HELSIGFORS UNIVERSITET JURIDISKA FAKULTETEN URVALSPROVET (sökande med kunskaper i svenska)

Transkript

1 HELSIGFORS UNIVERSITET JURIDISKA FAKULTETEN URVALSPROVET (sökande med kunskaper i svenska) Bedömningsgrunderna för juridiska fakultetens urvalsprov 2008

2 2 MODELLSVAR / FRÅGA 1 A. Beskriv i korthet dolus determinatus. Dolus determinatus (avsiktsuppsåt) är den grövsta formen av uppsåt. Vid aviktsuppsåt är det den insedda, eftersträvade och straffrättsligt relevanta följden som fått gärningsmannen att handla. För att dolus determinatus skall föreligga krävs dessutom att gärningsmannen inser att handlingen med beaktansvärd sannolikhet kommer att resultera i den avsedda följden. Avsiktsuppsåt kan föreligga endast vid följduppsåt, inte vid omständighetsuppsåt. (Boucht & Frände, s ) B. Vad är ett oäkta underlåtenhetsbrott? Vid oäkta underlåtenhetsbrott har en gärningsman inte avvärjt en viss brottsbeskrivningsenlig följd trots att han varit rättsligt skyldig att se till att den inte uppkommer. Den som har en sådan rättslig skyldighet befinner sig i garantställning. Det finns två slag av garanter: skyddsgaranter, som skall avlägsna alla risker som hotar en person eller ett objekt, och övervakningsgaranter, som skall avlägsna risker från en viss källa. Garantställningen kan grunda sig på tjänst, befattning eller ställning; förhållandet mellan gärningsman och offer; åtagande eller avtal; ansvar för faroframkallande verksamhet eller annan jämförbar omständighet. (Boucht & Frände, s ) C. Vad innebär förbudsvillfarelse och hur påverkas straffansvaret av en dylik? Med förbudsvillfarelse avses att en gärningsman felaktigt tror att en gärning är tillåten. Vid förbudsvillfarelse avlägsnas straffansvar om gärningen är uppenbart ursäktlig. Så är fallet om (1) offentliggörandet av en lag är behäftat med fel eller brister, (2) lagen är speciellt svårbegriplig ur en sakkunnigs synvinkel, (3) villfarelsen grundar sig på en auktoritativ myndighets felaktiga råd, eller (4) om annan jämförbar omständighet föreligger. (Boucht & Frände, s ) MODELLSVAR / FRÅGA 2 1. För att ett försök skall vara straffbart krävs bland annat att konkret fara för att brottet fullbordas skall ha förelegat. Sådan fara föreligger då det finns en ontologisk möjlighet och en beaktansvärd sannolikhet att brottet fullbordas. Om sådan fara inte föreligger är försöket otjänligt och icke straffbart. Försök till brott föreligger trots att konkret fara inte förelegat om faran har uteslutits på grund av tillfälliga orsaker. I det aktuella fallet föreligger ingen konkret fara för att brottet fullbordas, eftersom C inte har några pengar hemma och A därför inte kunnat förorsaka C ekonomisk skada. Att C inte har pengar hemma är dock en tillfällig omständighet och därför åtalas A för försök till bedrägeri. (Boucht & Frände, s ) Den som uppsåtligen förmår någon till uppsåtligt brott eller till straffbart försök till brottet i fråga döms för anstiftan till brott så som gärningsman. Det enda krav som ställs på förmåendet är att de skäl som anstiftaren ger gärningsmannen skall vara de som får denne att begå brottet. Anstiftaren ansvarar inte för mer än vad som faktiskt blivit utfört. Om det är A som förmått B att begå ett straffbart försök till bedrägeri är det för hans del fråga om anstiftan till försök till bedrägeri. Om B däremot hade beslutat att begå brottet redan innan A:s tips, är det inte frågan om anstiftan, utan om medhjälp till försök till bedrägeri. Den som genom råd, dåd eller på annat sätt hjälper någon att begå ett brott eller ett straffbart försök därtill, döms för medhjälp till brott. (Boucht & Frände, s ) (Rättsfallstexten är formulerad så att anstiftan ligger närmast. Fulla poäng har även getts för den som motiverat valt medhjälpsalternativet)

