Världsantidopningsbyrån definierar Världsantidopningskoden som följande: En av de viktigaste bedrifterna hittills i kampen mot dopning inom idrott har varit formulerandet, accepterandet och implementeringen av en enhetlig uppsättning antidopningsregler, Världsantidopningskoden (Koden). Koden är kärndokumentet som tillhandahåller ett ramverk för harmoniserade antidopningsprinciper, regler och regleringar inom idrottsorganisationer och bland offentliga myndigheter. Den fungerar i förening med fyra internationella normer avsedda att skapa harmonisering bland antidopningsorganisationer inom olika områden: testning, laboratorier, undantag för terapeutiskt bruk (TUE) och listan över förbjudna substanser och metoder. (Den fullständiga och officiella versionen av koden finns tillgänglig på Förbudslistan Förbudslistan är en internationell norm som identifierar substanser och metoder som är förbjudna inom tävlan, utanför tävlan och i speciella idrotter. Den publicerades första gången 1963 under ledning av den internationella olympiska kommittén. Ytterligare information:

2 Sedan 2004 är WADA ansvarig för beredning och publicering av listan. Listan uppdateras och publiceras varje år. Den för närvarande tillgängliga förbudslistan kan laddas ned på BILD 3: I de olympiska spelen i antikens Grekland beskrevs specialister som erbjöd atleterna närande ingredienser för att förbättra deras fysiska prestation. Detta ansågs som absolut nödvändigt och leverantörerna kan jämföras med dagens idrottsmedicinspecialister. Dessutom rapporterades det att atleter försökte förbättra sin fysiska styrka genom att äta olika typer av kött eller blodig brevis innan spelen. Rapporterna om användandet av örter, svamp och tjurtestiklar för att förbättra prestationen kan spåras till antik tid, romarriket och medeltiden. 1896: Det första rapporterade dödsfallet orsakat av dopning skedde detta år. Den engelske cyklisten Arthur Linton dog på grund av intag av stryknin efter loppet Paris-Bordeaux. 1904: Vid maratonloppet under olympiska spelen i St. Louis kollapsade Thomas Hicks som just hade vunnit loppet och läkarna visade på intag av stryknin (stimulerande medel) och cognac (alkohol) innan loppet: Han dog nästan av en kombination av alkohol och stimulerande medel : Det är allmänt känt att flygare under andra världskriget tog stimulerande medel. BILD 4: 1960: En dramatisk ökning i användandet av anabola som dopningsmedel började under 1960-talet. Samhället trodde på den tiden att detta fanns droger som hade förmågan att uppnå allting talet: Med pågående farmaceutisk utveckling blev komplexa substanser, särskilt sådana som är en naturlig del av kroppen, tillgängliga på marknaden som effektiva medel för förbättrad prestation, styrka och uthållighet. Bland dessa blev hormonet erytropoitein (EPO), vilket stimulerar bildandet av röda blodkroppar, populärt inom uthållighetsidrotter. 2003: Upptäckt av designer-steroiden THG (Tetrahydrogestrinone), en anabol steroid. Drogen offentliggjordes när den amerikanska antidopningsbyrån (USADA) kontaktades av en anonym idrottstränare, som gav USADA en injektionsspruta innehållande THG Ytterligare information:

3 2007: Diverse skandaler och spekulationer relaterade till dopning (bloddopning, EPO, etc.) vid Tour de France BILD 5: Första steget i kampen mot dopning togs 1960 då Europarådet presenterade en resolution mot användandet av dopningsmedel inom idrotten. Det verkar som om de första dödsfallen var nödvändiga för att uppmärksamma myndigheterna på detta fenomen. Den första lagstiftningen mot dopning kom i Frankrike 1963, medan Belgien följde etablerade Internationella olympiska kommittén (IOK) sin medicinska kommission. 1968: Drogtester introducerades för första gången under de olympiska sommarspelen i Mexico 1968 och vid de olympiska vinterspelen i Grenoble. En lista över förbjudna substanser och metoder (Förbudslistan) upprättades av IOK, även om den tekniska utrustningen och testprocedurerna fortfarande var otillräckliga. 1988: Testning utanför tävlan introducerades i Tyskland 1999: På grund av en annan stor skandal under Tour de France 1998 sammankallade IOK Världskonferensen om dopning inom idrott i Lausanne i februari Huvudresultatet av denna konferens var etablerandet av Världsantidopningsbyrån (WADA) den 10 november : Koden är kärndokumentet som tillhandahåller ett ramverk för harmoniserade antidopningsprinciper, regler och regleringar inom idrottsorganisationer och bland offentliga myndigheter. Den fungerar i förening med fyra internationella normer avsedda att skapa harmonisering bland antidopningsorganisationer inom olika områden: testning, laboratorier, undantag för terapeutiskt bruk (TUE) och listan över förbjudna substanser och metoder. 2007: Konventionen representerar för första gången att regeringar världen över har kommit överens om att tillämpa den internationella lagens kraft på antidopning. Detta är viktigt då det finns specifika områden där endast regeringar besitter medlen att föra kampen mot dopning framåt. Följaktligen hjälper konventionen till att formalisera globala antidopningsregler, principer och riktlinjer för att tillhandahålla en ärlig och jämlik tävlingsmiljö för alla atleter. Ytterligare information:

4 BILD 6: Medan prestationshöjande droganvändning inom idrott är klart definierat som dopning och således av listan över förbjudna substanser och metoder, är droganvändandet inom amatöridrott för det mesta förbisett. I vårt mycket tävlingsinriktade samhälle kan användande av prestationshöjande droger observeras bland ett stort antal människor, inte enbart bland dem som deltar i professionella idrottsaktiviteter. På grund av deras effektivitet används olika substanser som är förbjudna inom den professionella idrotten också inom amatöridrott. Den största gruppen av så kallade idrottsmän består av individer som utövar amatöridrott på lägre nivå, vilka har andra skäl till att använda droger, framförallt för att förbättra sitt fysiska utseende. Resultat från vetenskapliga undersökningar bekräftar ett omfattande drogmissbruk inom såväl tävlingsidrott som fritids- och fitnessidrott. Dessutom är bruk av prestationshöjande droger inte bara ett problem inom idrott; bruk av livsstilsdroger bland elever, tonåringar etc. gör denna fråga till ett nytt folkhälsoproblem världen över. Nu för tiden är det också känt att specifika yrkesgrupper tar vissa droger för att kunna klara av sin arbetsbörda. Drogmissbruk = dopning är inte bara ett problem inom idrotten utan också i samhället! BILD 7: Sammanfattning och nyckelord att känna till! BILD 8: De flesta dopingsubstanser är ursprungligen läkemedel. Dessa läkemedel används för medicinsk behandling vid en rad medicinska diagnoser. Enligt detta synsätt har dessa läkemedel å ena sidan eftersträvad verkan på sjukdomen men å andra sidan oönskade biverkningar. Dessa biomedicinska biverkningar har kontrollerats och testats i flera specialundersökningar och har godkänts i förhållande till komplikationerna som uppstått genom den ursprungliga sjukdomen. Problemet med användning av läkemedel som prestationshöjande substanser är det faktum att friska idrottare tar läkemedel utan ett adekvat behov. Och dessutom tas de flesta substanser som missbrukas i så kallade superfarmaceutiska doser eller i olika kombinationer ( stacking ) utan föregående medicinsk undersökning, vilket leder till biomedicinska biverkningar som inte riktigt kan förutses. Ytterligare information:

5 Bilden visar: Förhållandet mellan läkemedel som används i medicinska syften och droger som missbrukas inom idrotten. Den medicinska användningen av läkemedel ger terapeutiska effekter med farmaceutiska doser, medan prestationshöjande droger kan ge riskabla effekter på grund av att de används i superfarmaceutiska doser. Som en konsekvens kan biverkningarna vara kortvariga, övergående, oreparabla eller resultera i fördröjda skadeverkningar. BILD 9: Anabola steroider eller anabola androgena steroider (AAS) är hormoner. Som de flesta hormoner färdas de genom blodet för att reglera specifika kroppsfunktioner. AAS till exempel kan höja omsättningen av proteiner, vilket leder till ökad muskelmassa. Anabol betyder att bygga upp Andro + gen betyder maskulin + att producera Steroider är ett slags lipoidmolekyler Till exempel är testosteron en anabol steroid, särskilt ett manligt könshormon som produceras endogent i testiklarna, äggstockarna och adrenal kortex samt i levern. Ett exempel på den medicinska användningen av anabola steroider är muskeldystrofi (muskelsjukdomar som ger ökande muskelsvaghet). Bilden visar: Hormonet produceras av specifika celler i respektive organ och går sedan ut i blodet (vaskulära systemet). I det vaskulära systemet kan hormonet transporteras vart som helst i kroppen. Mottagarcellerna har specifika receptorer vilka känner igen steroiderna och svarar omedelbart. BILD 10: Den eftersträvade effekten av ett AAS-missbruk inom idrotten kommer från den anabola delen av substansen (celltillväxt). Idrottare vill ibland bygga muskler genom att missbruka steroider, vilket genom höjd proteinsyntes leder till ökad muskelvävnadstillväxt. På grund av den förhöjda proteinsyntesen kan steroidmissbruk även skynda på regenerationen. AAS kan påverka muskulaturen särskilt när träningen utförs under inflytande av dessa medel. Icke desto mindre måste idrottarna fortsätta att vara aktiva, eftersom anabola steroider inte alstrar muskeltillväxt av sig själva. Dessutom är muskler (faktiskt hela människokroppen) fysiologiskt inte redo för en sådan extrem och snabb tillväxt, varför skador på musklerna kan uppstå som ett resultat av missbruk av anabola steroider under träning. Ytterligare information:

6 Bilden visar: AAS kan intas i form av tabletter, eller ges som en intramuskulär injektion, vilket leder till ytterligare indirekta hälsorisker, som infektioner (t.ex. HIV eller hepatit genom att dela nålar). BILD 11: Missbruk av AAS resulterar i en ökad en motivation att träna och således även en ökad risk för överträning, med alla den skadliga påverkan som detta har på den motoriska apparaten. Många tror att missbruket av AAS i stora kvantiteter ger påtagliga effekter, samtidigt som de organiska biverkningarna ofta framställs såsom harmlösa eller förnekas. Faktum är dock att biverkningarna som verkar vara harmlösa visar sig i ett tidigt stadium, och dessa är prekursorerna till de mycket farligare biverkningarna på de inre organen. Hälsoriskerna med anabola androgena steroider grundar sig till stor del på den androgena delen. Manliga missbrukare kunde uppvisa förstorad brösttillväxt, så kallad gynekomasti (feminisering) och kvinnliga missbrukare uppvisar tvärtemot en ökad utveckling av manliga könskarakteristika (maskulinisering). Ytterligare biverkningar är: Steroid-relaterad acne är mindre farlig men en estetiskt obehaglig biverkning (bild a) Leverinflammationer; fettdegenerering av vävnaden och bildandet av levercystor är exempel på direkta vävnadsskador som kan uppstå (bild b) Krympande testiklar (bild c) Gynekomasti (utveckling av bröstkörtlarna på män, (bild d) Degeneration av skelettet Kardiovaskulära störningar uppstår i hjärtat som en inadekvat syretillförsel på grund av att hjärtmuskulaturen växer utan anpassning av blodkärlen, ytterligare störningar ses på cirkulationssystemet med en reducering av High-density lipoproteiner (HDL) som skyddar blodkärlens väggar och en ökning av Lowdensity lipoproteiner (LDL) som skadar blodkärlens väggar Sänkt röstläge (kvinnor) Skäggväxt (kvinnor) / håravfall (män) Ökad aggressivitet (okontrollerad ilska) Ytterligare information:

7 BILD 12: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 13: Stimulantia, såsom amfetamin, efedrin eller koffein var den första gruppen av effektiva medel som placerades på dopinglistan vilken sattes upp Dock ses koffein inte längre som ett dopingmedel och finns därför inte med på dopinglistan. Denna grupp substanser inbegriper mycket olika medel, både naturmedel och deras derivat och de som producerats artificiellt. Stimulantia är exogena substanser (som efedrin) som påverkar det centrala nervsystemet genom att stimulera utsöndringen av flera transmittorer (t.ex. acetylkolin). Dessa substanser ökar hjärtfrekvensen, andningen och hjärnfunktionen och kan leda till eufori. Deras motsvarigheter i människokroppen är adrenalin eller noradrenalin. Dessa endogena substanser ökar också energiomsättningen. Stimulantia eller amfetaminer används i medicinskt syfte huvudsakligen för lokal administrering som bronkial relaxation eller för att lösa upp nasopharynx mucosa (förkylningsläkemedel). Dessutom missbrukas stimulantia brett som droger, t.ex. XTC. Bilden visar: En neuron hjärnans funktionscell med sina inmatningsstrukturer (dendriter) och sin utmatningsstruktur (axon) kommunicerar med andra celler genom synapser. Synapsen är en cellövergång för kommunikation mellan celler stimulantia påverkar här! Stimulantia leder till ökad utsöndring av transmittorer. BILD 14: Stimulantia ökar excitationen av hjärnan och kroppen. Idrottarnas missbruk baseras på att de får förhöjd beredskap, minskad trötthet och en förbättrad konkurrenskraft och aggressivitet med lägre smärtkänslighet. Stimulantia ökar inte direkt den fysiska prestationen. De inom idrotten vanligast använda stimulantia är amfetamin, kokain, efedrin och koffein. Grafiken visar: Tillståndet av total utmattning kan under normala omständigheter (t.ex. inom idrotten) inte uppnås. Det är en autonomt skyddad resurs och kan endast aktiveras under specifika omständigheter. Men med stimulantia är det möjligt att ta ut kroppens sista resurser! Ytterligare information:

8 BILD 15: Stimulantia leder till undertryckning av rädsla eller utmattning. Deras påverkan är så kraftfull att en idrottare inte märker hur utmattad han är, och det har funnits fall av överansträngning som lett till döden, särskilt inom idrottstävlingar på elitnivå. Förknippad med dessa effekter kan även dehydrering uppstå som resultat av långvarig ansträngning och vanligen även hypertermi. Biomedicinska biverkningar av stimulantia är å ena sidan utvecklingen av psykiska störningar som ett beroende eller depression eller å andra sidan fysiska effekter som: dysfunktionell reglering av kroppstemperaturen aptit- och sömnlöshet hallucinationer kroppsskakningar, rastlöshet, agitation, spänning hjärtarytmi På grund av deras euforiska effekt missbrukas stimulantia inom och utom idrotten! BILD 16: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 17: Förkortningen EPO står för hormonet erytropoietin som är en tillväxtfaktor bildat särskilt i njuren och stimulerar syntesen av de röda blodkropparna. Röda blodkroppar eller blodceller transporterar syre till vävnaderna. Cykeln för bildandet av röda blodkroppar kontrolleras av syrehalten i blodet, vilken fortlöpande mäts av receptorer som en kontrollvariabel. Om syrehalten sjunker och kroppen når ett stadium av hypoxi, triggas produktionen av EPO och som en följd därav kommer röda blodkroppar att bildas i benmärgen. Det viktiga organet i samband med denna cykel är njuren, av vilkens vävnad EPO sannolikt bildas. Det är möjligt att ingripa i denna kontrollslinga genom att tillföra EPO utifrån och få till stånd en ökning av de röda blodkropparnas antal även utan träning. Erytropoetin används för medicinsk behandling av anemi. Bilden visar: Erytropoietin produceras av njurcellerna och utsöndras till blodet (vaskulära systemet). Det stimulerar produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. Ytterligare information:

9 BILD 18: Erytropoietin stimulerar produktionen av röda blodkroppar eller erytrocyter i benmärgen, vilken ansvarar för syretransporten. Detta syre är nödvändigt för de fysiska funktionerna i människokroppen. Förutom hjärnan behöver musklerna det mesta av syret för att säkra uthålligheten. Detta har lett till att vissa cyklister, långdistanslöpare eller längdskidåkare frestats att missbruka EPO för att öka sin vävnadssyresättning. Ett lagligt och mycket tryggare val att öka uthållighetsförmågan eller snarare syreupptagningskapaciteten är träning på hög höjd. Den minskade tillgängligheten av syre i bergsluften gör att syntesen av de röda blodkropparna stimuleras: detta är ett helt lagligt sätt att öka antalet röda blodkroppar. Bilden visar: Den finska skidåkaren Eero Mäntyranta har en mutation i generna i sin erytropoietinreceptor. Detta ledde till en ökad kapacitet att transportera syre i blodet, vilket har givit honom en laglig fördel och lett honom till flera olympiska guldmedaljer. BILD 19: Erytropoietin (EPO), antingen i kroppens naturliga form (humant [h] EPO) eller det genom genteknologi producerade (rekombinant humant [rh] EPO), har små biverkningar beroende på sin struktur såsom allergiska (sällan) eller immunologiska reaktioner. Alla dess hälsofarliga verkningar hör ihop med bildandet av röda blodkroppar vilket leder till att blodet blir tjockare. Följaktligen ökar EPO-missbruk risken för arteriell hypertension (högt blodtryck) eller tromboembolism (blodproppar) i lungan, hjärnan eller hjärtat, vilket kan leda till en infarkt eller stroke. EPO-missbruk kan bli ytterst livshotande! Bilden visar: På bildens vänstra sida ser du den högra hjärtventrikeln, och på den högra sidan ser du den vänstra hjärtventrikeln av ett patologiskt förstorat hjärta. Infarkten är utmärkt med den blå cirkeln. BILD 20: Sammanfattning och viktiga nyckelord! Ytterligare information:

10 BILD 21: Bloddoping hör till de olagliga manipulationsmetoderna och är ett direkt sätt att öka syretransporten med omedelbar påverkan genom att öka mängden röda blodkroppar. Däremot framkallar EPO endast en ökad syntes av röda blodkroppar. Det finns två olika sätt som idrottare kan manipulera på: samla sitt eget blod och återinjicera senare ta blod från en givare och återinjicera om det behövs De fysiologiska effekterna är desamma som för EPO-missbruk: - fler röda blodkroppar - ökad syreupptagningskapacitet Blodpåsar används inom medicinen för att behandla stora blodförluster. BILD 22: Fler röda blodkroppar, högre syresättning, större uthållighetsförmåga! Effekterna är desamma som av EPO-missbruk men med omedelbar verkan. Grafiken visar: Den imponerande effekten av blodtransfusion på den fysiska förmågan uttrycks i följande undersökning, som visar effekten på tiden det tar att springa ett 10 km-lopp med återinfusion eller med placebo. Grupp 1: Ingen effekt kan ses efter infusion med placebolösningen men en signifikant effekt efter blodåterinfusion löptiden minskar. Grupp 2: Tiden för att springa 10 km minskar omedelbart efter blodåterinfusion. Förbättringen av tiden varade i 13 dagar efter återinfusionen av röda blodkroppar och fanns därför fortfarande kvar vid tiden för placeboinfusionen. BILD 23: De flesta av de biomedicinska biverkningarna liknar dem vid EPO-missbruk. Bloddoping ökar stressen på det kardiovaskulära systemet och leder till ett högt blodtryck och en ökad risk för trombos. Dessutom innebär blodtransfusioner risk för transfusionsolycksfall genom allergier eller inkompatibiliteter (ABOsystemet) och risk för svåra infektioner som hepatit eller HIV. BILD 24: Sammanfattning och viktiga nyckelord! Ytterligare information:

11 BILD 25: Näringstillskott är substanser som normalt finns i kroppen och konsumeras som tillskott till den dagliga näringen, såsom glukos, mineraler, vitaminer eller spårämnen. Vissa av dessa substanser är livsviktiga för tillväxten och utvecklingen av en multicellulär organism, som människokroppen, men andra har ingen verkan eller kan till och med vara skadliga. Näringstillskotten innehåller de respektive substanserna i koncentrerad form och består oftast av flera substanser. Det medicinska syftet med användningen av näringstillskott är ett underskott i kroppen på grund av undernäring eller sjukdom. Huvudskälet för allmänheten att använda näringstillskott är tron att de främjar hälsan, minskar risken att bli sjuk och åtminstone kontrollera kroppsvikten. De flesta av tillskotten är inte förbjudna på listan. BILD 26: Icke desto mindre är en välbalanserad kost mycket bättre än varje näringstillskott och naturligtvis måste intagningsnivåerna tas med i beräkningen för att undvika effekten av en överdosering. Näringstillskott kan hjälpa vissa tävlingsidrottare att prestera intensiteten och uthålligheten i sin idrott. De har ett extremt stort kaloribehov, som inte kan fyllas av det normala dagliga näringsintaget (som Tour de France etc.). Kritiska substanser är vissa vitaminer i grupp B för vegetarianidrottare. BILD 27: Näringstillskott i sig själva är inte förbjudna, om de inte innehåller någon förbjuden substans, vare sig detta nämns på etiketten eller inte. En av huvudriskfaktorerna för näringstillskott kan vara en positiv dopingkontroll av kontaminerade tillskott. Dessa omärkta (på etiketten) ingredienser kan i extrema fall till och med leda till positiva dopingkontroller. Som konsekvens beror de biomedicinska biverkningarna på sorten av den oetiketterade substansen. De flesta substanser som upptäcks är olika anabola androgena steroider eller stimulantia. Det är ett faktum att många idrottare använder tillskott utan att känna till biverkningarna eller rekommenderade intagsnivåer. Med beaktande av den stora marknaden för näringstillskott (omkring 12 miljarder US$ i USA 2001) och den enorma försäljningen över hela världen, är spannet mellan rekommenderad användning och missbruk flytande. Ytterligare information:

12 Dessutom kan tron att näringstillskott kan användas för att förebygga möjliga näringsbrister leda till lägre omsorg för en hälsosam och välbalanserad diet. Tabellen visar: En analys från Internationella Olympiska Kommittén av 600 receptfria näringstillskott fann att en fjärdedel av de undersökta tillskotten innehöll förbjudna substanser såsom anabola steroider. BILD 28: Sammanfattning och viktiga nyckelord! BILD 29: Gener är enskilda delar av DNA som innehåller arvsanlagen. Dessa gener innehåller information om kroppens sammansättning således även om de enskilda proteinernas sammansättning, t.ex. muskelproteiner. En aspekt av genterapi är försöket att byta informationen i de selektiva generna års dopinglista definierar gendoping som den icketerapeutiska användningen av celler, gener, genetiska element eller moduleringen av genuttryck, som har kapacitet att förbättra atletisk prestanda. Bilden visar: Idén med genterapi är att föra in de modifierade generna i cellen med hjälp av specifika transportörer. Efter implementeringen kan de korrigerade/nya funktionsproteinerna syntetiseras av cellen och sjukdomen kan läka eller åtminstone mildras. Det medicinska syftet med genterapi är att ändra defekta gener som ansvarar för sjukdomsutvecklingen, såsom ärftliga sjukdomar. Men problemet är missbruket av den terapeutiska idén för idrottsändamål. BILD 30: Om korrigeringen av defekta gener är möjlig, skulle det inte vara långt till modifiering av muskelgener. Möjliga mål för missbruk skulle kunna vara: en ökad erytropoietinproduktion (kom ihåg Eero Mäntyranta, den nordiska skidåkaren), för att förbättra uthållighetsförmågan stimulering av specifika muskeltillväxtfaktorer för att förbättra styrka och snabbhet Ytterligare information:

13 Vänster bild visar: En pojke på sju månader. Han var uppenbart ovanligt muskulös, med utputande muskler på låren och överarmarna. Vid 4,5 års ålder uppvisade pojken ökad muskelmassa och styrka på grund av en genetisk myostatinmutation som gav en ökad muskelmassa. Han kunde hålla två 3 kg-hantlar horisontellt med utsträckta armar. (De ursprungliga uppgifterna finns hos Schuelke et al. (2004) N Engl J Med. 350: ) Höger bild visar: Den vänstra bilden visar en bit kött som saknar kopior av den inaktiva myostatingenen (normal). Den högra bilden visar en bit kött från en ko av rasen Belgian Blue med en mutation i myostatingenen (två kopior av den inaktiva myostatingenen). Den ökade muskelmassan är ett distinkt synligt tecken. Icke desto mindre är missbruk av genterapi eller idén till de kända genmutationerna för närvarande inte känd inom idrotten. BILD 31: Avsaknad av kontroll av den artificiella genen är en huvudangelägenhet inom genterapin. Varken önskade effekter eller oönskade biverkningar kan förutses enligt den vidsträckta mekanismen för genreglering. Resultat av kliniska undersökningar för genterapimetoder har rapporterat att följande problem kan uppstå: cancer, multipla organförluster och andra starkt livshotande händelser Ytterligare risker är totalt okända p.g.a. de tunnsådda studierna och publikationerna, och således är de biomedicinska biverkningarna av genterapi okontrollerbara! BILD 32: Sammanfattning och viktiga nyckelord! Ytterligare information: