Växtpressen. Tema: Fosfor sid Succé för YaraMila Raps sid 3 5 Bor behövs i raps och betor sid 6 7. Nr 2 november 2013 Årgång 42

Transkript

1 Växtpressen Nr 2 november 2013 Årgång 42 Tema: Fosfor sid 8 17 Succé för YaraMila Raps sid 3 5 Bor behövs i raps och betor sid 6 7

2 Ledaren Resurseffektiv produktion - på frivillig väg! Den 3 oktober träffades miljöministrarna från länderna kring Östersjön i Köpenhamn och skrev under nya mål för att minska näringsbelastningen till Östersjön. Sveriges mål för kväve minskades från drygt till ton och målet för fosfor ökades från 290 till 530 ton. Det sista målet får väl tyvärr betraktas som omöjligt att nå eftersom vi släpper ut 430 ton. Vi skall alltså minska med 100 ton mer än vad som släpps ut. Detta förklarar Miljödepartementet med att även historiska utsläpp ingår i modellberäkningarna. LRF efterlyser naturligtvis en förklaring till vad som förväntas av Sveriges bönder. Hur som helst är fosformålet fruktansvärt tufft, troligen omöjligt. Det finns nu många som ropar på lagstiftning, obligatoriska växtnäringsbalanser, gödselskatt med mera. I Sverige har vi med stor framgång hittills arbetat med kunskaps överföring och delaktighet på frivillig basis. Jordbruksverket driver Greppa Näringen som fokuserar på bästa lantbrukarpraxis där en effekti v produktion kombineras med lågt växtnärings läckage. LRF stöder såväl detta som Odling i Balans, där även Yara är en av många intressenter. LRF har också varit initiativtagare till EU-projektet Baltic Deal. Vi anser att den absolut bästa vägen framåt är att fortsätta driva den s venska modellen med frivillighet, delaktighet och kunskapsöverföring. Lagstiftning och tvång flyttar ansvaret från företag och lantbruk till myndig heter och politike r. Detta skapar fastlåsningar och suboptimering. Det har lantbruket inte råd med. Svensk a bönder, och andra bönder runt Östersjön, är duktiga företagare som både vill och kan kombinera hög produktion med låga växtnärings förluster. Detta är bra för miljön, samtidigt som det är bäst för odlingsekonomin. Vi på Yara tror på en miljödriven utveckling där fokus ligger på optimal användning av växtnäring. Vår produktutveckling, våra rekommendationer och våra hjälpmedel som Yara N-Sensor, syftar till bästa möjliga växtnäringsutnyttjande och därmed också till låga växtnäringsförluster. Vi är övertygade om att det är fullt möjligt att kombinera resurseffektiv, lönsam produktion med stor hänsyn till miljön och inte minst till Östersjön. Mogens Erlingson Strategi och affärsutveckling Växtpressen nr 2 november 2013 Årgång 42 TEMA: FOSFOR 8 17 Succé för YaraMila Raps 3 Bor behövs i raps och betor 6 Stor uppslutning vid 8 internationell P-konferens Markens P både rikedom 10 och risk P-TraP fångar fosfor i Finland 13 Strukturkalk kan minska P-förluster 14 Innehåll Nytt centrum för minskat 16 P-läckage invigt Höstvete från stagnation till nytt sting 18 Lägre N-insats högre skörd 19 Per-Arne har grepp om 20 markens mineralisering Ökad produktion och 22 konsumtion av spannmål Yara AB Box 516, Landskrona Tel: Fax: E-post: yara.sverige@yara.com Internet: Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Anders Anderson, Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius, Hans Jonsson, Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Charlotta Behrens, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO ISSN Omslagsfoto: Yara 2 Yara Växtpressen 2/2013

3 Succé för YaraMila Raps Under flera år har det inte funnits gödselmedel som är speciellt anpassade för oljeväxter. När det nya gödslingskonceptet YaraMila Raps introducerades 2012 visade det sig att efterfrågan var stor. Många hektar höstraps gödslades med produkten redan samma år och hösten 2013 har användningen ökat y tterligare. Försöken visar att NPK på hösten ökar kväveupptaget och ger starkare plantor och högre skördepotential. Av Gunilla Frostgård, Yara YaraMila Raps är anpassad efter oljeväxternas behov och används redan av många oljeväxtodlare. När lönsamheten för att odla oljeväxter försämrades i slutet av 90-talet minskade efterfrågan på dåtidens raps produkter (Svavelsalpeter och NPK Svavel Bor). Dessa produkter försvann då från marknaden. Sedan dess har odlarna varit hänvisade till att använda spannmålsgödselmedel även till vår- och höstoljeväxter. Trots att rapsodlingen sedan flera år åter ökat i omfattning, har det inte funnits någon speciell produkt som varit anpassad just till oljeväxter. Såväl höst- som våroljeväxter är ju mycket Yara Växtpressen 2/2013 3

4 Ökat N-upptag med YaraMila Raps i höstoljeväxter Bjärred, Skåne Stadium 14, 21 oktober 2012 Upptaget kväve (kg/ha) YaraMila Raps 0 YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Redan på hösten syntes skillnader mellan leden i försöken. Handsensormätningar visade att det led som gödslats med YaraMila Raps hade tagit upp ca 10 kg mer kväve än det som fått. Stadium 51, 24 april 2013 Upptaget kväve (kg/ha) YaraMila Raps 20 0 YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Vårgödsling 1 (80N) Vårgödsling 2 (60N) Skillnaderna i kväveupptag fanns kvar på våren. Stadium 53, 4 maj 2013 Upptaget kväve (kg/ha) YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Vårgödsling 1 (80N) Vårgödsling 2 (60N) YaraMila Raps Vid vårens andra sensormäting hade skillnaden i kväveupptag ökat ytterligare. En annan positiv effekt av att gödsla med YaraMila Raps var att grödan var kraftigare och hade kommit längre i sin utveckling. Detta syntes tydligt vid tiden för blomning, där NPKleden gick i blom några dagar tidigare än NS-leden. 4 Yara Växtpressen 2/2013

5 känsliga för näringsbrister. Tillväxten på hösten är viktig och grödan behöver gödslas balanserat redan från sådd. P och K är viktiga för rotutveckling och övervintring. Svavelbehovet är ungefär dubbelt så stort som för spannmål och dessutom kan grödorna drabbas av borbrist (se artikel sid 6 7). Raps för inte bort speciellt mycket kalium med fröskörden, men detta näringsämne tas upp i stora mängder i bladverk och stjälk, så behovet är större än för en spannmålsgröda. Specialgödselmedel för oljeväxter Moderna sorter av oljeväxter har en stor skördepotential, men för att kunna uppnå höga skördar krävs balans mellan näringsämnena. YaraMila Raps har tagits fram för att speciellt tillfredsställa oljeväxternas behov. Den innehåller 17 % N, 4,6 % P, 10 % K, 4 % S, 1,2 % Mg, samt 0,15 % B. Rekommendationerna säger att produkten kan användas till höstgödsling om jordarna ligger i klass IVa eller hög klass III. Vid lägre fosforinnehåll i marken rekommenderas att YaraMila Raps används såväl på hösten som vid första vårgödslingen. YaraMila Raps kan också användas till våroljeväxter. redan nu uppmärksamma följande viktiga positiva effekter av att gödsla med en anpassad NPK-produkt: Större kväveupptag på hösten Högre skörd Tidigare mognad Kväveupptaget mättes i de olika leden med hjälp av Yara Handsensor en gång på hösten och vid två till fällen på våren (se foto och figurer). I samtliga försök visade mätningarna att kväveupptaget var högre redan på hösten när rapsen gödslats med YaraMila Raps jämfört med. I bilderna och diagrammen visas ett exempel från Bjärred i Skåne där skillnaden mellan leden var ca 10 kg på hösten och vid första vårmätningen. Vid andra mätningen på våren hade skillnaden ökat ytterligare. De bättre bestånden resulterade så småningom i en högre skörd. Höstutvecklingen viktig Ett av de viktigaste målen vid odling av höstraps är att skapa ett riktigt bra bestånd redan på hösten. Vi har lärt oss Skörderesultat Bjärred 2013 (P-AL-tal 2, ph 6,7) att ju bättre rapsen utvecklas på hösten, desto högre blir skördepotentialen. Och ju mer kväve som tas upp redan på hösten, desto mindre behöver tillföras på våren. Odlingssäkerheten ökar liksom möjligheten till en god övervintring. Svensk Raps kväveförsök har visat att vi totalt sett kan spara kväve på våren genom att lägga en grundgiva på ca 60 kg N på hösten. Eftersom nu NPK-gödslingen ger ett högre kväveupptag i grödan kommer kväveeffektiviteten att öka, vilket är positivt för såväl odlingsekonomi som miljö. Försöksserien fortsätter Försöksserien med YaraMila Raps har lagts ut även hösten 2013 och kommer att upprepas ytterligare minst ett år till. Hösten 2013 finns 8 försök på olika platser i landet. Handsensormätningar har utförts under oktober. När denna artikel skrivs har mätning endast gjorts på en plats, men denna visar tydligt på ett högre kväveupptag vid NPK-gödsling jämfört med. / Många odlare väljer YaraMila Raps Under flera år har det i försök visats att NPK gynnar rapsens utveckling. Det stora svavelbehovet har också varit ett diskussionsämne och det har inte gått att tillgodose rapsens behov med t idigare produkter. Att efterfrågan på en ny och anpassad rapsprodukt var stor visade sig i förra årets användning av YaraMila Raps. Uppskattningsvis gödslades över hektar med produkten redan hösten Många odlare valde också att gödsla höstrapsen första gången på våren med produkten. Givetvis gödslades även vårolje växter. Denna säsong har försäljningen ökat ytterligare och ännu fler hektar har fått YaraMila Raps vid sådd. Skörd (kg/ha) YaraMila Raps +400 YaraMila Raps YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Vårgödsling 1 (80N) Vårgödsling 2 (60N) Ny försöksserie visar positiva resultat Hösten 2012 startade en försöksserie i höstraps där olika gödslingsstrategier jämfördes. Eftersom försöken bara legat under en säsong drar vi inga långtgående slutsatser, men vi kan Bättre utveckling ledde till att skörden i genomsnitt var högre för YaraMila Raps än för. YaraMila Raps både höst och vår gav högst skörd. Den genomsnittliga skördeökningen (6 försök 2013) var något lägre än i Bjärred. Störst var skördeökningen i Trelleborg, med 350 kg extra för YaraMila Raps på hösten och 560 kg då YaraMila Raps användes både höst och vår. Yara Växtpressen 2/2013 5

6 Bor behövs i raps och betor Många höstrapsfält i Syd sverige led av borbrist under månadsskiftet april/maj En situation som har blivit allt vanligare. Ett ökat antal observationer av borbrister i sockerbetor har också kommit in på senare år. Det kan därför vara lönande att fundera över bortillförsel till betorna och rapsen till våren. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara Hur ser rådgivarna på bor-situationen? Växtpressen frågade Nils Yngveson, HIR Malmöhus. Det är ofta svårt att i fält se på oljeväxterna om de lider av borbrist, men däremot ser vi varje år kraftiga brister i de upptagna sockerbetorna, så kallad hjärtröta, berättar Nils. Betor och oljeväxter är ungefär lika känsliga och det gör att HIR-rådgivarna förmodar att bristerna även ökar i oljeväxter: Om ökningen beror på en faktisk minskning av borhalterna i marken eller om det beror på att vi tar större skördar idag, vet vi inte. Man kan också spekulera i om klimatet har ändrats och att vårarna har blivit torrare. Risken för brist är störst på m ullfattig a, lätta jordar med högt ph, men det är ibland svårt att förutse vilka jordar som drabbas. Vädret har stor betydelse och under en torr vår, som 2013, ökar risken avsevärt. Det är tveksamt om man har så stor nytta av borvärdena på markkartan, framförallt om det är torrt väder, påpekar Nils. Han menar vidare, att det är bättre att bladgödsla förebyggande om man haft borbrister tidigare år och om vädret är torrt. Vilken strategi som slutligen är bäst får man resonera sig fram till för det aktuella fältet. Det finns enligt Nils flera fördelar med bladgödsling: Eftersom det också är vanligt med mangabrister när det är torrt, behövs ofta ett bladgödselmedel som i nnehåller flera näringsämnen, till exempel Brassitrel Pro eller en liknande produkt. Det Nils Yngveson säger s tämmer också väl med andra rapporte r. Exempelvis berättade vi i Växt pressen nr 1, 2011 om hur borbristerna i sockerbetor var a larmerande många 2009 och Hjärtröta i sockerbetor var tidigare relativt sällsynt förekommande. Vid kraftig brist kan skörden halveras. I tillväxtpunkten dör bladen och en röta sprider sig i betan. Även i oljeväxter kan tillväxtpunkten skadas och en röta bildas i stjälken. Den största skadan orsakad av borbrist är dock en sämre frösättning. 6 Yara Växtpressen 2/2013