3 3 2. Vid beräknandet av straffmaximet för ett gemensamt straff är utgångspunkten summan av maximistraffen för samtliga brott (additionsregeln). Det finns dock begränsningar för hur mycket det strängaste maximistraffet får överskridas. Då det strängaste maximistraffet är minst 1 år 6 månader men under 4 år får det överskridas med högst 2 år. Försök är en allmän straffnedsättningsgrund, vilket innebär att en lindrigare straffskala än vid fullbordat brott tillämpas. Den lindrigare straffskalan fastställs så att maximumlatituden minskas med 1/4 och minimumet sänks till straffartens allmänna minimum. Straffskalan för försök till bedrägeri är således böter eller fängelse högst 1 år 6 månader. Straffskalan för misshandel är böter eller fängelse högst 2 år. Straffskalan för ett gemensamt fängelsestraff blir fängelse 14 dagar - 3 år 6 månader. Eftersom det strängast maximistraffet inte överskrids med mer än 2 år tillämpas additionsregeln. (Boucht & Frände, s , se även s ) 3. Ett fängelsestraff för viss tid som uppgår till högst två år kan förklaras villkorligt. Enligt huvudregel förklaras straffet villkorligt om denna utgångspunkt uppfylls, om inte något i lagen uppställt hinder härför föreligger. Vid bestämmandet av huruvida straffet förklaras villkorligt eller inte beaktas bl.a. brottets grovhet, gärningsmannens skuld gärningsmannens ålder samt tidigare brottslighet. Om A döms till ett fängelsestraff som uppgår till högst 2 år, är det sannolikt att straffet utdöms villkorligt i och med att A inte blivit dömd förut. (Boucht & Frände, s ) MODELLSVAR / FRÅGA 3 Fråga 3a (5 poäng) Se Kaarlo Tuori s. 52 Lex superior-regeln innebär att en hierarkiskt högre norm har företräde (går före) en hierarkiskt lägre norm. I Grundlagen kommer regeln fram i två bestämmelser enligt följande: För det första åsidosätts en lagbestämmelse av grundlagen om tillämpningen av lagbestämmelsen skulle leda till en uppenbar konflikt med grundlagen. Det är endast domstolar som får åsidosätta en lagbestämmelse på grund av dess grundlagsstridighet Om en bestämmelse av lägre dignitet än lag, t.ex. förordning, står i strid med lag eller grundlag skall den inte tillämpas. Här krävs inte att konflikten skall vara uppenbar. Vid sidan av domstolar får även förvaltningsmyndigheter får tillämpa denna del av lex superior-regeln. Fråga 3b (5 poäng) Se Kaarlo Tuori s Rätten består enligt Tuori av tre skikt; ytnivån, rättskulturen och rättens djupstruktur. I det konstitutiva förhållandet mellan rättens tre skikt är det fråga om hur de djupare nivåerna påverkar rättens ytnivå. Rättskulturen och djupstrukturen erbjuder de begreppsliga, normativa och metodologiska resurser som behövs för händelserna på ytnivån. I texten konkretiseras dessa beroendeförhållanden med flera exempel. För poäng har det räckt med att ett av bokens exempel har omnämnts. Ett exempel gäller domarens dömande verksamhet. Han måste ha kunskap om rättskälleläran och standarder för tolkning och lösning av normkonflikter. Denna kunskap hämtas från rättskulturen.

4 4 MODELLSVAR / FRÅGA 4 SVAR a: En eller flera bland stiftarna av ett nytt aktiebolag skall teckna sig för samtliga aktier i bolaget och aktierna skall betalas. Aktieteckningen sker i stiftelseurkunden. (Agell & Malmström s. 287.) A och B kan teckna och betala aktier som de planerat. Om C tecknar aktier när bolaget bildas, då skall C också betala aktierna innan bolaget kan registreras. Bolaget kan registreras bara när alla aktier har tecknats och hela aktiekapitalet har betalats. (2 p) SVAR b: Aktiebolagslagen innehåller ett principiellt förbud mot att bolagets pengar lånas ut till större aktieägare eller till styrelseledamöter (Agell & Malmström s ). Det planerade bolaget kan inte låna till A som är en större aktieägare i bolaget med sin insats på Dessutom är det tänkt att A skall vara styrelseledamot i bolaget och ett bolag får inte låna pengar till en styrelseledamot. (2 p) SVAR c: Ett nybildat bolag registreras i aktiebolagsregistret. Registret är offentligt och från det kan vara och en få information om bolaget och dess verksamhet. (Agell & Malmström s. 287.) Information om nybildade bolag i aktiebolagsregistret kan inte sekretessbeläggas. A, B och C får finna sig i att när bolaget har registrerats så kan vem som helst få uppgifter om bolaget ur aktiebolagsregistret. (1 p) SVAR d: Publika aktiebolag, dvs. börsnoterade aktiebolag, måste ha en VD. I ett privat aktiebolag, dvs. ett icke-börsnoterat aktiebolag, får styrelsen utse en VD. (Agell & Malmström s. 289). A, B och C behöver inte ha en VD i sitt bolag så länge som det inte är börsnoterat. (2 p) SVAR e: Huvudregeln är att aktier får fritt överlåtas och förvärvas (Agell & Malmström s. 291). I bolagsordningen för ett bolag, som inte är ett avstämningsbolag, kan det intas ett samtyckesförbehåll. Ett samtyckesförbehåll innebär att aktier får överlåtas till en ny ägare endast med bolagets samtycke. Den som avser att överlåta en aktie som omfattas av ett sådant förbehåll skall före överlåtelsen ansöka om samtycke, och det skall bl.a. framgå vem den tilltänkte förvärvaren är (Agell & Malmström s. 291). A, B och C kan inta ett samtyckesförbehåll i bolagsordningen. Enligt förbehållet behövs då aktiebolagets samtycke till en överlåtelse av aktierna. Ett sådant samtyckesförbehåll kan inte göras, att en överlåtelse av aktier skulle fordra samtycke av de övriga aktieägarna. I bolagsordningen kan också intas ett förköpsförbehåll eller ett hembudsförbehåll. Ett förköpsförbehåll innebär att en aktieägare eller någon annan skall erbjudas att köpa en aktie innan den överlåts till en ny ägare. Ett hembudsförbehåll ger en aktieägare eller annan rätt att lösa till sig aktier som redan har övergått till ny ägare. (Agell & Malmström s. 291). (3 p) MODELLSVAR / FRÅGA 5 Mats konstaterar i fråga om spelskulden att Karl inte behöver betala tillbaka de 200 som han vunnit och som han fått av Anders. Avtal om spel är inte bindande (Agell & Malmström s. 105), men om den som förlorat betalat förlusten, kan han inte kräva pengarna tillbaka (s. 106). Mats konstaterar i fråga om stolen som gått sönder följande. Det är fråga om skadestånd utanför kontraktsförhållanden (s. 329). När man analysera om det finns ett skadeståndsansvar tillämpar man culparegeln som huvudregel (s. 330 och 334 ). Enligt culparegeln skall skadestånd utgå endast om skadegöraren handlat med dolus (avsikt) eller culpa (vårdslöshet) och därmed haft skuld till det inträffade (s. 330 och ). Vid casus (olyckshändelse) går skadegöraren däremot fri (s. 330 och 335). Först skall man analysera händelseförloppet då Karl satte sig på stolen och sen skall man analysera händelseförloppet kring det som hände i trädgårdsskjulet.

