SPETS TRYGG REBELL DÖDEN NU DESIGNAR VI. Lädret har varit Pauls andra skinn i två decennier. Allt är yta. Tidning i tidningen: Klädkoden, start s.

Transkript

1 »Det var en helt ny värld som öppnade sig. Där såg jag att wow, det finns en stil i Japan som mitt namn är skrivet på.«sid 72 SPETS Allt är yta. NU DESIGNAR VI DÖDEN TRYGG REBELL Lädret har varit Pauls andra skinn i två decennier. + FRÅN FINSALONG TILL OUTLET: DET HÄR ÄR SKJORTAN / I TOREKOV ÄR BADROCKS- MODET FÖR ALLTID OHOTAT / HATTENS TID ÄR NU / FLÄCKEN GÅR ATT BESEGRA! / DET HÄR ÄR SVERIGES FÖRSTA POLISSLÖJA Tidning i tidningen: Klädkoden, start s. 35

2 1751 Redaktionskollen: Vilket plagg skulle du aldrig ta på dig? allt är yta och yta är allt. PLAGGET Lisa Grettve: Långbyxor som skalas av till vadlånga shorts med hjälp av blixtlås. Vill inte heller bära valbenskorsett då det inte går ihop med min kärlek för bardvalar. Trots det iskalla regnet som bokstavligen örfilar dig i ansiktet så lever stan. Under regnhatt och regnrock sitter kläder som har både mening och mål. I kyrkorna klär prästerna sig i kaftaner och på torget strosar sekulariserade i slöja. I Majorna i Göteborg sitter en lädertokig man och längtar till 50-talets London, medan två personer på kvinnokåken klär sig enligt konvention. Företaget Fluffbabes planerar för personer post död och i Borås påläggs populationen postordertraditioner. Om allt det här lite till kan du läsa om i magasinet du håller i handen och. Mode är yta men också så mycket mer. Vi vill ge er historier bakom tidstypiska fenomen och traditioner, låta er fundera över koder i kläder och nyfiket återupptäcka gårdagens trender. Välkomna, kära läsare, och hoppas ni gillar magasinet Spets. Nils Gruvebäck, chefredaktör Daniel Ågren: Sotarmössa. Vad är poängen med en jävla mössa som inte ens täcker öronen? Är det inte kallt har jag ingen mössa. Basta. Vad är det? Är det en människa? Aha, nu vet jag. Han var kung för längesen, det är därför han ser konstig ut. Han har inga kungakläder på sig. Jack Rönndahl, 5 år, om kung Adolf Fredrik Hanna Rahlén: Jag skulle aldrig använda tights som byxor eftersom rumpans konturer blir obehagligt tydliga. Allt som sticks går också bort. SPETS Medverkande Spets vinter/vår 2015 Lisa Grettve, Nils Gruvebäck, Johan Karlsson, Hanna Klumbies, Ellen Nilsson, Malin Larsson, David Lindahl, Max Lindahl, Rebecca Lundberg, Hanna Rahlén, Gustaf Rosensköld, Jonathan Ryberg, Marie Schagerlind, Rebecka Svensson, Daniel Winberg, Daniel Ågren, Jesper Åhlander Innehållsansvarig David Lindahl Planeringsansvarig Nils Gruvebäck Webbansvarig Rebecca Lundberg Layoutansvarig Gustaf Rosensköld Bildansvarig Daniel Ågren Magasinet producerades vintern 2014/2015 inom ramarna för journalistprogrammet vid Göteborgs unversitet, institurionen för journalistik, medier och kommunikation under handledning av Ulrika Tengby Holm. Allt är yta. Spets är till för människor som vill ha ett intelligent och medvetet magasin som visar modet bakom kulisserna. Vi gräver under ytan och drivs av en vilja att förstå. Följ oss på sociala magasinetspets 3

3 PLAGGET SPETS VINTER/VÅR 52 spets möter/8 Linn Becker dissade polishatten för guldmålade tuppvingar. Möt modisten som helst spelar utan regler och som tror att hatten är på väg tillbaka. uträkningen/19 Kläder kostar pengar. Men det finns en annan livsviktig resurs som går åt i enorma mängder när råvaror blir till plagg. Spets vet exakt hur mycket. plagget/26 Både skogshuggaren och konsertpianisten bär den. Skjortan kommer i många former och färgar. Spets berättar plaggets historia från underplagg till statussymbol. 1 1 Vad är kemtvätt egentligen? 2 Vad är aktivitetsarmbandet till för? 3 Bommul från Uzbekistan till t-shirt. 4 När den högsta önskan blir galet dyr. 5 Följ med ett second hand-plagg från inlämning till kund. 2 SPETS på nätet Spets är inte bara text. På spets.jmg.gu.se hittar du mer innehåll att se och lyssna på. Här är våra favoriter den här säsongen. 3 PLAGGET jämförelsen/34 Vilket material är dåligt för havet och vilka kan ens klassas som miljövänliga? Spets guidar och jämför. omsorg/62 Somliga går i välskötta skor. Det kan du också göra efter att ha läst Spets guide för hur du bäst tar hand om dina dojor. 4 5 Mipsterz Religionen har blivit fashionabel. Även för icke-troende. 20 Läder Paul har känt passionen in på skinnet i flera decennier. 4 Badrocksmode/25 Torekov kryllar av lättklädda människor Politiska plagg/36 Kläder som ideologiskt uttryck Fängelsekläder/46 Ny kvinnokollektion Leve fascismen/50 Varför klär de sig så bra? Slöjan/58 Nu som arbetsplagg Vårdad klädsel/59 Vem avgör egentligen? Skon/63 Mannen med aristokratskorna Ålder och stil/72 När slutar man ändra sig? 48 Skurkar Vad säger fiktionens onda utseende om oss själva? 29 Borås Sveriges modecentrum finns i landets 14:e största stad. Hur gick det till? 10 VAD ÄR DET FÖR MENING MED ATT DÖ NÄR DET FINNS SÅ TRÅKIGA PRODUKTER? 65 TANKEN VAR ATT NAMNET SKULLE VARA LO:S PR ÄR BRA PR, MEN BRA PR ÄR ÄNNU BÄTTRE PR 38 BÄTTRE PASSFORM VINNER INGA HJÄRTAN PÅ 60 MODEVISNINGAR I MILANO 5

