FRÅN SKOGSBRÄNSLEUTTAG TILL ASKÅTERFÖRING

Save this PDF as:
 WORD  PNG  TXT  JPG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "FRÅN SKOGSBRÄNSLEUTTAG TILL ASKÅTERFÖRING"

Transkript

1 Handbok FRÅN SKOGSBRÄNSLEUTTAG TILL ASKÅTERFÖRING Producerad av RecAsh - ett demonstrationsprojekt inom Life-Miljö

2

3 Handbok Från skogsbränsleuttag till askåterföring Producerad av: RecAsh - ett demonstrationsprojekt inom Life-Miljö

4 Författare: Stig Emilsson, Skogsstyrelsen Layout & grafisk form: Janne Bergström Skogsstyrelsen Upplaga: 2000 ex 2006 Skogsstyrelsen ISBN

5 Innehåll Förord Viktiga begrepp Bakgrund Varför askåterföring? Skogens ekosystem behöver askan Mer biobränslen behövs för klimatet Deponeringen av avfall bör minska Askåterföring ger kretslopp Askåterföring kan ge bättre tillväxt Skogsstyrelsen rekommenderar askåterföring Skogsbränsleuttag Vad säger regelverket om skogsbränsleuttag? Avverkning och skogsbränsleuttag ska anmälas Anmäl på särskild blankett Visa hänsyn till natur och kultur Återför skogsbränsleaska efter skogsbränsleuttag Se upp med skadeinsekter Vem har ansvaret? Markägaren har ansvaret, men någon annan kan göra jobbet Vem dokumenterar uttaget? Markägaren bör dokumentera skogsbränsleuttaget Produktion av spridningsbar aska Vad är aska? Avfall eller nyttighet Vad säger regelverket om askproduktion? Värmeverk är tillståndspliktiga Deponering beskattas Tillstånd eller anmälan vid lagring, generell anmälan vid transport Hur indelas askor? Indelning kan ske utifrån bränslet

6 Förbrännings- och förgasningsaska Flyg- och bottenaska Torr- och våtutmatad aska Vilka askor är lämpliga för beredning till en spridningsbar produkt? Skogsbränsleaska av kretsloppsskäl Flygaskan är bäst från fluidbäddar och bottenaskan från rosterpannan Askan ska innehålla näring Se upp med skadliga metaller, giftiga ämnen och föroreningar Höga halter oförbränt kan ge problem Hur går provtagning till? Följ en provtagningsstandard Skapa en provtagningsrutin Dokumentera provtagningen Vilka analyser behövs före stabilisering? Överlåt analysen till ett ackrediterat laboratorium Halten oförbränt material- viktig för att välja stabiliseringsmetod Totalhalter viktiga för att bedöma lämplighet Radioaktivt cesium i mellersta Norrland och Gävletrakten Polyaromatiska kolväten (PAH) kontrolleras på förgasningsaskor Varför och hur ska aska stabiliseras före spridning? Ostabiliserad aska skadar flora och fauna Stabiliseringen startar med befuktning tre sätt att gå vidare Självhärdning med siktning enkelt och billigt Kompaktering ger en stabil och enhetlig produkt Granulering ger en enhetlig produkt som kan designas Vilka analyser behövs efter behandling? Analys av storleksfördelning för att få en indikation om stabiliteten Analys av torrhalt för att beräkna dos Stabilitet/upplösningshastighet för att undvika skador Hur ska analyserna dokumenteras? Ställ krav på dokumentation av analysen Finns varudeklaration för askor? Nej, men en sådan behövs

7 Planering och utförande av spridning Vad säger regelverket om askspridning? SVL:s allmänna råd sätter gränser Ta hänsyn till natur och kultur Glöm inte att anmäla för samråd Skogsstyrelsen håller i kontakten med länsstyrelse och kommun Hur beräknas mängden aska för kompensation? Kompensation kan beräknas med schablon Hur går spridning av aska till? Markspridning billigast och mest använt Helikopterspridning där traktorn inte kommer fram Hur ska markägarkontakter ske? Regionala förhållanden avgör Vilka marker är lämpliga för spridning? Kompensera på högproduktiva marker Sprid i gallringsbestånd eller på hyggen med etablerad vegetation Vilka årstider är lämpliga för spridning? Undvik tjällossning och savning När är det möjligt eller lämpligt med tillsatser till askan? Tillsats av kväve i norr Tillsats av kalk i sydväst Hur ser en bra logistiklösning ut? Containersystem och väl planerade transporter sparar pengar Hur ska spridningen följas upp? Dokumentera spridningen Moderna GIS-baserade uppföljningssystem finns Checklistor Checklista Skogsbränsleuttag Checklista Askproduktion Checklista Askspridning Lästips och referenser Länkar

8 Förord Sedan 1998 rekommenderar Skogsstyrelsen återföring av aska efter uttag av skogsbränsle. Trots detta återförs skogsbränsleaska idag endast till en begränsad del av den areal varifrån skogsbränsle hämtas. Kunskapsbrist är en av de viktigaste orsakerna till att verksamheten inte fått den omfattning som önskats. Denna handbok vill föra ut den efterfrågade kunskapen och beskriva hur återföring av skogsbränsleaska till skogen bör gå till. Handboken har producerats inom EU-life-projektet RecAsh - Regular Recycling of Wood Ash to Prevent Waste Production med hjälp av medel från EU. Förutom det inledande kapitlet Viktiga begrepp är boken indelad i fyra avsnitt: Bakgrund, Skogsbränsleuttag, Produktion av spridningsbar aska och Planering och utförande av spridning. I dessa avsnitt ställer rubrikerna en fråga och underrubrikerna ger ett kort svar. Innehållsförteckningen är tänkt att ge en kort sammanfattning av innehållet samtidigt som den snabbt ska guida läsaren i textmassan. Handboken avslutas med checklistor, lästips och länkar. Det är viktigt att hålla i minnet att askåterföring i stor skala ännu är en relativt ung verksamhet. Teknik och metoder utvecklas ständigt och en enhetlig praxis vid hantering av ärenden kring lagring, behandling och spridning av aska saknas ofta hos berörda myndigheter. Forskning pågår också fortfarande, kring såväl förutsättningar för som effekter av askåterföring. Ny kunskap har lett till en revidering av Skogsstyrelsens rekommendationer. Tyvärr kommer inte revideringen att slutföras innan RecAsh-projektet avslutas och denna handbok går i tryck. Jag har tagit del av det förslag som gått ut på remiss och remissinstansernas svar, och försökt att ta hänsyn till alla förväntade ändringar av rekommendationerna. I skenet av alla dessa förändringar är handboken Du just börjat läsa i mångt och mycket en kompromiss. Det är ändå min förhoppning att den samtidigt svarar mot det behov av lättillgänglig information som ofta påtalas av de olika aktörerna i askåterföringskedjan. Aktörer med olika bakgrund, intressen och bevekelsegrunder, från den enskilde skogsägaren via handläggaren på en berörd myndighet till det stora multinationella företaget. Karlstad Stig Emilsson 6

9 Viktiga begrepp Det råder en viss begreppsförvirring i samband med askåterföring. Begrepp som används är bl.a. kompensations- och vitaliseringgödsling. Samtidigt förekommer dessa begrepp även i anslutning till kalkning och kvävegödsling av skogsmark. I handboken används de i följande betydelser. Kompensationsgödsling innebär tillförsel av ämnen i syfte att kompensera för bortförsel av näring och/eller kalkverkan vid uttag av biomassa. Med samma betydelse som kompensationsgödsling används ofta även begreppet näringskompensation. Vitaliseringsgödsling innebär tillförsel av medel med allsidig ämnessammansättning i syfte att förbättra markens utbud främst av andra näringsämnen än kväve och/eller motverka markförsurning. Begreppet är ursprungligen kopplat till en idé om att träden och/eller ekosystemet i sin helhet ska bli vitalare eller friskare som följd av behandlingen. Skogsmarkskalkning innebär tillförsel av kalk med syfte att motverka markförsurning. Skogsgödsling innebär gödsling med kvävegödselmedel motsvarande 25 kg kväve/ha eller mer. Kallas även kvävegödsling och syftet är att höja skogsproduktionen. Skogsgödsling regleras av föreskrifterna till skogsvårdslagen. Askåterföring som den beskrivs i denna handbok är i första hand en form av kompensationsgödsling. Den kan också kallas vitaliseringsgödsling om man ser till syftet att öka ekosystemets möjlighet att lämna ifrån sig ett avrinnande vatten med en mer naturlig kvalité. Om askprodukten ges en större tillsats av kväve kommer spridningen att betraktas som skogsgödsling. Askåterföring har delvis samma syfte som en skogsmarkskalkning. Om man vill tillföra en högre dos än 3 ton TS*/ha för att motverka historisk markförsurning bör den överskjutande dosen ges i form av kalk. Ytterligare två begrepp bör redas ut redan här, nämligen buffertförmåga och kalkverkan. Med markens buffertförmåga avses dess förmåga att stå emot försurning, d.v.s att tåla ett visst tillskott av syror utan att bli surare. Vittringen av mineralpartiklar i marken liksom nedbrytningen av förna och trädrester bidrar till buffertförmågan. Ämnen som kan förbruka syror har kalkverkan. Tillförsel av medel med kalkverkan, som kalk eller aska, ökar alltså markens buffertförmåga. Behov av sådan tillförsel finns om vittringen och nedbrytningen inte hunnit med att kompensera för tillskottet av syror via nedfall från luften och/eller trädtillväxt följt av skörd. (*TS = torrsubstans, i detta fall aska exklusive vatten.) 7

10 Bakgrund Bild 1. Skogens ekosystem behöver askan. Askåterföring motverkar försurning och leder till bättre vattenkvalité i små rinnande vattendrag. 8 Varför askåterföring? Skogens ekosystem behöver askan Vid allt uttag av biomassa från skogen bortförs näring och kalkverkan från skogsmarken. Vid uttag av skogsbränsle i form av avverkningsrester ökar uttransporten med en faktor 1,5 till 4 sett över hela omloppstiden. Detta hänger samman med att halterna av sådana ämnen är avsevärt högre i barr och grenar än i stamveden. Uttag av skogsbränsle leder alltså till att skogsmarken blir surare och näringsfattigare. Efter att skogsbränslet har förbränts återfinns näring och kalkverkande ämnen i askan. Endast kväve, som avgår med rökgaserna, saknas. Detta gör askan lämplig att använda för att kompensera förluster av näring och kalkverkan på skogsmark. I södra och västra Sverige finns också fortfarande ett surt nedfall som ökar utlakningen av vissa näringsämnen, förbrukar kalkverkan i marken, och försurar skogens vattendrag. När marken blir surare ökar också utlakningen av giftigt aluminium, först långsamt och sedan

11 snabbt, när ph i mineraljorden sjunker under 4,4. Försurning av rinnande vattendrag och sjöar leder till försämrad vattenkvalitet och utslagning av känsliga arter, både allmänna som mört och mer ovanliga som flodpärlmussla eller svensk flodkräfta. Större sjöar kan återställas genom kalkningsinsatser men det är mycket svårt och kostsamt att kalka små rinnande vatten i skogslandskapet. I dessa är vattnets omloppstid kort, flödena varierar och insatsernas verkan klingar ofta snabbt av. Mer biobränslen behövs för klimatet I hela världen pågår ett arbete för att minska utsläppen av växthusgaser. EU har i sitt 6:e miljöhandlingsprogram satt upp en målsättning att till 2010 öka användningen av förnybar energi från 6 % till 12 % av den totala energianvändningen. I Sverige har riksdagen i samband med arbetet efter undertecknandet av Kyoto-protokollet beslutat att till år 2010 minska utsläppen av växthusgaser med 4 % räknat på utsläppsnivån år Uppfyllandet av dessa mål underlättas i hög grad av en ökad användning av skogsbränslen. Orsaken är att den koldioxid som bildas vid förbränningen åter tas upp av ny växande skog, och därmed inte ökar halten av växthusgaser i atmosfären. Dessutom skulle alternativet, att avverkningsrester lämnas kvar och bryts ner, ha gett upphov till motsvarande mängd koldioxid. Ökad användning av skogsbränslen, ställer krav på en återtransport av näringsämnen och kalkverkan till skogsmarken. Ett system med kontinuerlig askåterföring i samband med uttag av skogsbränsle, skapar ett uthålligt, kretsloppsanpassat energisystem som producerar förnybar energi utan nettoproduktion av växthusgaser. Deponeringen av avfall bör minska Skogsbränsleaska läggs idag till stor del på deponi. Samhällets strävan är samtidigt att minska deponeringen av avfall genom ökad återvinning och återanvändning. I Sverige sprids nu omkring femton tusen ton aska i skogen varje år och erfarenheten visar att attityden till askåterföring generellt sett är positiv bland aktörerna i hela kedjan. Trots detta återförs i dagsläget aska till en yta som är betydligt mindre än den varifrån skogsbränsle hämtas. Ekologiska effekter på flora, fauna, produktionsförmåga samt vatten och markkemi har varit föremål för vetenskapliga studier under de senaste årtiondena. Studierna visar att ren skogsbränsleaska som stabiliserats kan användas för att kompensera förlust av kalkverkan och näringsämnen utan negativa effekter på miljön. Detta under förutsättning att det sker med försiktighet och utifrån känd aktuell.kunskap. Bild 2. Mer biobränsle behövs för klimatet. Här olika typer av biobränslen från skogen. 9

12 Bild 3. Askåterföring ger kretslopp. Skogsstyrelsen har rekommenderat askåterföring i samband med uttag av skogsbränsle sedan Askåterföring ger kretslopp Miljöproblem uppstår generellt då kretslopp störs eller bryts och detta i sin tur följs av problematiska förändringar i ämneshalter (sänkta eller förhöjda) i luft, mark eller vatten. I miljöbalkens portalparagraf fastslås också att kretsloppsprincipen är grundläggande i miljöarbetet. Skogsbränsleaskan består av ämnen som kommer från skogsmarken. Om askan återförs kommer ämneskretsloppet att slutas i högre grad samtidigt som den, via fotosyntesen, bundna energin i skogsbiomassan kan nyttiggöras. Det är endast kväve som inte återförs med askan. I sydvästra Sverige kompenseras kvävebortförseln genom atmosfäriskt nedfall medan det längre norrut kan vara aktuellt med kvävekompensation (se sidan 42). Med ett slutet kretslopp kan målsättningar kring energi, klimat, försurning och biologisk mångfald uppfyllas. 10

13 Askåterföring kan ge bättre tillväxt Att tillförsel av vedaska ger tillväxtökning på torvmark har varit känt sedan 1930-talet. Finska studier visar på tillväxtökningar i storleksordningen 2-4 m 3 sk per år på dikad kväverik torvmark vid en giva på 4 ton TS/ha. På bra eller medelgoda mineraljordar i sydvästra Sverige har också ökad skogstillväxt konstaterats i flera studier. Orsaken är troligen att askans tillskott av framför allt fosfor, leder till att det höga kvävenedfallet kan nyttjas fullt ut av träden. I dessa områden kan dessutom skogsbränsleuttag med efterföljande askåterföring bidra till att skogsmarken avlastas på kväve. På magrare marker ger askåterföring ingen tillväxtökning, och på magra marker med låg kvävedesposition i mellersta eller norra Sverige har till och med tillväxtminskningar påvisats. Uttag av skogsbränsle ger i regel en minskning av skogstillväxten. Tillväxtminskningen är dock inte större än att den vid uttag i slutavverkning kan kompenseras med att markberedning eller plantering görs ett år tidigare än normalt. Såväl markberedning som plantering blir också enklare att utföra efter GROT-täkt och därmed billigare. Skogsstyrelsen rekommenderar askåterföring Skogsstyrelsen ser positivt på användningen av skogsbränslen. Uttag, transport och förädling av skogsbränslen skapar nya arbetstillfällen. Utnyttjandet av inhemska bränslen från skogen minskar också beroendet av importerad energi. En förutsättning är dock att oönskade effekter inte uppstår på näringsbalansen i marken, på biologisk mångfald eller på vattenkvalitén i sjöar, vattendrag och grundvatten. För att undvika sådana effekter togs initiativ till en miljökonsekvensbeskrivning av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation, publicerad i Rapport från Skogsstyrelsen. Fortsatt arbete med frågorna ledde 2001 fram till Meddelande 2001:2 Rekommendationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling. Rekommendationerna är det viktigaste enskilda källdokumentet till denna handbok. Rekommendationerna håller för närvarande på att revideras. En ny version beräknas vara färdig för publicering under första halvan av Bild 4. Askåterföring ger bättre tillväxt på bördiga marker och torvmark. 11

14 Skogsbränsleuttag Bild 5. Lastning av avverkningsrester i samband med skogsbränsleuttag. 12 Vad säger regelverket om skogsbränsleuttag? Skogsbränsleuttag regleras främst av skogsvårdslagen (SVL) och miljöbalken (MB). Vidare finns Skogsstyrelsens Rekommendationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling, En reviderad version utkommer under Avverkning och skogsbränsleuttag ska anmälas Enligt SVL 14 är skogsmarkens ägare skyldig att underrätta Skogsstyrelsen om avverkning för annat ändamål än virkesproduktion, föryngringsavverkning och uttag av skogsbränsle. Anmälan skall göras minst 6 veckor innan verksamheten påbörjas. Uttag på mindre areal än

15 0,5 hektar behöver inte anmälas. Anmälningsskyldigheten är också begränsad till skogsbränsleuttag efter föryngringsavverkning (exempelvis GROT - GRenar Och Toppar) och uttag avsedda för användning eller vidareförädling i yrkesmässig verksamhet. Uttag för husbehovseldning i egen panna omfattas alltså inte av anmälningsskyldigheten, inte heller uttag i gallring och röjning. Anmäl på särskild blankett Anmälan om föryngringsavverkning skall göras skriftligt på en blankett som Skogsstyrelsen fastställt. Blanketten kan hämtas på något av Skogsstyrelsens distriktskontor, eller på Skogsstyrelsens hemsida, Till anmälan bifogas en karta/kartskiss (helst i skala 1:10 000) som visar det anmälda området. Skogsbränsleuttag kan anmälas samtidigt, på samma blankett, där också arealsuppgift för skogsbränsleuttaget anges. Avverkningsanmälan gäller i 3 år och anmälan om skogsbränsleuttag i 5 år. Giltighetstiden kan på begäran från markägaren förlängas i ytterligare ett år om särskilda skäl föreligger. En korrekt ifylld blankett fullgör både anmälningsplikten enligt skogsvårdslagen och samråd enligt miljöbalken 12 kap 6. I detta fall är Skogsstyrelsen samrådsmyndighet. Visa hänsyn till natur och kultur En annan lagtext som tillämpas på skogsbränsleuttag är skogsvårdslagen 30 som behandlar hänsyn till natur- och kulturmiljövärden. Vid skogsbränsleuttag ska naturligtvis, som vid all annan skoglig verksamhet, hänsyn tas till dessa värden. Biotoper som undantas från konventionell avverkning bör också undantas från skogsbränsleuttag t.ex. skogliga impediment, nyckelbiotoper, hänsynsytor, sumpskogar, kantzoner mm. Träd, buskar och död ved som tidigare sparats av hänsyn till natur- och kulturvärden ska lämnas kvar och får inte skadas vid skogsbränsleuttag. Ensidig inriktning på skogsbränsleuttag i lövskog ska undvikas och i blandskogar bör uttagen i första hand inriktas på barr. Grova grenar och toppar av lövträd bör lämnas liksom torrträd. Särskilt viktigt att lämna grovt material är det om uttag görs i ädellövskog. Bild 6. Ta hänsyn till natur och kulturmiljövärden. Skogsvårdslagen 30 gäller även skogsbränsleuttag. 13

16 Totalt bör minst en femtedel av avverkningsresterna lämnas kvar på hygget, helst i solexponerade lägen. Det är också viktigt att tidpunkt och teknik för uttaget väljs så att risken för skador på mark och kvarstående träd minimeras. Särskild försiktighet bör iakttas vid uttag på fuktiga och blöta marker där markskador annars lätt uppstår. Återför skogsbränsleaska efter skogsbränsleuttag I föreskrifterna till skogsvårdslagen (SVL) 30 finns formuleringen När träddelar utöver stamvirke tas ut ur skogen skall, när så erfordras, åtgärder vidtas före, i samband med eller efter uttaget så att skador inte uppkommer på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans. Detta kan åstadkommas genom att återföra aska från skogsbränsle till områden där skogsbränsle tagits ut. Ännu tydligare beskrivs förhållandet i det allmänna rådet till paragrafen: I barrskog kan skador på näringsbalansen vid uttag av träddelar utöver stamvirke begränsas om merparten av barren lämnas kvar, så jämnt spridda som möjligt över det avverkade området. Ovan nämnda skador kan även undvikas eller begränsas genom tillförsel av mineralnäring (t.ex. aska). Utan tillförsel av mineralnäring bör uttag inte ske mer än en gång under ett bestånds omloppstid. Vidare bör uttag inte ske på starkt försurade marker utan tillförsel av mineralnäring. På marker med hög kvävebelastning kan uttaget även omfatta barren under förutsättning att tillförsel av mineralnäring sker. Utan tillförsel av mineralnäring bör inte uttag ske på torvmarker. Grundregeln är alltså att näringskompensation ska ske på marker där skogsbränsle tas ut i betydande omfattning någon gång under omloppstiden. Det är särskilt viktigt att kompensera skogsbränsleuttag när: 1. Merparten av barren tas ut 2. Marken är starkt försurad 3. Skogen växer på torvmark Formuleringen att skador på näringsbalansen kan undvikas om merparten av barren ska lämnas kvar så jämt spridda som möjligt har lett till tolkningsproblem. I de nya reviderade rekommendationerna från Skogsstyrelsen görs ett förtydligande. Ett uttag av skogsbränsle per omloppstid anses kunna ske utan kompensation, om minst tre fjärdedelar av barren på avverkningsresterna lämnas i mindre högar spridda över det avverkade området. Stabilisering och spridning av aska behandlas under egna rubriker i denna handbok, men redan vid uttaget kan frågan om återförsel tas upp med skogsbränsleuppköparen. Det är också värt att poängtera att så kallad GROT-anpassning, d.v.s. att hyggesavfallet högläggs i samband med avverkning, kan ge upphov till miljöproblem om GROT:en inte skotas ut. Om högarna lämnas kvar blir nedbrytningen intensiv i dom, risken för kväveutlakning ökar och närsalterna som frigörs blir ojämnt fördelade över hygget. Se upp med skadeinsekter Ytterligare en paragraf i skogsvårdslagen som tillämpas på skogsbränsleuttag är 29 som berör skyddsåtgärder mot insektshärjning. I föreskrifterna till 29 står: Vid röjning, hyggesrensning och avverkning får inom ett hektar kvarlämnas högst 250 längdmeter råa barrträd och rått barrvirke som överstiger 7 cm i diameter på bark. 14

17 Av dessa får högst 50 längdmeter vara grövre än 15 cm. Vid beräkningen av antalet längdmeter inräknas dock inte den första halvmetern av granrotstock. I Skogsstyrelsens rekommendationer konstateras att risvältor bör läggas minst 50 m från skogskant om trädslaget är det samma i skog som välta. Grövre rått barrvirke bör dessutom hanteras separat vid uttag. Vem har ansvaret? Markägaren har ansvaret, men någon annan kan göra jobbet Ofta sköts såväl planering av uttaget som anmälan och myndighetskontakter av skogsföretag eller skogsbränsleleverantörer, vilka oftast är desamma som aktörerna på den vanliga virkesmarknaden. Det är dock viktigt att påpeka att det är markägaren som har ansvaret och som är skyldig att se till att allt sköts på rätt sätt. Såväl anmälan som hänsyn till natur och kultur är alltså markägarens ansvar och det är inte möjligt att helt lägga över ansvaret på utföraren, ens genom någon form av civilrättsligt bindande kontrakt eller avtal. Vem dokumenterar uttaget? Markägaren bör dokumentera skogsbränsleuttaget I Skogsstyrelsens rekommendationer slås fast att uttag av skogsbränsle bör dokumenteras. Det går ofta lång tid mellan uttag och kompensation varför det är viktigt att hålla reda på hur stora uttag som gjorts för att rätt kunna beräkna kompensationens storlek. Då barren lämnas någorlunda väl spridda på marken, kan ett uttag göras utan kompensation. Efter ett andra uttag under en omloppstid eller om barren inte lämnas någorlunda väl spridda är kompensation alltid nödvändig. Dokumentationen är alltså viktig i det långa perspektivet och sker lämpligen i en skogsbruksplan eller motsvarande. Den bör innehålla uppgifter om uttaget som trädslag, mängder, tidpunkt för uttaget samt huruvida barr togs ut eller lämnades kvar. Hos Skogsstyrelsen lagras alla anmälningar om skogsbränsleuttag i samband med föryngringsavverkning. Någon uppföljning av vilka anmälningar som verkligen leder till ett slutfört uttag finns inte i dagsläget. Det finns heller inte uppgifter om privata/egna uttag eller uttag i samband med gallring eller röjning. Ansvaret att dokumentera faller alltså tillbaka på markägaren. Det är svårt, kanske omöjligt, att i efterhand försöka rekonstruera uttagen under en skogsgeneration. Bild 7. Lägg inte stora skogsbränslehögar nära växande bestånd av samma trädslag och återför askan efter skogsbränsleuttaget. 15

18 Produktion av spridningsbar aska Bild 8. Heden 2, ett skogsbränsleeldat värmeverk i Karlstad. Vad är aska? Avfall eller nyttighet Aska är en fast, partikelformig, oorganisk förbränningsrest. Askhalten varierar kraftigt mellan olika bränslen. Hos skogsbränslen varierar askhalterna mellan olika fraktioner, stamved 0,4-0,6 %, stambark 2-5 % och grenverk 1-2 %. Askhalten är störst i de delar av trädet där tillväxten sker. I blad, barr samt gren- och toppskott varierar den mellan 2 och 6 %. Som ett medelvärde för skogsbränsle kan man räkna med 1-2 % askhalt. Alla värden är beräknade på bränslets torrsubstans (TS). Aska från skogsbränsle innehåller näringsämnen som trädet tagit upp, inklusive viktiga spårämnen. Kväve (N) saknas eftersom det till största delen avgår i gasform vid förbränningen. Eftersom träden även tar upp tungmetaller och radioaktiva ämnen som cesium-137 från både marken och luften, 16

19 återfinns även dessa ämnen i askan. Generellt utgörs askan till mellan 10 % och 30 % av kalcium (Ca). Innehållet av kalium (K) och magnesium (Mg) uppgår vanligen till ett par procent medan halten av fosfor (P) utgör ca en procent av totalinnehållet. De flesta av dessa ämnen har kalkverkande karaktär och förekommer dels som lättlösliga salter, dels som mer svårlösliga föreningar i form av oxider, hydroxider, karbonater och silikater. Aska från förbränning av trä har generellt ett ph mellan 9 och 13. Beräkningar visar att man i en välförbränd aska kan ha kalkverkan motsvarande % av den hos ren kalksten. Askans kalkverkan och näringsinnehåll gör den lämplig att använda för att kompensera förluster av sådana ämnen i skogsmark. I lagstiftning, såväl nationellt som inom EU, betraktas dock aska som ett avfall. Askan kan även innehålla oförbränt organiskt material samt föroreningar i form av grus och sand. Vad säger regelverket om askproduktion? Värmeverk är tillståndspliktiga Värmeverk och förbränningsanläggningar är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 9 kap 6 miljöbalken. Var tillståndet ska sökas respektive anmälan ske beror på anläggningens storlek. Länsstyrelsen hanterar anläggningar med en installerad tillförd effekt mellan 10 och 200 MW. Kommunen hanterar mindre och miljödomstolen större anläggningar. Undre gräns för anmälningsplikt är 0,5 MW. Mer detaljerade uppgifter om vilka anläggningar som är tillståndspliktiga finns i Svensk författningssamlings (SFS) förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Tillstånds- och anmälningsförfarandet ger en möjlighet för myndigheten att påverka såväl bränsleval som hanteringen av askan efter förbränningsprocessen. Det finns flera fall där det skrivits in i tillståndet för värmeverk att askan bör återföras till skogsmark. Tillstånden omprövas regelbundet eller vid större förändringar av driften. För tillståndspliktiga anläggningar ska verksamheten även dokumenteras i en årlig miljörapport som redovisas för tillsynsmyndigheten enligt 26 kap 20 i miljöbalken. Deponering beskattas Ofta läggs askan på deponi. Även deponier är tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Förutom i 9 kap 6 regleras deponier även av 15 kap. All deponering är belagd med en statlig deponiskatt som fr.o.m är 435 kr/ton. Ofta tar deponin även ut en deponiavgift, storleken varierar men är som regel högst i storstadsregionerna. Som en följd av EU:s direktiv om deponering (1999/31/EG), ställs det numera strängare krav på deponier. Många deponier klarar inte av att leva upp till dessa krav och kommer därför att läggas ner. Kraven har även inneburit att kostnaderna för att driva eller starta nya deponier har ökat. Från årskiftet 2004/2005 är det förbjudet att deponera organiskt avfall enligt 10 i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Bottenaska, flygaska och rökgasreningsslam som innehåller mindre än 18 viktprocent totalt organiskt kol (TOC) räknat på torr vikt, är undantagna från förbudet. 17

20 Tillstånd eller anmälan vid lagring, generell anmälan vid transport Aska betraktas som avfall i svensk lagstiftning. Det föreligger tillstånds- eller anmälningsplikt, enligt 9 kap 6 miljöbalken vid behandling, mellanlagring och uppläggning av aska. Tillstånd ska sökas hos länsstyrelsen om anläggningen ska mellanlagra, sortera eller återvinna mer än ton aska. Om mängden aska är mindre än ton ska motsvarande aktiviteter anmälas till kommunen. Om lagringen sker tillfälligt i avvaktan på spridning (en till två dagar) krävs ingen anmälan enligt 9 kap 6. Den tillfälliga lagringen hanteras inom ramen för samrådsplikten enligt 12 kap 6 miljöbalken. I ärenden som rör lagring av aska, lägger myndigheterna stor vikt på problem med utlakning till vatten. Lagringsplatsen bör vara torr och ligga relativt högt i terrängen, på betryggande avstånd från vattendrag. Om lagringen sker i anslutning till förbränningsanläggningen hanteras den i samband med tillståndsprövning, tillsyn och miljörapportering för denna, varför separata tillstånd inte behövs. Om man vill anlägga en ny lagringsplats vid en anläggning ska en anmälan om mindre ändring, enligt 21 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, lämnas in till tillsynsmyndigheten. Permanenta mellanlager bör ha hårdgjord yta, tak, tillgång till vatten, hjullastare och våg. Yrkesmässig transport av avfall är tillståndspliktig enligt avfallsförordningen (2001:1063). För transport av spridningsbar skogsbränsleaska gäller dock anmälningsplikt enligt 2 Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:3) om transport av avfall. Det företag som verkställer transporten ska vara anmält hos länsstyrelsen men det behöver inte ske någon anmälan av en enskild transport. En anmälan måste förnyas med jämna mellanrum, i regel vart femte år. Hur indelas askor? Askor kan indelas i olika typer eller grupper utifrån bränsle, panntyp eller var i förbränningsprocessen den tas ut. Dessa asktyper har varierande egenskaper och är olika lämpliga att återföra till skogsmark. Indelning kan ske utifrån bränslet En första indelning kan göras mellan förnybara och icke förnybara bränslen. De icke förnybara består av fossiliserat organiskt material; kol, olja och naturgas. De förnybara är biobränslen och ger vid förbränning biobränsleaskor. Torv utgör en mellanklass, men räknas ur klimatperspektiv inte som ett biobränsle eftersom den förnyas mycket långsamt. Biobränslen kan indelas ytterligare i vass, halm, returpapper, trädbränsle, returlutar, organiska hushållssopor, o.s.v. Sopförbränningsaskor innehåller höga metallhalter och läggs i regel på deponi. Trädbränsle indelas i skogsbränsle, energiskogsbränsle och återvunnet trädbränsle. Skogsbränsle kan utgöras av hyggesavfall, ofta kallat GROT, virke utan industriell användning som t.ex. biomassa från eftersatt röjning eller biprodukter och spill från industrin som bark, sågspån osv. Skogsbränsleaska är i regel lämplig för vidare beredning av spridningsbar aska. Energiskogsaska kan i vissa fall vara olämplig för spridning, på grund av höga kadmiumhalter. Flera salixkloner (olika former av pil eller vide) som används i energiskogsodling har en förmåga att ackumulera den giftiga tungmetallen 18

21 .kadmium i veden. Askor från återvunnet trädbränsle kan också vara problematiska då bränslet ofta innehåller impregnerat eller behandlat virke, vilket kan ge en aska med alltför höga halter av t.ex. arsenik, krom eller bly. Det är vanligt att flera bränsleslag eldas i samma anläggning. Detta ger upphov till olika former av blandaskor. Rena skogsbränslepannor kan eldas med olja under uppstarten. Eldningsolja ger dock mycket små askmängder varför den procentuella inblandningen av oljeaska i detta fall blir försumbar. Högre inblandning olja ger sig till känna genom förhöjda halter av nickel och vanadin. En annan vanlig kombination är skogsbränsle med en viss inblandning torv. Kombinationen anses ge mindre beläggning i pannan. Generellt kan inblandning av t.ex. kol, olja eller returträ (RT-flis) kontaminera pannan och askan för relativt lång tid. Förbrännings- och förgasningsaska Pannorna i våra värmeverk är utformade utifrån olika tekniker. De är endera förbrännings- eller förgasningsanläggningar. Vid förbränning är lufttillförseln så stor att fullständig förbränning sker direkt i pannan. Den enklaste förbränningspannan som mest påminner om en vedpanna i en vanlig villa, är rosterpannan. En roster är ett galler där förbränningen av bränslet sker. Den enklaste formen av roster är plan och fast och förekommer främst i mindre panncentraler. Sned roster eller trapproster är ett lutande eller trappstegsformat galler där bränslet förbränns medan det glider utför rostern. En variant Wanderrosten består av en matta av länkar som för in bränslet i pannan. I rosterpannan är förbränningstemperaturen Några användbara begrepp angående biobränslen Biobränslen Vassbränsle Halmbränsle Trädbränsle Returpapper Returlutar osv. Skogsbränsle Energiskogbränsle Återvunnet trädbränsle º C. I vissa anläggningar används pulverbrännare. En pulvereldad panna liknar en oljepanna med brännare. Istället för olja sprutas ett fint trä, torv eller kolpulver in. Här är förbränningstemperaturen c:a 1 200º C. En annan vanlig panntyp på stora anläggningar är cirkulerande fluidiserande bädd (CFB), där bränsle och bäddmaterial virvlar runt under förbränningen. Bädd och bränsleblandningen beter sig då som en vätska, en fluid. Bäddmaterialet består oftast av sand. En snarlik konstruktion är den bubblande fluidiserande bädden (BFB), där bäddmaterialet inte cirkulerar utan bara svävar över pannbotten. Fluidbäddpannorna är speciellt lämpliga för förbränning av fuktiga bränslen t.ex. skogsbränslen. Förbränningstemperaturen ligger på º C. I en förgasningsanläggning upphettas bränslet under syrefria förhållanden så att en brännbar gas bildas som förbränns i ett senare steg. Avverkningsrester Virke utan industriell användning Biprodukter och spill från industrin Emballagevirke Formvirke Rivningsvirke Spill från omoch nybyggnader Källa: Svensk standard SS Bild 9. Askor kan indelas utifrån bränslet. Här visas olika typer av biobränslen. Källa SIS. 19

22 Bild 10. Rosterpanna vid rengöring, gallret i pannbotten är rostern som transporterar bränslet genom pannan under förbränning. 20.Tekniken är intressant, och ger hög verkningsgrad framförallt i samband med biobränslebaserad elproduktion. Förgasningen befinner sig dock fortfarande på försöksstadiet. Askkvalitén beror på hur tekniken utvecklas. Problem som diskuterats är för låga halter av kalium, fosfor och vissa spårämnen, samt för höga halter av PAH (polyaromatiska kolväten, ett svårnedbrytbart miljögift, se sidan 27). Flyg- och bottenaska Alla panntyper är försedda med någon form av rökgasrening. Aska som tas ut från själva pannan kallas bottenaska medan aska som tas ut i rökgasreningsdelen kallas för flygaska. Fördelningen mellan botten- och flygaska varierar kraftigt mellan olika panntyper. Flygaskan är generellt finkornigare än bottenaskan. Rökgasreningsdelen kan bestå av cyklonavskiljare, elfilter och textila spärrfilter. De olika stegen eller metoderna i rökgasreningen ger också fraktioner med olika kornstorlek. Avskiljningen i en Cyklonavskiljare bygger på att askpartiklarna med hjälp av centrifugalkraften separeras från rökgasflödet. Askan faller ner i cyklonens nedre koniska del och matas ut till container. Cyklonaggregat används i de allra flesta små anläggningar, eller som föravskiljare till elektrofilter, textila spärrfilter eller rökgaskondensorer. Cykloner ger den grövsta fraktionen i flygaskan. Elektrofilter innehåller ett antal strömsatta stålspiraler. Tekniken bygger på att askpartiklarna ges en negativ laddning varefter de fälls ut på positivt laddade plattor. Askan avlägsnas från plattorna med slagverk, varefter den faller ner i en ficka för borttransport till en container. Textila spärrfilter (slangfilter) består av ett antal trådkorgar av stål varpå filtren (slangar eller strumpor) är uppträdda. Gasen passerar genom dessa från utsidan varvid stoftet/ askan avskiljs. Filtren rensas genom en tryckluftsimpuls från insidan, varvid stoftet faller ner i en ficka för borttransport till container. Flygaskan från textila filter är mycket finkorning. Ofta finns även rökgaskondensering som med någon form av värmeväxlare tar tillvara energin

23 från fukten i rökgaserna för nyttjande i t.ex. ett fjärrvärmenät. Torr- och våtutmatad aska Även hur man tar ut askan från pannan har betydelse för den fortsatta användningen. Askan kan endera tas ut som den är, torrutmatas, eller i samband med utmatningen fuktas med vatten, våtutmatas. Torrutmatad aska är lätt att förädla vidare men den dammar och kan ge arbetsmiljöproblem och orsaka skador på t.ex. hud och ögon. Torrutmatad aska med hög kolhalt kan också vid felaktig utmatning eller förvaring lätt ta eld. Våtutmatad aska är enklare att hantera, men om härdning startar spontant i den är det svårt att producera en enhetlig produkt. Vilka askor är lämpliga för beredning till en spridningsbar produkt? Skogsbränsleaska av kretsloppsskäl Aska som ska spridas på skogsmark ska huvudsakligen komma från skogsbränsle, eftersom den bärande tanken med spridningen är att sluta kretsloppen. Ur denna aspekt är ren aska från förbränning av enbart skogsbränsle mest lämplig. Även när det gäller innehållet av metaller och giftiga ämnen är skogsbränsleaskan att föredra. Samtidigt är det naturligtvis olyckligt att deponera askor av bra kvalitet bara för att t.ex. mindre mängder torv ingår i bränslemixen. Man kan därför även använda blandaskor från förbränning av skogsbränsle med en viss inblandning av torv eller olja under förutsättning att de klarar gränsvärdena i Skogsstyrelsens rekommendationer. Förutom krav på bränslets ursprung ska askan även uppfylla ett antal krav när det gäller det kemiska innehållet för att vara lämplig för beredning av en spridningsbar produkt. Flygaskan är bäst från fluidbäddar och bottenaskan från rosterpannan Kvalitén på flyg- respektive bottenaska varierar mellan olika panntyper. Bottenaska från CFB- eller BFB-pannor sprids normalt inte på skogsmark eftersom den till största delen består av bäddmaterial. Flygaskan däremot har bra egenskaper, den är väl förbränd och enhetlig. Hos rosterpannor är det normalt bottenaskan som lämpar sig bäst, eftersom den är bättre utbränd och har lägre halter av metaller än flygaskan. I mindre anläggningar blandas ofta bottenaska och flygaska. Bild 11. Våtutmatad aska vid Sannaverket i Kristinehamn. 21

24 Askan ska innehålla näring Askan innehåller alla makronäringsämnen utom kväve som avgår med rökgaserna. Det är viktigt att alla näringsämnen finns i tillräcklig mängd. Enligt Skogsstyrelsens rekommendationer ska askan innehålla minst de halter som redovisas i tabell 1 (nedan). Om askan har för låga halter av något av dessa ämnen kan detta åtgärdas genom att blanda olika askor eller eventuellt tillsätta någon form av mineralnäring. Tillsats av kväve tas upp under en egen rubrik (se sid.42). Se upp med skadliga metaller, giftiga ämnen och föroreningar En för hög halt av ett oönskat ämne (se tabell 2 nedan) är svår att åtgärda till en rimlig kostnad. Ibland finns dock en möjlighet att sortera bort vissa fraktioner av askan. Ofta är halterna av flyktiga metaller som kvicksilver och kadmium lägre i bottenaska än i flygaska och högre i finkorniga fraktioner än i grovkorniga. Genom att sortera bort kontaminerade fraktioner kan man alltså få möjlighet att använda huvuddelen av askan. Huvudprincipen är att alla ämnen ska uppfylla riktvärdena. En smärre överskridelse på max 5-10 % av den rekommenderade halten för något av ämnena kan dock accepteras om det kan visas att askan härstammar från rena skogsbränslen utan inblandning av kontaminerade ämnen. Orsaken till detta är att halterna i marken varierar, varför även upptaget till träden blir olika stort. En ren skogsbränsleaska kan Tabell 1. Mininihalter näringsämnen. Från Skogsstyrelsens rekommendationer, (remissversionen) som beräknas finnas i en tryckt version på Skogsstyrelsens hemsida under första halvan av Makronäringsämne Kemisk beteckning Minsta halt (gram/kg TS) Kalcium Ca 125 Magnesium Mg 15 Kalium K 30 Fosfor P 7 Zink Zn 0,5 Tabell 2. Maxhalter hos askor lämpliga för spridning. Från Skogsstyrelsens rekommendationer, (remissversionen) som beräknas finnas i en tryckt version på Skogsstyrelsens hemsida under första halvan av Ämne Kem. beteckning Max halt (mg/kg TS) Ämne Kem. beteckning Bor B 800 Krom Cr 100 Koppar Cu 400 Kvicksilver Hg 3 Zink Zn Nickel Ni 70 Arsenik As 30 Vanadin V 70 Max halt (mg/kg TS) Bly Pb 300 Radioaktivitet Cs kBq/kg Kadmium Cd 30 22

25 alltså naturligt ha måttligt förhöjda halter av något ämne. Om halterna överskrids mer än så, ska spridning inte ske. Metallen zink förekommer i båda tabellerna ovan. Zink är ett nödvändigt växtnäringsämne men det har giftverkan i alltför höga koncentrationer. Zinks giftighet är också föremål för diskussion inom EU och askor med höga zinkhalter kan komma att klassas som farligt avfall. Förutom för höga halter av enskilda ämnen är det viktigt att poängtera att askan absolut inte får innehålla fasta föroreningar som spik, skruv och glas eftersom dessa indikerar att bränslemixen innehållit rivningsvirke och dessutom utgör en olycksrisk i samband med spridning. Även föroreningar i form av grus, sand eller bäddmaterial från brännugnen är bekymmersamma, eftersom de ökar kostnaderna för hantering och spridning samt riskerar att ge blästringsskador på trädens stammar. Höga halter av bäddmaterial eller bindemedel i askprodukter leder till utspädningseffekter varför såväl ämneshalter som askgivor bör räknas på verksam substans. Höga halter oförbränt kan ge problem För att vara lämplig ska askan kunna stabiliseras så att reaktiviteten minskar och lösligheten kan anpassas till spridningslokalen. Det är framförallt halten oförbränt som kan ställa till problem, speciellt om man tänker tillsätta vatten till askan, låta den självhärda och sedan krossa den härdade askan före spridning. Problemet är att askan kan härda sämre om halten oförbränt kol är för hög, och resultatet kan bli en askprodukt som är alltför reaktiv för att spridas. Den kan då orsaka brännskador på vegetationen, främst mossor, och leda till ökad utlakning av näringsämnen. Halten oförbränt bör ligga kring 2-3 % och om den går upp mot 10 % kan problem med härdningen uppstå. Hur går provtagning till? Följ en provtagningsstandard Det behövs analyser för att kontrollera om askan är lämplig att använda som råmaterial för produktion av en spridningsbar produkt. Det är också nödvändigt att ta prov på den färdiga produkten. För att analyserna ska bli riktiga måste provtagningen göras på ett korrekt sätt. Det anses att den största delen av osäkerheten i samband med en analys beror på hur provtagningen sker. Askan kan vara heterogen och härröra från olika delar av eldningssäsongen med olika bränsleblandning. En standardmetod ska användas vid provtagningen för att minimera risken för osäkra analysresultat. Det finns två standarder för provtagning, Nordtests metod NT ENVIR 004 för provtagning av fast partikulärt avfall och Svensk Standard SS för biobränslen och torv. ENVIR 004 kan laddas ner eller beställas från Nordtests hemsida metodbeskrivningen är på engelska. SS kan beställas från Svensk Standards hemsida Generellt bör provtagning ske för poster om ton aska/färdig produkt eller minst en gång per eldningssäsong. Vid större förbränningsanläggningar som använder rena skogsbränslen kan provtagning ske med lägre frekvens. Vid anläggningar med mer varierande bränsleval och driftsbetingelser bör provtagning ske oftare. 23

26 Bild 12. Överlämna analysen till ett ackrediterat laboratorium och ställ krav på dokumentation. Skapa en provtagningsrutin På anläggningen ska en rutin för provtagning finnas upprättad. Rutinen ska fungera som instruktion för provtagaren och innehålla: 1. Tid och plats för provtagning 2. Uppgift om vad som ska provtas 3. Syfte med provtagningen 4. Uppgift om vilken standard som ska.användas. Dokumentera provtagningen I samband med provtagningen tas minst 15 delprover om vardera 1 liter som varsamt blandas till ett generalprov. Delproven tas med fördel från transportband eller fallande flöden. Om provtagningen skall ske från fordon, hög eller behållare ska det beaktas att materialet kan variera med avståndet från ytskiktet varför proverna ska tas på varierande djup. Om partikelstorleken är mindre än 25 mm kan ett provtagningsspjut användas. Om den är större ska skopa eller borr användas. Redskapen finns beskrivna i respektive standard. Generalprovet ska förvaras i torra, rena, och korrosionssäkra kärl. Provet får inte förändras i något avseende under lagringen innan.analyserna. Vid provtagning ska följande dokumenteras: 1. Anläggning 2. Provtagningspunkt 3. Typ av prov 4. Datum och klockslag 5. Provtagare 6. Provtagningsmetod 7. Provtagningsutrustning 8. Antal delprov 24

27 9. Delprovens storlek 10. Hur provet förvaras och hanteras före analys. Referensprov bör sparas i tre år tillsammans med analysresultat. Vilka analyser behövs före stabilisering? Överlåt analysen till ett ackrediterat laboratorium Många av analyserna både före och efter behandling är komplicerade, kräver dyr laboratorieutrustning och apparatur. För att analysresultatet ska bli så bra som möjligt köps tjänsten lämpligen in av ett ackrediterat laboratorium. Ackreditering är en kompetensprövning som sker enligt europeiska och internationella standarder. Den bygger på granskning av den dokumentation som beskriver kvalitetssystemet t.ex. organisation, rutiner, metoder, personalens kompetens. I bedömningen ingår också att granska hur verksamheten bedrivs i praktiken. SWEDAC är en statlig myndighet som har regeringens uppdrag att vara svenskt ackrediteringsorgan för bland annat laboratorier. Ackreditering innebär också att SWEDAC fortlöpande prövar att företaget i fråga är kompetent att utföra de prövningar, analyser, kalibreringar och kontroller som det ackrediterats för. Listor på ackrediterade laboratorier kan hämtas från SWEDAC:s hemsida Halten oförbränt material- viktig för att välja stabiliseringsmetod En hög halt oförbränt material har av tradition ansetts leda till problem att härda askan. Senare erfarenheter har visat att askans självhärdande förmåga påverkas av många olika faktorer varav halten oförbränt är en. Halten oförbränt ska helst ligga under 2-3 % och bör inte överstiga 10 % om askan är tänkt att stabiliseras genom självhärdning. Halten kan grovt tolkas som totalt innehåll av kol i askan och ger ett mått på förbränningseffektiviteten. Analysen utförs enligt svensk Standard SS Bestämning av halten oförbränt i fasta restprodukter från fasta bränslen som kan beställas på SIS egna hemsida Analysen går ut på att beräkna viktminskningen på ett torrt prov som glödgas vid 550 C i minst en timma. Vid mycket höga kolhalter kan askan eventuellt brännas om. Om förbränningen regelmässigt ger askor med höga kolhalter bör hela förbränningsprocessen ses över. Det bör finnas såväl ekonomiska som miljömässiga vinster att göra genom att optimera förbränningen. Analysen av halten oförbränt ska alltså alltid göras före stabilisering av askan. Totalhalter viktiga för att bedöma lämplighet Analysen Totalhalter av makronäringsämnen och spårämnen bör göras på askan före behandling för att se att den är lämplig som råvara för produktion av en spridningsbar produkt. Den kan också göras efter behandling för att garantera att askprodukten håller rätt kvalitet och ämnesinnehåll. Om endast en analys ska göras är det mest kostnadseffektivt att göra den före behandling. Askproducenten behöver analysen för att ha kontroll på sin anläggning och för sin miljörapport. Behandlingen av askan tillför heller normalt inte några främmande ämnen 25

28 varför en ur haltsynpunkt godkänd råaska bör ge en godkänd slutprodukt. Det finns två olika metoder: 1. Uppslutning i litiummetaboratsmälta, analys ICP-AES (ASTM D 3682) ASTM D 3682 är en amerikansk standard för analys av makro och mikroelement i förbränningsrester. 2. Uppslutning i HNO 3 +HCl+HF, analys ICP- AAS, ICP-QMS (ASTM D 3683) ASTM D 3683 är en standard för analys av spårämnen. Instruktioner kan köpas från ASTM:s hemsida eller beställas från SIS som är ombud för ASTM i Sverige. Rekommenderade minimihalter för makronäringsämnen och maxhalter för spårämnen från Skogsstyrelsens rekommendationer finns redovisade i tabell 1 och 2 på sidan 22. Bild 13. Kontaminerad skogsmark efter Tjernobylolyckan Radioaktivt cesium i mellersta Norrland och Gävletrakten I skogsbränsleaskor finns radioaktiva ämnen, både från mänsklig verksamhet och naturliga källor. Huvuddelen av den förstnämnda delen består av cesium-137 som spritts vid provsprängningar av kärnvapen och Tjernobylolyckan I samband med Tjernobylolyckan kontaminerades stora skogsområden i mellersta Norrland och kring Gävle. Radioaktivt cesium-137 kom då att till viss del tas upp av träden. När kontaminerad skogsråvara sedan eldas anrikas det radioaktiva cesiumet i askan, och askor med förhöjd radioaktivitet förekommer. Andra radioaktiva ämnen tas inte upp i någon större omfattning och den totala radioaktiviteten i skogsbränsleaskor är i regel låg. Det är alltså viktigt att kontrollera radioakti- 26

29 viteten på askan om skogsbränslet kommer från kontaminerade områden. Mätningen görs enligt SIS-ISO Mätning av radioaktivitet på fasta material som avses att återanvändas eller disponeras som icke-radioaktivt avfall. Standarden kan köpas från SIS hemsida Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i sin författningssamling (SSI FS 2005:1) angett gränsvärdet för spridning av aska på skogsmark till 10 kbq Cs-137/kg TS. Askor med högre radioaktivitet skall deponeras på deponier som är särskilt avsedda för detta ändamål. I renbetesområdet får dock inte askåterföring ske till lavmarker om askan innehåller mer än 0,5 kbq Cs-137/kg TS. Med lavmarker menas här mark där mer än 25 % av bottenskiktet utgörs av lavar eller mark som stadigvarande används för renbete. I Skogsstyrelsens rekommendationer anges att SSI:s riktlinjer gäller. Polyaromatiska kolväten (PAH) kontrolleras på förgasningsaskor Polyaromatiska kolväten är en grupp bestående av stora organiska molekyler med varierande giftighet. De uppstår vid förbränning och finns naturligt i t.ex. råolja, skifferoljor och tjära. De är fettlösliga, kan ackumuleras i näringskedjor och anses cancerogena. Analys sker vanligtvis av de 16 giftigaste (EPA 16). Halterna av PAH är normalt låga i förbränningsaskor från rena skogsbränslen men ofta högre i förgasningsaskor. Förbränningsaskor får ofta högre halter av PAH om impregnerat virke ingår i bränsleblandningen. Sådana askor får också höga halter av tungmetaller och kan alltså sorteras bort med totalhalterna som utgångspunkt varför PAHanalys inte är nödvändig. Om stabilisering och spridning av förgasningsaskor planeras bör dock askan analyseras med avseende på PAH före behandling. Höga halter PAH i förgasningsaskor kan reduceras genom omförbränning. Varför och hur ska aska stabiliseras före spridning? Ostabiliserad aska skadar flora och fauna Den obehandlade skogsbränsleaskan domineras av oxider, har högt ph och är mycket reaktiv. För att kunna spridas på skogsmark med långsiktig effekt och utan skador på vegetation och markfauna måste askan behandlas så att den blir stabiliserad och långsamlöslig. Stabiliseringen sker både kemiskt via s.k. härdning och fysikaliskt via s.k. agglomerering. Den kemiska stabiliseringen bygger på att en del av oxiderna först omvandlas till hydroxider genom tillsats av vatten, och så småningom till karbonater genom reaktion med luftens koldioxid. Karbonater är relativt svårlösliga, vilket minskar hastigheten för såväl utlakning som syraneutralisering efter spridning. Dessa båda reaktioner följs normalt av en mer komplex kemisk förändring. Stabiliseringen startar med befuktning tre sätt att gå vidare Det finns idag tre huvudsakliga tekniker för stabilisering av aska, självhärdning med siktning samt kompaktering och granulering. Samtliga bygger i grunden på att askan fuktas med vatten så att en kemisk härdning sker. Vattenmängden och kraven på styrning varierar i de olika stabiliseringsmetoderna. Flera maskintyper för befuktning finns att tillgå. En typ är den roterande betongblandaren, 27

