Trafiken går åt olika håll...

Transkript

1 Trafiksektionen sektion 34 Trafiken går åt olika håll... För en inte alltför avlägsen tid sedan stretade olika bussföretag åt olika håll i Stockholmstrafiken. I väster rullade Wallenbergs gula bussar, i Solna bedrevs trafiken av SJ och österut körde Waxholmstrafiken. Arbetsmiljön var eländig och många led. Då trädde SL fram som den gode, medkännande kamraten och ville som arbetsgivare bli den bästa av arbetsgivare. Han förstod att hans anställda behövde en bra arbetsmiljö och socialt stöd av varandra för att orka köra i stressande trafik. Körtiderna räckte till och regleringstiderna var liksom grädde på moset. Dessutom lät arbetsgivaren i sin godhet personalen få gneta, ofta med bara något bussbyte och resten kortspel, glada skratt och en och annan tupplur. Hemma på våra depåer arrangerade vi fester dit vi släpade hela familjen för att ge ungarna ballonger och läsk och för att få träffa kamrater under mer lössläppta former. Vi kanske inte alltid älskade vår arbetsgivare men vi trivdes och vi gladdes åt vårt tjänstekort som gav fria resor på hela SL-nätet året om. Arbetet innebar ju ingen karriär och många av oss började bara för att få körkortet och ett extraknäck. Men extraknäcket blev alltmer permanent därför vi trivdes. Själva arbetet var i sig inte direkt utvecklande snarare uthärdligt men kamratskapet, idrottsklubbarna, fiskeklubbarna, motorklubbarna, ja t.o.m. maten på våra personalrestauranger bidrog till att vi stannade. Men nya tider kom med nya vindar. Den gamla trygga socialdemokratin sveptes bort av marknadsliberala idéer och SL väcktes ur sin varma törnrosasömn för att utvecklas till ett företag bland alla andra. Först delades vi in i affärsområden och blev ekonomiska enheter som interndebiterade varandra till höger och vänster tills alla blev som läckra små munsbitar för de privata bolagen. Bolag som Swebus, Busslink och Linjebuss slogs om de köttiga bitarna med underbud som inte hade någon nedre gräns. En borgerlig landstingsregim tackade för den avverkade startsträckan mot privatiseringen och kunde fortsätta med full fart. I stridsvimlet rök våra avtal, våra staketregler, våra körtider och regleringstider, våra personalmatsalar och all den fina tid vi hade haft tillsammans. När båset var tomt insåg vi att vi sovit alldeles för länge och att det var dags för facklig och politisk kamp. När Swebus sänkte lönerna med sitt usla avtal i Bromma svarade vi med en strejk som gav tillbaka det mesta av den lön som Swebus försökte stjäla från oss. Kampen fortsatte och förhoppningarna växte när vi åter kunde sätta in en socialistisk regim i Landstinget. Nu visste vi värdet av vettiga arbetstider, av regleringstider, av på- och avtider och inte minst värdet av att hinna umgås att ge varandra socialt stöd. Men SL var inte längre någon snäll farbror som generöst ville bidra för att lätta på våra hårda körtider eller ge oss tillbaks våra personalmatsalar och brydde sig inte ett skvatt om våra böner om att få tillbaks lite tid för att hinna umgås på arbetet och ge varandra stöd och uppmuntran. SL hade istället blivit en prudentlig inspektör som uppfordrande kräver att vi ska hålla alla tider, aldrig köra för fort men heller inte för sakta och aldrig, aldrig slarva med biljettkontrollen. De bestämmer om trafiken ska öka eller minska, de bestämmer hur bussarna ska se ut och framför allt bestämmer de att allting måste bli billigare och biljetterna dyrare. Så minskades trafiken och det blev billigare. 50 kamrater var nära att förlora sina heltidstjänster. På våra gator stretar nu olika bussbolag återigen åt olika håll. I Märsta och Södertälje, i Björknäs och på Ekeröarna kör Swebus, i Solna och Kallhäll kör Connex, Flygbussarna har blivit ett eget bolag och Busslink kör trafik i Norrtälje och Stockholm. Arbetsmiljön är usel och många förare lider. Men var finns nu den bästa av arbetsgivare? Kommer han någonsin tillbaks? Kan han återta trafiken och ge oss tillbaks trivseln på arbetet? Kan han hjälpa oss till bättre körtider och tänk, tänk om han möjligen kan LARSA SANDSTRÖM

2 2 Bussars skick och säkerhet Vi har i olika tidningar kunnat läsa om bland annat förarna hos Swebus Bromma och deras missnöje med bussarnas skick. Detta har fått somliga att tro att meckarna i Bromma är dom skyldiga. Bromma är inte unikt. I Hornsberg där jag jobbar hör jag liknande klagomål och dom är berättigade. Men vem bär ansvaret för detta? Tyvärr finns det bland vissa bussförare den uppfattningen att verkstads/ tvätthallspersonalen inte gör sitt arbete. Men vilka förutsättningar har vi fått för att sköta bussen? Tyvärr finns det meckar som tycker att bussförarna kör sönder bussarna, men varför blir det så? Det förekommer fortfarande att förare uppmanas att köra vidare med bussar där det inte finns någon motorolja på oljestickan eller att köra till ändhållplats med framhjulspunka. föraren tar bussen och Pausen har blivit två arbetsmiljöfrågor som arbetsgivarna i samarbete motarbetat. Det först av dom stora bolagen som får ett systimatiskt arbetsmiljöarbete och då plötsligt får kontroll på verksamheten blir först att bli lönsam. Våra arbetsgivare har för dålig kunskap om verksamheten han bedriver, kan han skylla på anbuden? Arbetsgivarna har satt sig i den situationen att dom bedriver en verksamhet som inte är lönsam, han har ingen