4 AKTUELLT PLAGGET Spets spår det gör modehusen 2015 rätt stil i sälen PLAGGET AKTUELLT 2014 var året då modehusen tog steget från att bry sig om vad du har på dig till att försöka påverka vad du har i dig. Skomärket Toms startade ett eget kaffemärke och fashionabla Ralph Lauren lanserade en egen kafékedja. Spets har tittat i spåkulan för att sia om vad modehusen kommer att göra under TV-spel blir det nya svarta Kim Kardashian gjorde det. I år tar modehusen efter. Spelet där man börjarsom praktikant på botten och jobbar sig upp till CEO hos Prada. Allt i högupplöst grafik och med svåra modekatastrofer att lösa längs vägen. Mode finns överallt. Även i skidbacken. Spets tog hjälp av Mårten Kaiser på Kaisers skidbod i Sälen för att hitta säsongens hetaste produkter. TEXT OCH FOTO MALIN LARSSON Håll utkik. Zlatan har inlett ett samarbete med Dressmann.Släpps första plaggen under 2015? 2015 Fashion per årstid: Vinter Spana efter årets nya trender på Stockholm Fashion Week. (Stockholm, 26 januari - 8 februari) Vår Se de stora hundarna visa hur det går till på Paris Fashion Week. (Paris, 4 mars - 11 mars) Sommar Är det svettlökar under tjocka, mörka kavajer som gäller i år igen under Almedalsveckan? (Visby, 28 juni - 5 juli) Höst Fresh Fish - Sveriges årliga modemässa för lovande kreatörer. (Göteborg, september) Res med stil Som motvikt mot Ryanair och andra lågprisbolag grundas Air Versace som erbjuder förstklassiga flygturer där flygstolens klädsel är lika viktig som pilotens kompetens. Moderiktiga andetag I takt med att de asiatiska miljonstäderna växer, luftföroreningarna ökar och fler förstår vikten av att skydda sig mot sot och partiklar blir det naturliga steget specialdesignade munskydd i tusenkronorsklassen. Glöm stereotypiska kirurgmasker. Välkommen Masks by Marimekko. TEXT DAVID LINDAHL VAD HÄNDE SEDAN? Miljöpartiets momssänkning för skräddare 2012 presenterade Miljöpartiet förslaget om en momssänkning från 25 till tolv procent, för skräddare och skomakare. Förhoppningen är att rikta uppmärksamhet mot resursslöseri och slit- och slängmentalitet genom att erbjuda ett konkret alternativ reparation. En sänkning skulle även omfatta äldre produkter vars miljökonsekvenser är större än ett nyköp. Förslaget har dock varken kommit med i budgetpropositionen eller i överenskommelsen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Tanken med förslaget är att uppmuntra till eftertänksam konsumtion och därmed förlänga livstiden för våra ägodelar. Exakt hur frågan kommer att drivas är oklart i dagsläget men förhoppningen är att förslaget kan komma upp senare under mandatperioden, säger Åsa Sjöberg politisk sekreterare för Miljöpartiet på Riksdagskansliet. TEXT ELLEN NILSSON Superjoy-skidan från HEAD Skidtillverkaren HEAD testade lättviktsmaterialet Grafen inför säsongen Succé direkt. Skidan blev snabb, stadig och lättsvängd. Ett tips är att snabba på om du är sugen på att knipa ett par. Ryktet går att skidorna rasar ut från lagerhyllorna sedan Jon Olssons flickvän Janni Delér visat upp skidorna på sin blogg. Underställ från Mons vs. Royale Ett underställ för den som vill känna sig jibbig och parkig hela vägen inifrån och ut. Hoddies, skinndetaljer och merinoull gör dig helrätt i backe, våffelstuga och på Afterskin. Har du glömt att packa partykläder så fungerar understället även där. Salomon Quest Pro 130 Det är inne att tura. Då är det ingen tillfällighet att det dyker upp en lättviktspjäxa, och dessutom med hikefunktion. Med hjälp av den kan du med ett enkelt knäpp på pjäxans baksida göra pjäxan mer bekväm att gå i. Pjäxan gör livet lättare om du vill gå upp på fjället till den orörda snön. Goggles och hjälm från Poc Heltäckande lins och stora synfält är vad som gäller för säsongens goggles. Till det används hjälmen Fornix Backcountry Mips. Huvudskyddaren är framtagen i samarbete med Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan. Det inbyggda MIPS-systemet skyddar dig mot rotationsvåld. Skidkläder från Atomic Färgerna är mörkblått och gult, helt rätt för årets säsong. Det är nämligen nertonat som gäller i fjällen säsongen Om det är gratis? Inte helt. Närmare kr kostar det att se trendig ut på manchestern. Glöm bara inte att stilen på carvingsvängarn helst ska matcha klädstilen. 6 FOTO Creative Commons - Mohan at Doha Stadium Plus Quatar 7

5 SPETS MÖTER HATTENS RENÄSSANS hejare på huvudbonader. När det gäller hattar är Linn Beckers register brett. I sin ateljé i Göteborg skapar hon såväl klassiska som mer extravaganta modeller. Coiffen hon bär här får sägas utgöra ett exempel på den senare kategorin. Hatten är på väg tillbaka. Det tror Linn Becker, nyexaminerad från Tillskärarakademien i Göteborg. Spets möter modisten som föredrar att betrakta hatten som en ren modeaccessoar. Det har varit ett uppehåll i hattbärandet. Förr bar alla hatt, sedan blev det mer en kändisgrej. Men nu har utbudet ökat och att många vanliga butikskedjor säljer hattar gör det mer lättillgängligt. Folk vågar mer nu än för några år sedan, säger Linn Becker. Hon lyfter fram några offentliga personer som har haft inverkan på samtidens relation till hatten. Lady Gaga, som med sina galna och ofta enorma kreationer gjorda av material som cellofan och människohår, kan ses som en slags hattavantgardist. Och Håkan Hellström, som gjorde den svarta filthatten trendig igen. Håkanhatten är en fin klassisk modell. Många har börjat bära hatt på grund av honom. I Linn Beckers ateljé i det gamla sockerbruket vid Göteborgs hamninlopp samsas klassiska modeller 8 i filt och strå med mer extravaganta kreationer gjorda av smycken, fjädrar och diortyll. Jag gillar att jobba i oväntade material. Det här är till exempel blomsterdekorationsgrejer som jag har spraymålat och som egentligen ska användas i buketter, säger Linn Becker. Hon visar upp en coiffe, en slags Fördelen med att vara modist, framför att vara hattmakare, är att det inte finns några regler. hårdekoration med en minihatt i botten. Den har försetts med långa, svarta spetsar av torkade palmblad som gör att den nästan ser farlig ut. Linn Becker inspireras ofta av den moderna storstadens arkitektoniska former och strukturer och gillar att jobba stort och dramatiskt men i lätta, transparanta material. Fördelen med att vara modist, framför att vara hattmakare, är att det inte finns några regler, säger hon. Som examensarbete på Tillskärarakademin var uppgiften att skapa hattar och asseccoarer till en uniformsbärande yrkesgrupp. Att göra en ny polishatt kändes lite trist, så Linn valde att jobba utifrån temat dragqueens. Det resulterade bland annat i en dramatisk skapelse bestående av guldmålade tuppvingar, inköpta på en hönsfarm i Skåne. För mig är hattens funktion rent modemässig. Men jag kan uppskatta hattar med religiös symbolik. Påvens kalott är fin, till exempel. Den har en trevlig form. TEXT OCH FOTO REBECCA LUNDBERG

6 DEN SISTA FÖRESTÄLLNINGEN Våra begravningar blir alltmer individualiserade och ditt avskeds estestik ska berätta en historia om vem du var. Det som började som en pastellfärgad protest i 1980-talets hiv-epidemi har idag blivit en marknad. Döden har blivit design. Text Rebecca Lundberg Foto Nils Gruvebäck

7 Till tonerna av Frank Sinatra glider de framåt, knallrosa och bevingade. De färdas sakta längs ett transportband från taket ner mot betonggolvet. And now, the end is near. På det nedsläckta, kyliga lagret står finklädda män och kvinnor och betraktar de strålkastarbelysta föremålen. And so I face the final curtain. Det är invigningsmingel på kistfabriken. Det var lite kul faktiskt. Premiärkänsla i begravningsbranschen är inte så vanligt, säger kisttillverkaren Morgan Löfgren när han minns tillbaka. Tillfället han berättar om är lanseringen av Angelbox, en cerise likkista för livsnjutare. Vi befinner oss i kvarteret Paradiset i Nybro. På Rydéns, en av Sveriges största kistfabriker. Här tillverkas årligen runt kistor av olika slag och i olika priskategorier. Spånskivor, ek, körsbär. Med eller utan handtag för kistbärarna. Och i olika storlekar. Den första syn som möter kistfabrikens besökare är DEN sista vilan. Barnkistor i vitlaserad björk. staplar av väldigt små kistor i vitlaserad björk. Historien om kistan Angelbox började Entreprenören och festälskaren Åsa Scharin drack champagne med en väninna och pratade om döden. Så föddes idén om en kista utöver den vanliga, med champagneglashållare och utrymme för handväska. På plats i fabriken visar hon och Morgan Löfgren upp det bjärta resultatet. Pärlsponten här representerar champagnebubblor, säger Åsa Scharin. Jag kände att vad är det för mening att dö när det finns så tråkiga produkter? Det är hemskt nog ändå. Måste man dessutom begravas i något fult? Åsa Scharin driver livsstilsföretaget Fluffbabes. De säljer högklackade galoscher och stålull i rosa för att göra livet lite mer fluffigt och glamouröst. Men hon driver också Never ending story: dödsstilsföretaget. Med det vill hon lansera begravningen som ett sista party. På företagets hemsida kan du välja om du är kosmopolit, globetrotter eller trädgårdsfantast och inspireras att anpassa din begravning med produkter utformade efter just denna persona. Kanske ser du din framtid som stoft i urnan Angeldust? De senaste tio åren har psalmer bytts Först ska alla gråta. Och sedan ska de vara jätteglada. ut mot Spotify-spellistor och kistor i diverse nyanser av brunt får allt större konkurrens av mer våghalsig design. Begravningsentreprenörer är överens om att estetiken vid en begravningceremoni fyller en viktig funktion. Och så har det alltid varit. Sorgslöjan, sorgbandet, svepningsskjortan, de svarta likbilarna, gravstenen och katafalktäcket är symboler som i olika skeden har varit obligatoriska beståndsdelar vid en traditionell, kristen begravning. Det som har skett idag är en slags individualisering och intimisering av begravningen. Religionens monopol på ritualen har upphört och nu kan ceremonin utformas nästan hur som helst. Marknaden saluför en uppsjö produkter och genom att surfa in på en hemsida kan du göra dig själv till ett slags post mortem-regissör över din förgänglighet. Vi ser en ökad individualism i hela samhället, säger etnologen och forskaren Lynn Åkesson. Och vi kan se att det är viktigt att framhålla jaget och den unika individen även som död. Begravningens estetik ska stämma överens med den dödes personlighet. Inom branschen månar man om den utvecklingen. Exempelvis erbjuder både Fonus och Sveriges Begravningsbyråers Förbund numera arkivtjänster där man kan fylla i alla önskningar man kan tänkas ha inför sin egen sorti: vilka ens favoritfärger är, om man gillar jazz eller svensktopp, vilka kläder man tycker om och om något särskilt kärt föremål ska få följa med i kistan. Och sedan arkiven digitaliserades 2010 har användandet kontinuerligt ökat, enligt SBF. På kistfabrikens skrädderi tillverkas också innanmätet till kistorna: täcken och kuddar för den sista vilan. Och här sys svepningsskjortorna: specialdesignade bomullsplagg utan baksida, lätta att klä på en kropp när likstelheten trätt in. Svepningsskjorta är så galet fult, säger Åsa Scharin. Som en sjukhusdräkt. Den får vem som helst att se ut som ett lik, det är ju inte speciellt kul. Jag vill inte ligga i en ful dräkt resten av mitt liv. Eller död. Det ska inte vara så allvarligt, att dö är illa nog ändå. Eller också är det jättehäftigt! Det vet vi ju faktiskt ingenting om. Men är inte döden allvarlig, då? Mja, kanske. Det är ju allvarligt för dem som är kvar. För dem är det förstås förfärligt sorgligt. Men för den som dör vem vet? Hela tiden så handlar det här projektet om att ge människor lite hopp. Och framför allt mig. I och med att det var så det började. Åsa Scharin har själv en klar föreställning över hur hennes egen begravning ska bli. Det ska vara pompa och ståt och massor av champagne. Först ska alla gråta. Och sedan ska de ANGELBOX. Åsa Scharins kista med champaneglashållare och utrymme för handväska

