2009:24. Tobaksprojektet Projektrapport, Jimmy Juhlin Alftberg, med bidrag av Åsa Jakobsson

Transkript

1 2009:24 Tobaksprojektet 2008 Projektrapport, 2009 Jimmy Juhlin Alftberg, med bidrag av Åsa Jakobsson

2

3 Rapport 2009:24 Tobaksprojektet 2008 Projektrapport, 2009 Jimmy Juhlin Alftberg, med bidrag av Åsa Jakobsson

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2009:24 ISSN Omslagsfoto: Spettade tobaksblad på torkställning utomhus. Foto Regionmuseet Kristianstad. Övriga foto: Regionmuseet om inget annat anges. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 Innehåll Bakgrund 6 Projektets mål 7 Projektets genomförande 8 Uppstart 8 Plantuppdrivning 8 Odlingsgrupp 9 Referensgrupp 10 Arbetsgrupp 10 Tobakslada 11 Projektgruppsmöten 11 Utplantering 12 Odling och skötsel 13 Skörd, snittning och spettning 15 Torkning utomhus 16 Torkning i torklada 17 Provfermentering 18 Fiedler & Lundgren 19 Cigarrtillverkning 19 Kunskapsöverföring 23 Sammanfattning av projektets samlade aktiviteter 24 Angående praktisk kunskap 25 Projektets deltagare 26 Slutsatser och rekommendationer 26 Bildbilaga 29

6

7 Gröna prickar markerar platserna för projektets tobakslyckor, röd prick markerar torkladan. 5

8 Bakgrund I och med tobaksladeinventeringen 2006 (rapport 2006:95) blev det uppenbart för Regionmuseet vilken fantastisk kunskap om tobaksodlingen i Skåne som fanns hos dem som på något sätt var engagerade i tobaksodlingen innan 1964 (året då Tobaksmonopolet slutade köpa svenskodlad tobak). För dem som inte har dessa erfarenheter kan tanken på tobaksodling i Skåne kännas mycket främmande och många, både äldre och yngre, känner överhuvudtaget inte till tobaksepoken. Det är oroväckande eftersom den över 200 år långa odlingsperioden av tobak i Skåne kan ses som en unik del av regionens historia och ett kulturarv som kan användas som ett kännemärke för bygden i modern tid. Tobaksodlingen är sedan tidigare dokumenterad i text och bild, men det praktiska handlaget som finns hos dem som var med och odlade under 1900-talets första hälft kan aldrig läras in teoretiskt detta är en ovärderlig kunskap som bör överföras i praktisk handling för att finnas kvar och därmed på olika sätt kunna nyttjas i byarnas framtida utveckling. Regionmuseets intention med Tobaksprojektet 2008 var även att, vid ett lyckat genomförande, ge byarna just denna insikt om hur unik deras historia är och att detta kulturarv kan användas för att marknadsföra byn och bygden i positiv riktning. Projektet syftade också till att ge inspiration till fortsatt odling av tobak, vilket bedöms ha potential att generera inkomster till lokala småföretagare på landsbygden. Intentionen var också att, för att visa på en viss gångbarhet för skånsk tobak, försöka återskapa en kopia av den cigarr, Åhus Havanna, som producerades 1949 inför jubileet Åhus 800 år, samt att få belagt om skånsk tobak av idag är användbar för dagens snusproducenter. Det ska i sammanhanget nämnas att Regionmuseet inte på något vis saknar kunskap om tobakens skadliga inverkan på hälsan. Det var därför inte helt självklart att starta projektet. Men då ingen besitter mandat att reglera vilka agrara kulturarv som är värda att bevaras för framtiden och med utgångspunkten att begränsa spridningen av eventuellt färdiga tobaksprodukter, beslöts att projektet skulle genomföras. Vad gäller spridning av färdiga tobaksprodukter så reglerades detta genom att: Endast projektets deltagare skulle vara aktuella för tilldelning av cigarrer. En eventuell snusprodukt skulle bli så pass exklusiv att den endast kunde vara attraktiv för personer som redan nyttjade denna typ av processad tobak. För att genomföra projektet söktes medel för att skapa möten för praktisk kunskapsöverföring mellan kunskapskälla och mottagare Regionmuseet fungerade i egenskap av projektägare som en samordnande katalysator. Projektet var öppet för alla på landsbygden som var nyfikna på eller hade ett intresse för tobaksodling, men lade huvudfokus på redan upprättade kontakter som skapats i och med tobaksladeprojektet, det vill säga tobaksladeägare och andra med anknytning till tobaksodling i Skåne. 6

9 Under tobaksepokens senare del var det framför allt kvinnor som skötte odlingarna och projektets mål var att minst hälften av dem som ingick i projektet skulle vara kvinnor. Deltagarna förväntades vara i spridda åldrar från 18 till 100 år. Statistiskt sett uppfylldes intentionerna i det att sammanlagt 11 kvinnor och 12 män ingick som huvudpersoner (odlare, referens- och arbetsgrupp). Bland odlarna utgjordes fördelningen av 7 kvinnor och 8 män. Därtill tillkom i flera fall projektdeltagares respektive maka/make. Åldersfördelningen var spridd mellan 22 och 94 år. Snittning och spettning av skördade tobaksblad. Notera de för odlingens vidkommande vindskyddande vassmattorna. Årtal okänt, troligtvis 1950-talet. Fotograf: Karl-Erik Sundström. Projektets mål Projektets övergripande mål var att lyfta fram tobaksodlingen i Skåne som ett kulturarv, vilket kan användas för att stärka bygdens identitet och öka dess attraktivitet. Dessutom var föresatsen att den inom projektet odlade tobaken skulle vara av så pass hög kvalité att den väl lämpade sig för vidare förädling. Målet förväntades nås genom kunskapsöverföring från personer som fortfarande vet hur man odlar tobak till dem som var villiga att lära sig detta hantverk. Projektet ville även medverka till att uppmuntra egna initiativ och idéer om hur byarnas historiska tobaksodling kan skapa möjligheter till utveckling av nya verksamheter på landsbygden i modern tid. Dessutom var intentionen att i detalj dokumentera de olika arbetsmomenten. 7