5 5 Mats konstaterar att ansvarsgrundande vårdslöshet föreligger, om skadegöraren brutit mot en aktsamhetsnorm som han borde ha rättat sig efter (s. 335). Karl satte sig på stolen fast Anders hade sagt att på den här ska du inte sätta dig för den går nog då sönder för du väger ju 100 kg. Det var inte en ren olycka (casus) att ett stolsben gick sönder. Karl satte sig på stolen trots förbudet. Detta kan betraktas som vårdslöst handlande. Anders hade förbjudit Karl att sätta sig på stolen. Anders hade också sagt att stolen kan gå sönder, om Karl sätter sig på den. Karl kunde förutse att den kunde gå sönder när han sätter sig på den (s. 335). Ett stolsben gick sönder när Karl satte sig på stolen. Däremot tyder inget på att Karl avsiktligen (dolus) skulle ha söndrat stolen. Mats konstaterar att ett skadeståndsansvar förutsätter ett kausalsamband (dvs. orsakssamband) mellan skadegörarens beteende och skadan (s. 336). Det finns ett kausalt samband mellan Karls handlande (han satte sig på stolen) och den uppkomna skadan (ett stolsben gick sönder). Ett sådant kausalt samband räcker för att etablera ett skadeståndsansvar för stolsbenet som gick sönder. Det finns också ett kausalt samband mellan händelsen där Karls handlande ledde till att ett stolsben gick sönder och händelsen där de övriga tre stolsbenen gick sönder (Karl söndrade ett stolsben, Anders förde den söndriga stolen till skjulet, Anders slängde in en cykel i skjulet, cykeln träffade stolen och de tre andra stolsbenen gick sönder). Men kravet på adekvat kausalitet (dvs. att det inte är fråga om slumpmässiga förhållanden) uppfylls inte. Karls beteende kan bedömas som vårdslöst när han söndrade ett stolsbenet men inte med tanke på det oväntade förloppet att Anders förde ut stolen i skjulet och sen slängde en cykel på stolen så att de övriga tre stolsbenen gick sönder. Karl har inte ett skadeståndsansvar för skadan på de övriga tre stolsbenen. (s. 336). Mats kommer fram till att Karl har förorsakat en sakskada (ett söndrigt stolsben) som är en egendomsskada (s. 333). I enlighet med reparationsprincipen, som innebär att den skadelidande skall få sin skada ersatt och på så sätt bli kompenserad för sin ekonomiska förlust (s. 331), skall Karl till Anders betala ett skadestånd som motsvarar den summa som Anders skall betala för reparation av det stolsben som Karl söndrat. Regeln för en sakskada är att skadeståndet skall omfatta sakens värde, om saken inte kan repareras, eller så reparationskostnaderna, om saken kan repareras (s. 347). Även ersättning för värdeminskning kan komma i fråga. För beräkning av skadeståndets storlek gäller regeln att skadan uppskattas till skäligt belopp, om det finns bevissvårigheter (s. 347). (10 p) (max 2 p för spelskuldsfrågan; max 8 p för den skadeståndsrättsliga analysen) MODELLSVAR / FRÅGA 6 a) Det är fråga om huruvida ett kontokort har förlorats genom grov oaktsamhet. När ett kontokort har kommit på avvägar och kunnat utnyttjas av någon som inte har haft behörighet till det är den fordringsrättsliga utgångspunkten att kontohavarens tillgodohavande finns kvar (i form av insatt belopp eller en rätt till kredit). I konsumentkreditlagen finns regler om betalningsansvar som åvilar innehavare av kontokort. Lagen gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. (S. 181 f. och 194) Reglerna i konsumentkreditlagen är tvingande till konsumenternas förmån. (S. 168 f.) Huvudregeln är att ett kontokortsföretag kan frigöra sig från sin betalningsskyldighet gentemot kontohavaren endast genom att betala till rätt borgenär. (S. 194) Ett undantag till denna huvudregel är att kontohavaren kan bli ersättningsskyldig om han eller hon genom oaktsamhet orsakat att kortet kunnat missbrukas till skada för företaget. Kontokortsföretagets möjlighet att övervältra ansvaret på kontohavaren begränsas emellertid av ett stadgande i konsumentkreditlagen. Enligt stadgandet är ett villkor i kontokortsavtalet giltigt endast om kontohavaren svarar för tre olika situationer: 1) Om kontohavaren lämnat ifrån sig kortet till någon annan, 2) genom grov oaktsamhet förlorat kortet, eller 3) på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och inte genast efter upptäckten anmält förlusten hos kreditgivaren. (S. 194 f.) b) I detta fall är Kajsa konsument och banken en näringsidkare i konsumentkreditlagens mening varför denna lag skall tillämpas. Då reglerna om kontokort för konsumenter är tvingande till konsumenternas förmån kan inte banken i sitt avtal om kontokortet med Kajsa