7 En kombination av bor- och manganbrist i raps. Oberservera bladen med uppvikta, skedliknande, bladkanter och med brunfärgad kant, symptom på borbrist. Vid kraftig borbrist kan huvudskottet dö. Foto: HIR Malmöhus Bra att veta om bor! Bor är lättrörligt i marken I marken förekommer bor i regel som en negativt laddad jon. Detta innebär att bor inte lika lätt fastnar i jorden som många andra näringsämnen utan i stället riskerar att utlakas, speciellt i sura och sandiga jordar. Men vid högt ph binds det så hårt att man kan få borbrist. men svårrörligt i växten Växten tar upp bor som oladdad borsyra. Upptaget sker huvudsakligen passivt, d.v.s. bor följer med vattenflödet in i rötterna och vidare in i växten utan att växten behöver förbruka energi. Någon omfördelning av bor från äldre till yngre blad sker bara i liten omfattning. Det gör att brist först uppstår på de yngsta bladen och i tillväxtpunkterna. Grundgödsla med bor Huvudregeln är att undvika att brister överhuvudtaget uppstår. Det gör man genom att se till att bor finns i tillräcklig mängd redan vid tillväxtstart och genom att bladgödsla förebyggande då risken för borbrist är stor, t. ex. om det är torrt. Sedan i fjol finns YaraMila Raps till oljeväxter. En giva på kg N som YaraMila Raps på hösten tillför grödan bor, motsvarande vad en skörd på 5 ton raps per hektar behöver. YaraMila Raps har varit efterlängtad och användningen ökar stadigt, se artikeln på sidan 3-5. Men fortfarande finns många oljeväxtfält som inte har gödslats med bor på åratal. Till sockerbetor finns sedan länge ProBeta, som förutom NPKS och natrium, även innehåller bor och mangan. Alla använder dock inte ProBeta och uppskattningsvis får bara en tredjedel av alla fält bor vid tillväxtstart. Förebygg med Brassitrel Pro Raps, inte minst höstraps, har som bekant en snabb tillväxt på våren. Under denna utvecklingsfas kan plantan inte alltid ta upp tillräckligt med näring ur jorden och skördesänkande näringsobalanser kan uppstå. Torka, som våren 2013, kan försvåra upptaget ytterligare. För att förhindra att bor- och andra brister uppstår rekommenderar vi att man strax före stjälksträckningen bladgödslar med Brassitrel Pro, en blandprodukt som är speciellt sammansatt för att passa oljeväxter. En behandling med 3 liter Brassitrel Pro ger ett bra tillskott av bor samt dessutom anpassade mängder mangan, magnesium, kalcium och molybden. / Vi ser varje år kraftiga borbrister i sockerbetor, säger Nils Yngveson, HIR Malmöhus. Foto: HIR Malmöhus Livsnödvändigt Växternas behov av bor är litet, men l ivsnödvändigt. Sockerbetor och oljeväxter är mer borkänsliga än de flesta andra grödo r. En av de första effekterna på borbrist sker under jord. Rötternas cellmembra n förändras så att förmågan att ta upp framförallt fosfor, kalium och klor försämras. Bor är också ett viktigt ämne för växternas skottillväxt. Celldelningen hämmas och i svåra bristsituationer kan skotten helt dö. Ett exempel är hjärtröta i sockerbetor. Brist i raps påverkar ö vervintring och frösättning I raps gulnar de yngsta bladen i spetsen och på kanterna, där de sedan vissnar. Ibland kan man också se att blad blir typiskt s kedformade. Vid stark brist blir plantorna sammantryckta och stjälken förtjockad och får längs gående sår och sprickor. I raps leder brist till svag och ojämn blomning samt sämre befrukt ning och därmed färre antal frö. Bor har också betydelse för rapsens övervintring. En god tillgång ger dessutom en ökad motståndskraft mot klumprotsjuka, Verticillium och bomullsmögel. Hjärtröta i betor Brist ses först i tillväxtpunkten. N ybildningen av celler i betnacken störs. De yngre bladen gulnar först, sedan mörknar de och dör. Så småningom uppkommer en torröta som sprider sig ner i roten, så kallad hjärtröta. Yara Växtpressen 2/2013 7

8 Tema: FosFor Fosfor är ett viktigt produktionsmedel för att jordens växande befolkning ska kunna mättas i framtiden. Men i för stora mängder och på fel ställen är fosfor också ett miljöproblem. Detta diskuterades vid en välbesökt f osfor-konferens i Uppsala i september Av Gunilla Frostgård, Yara Den stora fosforkonferensen i Uppsala i september 2013 (7th International Phosphorus Workshop) samlades forskare från hela världen för att ta del av de senaste rönen kring P-effektivitet, minskade förluster och recirkulation. Stor uppslutning vid internationell P-konferens Många forskare världen runt arbetar med projekt som syftar till att öka resursutnyttjandet och minska negativ miljöpåverkan av fosfor från jordbruksmark. Cirka 130 av dessa forskare från 25 länder samlades 9 13 september i Uppsala för att dela med sig av sina rön och diskutera framtidens utmaningar. SLU var värd för den välarrangerad e konferensen 7th International Phosphorus Workshop, som bjöd på intressanta föredrag, en posterutställning, diskussioner samt några spännande exkursioner med studiebesök. Fängslande föredrag Föredragen delades in i olik a ämnesområden. Hantering av fosforfrågan i framtiden (växande befolknin g, klimatförändring). Transportvägar från mark till vatten. Miljöövervakning, modellering och riskbedömning av fosforflöden. Anpassning av stall- och mineralgödseltillförsel efter markens innehåll och grödans behov. Metoder för att minska fosforförlusterna till vattenmiljön. Spridning av budskap och metoder för minskade fosforförluster i praktisk odling. På konferenshemsidan finns föredragen samt en bok med sammanfattning av föredrag och postrar. Fler munnar att mätta Jordens befolkning växer och om alla människor ska kunna äta sig mätta behöver livsmedelsproduktionen öka. Fosforn spelar en viktig roll för att kunna producera mat. Den holländske forskaren Oscar Schoumans, underströk hur viktigt det är att öka växtnäringseffektiviteten i växtodling och djurproduktion samt att recirkuler a P från samhället i större utsträckning. Samtidigt måste vi ta ansvar för att minska P-läckaget för att uppnå långsiktig hållbarhet i lantbruket. Stallgödsel-P måste fördelas Att fosforgödslingen minskat på rena växt odlingsgårdar var flera talare överens om, samtidigt som det i många områden med intensiv djurproduktion finns ett stort lokalt eller regionalt överskott av fosfor. En svår nöt att 8 Yara Växtpressen 2/2013

9 knäcka är hur den växtnäring som produceras på djurgårdar ska kunna användas mer resurseffektivt. I många länder, däribland Sverige, är P-balansen på djurgårdarna positiv medan den är negativ på slättens växtodlingsgårdar. Obalansen resulterar i P-anrikning på gårdar med omfattande djurhållning, vilket ökar risken för förluster. Konferensens inledningstalare, Andrew Sharpley (USA), lyfte denna fråga och väckte tankar kring bland annat teknik för att utvinna fosfor ur stallgödsel för att underlätta transport. Tillsatser för att påverka fosforns tillgänglighet i stallgödseln och att minska stallgödselns fosforinnehåll genom foderstaten var andra förslag. Sura rotexudat löser fosfor Markens P-reserver är stora, men det mesta av fosforn är hårt bunden och inte växttillgänglig. Olika växter, arter och sorter har dock varierande förmåga att ta upp fosfor från marken. Detta beror dels på att rotsystemen ser olika ut, men också på växters olika förmåga att utsöndra rotexudat och enzymer som kan lösa bunden fosfor. Några forskare, bland annat Paul Withers från Storbritannien, framhöll möjligheten att förädla på dessa egenskaper och att utnyttja växters och mikroorganismers förmågor för att öka möjligheten att utnyttja markfosforn. Detta skulle kunna öka fosfortillgången också på fosforfattiga jordar. Problem och möjligheter Hur olika jordar med olika ursprung och växtnäringsstatus förlorar fosfor togs också upp. På sidorna ger lektorn vid SLU, Helena Aronsson, en inblick i hur fosfor förluster uppstår och hur de påverkas av de komplexa sambanden i marken. Men det finns också botemedel mot P-förluster. Man vet faktiskt en hel del om vilka effekter som skulle kunna uppnås. I Finland har Yara medverkat till att ta fram en metod där gips används för att hålla fosforn kvar i marken. Det kan du läsa mer om på sidan 13. Inom miljöövervaknings program finns långa mätserier från avrinningsområden världen över. Det gäller dock att ha tålamod, eftersom det ofta tar tid att se effekter av vidtagna åtgärder. I de Under konferensen ordnades fyra olika studiebesök. Under den ena resan studerades praktiskt tillämpade åtgärder för att minska fosforläckaget. På bilden en fosfordamm. Foto: Faruk Djodjic, SLU svenska mätserierna från jordbruksdominerade avrinnings områden ser man nu, efter 20 år, nedåtgående trender för fosfor koncentrationer. På sidorna skriver Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord, om dessa och om hur strukturkalkning kan förhindra P-förluster. Hur Nordkalk arbetar med information kring strukturkalkning i Project Born berättar Lars Wadmark om på sidorna Yara medfinansiär Yara, Nordkalk, Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning, Formas och Uppsala vattencentrum var med och finansierade konferensen. Yara deltog också med en monter. Där presenterades vår syn på hur praktiska åtgärder kan vara till hjälp och ge både lönsamhet till lantbrukarna och minskar miljöpåverkan. De intresserade besökarna fick Yaras så kallade Position paper för en renare Östersjö. En huvudpunkt i detta är vikten av ett långsiktigt hållbart lantbruk, både lönsamhets- och miljö mässigt. Följande praktiska åtgärder tas upp: Förbättrad/bibehållen markstruktur Balanserad gödsling efter grödans behov Val av gödselmedel Placering Redskap för precisionsodling Effektiv användning av stallgödsel Många posters Posterutställningen var omfattande. Yaras fosforexpert Andres Rangel visade i sin poster resultatet från ett 50-årigt försök i Tyskland med olika kombinationer av stall- och mineralgödsel. Högst skördar och förbättrad bördighet på en sandjord med bl.a. potatis och råg fick man om stallgödsel kompletterades med mineralgödsel, här NK eller NPK. Ett viktigt budskap var att först använda stallgödseln och sedan välja mineralgödsel utifrån vad som saknas. / Många sidor om P i Växtpressen Sid 8 9: Sammanfattning P-konferens, 7th I nternational Phosphorus Workshop Sid 10 12: Markens P både rikedom och risk Sid 13: P-TraP fångar fosfor i Finland Sid 14 15: Strukturkalk kan minska P-förlust Sid 16 17: Nytt centrum för minskat P-läckage invigt Yara Växtpressen 2/2013 9

10 Tema: FosFor Markens P både rikedom och risk Fosfor är ett tveeggat svärd livsnödvändigt för växter och djur, men bidrar samtidigt till övergödning av sjöar och hav. Risken för läckage ökar när jordens bindnings ställen mättas, men markens transportvägar har också stor betydelse för hur stort läckaget slutligen blir. För att motverka P-förluster är grundreceptet balans mellan till- och bortförsel samt en jämnare fördelning mellan djur- och växtodlingsgårdar. Av Helena Aronsson, SLU Fosfor är en ändlig resurs som blir allt knappare. Markens fosforförråd är därför ett kapital att förvalta. En del av fosforn fanns där från början och en del har byggts in under många år av odling. Om förrådet är stort kan det komma till nytta genom att behovet av inköpt mineral- och stallgödse l till dagens grödor minskar. Komplicerade samband Problemet är att P-förrådet läcker lite. Läckaget är så pass litet att det inte har någon betydelse för produktionen, men det ger negativa effekter i omgivningen. Läckaget styrs av biologiska, kemiska och fysiska processer som är svåra för markens brukare att både överblicka och att påverka. Inte ens de världsledande forskarna på område t verkar kunna ge klara besked om hur riskerna på bästa möjliga sätt kan bedömas och hur effektiva olika åtgärder är på olika jordar. Kvar att lära om läckage Trots att vi idag vet ganska mycket om fosforns bindning, frigörelse och transport i olika typer av jordar finns det fortfarande mycket kvar att lära om fosforns förlustvägar och om olika motåtgärder, i alla fall om man frågar en markforskare. Men det handlar inte bara om att förstå hur allt fungerar utan lika mycket om att identifiera vilket minimum av information som krävs för att bedöma risken utifrån den kunskap som finns idag. Beslutstöden ska fungera, men inte vara så avancerade att underlagen de kräver är alltför komplicerade, eller rent av omöjliga att ta fram. Jämnare fördelning krävs Hur man på bästa sätt kan utnyttja markens fosfor för grödornas försörjning och minska risken för negativ miljöpåverkan, var något som skapade mycket diskussion under IPW7- konferensen i Uppsala (läs mer om konferensen på sid 8 9). Runtom i världen finns regioner med intensiv animalieproduktion som efter hand skapat ett markförråd av fosfor som är, eller börjar bli, problematiskt. Samtidigt finns jordar med brist på fosfor, där fosforbalansen av olika skäl varit negativ under en längre tid. Det finns alltså ett övergripande behov av att fördela fosforn mer jämnt I många delar av världen koncentreras fosforn till djurgårdar. Där byggs fosfor poolen upp med risk för läckage. Växtodlingsgårdarna där emot, tär på förråden. Foto: Jens Blomquist 10 Yara Växtpressen 2/2013

11 P i marken förråd, frigörelse och bindning Den mängd fosfor som finns i marken kan handla om kilo per hektar. Den största delen av denna fosfor är bunden till markens mineral och en mindre del till organiskt material, medan markvätskan i nnehåller mycket små mängder. Till markvätskan frigörs fosforn långsamt i form av fosfat och blir då tillgänglig för växterna (figuren). Mikrober och jämvikt styr Fosforn i det organiska materialet frigörs i samband med markmikrobernas nedbrytning fosfor mineraliseras alltså precis som kväve ur markens mull. Frigörelse av fosfor bunden till markens mineralpartiklar, t.ex. lera eller järn- och aluminiumhydroxider, styrs till stor del av kemiska jämvikts processer. Det betyder att när koncentrationen av löst fosfor (fosfater) i markvätskan minskar genom växtupptag driver det på frigörelse av nytt fosfat. ph en nyckel Markens ph påverkar i hög grad fosforns frigörelse och likaså ämnen som utsöndras via växternas rötter, t.ex. enzymer. Växter med mykorrhiza (symbios med svamp) har ett särskilt effektivt utnyttjande av fosfor i marken. Förlust är inte grödproblem Till följd av markens fosforbindande förmåga är koncentrationen av löst fosfor i mark vätskan alltid förhållandevis låg. Det gör att de läckageförluster som sker i medeltal 0,5 kilo fosfor per hektar och år inte är av ekonomisk betydelse eller orsakar problem för grödornas fosfortillgång. P ställer till i vatten Däremot är mängden tillräcklig för att bidra till övergödning av vattenmiljön. För en sjö anses halten av fosfor vara hög när den l igger över 0,03 0,05 mg per liter. Årsmedelhalterna av fosfor i det avrinnande vattnet från åkermark varierar mellan 0,06 och 0,3 mg per liter. Därmed ligger de ofta lägre än avloppsreningsverkens krav på fosforhalter hos utgående vatten, som ofta är 0,3 mg per liter. Fosfor förloras även från åkermark i partikelbunden form och hamnar så småningom i bäckarnas och dikenas s ediment, där den på sikt kan övergå i löst form. Växtupptag kg/ha Fosfor i jorden totalt kg/ha, varav cirka 1 % är tillgängligt för det enskilda årets gröda. Fosfor i marklösningen < 1 kg/ha Marken innehåller tonvis med fosfor b undet till markpartiklarna, men bara en liten del är löst i mark vätskan. Där kan det tas upp av växten, men kan också utlakas med vatten som flödar genom marken. Erosion på markytan eller ned genom stora porer är en viktig förlustväg för den partikelbundna f osforn. Källa: Lars Bergström och Sigrun Dahlin, Växtnäringshushållning i svenska odlingssystem. över åkerarealer inom regioner och länder. Dessutom krävs strategier i den mindre skalan för att skapa uthållig a odlingssystem, där grödor och växtföljder utvecklas med a vseende på effektivt fosforutnyttjande. En jämnare P-fördelning mellan djur- och växtodlingsgårdar samt en balanserad P-gödsling i både stor och liten skala är alltså ett grundrecept för att minska risken med fosfor på drift. P-överskott på djurgårdar För svenska gårdar inom Greppa Näringen visar växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdarna att man i medeltal tar bort mer fosfor med skördade produkter än vad man tillför med gödsel. Här skapas ett underskott som betyder att marken långsamt utarmas på fosfor. För djurgårdarna är situationen den motsatta. Här finns ett fosforöverskott, men P-utnyttjandet har trots allt ökat under åren och P-överskotten har minskat. Ren växtodling 11 Bindningsplatser mättade Problemet på dessa djurgårdar, som är kopplat till stora överskott i växtnäringsbalanser och ökande förråd av fosfor i marken, är att jordpartiklarnas bindningsställen för fosfor långsamt fylls upp. Ju fler bindningsställen som mättas med fosfor, desto större mängder av fosfat kommer att frigöras till markvätskan. Det kallas att den kemiska jämvikten förskjuts och mer om detta Förmågan att binda fosfor hos en jord hänger bl.a. på hur många bindningsställen det finns på jordpartiklarna. Jordar som är rika på järn och a luminium har stor kapacitet att b inda fosfor och P-mättas därför l ångsamt. Foto: Jens Blomquist Yara Växtpressen 2/