10 Projektets genomförande Projektet innebar ett stort antal arbetsmoment fördelade över en lång tidsperiod, ofta genomförda parallellt med varandra. Därför redovisas på enklaste sätt de huvudsakliga sysslorna och momenten i så pass kronologisk ordning det är möjligt. Uppstart Inbjudan till ett inspirations- och diskussionsmöte skickades ut till cirka 110 personer, i huvudsak tobaksladuägare (vilka Regionmuseet fått kontakt med under den tidigare genomförda tobalsladuinventeringen). Mötet genomfördes med 22 deltagare (exklusive Regionmuseets personal) den 3 mars. Efter mötet fick de som var intresserade av ett tänkt tobaksprojekt göra en preliminär intresseanmälan. Efter ytterligare kontakter med de intresserade utkristalliserades en grupp om ca 10 personer, vilka var villiga att ingå i projektet. I efterhand tillslöt ytterligare deltagare efter att projektet fått massmedial uppmärksamhet. Plantuppdrivning En frivillig plantuppdrivare från Härnestad knöts till projektet strax efter det första mötet och såning tog omedelbart vid (även om utgången av projektet var oviss vid tidpunkten var det nödvändigt att börja med plantuppdrivningen för att ha material om projektet blev av). Tobaksfröna, av traditionell Åhussort, tillhandahölls av cigarrföretaget Carlscorona cigars i Karlskrona, vilka Regionmuseet dessförinnan knutit kontakt med. Dessutom fick projektet i ett något senare skede tillgång till frön från brasilianska Burleyplantor. Dessa tillhandahölls av snustillverkaren Fiedler & Lundgren och kom att användas som jämförelsematerial mot den svenska tobaken. I första hand baserades plantuppdrivningen på nedtecknade äldre beskrivningar, dvs med i varm sand förgrodda frön. Planteringen av de grodda fröna skedde inomhus, i miniväxthus och under växtlampa, i två omgångar; den 9 och 12 mars 2008 (Burleyfröna sådden den 16 april). Tio dagar senare hade de först sådda plantorna växt upp till en höjd av ca 7 mm och hade 2 4 blad per planta. Alla plantor fick sedan växa inomhus fram till första veckan i april. Därefter sattes de i pluggbrätten för vidare uppväxt utomhus i växthus med värmefläkt (användes nattetid). Efter ett par veckor sattes plantorna ut i värmebänkar (uppbyggda av pallkragar isolerade med fiberduk och byggplast samt bubbelplast som övre skydd). Jordtäcket i värmebänkarna, vilka i botten var belagda med ca 30 cm kogödsel, var ca 15 cm tjockt och höll omkring 16 grader under hela uppväxttiden. Ungefär samtidigt med att plantorna sattes i värmebänkar hade en odlingsgrupp slutligen tillsatts. I samband med att plantorna sattes i pluggbrätten särskiljdes ca 300 st på så sätt att det till dessa användes ekologisk planteringsjord detta eftersom två av odlarna bedrev yrkesmässig ekologisk odling. Vid mitten av april påbörjades avhärdningen av plantorna, bortsett från 120 st som skulle transporteras till växthuset i Trolle Ljungby (trädgårdsmästaren på 8

11 Trolle Ljungby gods erbjöd sig att driva upp plantor efter att projektledningen i massmedia efterlyst en frivillig växthusodlare). I samband med avhärdningen startade även arbetet med att kruka plantorna, vilket var avklarat omkring den 23 april. Parallellt med värmebänkarna användes i experimentellt syfte ett växthus för plantuppdrivningen. Det visade sig att dessa plantor växte snabbare än de i värmebänkarna. Frö som såddes direkt i såjord i växthuset slog dessutom snabbare rot än de förgrodda fröna. Ersättning för förgrodd, sådd och uppdrivning utgick med ett engångsbelopp om 3000 kr. Det bör även nämnas att skötseln av plantorna var avsevärt mer krävande än beräknat. Miniväxthus, plantorna ca 2 veckor. Plantor satta i pluggbrätte. Plantor i värmebänken. Krukade plantor. Odlingsgrupp En grupp om tolv odlare fördelat på elva odlingslotter gick frivilligt in i projektet. Åtagandena varierade mellan plantor per lott och sammanlagt planterades st tobaksplantor i väl förberedd jord. Att sprida odlingslotterna (benämns hädanefter som lyckorna) var en medveten strategi för att hämma verkan av eventuella bladmögelutbrott något som förstörde stora delar av odlingarna under början av 1960-talet. 9

12 Som betalning för utförd tjänst utgick ett arvode om 500 kr per 50 plantor och avverkad odlingsmånad. Då växtperioden pågår cirka tre månader gav alltså 50 st plantor 1500 kr i arvode. Därutöver var det Regionmuseets förhoppning att de teoretiska och praktiska kunskaperna som var och en tillskansade sig under projektets gång kunde värdesättas. Dessutom planerades de cigarrer som kom att tillverkas att fördelas proportionerligt bland projektets deltagare. Lyckor inom projektet var fördelade på följande orter, inklusive antal plantor (se även kartan på sid 5): Bivaröd 100st Fjälkinge ( monopollyckan ) 100st Fjälkinge 100st Härnestad 150st Nymö 50st Nöbbelöv (ekologisk) 50st Trolle Ljungby 100st Vittskövle (ekologisk) 200st ( fördelat på två odlare)* Åhus (S:ta Annas Gille) 50st Åhus 50st Åhuskärr 100st *Av potten om 150 st plantor utgjordes 50 st av brasiliansk Burley. Referensgrupp En referensgrupp bestående av 6 frivilliga personer med egenupplevda odlingserfarenheter från tobaksepoken sattes samman efter att plantuppdrivningen startat. Dessa medverkade regelbundet som kunskapsbank vid de återkommande projektgruppsmötena. Deras erfarenhet vad gällde frilandsodling, behandling av plantorna, skörd, spettning och torkning var ovärderlig för projektets lyckosamma utgång. Referensgruppen arvoderades genom tilldelning av cigarrer. Arbetsgrupp En liten arbetsgrupp på 2 personer bildades i samma veva som referensgruppen (förhoppningen var från början en större grupp, men genom att respektive maka/make till odlarna engagerat ställde upp tillstötte inga svårigheter att sköta odlingarna). Syftet var att arbetsgruppen, inom vilken tidigare odlingserfarenhet inte var ett krav, i huvudsak skulle vara behjälplig med skötseln av plantorna under semesterperioden samt vid skörden och spettningen av blad. I likhet med referensgruppen arvoderades arbetsgruppen genom tilldelning av cigarrer. 10