8 14 vara jätteglada. Över att de känt mig. Jag kommer att dirigera det hela hårt, säger hon. Hon har redan delegerat ansvar över musik och rekvisita till två yngre vänner. Shirley Basseys I am what I am ska spelas. Och hon vägrar svepningsskjorta. Åsas kropp ska vara klädd i hennes allra galnaste klänning: en specialuppsydd replika av den rosa paljettklänning Marilyn Monroe bar i Some Like it Hot. Hon tar fram Spotify-listan som spelades vid sin pappas begravning och sätter på en technoversion av Albiononis Adagio i G-moll. Begravningsentreprenören blev chockad över valet, berättar Åsa Scharin, nästan stolt. På Rydéns kistfabrik i Paradiset har man tillverkat kistor sedan 1904 och de senaste åren har man inlett flera nya samarbeten. Åsa Scharin är en av innovatörerna, men även glaskonstnären Ulrica Hydman-Vallien har designat en blomsterdekorerad kista, och den senaste samarbetspartnern är den danske industridesignern Jacob Jensen. För kronor kan du bäddas ned i den minimalistiska kistan Diamant, som påminner om en sådan både till form och glansighet. De är jätteläckra, säger Åsa Scharin när hon betraktar de tre kistorna i rött, svart och vitt. Det är ett riktigt hantverk i björkplywood, gjord av 32 delar. En jättegrej att sätta ihop. Det var Jacob Jensen själv som tog initiativet. Han vaknade en morgon efter en ganska blöt fest i sin tecknarstuga på Jylland och hade liksom målat kistor på servetter, berättar Morgan Löfgren och stryker fingrarna längs kistans blankpolerade yta. Åsa Scharin tror att trenden med designkistor kommer att växa, snart är det dags för den individualistiska fyrtiotalistgenerationen att vika hädan. Never ending story. Förra sidan: specialuppsydd replika av den rosa paljettklänning som Marilyn Monroe bar i Some Like it Hot. Den här sidan: Åsa Scharin har en klar bild över hur hennes begravning ska se ut. 15

9 I Rydéns kistfabrik. Överst från vänster: montering av kistor; svepningsskjortan, ett specialdesignat bomullsplagg utan baksida, håller på att sys; sprayning av Åsa Scharins kista Angelbox i cerise och svart; en skruvpistol som justerar skruvarna till rätt tryck. Och även för den allt större skara som väljer att kremeras är kistans utseende betydelsefullt. Begravningen i sig är ju en jätteviktig händelse för sorgebearbetningen. Mycket handlar om hur det är där, runt omkring. På minnestunden och i kyrkan. Hur det ser ut. Och om kistan kremeras eller om den grävs ner Ja, den försvinner ju i vilket fall, säger Morgan Löfgren. Att anpassa begravningen efter individen var en idé som fick fäste i Sverige under 1980-talet. Det började som en protest. Vid den här tiden började bi- och homosexuella män insjukna och dö i hiv. Homosexualitet var stigmatiserat och sjukdomen var skambelagd, vilket ledde till att dödsorsaken ofta tystades ned vid begravningar av aidssjuka. Etnologen Ingeborg Svensson har skrivit avhandlingen Liket i garderoben, som handlar om hivepidemin och begravningar i Sverige. Många fick erfarenhet av att de avlidna begravdes i ursprungsfamiljens regi. Vänner och pojkvänner kände inte igen hur den avlidne framställdes. I värsta fall var de inte ens välkomna på begravningen. Begravningen skedde ibland helt bortom de nära relationer man levde med i sin vardag. All den här erfarenheten av förnekelse ledde till att allt fler började planera sina begravningar. De ville försäkra sig om att begravningen skulle spegla det egna livet och inte någon annans, och att deras nära och kära fick plats som närmast sörjande. Annars var det inte den avlidnes begravning, säger Ingeborg Svensson. Genom att bryta mot den traditionella begravningens estetik blev aidsbegravningarna motståndsakter mot det uppfattade hyckleriet. Man ville iscensätta det levda livet genom att använda sig av en slags identifikationsskapande rekvisita. Vissa begravningar gick helt i rosa: rosa rosor, rosa triangelformade kransar och rosa flaggor med lambdatecken. Andra begravningar var lila. På en lila begravning ombads prästen bära den lila stolan, gästerna bar lila plagg och programmet, kistan och katafalktäcket var lila. Färger som sedan Hitlertysklands triangelmärkning har varit symboliska inom homorörelsen. De hiv- och aidsdrabbade kom att bli en slags förtrupp till den individualisering och intimisering som senare skett av begravningar, säger Ingeborg Svensson. Idag utförs mer sällan begravningar som en del av en kollektiv, politisk manifestation. Hivepidemins påverkan på majoritetsbegravningarna handlar om intimitetens estetik snarare än om organiserat motstånd. Hur man genom musikval, färger och meny på minnesstunden försöker återgestalta den frånvarande. Men: finns då inte risken att vi trivialiserar döden med all denna extravagans? Ett ord som väger tungt i begravningsbranschen är värdighet, och de aidsbegravningar som skedde under 80-talet fick kritik för att likna spektakel. I sin avhandling beskriver etnologen Ingeborg Svensson just detta: hur exempelvis rosa setts som en fåfäng färg och därför ansetts olämplig i sorgesammanhang. I jämförelse ställs mer manligt kodade färger som svart, brunt och grått.under 80-talet kallades rörelsen mot den personliga begravning för en estetisering, något som Ingeborg Svensson tycker är lite märkligt. Den traditionella begravningen är ju lika mycket estetik, bara en annan. Det som hände på 80-talet var att man bröt mot den vanliga estetiken. Det fanns en föreställning om att man skulle sörja på rätt sätt. De personligt utformade begravningarna kallades ibland glättiga. Det riktades kritik mot att de skulle vara mer form än innehåll och att de därför inte uppfyllde begravningens funktion som sorgeritual. Ingeborg Svensson ser dock en dubbelhet i dagens ökade intimisering. Vi har en ideologi som säger att vi ska vara personliga, anpassad efter en marknad som skapar fler och fler produkter. Vi förväntas iscensätta våra jag med hjälp av de produkter marknaden tillhandahåller. Vår så kallade personlighet är en del av ekvationen. Man är personlig, men på ett ganska likt sätt. Vi är intima, men samtidigt anonyma. För de hiv- och aidsdrabbade på 80-talet var situationen extrem. Man avvek från normen och bejakade det normbrytande för att man var förtryckta, utrotningshotade. Samma handling idag betyder inte samma sak som då, säger Ingeborg Svensson. Låten som spelades under Angelbox invigningsmingel var Frank Sinatras My Way. En individualismens lovsång som representerar ett nytt förhållningssätt till döden. Från att ha varit religionens angelägenhet har döden i allt högre utsträckning blivit något som tillhör den privata sfären, och som individen själv ska ta ansvar för. Där begravningen blir en slags föreställning vars rekvisita och soundtrack ska gestalta din unika person. Där du kan förmultna i paljetter och där valet av kista säger något om vem du var. Den grekiska bokstaven lambda symboliserar enhet under förtryck