12 Genom sprickor och porer kan fosfor i markvätskan snabbt ledas bort och hamna i vattendrag. Det blir en expressväg när fosforn tar snabbaste vägen ut utan att komma i närkontakt med jordens bindningsställen. Foto: Jens Blomquist På kuperade fält kan erosionen bli betydande också på en lerjord med begränsad infiltrationsförmåga. Den partikelbundna fosforn som är knuten till leraggregaten kan då förloras till näraliggande vattendrag. Foto: Jens Blomquist går att läsa i faktarutan på sid 11. Studier av matjordsprover har visat att när ca procent av bindningsställena är mättade börjar frigörelsen av fosfat att accelerera. Det ökar påtagligt risken för läckage. Hur mycket fosfor en jord kan binda innan den börjar närma sig en sådan mättnadsgrad varierar med olika jordars egenskaper. Hur många bindningsställen som finns varierar alltså med typen av jord. Jordar som är rika på järn och aluminium har exempelvis stor bindningskapacitet och mättas därför långsamt. P-AL skvallrar om risk Mättnad eller inte mättnad är alltså inte helt okomplicerat. Men en enkel indikator för att bedöma risken för P-läckage kopplat till stora markförråd är P-AL-talet där de högre fosforklasserna kan innebära ökad risk för läckag e. För en jord med stor bindningskapacitet i både matjord och alv kan det emellertid även vid stora förråd i matjorden finnas en god marginal innan fosformättnadsgraden i hela profilen är så hög att det finns en reell risk för stort läckage. Att årligen ligga på fosforöverskott kommer även på en sådan jord att innebära en risk på sikt, men kanske inte just idag. Ett mått på fosformättnadsgraden är alltså ett viktigt komplement till fosforförrådet. Analyser av mängden aluminium och järn med AL-metoden kan användas för att beräkna en ungefärlig mättnadsgrad. Sprickor ger expresstransport Det finns ytterligare minst en faktor som har stor betydelse för fosforläckage risken, och som helt kan överskugga markens kemiska egenskape r. Det är vattnets transportvägar ned genom profilen eller på markytan. För lerjordar med snabba transportvägar genom porer och sprickor kan fosfor som finns i matjordens markvätska mycket snabbt passera ut i vattenmiljön utan att komma i kontakt med bindningsställen. Det blir en slags expressväg för P-transporter. Partiklar med bunden fosfor transporteras också i stor utsträckning genom sådana makroporer. Det kallas inre erosion. En annan typ av erosion är den som sker på markytan, t.ex. under snösmältning eller vid kraftig nederbörd. På sluttande fält av vissa jordtyper är detta den viktigaste förlustvägen för fosfor. P-giva kan avgöra enskilt år För en riskbedömning vad gäller fosforförluster gäller det alltså att ta hänsyn både till markens innehåll av fosfor och graden av fosformättnad, men också flödesvägarna genom marken och på markytan. Ett stort fosforförråd som fortsätter att öka innebär för alla jordar en risk på lång sikt. Fosforförlusten ett enskilt år kan däremot vara kopplad till enstaka givor av mineral- eller stallgödsel, snarare än till markens fosforinnehåll eller mättnadsgrad. Det gäller särskilt för jordar med snabba flödesvägar t.ex. i samband med stor nederbörd. På dessa jordar ofta lerjordar är det viktigt att undvika gödsling under blöta höstar samt att bruka ned gödseln för god markkontakt. / Ur jordens stora fosforreserver läcker det endast lite, motsvarande ca 0,5 kilo P per hektar och år. Ur växtproduktionssynpunkt är det inga mängder som stör, men när fosforn når omgivande vattenmiljö blir den ett problem. Foto: Jens Blomquist 12 Yara Växtpressen 2/2013

13 Tema: Fosfor P-TraP fångar fosfor I Finland har Yara och några samarbetspartners tagit fram en metod för att minska jordbrukets fosforförluster till Östersjön. Metoden heter P-TraP och går ut på att sprida gips på åkrarna. Resultaten är mycket lovande och storskaliga försök visar på cirka 60 procent lägre fosforförluster. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara En förutsättning för att metoden ska fungera är att det finns stora mängder gips och att den är ren från tungmetaller. Och gips av god kvalitet finns det gott om vid Yaras fosforgruva i Siilinjärvi. Gipsen är en biprodukt som uppstår när råfosfat från gruvan behandlas med svavelsyra för att kunna användas som fosforråvara i NPK-produktionen. vattendrag genom att vattnet blir mycket klarare. Detta kommer sig av att jordaggregaten hålls samman bättre och mindre ler lossnar från dem. För jordbruk nära Östersjön De försök som hittills gjorts visar inte i Finland någon påverkan varken på skörd eller på grödans upptag av olika näringsämnen. Men ytterligare studier ska göras på kalium och magnesium. F inland har ett politiskt åtagande att sänka fosforutlakningen till Östersjön med 330 ton per år enligt höstens överens kommelse mellan miljöministrarna kring Östersjön. Metoden, som är tänkt för lerjordar med höga fosforhalter i nära anslutning till Östersjön, har en potential att minska utsläppen med cirka 70 ton vilket motsvarar drygt 20 procent av åtagandet. / Minskad jorderosion De största fosforförlusterna från åkermark sker då regn sköljer bort fosforhaltiga lerpartiklar. Partiklarna hamnar i vattendragen och kommer så småningom ut i Östersjön där fosforn sedan bidrar till övergödningen. Genom att förhindra jorderosion kan fosforförlusterna således minska. Gips består av kalciumsulfat och har ingen påverkan på jordens ph. Genom att tillföra gips till åkermark ökar den elektriska konduktivitete n, d.v.s. saltkoncentrationen, i marken. Det gynnar lerpartiklarnas aggregering i jordar som naturligt har en låg salthalt, vilket de flesta jordar i Norden har. Aggregaten blir helt enkelt stabilare efter gipsinblandningen. Omedelbar effekt Spridning på hösten är mest effektiv eftersom 90 procent av fosforförlusterna sker under vinterhalvåret när jorden många gånger är bar och utsatt för erosion. Mellan 3 och 6 ton gips sprids vart tredje eller vart fjärde år med kalkspridare och nedbrukas till plogdjup. Effekten syns ofta omedelbart i vattenpölar och Effekten syns direkt efter gipsspridning. Den nedre vattenpölen har klart vatten tack vare gipsbehandling medan den övre har lerigt vatten. Foto: Sakari Alasuutari Yara Växtpressen 2/