13 Tobakslada Ägaren till Norrviksgård i Rinkaby ställde sig efter förfrågan från Regionmuseet positiv till att gårdens gamla tobakslada användes i projektet (en traditionell torklada med långa vädringsluckor integrerade i panelen). Ladan, vilken var i stort behov av upprustning, restaurerades under sommarmånaderna med hjälp av byggnadsvårdsbidrag från såväl Länsstyrelsen i Skåne som Kristianstads kommun och var med marginal klar att ta emot skörden i slutet av augusti. Vad gäller själva restaureringen av ladan hänvisas till Regionmuseets rapport 2008:85. Ersättning för användandet av torkladan utgick med ett engångsbelopp om 2000 kr. Därutöver bekostade projektet materialanskaffning till utvändig torkställning. Torkställningen under uppbyggnad. Torkställningen stod strax väster om ladan. Ladans södra långsida efter restaurering. Ladans norra långsida, med öppna luckor. Projektgruppsmöten Projektledningen höll fyra stycken organiserade projektgruppsmöten under växtsäsongen, varav det första innan plantorna var mogna för utplantering på friland. Vid varje möte diskuterades i kronologisk ordning de kommande arbetsmomenten enligt traditionell tobaksskötsel. Frågor som behandlade gödsling, vindskydd, plantkupning, toppning, skörd etc besvarades av referensgruppen. 11

14 I vissa fall, där det visade sig finnas en diskrepans inom referensgruppen (beroende på lokalt betingade seder och bruk) enades projektgruppen om de alternativ som fann mest stöd i den nedtecknade facklitteraturen. Projektgruppsmötena genomfördes hos plantuppdtivaren/odlaren i Härnestad, Åhus (Håkansgården, S:ta Annas Gille), Trolle Ljungby gods (växthusodlingen) och Rinkaby (hos tobaksladuägaren). Det bör nämnas att skördemomenten och tillvägagångssättet vid snittningen förevisades av referensgruppen vid projektgruppsmöte nr 3 i Trolle Ljungby. Projektgruppsmöte nr 1, Härnestad. Projektgruppsmöte nr 2 i Åhus. Projektgruppsmöte nr 3, Trolle Ljungby. Projektgruppsmöte nr 4, Norrviks gård. Utplantering Till projektet drevs upp sammanlagt 1050 plantor (inklusive de av Burleysort). Av dessa lämnades 120 st till växthuset i Trolle Ljungby den 6 maj, resten hämtades hos uppdrivaren för vidare utplantering den 27 maj. Samtliga odlare fick sina subskriberade plantor plus ca 5 10 st reservplantor under samma dag och inom loppet av ett par dagar var alla satta på friland. Enligt äldre beskrivningar skulle plantorna vid utsättningen vara ca 7 cm höga projektets plantor var ca 25 cm! Detta fenomen kommenterades tidigt av referensgruppen, men trots försök gick det inte att få plantorna att växa långsammare utan att ta död på dem. 12

15 I samband med plantutdelningen togs även jordprover från varje lycka, med den avsikten att analys skulle kunna genomföras i efterhand om det visade sig att någon lycka gav exceptionellt dålig eller synnerligen bra skörd, eller om bladmögelutbrott inträffade. Till projektet hade skänkts stora delar begagnad fiberduk, av vilken de odlare som ville fick så det räckte att täcka den egna lyckan. Syftet var att inledningsvis skydda de små plantorna från frost samt att utgöra skydd mot häftigt sol, regn och hagel. Vid utplanteringen deltog minst en person från referensgruppen som visade hur plantorna sattes i jorden (ett bra exempel på kunskapsöverföringen). Utkörning av plantor. Avlastning i Vittskövle. Plantor sätts i friland. Vattning av nysatta plantor. Odling och skötsel Vid en jämförelse med de äldre beskrivningar som fanns tillhanda visade sig de inom projektet uppdrivna plantorna, även efter utplanteringen på friland, över lag växa snabbare. En möjlig förklaring torde stå att finna i den globala uppvärmningen. En referensgruppsmedlem, som i unga år arbetade som odlingskonsulent åt Tobaksmonopolet, kommenterade att när de satte igång förberedelserna för året låg det alltid ett tjockt snötäcke (vid projektstarten var det ca 10 plusgrader). Skötseln av frilandsplantorna, vilken utfördes individuellt, innebar i stora drag att rensa bort ogräs, vattna måttligt samt att toppa blomkvastarna när dessa kom- 13

16 mit fram (enligt referensgruppen vattnades plantorna förr bara vid utsättningen). Efter toppningen inriktades arbetet till att tjyva bort de snabbt utskjutande tjuvskotten. De som odlat förr visade för resten av deltagarna hur toppning och tjuvning skulle gå till. Viss eftergödsling förekom. Eftersom projektets tobak var ämnad åt både cigarr- och snustillverkning krävdes viss särbehandling av plantorna. Redan innan utkörningen av plantorna fick odlarna bestämma sig för vilken typ av tobak de ville driva upp. För att erhålla adekvat cigarrtobak släpptes ett antal plantor upp till högre höjd än till de som var ämnade åt snustillverkning. Detta skedde rent praktiskt genom att snusplantorna toppades tidigare för att bli mindre och bredare. Cigarrplantorna tilläts växa sig ca en halv meter högre än snusplantorna, varför även flera plantor hann slå ut i blom. Den mest påtagliga skillnaden mellan de olika plantorna var att de undertryckta plantorna fick bredare och tjockare blad, medan de högre fick något tunnare blad. Växthuslyckan i Trolle Ljungby. Samma lycka en månad senare! S:ta Annas Gilles lycka vid Håkansgården. Toppning av blomkvast. 14