10 Därför startar H&M egen klädinsamling Välgörenhetsorganisationerna är inte längre ensamma i klädinsamlingsbranschen nu har de fått konkurrens från modejättarna. Men vad har H&M att tjäna på gamla strumpor? Max Lindahl ger dig en cynikers svar. De senaste tjugo åren eller så har den globala handeln med använda kläder mångdubblats, och idag uppgår den årliga omsättningen till runt trettio miljarder kronor. Samtidigt har medvetenheten hos klädkonsumenterna ökat - vi nöjer oss inte längre med att en t-shirt är billig, vi vill också kunna köpa den med gott samvete. Det är mot bakgrund av dessa utvecklingslinjer som man ska se de stora klädkedjornas satsningar på second hand den senaste tiden: Det finns pengar att tjäna, och det finns pr-vinster att hämta hem. Låt oss börja med pengarna. Visst, där bedyrar klädföretagen själva att de inte tjänar en enda krona på verksamheten. H&M uppger till exempel att alla intäkter går tillbaka till våra kunder, doneras till lokala välgörenhetsorganisationer och investeras i återvinningsutveckling. Men det är i vilket fall inte på de insamlade kläderna som företagen hoppas tjäna sina pengar det är genom ökad konsumtion från oss kunder. Lämnar du dina plagg hos Emmaus får du nöja dig med att ha gjort en god gärning. Går du istället till Weekday får du en rabattcheck du kan använda nästa gång du köper nya kläder och varför inte göra det när du ändå står där i butiken? Så mycket för de ekonomiska vinsterna. Det andra gällde varumärket. Där lyder resonemanget att all pr är bra pr, men bra pr är ännu bättre pr. Och bra pr i det här sammanhanget är sådan som ger en bild av ett ansvarstagande företag med ett brinnande engagemang för hållbar utveckling. Och vad kommunicerar just det mer än en egen, icke vinstdrivande klädinsamling? Måste man se på det så cyniskt, undrar ni nu. Är det inte bra om fler plagg återanvänds istället för att hamna i soporna? Givetvis är det så. Men om det samtidigt innebär att vi handlar mer nyproducerade kläder, är egentligen inte mycket vunnet. Och vill man vara riktigt pessimistisk kan man påpeka att det faktiskt inte är helt problemfritt att lämna sina kläder hos Myrorna heller. För även de, liksom övriga välgörenhetsorganisationer som sysslar med klädinsamling, exporterar merparten av sina kläder till utvecklingsländer. Där, menar kritikerna, bidrar inflödet av billiga kläder till att den inhemska produktionen slås ut, med arbetslöshet och utebliven industriutveckling som följd. Så vad borde man göra med sin avlagda gamla flanellskjorta? I en värld där inget är perfekt, är nog insamlingslådan trots allt den bästa destinationen oavsett var den står någonstans. Vad kostar dina kläder? Vrider vi på kranen får vi svenskar direkt världens renaste vatten i glaset. Samtidigt är färskvatten en bristvara i andra delar av världen. Men vad har det med kläder att göra? TEXT OCH ILLUSTRATION JOHAN KARLSSON varav 1 % är ytvatten % bundet i glaciärer, polaris och i jordens inre Kläder kostar vatten Denna lilla del ska räcka till oss alla, men ändå plågas stora delar av världen av torka och medföljande svält. En helt vanlig t-shirt kostar i butiken 100 kronor. Men det har kostat i minsta laget liter vatten för att tillverka den. Våra konsumtionsmönster gör detta möjligt, då man i till exempel bomullsodlande länder vill hålla ner kostnader och därmed inte kan eller vill modernisera jordbruket och minska vattenkonsumtionen. Vill du matcha din nya t-shirt med ett par snygga jeans kostar det 8000 liter vatten. av JORDENS vatten... (1,386,000,000 kubikkilometer) är 2.5 % färskvatten... 97,5 % saltvatten varav 21 % är lätt åtkomligt i sjöar och floder 79 % bundet i inlandsis, permafrost och träskmarker 33 CL x CL x = Katastrof På grund av bristfälliga säkerhetsåtgärder dog människor och mer än skadades när giftgas läckte ut från en fabrik i den indiska staden Bhopal Det som huvudsakligen tillverkades där var carbaryl, ett bekämpningsmedel som är förbjudet i Sverige men används på flera håll mot skadedjur på bomullsodlingar. Länge fick de som bodde i närheten lida, och vattnet de dricker än idag bär giftiga spår av katastrofen. Vi konsumenter betalar en småsumma i affären för våra plagg. De som betalar allra mest är de som tillverkar kläderna. Allra mest betalar vattnet. Vår dyrbaraste ägodel. Vattendata: UsGS, WWF, Naturskyddsföreningen PLAGGET UTRÄKNINGEN

11 Läder en gammal rebell I en labyrintliknande inomhusmarknad bland punkare, gothare och nyromantiker utforskar Paul Sörensson från Onsala en ny värld. Det är tidigt 80-tal och här på Kensington Market i London går hantverk och uppror hand i hand. Inne i skinnbutiken Wendy s iakttar Paul tillverkningen av punkaccessoarer, kreativt sammanfogade nitar, tygmärken och läder. Bilderna etsar sig fast i hans minne och blir till ett embryo han en dag kommer att förvandla från dröm till passion. Text och foto Daniel Ågren 20 21