14 Tema: FosFor Strukturkalk kan minska P-förluster I det undersökta avrinningsområdet i Västmanland strukturkalkades 90 procent av arealen. Det kan ha samband med m inskade fosforförluster i de manuella vattenprovtagningarna. Foto: Jens Blomquist Strukturkalk stabiliserar leraggregaten. Om aggregaten inte bryts ner stannar fosforn som sitter på lerytorna kvar i jorden. Detta kan vara förklaringen till minskade fosforförluster efter strukturkalkning i ett område i Västmanland. Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Fosfor i marken är en säker tillgång för den som brukar jorden. På ekonomispråk är fosfor en dold reserv i balansräkningen och på växtodlings språk en stark resurs i odlingen. I marken gör fosforn nytta och bidrar till grödorna växtnäringsförsörjning. Fånga P i fält Men fosfor som lämnar fälten kan orsaka övergödda hav och algblomning. Av det skälet gäller det att fånga upp fosfor på glid redan i fält och inte förlora den till omgivande vattenmiljö. Strukturkalkning är en åtgärd som kan ha effekt på fosforförlusterna genom att leraggregaten stabiliseras och därmed inte släpper ifrån sig fosfor. Det visar undersökningar i ett pilotprojekt inom Greppa Näringen som mäter fosforförlusterna från ett flackt avrinningsområde i Västmanland sedan snart 20 år tillbaka. Två decennier av mätningar Området ligger nära Mälaren och jordarten består till största delen av styv lera. Mätningarna i området startade redan 1993 och därför finns en lång tidsserie över 20 så kallade agrohydrologiska år som sträcker sig från den 1 juli ett år till den 30 juni året efter. Provtagningen i det grävda öppna dike som avvattnar områdets drygt 300 hektar lerjord sker på två sätt. 1. Prover tas manuellt var 14:e dag sedan starten Flödesproportionella prover tas ut kon tinuerligt sedan november I figuren visas transporten av totalfosfor från områdets jordar enligt den manuella provtagningen. Kombination av åtgärder Mätningarna visar en stor v ariation över tid. Som mest skiljer det en faktor 10 mellan de enskilda åren. Men de senaste tre åren kan man skönja att P-förlusterna blivit lägre. Det är i bästa fall inte en ren tillfällighet. Inom Greppa Näringen samverkar n ämligen lantbrukare, forskare, rådgivare och myndigheter sedan 2007 för 14 Yara Växtpressen 2/2013

15 Tema: Fosfor att minska P-förlusterna i området. Av det skälet sattes en rad åtgärder in under åren 2009 och Diket rensades, det etablerades skydd szoner på 7 procent av åkermarken och 90 procent av åkermarken struktur kalkades. Dessutom minskade h östbearbetningen från 7 procent 2009 till 2 procent 2010, berättar Lovisa Stjernman Forsberg vid SLU i Uppsala. Nettot som mäts De minskade P-förlusterna efter 2010 i figuren menar Lovisa Stjernman Forsberg är ett resultat av de åtgärder som sattes in. Strukturkalkningen genomfördes i störst omfattning och hade troligen störst effekt enligt Lovisa, men hon är samtidigt noggrann med att påpeka att det inte I gränsen mellan jord och vatten gäller det att fånga upp fosfor som är på glid i tillvaron så att den inte förloras till vattendragen. Foto: Jens Blomquist går att särskilja effekterna av de olika åtgärderna från varandra. Det vi kan mäta är nettoresultatet av samtliga åtgärder. De första två agrohydrologiska åren efter strukturkalkningen mättes en markant nedgång i P-förluster. Dock noterades under det senaste året 2012/13 en uppgång jämfört med de föregående två åren. En orsak kan vara den blöta hösten Jord bearbetning på blöt jord kan ha påverkat markstrukturen negativt och därmed förkortat kalkningens effekter. Värt att notera är också att fosfor minskningen inte var lika tydlig i de flödesproportionella mätningarna. De flödesproportionella proverna har dock inte en lika lång tidsserie att jämföra med. / Kalk påverkar a ggregat och P Fosforförluster från jordbruksmark sker huvudsakligen som löst fosfat (-PO 4 ) eller som s.k. partikelbunden fosfor (PP), knuten till lerpartiklar. På lerjordar, som i det undersökta o mrådet i Västmanland, dominerar normalt de partikelbundna fosforförlusterna. Grundidén med att strukturkalka en lerjord är att göra leraggregaten stabilare. Ett aggregat som kan motstå påfrestningar i form av vattenmättnad och mekanisk påverkan bryts inte ner. I och med att aggregatet inte löses upp förloras därmed heller inte fosfor från lerytorna. Reaktionen mellan ler och kalk sker på 3 sätt. 1. Basutbyte kalciumjonen tränger undan andra joner och tar plats på lerytorna. 2. Murbruksbildning bryggor av kalciumkarbonat binder samman ler, samma reaktion som vid murning. 3. Puzzolanreaktion leraggregatens kisel och aluminium löses upp vid det höga ph som råder och nya mineral bildas som stabiliserar jorden. Bränd (CaO) och släckt (Ca(OH) 2 ) kalk har båda struktureffekt och ger samtliga tre reaktioner på sikt. Vanlig jordbrukskalk i form av kalksten som kross eller mjöl (CaCO 3 ) har mycket lägre löslighet i markvätskan och ger inte struktureffekten där sker bara basutbytet (1) men inte murbruksbildning (2) och puzzolanreaktion (3). Förlust (kg P/ha) P-förluster har mätts under 20 år 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 93/94-09/10 10/11 11/12 12/13 Figuren visar transporten av t otal-p vid den manuella provtagningen som sker var 14:e dag i det öppna dike som avvattnar området. De gula staplarna representerar P-transporten under de första 17 agrohydrologiska åren, 1993/ /10. Den röda stapeln visar medeltalet för dessa första 17 år. De blå staplarna visar P-tran sporten under de tre senaste agrohydrologiska åren efter att åtgärder sattes under där bl.a. 90 procent av åkerarealen strukturkalkades hösten Yara Växtpressen 2/