17 Hagelskada på blad. Blommande tobaksplanta. Skörd, snittning och spettning Målet var att ca 50 % av projektets alla plantor skulle nå skördemogen ålder (riskerna utgjordes i första hand av okunskap, bladmögel och vädrets makter). I princip kom 100% att skördas eftersom endast 22 plantor förstördes under växtperioden (stormskador och mullvadsangrepp). Skörd av projektets samtliga plantor genomfördes individuellt eller med hjälp av projektledningen och referensgruppen under tiden augusti. Att sprida på skördedagarna beredde en viss lättnad och mindre stress vid själva torkladan, där bladen sedan snittades och träddes på spett. Arbetet gick lugnt och metodiskt tillväga och de flesta odlarna transporterade enskilt sina blad till ladan. Det ska nämnas att två omgångar skördade blad transporterades till Karlskrona, dels den 7 och dels den 14 augusti. Dessa blad var ämnade åt cigarrtillverkning (se vidare nedan under Cigarrtillverkning). I samband med den första skördedagen, den 13 augusti, genomfördes en i förväg annonserad visning för allmänheten av lyckan i Vittskövle. Ett tjugotal deltagare närvarade. Efter förevisningen skedde skörd av samtliga plantor och de besökare som så önskade fick vara med. Bland annat medverkade ett par före detta tobaksodlare. Det fanns en viktig aspekt att ta hänsyn till vid skörden, som det inte fanns kunskap om tidigare (påpekat av Fiedler & Lundgren), och det var att absolut inte låta bladen komma i kontakt med jorden. Speciellt viktigt är detta när det gällde snustobaken om blad kommer i kontakt med jordbakterier utvecklas snabbt skadliga ämnen. Om tobaken innehåller för höga halter av t ex nitrosaminer är den inte längre lämplig för snustillverkning enligt det stränga regelverk Fiedler & Lundgren arbetar efter (se vidare nedan under Fiedler & Lundgren). Därför lades samtliga blad antingen på plastsäckar eller fiberdukar eller direkt i plastbackar. Vid ladan skedde allt arbete med att snitta. De flesta odlarna snittade sina blad själva eller med hjälp av personer från både projektledningen, referens- och arbetsgruppen. Arbetet var förhållandevis drygt men det hela gick tämligen snabbt efter att tekniken satt sig i händerna. En del deltagare hade med sig gamla tobaksknivar och det visade sig att dessa var avsevärt bättre och enklare att använda än vanliga rakblad eller mattknivar. 15

18 De spett som projektet kom att använda utgjordes av originalspett från gården Norrvik, där tobak tidigare odlats. Enligt tradition skulle varje spett ta emot ca 60 st blad (parvis uppträdda mage-mot-mage och rygg-mot-rygg mot nästa par). Detta tillämpades vid spettningen. Efter att ett spett fyllts och hängts på torkställningen fästes ett eller två färgade buntband på spettens trubbiga ände. (Varje odlare fick vars en färgkod så att bladen skulle gå att identifieras så långt som möjligt under torkningsprocessen.) Tillika gjordes en särskiljning mellan cigarroch snusblad. Om spett med snusblad föll till marken, vilket inträffade i ett par fall, omvandlades dessa blad automatiskt till cigarrblad genom att snusbladsmarkeringen togs bort. Skörd av Vittskövlelyckan. Vittskövlelyckan färdigskördad. Snittning av bladnerv. Snittade blad träs på spett. Torkning utomhus För att tobaken snabbt ska torka samman, vilket bl a innebär att man kan placera spetten tätare samman något som i sin tur innebär att man får plats med fler spett inne i ladan exponerade man förr i tiden bladen för direkt solljus upphängda på enkla träställningar. Därför uppfördes i god tid innan skörd en enkel torkställning utanför ladan, beståendes av nedslagna stängselstolpar och påskruvade 1 x 3 läkter. (Efter utomhustorkningen togs spetten tas in i ladan, där torkningen var ämnad fortsätta i ytterligare ca 5 veckor.) Sättet att torka tobaken ut- 16

19 omhus har alltid varit ett riskmoment eftersom regn, hagel och kraftig blåst kan förstöra torkprocessen. Till skillnad mot gångna tiders regnskydd, som i regel utgjordes av trasmattor, användes inom projektet presenningar. Dessa spändes över torkställningen och stagades upp med hjälp av ståltråd, från ena änden av ställningen till den andra. På så sätt bildades en tunnel över ställningen. Idén med att skapa en tältliknande atmosfär över tobaksspetten var i första hand att skydda bladen från väta. Presenningarna var tänkta att användas endast i händelse av regn men då väderprognoserna skvallrade om ostadigt väder bara ca en vecka efter att de sista spetten hängts upp kom de att användas under större delen av utomhustorkningen. Då den kommande blåsten för var dag allt mer tilltog slet sig till slut presenningarna loss från förankringarna. Dessutom gnagdes de sönder mot stolparna. På de partier där förankringarna höll samlades i stället regnvatten i tunga pölar. Den stora vikten bidrog till slut till att knäcka delar av torkställningen. En del spett blåste även ner på marken och en del blöttes av det näst intill horisontella regnet. Mycket tid och kraft lades ner på att försöka rädda presenningarna och bladen samt själva torkställningen men till slut, i samband med att ställningen havererade, flyttades alla spetten i hast in i en intilliggande maskinhall genom försorg av laduägaren. Efterhand som bladen torkade in och blev mindre kunde avståndet mellan spetten minskas, vilket innebar en temporär lättnad när det gällde att skydda mot nederbörd. Bladen kom att hänga utomhus i 14 dagar (15 28 augusti), vilket var en vecka mindre än planerat. Torkställningen fylld med spettade blad. Bladen plockas, eller pelas. Torkning i torklada En vecka efter att spetten burits in i maskinhallen genomfördes projektgruppsmöte nr 4 på gården. Efter mötet bars samtliga spett in i den förberedda torkladan, vilkens bottenvåning fylldes till tre fjärdedelar. Skötseln av ladan innebar att samtliga vädringsluckor öppnades på morgonen och stängdes på kvällen. Regniga eller allmänt fuktiga dagar öppnades luckorna ej. Under hela torkprocessen var det nödvändigt att minst en gång i vecka plocka 17