långsiktig planering, utan har fått många av oss att bara leva för dagen vi går till jobbet gör det vi måste och går hem. Vi känner att vi kan inte ta ansvar för det som inte arbetsgivarna tar ansvar för. Det blev många frågor men min uppfattning är att vi måste förstå att svaret på den första frågan är Arbetsgivaren även om vi alla har ett eget ansvar. Vi måste sluta skylla på varandra. Våra arbetsgivare har ett uppdrag att köra trafik åt SL. Till detta behöver han tyvärr bussar, bussar kostar pengar därför har man så få bussar som möjligt. Men att bussen kostar någon miljon och att den kräver att man underhåller den för att den skall behålla sitt värde och funktion glömmer våra arbetsgivare. Du som En nära vän till mig fick en söndagsmorgon klockan 3 det telefonsamtal som är alla föräldrars fasa. Hans tonårsdotter hade blivit överkörd av bakhjulen på en ledbuss. Hon hade förts i helikopter till sjukhuset, med livshotande skador.vi blev skjutsade till sjukhuset i polisbil med sirenerna på. Det är mycket man hinner tänka under en sådan resa, om man kan tänka alls. Idag, några veckor senare, kämpar den skadade flickan fortfarande på intensivvårdsavdelningen. Att hon fått men för livet - om hon överlever - vet vi redan. En olycka händer så lätt. Några glada flickor, som varit ute och firat sista sommarlovshelgen, vinglar av bussen genom bakdörren. Det finns ingen gatubelysning vid hållplatsen och ljuset på andra sidan vägen skyms av bussen. Belysningen ovanför ledbussens bakdörr, som ska hjälpa chauffören att se området utanför bakdörren, fungerar inte. Ett ögonblick i livet blixtrar förbi. Bakom bussen ligger en flicka med krossat bäcken. Nu är det hjul igen, men kanske inte så ofta som det behövs för säkerheten. Min vän vet hur sådant kan hända, eftersom han själv arbetat som busschaufför, och idag kastar olyckan sitt obarmhärtiga strålkastarljus över de vardagliga problemen på bussgaraget. Han var själv en av de där besvärliga killarna som vägrade köra ut med en buss med skavanker och säkerhetsrisker. Han säger att när verkstädernas resurser minskas och vagnparken försämras, så handlar det inte längre om att få ut en hel buss. I stort sett alla bussar har så mycket småfel, att det blir upp till den enskilde chauffören att bedöma förare vet vad du får för chans att lära dig en ny buss. Vad tror du vi i verkstaden får för utbildning av arbetsgivaren för att kunna laga en ny buss? Föraren känner en lojalitet med resenären, att denna skall komma fram som tidtabellen säger. Som bussreparatör vill man göra ett bra jobb och lämna ifrån sig en hel buss. LIVSVIKTIGT!!! Döda vinklar och trasig belysning kan förorsaka mänsklig tragedi. hur många fel man ska acceptera och vilka. Säkerheten delegeras neråt och blir den enskildes ansvar, inte bolagets. I praktiken blir bolaget en motståndare, för den som vill hålla på säkerheten. Ständig irritation över skramliga bussar, tillsammans med pressade körtider, skapar stress och sänkt uppmärksamhet. Hur mycket sådant påverkade just denna olycka vet vi inte alls. Men att det generellt ökar olycksriskerna behöver man inte vara drabbad själv, för att begripa. Vad har dom som är våra arbetsledare i trafiken och verkstaden för möjligheter att ge oss dom förutsättningar vi behöver för att göra ett bra jobb? Att bussen skall var varm när första Även för mig kastar olyckan sitt ljus över vardagliga händelser i mitt liv. Jag är ibland ute och pratar på arbetsplatser och möten om fackliga metoder som jag varit med om att utveckla och som vi kallar folkrörelselinjen. Det handlar om att folk måste vara i rörelse och själva kämpa för sina rättigheter, det går inte att förlita sig på att någon däruppe - ombudsmannen, gud eller partiledaren - ska fixa saken. Den verkliga styrkan att förändra finns hos oss själva, arbetskamraterna, arbetarkollektivet. Det är en styrka som blivit bortglömd, tillplattad och förnekad, men som finns där bara vi plockar fram den. En fredag i våras var jag inbjuden att prata med ett gäng unga busschaufförer. En av de frågor som diskuterades var hur man ska kunna förhindra att bussar med fel åker ut på morgonen. Vi kom fram till att det bästa är att agera kollektivt, tillexempel genom gemensamma morgonronder. Det ska inte hänga på den enskilde busschauffören och den enskilde trafikledaren om bussen ska ut, utan det ska vara en kollektiv fråga. ANDERS WILLGÅRD En vardaglig men viktig facklig diskussion. Idag är jag brutalt påmind om HUR viktig diskussionen är. Det handlar - som tur är - inte alltid om liv eller död. Men det handlar om hur samhället ska se ut. Samhället består ju faktiskt av det vi gör på våra arbetsplatser. Maten, husen, vården, undervisningen, kollektivtrafiken... Inget av det vi behöver trillar ner från himlen utan allt är frukten av vårt arbete. Det är ju ingen hemlighet att utsugningen av arbetarklassen har ökat. Man behöver inte vara politiskt engagerad för att fatta det, vi märker det allihopa. Det är vi som betalar vinsterna och höjdarnas adelsprivilegier, med högre arbetslöshet, fler osäkra anställningar och sämre arbetsvillkor. Om vi har jobb så märker vi det på ökad stress och försämrad personalpolitik. Och detta leder till sämre vård på vårdhemmen, sämre hygien på bagerierna, sämre säkerhetstänkande i bussgaraget - osv osv. Att kämpa för bättre arbetsmiljö och bättre arbetsförhållanden är något Livsviktigt. Att göra det tillsammans och plocka fram vår gemensamma envishet och styrka, är Livsnödvändigt. Det är inte bara något som berör oss själva på just vårt eget jobb, utan alla människor. FRANCES TUULOSKORPI, LIVSMEDELSARBETARE, I SEPTEMBER 2004

3 Sänkt arbetstid Våra arbetsgivare har haft svårt att rekrytera kunnig personal till verkstäderna, vi har om man jämför med andra fordonsverkstäder bland dom lägsta löner och sämsta arbetstiderna.vad kan då locka meckar till bussverkstäder? I mitt först jobb efter yrkesskolan jobbade man med personbilar på ackord. Efter några år hade en jämnårig arbetskamrat förstört sina händer av arbetet med tryckluftverktyg och kunde inte fortsätta i yrket. En annan av arbetskamraterna som var några år äldre och blev far tog ut sin föräldraledighet genom att jobba sextimmars dagar. Han trivdes med livet och upptäckte till sin förvåning att han förlorade inget i lön. Han tjänade lika mycket på dom sextimmarna med ackord som på åttatimmar. Ända sedan han berättade det för mig har jag trott på att i ett fysiskt tungt yrke kan man ha samma lönsamhet på kortare arbetstid, man kan prestera mer om dagarna inte blir så långa. För några år sedan var det ett nyhetsinslag på TV om en Toyota verkstad i Göteborg som på försök införde sextimmarsdag med bibehållen lön. Förändringen gjordes i samband med att tvåskift infördes för att korta köerna. Genom förlängda öppettider räknade företaget med att kunna korta kötiderna och 12 april 2002 tog beväpnade soldater kontroll över presidentpalatset i Caracas. Den folkvalde presidenten Chavez fördes bort och fängslades. En grupp storföretagare och höga militärer utropade i stället sig själva till landets styrande. Genom brutalt våld skapade poliser och militärer lugn på gatorna. Den här typen av händelser är något som folk i Latinamerika tvingats vänja sig vid. Människor har bevittnat mängder av liknande militärkupper. Kupper som precis som denna haft USA:s stöd. Men det som gör händelserna i Venezuela helt unika är hur folket reagerade på dem. En första känsla av uppgivenhet bland människor övergick snabbt i vrede och beslutsamhet. En till synes aldrig sinande ström av undvika månadslånga väntetider för service. Dessutom innebär de förlängda öppettiderna att lokalerna kan utnyttjas bättre. Toyota trodde att en effekt med den förkortade arbetstiden också blir att de anställda jobbar effektivare och blir mera motiverad. Sjukfrånvaron kan sjunka med sänkt arbetstid och det är något som i så fall både företaget och samhället tjänar på. Ett annat resultat av arbetstidsförkortningen bör bli att Toyota blir en attraktivare arbetsplats och därmed får mera kvalificerade sökande till lediga jobb. Det skrevs om Toyota-modellen i många tidningar och efter något år kunde man läsa ett uttalande av informationschef Bengt Dalström på Toyota Sweden: Erfarenheterna från Göteborg är enbart positiva. Nu är det roliga att ett företag i bussbranschen vågat pröva på kortare arbetstid, det är på Borås Lokaltrafik som verkstadspersonalen får sextimmarsdag med full lön från september. Borås Lokaltrafik omorganiserade sig och hade samma problem som människor vällde ut på gator och torg för att säga ifrån. Nationen var fullständigt paralyserad av de folkliga protesterna. Människor samlades utanför presidentpalatset där de krävde ett slut på militärdiktaturen. Detta gjorde att kuppmakarna efter bara två dagar vid makten tvingades dra tillbaka - demokratin var räddad. Under de senaste 20 åren har samhällsutvecklingen i världen vridits åt höger. Nyliberalismen har härjat fritt och USA har med allt större arrogans fyllt sin självpåtagna roll som världspolis. Trots omfattande protester har stora folkliga segrar uteblivit - krigen fortsätter likväl som nedskärningarna. Mot denna bakgrund kan vi se hur viktiga händelserna i Venezuela är. Där har folket gått från att bara protestera mot makten till att också ta makten. De har visar att med ett brett folkliga engagemang kan segrar vinnas mot USA:s regering och storföretag. Toyota, verkstaden han inte med allt arbete och företaget ville att verkstaden skulle hålla öppet fler timmar. Iden med sextimmarsdag kom från facket och efter ett studiebesök på Toyota i Göteborg, där man fick veta om det väldigt lyckade resultat med förändrade arbetstider. De jobbar färre timmar, men resultatet blir bättre. Sjukskrivningarna har minskat. Och arbetstempot gör att det är lättare att göra färdigt jobb. Detta gjorde ett positiv intryck på både Borås Lokaltrafiks ledning och de anställda. Det blir ett försök med sextimmarsdag och det ska pågå till början av nästa sommar Nu kommer den vanligaste arbetstiden vara mellan halv åtta på morgonen och två på eftermiddagen. Varje dag börjar två anställda klockan fyra på morgonen och två börjar BL satsar också på minskad arbetstid för äldre bussförare, från 56 år får man en halvtimme kortare arbetsvecka och från 62 en timma i veckan. Och en minskad arbetstid kan vara en vinst för både de anställda och för företaget, menar man på Borås Lokaltrafik Jag tycker att det ska bli spännande att se hur det går. ANDERS WILLGÅRD I Venezuela har en utveckling av ökad uppgivenhet och ökade klassklyftor verkligen brutits. Genom människors delaktighet har demokratiska strukturer byggts upp underifrån. I stället för nedskärningar och privatiseringar genomförs satsningar på sådant som sjukvård, utbildning, byggande. Det Venezolanska exemplet ger hopp men det har samtidigt väckt stark vrede hos vissa privilegierade grupper - de som på sina villkor vill ha tillgång till Venezuelas oljetillgångar. En kampanj, mot Venezuelas folk, uppbackad av enorma resurser har startats. Den tar sig uttryck genom militärt våld så som vid den misslyckade militärkuppen 2002, genom ekonomiska påtryckningar och sabotage, genom massiv propaganda via Venezuelas privatmedia med mera. Än så länge har Venezolanerna lyckats försvara sig. Men vem som slutligen vinner fighten är långt i från avgjort. Klart är dock att i längden kan inte folket i ett land ensamt stå emot de globala kapitalets makt. Därför måste det som händer i Venezuela uppmärksammas globalt och människor över hela världen Kassakontroll och hot Kassakontrollerna är ett omyndigförklarande av förarna. Venezuela Solidaritet - Till stöd för Venezuelas folk engagera sig i solidaritet med Venezuelas folk. Om exemplet Venezuela släcks är det ett nederlag för alla som vill se en mer demokratisk och jämlik värld. Inte minst krävs nu ett engagemang från den internationella arbetarrörelsen. Hos fackföreningsrörelsen och arbetarpartier finns den styrka vi behöver för att kunna försvara folkens rätt att själva välja sin framtid. Det är därför Venezuela Solidaritet bildats. Vi samlar människor i ett praktiskt solidaritetsarbete till stöd för Venezuelas folk. Vi sprider information och skapar debatt om händelserna i Venezuela. Vi jobbar i nära samarbete med arbetarrörelsen. På så vis vill vi ge det Venezolanska folket styrka och mod att fortsätta att utmana de förtryckande strukturerna. Vi vill sätta stopp för de krafter som står i vägen för folkets frihet. Samtidigt vill vi att lärdomarna från Venezuela ska ge inspiration och kunskap i den kamp som förs i 3 Hej! Jag möter bland mina arbetskamrater bussförarna en uppgivenhet inför det faktum att vi, utöver dåliga arbetstider, stort ansvar, stress, krav att sköta viseringen på ett effektivt och trevligt sätt (vilket är nog så svårt med dagens höga biljettpriser), nu dessutom ska fråntas det egna ansvaret för vår biljettkassa genom hotet om kassakontroller. Vi arbetar dagligen i en miljö där hot om våld och rån finns som en röd tråd genom arbetsdagen. Personligen tycker jag det är halvkul att behöva gå från rastlokalen Sergels Torg uppför trappan där knarkarna står och silar, upp till min buss och veta att jag på min axel bär på en tickande bomb, något som kan spränga både min och mina arbetskamraters framtid i små bitar - om jag blir rånad eller överfallen - denna stöldbegärliga kassa om tretusen ( 3000 ) kr, som med ett ryck, ett slag, en spark, ett hugg, lätt kan hamna i obehörigas händer. Låt oss själva ta det ansvar som krävs i vårat jobb och slippa hotet om kassakontroller - ett omyndigförklarande av vuxna arbetstagare som gör sitt bästa att sköta sina jobb i de allra flesta fallen. Med Bussiga Hälsningar, Söderhallen IRENE BAKER, HELTIDARE PÅ SÖDERHALLEN Sverige. Traditioner av kamp och internationalism måste bli mer framträdande i svensk arbetarrörelse. Vi har en socialistiskt grundsyn. Det innebär att vi är i grunden kritiska mot dagens kapitalistiska världsordning. Vi ser behovet av att föra den folkliga kampen vidare och inte låta någonting stå i vägen för den. Trafiksektionen har stöttat nätverket med kronor till en planerad solifdaritetsfestival den 11 december. Men det är viktigt att även du som medlem engagerar dig och går med i nätverket Venezuelas solidaritet. För mer information: eller ring Håkan Siljehag

4 4 Stockholms län 4 MT Kommunal Bussförarna på Swebus i Bromma har tröttnat på ständigt trasiga bussar. Arbetsmiljön har länge varit dålig för förarna, nu kräver de säkrare bussar om de ska ut i trafik. Håkan Siljehag nyutnämnt skyddsombud i Brommadepån tar sig för pannan när han ska berätta om alla fel som ständigt finns på bussarna. Han vet inte riktigt var han ska börja, suckar uppgivet och slår ut med armarna. Vi hämtar fika och på väg till kaffeautomaten visar han ett anslag som Swebus satt upp, som talar om att först av allt går säkerheten. Det kan vi förare hålla med om. Men verkligheten ser annorlunda ut för oss med alla fel på bussarna. Irriterade resenärer Bussarna som utgår från Brommadepån trafikerar hela västerort och delar av Mälaröarna. Resenärer i västra Stockholm råkar ständigt ut för inställda turer på grund av trasiga bussar. I verkstaden arbetar reparatörerna för fullt men de tycks aldrig hinna ikapp, många gånger får de bara reparera det absolut nödvändigaste för att bussen måste tas i trafik igen. Antalet bussar räcker inte till. Det känns inget vidare som förare att komma efter en inställd tur, det är vi förare som får ta emot trafikanternas kritik och klagan. Jag förstår att folk blir irriterade när de står och väntar och ingen buss kommer. Blir det bli ett större stopp i tunnelbanan skulle det vara svårt att skaffa fram ersättningsbussar som det ser ut idag. Många fel medlemstidningen nummer Bussarna står i kö till verkstaden Felen på bussarna är många. Trasiga blinkers och bromsljus, värmereglage som inte fungerar, klämlister i dörrarna som är trasiga och förarsitsar som är undermåliga att sitta på ett helt arbetspass. Det är så många fel. Varje arbetspass är det någonting. Ofta får vi åka ut med bussarna ändå. Kör med försiktighet är en uppmaning förarna får höra från sina överordnade. Förarna tvingas välja mellan företagets vilja och sin egen skyldighet som förare av ett fordon. Vid en eventuell olycka kan föraren ställas till ansvar för skada eller vårdslöshet i trafik. Många timanställda vågar inte ställa krav, de kör ut bussarna och hoppas att de ska hålla passet ut. Hälften av förarna i Bromma är timanställda, flera har nu tröttnat på förhållandena och gått med i facket. Med förhoppning om att de ska bli starkare som fackklubb och ställa krav på att lagar och avtal följs både gällande arbetsmiljön, anställningsavtal och säkerheten. Det är alltid något positivt, vi måste gå samman och tillsammans göra något. Tidigare har det varit svårt att motivera de timanställda att gå med i facket På så gott som varenda buss på Brommagaraget finns det små brister och stora fel. Upphandlingarna ger bolagen snäva ramar och det skapar bristande resurser för reparationer. Hjälp i nöden Håkan Siljehag skriver felrapport efter felrapport och bussarnas ställs på kö till verkstaden. Gör kontroller Håkan berättar att de i mitten av maj hade medlemsmöte där det beslutades att förarna vid fem tillfällen ska göra kontroller för att se om säkerheten uppfylls. De bussar som inte uppfyller kraven ska ställas in och inte köras ut i trafik. Vi går ut på uppställningsplatsen och tittar på bussarna som kommit in efter att ha varit ute i trafik. Håkan går fram till en av bussarna på måfå för att visa hur klämlisterna ska fungera men redan vid första försöket fastnar han med foten i dörren och kommer knappt loss. Han kör bort bussen till verkstan och skriver en felrapport. Hur länge bussen kört omkring med trasig t jon istället. Utan det skydd som klämlist vet han inte. Det är bara att konstatera att det är tur att ingen fastnat. Nästa buss vi tittar på har trasig blinkers. Ytterligare en felrappport skrivs och bussarna ställs på kö utanför verkstan. Som resenär kan du räkna med fler inställda turer när förarna gör säkerhetskontroller inom kort. De gör det för vår säkerhet och för en bättre arbetsmiljö, så nästa gång din buss är inställd le mot föraren och låt Swebus ta emot din ilska. hemförsäkringen ger i upp till 45 dagar är risken stor att man blir ruinerad om man själv eller någon i familjen drabbas av en allvarlig olyckshändelse utomlands. För medlemmarna i Kommunal täcker hemförsäkringen som ingår i medlemskapet den här tjänsten. Omman är osäker på hur den förn har gäller går det att det innan resan. nom KERSTIN RIDDERSTEDT Man blir ju förbannad -de e klart... görs på olika andra institutioner. Enligt Vibeke och hennes arbetskamrat Kristian Hostrup är det alldeles för få som ringer till dem innan semesterresan. De menar at många problem som uppstår går a undvika om man tar reda på v som gäller innan man reser. Vi ser gärna att man ringe oss för att få information, säger stian. Med det telefonsamtal du slippa många bekymmer råkar ut för något på semeste umret till l är: SOS international: Söndagen den 20: de juni hade DN en artikel om Brommadepån. Rubriken löd Chaufför tar Swebus ur krisen och den syftade på mig. Det var som en förolämpning mot alla medlemmar som engagerat sig för att få till en bättre arbetsmiljö och säkerhet i de bussar som rullar i Bromma. Många medlemmar har blivit förbannade med all rätt och jag ber om ursäkt. Särskilt till dem som jobbar med att serva våra bussar på Bromma depån. Bakgrunden till detta var att det hade varit ett mediadrev runt busstrafiken i Bromma ett tag. Och efter MT:s artikel om vår kamp för bättre arbetsmiljö så ringde DN upp mig och sa att de ville intervjua mig. Eftersom det hade varit extremt mycket i media redan och att Swebus lovat oss att vi skulle bli en Scania depå samt att de skulle anställa 2,5 tjänster till på verkstan så tyckte jag att det räckte, men han insisterade. Tillslut så vart det så att det blev en intervju om han lovade att skriva om konkurrensutsättningarna. Liksom att det inte är Swebus fel för Swebus är ett företag och företag försöker att ta ut så mycket vinst som möjligt. Det kändes inte rätt att säga inga kommentarer så som folk som har något att dölja brukar säga. Sen kom det en journalist och en fotograf till fackexpen, vi pratade en timme och jag berättade för dem hur förbannade folk hade blivit på Swebus. Gnistan som startade allt var att Metro ringde upp våran depåchef och frågade han om varför Brommadepån hade mest inställda turer av alla garage. Chefen sa då att det berodde på att vinterunderhållet varit dåligt på vägarna i Bromma. Folk blev galna och fackordföranden ringde upp Metro och berättade om busskvalitén och om hur pressad personalen var, sedan fördes ett krig i media mellan facket och Swebus. Sanningen är att det som verkligen har förändrat saker och ting på Brommagaraget är det sätt vi jobbar fackligt på. Vi har under många år blivit problembombade av Swebus. De har satt in tredelade tjänster, tvingat folk att lämna in sjukintyg från första sjukdagen och i tumultet så slutas det att städas i rastlokalerna. Hela tiden så har de något sattyg för sig och vi hinner inte stoppa allt skit. Då bestämde vi oss för att ha en månadens fråga, alltså att alla fokuserar på en fråga och att alla hjälps åt till den är fixad. På ett medlemsmöte så bestämdes att arbetsmiljön och säkerheten i bussarna var det viktigaste. Tillsammans så gjorde vi en enkät, där medlemmarna skrev vad som skulle fungera på bussen, för att man som förare ska kunna göra ett bra och säkert jobb. Sen gjorde vi en egen säkerhetskontrollslista utefter enkätsvaren med olika graderingar som reglerade om bussen skulle få rulla ut i trafik. Det står ingenstans i arbetsmiljölagen att folk ska sitta på stolar som man inte kan ställa in efter sin rygg. Snarare tvärt om, på sitt arbete skall man utvecklas och må bra. Ungefär som att man skall komma hem från jobbet lite gladare än när man gick till jobbet. Jobbar du åt Swebus så vet du säkert att trots alla fina affischer så går alltid vagnbrist före säkerhet och arbetsmiljö. Vi bestämde även att ha kollektiva säkerhetskontrolldagar. Det är ett jättebra arbetssätt där de timanställda inte kommer i kläm. Det går ut på att skyddsombud går igenom bussen tillsammans med föraren och kollar att bussen klarar vår säkerhetskontroll. Den enskilda föraren blir inte skyldig till att bussen inte rullar ut ur depån. Ingen timanställd får sparken för att han ställer krav på bussen. Det blir det fackliga kollektivets fel och de halvolagliga order som ibland delas ut låter väldigt konstiga när det är flera som hör. Vi har försökt att bygga upp det fackliga arbetet så att medlemmarna bestämmer vad de förtroendevalda ska göra. Sen kan man som skyddsombud säga Mina händer är bundna, medlemmarna kräver detta. Vi har ett medlemsmöte varje månad, vartannat möte kl och vartannat så att så få medlemmar som möjligt känner att de inte kan delta. På förra mötet så var vi 19st och det är bra för att vara våran depå. Vi har även utökat med nya skyddsområden och valt flera skyddsombud. När jag berättat så här långt var fotografen i extas och sa att det här låter ju jättebra (Fotografer har också arbetsproblem), den sura journalisten sa JA, JA men egentligen så kan man inte förändra någonting. Jag sa att det är ju det vi gör. Jag berättade om en förare som blivit så förbannad efter att han blev inkallad på ett rehabmöte som bara handlade om att han fick förstadagsintyg. Företaget frågade inte ens om varför han hade varit sjukskriven så mycket. Han blev så förbannad att han gick med i facket och kämpade. Journalisten sa surt att han kommer att vinkla detta som att Håkan som individ tar strid mot Swebus, sen drog de hem. Jag krävde att vi skulle få läsa artikeln innan den trycktes, vi var runt tio stycken som läste och tyckte till. Vi skickade in synpunkter om att han måste ändra vinkeln eftersom den förringar det kollektiva arbetet. Det blev inget av med det, DN är en liberal tidning. Det är viktigt att tänka på vad som står i tidningarna och fundera på vad som egentligen har hänt, det gör jag numera. Jag tänker även på hur bra vi på Brommagaraget kommer att få det den dag Bussförare, Servicepersonal och Trafikledare respekterar varandras problem och kämpar fackligt tillsammans. HÅKAN SILJEHAG Ungd.ansv i sektion 34 och Psykosocialt skyddsombud på Bromma garaget

5 Studiesatsningen rullar vidare Studier och utbildning är vår framtid Våra kunskaper är nyckeln till våra framtida fackliga segrar. All vår verksamhet står och faller med våra kunskaper och vårt engagemang. De avgör om vi lyckas eller misslyckas. De är avgörande för hur bra vi löser medlemmarnas problem i vardagen och de avgör hur bra vi lyckas i förhandlingarna med arbetsgivaren. Den närmaste tiden ska fackliga utbildningen av fackliga företrädare prioriteras. Det är viktigt att vi ger medlemmarna bra service på våra expeditioner men våra höga ambitioner med medlemsutbildningarna får inte mattas av. 5 Många nya medlemsutbildningar Trafiksektionen ligger i topp i antal medlemsutbildningar i Kommunal Stockholms Län. Det är en placering vi gärna vill behålla. Inför 2005 planerar Trafiksektionen för att träffa ytterligare 200 medlemmar i en medlemsutbildning eller ett medlemssamtal. Kontakta Din bussklubb och anmäl ditt intresse för en medlemsutbildning under Sex studiegrupper i Trafiksektionen Studiesamarbetet mellan våra bussklubbar kommer att utökas under Vi behöver förbättra vårt studieutbud och sprida kunskap om alla olika möjligheter till utveckling, för båda förtroendevalda och medlemmar. Ett vapen i den kampen blir ett studiesamarbete där sex studiegrupper inrättas. Där hjälps bussklubbarna åt, tre och tre, i sex studiegrupper. Utbildning för klubbstyrelserna Trafiksektionen planerar utbildningar för ett stort antal klubbstyrelser under Det är viktigt att alla klubbföreträdare och fackexpeditioner lämnar bra service till medlemmarna. Fackliga representanter ska vara välutbildade, i både lagar och avtal, men även har kunskap om hela Kommunals organisation, och dess möjligheter. Styr upp politiken - gå med i Lokaltrafiksossen Lokaltrafikens Socialdemokratiska Förening - Lokaltrafiksossen bildades i februari 2004 och är en sammanslagning av ett antal sosseklubbar inom Seko, kommunal samt från tjänstemannasidan inom kollektivtrafiken i Stockholm. Sammanslutningen är ett resultat av att dessa klubbar kände att man inte har haft en ordentligt fungerande och konstruktiv verksamhet. I slutet av 80-talet började utförsäljningen av kollektivtrafiken i Stockholm. En trygg och säker arbetsplats för tusentals arbetare inom kollektivtrafiken gick i graven. Lokaltrafiksossen vill påverka landstingsmajoriteten i Stockholm att erbjuda ett egenalternativ inom kollektivtrafiken. De två mest viktiga frågorna är att få bort vinstintresset ur kollektivtrafiken samt att vi som arbetar och brukar verksamheten också kan demokratiskt leda och fördela arbetet. Ett tecken på att lågt anbud vinner trafik är att arbetsmiljön får stå åt sidan. Stress, hopplösa tjänster, undermåliga pauser och rastlokaler samt bussar och tågvagnar som är eftersatta i underhåll och service har blivit vardagsmat. Vi uppmanar SL att säga upp kontrakten med entreprenörer som inte följer eller tar hänsyn till landets arbetsmiljölag. Lokaltrafiksossen ser det som en stor uppgift att väcka frågan om vem som skall bedriva kollektivtrafik i Stockholm. Eftersatt arbetsmiljö är också en stor fråga som har tappats bort i upphandlingshysterin. Vi kommer blandannat att anordna en studiecirkel för att lära oss mer om hur ett egenregianbud kan se ut. För att vi skall kunna vara med och påverka i dessa frågor så behöver vi vara flera. Vår förhoppning är att DU känner igen dig i dessa frågor och vill vara med och kämpa. Jag vill bli medlem i Lokaltrafiksossen Personnummer: Namn: Gatuadress: Postadress: Telefonnummer: Jag är medlem i annan S-förening, nämligen: Inträdesanmälan skickas till: Lasse Johansson (Till fackexpen) Lindhagensgatan Stockholm Alla tillsammans Ett tema under 2005, för Trafiksektionens och dess Studiekommitté, gäller det stora behovet att få med flera invandrare och nysvenskar i det fackliga arbetet. På många klubbar har ett antal invandrare fackliga uppdrag medan andra klubbar har haft det svårare. Integrationen handlar också om hur människor med olika bakgrund trivs, och jobbar tillsammans. Facket måste stå för trygghet och rättvisa, och vara problemlösaren för alla medlemmar. LEIF LÄNGHEMMER STUDIEORGANISATÖR MVH. STYRELSEN LOKALTRAFIKSOSSEN. GM LASSE JOHANSSON 070/

6 6 Varför... Bilden är beskuren Varför slutar vi leka, varför börjar vi marschera? Bert Berg Konstnär och bussförare på Brommadepån dikt av Solja Krapu Jag behöver busschauffören: Jag behöver: busschauffören Som låter bli att starta enligt tidtabell fast jag vet att jag är sen springer över iskanan med väska kasse påse portfölj schal hunnit inte stänga jackan busschauffören behöver: sin hustru som låter honom ta tidningen först varenda morgon släta oöppnade nyheter till kaffet busschaufförens hustru behöver: grannen, tanten i nästa port som hon kan springa över till och låna tre ägg och lite sojasås till nasi goreng favoriträtten i familjen och det går så bra så, och ingen fara och alls inte till något besvär tanten behöver: vaktmästaren som sandat sluttande isgången och visst har vintern varit och snart går vi väl mot ljusare tider igen vaktmästaren behöver: flickan som säger hej som han tror att han flirtar med - man är ju fortfarande ganska attraktiv - men ändå en gentleman flickan behöver: sin bästa tjejkompis som hon kan prata i telefon med så länge att armen somnar men gud alltså värsta och du skulle varit med och fetmycket folk var det och du är en som man verkligen kan lita på alltid bästa tjejkompisen behöver: sin mamma som lånar ut tröjan fast den är ny och hon faktiskt inte hunnit använda den själv ännu och var snäll nu och kom hem innan det blir natt och kom ihåg att ringa och är du säker på att jag inte skall hämta dig och det är faktiskt kallt ute mamma behöver: frissan som hon alltid brukar permanenta håret hos och kanske man skulle göra slingor den här gången, kanske behöver det toppas och vad ska ni göra på nyårsafton och min svåger och svägerska ska komma och då brukar jag alltid göra en gratäng som du kan få receptet på frisörskan behöver: sin äldste son som brukar vara så snäll med småsyskonen och hämta dom från dagis när hon jobbar sent och ibland till och med lämna dom på morgnarna fast då finns det en risk att han kommer för sent till skolan Jag är hans fröken: Han behöver mig. Men om jag skäller ut honom utan att veta varför han kommer för sent kanske han slutar med att hjälpa till med småsyskonen så hans mamma blir stressad och förstör håret på sin stamkund som blir frustrerad och vägrar att låna ut tröjan åt sin dotter längre som går bakom ryggen på sin bästa kompis som ger fingret åt den där snuskgubben, vaktmästaren som skiter i att sanda gången så tanten halkar och slår skallen i betongtrappan och kan varken röra sig eller gå på affären så hon har varken ägg eller sojasås hemma så hennes grannes nasi goreng blir inte alls som den brukar och orsakar en äktenskaplig kris så hon tar morgontidningen först själv den här gången så hennes man som är busschaufför blir grinig och startar enligt tidtabellen trots att jag kommer springande över iskanan med väska kasse påse portfölj schal hunnit inte stänga jackan och kör bara och råttan på repet och det blir jag som kommer för sent till skolan Estradpoeten Solja Krapu Solja Krapu, estradpoet och tvåfaldig SM-vinnare i Poetry Slam. Jag behöver busschauffören är titeldikten ur diktsamlinen med samma namn (Alfabeta 2003). Solja Krapu har även skrivit barnboken Jag behöver lillbrorsan (Alfabeta 2002) som fick Författarförbundets pris Slangbellan för årets bästa barnboksdebut. I höst ges den finska översättningen av diktsamlingen ut på Johnny Kniga Förlag, WSOY. Då kommer boken att heta Minä tarvitsen bussikuskia.

7 Vinn en Collegetröja med trafiksektionens tryck, lös sektion 34:as Höstkryss De med rätt lösning vinner en värmande tröja. 7

8 8 Prioriterade verksamhetsområden inför 2005 Branschråd Klubbstyrelseutbildning Medlemsvärvarkampanj Branschavtalsinrangering Arbetsmiljö Studier förtroendevalda / medlemmar MT bilagan Mer in i detalj lommer sektionsstyrelsen att jobba med dessa frågor under planeringskonferensen som sker under oktober 2004, se kalendarium i MT bilagan Peter Jonson Frikort för pensionärer SL styrelsen har tagit beslut om att slopa möjligheten för våra pensionärer att få frikort på SL. De som går i pension från och med 1 juli 2004 får inte detta kort, för närvarande så drabbar inte de som redan fått frikortet (redan har pension) Löneförhöjning 1/ oktober 2004 höjs åter våra löner nu med 2,2% på både grundlön och tillägg, avtalet sträcker sig till och med 31 januari Så en stundande avtalsrörelse inom bussavtalen är inom synhåll. Mer information om detta i nästa MT Bilaga. Då tar vi även upp branchavtalet som börjar gälla på Flygbuss februari Kalendarium Sektionsstyrelsen hösten oktober HSKO Möte Franzengatan 7 oktober Sektionsstyrelsemöte / Södertälje oktober Sektionsstyrelsens planeringskonferens 1 november HSKO Möte Franzengatan 3 november Sektionsstyrelsemöte / Franzengatan mellanrummet plan 5 25 november Sektionsrepskap Nomineringar Spårvägsmuseét 18:00 21:00 6 december HSKO Möte Franzengatan 8 december Sektionsstyrelsemöte Klubbförteckning för sektion 34 Norrtäljebuss Klubb 1 Tel Sektion34klubb1.stockholm@kommunal.se Ordförande: Pelle Sjöblom Huvudskyddsombud: Pelle Sjöblom Hornsberg Klubb 7 Tel Sektion34klubb7.stockholm@kommunal.se Ordförande: Robert Skoglund Huvudskyddsombud: Anders Willgård Botkyrkabuss Klubb 13 Tel Sektion34klubb13.stockholm@kommunal.se Ordförande: Riad Rherras Huvudskyddsombud: Rolf Nilsson Flygbussarna Klubb 2 Tel Sektion34klubb2.stockholm@kommunal.se Ordförande: Gunnar Ljuslin Huvudskyddsombud: Vakant Norrortsbuss Klubb 3 Tel Sektion34klubb3.stockholm@kommunal.se Ordförande: Olle Johansson Huvudskyddsombud: Kenneth Sjölander Märstabuss Klubb 4 Tel Sektion34klubb4.stockholm@kommunal.se Ordförande: Sven Hultgren Huvudskyddsombud: Liz Stam Söderhallen Klubb 5 Tel Sektion34klubb5.stockholm@kommunal.se Ordförande: Micke Marin Huvudskyddsombud: Niklas Tegner Björknäsbuss Klubb 6 Tel Sektion34klubb6.stockholm@kommunal.se Ordförande: Hans Linnér Huvudskyddsombud: Erik Hellström Haningebuss Klubb 8 Tel Sektion34klubb8.stockholm@kommunal.se Ordförande: Janne Callander Huvudskyddsombud: Josef Ungeborn Tyresöbuss Klubb 9 Tel Sektion34klubb9.stockholm@kommunal.se Ordförande: Inge Mårelius Huvudskyddsombud: Hans Lindström Älvsjödepån / Interbus Klubb 10 Tel Ordförande: Janne Hööst Huvudskyddsombud: Janne Hööst Söderortbuss Klubb 11 Tel Sektion34klubb11.stockholm@kommunal.se Ordförande: Bengt Bryungs Huvudskyddsombud: Jan-Olov Rasmusson Södertäljebuss Klubb 12 Tel Sektion34klubb12.stockholm@kommunal.se Ordförande: Stig Nyman Huvudskyddsombud: Ingrid Neby Lidingöbuss Klubb 15 Tel Ordförande: Gerd Westman Huvudskyddsombud: Anna Mellegård Schön Mälaröbuss Klubb 16 Tel Ordförande: Christina Wanngård Huvudskyddsombud: Curt-Åke Nylen Kallhällsbuss Klubb 17 Tel Sektion34klubb17.stockholm@kommunal.se Ordförande: Peter Jonson Huvudskyddsombud: Bosse Lindbom Råstabuss Klubb 18 Tel / 58 Sektion34klubb18.stockholm@kommunal.se Ordförande: Christer Lindh Huvudskyddsombud: Christian Sonnegård Brommabuss Klubb 19 Tel Sektion34klubb19.stockholm@kommunal.se Ordförande: Stefan Furehed Huvudskyddsombud: Björn Werner