16 Tema: Fosfor Nytt centrum för minskat P-läckage Vid Bornsjön mellan Stockholm och Södertälje invigdes p roject Born i september Bornsjön är reservvattentäkt för huvudstaden och därmed en lämplig miljö för att visa åtgärder som minskar fosforläckage från jordbruksmark till v atten. invigt Av Lars Wadmark, Nordkalk Sveriges havs- och vattenambassadör Lisa Emelia Svensson invigningstalade när Project Born sjösattes den 12 september Foto: Eva Feldt Jordlabbet visar kalkfilterdike och olika givor av strukturkalk. Foto: Eva Feldt I samband med att LOVA-stöden kom under hösten 2009 noterades att effekten av olika åtgärder för att minska fosforläckaget varierade stort. Uppgiften att ta reda på vilken åtgärd det skulle satsas på var inte lätt. I princip alla åtgärder som minskade fosfor- eller kväveläckage till vattendrag var möjliga att söka stöd för. Flera nivåer av infobehov Inom Nordkalk såg vi då att behovet av information var stort på många olika nivåer i samhället: Politiker, myndigheter och läns styrelser som beslutar om stöd och styrning. Rådgivare, konsulter och s äljare som ger råd eller säljer. Lantbrukare och markägare som utför och betalar. Redan samma höst kläcktes idén om en informationscentral av Henrik Nordholm samt artikelförfattaren Lars Wadmark från Nordkalk i samtal med Gunnar Schön från Stockholm Vatten. Vi såg framför oss en nationell och internationell informationsplats om åtgärder för att minska fosforläckaget till våra sjöar och hav. Invigning 12 september Nu har idén blivit verklighet. Den 12 september invigde Lisa Emelia Svensson, Sveriges havs- och vattenambassadör, Project Born. Vid invigningen deltog ett 60-tal personer varav många var svenska och utländska forskare som även deltog i fosforkonferensen, 7th International Phosphorus Workshop. Mer om konferensen går att läsa på sidorna 8 9. Reservvatten i Bornsjön Project Born med utställning och demonstrationer ligger vid Bornsjön, mellan Stockholm och Södertälje. Bornsjön är Stockholms reservvattentäkt som ska kunna försörja huvudstaden med rent vatten. Av den anledningen är man inom Stockholm Vatten angelägen att hålla hög kvalitet på vattentäkten. Projektet och utställningen är ett samarbete mellan Stockholm Vatten och Nordkalk och har delfinansierats av BSAP-fonden (Nordiska Investerings- 16 Yara Växtpressen 2/2013

17 Tema: Fosfor Project Born Plats: Bergaholm, 7 km NO Södertälje, nära Bornsjön Utställning: ca 500 kvadratmeter, ö ppen för allmänheten Visningsområde: drygt 13 hektar Stationer: under tak och under bar himmel Special: jordlabb och även möjlighet att se åtgärderna i fält. Guidning: via kan grupper anmäla sig Projekttid: beräknas pågå i minst 5 år. I fält finns en demonstration av olika givor med strukturkalk samt diken med och utan återfyllnad med kalk. banken). Project Born syftar till att öka kunskapsnivån och informera om strukturkalkning och kalkfilterdikning som metoder att minska läckage av fosfor till våra sjöar och hav. Filterdiken stoppar P Försök med strukturkalkning av jordbruksmark har visat på en minskning av fosforläckage på 50 procent, samtidigt som strukturkalkningen gett skördeökningar på upp mot 15 procent. Vid anläggning av kalkfilterdiken har minskningen av fosforläckaget uppgått till hela 80 procent. Samtidigt som detta är kloka miljöåtgärder ökar de skörden, förbättrar näringsupptaget samt minskar dieselåtgången vilket tillsammans är unikt. Kalkning är en av de viktigaste åtgärderna inom jordbruket för att minska övergödningen till våra vattendrag. Metoderna som visas vid Project Born är inte bara aktuella i Sverige och i Östersjöområdet, utan även på andra platser i världen där man har liknande problem. Internationell spridning Eftersom det är en angelägenhet för alla länder runt Östersjön att minska sina fosforläckage, har utställningen gjorts med engelsk text för att även sprida informationen internationellt. Det finns också en webbsida som förutom på engelska även kommer att ha text på finska, polska och tyska. Webbsidan kommer att ge fördjupad kunskap på vissa områden, men framför allt visa försök och resultat efterhand som de kommer in. / När kalkfilterdiken anläggs fräser man in strukturkalk i återfyllnadsjorden. Denna återfyllnad blir porös (handen t h) och fungerar som ett litet reningsverk som binder fosfor när vattnet passerar på väg ner till dräneringsrören. Foto: Anna Thynell och Jens Blomquist Yara Växtpressen 2/

18 Projektet Höstvete mot nya höjder kan ge ny näring till höstveteodling och sätta fokus på produktionsfrågorna i Sverige. Höstvete från stagnation till nytt sting Samarbetsprojektet Höstvete mot nya höjder arbetar på tre fronter för att lyfta blågul höstveteodling. Lantbrukarintervjuer, kunskapssammanställning och omvärldsanalys ska ge svenskt höstvete en vitamininjektion. Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Svensk höstveteodling har sackat efter. I en dansk rapport som jämförde skördeutvecklingen i olika länder i Europa hamnade de svenska höstveteskördarna i strykklass. De blågula höstveteskördarna hade tappat tempo allra mest. Finansiering Höstvete mot nya höjder är ett samarbetsprojekt. Fyra organisationer finansierar projektet. Lantmännens Forskningsstiftelse och Stiftelsen Lantbruksforskning är huvudfinansiärer. LRF och Yara bidrar också, men med mindre summor. Linje utan lutning Detta var tråkig läsning från grannlandet, men hur man än vänder och vrider på siffrorna så är trendlinjen som sammanfattar rikets medelskörd i höstvete under de senaste åren lika platt som en nordamerikansk prärie. Många i branschen har noterat samma sak och oroat sig i det offentliga eller i det tysta. Men något samlat grepp för att förstå orsakerna och förslå en offensiv väg framåt har ingen tagit. Åtminstone inte fram till nu. En kylskåpsinventering Sedan ett år tillbaka arbetar en grupp med frågan om stagnerande svenska höstveteskördar i projektet Höstvete mot nya höjder. Spindeln i nätet är Helena Elmquist som till vardags är verksamhetsledare inom Odling i Balans. Övriga centrala drivmotorer är Johan Arvidsson, SLU, Anders Krafft, VäxtRåd och Per-Göran Andersson vid Hushållningssällskapet Malmöhus. Redan från start var man överens om att inte springa i väg och utföra nya fältförsök på någon specialfråga. Ansatsen var i ställe t bred och förutsättningslös. Avstampet gjorde vi utifrån frågorna vad kan och vet vi, men också i vad kan och vet vi inte, berättar Helena Elmquist. Med den ansatsen kan man likna projektet vid en inventering av kylskåpet för att vad som finns och vad som måste handlas hem. Program i 3-punktslyften Projektet har arbetat på tre fronter. Djupintervjuer med lantbrukare, en kunskapssammanfattning och en omvärldsanalys, sammanfattar Helena Elmquist 3-punktsprogrammet. I djupintervjuerna har 32 lantbrukare berättat om när, vad, var och hur de odlar höstvete. Av lantbrukarna finns 8 i respektive Mälardalen, Västergötland, Östergötland och Skåne. De 8 lantbrukarna med liknande förutsättningar var i intervjuerna dessutom indelade i plus- respektive normalgårdar efter deras historiska höstveteskörd för åren Förutom det rent konkreta kring höstvetet har lantbrukarna också fått lägga ut texten kring lite mer långsiktiga strategier och prioriteringar. Höstveteskrift i pipeline I kunskapssammanställningen har experter fått i uppdrag att sammanfatta läget på ett antal olika områden 18 Yara Växtpressen 2/2013