30 Bild 14. Krossning och siktning av självhärdad aska i Borås. 28 som har fördelen att den är billig, lättillgänglig och enkel att modifiera för ändamålet. En annan typ motsvarar skruvtransportören i utmatningen, en liggande cylindrisk behållare med en roterande axel på vilken skovlar eller blad fästs. Vidare finns paddelverk, där aska och vatten blandas med skovlar eller blad. Intensivblandaren påminner om betongblandaren men har utrustats med knivar som slår sönder bildade aggregat. Alla teknikerna är beroende av askans kvalitet, huvudsakligen hur väl förbränd den är. Granulering och kompaktering är ofta dyrare tekniker men de ger en mer enhetlig slutprodukt än den självhärdade askan. En enhetlig slutprodukt med lägre andel finfraktion är positivt då reaktiviteten hos askan med avseende på ph och saltverkan minskar med ökad stabiliseringsgrad och kornstorlek. Detta minskar i sin tur risken för skador på vegetation och markfauna. Enhetliga produkter är också lättare att sprida, framförallt med helikopter, eftersom det finns aggregat framtagna för skogsgödsling som fungerar bra med dessa askprodukter Stabiliseringen av askan sker med fördel på en deponi där man redan har vidtagit åtgärder för att förhindra läckage och utlakning. På detta sätt undviks också problem och tidsspill som annars lätt kan uppstå vid behandling av tillstånd eller anmälan av tillfälliga lager eller behandlingsplatser. Om deponiskatt tas ut vid intransport av aska, betalas denna tillbaka då behandlad aska körs ut för spridning i skog. Självhärdning med siktning enkelt och billigt Självhärdning med siktning är den teknik som prövats i störst omfattning, till stor del beroende på att den är billig och kräver lite kringutrustning. Om askan ska självhärda behövs ett hårdgjort underlag. Tak är inte nödvändigt eftersom askan då lätt blir för torr. Askan fuktas i en blandare. Stora cementblandare har använts med gott resultat. Den fuktade

31 askan läggs på hög och får självhärda varefter den krossas. Krossningen görs med krossverk eller så kallad krossskopa, en traktorburen skopa med roterade piggvalsar i botten som slår sönder askan. Den krossade aska kan sedan siktas till lämplig storleksfraktion. Den grövsta fraktionen kan sedan eventuellt krossas om för att erhålla mer spridningsbart material. Ett problem är att den behandlade askan kan uppvisa varierande kvalitet och vara för reaktiv i relation till det riktvärde för stabilitet som anges i Skogsstyrelsens rekommendationer (tabell 3 sidan 34). Självhärdad aska får en bättre och jämnare kvalitet om den packas i samband med härdningen. Vid packning blir kontakten mellan askpartiklar och vatten tätare vilket ger bättre förutsättningar för härdningen. Den färdiga askprodukten blir hårdare, mera svårlöslig och mängden finfraktion i samband med krossning minskar. En vanlig metod för att åstadkomma detta är att härdningshögen läggs ut successivt i flera skikt. Ett tunt lager aska, högst 40 cm tjockt läggs ut på en hårdgjord yta och packas genom upprepad körning med traktor eller hjullastare. När det första skiktet härdat tillräckligt kan ett nytt tunt lager läggas ut ovanpå det första och packas på samma sätt som tidigare. Nya skikt kan läggas på och packas tills högen eller limpan blir så hög att körningen på den blir riskabel. En härdningshög som byggts upp på detta sätt kan bli så hård, att en grävskopa behövs för att bryta den före krossning. Bra härdning anses föreligga då: Tillräckligt med vatten tillsatts för att väta alla partikelytor (vid flygaska c:a 40 %, vid.bottenaska c:a 15 % räknat som vattenkvot). Askan legat så länge efter befuktning att en ordentlig kaka eller hårda stycken bildats och att vattenhalten sjunkit avsevärt. Askan låter sig krossas utan att dega. Kornstorleken efter krossning och siktning är sådan att vid våtsiktning högst 30 % passerar en sikt med 0,25 mm maskvidd. Askan klarar stabilitetstestet i Skogsstyrelsens rekommendationer. Det kan vara svårt att bedöma den optimala vattentillsatsen vid självhärdning. Ett bra sätt är då att göra ett praktiskt härdningsprov. Aska med olika vatteninblandning t.ex. fuktkvoterna 25, 30, 35, 40 och 45 % packas i t.ex. pappmuggar och ställs sedan i ett rumstempererat utrymme. Den aska som snabbast härdar har lämplig.vatteninblandning. Bild 15. Krossning med krosskopa är en relativt ny och billig metod. 29

32 Bild 16. Valspelleteringsutrustning vid värmeverket i Kalmar och doktorand Peter Mellbo vid Högskolan i Kalmar. Foto Sirkku Sarenbo. 30 Självhärdningen är temperaturberoende, ingen härdning sker vid minusgrader och härdningshastigheten ökar med stigande temperatur. Härdningstiden bör vara minst 1-3 månader beroende på årstid. Behandlad aska är känslig för återbefuktning och uttorkning varför den ska täckas om det finns risk för stora mängder nederbörd eller om den ska ligga under en längre period innan spridning. I samband med utlastning för spridning skall askan vid behov befuktas så att den inte dammar vid spridningen. Hur mycket vatten som ska tillföras varierar men vanligtvis binds dammet om vattenkvoten ökas med 5 %. Det är svårt att ange kostnader för självhärd- ning av aska, speciellt för stora anläggningar med egna deponier eftersom flera led i hanteringen skulle utföras även vid deponering. De moment som ändå kan urskiljas är vatteninblandning, utläggning och kompaktering, brytning av limpa och krossning. Ungefärlig kostnad för vatteninblandningen SEK/ton, krossning och siktning SEK/ton, alternativt krossning med Alluskopa SEK/ton. Kompaktering ger en stabil och enhetlig produkt Kompaktering innebär att större partiklar formas ur aska/vatten- blandningen genom någon form av pressningsteknik. Den fuktade askan kan t.ex. pressas mellan valsar s.k. valskompaktering. Vid kompaktering kan bindemedel som t.ex. cement tillsättas för att ge extra stabila produkter eller binda askor med dålig självhärdande förmåga. En variant av valskompaktering har utvecklats inom projektet Kretsloppsanpassning av bioaskor som drevs av AssiDomän och Stora Enso, med finansiering av bl.a. Statens Energimyndighet. I projektet testades fullskalig valspelletering vid massa- och pappersbruken Fors och Frövi. Totalt har c:a ton pellets producerats i projektet, huvudsakligen av aska, men även blandningar av aska och grönlutslam samt aska och mesa har prövats. Tekniken innebär att den befuktade askan kompakteras till strängar under en spårad pressvals. Valsen kan tillverkas med valfri spårvidd. Strängarna kan därefter kapas till önskad längd. Tekniken är robust och anpassad för att kunna automatiseras i stor utsträckning. Valspelleteringsutrustningen är inbyggd i en 20-fots

33 container och utrustad med komplett styr- och reglerutrustning. Den är helt mobil och enkel att transportera och installera. För installation krävs elanslutning och instrumentluft, vidare bör den installerade containern stå under tak. Eftersom valspelleteringen kräver en homogent befuktad aska måste det också finnas bra möjligheter att styra vatteninblandningen. I projektet användes en Fejmert-askblandare, som i Fors var kopplad till ett styr- och reglersystem. Detta gav goda möjligheter att påverka satsstorlek, vattentillsats och blandningstid. I Frövi styrdes blandaren manuellt. Installation och intrimning tar ett par dagar för två personer. Normalkapaciteten är 5 ton/timme Under projekttiden har produktionen höjts till 10 ton/timme under en kortare tid utan driftsproblem. Efter pelleteringen har produkten fått efterhärda i en månad. Den färdighärdade pelleten kan hanteras, skottas och omlastas utan att den går sönder nämnvärt. Den producerade pelleten har vid lakningsförsök visat sig ha goda lakningsegenskaper. En förklaring till de goda resultaten kan vara att valspelleteringen ger nästan optimala förutsättningar för den kemiska härdningen eftersom sammanpressningen av materialet ökar kontakten mellan vatten och aska. En välhärdad valspelleterad aska kan spridas på färska hyggen så snart som markytan är vegetationsklädd. Även risken för ökad nitrifikation eller nitratutlakning är obetydlig med en sådan produkt. Totalkostnaden (drift + transporter) för valspelleteringen inom projektet beräknades till 87,30 SEK/ton TS eller 61,10 SEK/ton fuktad aska. Dessutom tillkommer en kapitalkostnad för anläggningen på mellan 28 och 80 SEK/ton aska beroende på avskrivningstid och produktion. Teknik och lakningsresultat finns utförligt beskrivna i rapporten Kretsloppsanpassning av bioaskor - utvärdering av ny teknik för pelletering av bioaskor med avseende på dels driftsegenskaper, dels miljöeffekter i skogen av askåterföring som kan laddas ner från Svenska Energiaskors hemsida, En helautomatisk valspelleteringsutrustning i drift finns vid fjärrvärmeverket i Kalmar. Den används för vetenskapliga försök av Högskolan i Kalmar. Granulering ger en enhetlig produkt som kan designas Granulering innebär att aska/vattenblandningen rullas i en trumma eller på en tallrik. Kulor bildas som torkas i varmluft för att inte klibba ihop. Granulering har skett i större skala för att användas i vetenskapliga projekt. Denna teknik har huvudsakligen gett mycket hårda partiklar med långsam utlakningshastighet. Den huvudsakliga invändningen mot tekniken är att den har varit dyr på grund av torkningen av granulerna. Idag finns granuleringstekniker där granulerna självtorkar, vilket minskar kostnaden. Vid granulering kan olika typer av bindemedel tillsättas Bild 17. Askgranuler. 31

34 Bild 18. Granuleringsutrustning från Renoma i Helsingborg. 32 för att göra slutprodukten ännu stabilare. Granulerna kan också förses med ett tätt ytskikt av t.ex. lignin eller stearat för att ytterligare sänka utlakningshastigheten. En granuleringsmetod som bygger på självtorkning av granulerna har utvecklats av företaget Renoma i Helsingborg. Metoden har varit i drift sedan Nuvarande blandning/granulering bygger på en genomströmningsblandare av samma typ som används för asfaltblandare. Efter vissa begränsade ombyggnader kan man nå en kapacitet av ton granuler/timma. Den typ av paddelblandare som idag används för befuktning av aska vid värmeverk skulle med tämligen enkla medel kunna byggas om så att de även klarar granulering. De förlagrade och kvalitetskontrollerade askmaterialen lastas till en matarficka över ett grovgaller. Grovgallret siktar bort material >50 mm. Bortsiktat material samlas upp och körs sedan över kross varefter det åter blandas in i askan. Mängden bortsiktat material varierar mellan olika askor. Renoma räknar erfarenhetsmässigt med 15 % bortsiktad mängd som grund för produktionskalkyler. Från matarfickan transporteras materialet via transportband till blandaren i en kontinuerlig process. Doseringen styrs via bandhastigheten samt bandvåg. Eventuellt bindemedel doseras via skruv, band eller pump till blandaren. Askans egen reaktivitet påverkar både valet av bindemedelstyp och mängden. Vid behov tillförs även kalkmaterial, kompletterande näringsämnen etc. Varje materialtyp har egen inmatningsenhet. Totala doseringen styrs via blandningssystemets centrala styrdator. Granulernas storlek och siktkurva styrs som en kombination av bl.a. blandningshastighet, fuktkvot, partikelsammansättning, bindemedel samt bladvinkel. Dagsproduktionen granuler ligger mellan ton. Priset varierar mellan SEK/ton färdig granul. Den största kostnaden utgörs av uppställning och intrimning av anläggningen, medan gränskostnaden per tillverkad ton d.v.s. kostnaden för varje extra ton (efter första dagen) kan hamna kring SEK/ton. Vid granulering med Renoma-metoden lagras det färdiga materialet på stack tills spridningen ska ske. Om lagringstiden överstiger en till två månader täcks stacken med ensilageplast för att minska risken för uttorkning av ytskiktet och därav följande risk för damning. Detta gäller framförallt den övre delen av stacken.

35 Vilka analyser behövs efter behandling? Analys av storleksfördelning för att få en indikation om stabiliteten En askas partikelstorlek bestäms vanligen genom siktning i standardsiktar där produkten delas upp i olika storleksfraktioner. Siktningen kan ske i torrt eller vått tillstånd, våt respektive torrsiktning. Andelen finfraktion ger en första indikation på askans stabilitet. En askprodukt där mer än 95 % av volymen utgörs av partiklar med en diameter över 4 mm till kan spridas utan att en stabilitetstest behöver göras. Har askprodukten högre andel finfraktion bör stabilitetstest göras. Analys av torrhalt för att beräkna dos Torrhalten bestäms med SS Bestämning av torrsubstans och glödningsrest i vatten, slam och sediment som kan beställas från SIS hemsida Metoden går ut på att ett askprov vägs in, får torka i värmeskåp (105 grader C) i c:a ett dygn, varefter det vägs, och torrhalten beräknas. Bestämningen bör göras i minst 5 replikat. Kompensationsgivorna beräknas i TS-mängder varför detta är en viktig parameter för att räkna ut rätt dos. Analysen utförs på färdig produkt. Bestämning av torrhalt är också ett första steg vid bestämning av stabilitet. Stabilitet/upplösningshastighet för att undvika skador Målsättningen är att askprodukterna inte ska ge direktskador på vegetationen efter spridningen. Mossor är känsliga, speciellt vitmossor, men även lavar. Det är framförallt den dammlika finfraktionen som orsakar skadorna. Den stabiliserade askan ska lösas upp under en period av 5-25 år i fält. Längre upplösningstider krävs vid spridning i hyggesfasen och kortare under gallrings- och röjningsfasen. Skogsstyrelsen har tagit fram ett stabilitetstest som görs på den andel av askan som har en kornstorlek under 4 mm. Analysen bygger på att det först görs en bestämning av askans torrhalt varefter 25 g av askan vägs upp i en 250 ml bägare. Destillerat vatten tillsätts så att provet kommer att bestå av en del torr aska till fem delar vatten. E-kolven försluts med kork och ställs på omrörning i en timme. Efter omrörningen filtreras provet med filterpapper Munktell 3 varefter konduktiviteten (elektrisk ledningsförmåga) mäts i den klara lösningen. En SIS-standard för konduktivitetsmätning, SS-EN Vattenundersökningar - Bestämning av Konduktivitet ska användas. Den kan köpas från SIS hemsida Bild 19. Askans stabilitet bör undersökas för att vegetationsskador ska kunna undvikas. Mossor är generellt känsligare för dåligt härdad aska än kärlväxter. 33

36 .Rekommenderade högsta värden för konduktiviteten finns i tabell 3 (nedan). Om askprodukten till mellan 50 och 95 % av volymen har en partikelstorlek över 4 mm:s diameter kan värdet för närmast lägre dos användas som maxvärde för konduktivitet. Orsaken till detta är att askornas fina fraktioner oftast är mer reaktiva än de grövre, och eftersom stabilitetstesten endast görs på fraktionen med mindre kornstorlek än 4 mm kommer askor med hög andel grövre fraktioner att få för höga värden i testet. Hur ska analyserna dokumenteras? Ställ krav på dokumentation av analysen Det är alltid viktigt att dokumentera analyserna och ställa krav på dokumentation när analyser köps in. Enligt Fjärrvärmeföreningens Handbok för restprodukter från förbränning ska i analysrapporten alltid anges: 1. Analysmetod 2. Vem som utfört analysen 3. Datum för analysen 4. Mätosäkerhet i resultatet En god idé är att ta fram en analysmall för resultatet från analyslaboratoriet där även de aktuella gränsvärdena från Skogsstyrelsens rekommendationer finns med. En sådan mall skulle samla alla relevanta data på ett och samma ställe och underlätta bedömningen av askan. Finns varudeklaration för askor? Nej, men en sådan behövs I dagsläget finns ingen standard för deklaration av behandlade askor. Det vore bra att snabbt skapa en sådan standard genom en överenskommelse mellan aktörerna i askåterföringskedjan. Deklarationen bör ange varifrån askan kommer, och innehålla en grov beskrivning av bränslet. Totalhalter av näringsämnen och metaller bör ingå liksom resultatet av ett stabilitetstest. Vidare bör det framgå vilket laboratorium som gjort analyserna och vem som ansvarat för utförandet. Deklarationen bör också innehålla en beskrivning av partikelstorlek och fukthalt. Tabell 3. Maxvärden för EC (elektrisk konduktivitet, ms/m). Från Skogsstyrelsens rekommendationer, (remissversionen) som beräknas finnas i en tryckt version på Skogsstyrelsens hemsida under första halvan av Dos (ton TS) Maxvärde för konduktivitet (ms/m) <

37 Planering och utförande av spridning Vad säger regelverket om askspridning? SVL:s allmänna råd sätter gränser Vi har tidigare konstaterat att i föreskrifterna till skogsvårdslagen 30 finns formuleringen: När träddelar utöver stamvirke tas ut ur skogen skall, när så erfordras, åtgärder vidtas före, i samband med eller efter uttaget så att skador inte uppkommer på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans. I det allmänna rådet till paragrafen finns också anvisningar om hur spridningen bör gå till: Vid användande av aska vid vitaliseringsgödsling och kompensationsgödsling bör, för att undvika eller begränsa skador på miljön, askans mängd, form och sammansättning samt tidpunkt för åtgärder väljas så att kväveutlakning och förluster av tillförd näring begränsas. Exempelvis bör askan ha sitt ursprung i biobränsle samt vara stabiliserad och långsamlöslig. Dessutom bör den totala tillförseln av skadliga ämnen (t.ex. tungmetaller) under ett bestånds omloppstid inte överstiga den bortförsel av sådana ämnen som sker genom det totala biomassauttaget. Vid kompensationsgödsling bör sammantaget under Bild 20. Markspridning av aska med en ombyggd skotare på ett hygge utanför Frövi. 35

38 Bild 21. Ta hänsyn till natur- och kulturvärden. Undantag hänsynskrävande biotoper redan vid spridningsplaneringen, i detta fall en fångstgrop. 36 ett bestånds omloppstid inte mer än 3 ton aska TS (torrsubstans) tillföras per hektar. Ta hänsyn till natur och kultur SVL 30 gäller precis som vid skogsbränsleuttaget i sin helhet och det innebär alltså att aska inte ska spridas på skogliga impediment eller i hänsynskrävande biotoper. Vidare finns i förordningen till SVL 30 en formulering om skador på mark och vatten. När skogsgödsling, vitaliseringsgödsling, kompensationsgödsling eller spridning av bekämpningsmedel utförs, skall detta ske så att skador på miljön undviks eller begränsas. Detta innebär i praktiken att mark- och körskador ska undvikas och att skyddszoner ska tillämpas vid spridningen. För askspridning är det rimligt att använda samma regelverk som vid spridning av kvävegödselmedel. En skyddszon på 50 m bör lämnas mot vattentäkt, mot andra vattendrag bör skyddszonens bredd vara minst 20 m. Det är lämpligt att öka skyddszonens bredd om marken lutar kraftigt. Glöm inte att anmäla för samråd Spridning av aska ska anmälas för samråd enligt miljöbalken 12 kap 6. Skogsstyrelsen är samrådsmyndighet, vilket regleras i SFS (svensk författningssamling) 1998:900. I SFS 1998:904 Förordning om täkter och anmälan om samråd 8, regleras hur samrådet ska gå till. Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 miljöbalken skall vara skriftlig och åtföljas av en karta samt innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. En anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken. Anmälan för samråd skall vidare innehålla uppgifter om fastighetsägare och nyttjanderättshavare som berörs av verksamheten eller åtgärden. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får efter samråd med Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter meddela föreskrifter om vilka ytterligare uppgifter en sådan anmälan skall innehålla. Samrådet skall vara Skogsstyrelsen tillhanda minst 6 veckor före verksamhetens start, regelverket är i princip detsamma som vid hyggesanmälan. Blankett för samråd finns att hämta på Skogsstyrelsens hemsida Miljökonsekvensbeskrivning krävs inte i det enskilda fallet, under förutsättning att det är ren stabiliserad skogsbränsleaska som ska spridas.

39 Skogsstyrelsen har genomfört en miljökonsekvensbeskrivning av skogsbränsleuttag, asktillförsel och näringskompensation 1998, vilken finns publicerad som Skogsstyrelsens Rapport Under förutsättning att Skogsstyrelsen inte har något att invända mot spridningen kan ett positivt besked lämnas till verksamhetsutövaren. Spridningen är då en angelägenhet för markägaren och verksamhetsutövar en. Om Skogsstyrelsen däremot har något att invända ska även synpunkter från länsstyrelsen inhämtas före beslut, enligt SFS 1998:904, 9. Skogsstyrelsen håller i kontakten med länsstyrelse och kommun Det är lämpligt att en kontaktkanal och informationsrutin skapas mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelsen för samrådsärenden. Kanske vill länsstyrelsen i berörd region ha information om alla samrådsärenden, kanske bara om de som leder till ett beslut. Det är dock viktigt att påpeka att beslutet är Skogsstyrelsens och att kontakterna med markägaren/verksamhetsutövaren sköts genom Skogsstyrelsens försorg så att inte problem med parallell information uppstår. Ofta vill även kommunen ha besked om spridning ska ske, även denna information sker lämpligen genom Skogsstyrelsens försorg. Hur beräknas mängden aska för kompensation? Kompensation kan beräknas med schablon Kompensation bör normalt ske efter uttag av skogsbränsle. Man kan även kompensera för stamvedsuttag, speciellt i starkt försurade områden i södra Sverige. På torvmarker kan kompensation även ske efter uttag av endast stamved. Givorna beräknas dels utifrån hur mycket näring och kalkverkan som försvunnit i samband med uttaget, dels utifrån att mängden tungmetaller inte ska öka i marken. Kompensationen behöver i normalfallet inte beräknas exakt. Två ton aska Tabell 4. Doser enligt näringsbalansmetoden. Från Skogsstyrelsens rekommendationer, (remissversionen) som beräknas finnas i en tryckt version på Skogsstyrelsens hemsida under första halvan av Om GROT-uttaget motsvarar en askmängd mindre än 0,5 ton (TS), behöver kompensation inte ske. Uttag Ståndortsindex- Markens bördighet. Kompenserande dos, ton aska TS/ha och omloppstid G18 G26 G34 T18 T26 B18 B26 All stamved under omloppstiden 1,5 2 2,5 0,8 1,2 1,4 2,1 Slutaverkning Röjning/Gallring GROT utan barr/löv 0,7 0,8 0,9 0,2 0,3 0,4 0,5 GROT med barr/löv 1,1 1,3 1,4 0,3 0,4 Försenad röjning 0,4 0,5 0,6 0,2 0,3 0,3 0,6 Samtliga gallringar utan barr/löv 0,3 0,6 0,8 0,1 0,2 0,2 0,3 Samtliga gallringar med barr/löv 0,6 1 1,3 0,2 0,3 37

40 Bild 22. Markspridare av olika storlekar. Både små jordbrukstraktorer och stora ombyggda skotare används. 38 (TS) per hektar räcker som kompensation på boniteter under T23 och G23. På bättre marker kan givan 3 ton aska per hektar användas. Givorna kan beräknas mer exakt med hjälp av beräkningsprogrammet Snurran.xls som är framtaget av Skogforsk. Snurra kan hämtas från Skogforsks hemsida (sök på snurran med sökfunktionen på hemsidan). Som tabell 4 (på sidan 37) återfinns de med Snurran beräknade tabeller som finns med i Skogsstyrelsens rekommendationer men i något modifierad form. Riktlinjerna är framtagna för fastmark men kan användas även på torvmark. Givorna ska dock inte överstiga 3 ton aska TS per hektar och omloppstid. Hur går spridning av aska till? Aska sprids endera med en markgående spridare, ofta en ombyggd skotare, eller med helikopter. Båda teknikerna används men markspridning i betydligt i större omfattning. Goda erfarenheter från helikopterspridning av kvävegödsel kan kanske på sikt göra helikoptern intressant. För närvarande är markspridning den billigaste metoden. Markspridning billigast och mest använt Spridningen sker ofta i växande bestånd eftersom kraven på askans stabiliseringsgrad då är mindre än vid spridning på hyggen. Markspridare kan köra på stickvägar. De kan vara 2,60 m breda skotare som lastar upp till 6 ton per lass. Spridningsbredden är c:a 25 m. Mindre traktorer kan gå fram i beståndet utan att nyttja stickvägar. Det rör sig då ofta om jordbrukstraktorer av olika slag. Lastningskapaciteten är 2-3 ton, bredden 1,80 m och spridningsbredden m. En skotare kan sprida ton per dag medan en mindre maskin klarar ton. Spridningsaggregatet består av en behållare med matarband i botten. I den bakre delen av bandet finns en lucka genom vilken askan släpps ner på en eller två spridartallrikar som kastar ut askan solfjäderformat åt båda håll. Givan bestäms av bandhastighet och lucköppning. På mer avancerade maskiner är bandhastigheten kopplad till fordonets hastighet. Sådan hastighetsberoende spridning anses inte ha så stort värde vid spridning på skogsmark. Körhastigheten ligger oftast mycket stabilt på 50 m/min vilket ger en jämn spridning även utan denna anordning. Problem med barkskador har observerats vid några tillfäl-

41 len i samband med markspridning i bestånd. Om spridningen sker på blöta marker, vid nederbörd eller vid fel årstid kan även kör- och rotskador uppstå. Det saknas i dagsläget vetenskapliga studier av spridning på hyggen vilket är synd då kostnaden troligen kan pressas en hel del vid sådan spridning. Spridningsbredden kan ökas vilket leder till minskad körning och bättre ekonomi. Spridning på hyggen är tänkbar tills plantorna har nått en höjd på 0,7 m men metoden kräver en väl stabiliserad askprodukt. Det är en fördel om spridaren är godkänd enligt svensk FSC-standard eftersom en del större markägare kräver det. Föraren ska naturligtvis även ha genomgått Grönt Kort utbildning eller motsvarande samt ha någon form av ansvarsförsäkring som täcker eventuella skador. Spridning av aska med traktor på skogsmark (i bestånd) kostar kr/ton askprodukt, plus kr/ton för transport av askan till spridningsplatsen (inom 60 km). Helikopterspridning där traktorn inte kommer fram I täta bestånd där vägar saknas, marken lutar kraftigt eller är storblockig, så att markgående spridare inte kommer fram, kan helikopterspridning komma i fråga. Kostnaderna är avsevärt högre vid helikopterspridning men spridningskapaciteten är stor, upp till 40 ton/timme. Helikopterns konkurrenskraft ökar med mindre giva och med granulerad eller pelleterad aska som det finns bra helikopterburna spridare för. Sådan aska ger också säkrare spridning och mindre vindavdrift. Helikopterspridningens konkurrenskraft ökar också vid mycket stora objekt eller vid många små objekt inom en begränsad area. Detta beror på att grund- eller uppställningskostnaden för helikoterspridning är hög medan driftskostnaden är blygsammare. Vid helikopterspridning kan det vara problem att få en bra spridningsbild, framförallt vid användning av krossaska med mycket finfraktion. Hur ska markägarkontakter ske? Regionala förhållanden avgör Ett grundläggande problem med spridning av aska för kompensation på skogsmark är att det är många inblandade i kedjan från skogsbränsleuttag till spridning av stabiliserad aska. Bild 23. Helikopter med spridningsaggregat. Bild:Samueli Rinne VVT, Finland 39

42 .Markägaren uppdrar åt ett skogsföretag att sköta skogsbränsleuttaget, skogsföretaget säljer vidare till en skogsbränsleleverantör som i sin tur har kontrakt med ett eller flera värmeverk där askan produceras. En askentreprenör sköter stabilisering och en spridningsentreprenör står för spridningen på skogsmarken där uttaget har skett eller förväntas ske. Några olika modeller har utvecklats i landet. I sydöstra Sverige har Skogsstyrelsen tagit på sig att organisera stabilisering och spridningen av aska på uppdragsbasis. Värmeverken har betalat för att bli kvitt askan, privata skogsägare en mindre summa för planering och spridning. Skogsstyrelsen har stått för planering, och kontakter med markägare och underentreprenörer. I några fall har värmeverk själva initierat askåterföring och tagit kontakt med markägare som efterfrågat aska. En annan variant för värmeverk med kretsloppsambitioner eller myndighetskrav på sig att återföra askan är att skriva in i leveransvillkoren med skogsbränsleleverantörerna att dessa ska se till att askan kommer tillbaka till skogen. Ansvaret förskjuts då till aktörer närmare markägarna Flera större skogsbränsleleverantörer har också själva tagit på sig uppgiften att organisera askåterföring. Askåterföringen sker då till egen mark eller till andras marker där leverantörerna köpt upp skogsbränslen. Även i detta fall blir kopplingen mellan uttaget och kompensationen tydlig. Markägaren å sin sida är i princip skyldig att se till att ingen miljöfarlig produkt sprids på hans mark. Det är också markägaren som ansvarar för att spridningen anmäls för samråd hos Skogsstyrelsen. Markägaren måste därför alltid ge sitt tillstånd vid spridning. Det bästa är naturligtvis att spridningen sker på initiativ av markägaren. För att underlätta detta är det viktigt att Skogsstyrelsen och skogsbränsleentreprenörerna har god kännedom om vilka möjligheter som erbjuds inom regionen för att kunna ge goda råd till markägare som är intresserade av skogsbränsleuttag och askåterföring. Vilka marker är lämpliga för spridning? Kompensera på högproduktiva marker Eftersom askspridningen ses som en kretslopps- och kompensationsgödslingsåtgärd ska spridningen i första hand ske på skogsmark som nyttjats eller kommer att nyttjas för uttag av skogsbränsle. Det går även bra att kompensera för stamvedsuttag på mark där aktivt skogsbruk bedrivits. Detta innebär att skogliga impediment, nyckelbiotoper, hänsynsytor, kantzoner till våtmarker, sjöar och bäckar mm inte kommer ifråga för spridning, vilket heller inte är lämpligt av naturvårdsskäl. Torra magra marker, t.ex. lavmarker bör också undantas, på sådana marker har askspridning också visat sig ge tillväxtminskning, åtminstone på kortare sikt. Fuktiga och blöta marker bör också undantas från både skogsbränsleuttag och markspridning av aska på grund av risken för markskador. Hänsyn ska också tas till kulturlämningar då de annars riskerar att skadas eller påverkas vid spridningen. En generell regel är att kompensationen är särskilt viktig på bördiga marker, både för att skogsbränsleuttagen blir större där och för att kompensationsgödslingen kan ge en viss produktionshöjning. Även på starkt försurad mark 40

43 och torvmark ska alltid kompensation ske vid skogsbränsleuttag. Enligt finska undersökningar leder askspridning på torvmarker generellt till ganska stora tillväxtökningar. Sådan spridning i produktionshöjande syfte utan kopplig till skogsbränsleuttag har tidigare undvikits i Sverige, men bör kunna övervägas på dikade starkt störda torvmarker utan direkta naturvärden. På dessa marker kan också rena stamvedsuttag motivera kompensation, maxgivan är som alltid 3 ton TS per hektar. Sprid i gallringsbestånd eller på hyggen med etablerad vegetation När det gäller skogsfasen sprids aska normalt i gallringsbestånd eller på hyggen. I båda fallen bör spridningen komma relativt snabbt efter åtgärden medan framkomligheten är god. På hyggen är det dock viktigt att en markvegetation är etablerad före spridning. Bakgrunden är att asktillförsel när marken är utan vegetation ökar risken för nitrifikation och urlakningsförluster av kalium och nitrat. Spridning på hyggen är annars tilltalande av ekonomiska skäl då aggregat med stor spridningsbredd kan användas. På hyggen blir körningen dessutom enkel, snabb och därmed billig. Spridning på hyggen ställer dock högre krav på att askprodukten är väl stabiliserad. Helst ska 95 % av askproduktens volym bestå av partiklar med en diameter större än 4 mm. Askor som har kortare upplösningstid bör bara spridas i slutna bestånd, lämpligen i gallringsbestånd där befintliga stickvägar kan nyttjas. De minsta spridarna kan gå fram i glesa bestånd utan stickvägar. Det rör sig då om små ombyggda jordbrukstraktorer. Vilka årstider är lämpliga för spridning? Undvik tjällossning och savning Generellt gäller samma hänsynsregler vid askspridning som vid andra skogliga åtgärder. Hänsyn ska tas så att skador på mark och i vatten undviks eller begränsas. Det är inte lämpligt att sprida aska under tjällossningen då risken för markskador är uppenbar. Spridning i bestånd bör också undvikas under savningsperioden, eftersom barkskador då lätt kan uppkomma. I Skogsstyrelsens rekommendationer står: Kompensationsgödsling under perioder med snö, tjäle eller hög avrinning ska ske på sådant sätt att näringsämnen inte riskerar att hamna i sjöar och vattendrag och därigenom inte komma mark och växter till del. Detta medför att hårt stabiliserad aska med begränsad finfraktion i princip kan spridas året om medan mera snabblösliga askprodukter inte bör spridas på tjälad mark. Principen är att spridningsmetod, produkt och spridningstidpunkt ska Bild 24. Sprid i gallringsbestånd eller på hyggen med etablerad vegetation. 41

44 Bild 25. Undvik spridning i tjällossning och savningsperiod. Vinterspridning är inget hinder om askan är väl stabiliserad. 42 väljas så att näringsämnena tas upp och kommer vegetationen till del. Större svarta partiklar smälter ner genom snö och fastnar i markens fältskikt medan riktigt små dammkorn lätt följer med avrinnande vatten. När är det möjligt eller lämpligt med tillsatser till askan? Tillsats av kväve i norr Kväve är normalt det näringsämne som begränsar tillväxten på skogsmark. I dagsläget är det atmosfäriska nedfallet av kväveföreningar, huvudsakligen orsakat av mänsklig verksamhet, mycket stort i södra Sverige. I sydvästra Sverige är nedfallet kg N per hektar och år, vilket kan jämföras med ca 3 kg per hektar och år i norra Sverige. Detta kväve leder troligen till en ökning av skogsproduktionen. Det har också visat sig att skogsmark har stor potential att lagra upp kväve vid kvävegödsling, vilket stämmer bra överens med att man hittills oftast inte noterat förhöjd utlakning från växande skog. Däremot har man noterat att utlakningen blir större under hyggesfasen när kväve tillförts, och att förekomsten av kvävegynnade arter i fältfloran har ökat i södra Sverige. En rimlig slutsats är att en ökad utlakning i hyggesfasen är att vänta från alla marker med en överbalanserad kvävebudget. En sådan uppträder då tillförseln av kväve under omloppstiden är större än bortförseln via skörd och normal utlakning. Ökad tillgång på ammonium t.ex. i samband med gödsling ökar risken för nitrifikation vilket bidrar till markförsurning om vegetationen inte hinner ta upp det bildade nitratet. Ett ökat nitratläckage påskyndar borttransporten av markens kalkverkan och kan öka lustgasbildningen i utströmningsområden. Lustgas bidrar till växthuseffekten. Ökade kvävehalter i kusthaven förändrar artsammansättningen och leder till övergödningsproblem. Även om träden växer bättre vid ökad tillgång på kväve är alltså en sådan ökning inte önskvärd av andra skäl. Schematiska beräkningar visar att på medelgod mark där skogsbränsleuttag görs i både gallring och slutavverkning kan kvävekompensation behövas om depositionen understiger 5 kg per hektar och år, d.v.s. ungefär norr om linjen Sundsvall-Östersund. För högre boniteter går gränsen längre söderut, och för lägre längre norrut. Det finns dock osäkerheter i dessa budgetskattningar som fortsatt forskning kan bidra till att reducera. Förutsatt att kvävedepositionen sjunker framgent kan kvävekompensation motiveras även längre söderut. Skogsstyrelsens allmänna råd för kvävegöds-

45 Bild 26. Tack vare omfattande utsläppsbegränsningar av svavel kommer stora delar av skogsmarken troligen att återhämta sig, men återhämtningen av de svårast försurade markerna kommer att ta tid och riskerar att bli ofullständig. ling bör följas för att negativa miljöeffekter ska undvikas. Dessa revideras just nu och en ny version beräknas vara klar under april Kvävegödselmedlet kan spridas samtidigt med askan under förutsättning att storleksfördelningen på askprodukt och gödselmedel är sådan att det går att få en jämn spridningsbild och produkterna är så pass stabila att man inte får bildning och avgång av ammoniak. En sådan spridning bör också ske i ett starkt växande bestånd, t.ex. i gallringsskog. Tillsats av kalk i sydväst År 1989 uppdrog dåvarande Miljö- och energidepartementet åt Skogsstyrelsen att planera och utveckla beredskap för kalknings- och vitaliseringsinsatser på skogsmark. Försöksperioden har därefter förlängts ett år i taget och Skogsstyrelsen har nu bedrivit försöksåtgärder mot markförsurning i 15 år. Markförsurningen har under tiden fortsatt, och framförallt i sydvästra Sverige, har ph och kalkverkan minskat. Halten oorganiskt aluminium i mark- och avrinningsvatten har ökat. Detta har lett till negativa effekter på den biologiska mångfalden i vatten, framförallt i mindre skogsvatten som inte påverkats av den storskaliga sjökalkning som bedrivits. Tack vare omfattande utsläppsbegränsningar av svavel kommer stora delar av skogsmarken troligen att återhämta sig, men återhämtningen av de svårast försurade markerna kommer att ske långsamt och ofullständigt. Kompensation för uttag av skogsbränsle ska enligt Skogsstyrelsens rekommendationer göras i hela landet, men det är särskilt angeläget att så sker i starkt försurade områden. På dessa marker är det lämpligt att använda en blandning av aska och kalk. Målområden är marker som riskerar att förbli försurade eller som inte kommer att återhämta sig inom år. För att hitta dessa områden kan en mätning av oorganiskt aluminium och ph i avrinnande vatten göras. Kriterier för oacceptabla värden är under utveckling. En vanlig metod går ut på att tillföra en blandning av 2 ton aska och 2 ton kalk. Kalken ska utgöras av karbonatkalksten 43

46 Bild 27. Växelflak, ett exempel på en bra logistiklösning. 44 och/eller dolomit och ha en kornstorleksfördelning som medger en långsam upplösning. Behandlingen bör ske avrinningsområdesvis och den kan också ske oberoende av skogsbränsleuttag. Kalk bör inte tillsättas i avrinningsområden där surheten i avrinningsvattnet har naturliga orsaker, eller starkt kvävebelastade marker där risken för ökad kväveutlakning på grund av nitrifikation kan anses överhängande. Skogsbränsleuttag kan ha positiva effekter på starkt kvävebelastade marker eftersom kväve bortförs med skogsbränslet, mängden utlakningsbart kväve minskar och hyggesvegetationen har lättare att etablera sig. I sådana situationer är det också bra att ta ut skogsbränsle med barr eftersom kvävehalterna i barren är högre än i grenar och toppar. Hur ser en bra logistiklösning ut? Containersystem och väl planerade transporter sparar pengar Transporter utgör en hög kostnad i samband med såväl uttag av skogsbränsle som askåterföring. Ett sätt att minska kostnaderna är att använda returtransporter. Storsäck har prövats men används sällan, troligen på grund av att kostnader för säckar och fyllning gör hanteringen kostsam. Ofta används ett liftdumpersystem av samma typ som används för sopor eller växelflak. Systemen nyttjar relativt lätta fordon, vilket ger en hög nyttolast. Det är lätt att ställa av container eller flak i skogen även om underlaget är ojämnt, och bottenytan är liten vilket gör det lättare att lasta spridarna. Alla transporter ska vid behov kunna övertäckas vid såväl vägtransporter som vid upplagsplatser i skogen. Även avståndet mellan askcontainern och spridningstrakten är kritiskt eftersom spridarna har låg topphastighet även då de går tomma. Spridningstrakter på längre avstånd än en km från en uppställningsplats gör spridningen avsevärt dyrare, och helst ska avståndet inte överstiga 500 m. En noggrann planering av spridningen med uppställningsplatser för containrar vid skogsbilväg och spridningstrakter i nära anslutning ger en kostnadseffektiv spridning. Ibland tippas även askan direkt på vägytan vid en vändplan eller parkeringsficka. Det är i sådana fall viktigt att högen inte får ligga mer än ett eller ett par dygn och att all aska tas med vid lastningen av spridaren. Tippning direkt på skogsmark är inte att rekommendera då det är svårt att få upp all aska och att stenar eller vege-

47 tation kan komma med vid lastningen och sedan ställa till problem vid spridningen. Lovande försök med tippning på viraduk eller tjock presssening har också gjorts. Hur ska spridningen följas upp? Dokumentera spridningen I Skogsstyrelsens rekommendationer föreslås dokumentation av spridningen. Ett bra arbetssätt är att spridningsentreprenören som utför spridningen dokumenterar nödvändiga uppgifter som t.ex. datum, giva och produkt på ett för ändamålet utformat formulär. Formuläret kompletteras med en karta och dokumentationen överlämnas sedan till markägaren för att föras in i fastighetens skogsbruksplan. Om spridningen skett i samband med ett GROT-uttag ska även detta dokumenteras t.ex. mängd, trädslag, om barren lämnas kvar eller ej samt tidpunkt när uttaget skett. Moderna GIS-baserade uppföljningssystem finns Det är viktigt att följa upp att askan blir jämnt spridd på spridningslokalen. Spridningen bör ske så att mer än dubbel giva hamnar på högst 10 % av den behandlade arealen. En manuell metod för uppföljning av giva och spridningsjämnhet håller på att utvecklas av Skogsstyrelsen. Manuell uppföljning är dock tidskrävande och ger ändå en relativt begränsad information om spridningen. Ett modernt uppföljningssystem, GödUpp för uppföljning av helikopterspridning av kvävegödselmedel är framtaget av Skogforsk. Det bygger på att spridningsbilden räknats om till en matematisk funktion som tillsammans med GPS-information om helikopterns.positioner under spridningen ger information om giva och täckning. Efter spridning kan då totalgiva, giva/ytenhet samt mängd gödselmedel som hamnat utanför spridningsområdet beräknas. Metoden presenterades i Skogforsk - Resultat nr Idag finns färdiga applikationer även för traktorspridning. Dessa kan även användas för uppföljning av askspridning. Bild 28. Modernt GIS/ GPS-baserat uppföljningssystem. 45

Ser du marken för träden?... 2. Hur påverkar försurningen skogsekosystemet?... 13. Från GROT till aska-vad händer vid värmeverket?...

Ser du marken för träden?... 2. Hur påverkar försurningen skogsekosystemet?... 13. Från GROT till aska-vad händer vid värmeverket?... Swedish education material package- Ett nationellt utbildningspaket som består av fem kompendier och fyra power-point-presentationer. Kompendierna är sammanfogade i detta dokument medan PPT-presentationerna

Läs mer

Mer skogsbränslen Så påverkar det skog och miljö

Mer skogsbränslen Så påverkar det skog och miljö Mer skogsbränslen Så påverkar det skog och miljö Vill du läsa mer? Den här publikationen är en förkortad och anpassad version av Energimyndighetens rapport Konsekvenser av ett ökat uttag av skogsbränslen

Läs mer

ATT ANVÄNDA ASKOR RÄTT

ATT ANVÄNDA ASKOR RÄTT ATT ANVÄNDA ASKOR RÄTT - Handbok för miljöprövning av askor Så gör du en tillståndsansökan enligt miljöbalken för att få använda askor - tips, mallar och checklistor Sida 0 Askor en resurs rätt använd

Läs mer

Att använda avfall som anläggningsmaterial

Att använda avfall som anläggningsmaterial Att använda avfall som anläggningsmaterial Sammanfattning av projektet, handläggarstöd samt information till verksamhetsutövare Miljösamverkan Västerbotten januari - december 2013 Version riktad till verksamhetsutövare,

Läs mer

Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013

Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013 Mot effektivare avfallshantering vad har vi uppnått? Verksamhetsrapport 2010-2013 Innehållsförteckning FÖRORD VILKA SVAR HAR VI FÅTT? BIOLOGISK BEHANDLING Skräddarsydd insamling för varje kommun Plaster

Läs mer

Tekniska och miljömässiga problem vid eldning av spannmål - en förstudie

Tekniska och miljömässiga problem vid eldning av spannmål - en förstudie Marie Rönnbäck, Olof Arkelöv Tekniska och miljömässiga problem vid eldning av spannmål - en förstudie Technical and environmental problems during combustion of grains - a preliminary study 2 SP Sveriges

Läs mer

Hantering av schaktmassor

Hantering av schaktmassor Vägledningsmaterial Hantering av schaktmassor Tillsynsprojekt 2013 -sta Kristianstad 17 januari 2013 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING..3 ANVÄNDNING AV SCHAKTMASSOR...5 Tillsynsmyndighet..5 Allmänt om handläggningsrutiner..5

Läs mer

NÄRVÄRME MED BIOBRÄNSLEN. Vägledning från idé till färdig anläggning

NÄRVÄRME MED BIOBRÄNSLEN. Vägledning från idé till färdig anläggning NÄRVÄRME MED BIOBRÄNSLEN Vägledning från idé till färdig anläggning Underlag för utformning, ansökan / anmälan, tillsyn och uppföljning av biobränslebaserade värmeanläggningar, 0,3-10 MW -- miljökrav och

Läs mer

MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN

MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN MILJÖFAKTABOK FÖR BRÄNSLEN Del 2. Bakgrundsinformation och Stefan Uppenberg, Mats Almemark, Magnus Brandel, Lars-Gunnar Lindfors, Hans-Olof Marcus, Håkan Stripple, Alexandra Wachtmeister, Lars Zetterberg

Läs mer

Om skogsindustrins arbete för att bevara den biologiska mångfalden

Om skogsindustrins arbete för att bevara den biologiska mångfalden Om skogsindustrins arbete för att bevara den biologiska mångfalden Innehåll Så bevarar vi artrikedomen i skogen - 2 Utmaningen - 4 Det svenska skogsbruket - 8 De politiska målen - 14 Miljömålen - 16 SKOGSINDUSTRINS

Läs mer

Rapport Nr 4/07. Miljöledning och Giftfri miljö. kemikaliefrågorna i teori och praktik K E M I K A L I E I N S P E K T I O N E N

Rapport Nr 4/07. Miljöledning och Giftfri miljö. kemikaliefrågorna i teori och praktik K E M I K A L I E I N S P E K T I O N E N Rapport Nr 4/07 E n r a p p o r t f r å n K e m i k a l i e i n s p e k t i o n e n w w w. k e m i. s e Miljöledning och Giftfri miljö kemikaliefrågorna i teori och praktik Rapporten är framtagen i samarbete

Läs mer

Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling

Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling Tio perspektiv på framtida avfallsbehandling 1 Denna bok är författad av Profu AB och kan beställas från: Profu i Göteborg AB Götaforsliden 13 nedre 431 34

Läs mer

ett nyhetsbrev från mannheimer swartling november 2014 Miljöaffärer TEMA: Avfall framtidens resurser

ett nyhetsbrev från mannheimer swartling november 2014 Miljöaffärer TEMA: Avfall framtidens resurser ett nyhetsbrev från mannheimer swartling november 2014 Miljöaffärer TEMA: Avfall framtidens resurser ansvarig utgivare partner bo hansson 040-698 58 38, bha@msa.se redaktion partner bo hansson senior associate

Läs mer

Texthäftet innehåller

Texthäftet innehåller ENERGIKÄLLOR Från solen hämtar vi det mesta av den energi vi använder för att omvandla till ljus, kraft och värme. För att skapa ett framtida uthålligt energisystem krävs både utveckling av dagens energisystem

Läs mer

SPCR 178. Certifieringsregler för System för Kvalitetssäkring av fraktioner från små avlopp

SPCR 178. Certifieringsregler för System för Kvalitetssäkring av fraktioner från små avlopp SPCR 178 Certifieringsregler för System för Kvalitetssäkring av fraktioner från små avlopp SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut SP Technical Research Institute of Sweden Certifiering - Certification

Läs mer

de svenska MILJÖMÅLEN en introduktion

de svenska MILJÖMÅLEN en introduktion de svenska MILJÖMÅLEN en introduktion A innehåll 1 Mål för Sveriges miljöarbete 2 Miljömålen ett system med flera mål 4 Hur vi arbetar med miljömålen i praktiken 6 Samarbete för att nå miljömålen 8 Sveriges

Läs mer

Miljöbalken Så berör den dig som företagare

Miljöbalken Så berör den dig som företagare november 2013 Miljöbalken Så berör den dig som företagare Miljöbalkens regler ska följas av alla och det är din skyldighet, i rollen som företagare, att känna till hur din verksamhet är berörd av bestämmelserna

Läs mer

En liten bok om vatten

En liten bok om vatten En liten bok om vatten Vatten är liv och vatten är levande. Vattnet i din kran har sannolikt varit grundvatten eller ingått i sjöar, vattendrag eller hav. Om vi inte är rädda om våra vattenekosystem kommer

Läs mer

Små avloppsanläggningar

Små avloppsanläggningar Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon 010-698 60 00 publikationer@havochvatten.se www.havochvatten.se/publikationer Små avloppsanläggningar Handbok till

Läs mer

Vägledning för muddring och kvittblivning av muddringsmassor

Vägledning för muddring och kvittblivning av muddringsmassor Vägledning för muddring och kvittblivning av muddringsmassor 2006-11-29 Omslagsfotografiet visar muddringsarbeten 2002 på Blidö, Oxhalsö i Norrtälje kommun. Om detta mudderverk är en ättling till den ärevördiga

Läs mer

Når vi miljömålen? En bedömning för Södermanlands län 2012. Rapport 2013:1

Når vi miljömålen? En bedömning för Södermanlands län 2012. Rapport 2013:1 Når vi miljömålen? En bedömning för Södermanlands län 2012 Rapport 2013:1 1 Regionala miljönyheter direkt till din epost! Som du kan läsa om på sidan 3 och 4 går vi nu in i ett omfattande arbete med att

Läs mer

Kemin och hållbar utveckling

Kemin och hållbar utveckling 15 Kemin och hållbar utveckling I det här kapitlet presenteras några av våra mest angelägna miljöfrågor. Alla har direkt anknytning till Kemi A. Vi har tänkt oss att du, efter eget val, kan fördjupa dig

Läs mer

VARIA 534. Ansvar och regler vid stranderosion. Peggy Lerman Bengt Rydell

VARIA 534. Ansvar och regler vid stranderosion. Peggy Lerman Bengt Rydell VARIA 534 Ansvar och regler vid stranderosion Peggy Lerman Bengt Rydell SGI SGI SAMORDNINGSANSVAR FÖR STRANDEROSION Varia Beställning ISSN ISRN Projektnummer SGI Dnr SGI Statens geotekniska institut (SGI)

Läs mer

Vägledning för hantering av markavvattning

Vägledning för hantering av markavvattning Vägledning för hantering av markavvattning 2006-12-01 1. INLEDNING...4 2. LAGSTIFTNINGENS HISTORIA...5 3. VAD OMFATTAS AV MARKAVVATTNINGSBESTÄMMELSERNA?...6 3.1 Miljöbalkens definition av vattenverksamhet

Läs mer

Frågor och svar. om använt kärnbränsle

Frågor och svar. om använt kärnbränsle Frågor och svar om använt kärnbränsle 1 2 Innehåll Inledning... 5 Frågor om: Använt kärnbränsle... 7 Ansvar för slutförvaringen... 13 Hantering av det använda kärnbränslet idag... 19 Planer för slutförvaringen...

Läs mer

FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012. Steg på vägen tre fokusområden för politiken

FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012. Steg på vägen tre fokusområden för politiken FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012 Steg på vägen tre fokusområden för politiken 1 Naturvårdsverkets förslag till fokusområden för politiken Vi har i samverkan med myndigheter och organisationer utvärderat

Läs mer

Systematisering, analys. för småskalig biobränsleanvändning

Systematisering, analys. för småskalig biobränsleanvändning Systematisering, analys och sammanvägning av relevant kunskap för småskalig biobränsleanvändning ER [Klicka och skriv ER-nummer här - ER-nummer erhålls från förlaget] Böcker och rapporter utgivna av Statens

Läs mer

En dörr in för skogsägare

En dörr in för skogsägare En dörr in för skogsägare Del 2 - Slutrapport En dörr in för ansökningar och anmälningar Förstudie om samordnad ärendehantering i frågor som rör skog 2011-07-07 Länsstyrelsen Blekinge län Ulf Lundgren

Läs mer

Återvinna fosfor. hur bråttom är det?

Återvinna fosfor. hur bråttom är det? Återvinna fosfor hur bråttom är det? Fosfor är nödvändigt för allt liv och för all matproduktion. Nu varnar forskare för att fosforreserverna kan ta slut fortare än vi anar. Men är läget verkligen så allvarligt

Läs mer

Den blinda klädimporten

Den blinda klädimporten Rapport nr 21 Den blinda klädimporten Miljöeffekter från produktionen av kläder som importeras till Sverige SwedWatch SwedWatch Den blinda klädimporten 1 SwedWatch är en religiöst och partipolitiskt obunden

Läs mer