20 ( pela ) samtliga blad den första tiden med tätare intervaller. Detta för att de extremt klibbiga bladen inte skulle fastna i varandra och börja utveckla mögel. Ett speciellt schema upprättades för hela torkperioden (såväl utomhus- som inomhustorkning) och bladen kom att plockas oavbrutet varje vecka under hela torkperioden. Plockningen utfördes av medlemmar ur både odlings-, referens- och arbetsgruppen samt av projektledningen. Inomhustorkningen i ladan varade i 42 dagar, eller 7 veckor (28 augusti 9 oktober). Därefter bedömde och hämtade Fiedler & Lundgren de färdigtorkade bladen för vidare förädling, vilket innebar ytterligare torkning i varm, kontrollerad miljö samt nermalning till tobaksmjöl (se vidare nedan under Fiedler & Lundgren). Spetten inburna i maskinhallen. Spetten bärs till torkladan. Ventillationsluckorna öppna. Bladen färdigtorkade. Provfermentering För att tobaksblad ska utvecklas till att avge rätt smak, t ex vid cigarrframställning, ska de genomgå en fermenteringsprocess (dvs jäsa). Efter fermenteringen, då bladen ändrar färg och blir mjuka som tunn hud, kan de omedelbart förädlas. Fermenterad tokak kan även förvaras i flera år, för att på så sätt ingå i specialblandningar. Fermenteringen ska enligt gammal tradition pågå i ca 4 5 månader och under denna tide ska de regelbundet vädras och omsorteras. 18

21 Ett mindre parti färdigtorkade blad var ämnade att provfermenteras på Regionmuseet. Dessa blad fuktades varsamt upp och buntades i viskor om ca 12 blad. Därefter packades viskorna den 16 oktober samman i en plastlåda med ej helt tättslutande lock. En termomenet applicerades i buntens mitt. Till en början skedde ingen temperaturförändring, men efter ca en vecka steg temperaturen till 27,5 grader. Bladen var då mjuka och smidiga och hade fått en sötaktig lukt. Efter ytterligare fyra dagar med samma temperatur uppstod ett omfattande mögelutbrott. Försöket avbröts och bladen destruerades. Fiedler & Lundgren Regionmuseet fick genom tips från medlemmar i hembygdsföreningen S:ta Annas Gille i Åhus vetskap om snusföretaget Fiedler & Lundgren i Malmö. Kontakt togs och efter att företaget visade stort intresse för projektet hölls ett inledande samarbetsmöte i april Fiedler & Lundgren erbjöd sig att arvodera de odlare som drev upp snusplantor, enligt av Regionmuseet fastställt arvodessystem. Tillika gavs värdefulla upplysningar om hur bladen, då skörd stundade, skulle hanteras för ett undvikande av skadliga kemiska komponenter, t ex nitrosaminer. Företaget stöttade projektet regelbundet genom tips och idéer samt deltog själva på projektgruppsmöten. Det var även Fiedler & Lundgren som hade den övergripande kunskap om när tobaksbladen var färdigtorkade (färdig råtobak). För att ge projektets medlemmar inblick i snusproduktionen och vad som väntade de färdigtorkade bladen arrangerade företaget en genomgripande och fördjupad fabriksguidning, till vilken samtliga deltagare inbjöds. Vid sidan om Regionmuseets egen dokumentation producerade Fiedler & Lundgren, i samförstånd med projektledningen, en egen film om projektet (av Fiedler & Lundgren kallat Projekt Åhustobak). Vid skrivandet av rapporten har snustillverkning ej hunnit ske men kommer att genomföras våren De färdigtorkade bladen stoppas i säckar. Bladen krympte betydlig under torkningen. Cigarrtillverkning För att överhuvudtaget kunna skapa en kvalitativt bra cigarr krävdes professionell hjälp. Därför togs tidig kontakt med företaget Carlscorona cigars i Karlskrona, 19

22 vilka sedan några år tillbaka odlar och fermenterar tobak för tillverkning av eget cigarrmärke. De rullar inte själva cigarrerna utan anlitar i sin tur master blender Juan Flores från Nicaragua. (Inga svenska, yrkesutövande/professionella cigarrullare stod att finna eftersom det helt enkelt inte sker någon inhemsk fabrikation av cigarrer, varken för hand eller maskinellt den sista svenska cigarren maskintillverkades 1997 vid Swedish Match fabrik i Härnösand. Det är dock inte helt osannolikt att det finns personer som på hobbybasis tillverkar cigarrer, men projektledningen kunde inte lokalisera någon sådan då efterforskningar gjordes). Inledningsvis bjöds Karlskronaföretagets representanter på en liten rundresa i Kristianstad/Åhustrakten för att titta på de tobaksrelaterade lämningar som finns kvar i området, samt träffa en före detta tobaksodlare i Bäckaskog. Dessutom inbjöds företaget att medverka vid det inledande inspirationsmötet på Regionmuseet den 3 mars, vilket de även gjorde. Då formerna för hanteringen i samförstånd specificerats lämnades en offert på 100 cigarrer av Åhus Havanna-modell, vilken Regionmuseet accepterade. Ett villkor var att Carlscorona cigars själva, för att säkerställa kvalitén på de tänkta Åhus Havanna-cigarrerna, torkade och fermenterade den skördade tobaken allt efter deras egna utvecklade metoder. För att få ett adekvat jämförelsematerial sändes en original Åhus Havanna från 1949 tillhandahållen av hembygdsföreningen S:ta Annas Gille till Carlscorona cigars, vilken omedelbart lades i humidor för att under ca ett års tid återfå delar sin karaktär. Denna cigarr skulle alltså senare, om odlingen, torkningen och fermenteringen lyckades, ligga till grund för projektets cigarrer. För att få cigarrer likvärdiga till utseende och hårdhet används cigarrpressar av trä, i vilka vicklarna trycks ner (en vickel utgörs av inlaga inrullad i omblad). En traditionell cigarrpress rymmer i regel 20 st vicklar. När vicklarna är färdigpressade och urtagna rullas täckbladen på. Då någon funktionsduglig press inte stod att finna till projektet beslöts att i stället låta nytillverka en efter förlaga lånad av hembygdsföreningen S:ta Annas Gille. Den lånade pressen, i vilken originalcigarren från 1949 passade bäst, hade slagit sig och de bägge delarna gick inte att sammanfoga utan risk att förstöra träet. Det ska nämnas att inhemska originalpressar är svåra att komma över eftersom merparten blev destruerade vid tidpunkten efter Tobaksmonopolets bildande (i syfte att försvåra olaglig cigarrtillverkning). Kontakt erhölls med snidare Leif Månsson i Yngsjö, vilken åtog sig arbetet med att framställa en ny press. Den lånade originalpressens formdelar, dvs där vicklarna trycks ned, bestod av rödbok medan över och understyckena utgjordes av fur. Dessa träslag användes även vid framställandet av den nya pressen. Det var en ren chansning att låta tillverka pressen eftersom det vid tidpunkten fortfarande var ovisst om odlingarna skulle lyckas. 20