19 för höstveteodling. Det handlar om växtföljder, förfrukter, jordbearbetning, etablering, växtskydd, ogräs, markpackning, dränering, bevattning, odlingsmaterial, gödsling och kalkning. Uppdraget är att sammanfatta kunskap utifrån forskning i Sverige och andra länder och peka ut kunskapsluckorna, förklarar Helena Elmquist. Allt klokt som gjorts och tänkts samlas nu i en höstveteskrift. Det blir en SLU-publikation som blir fritt tillgänglig och sannolikt en efterlängtad läsning för många kunskapstörstande. Publikationen beräknas bli klar till slutseminariet 28 januari Fler med samma bekymmer Den tredje delen i projektet går ut att på att sondera terrängen i andra länder i en omvärldsanalys. Vi är inte ensamma om problemet, säger Helena Elmquist. En rad länder inom och utanför Europa dras med samma bekymmer. Därför finns det anledning att undersöka hur några stora höstveteodlande länder i Europa attackerar problemet med stagnerande skördar utifrån sina förutsättningar. Hur man gått tillväga i Storbritannien har gruppen redan kartlagt och på tur står bl.a. Danmark, Frankrike och Tyskland. Management är centralt Resultaten från projektet ska redovisas vid seminariet 28 januari Då får alla intresserade stilla sin nyfikenhet. Mycket arbete och sammanställning återstår. Men min helhetsbild är ändå redan nu att management på gården och hur den speglas i etableringen av höstvete är en central fråga, säger Helena Elmquist. Den vill hon gärna arbeta vidar e med i nya projekt. Men först ska Höst vete mot nya höjder lotsas i hamn och slutredovisas. / Välkommen till s lutseminarium Slutredovisningen av Höstvete mot nya höjder sker i Linköping den 28 januari på Arenabolaget, Konsistoriegatan 7. Dit är alla välkomna. Anmälan till seminariet görs på Deltagaravgift är 600 kr. Lägre N-insats högre skörd Plusgårdarna utnyttjar kvävet bättre. Med 157 kilo N per hektar plockade man hem 7,4 ton per hektar mot normal gårdarnas 6,4 ton e fter 162 kilo N i insats per hektar. En del av projekt Höstvete mot nya höjder bestod av djupintervjuer av 32 lantbrukare i 16 gårdspar. Hälften representerade plusgårdar med en högre historisk veteskörd och den andra hälften normalgårdar med en för området mera normal höstveteskörd (se sid 18). Bättre utväxling på plusgårdar De historiska skördarna för åren visade att plusgårdarna har bättre utväxling på sitt kväve. Plusgårdarna gödslade med157 kilo N och plockade hem 7,4 ton per hektar. Normalgårdarna spred 162 kilo N på sina fält, men tröskade 1 ton mindre, 6,4 ton per hektar (tabell 1). Plusgårdarna lägger mindre N per ton skörd, d.v.s. man får ut mer skörd Tabell 1. Mer kärna per kilo N på plusgård Skörd t/ha N-giva kg/ha kg N/ton skörd kg skörd/kg N Plusgårdar 7, Normalgårdar 6, Tabell 2. P-AL-klass ger utslag per kilo insatt kväve, sammanfattar Per- Göran Andersson vid Hushållningssällskapet Malmöhus, som är en av dem som gjort djupintervjuerna i projektet. P med precision En annan intressant observation gjordes med avseende på P-status i jordarna. En gruppering av skördarna i förhållande till P-AL-klass indikerar att fosfor är viktigt också i höstvete. Gårdarna med mer än 25 procent av arealen i P-AL-klass I och II hade en avkastning på 6,2 ton per hektar, medan gårdar med mer än 50 procent i klass III låg nästan ett ton högre i avkastning (tabell 2). Visserligen hade plusgårdarna i genomsnitt aningen högre P-status i jordarna, men det tror inte Per-Göran Andersson är skälet till den stora spridningen i avkastning. P-AL-klassen är uppenbarligen i sig en viktig faktor och det verkar som om vi ska ligga i klass III i höstvete. Inomfältsvariationen var mycket stor både med avseende på P-AL och ph-värde. För både fosfor och kalk förordar Per-Göran Andersson precisionsgödsling och precisionskalkning. Tekniken finns, men alltfö r få använder den. >25 % i klass I och II > 50 % i klass III > 25 % i klass IV och V Avkastning, ton/ha 6,2 7,1 7,4 Antal odlare Yara Växtpressen 2/

20 Per-Arne har grepp om markens mineralisering Per- Arne Mårstad diskuterar skillnader mellan nollruta och gödslat fält med Charlotta Norén från HS Skaraborg, som utförde mätningarna med Yara Handsensor i Västra Götaland och Örebro län En grödanpassad kvävegiva ger både hög skörd och låg kväve utlakning. Hänsyn måste alltid tas till markens kväveleverans, vilket många gånger kan vara en svår bedömning. Men med hjälp av noll- och maxrutor, mätningar med Yara Handsensor och ett gott odlaröga har Per-Arne Mårstad nu bra grepp om markens mineraliseringsnivå. Därigenom har han bra stöd i besluten kring kvävekompletteringen i höstvete. Av Carl-Magnus Olsson, Yara Per-Arne Mårstad är en hängiven lantbrukare på Mårstad gård utanför Kumla. Växtodlingen på gården omfattar havre, höstvete, vårvete och oljeväxter. De senaste åren har kväve optimering varit ett viktigt fokusområde för Per-Arne. Han har investerat i en Yara N-Sensor, vilket medfört att han nu kan variera kvävegödslingen till gårdens samtliga grödor och på så sätt få högre skörd och mindre kväveförlust. Men han nöjer sig inte med det utan betonar med eftertryck: Vi måste bli ännu bättre på att anpassa kvävegödslingen! Det gäller att försöka få b ättre grepp om markens naturlig a kvävemineralisering. En dålig mineralisering är en klar skördetjuv, menar Per-Arne. Och så var fallet Efter en kall vinter var våren och försommaren torr vilket gjorde att markens egen mineralisering inte kom igång. Kvävet som grödan kunde ta upp bestod därför främst av tillfört mineralgödselkväve. Markens kväveleverens Markens mineraliseringspotential och årsmånen är två faktorer som påverkar den optimala kvävegivan. Genom att bedöma upptaget från en nollruta under flera år får man svar på om fältets mineraliseringspotential är låg, medel eller hög. Ett fält med låg mineralisering behöver oftast mer kväve för att nå optimal skörd. Årsmånens påverkan på kvävemineraliseringen bestäms genom att a) Följa resultaten från Jordbruksverkets mätningar i nollrutor, det vill säga ogödslade rutor i fält (se figur). 20 Yara Växtpressen 2/2013