12 En promenad söderut till Kings Road. Där låg under sjuttiotalet Vivienne Westwood och Malcolm McLarens butik som gick under namnet SEX, skrivet med stora rosa bokstäver. Sex Pistols Sid Vicious var en av Londonpunkens många stora namn som också jobbade i butiken. Det är svårt att ens börja beräkna vad punken betytt för modet, säger Eva Andersson som är modehistoriker på Göteborgs universitet. Lädret når sitt klimax som upprorsmakare när sjuttiotals-punken drar influenser från naziuniformer, motorcykelgäng och hypermaskulina läderbögar. En total fusion av allt man då såg som dekadent som till slut absorberades och avväpnades när modevärldens finrum sedan accepterar Westwood och McLaren s skapelser. Även om de subkulturella kvarlevorna idag finns kvar mitt ibland oss så kan chockvärdet aldrig nå samma styrka igen. Man chockerar med naziflört, knuttar, sex på alla sätt och bögkultur. Bara att ha gylf fram [som kvinna] var sexuellt utmanande på 60-talet, tänk dig då en brud i skinbrallor! Idag kan man stå här och undervisa i skinnbyxor, möjligtvis att det kanske inte funkar om man jobbar på bank då. Ska man chockera nu, då får man väl dra någon kopplad i halskrage genom stan, säger Eva Andersson. En novembereftermiddag i en butikslokal på Älvsborgsgatan i Majorna rinner de första solstrålarna på veckor in genom fönstret. Verkstadsbutiken är fylld till brädden med en blandning av läderprodukter, arbetsmateriel och subkulturella referenser i ett svårtolkat organiserat kaos. När Paul Sörensson öppnade Bullitt Leather hade det gått nästan tjugo år sedan Kensington Market, och idag har Bullitt funnits där i nästan tio till. Paul står bakom disken och demonstrerar en liten bit läder, som han vänder fram och tillbaka. Tillsammans med snickaren Martin Abrahamsson på andra sidan diskuterar de hur de bäst ska designa den den lilla läderbiten till ett handtag för en möbel som Martin jobbar på. Skinn har använts i flera tusen år, först som rudimentärt skydd mot elementen men efter att människan började slå sig ner i bosättningar fick skinnet en ny roll. För Paul är materialet fortfarande levande, han tar avstånd ifrån massproduktion Det är svårt att ens börja beräkna vad punken betytt för modet. och dess inbyggda livslängd. Han uttrycker att han känner ett ansvar för sina produkter, att de ska hålla. Det ska vara vegetabiliskt garvat, det är mest naturligt och mest hållbart. Jag köper från svenska garverier och då är det skandinaviska råhudar. Men det är en stor apparat innan huden kommer till mig, säger Paul Sörensson. Närheten till hantverket fanns under uppväxten mest i pappans garage. Han var ingenjör och i garaget hade han sin verkstad. Ett koncept Paul jobbar med är Redesign att ge gamla saker nytt liv. Det kan vara allt från att fixa till en gammal jacka till att ta något han hittat på loppmarknad eller som folk slängt och göra en helt ny design av det. I ett hörn i lokalen står en pall gjord av ett bildäck. Väldigt länge var läder mycket billigare än tyg och under lång tid användes skinn som framförallt arbetskläder. Den ikoniska knuttejackan börjar som skyddsplagg, sen har vi militäruniformer, som tyskarnas uniformer, säger Eva Andersson. Men efter den industriella revolutionen var massproducerade textilier det nya billiga och idag är läder dyrt. Men det var inget som hindrade punkarna - att stjäla saker på marknadena var ett sätt att göra ett statement. Man bodde i squats, man stal, det var sånt man gjorde, säger hon. Cowboys är en amerikansk särhistoria, som går att associera till både maskulinitet och hårt arbete men det är först på nittonhundratalet som skinn börjar ge de flesta associationer som vi får idag. Och funktion föregår både modet och uttrycket. Det fanns en oro i samhället efter kriget samtidigt som en ny generation fick möjligheten att söka något annat i de begynnande välfärdssamhällena. Det är genom populärkulturen efter kriget som skinnet får sitt stora genombrott och en ny identitet. Det är svårt att vara coolare än ett flygaress! Samma sak med motorcykeljackorna, allt är knutet till väldigt manliga saker, det blir hypermaskulint. Vi har till exempel Marlon Brando i The Wild One han har T-shirt, skinnjacka, stora skinnboots, uppvikta jeans och skinnkeps - det var otroligt maskulint och rebelliskt. Ur det växer sedan läderbögkulturen fram, säger Eva Andersson På en hylla över huvudhöjd står en blandning av prylar - en Tiki-staty, några bowlingkäglor och en svart dödskalle sticker ut. Bakom altaret hänger en bild på Steve McQueen i rollen som polisen Frank Bullitt från filmen Bullitt från Paul berättar att Tiki-prylarna har sitt ursprung i att amerikanska soldater tagit hem dem från kampanjen mot japanerna i Stilla Havet under kriget. Tiki kom sedan till honom via siastträffar för retro-bilar i 50-talsstil. entu- Bandet med subkulturerna finns kvar, där kan han träffa både kunder och vänner. Lite senare så plingar dörren till och in kommer en man med skinnskor och en äldre brun skinnjacka fodrad med ull på insidan. Han frågar efter plånböcker och Paul börjar prata material för ändamålet, lädret kan formas och färgas. Nisse vill inte förekomma med namn och bild men när jag frågar vad lockelsen med lädret är får jag svar: Det känns hållbart, det är snyggt och naturligt. Hela amerikanagrejen amerikansk musik är väl någon slags förebild. Jag har börjat köpa mycket second hand också, säger han. Nisse skulle kunna vara en som hänger på de här bilträffarna. Så kan de se ut, och han kändes lite alternativ så, säger Paul. Paul valde aldrig tryggheten utan flyttade tidigt in till Göteborg där han jobbade på krogar och spelade trummor i ett band som hette Sonic Walther. Rolling Stones, Led Zeppelin,Television och Ramones var några influenser. Även i Pauls fall så knyter rockmusiken samman alla trådarna. Man fick pussla med tider från olika ställen när man jobbade i krog- världen. Vi spelade mycket och var ute på vad jag tyckte var väldigt bra svart- klubbar, som Draupner, Västgöta nation och Mox. När jag började lyssna på musik, då backade jag tjugo år direkt. Engelsk pop. Kinks, framförallt The Who. Keith Moon var helt klart den galnaste trummisen, ingen spelade ens i närheten han var definitivt favoriten, säger Paul. Runt omkring honom fanns också med det lädret. Han berättar att de klassiska skinnjackorna fanns där - varenda punkare hade en. Det händer än Don har kommit till verkstan att få sin mc-väst tillfixad

13 idag att någon punkare trillar in i butiken, det är en kille som återkommer men han kommer mest dit för att snacka, säger Paul. Jag frågar om han trivs i subkulturernas värld: Absolut, jag ser någon glädje och frihet i de människorna. Även om de inte har någon ekonomisk trygghet så är de lyckligare. De har vågat gör något annat, det är ju en styrka. Det försöker jag påminna mig själv om också. Jag har faktiskt vågat. Ytterdörren plingar till och in kommer en man med långt svart skägg, han har en plastpåse i handen. Tjenaaa! Hey man, what s happening? säger Don på bred amerikanska och skakar hand med Paul. De fortsätter småprata medan Don sträcker ned sin hand i kassen och drar upp en MC-väst, komplett med backpatch på ryggen. Lukten av motorolja sprider sig i rummet. Boozefighters 1946 står det på tygmärkena på ryggen, klubben är en av de tidigaste fortfarande aktiva motorcykelklubbarna. Klubbens tillkomst porträtteras i kultfilmen The Wild One från 1953 med Marlon Brando samma film som Eva Andersson nämnde. Även om Boozefighters aldrig anammat det ikoniska outlaw-signumet 1% på ryggen så skrämmer fortfarande MC-knuttar. Hells Angels känner alla till, och med den populära TV-serien Sons of Anarchy så har knuttarna auktualiserats som bad boys igen. Punkens band till motorcykelkulturen gör sig påmind när punk- och rocklegenderna Henry Rollins, Courtney Love och Marilyn Manson tar plats som skådespelare i serien. Paul kollar igenom fickorna i skinnvästen. No guns in this one! säger Don. Paul ger honom en frågande blick. Men så är vi ju i Sverige, Don fortsätter: In the States I always had one. But you can t carry here, not legally. It felt weird when I touched back here or when I didn t feel it back there. I had it for years, you know! säger Don. You had it in your belt? frågar Paul. Nah, in my pocket, in my pants. Unless I was riding, I had a nice pocket but that was a different vest, säger Don. Don hör till Boozefighters chapter 116, ett chapter som är baserat i Belgien men med medlemmar i flera européeiska länder. Efter jul åker Don till Gran Canaria i två veckor. Han har fått höra att det bara är en massa gamla svenskar där. Hans uppror är över för länge sedan. Paul jobbar på att färdigställa ett mobilfodral i läder vid en av sina många arbetsytor i verkstan. BadrockSMODE inget FÖR STEKARE Journalisten Bengt Ericson beskriver fenomenet i Den nya överklassen (2010): Man deltar i den morgontidiga processionen ner till bryggan i Torekov enbart iförd badrock, ju äldre och ju mer sliten desto bättre. Sedan doppar man sig värdigt i tur och ordning. På hemvägen köper man frukostfrallor i parkkiosken. Havsluften och de salta baden i Torekov på Bjärehalvön i nordvästra Skåne har lockat trötta stadsbor i drygt hundra år. Fiskare och skeppare sålde och fastighetspriserna steg. Badrocksmodet kommer från familjesemestern där man bodde tätt och sågs vid bad och bullköp. Påklädningen sköts upp eller så avstod man från att klä på sig ordentligt. Idag är Torekov en välmående plats gästat av många näringslivstoppar under sommarhalvåret. Kanske tar man idag en drink istället för ett kafferep och tankar bilen istället för att spela brädspel. Lunket bryts upp av en golf- eller tennisrunda. Cyklar, går till morgonbryggan eller köper bullar gör man fortfarande i den nötta badrocken. TEXT OCH FOTO MARIE SCHAGERLIND Hej Bror-Martin Nilsson, 74! Åretruntboende och tidigare ordförande i Torekovs Byaråd. Är badrocksmodet i Torekov en del i de rikas rituella lunk? Det är lite sant men grejen är att det pågått länge, långt innan rika sommargäster. Badrocken passar både åretruntboende och sommargäster. Helst ska det vara en sliten badrock, utan klädmärke. Den passar nog inte stekare. Hur har trenden uppstått? Det handlar om att vara avslappat nerklädd, det blir en säker etikett. Vad är grejen med miljardären Bertil Hults Hollywoodinspirerade hus? Det ligger på en bra adress med diskret design. Vem är den typiske badrocksbäraren? Sommargästen som vill vara nerklädd. Vad är härligast med Torekov? Baden, ljuset och så potatisen. Hur ser 2015 års mode ut i Torekov? Badrocksetiketten lever definitivt 24 25