23 Snidare Leif Månsson. Ny press under tillverkning. Kontrollmätning av cigarrfack. Originalpressen och kopian. Inför den kommande torkningen i värme- och fuktkontrollerat utrymme skulle tobaksbladen först, med tunt snöre, fästas vid bambukäppar (en metod som utvecklats av Carlscorona cigars för att rationalisera arbetet samt minska risken för mögeltillväxt). Fästningen av blad utfördes av projektets deltagare. Därefter hängdes käpparna upp i torkutrymmet (ett garage). Samma procedur genomfördes vid de bägge tillfällena då blad avlämnades. Till en början föreföll projektets blad svårtorkade i det att de inte ville gulna inom beräknad tid. Detta förbryllade något, speciellt eftersom plantorna varit något äldre än Carlscorona cigars egenodlade tobak. Dock startade processen så småningom och när tidpunkten för fermentering kom var bladen helt färdigtorkade. Efter torkningen tog Carlscorona cigars över det praktiska arbetet. Bladen buntades för fermentering i en stor, specialkonstruerad fermenteringsbox. Bladen visade sig utvecklas väl och när fermenteringsperioden var slut (efter två omgångar fermentering) kunde det konstateras att projektets blad höll en mycket hög kvalité. Under slutet av november levererade Carlscorona cigars både sina egna och projektets blad till Mellgrens tobak i Göteborg, där cigarrtillverkningen skulle ske. Den 1 december startade rullningen av projektets cigarrer efter att master blender Juan Flores provrökt den medhavda originalcigarren. Han kunde konstatera att 21

24 täckbladen till originalcigarren sannolikt var av indonesisk tobak. Detta utgjorde dock inget problem när det gällde att nytillverka kopior. Det visade sig att den nytillverkade cigarrpressen inte var helt exakt i samtliga tjugo fack, varför endast halva formen kunde fyllas åt gången. I ett sent skede beslöts att 300 st cigarrer av Åhus Havanna skulle tillverkas i stället för de förut beställda 100 st. Detta eftersom så pass stor del av bladen klarat sig och att de dessutom höll så pass bra kvalité. För att under en veckas tid hinna tillverka 300 cigarrer beslöts även, efter att provrullning genomförts, att hälften av dessa skulle pressas och hälften rullas helt för hand. I slutändan kom 246 st cigarrer av märket Åhus Havanna att tillverkas. 100 st av dessa fördelades enligt planerna inom projektets deltagare allt efter medverkan medan ytterligare 100 st erbjöds till försäljning inom projektet. Övriga cigarrer köptes upp av Regionmuseet. Original Åhus Havanna-cigarr, i humidor. Blad upphängda för torkning, Karlskrona. Färdigfermenterade blad. Juan Flores provröker Åhus Havanna. 22

25 Rullning av vickel. Vicklar i cigarrpress. Nytillverkade Åhus Havanna-cigarrer. Kunskapsöverföring De som berörts av projektet bedöms efter avslutad insats ha fått stor kännedom om sättet att traditionellt sköta, skörda och lufttorka en tobaksodling både teoretisk och praktisk. Erfarenheterna från plantuppdrivningen har diskuterats och metoderna torde inte generera några större problem för dem som eventuellt kan tänkas vilja fortsätta med tobaksodling i liten skala. Under projektets gång har möjligheter att rationalisera hanteringen till vissa delar kunnat noteras, t ex kan vid torkning utomhus billiga presenningar användas som regnskydd till skillnad 23

26 mot gångna tiders trasmattor och i torkutrymmen kan värmefläkt anordnas vilket tillåter en större kontroll och ett mindre väderberoende. För tobak till snus kan hela plantan torkas och ej blad för blad (dock krävs ett avsevärt större torkutrymme). Om kvalitén och det kulturhistoriska värdet i större grad är avgörande för en eventuell slutprodukt, och priset i sammanhanget är underordnat, bör möjligheterna vara goda att åter börja odla tobak i Skåne. Samtliga odlare har även erhållit en seriös kontakt i snustillverkaren Fiedler & Lundgren i Malmö och därigenom även fått kännedom om tobakshanteringen efter slutförd torkning. Genom projektet bedöms den traditionella tobakshanteringen, exklusive fermenteringsprocessen, till både teori och praktik vara säkrad i åtminstone ytterligare en generation. Det finns dock erfarenheter kvar att göra, vilka inte kom fram under projektet. I första hand handlar detta om hantering av negativa faktorer såsom bladmögelbekämpning, kraftigt hagel och köldknäppar. En helt annan aspekt av de gjorda erfarenheterna är möjligheten att stärka den lokala kulturhistoriska identiteten genom att det årligen odlas upp tobakslyckor inom regionen. Som turistevenemang torde detta utgöra ett intressant och ovanligt inslag som inte prompt måste mynna ut i förädlade tobaksprodukter. I sammanhanget ska det inte glömmas bort att flera tusen i dag vuxna personer hjälpte till under sin barndom att sköta familjens tobakslycka. Under projektets gång har flera utomstående personer uttryckt sitt stora gillande att de än en gång fick se en tobakslycka. Dessutom har ett stort antal personer, både lokalt och från andra landsändar, t ex Halland, Gotland, Hälsingland ringt och/eller skrivit till Regionmuseet och visat intresse för projektet. 24 Sammanfattning av projektets samlade aktiviteter Projektets samtliga aktiviteter genomfördes i enighet med upprättad projektplan. Avvikelserna inom aktiviteterna inskränker sig till forcerad skördeinsats och aningen förkortad utomhustorkning av tobaksblad. Dessa avvikelser har genererats av den blåsiga och regniga sommaren 2008 och bedöms som ringa för projektets vidkommande. Aktiviteterna innefattas av: Inspirationsmöte, Regionmuseets hörsal, Projektgruppsmöte nr 1, Härnestad, Samarbetsmöte med Fiedler & Lundgren, Malmö, Leverans av plantor till odlarna, Projektgruppsmöte nr 2, Åhus, Filmning och dokumentation av samtliga tobakslyckor, Projektgruppsmöte nr 3, Trolle Ljungby gods, Uppförande av utvändig torkställning (utanför torkladan), Selektiv skörd av växthusplantor samt transport till Karlskrona,