6 ha tagit in villkor i strid med konsumentkreditlagen. 6 Av bankens yrkande framkommer inte att Kajsa själv i egenskap av kontohavare har gjort de aktuella uttagen från kreditkontot. Detta är inte heller sannolikt med hänsyn till hur namnteckningen på betalkvittot ser ut jämfört med Kajsas egen namnteckning. Tvisten mellan parterna rör således inte frågan om uttagen har varit obehöriga eller inte, utan frågan om Kajsa har förlorat kortet genom grov oaktsamhet (punkt 2 i det ovan nämnda stadgandet). Banken Nordthing har i egenskap av kontokortsföretag inte ifrågasatt att kortet har förvarats på det sätt som Kajsa beskrivit, nämligen i en plånbok i en väska som inte vid något tillfälle lämnats kvar i den förhyrda lägenheten när hon inte vistades där. Lägenheten har varit låst även när hon vistades där. Det framgår inte hur kortet har förlorats och de obehöriga uttagen har kunnat göras. Beskrivningen av fallet visar emellertid inte heller att kortet skulle ha förvarats eller använts på ett sådant sätt som för med sig att Kajsa skall anses ha förlorat det genom grov oaktsamhet. Kajsa kan därför med framgång yrka att hon inte skall behöva betala det banken fordrar med anledning av uttagen. Observera! Modellsvaret innehåller mera detaljer och är längre än vad som skulle ha krävts av ett provsvar som kunde bedömas med fulla poäng. Det torde inte heller vara möjligt att uppnå en sådan noggrannhetsnivå i en normal provsituation som i modellsvaret. Vid bedömningen ses till helheten, varför inkonsekvenser och inexaktheter har påverkat den slutliga poängsumman liksom även särskilt goda delprestationer. Även den logiska strukturen hos svaret och skribentens språkanvändning har beaktats vid bedömningen. Om det i ett svar t.ex. behandlas sådant som inte frågades innebär det förutom att värdefullt svarsutrymme går förlorat även att skribenten ger en sämre bild av sitt kunnande än en sådan skribent som håller sig till saken. MODELLSVAR / FRÅGA 7 a) Redogör för vilka olika slag av rättsregler som kan gälla i ett avtalsförhållande och i vilken prioritetsordning de skall tillämpas. (2 p.) Avtalen med sitt innehåll är vanligen högst ofullständiga varför dispositiva rättsregler träder i stället. Den dispositiva rätten viker undan också för handelsbruk och sedvänjor. Utöver de dispositiva rättsreglerna finns tvingande rättsregler som gäller oberoende av vad som sägs i avtalet. S b) Räkna upp de olika slagen av laga fång som finns och definiera dem. Nämn också ett exempel på varje slag av fång. (3 p.) Derivativa fång: förvärvaren härleder sin rätt från den tidigare ägaren, köp Exstinktiva fång: en köpare får under vissa villkor behålla den köpta saken, fastän säljaren inte var ägare till den, förutsatt att köparen var i god tro vid förvärvet, köparen gör sitt förvärv i strid mot den rätte ägaren Originära fång: ett objekt som saknar ägare förvärvas, en herrelös sak tas i besittning (ockupation) S

7 7 c) Redogör för de olika sätt som en civilrättslig förpliktelse kan uppstå på. (2 p.) En civilrättslig förpliktelse har vanligen som rättsgrund en avtalsrättslig handling eller orsakande av en skada. Det finns ytterligare fåtaliga situationer då en civirättslig förpliktelse har en annan rättsgrund: ersättningsskydlighet för en tjänst utan uppdrag, betalningsskyldighet på grund av obehörig vinst, återkravsrätt S. 104, 157 f., 73 och 208 d) Beskriv hur regleringen av konkurrensrätten är uppbyggd. (3 p.) Konkurrensrätten består av regleringshelheter på dels den EG-rättsliga nivån och dels den nationella nivån: artiklarna 81 och 82 i Romfördraget vilka också fungerar som förebilder för den nationella konkurrenslagen. Dessutom finns, statsstödsregler och regler om offentlig upphandling (EG-direktiv om upphandling och nationell lag). S och 118