14 PLAGGET SKJORTANS HISTORIA EN FÄRGEXPLOSION Skjortan har tagit sig fram från mörkret under kläderna till finsalongernas festljus och vidare ut i vardagsbruset. Idag är det ett populärt plagg både bland män och kvinnor. Här kan du se tillbaka på skjortans historia talet 1800-talets början TEXT OCH ILLUSTRATION HANNA RAHLÉN idag 1700-talet. Under detta århundrade bar folket skjortan som ett underplagg. Syftet med den var att skydda de vanliga kläderna som man hade ovanpå från smuts och lukt. När överrocken fick en djupare v-ringning blev det populärt att använda ett krås, en löstagbar spetskreation, ovanpå skjortan för att det skulle se snyggare ut talets början. Skjortan var fortfarande ett underklädesplagg under de första decennierna av 1800-talet. Till skillnad från 1700-talet blev det allt mer vanligt med utsmyckningar av de delar av skjortan som syntes: ärmslut, krage och bröstpartiet. Det kunde vara spetsdetaljer, smala veck PARIOR MAGNIS blalitate blah längs med skjortans knäppning eller broderier. Det var också under den här tiden som skjortan fick den mer figurnära formen (i jämförelse med 1700-talsskjortan) som den har idag. anduntis citm consedis ecestiat venihic anduntis citium consedis excest venihic! 1871.Skjortans utseende patenterades detta år och den design som den då hade är det vi ser i dagens moderna skjortor. Den mest framträdande skillnaden var knäppningen som nu gick längs hela plagget, förr träddes skjortan över huvudet Fram till 1800-talets slut hade den vita skjortan varit ett tecken på välstånd, något som förändrades när 1900-talet gjorde entré. Ungefär samtidigt som färgade skjortor började accepteras blev plagget allt mer vanligt, även längre ner i klasserna. Det som förändrats efter att skjortan patenterats utöver färgerna är kragens utformning. Mellan och 1920-talet var den rundade klubbkragen populär tillsammans med tab- och pin-kragen som båda hålls ihop av en knapp respektive en nål under slipsknuten med syfte att ge slipsen ett högre fall Först efter 1930-talet blev det allt vanligare att kvinnor bar skjorta i den utformning den har idag. Det berodde framförallt på att det kvinnliga modet utvecklades från att till största del ha bestått av klänningar till att också innefatta kjolar och till viss del även byxor. I mitten av 1930-talet började också den kortärmade hawaiiskjortan säljas idag. Från 1960-talet och framåt exploderade färger och mönster på skjortan. På talet fick den rutiga flanellskjortan ett stort uppsving och idag finns skjortor att hitta med i princip vilket mönster som helst. Blommigt, rutigt, prickigt, randigt

15 besegra fläcken Plötsligt är den där. Fläcken. Ett vält vinglas eller ett tappat hallon som satt sina spår i din sidenskjortas fibrer. Men allt är inte förlorat. Spets tar dig med till fläckarnas land och lär dig de bästa knepen för att vända olyckshändelser till rena kläder. TEXT OCH ILLUSTRATION LISA GRETTVE Borås, Borås underbara FETT. Kanske steker du ofta bacon på hög värme eller så har du tagit till dig politikerknepet att tröstäta smör. Kanske har din bästa slips nu små fettfläckar inkorporerat i sig. Nu är det dags att plocka fram potatismjölet! Värm mjölet i en kastrull och gnid in fläckarna med det. Borsta bort och tvätta som om du aldrig stekt bacon. Om du skulle hitta gamla fettfläckar så löses de bäst upp med bensin innan tvätt, lika löser som bekant lika. JORDGUbBE. Bäret (skenfrukten) som förkroppsligar den svenska sommaren har en och annan fläck på sitt samvete. Här är det antho- cyaniner (det röda färgämnet) som är boven i dramat. Det som är mest effektivt är att koka upp vatten och sedan doppa fläcken. Om fläcken har hamnat på ett na- turmaterial vill säga. Konstfibrer kan smälta i varmare temperaturer och då är det lämpligt att istället hälla citronsaft på fläcken. Knepen fungerar även på andra röda bär som lingon och hallon. RÖDVIN. Glas på golv och sena kvällar. Rätt vad det är har glaset med innehåll vält ut över din ryamatta. Då är det snabbhet som gäller. För att få ut så mycket vätska som möjligt ur tyget är det bra att strö salt eller potatismjöl över fläcken. Borsta bort och tvätta. Ett annat beprövat knep är att blötlägga i mineralvatten. Sedan är det bara att tvätta som vanligt. BLOD. En av de bästa saker med blod är att det att dess proteiner stelnar då de hamnar utanför vener och artärer. Tyvärr inte så fördelaktigt för kläder. Här gäller det att vara försiktigt med varmvattnet då det får blodet att koagulera, binda hemoglobinmolekylerna och lämna bestående fläckar. Bäst är att så snabbt som möjligt lägga det drabbade plagget i kallt vatten. Om kallt vatten inte är nog så fungerar vanlig tvål oftast bra för att lösa upp blod. Borås har gått från Algots standardisering och Ellos baslinje till kreativitet och mod att tänka och handla i nya banor. Möt boråsarna som tycker till om det textila arvet. Text och foto Marie Schagerlind 28

16 Färgglad. Linda Runeke mår bättre när hon klär sig som hon själv vill. P ascal var stadens satanist. Han hade långt svart hår, smala byxor och skinnjacka med MC-märken på. Ansiktet var smalt och blekt med kedjor hängande från piercingar. Han drog runt på gatorna tillsammans med några andra svartklädda. Ryktet var att de rörde sig i en konstellation beroende på inbördes hierarki. Gruppen lyssnade på Manowar, dyrkade Satan, drack blod och hade inträdesritualer. Pascal och hans gäng köpte inte jeans på Facebutiken på Gågatan eller hängde på McDonalds när Ritz och Tonic stängde. Då, någon gång 1991 eller 1992 var Borås en präktig och tråkig textilstad.pinocchiostatyn i brons som metafor för konsten fanns inte i korsningen vid Allégatan och Fabriksgatan. Textilhögskolan hade ännu inget komplett utbildningsprogram. Den tårtbitsliknande glastäckta byggnaden med den 25 meter höga skylten med klädföretagets namn hade inte satt sin särprägel vid Borås infart. Normbrytande i kläder, uttryck och etiska koder signalerade det som var avvikande. Idag kallas staden för modets mecka, trendkänslig modemetropol eller progressivt textilcentrum. Utvecklingen har gått från första syfabrikens standardisering och Ellos baslinje till kreativitet och mod att tänka och handla i nya banor. Det gör mig nyfiken på hur det textila arvet och utvecklingen påverkat boråsarna och deras kläduttryck så jag beger mig dit. Hon ler ofta. Håret är skarpt lila och läppstiftet matchar. För dagen har hon valt en mjuk stickad tröja som håller henne varm. Kjolen svänger runt höfterna på ett sätt som gör henne glad. Det är en rosa plastkjol. Kort. Händerna är bara och lacket på naglarna är svart och avskavt. Inte riktigt än men snart kommer det dofta granris utomhus och fotstegen på centrums gator kommer knarra och låta dämpade. Idag är det grått och fuktigt, som det brukar vara där Viskan rinner fram. Före jag träffar Linda Runeke har en äldre man stannat henne och sagt att hon har härliga färger på sig. Jag har haft väldigt dåligt självförtroende men genom att klä mig som jag vill mår jag mycket bättre. Det är en frihet att få vara sig själv. Det blev Borås för att kunna studera till butikschef på Textilhögskolan vid nitton års ålder. Efter två år känner hon sig hemma som student i Borås. Hon kommer från det lilla skånska samhället Hästveda i norra Skåne. Jag har alltid klätt mig så jag känner mig bekväm. Det är inte för någon annan utan för att jag ska hitta mig själv. Under högstadietiden klädde hon sig mycket i svart, goth-stilen. Stilen väckte negativa känslor hos folk. Hennes farmor blev misstänksam precis som kompisars föräldrar. Trodde hon misskötte sig på olika sätt. Jag trodde jag kunde komma hit med annorlunda hårfärg och kläder eftersom det är en modestad. Men följer man inte det boråsarna tycker är mode så blir du avvikande. Algot Johansson var knalle. Efter en liten summa hopsparade pengar i början av 1900-talet lyckades han starta en egen syfabrik i Borås. Under trettiotalet infördes löpandeband-principen i tillverkningen och efter andra världskriget blev Algots standardiserade plagg storsäljare. Ungefär samtidigt som Algots klädde Ellos postorderföretag boråsarna. Målet var, och är, att sälja kläder till massan. Ellos har aldrig strävat efter att ligga i trendriktig frontlinje. Resten är historia. Vanan att hantera varuflöden har gjort Borås till ett centrum för textil, design och teknologi. I maj 2014 öppnades Textile Fashion Center i området Simonsland, mitt där de gamla syfabrikerna en gång låg. Det är tänkt som en modern mötesplats för entreprenörer och designers i samverkan med högskola, kommun och näringsliv. Stenentrén tar besökaren till en foajé med direkt överblick över flera verksamheter. När jag tittar noggrant nedåt ser jag att stenarna bildar formen av en catwalk. Jag tycker det var väldigt skönt att flytta från Borås. Världen blev mycket mer ödmjuk bara man kom ned till Göteborg Pål Hollender Jag ber Textile Fashion Centers vice direktör Annica Berg kommentera vad konstnären och boråsaren Pål Hollender sagt i intervjuer. Borås har sin egen tradition, jargong och anda. Här finns entreprenörsandan och knalleandan. Och man utför det på ett speciellt och eget sätt. Hennes kontor ligger på plan två, längst bort i en ekande korridor i den ombyggda gamla konstsilkesfabriken. Husets arkitektur består av kakel och Färgglatt. Borås har utvecklats till ett nyskapande modecentrum. Här är en avbild av Alfred Nobel i en form som man inte ser var dag