27 Visning för allmänheten samt skörd, Vittskövle, Gemensam skörd av samtliga lyckor (inklusive en andra leverans till Karlskrona), Projektgruppsmöte nr 4, Rinkaby (vid den färdigrestaurerade torkladan, formellt projektavslut för odlarna), Schemalagd plockning av spettade tobaksblad (både utomhus och inomhus), Fiedler & Lundgren hämtade de lufttorkade bladen, Utprovning av rekonditionerad Åhus Havanna-cigarr i Göteborg (Mellgrens tobak), Carlscoronas leverans av cigarrer till Regionmuseet, Angående praktisk kunskap Vad gäller praktiska moment, vilka svårligen går att lära genom enbart teoretiska studier, bör speciellt följande nämnas: Hur ser grodden ut när den är redo att sås i jorden? Vilken färg har en frisk planta? Hur skiljer man ofarliga prickar från bladmögel? Hur gör man när plantan ska sättas på friland? När ska blomknoppen tas av (vid vilket utseende/storlek)? Var knipsar man av blomknoppen? Hur ser man att tobaken växt färdigt (är mogen för skörd)? Vilket handgrepp ska användas för att plocka bladen? Hur hårt ska man ta i bladen vid plockning? Hur ser sandgodset ut (de lägst belägna och i regel jordiga bladen)? När kan man skära i bladnerven? Hur ser bladet ut när det slöjnat? Var i nerven ska snittet gå och hur långt ska det vara? Hur snittar man bladet? Hur håller man kniven? Hur bör kniven se ut? Hur ska det se ut på spettet när bladen sitter rätt? Hur skiljer man på mögelangrepp och saltutfällning på de torkande bladen? Hur vet man att tobaken är färdigtorkad? Hur känns ett färdigtorkat blad? Hur gör man en viska av de torkade bladen (inför traditionell fermentering)? 25

28 Projektets deltagare Ett flertal personer, utöver projektets officiella deltagare, har på något vis varit inblandade i arbetet framför allt anhöriga och föreningsmedlemmar. I listan redovisas i första hand de officiella deltagarna och i de fall anhörig etc är känd även dessa. Regionmuseet: Odlare/odlingsplats: Referensgrupp: Arbetsgrupp: Torklada: Cigarrpress: Fiedler & Lundgren: Extern konsult: Övriga: Jimmy Juhlin Alftberg, Antikvarie, Projektledare Åsa Jakobsson, Biolog Nils-Otto Nilsson, Biolog Tobias Hellmark, Trolle Ljungby (växthusodling) Ewa Wilson, Trolle Ljungby (växthusodling) Thomas Hallqvist, Härnestad Elna Shott, Härnestad (samt plantuppdrivning) Anky och Rune Åkesson, Bivaröd Hans Persson, Fjälkinge Saga Svensson, Åhus (S:ta Annas Gille) Carl-Magnus Willert, Åhus (S:ta Annas Gille) Anders Sigfridsson, Åhus (S:ta Annas Gille) Anders Olsson och Sara Persson, Fjälkinge Eva Frid, Vittskövle Katarina Andersson och Bo Johansson, Vittskövle (ekologisk odling) Gabriel Ängmo, Åhuskärr Emil Johansson, Nymö Linda Holster, Nöbbelöv (ekologisk odling) Jan Roos, Åhus Margareta Ragnarsson Margit Svensson Anders och Viveca Fjelkner Karin Persson Ragnar Roos Arne Svensson Roger Castefelt Cissela Olsson Mats och Åsa Nordström, Rinkaby Leif Månsson, Snidare Leif Hansson, VD Lars Olesen, Utvecklingsdirektör Joakim Almetoft, Brand Manager/Produktchef Carolina Lundin, Produktutvecklare Lasse Carlsson (Carlscorona cigars) Fredrik Wemstedt (Carlscorona cigars) Åhus Grönt, Horna (sponsring med fiberduk) Åhmans, Åhus, (sponsring med pallkragar) Öspab, Östra Sönnarslövs plantskola, (sponsring med såjord) Kristianstad kommuns växtdepå, Hammarslund (utlåning av plantbackar) 26 Slutsatser och rekommendationer Regionmuseet (projektägaren) fungerade som inledande generator och redovisade tydligt, öppet och enkelt förutsättningarna och riktlinjerna för det planerade projektet. Därefter knöts frivilliga personer till projektet via intresseanmälan (en ful-

29 lödig projektplan var i detta skede färdigställd, inklusive budget). Intentionen var redan från början att våga vara selektiv eftersom fokus skulle ligga på slutmålet för Tobaksprojektets del handlade det uteslutande om kvalité och inte kvantitet, kunskapsöverföring samt att lyfta fram tobaksodlingen som en viktig del av det skånska kulturarvet. Berörda projektgruppsmedlemmar undertecknade under projektets inledning ett ömsesidigt godkänt samarbetsavtal speciellt viktigt var detta eftersom odlarna fick betalt för utförd tjänst. Redan innan projektstarten diskuterades frågan om uthållighet. Detta eftersom projektet skulle löpa under ett helt år (tillsammans med människor som i huvudsak inte kände varandra sedan tidigare) och att det därmed fanns en viss risk att tappa fokus. Det framstod därför inledningsvis som nödvändigt att genomföra projektet i strikt specifika, avgränsade etapper, vilka successivt och metodiskt arbetades av i kronologisk ordning (däremellan gavs stort utrymme för tempoväxling och flexibilitet). Då många människor med skiftande erfarenhet deltog i projekt var det också viktigt att i förväg analysera vilken information som för tillfället behövdes för att gruppen skulle kunna gå vidare etappvis. Därför skrevs också enkla dagordningar inför projektgruppsmötena (information om förgrodd av frön var exempelvis överflödig då skördetider stundade därför gavs heller inte, genom projektledningens inverkan, utrymme för diskussioner kring förgrodd under skördemötet). Systemet absorberades snabbt av projektgruppen, som också blev upplevdes det som mer målinriktad. På så sätt kunde kunskapsutbytet koncentreras och kraftsamlas, men framför allt minimerades tidssvinnet. Tidspressen var emellertid den ständiga följeslagaren under hela projektet och den lyckosamma utgången har helt hängt på att det varit två personer i projektledningen samt att projektets deltagare, som snabbt blev ett team, varit mycket handlingskraftiga, engagerade och flexibla. Det faktum att merparten av deltagarna hade erfarenhet av jordbruk/yrkesodling bidrog i hög grad till måluppfyllelsen. Informationsflödet inom hela projektgruppen bedömdes även som viktigt och informationsbrev via mejl skickades regelbundet. Speciellt viktig information, t ex inför projektgruppsmöten, sändes via pappersbrev för att säkerställa mottagandet. Då skörd av tobaksplantorna närmade sig bestämdes av logistiska skäl att inlämning av plantor skulle ske under en sammanhängande tredagarsperiod. Detta för att öka möjligheten för projektdeltagarna att medverka då bladnerverna skulle snittas och bladen träs på spett. Systemet med en liten arbetsgrupp vid sidan om odlingsgruppen och referensgruppen bedömdes som positivt, inte minst vid det dryga arbetet att snitta och den därpå återkommande plockningen (delningen) av de spettade bladen. 27

30 Även stora delar av referensgruppen och personal från Fiedler & Lundgren medverkade vid ovan nämnda arbetsuppgifter. Avslutningsvis kan det konstateras att projektet helt följde intentionerna enligt projektplanen och målet har bedömts som uppnått ovärderlig kunskap om tobaksodling, såväl teoretisk som praktisk, har därmed förts vidare till en tidigare oerfaren grupp människor. Kvalitén på tobaken var över förväntat god och synen på den skånska tobaksepoken som ett viktigt kulturarv har både belysts och nyanserats i massmedia. Det enda egentliga problemet utgjordes av vädret, som under utomhustorkningen skapade extra arbete genom kraftig blåst och regn. Av de sådda fröna visade sig de direktsådda ta sig bäst, till skillnad mot för ca år sedan. Växthuseffekten torde eventuellt spela en roll i sammanhanget. Kristianstad Jimmy Juhlin Alftberg 28

31 Bildbilaga Nysatta plantor täcks med fiberduk, Nymö. Nymölyckan efter ca 2 månaders odling. Färdigträdda spett säkrade mot regn. Torkställningen havererad efter stormen. Bladen efter ca 2 veckor i torkladan. Frökapslar från

32 30 Tobaksplantans rotsystem. Fotograf: Tobias Hellmark.

33 Tobaksdockor tillverkade av elever i Yngsjö skola, efter projekt lett av Elna Shott. Liknande dockor tillverkades förr i tiden av barnen då tobakslyckorna skördats. Det finns uppgifter om att mors sax användes för att frisera det jordiga håret. Det är också med inlevelse omtalat hur mor reagerade. Sagesman: Thomas Hallqvist. 31

34 Regionmuseets rapportserie 2009 Kulturmiljö 1. Bröddarps mölla, Västra Ingelstads sn, AK, Helene Stalin Åkesson Fjälastorps småskola, - restaurering av uthus, Brunnby sn, AK, Helene Stalin Åkesson Gamlegård fasadrestaurering, Helsingborgs stad, AK, Helene Stalin Åkesson Hajen 13, Höganäs sn, AK, Helene Stalin Åkesson Täckarehuset restaurering av två jordkällare, Brösarps sn, AK, Helene Stalin Åkesson Gravarna i Askgården i skuggan av Flyinge kungsgård, Södra Sandby sn, FU, Helene Wilhelmson, Åter på Hammar 9:21, Nosaby sn, FU, Anders Edring Ruveröds kvarn rekonstruktion av dämme och kvarnlucka, Riseberga sn, AK, Helene Stalin Åkesson Renovering av balkonger på Tranchellska huset, AK, Mia Jungskär Hovdala slott huvudbyggnaden dokumentation i samband med fasadrenovering, Brönnestads sn, BAD, Kristina Nilén, Hovdala slott hus D invändig restaurering av Noras fåfänga, Brönnestads sn, AK & BD, Kristina Nilén, Krageholms mölla i ny papp, Sövestads sn, AK, Helene Stalin Åkesson, Skånbergs mölla renovering av hättan, Gladsax sn, AK, Helene Stalin Åkesson, Kvihusa 1:2 åtgärder på tak till ekonomibyggnad, Eljaröd sn, AK, Helene Stalin Åkesson, Boplatser och en grav vid Norreskog, Ivetofta sn, FU, Tony Björk, Dunderbacken. Arkeologisk forskningsundersökning inom ärkebiskopsborgen i Åhus, Johan Dahlén, Stångby kyrka, invändig restaurering och mögelsanering, Stångby sn, AK, Petter Jansson Lövestads kyrka, utvändig renovering, Lövestads sn, AK, Petter Jansson Öja kyrka, utvändig renovering, Öja sn, AK, Petter Jansson Östra Vemmenhögs kyrka, renoveringav tak, Östra Vemmenhögs sn, AK, Petter Jansson Näs kyrka, fasader och tak, Trollenäs sn, AK, Petter Jansson Att flytta en gravsten Torben Billes gravsten i Lunds domkyrka, Lunds sn, AK, Petter Jansson Cement, järn och berg, Södra Mellby sn, FU/SÖ, Bertil Helgesson Tobaksprojektet 2008, projektrapport, Jimmy Juhlin Alftberg med bidrag av Åsa Jakobsson, 2009 Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

35