17 tegel, luftigt inrett med konstverk i sten och textil. Annica Berg är boråsare sedan barnsben och tillträdde rollen som VD för två år sen. Hennes jobb är att utveckla och marknadsföra centret och främja samverkan mellan verksamheterna. Vi har en vision att bli Nordens ledande mötesplats för utveckling inom mode och industri. Det blev ett argt manifest. När det färgglada Textilmuseet öppnade i Textile Fashion Center skrev författaren och kulturskribenten Magnus Haglund om hur historien suddats ut. Jag har ett långt samtal med Magnus Haglund för han har mycket att säga om Borås textila arv. Som liten grabb bodde han på Norrby. Pappan var korrekturläsare på Borås Tidning och under promenaden från textilarbetarstadsdelen till BT-huset passerade de Borås Wäfveri med ångcentralen längs Viskan och järnvägen. Det var någonting magiskt. Ångan som kom ut från den skitstora mörka byggnaden. När kulturhuset i Borås öppnade i december 1975 hade unga konstnärer utställning. Örjan Wallert var en av dem och pappan köpte en tavla med konstnärens fotorealistiska målning på ångcentralen. Byggnaden revs bara några år senare, 1979, men tavlan finns kvar hemma hos pappan som avtryck över någonting som inte finns längre. Den får Magnus Haglund att minnas magin som uppstod hos sexåringen när han promenerade förbi den pulserande svarta byggnaden tillsammans med sin pappa. Nästan fyrtio år senare är det fortfarande ödemark där ångcentralen fanns. Jag går runt en stund på platsen. Tar lite bilder och hittar föremål på marken. En man kliver ut på området och vill vara med på bild. Jag håller med Magnus Haglund när han säger att det vilar något ockult över Algotfabrikens ödemark. Men hur tas arvet tillvara, frågar jag Annica Berg. Här i lokalerna känner vi historiens vingslag, säger hon från det stora runda kontorsbordet med en lika stor svart lampa över. Jag slår huvudet i samma lampa när jag fotar senare. Vi ser Viskan som var viktig för textilproduktionen. Vi vet vad som har funnits i huset, namnen på våra kontor är uppkallade efter tidigare funktioner. Nu säger vi att det är historia men det har alltid handlat om framtid i de här lokalerna. Här fanns forskningslabb som utvecklade konstgjort silke. Magnus Haglund provoceras av delar av Textile Fashion Center. Hur kan man till exempel skapa ett museum om en så viktig samhällsyttring, som så många människor haft nära anknytning till, och rikta sig till besökarna som de vore barn? Inget om Algots, strejkerna på 70-talet eller ingenjören Sonntag som med Algot Johansson var först med att införa löpande bandet i Sverige Han pratar osorterat en stund. Om hur den tysk-svenske Sonntag blev nazist, en historia som Bertil Goldberg skrev en känd proggsång om tillsammans med gruppen Nynningen. Han sjunger tonerna till Säg Algots det räcker för mig. Magnus Haglund tycker inte textilindustrins närvaro i Borås aktualiseras i museet men heller inte att väsentliga frågor ställs till samtiden. Annica Berg kan förstå reflektionerna. Hon poängterar att verksamheterna jobbar som separata enheter. Textilmuseet som ligger under Kultur-förvaltningen har fått göra val baserat på vem de skall finnas till för och utifrån trender som finns inom kulturvärlden. Samtidigt tror jag man behöver fylla två funktioner och även ta tillvara på den historia som finns. Jag tycker själv det är viktigt att man tillåter människor att relatera till det historiska arvet. Arvet bär framtiden och motiverar kompetensen och platsen vi är på. Det är viktigt att inte tappa det. Jag besöker museet. Maskinerna står i ett av de större rummen dit besökare inte får gå. På den låsta dörren hänger en lapp: Har du sett vilka grymma maskiner vi samlar på! Där inne blir det också utställning. Nästa vår! Black Milk Clothing. Det australienska klädmärket är Linda Runekes favorit. Hon tar fram sitt Instagramkonto på mobilen och visar olika klädval. En catsuit i lila skinande material. En Halloweenklänning med fototryck på en kyrkogård. Leggings med Rawenclaws vapensköld från Harry Potter. Ibland har Linda Runeke peruker på sig på bilderna. Hon är orolig att hon blir tvungen att ändra stil när hon börjar jobba. Hon är beredd att kompromissa. Det går alltid visa på något sätt vem du är. Och jag hoppas att det går åt rätt håll. Olika stilar, piercingar och tatueringar är vanligt. Det vore väl konstigt om inte accepterandet ökar. Hon tar hellre kampen att vara sig själv än att flytta till en större stad där gränserna är mer suddiga. Bild: Algots då och nu. Från ovan: Sömmerskor på Algots omkring 1955; Gina Tricots huvudkontor mitt i Borås; Fashion Center en utvecklingsplats för modeskapare. Det hjälper mig att spela en roll ibland. Som en kostym. Boås, Borås. Vi pratar om hur identitet inte sitter i kläderna utan är en mental föreställning. Linda Runeke tycker kläderna blir verktyget som uttrycker vem hon är. Genom att markera en stil så vet andra vart de har henne. På så sätt både skyddar hon sig själv och visar sig tillgänglig för andra. Man kan ändra sig beroende på hur man klär sig. Det hjälper mig att spela en roll ibland. Som en kostym. Både Gina Tricot och Nelly har huvudkontor och logistik i Borås och Linda Runeke tror det påverkar boråsarnas val av klädstil. Vanlig eller modern men inte en avvikande personlig stil. Det är viktigt att klä sig rätt och folk är dömande när stilen inte passar. Borås är inte en tolerant stad. Men sitter stadens identitet i kläderna då, frågar jag Annica Berg. Boråsare är väldigt modemedvetna, vilket har en förklaring i textilbakgrunden. Inte nödvändigtvis en snobbig attityd men medveten. Annica Berg säger att det avvikande blir det som är moderiktigt. Vi behöver prata både om arvet och aktualiteten. Man har skämts litegrann i Borås. Det har ju varit kris där många människor blev uppsagda inom teko. Men nu har det ändrat form och det ska man ta tillvara på. 50 procent av all textil och mode som går ut i Sverige passerar genom Borås på något sätt. Vi behöver inte ta positionen som en textilstad vi har den redan och har alltid haft den. Vi bara förtydligar och förvaltar arvet. Jag försöker men lyckas aldrig få kontakt med Pascal. Ryktesvägen hör jag att han ser likadan ut som förr. Men han bor inte längre kvar i Borås. När jag lämnar staden går det inte att undvika att Gina Tricots futuristiska huvudkontor hamnar i blickfånget. Jag tänker på vad Magnus Haglund sade till mig om byggnaden i ett av våra samtal. Så jävla bisarr. Det är ju Gert Wingårdhs men när man åker förbi den med bussen så är den bara otäck. Den är som ur en skräckfilm

18 TEMA JÄMFÖRELSEN PLAGGET naturligt eller syntetiskt? Hur mycket av din identitet sitter i vad du har på dig? Är det du som bär kläderna, eller kläderna som bär dig? Spets har gett sig i kast med att avkoda våra stilmönster. PLAGGET Att stoppa den överdrivna konsumtionen är ett viktigt steg för att minska våra ekologiska avtryck. Textilernas framställning och möjligheten att vårda våra plagg är ännu en aspekt att tänka på. Bomull är den mest vattenförbrukande grödan i världen, medan polyester bildar mikroskopiska partiklar som förstör våra hav. Går det verkligen att jämställa naturfibrer med miljövänligt? Spets har jämfört material för att underlätta ditt val i klädbutiken. Klädkoden TEMA ursprung TEXT OCH ILLUSTRATIONER ELLEN NILSSON bomull lin VISKOS POLYESTER En naturfiber gjord på fröhår. Störst produktion sker i Kina, Indien och USA. En naturlig stjälkfiber. Störst produktion sker i Frankrike, tätt följt av Vitryssland. En regenererad konstfiber av cellulosa, som omformas med hjälp av kemikalier. Syntetisk konstfiber, som görs på olja. Flera mindre kolkedjor sammanfogas till en längre. tänk på skötsel miljöpåverkan 34 Ett kilo bomull kräver upp till liter vatten. Odlas ofta med konstbevattning iområden där vatten är en bristvara. Upptar 2,5 % av världens jordbruksmarker, men står för 25 % av insektsbekämpningen. Blir lätt smutsigt. Tål temperaturer upp till 90 grader, men med krympningsrisk. Kräver emellanåt över 40 grader för att bli helt ren. Inte lika nötningshållfast som syntet. Ekomärkningar i all ära, men ofta säger de tyvärr inget om kemikalieanvändingen i förädlings- och färgningsprocesserna. Kortare transporter och mindre konstbevattning jämfört med bomull. Linplantan kräver mycket mindre biocider än bomull, men själva fibern är svårare att bryta ner miljöriktigt. Tål inte lika höga temperaturer som bomull, inte heller lika tvättåligt. Är däremot mer smutsavvisande och kräver inte lika höga temperaturer. Nötningshållfast likt bomull. Linnetygerna inom konfektion är ofta gjorda av tunn tråd och är glest vävda. Det leder till att väven, trots sin starka fiber, kan dra sig och bli gles och skör i områden. Till ett kilo viskos behövs det 600 liter vatten. Att omvandla träpulpa till fiber är en mycket energikrävande process, ändå krävs omkring en sjättedel mindre energi jämfört med polyester. Lättare att rengöra än bomull. Däremot inte lika tvättålig, utan riskerar deformering till följd av våttöjning. Måttlig nötningshållfasthet. Eftersom väv av stapelviskos lätt blir skrynklig tillsätts ofta kemikalier för skrynkelfribehandling. Vid tvätt sköljs dessa ut i våra vatten. Energiåtgången för ett kilo polyester är dubbelt så stor som för ett kilo bomull. Består av samma grundämnen som viskos; kväve, syre och kol, men är från grunden framtagen av kemister. Tål högre temperatur än många andra syntetfibrer och krymper inte i tvätt. Högst nötningshållfasthet. Polyester är en av de tåligaste textilierna, men när plaggen är uttjänta går de ej att bryta ner fullständigt. I stället bildas mikroskopiska plastpartiklar. s. 36 s. 38 s. 46 s. 48 s. 50 s. 52 s. 58 s. 59 Vad säger ditt klädval om din politiska uppfattning? Går det att vara präst och moderiktig samtidigt? Röster om mode inifrån fängelset. Vilka kläder används för att gestalta fiktionens skurkar? Hur mycket har fascistisk estetik påverkat vårt mode? Läs om hur normbrytande muslimer skapade en ny trend. Nya uniformer främjar mångfald inom polisen. Vad innebär egentligen vårdad klädsel? 35

19 politik som mode Vad vi bär kan framhäva mer än bara våra kurvor. Medanvissa politiker vill tona ned sin stil för att inte avskräcka väljargrupper, låter andra kläderna uttrycka ett tydligt ställningstagande. Spets berättar historierna bakom politiskt laddade plagg genom tiderna. TEXT LISA GRETTVE, NILS GRUVEBÄCK OCH ELLEN NILSSON ILLUSTRATIONER LISA GRETTVE palestinasjalen Jackan som ursprungligen bars av stridspiloter i främst USA var under många decennier ett ganska politiskt innehållslöst plagg. Det skulle komma att ändras under 1980-talet då högerextrema grupper i Europa (rasistiska skinheads) började göra bomberjackan till sin. Plagget var sedan under årtionden stigmatiserat och det skulle dröja årtionden innan det politiska värdet försvann. I dag är bomberjackan åter ett modeplagg och flera modehus har släppt en egen variant av den gamla flygarjackan. Kuriosa: I den klassiska varianten av plagget är jackans foder orange. Tanken var att det skulle användas när piloter behövde lokaliseras av räddningspersonal. palestinasjalen Det kanske mest politiserade, enskilda plagget som finns i dag. Palestinasjalen, eller keffiyeh som är det egentliga namnet, är från början en huvudduk som använts i arabiska länder för att visa social status och för att skydda huvudet mot starkt solljus. Namnet palestinasjal har sitt ursprung i palestinsk nationalism och började bli en symbol för Palestina under 1930-talet. När den palestinska frihetskampen tog fart under tidigt 1960-tal bar ledaren Yassir Arafat en svartvit keffiyeh. Sympatisörer för Palestinas sak tog sedan efter honom och fram till 2000-talet var det övervägande personer med politiska sympatier till vänster som bar plagget. Under de senaste tio åren har plagget avpolitiserats till viss del i Sverige och det går i dag att betrakta som en modeaccessoar. kaftanen Att flytta ut på landet, vända sig mot samhällets rådande normer och eftersträva enkelhet är något som dyker upp då och då i historiens virvlar. I början av 1900-talet var det till Monte Verità i Schweiz som den europeiska kultureliten vallfärdade. Brasilianska pianisten Ida Hofmann vände ryggen mot sina medelklassrötter för att, tillsammans med vänner, starta ett sanatorium grundat på vegetarianism, socialism och fri kärlek. Där klädde de sig i enkla kläder utav bomull och linne. En enkel kaftan står som symbol för den gröna vågen. Plagget har sina rötter i Mesopotamien men liknande plagg finns inom de flesta kulturer. I Sverige finns den representerad i form av den medeltida särken. Ett sätt att vika av från det rådande modet som vid tiden var fullt av extremdekorerade hattar, rysch och draperingar. t-shirten T-shirten var från början ett underplagg för män, främst använd inom den amerikanska militären. I och med filmen A streetcar named Desire från 1951 kom tonårsidolen Marlon Brando att introducera plagget som en symbol för uppror och individualitet. Under 1960-talet blev den ett unisexplagg, som med hjälp av olika tryck skapade en plattform för att uttrycka bärarens, politiska, åsikter. T-shirtens spridning ökade och även annonsörerna började anamma det forna arbetarplagget. Amnesty international utnyttjar t-shirtens ekonomiska framgång för sina politiska kamp och bekostar delar av sin verksamhet med inkomsterna från dem kampanjspecifika t-shirtarna. I höstas uppmärksammades Vänsterpartiets Rossana Dinamarca när hon bar trycket SD=rasister i riksdagen. Uppenbarligen har t-shirten inte förlorat sin kraft. SD = RASISTER byxorna Ibland är det inte plagget i sig utan vem som bär det som gör det politiskt. Detta vardagsplagg har inte alltid varit så okontroversiellt som det är idag. Fram till första världskriget var plagget förbehållet män och ett tydligt maskulint kodat plagg. Men i samband med kriget började även kvinnor bära byxor. Dels handlade det om materialbrist, men också om att många kvinnor gick ut i yrkeslivet medan männen gick ut för att strida. Samma sak hände under andr a världskriget, men helt accepterat var det inte. På bred front var det först på 1960-talet som byxbärandet slog igenom bland kvinnor. Vilket vi har feministrörelsen att tacka för. Att byxor för kvinnor skulle ha gylf på samma ställe som på byxor för män var länge helt otänkbart då det ansågs allt för utmanande. Istället öppnades de med en dragkedja i ena sidsömmen. I m not a plastic bag tygpåsen I motsats till t-shirten var det annonsörerna som var först att utnyttja tygpåsens genomslagskraft. Sedan decennier har den delats ut av företag och vid evenemang. Den engelska ordet tote betyder att bära och kan spåras tillbaka till 1600-talet. Därifrån fick tygpåsen sitt engelska benämning tote bag, som började användas omkring år Begreppet syftade ursprungligen på en något mer väskformad kasse av slitstarkt tyg, som började växa i popularitet under 1950-talet. I dag är det främst de tunnare bomullsvävarna med långa axelremmar som agerar politisk annonspelare. Trenden nådde sin kulmen 2007 när 30 personer fick köras till sjukhus i hysterin att komma över ett exemplar av Anya Hindermarks påse med trycket I m not a plastic bag

20 håller prästen på att bli hipp? Prästers liturgiska klädsel har stått och stampat i århundraden. Men på fjärde våningen i ett tegelhus i Borås pågår en stilla revolution. Frågan är bara, hur mycket av prästen sitter i kläderna? Text David Lindahl Foto Nils Gruvebäck 39