jobbpeng: Centerpartiets modell för en reformerad arbetsförmedling valfrihet Matchning förtroende Mångfald

Transkript

1 jobbpeng: Centerpartiets modell för en reformerad arbetsförmedling Matchning valfrihet förtroende Mångfald

2 Jobbpeng: Centerpartiets modell för en reformerad arbetsförmedling SAMMANFATTNING För att förbättra matchningen på den svenska arbetsmarknaden och därmed minska arbetslösheten föreslår Centerpartiet en ny arbetsförmedlarmodell. Genom en jobbpeng får arbetssökande möjlighet att välja arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen ansvarar för att certifiera de fristående arbetsförmedlarna, även kallade aktörer. För att ge de fristående arbetsförmedlarna möjligheten att kunna verka på lika villkor renodlas Arbetsförmedlingens roll som myndighet. Arbetsförmedlingens myndighetsutövning förtydligas och inriktas mot certifiering, kontroll och resultatorienterad styrning av fristående arbetsförmedlare. De fristående arbetsförmedlarnas De fristående arbetsförmedlarnas förmåga att få förmåga att få arbetssökande i jobb arbetssökande i jobb ska utvärderas kontinuerligt och ska utvärderas kontinuerligt i en redovisas i en offentlig rating. Detta för att synliggöra och offentlig rating. underlätta för arbetssökande och arbetsgivare att välja och välja bort. Lågpresterande aktörer riskerar att bli utan uppdrag under certifieringsprocessen. Resurstilldelningen till aktörerna sker genom en jobbpeng som betalas ut i tre omgångar enligt en trappstegsmodell; inskrivning, jobb, varaktighet i jobb. Ersättningssummorna baseras på vilka behov och förutsättningar den arbetssökande har, det vill säga högre ersättning till arbetsförmedlaren ju svårare den enskilde bedöms att få jobb. För denna bedömning ansvarar Arbetsförmedlingen genom så kallad profilering som görs genom ett bedömningsverktyg baserat på variabler som myndigheten använder sig av idag. Fokus för de fristående arbetsförmedlarna ska vara att förmedla jobb. Detta uppnås genom prestationsbaserade ersättningar utifrån arbetssökandes profilering och en tydlig myndighetsstyrning av Arbetsförmedlingen, skild från förmedlingsverksamhet. Friheten för arbetsförmedlarna att organisera sitt arbete så länge resultat uppnås prioriteras före detaljstyrning. Reformen syftar till att skapa incitament för arbetsförmedlare att nischa sig på olika branscher, geografiska områden och behov, vilket underlättar kompetensförsörjningen och matchningen för arbetsgivare. Ändamålet med reformen är att skapa förutsättningar för jobbsökande att få makt över sin egen situation samtidigt som vi tillvaratar den förmedlings- och omställningskunskap som finns hos fristående arbetsförmedlare. Det finns många skickliga arbetsförmedlande aktörer som kan bidra till att arbetstagare och arbetsgivare bättre kan matchas på dagens komplexa arbetsmarknad. Att ge fler personer, som till exempel inte har tillgång till stöd via något omställningsavtal, tillgång till denna aktiva matchningsprocess kräver en konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen. Införandet av en jobbpeng ställer även fortsättningsvis krav på säkerställandet av robusta kontrollsystem för arbetslöshetsförsäkringen.

3 Bakgrund och problemformulering Matchningen på svensk arbetsmarknad har försämrats och långtidsarbetslösheten ökar. Sverige befinner sig i ett läge med runt åtta procent arbetslöshet samtidigt som många företag har problem med rekryteringen. Företag pekar bland annat på Endast ett av sexton småföretag svårigheten att hitta rätt utbildad arbetskraft, men kritik använder sig av Arbetsförmedlingen riktas också mot Arbetsförmedlingens ineffektivitet och tungrodda för att rekrytera byråkrati. Exempelvis använder endast ett av sexton småföretag sig av Arbetsförmedlingen för att rekrytera. Även många arbetssökande anser att Arbetsförmedlingen har svårt att leva upp till deras behov av en fungerande jobbförmedling, inte minst ungdomar och långtidsarbetslösa. Enligt en rapport från Riksrevisionen anser 75 procent av arbetsförmedlarna på Arbetsförmedlingen att de inte har tillräcklig tid för arbetsgivarkontakter. Detta är synnerligen allvarligt då jobbförmedling i stor utsträckning handlar om konkreta 1 kontakter med just arbetsgivare. Som en konsekvens av en illa fungerande arbetsförmedling hamnar många människor i långtidsarbetslöshet, samtidigt som arbetsgivarna har svårt att hitta nya medarbetare. Hur arbetsmarknaden fungerar påverkar givetvis också statens kostnader för arbetsmarknadspolitiken och hur mycket skattebetalarna får betala per förmedlat jobb. Statistik och uträkningar pekar på siffror där Arbetsförmedlingens anställda i snitt ansvarar för 2,7 förmedlade 2 jobb per år till en kostnad på kronor per jobb. Detta kan jämföras med trygghetsfonden TSL, som använder upphandlade omställningsföretag, där kostnaden per förmedlat jobb ligger 3 runt kronor. Givetvis bör dessa siffror nyanseras då Arbetsförmedlingen har många fler uppgifter än bara arbetsförmedling. Det är också självfallet svårt för myndighetens medarbetare att isolera all tid åt att förmedla jobb. Dock är det relevant att framhålla att siffrorna blottar ett allvarligt systemfel, givet att Arbetsförmedlingen har statens uppgift att matcha arbetssökande med arbetsgivare. Det brukar också invändas att många inskrivna hos Arbetsförmedlingen är personer som står särskilt långt ifrån arbetsmarknaden, till exempel är hälften av de inskrivna utrikes födda eller har en funktionsnedsättning. Dessa personer är ju dock i än större behov av en välfungerande statlig arbetsmarknadspolitik där professionell vägledning till jobb kan ges i ett tidigt skede. I början av 1990-talet började staten öppna upp möjligheten för icke-offentliga alternativ tilläts fristående förmedlingar. Sedan 2007 har fristående arbetsförmedlare fått en allt större roll i genomförandet av den svenska arbetsmarknadspolitiken. För att förbättra matchningen och motverka utanförskap för arbetssökande fick Arbetsförmedlingen 2007 i uppdrag att köpa upp tjänster från externa programanordnare. De fristående arbetsförmedlarna ska vara ett komplement till den offentliga förmedlingen och alltså inte konkurrera med Arbetsförmedlingen. 5 1 Ungdomars väg till arbete Riksrevisionen 2013:6 2 Reformer för en träffsäker arbetsmarknadspolitik Li Jansson, Svenskt Näringsliv, 2013, s.1 3 Den hjälpande handens ekonomi Bemanningsföretagen Almega, 2011, s. 2 4 Marknaden för arbetsmarknadspolitik: om privata komplement till Arbetsförmedlingen IFAU 2011:13, s. 9 5 Ibid, s. 12

4 Från den 1 juli 2010 får Arbetsförmedlingen tillhandahålla ett så kallat valfrihetssystem för tjänster som upphandlas inom förmedlingens arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Systemet infördes med syftet att den arbetssökande själv skulle få välja vem han eller hon kunde få hjälp av för att finna ett nytt jobb med syftet att förskjuta makt från politiker/tjänstemän till medborgare, öka inflytandet för den enskilde, samt att få fler utförare och större mångfald inom arbetsförmedlingssektorn. 6 Ändringen från 2010 har varit ett steg i rätt riktning men också genererat problem i form av ett svårnavigerat system med en stor offentlig aktör och många fristående, där de fristående arbetsförmedlarna fått hantera det faktum att deras uppdragsbeställare varit densamma som deras största konkurrent. Mycket tyder också på att upphandlingar gjorda av Arbetsförmedlingen har varit ineffektiva och incitamentsstrukturerna som premierat goda resultat har varit frånvarande. Dagens Arbetsförmedling och dess användande av fristående aktörer förmedlar helt enkelt för få jobb. För att svensk arbetsförmedling och matchning ska komma på fötter bör vi skapa ett förmedlarsystem baserat på framgångsrika metoder. Redan idag finns en mängd resultatrika arbetsförmedlande aktörer som förstår och kan se behoven på den svenska arbetsmarknaden. Det vore slöseri med våra gemensamma resurser om vi inte tillfullo kan utnyttja den kompetens som finns hos exempelvis arbetsmarknadens parter, omställningsföretag och ideella aktörer att lotsa och matcha arbetssökande till jobben. För att komma tillrätta med ovan krävs en renodling av Arbetsförmedlingens roll tillsammans med en konkurrensutsättning av den arbetsförmedlande verksamheten. Mycket inspiration finns att hämta från andra länder som lyckats reformera den nationella arbetsförmedlingen. Australien och Tyskland har efter genomgripande reformer lyckats få igång ett arbetsförmedlarsystem som fungerar som smörjmedel i ekonomin snarare än grus i maskineriet. Tydligare rollfördelning mellan stat och aktörer samt effektiva ersättningssystem som skapar rätt incitament är viktiga komponenter. Australien och Tyskland har efter genomgripande reformer lyckats få igång ett arbetsförmedlarsystem som fungerar som smörjmedel i ekonomin snarare än grus i maskineriet Inspiration finns även att hämta på hemmaplan, där exempelvis Trygghetsfonden TSL och Nacka kommun är föredömen. 6

5 Omvärldsanalys AUSTRALIEN Australien har genomfört omfattande arbetsmarknadspolitiska reformer de senaste femton åren. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken, med staten som huvudsaklig utförare av arbetsmarknadstjänster, upphörde Förbättrad matchning och ökad valfrihet för den arbetssökande har möjliggjorts genom strategiska och omsorgsfulla certifieringar av fristående arbetsförmedlare samt kontinuerlig uppföljning, utvärdering och framtagande av ett transparent ratingsystem. Systemet har haft en positiv effekt på sysselsättningen och inneburit att kostnaderna för arbetsförmedling sjunkit. Systemet är uppbyggt kring den statliga myndigheten Centrelink, med kontor över hela landet, som gör en första bedömning av den arbetssökande. Detta sker genom en bedömningsmodell, så kallad profiling, för att på ett tidigt stadium identifiera vilka människor som behöver särskilt kvalificerade insatser. Beroende på utfallet av profileringen, bedömningen, kategoriseras den arbetssökande i en av fyra grupper. De som placeras i grupp ett bedöms stå nära arbetsmarknaden, har relevanta färdigheter och har nyligen varit i arbete. I grupp fyra placeras sökande som har en svårmatchad profil eller anställningsbarhet. Om den arbetssökande inte får arbete inom en viss tid kan den flyttas över till en annan grupp med mer resursstöd. 7 Vid den första registreringen hos Centrelink får jobbsökande den information som krävs för att kunna välja lämplig aktör. 8 Bedömningen av den enskilde lägger grunden för arbetsförmedlarens ersättning genom en prismodell som anpassas till olika gruppers förutsättningar samt huruvida resultat uppnås. Efter Centrelinks bedömning ska de arbetssökande registrera sig hos en av de i förväg certifierade förmedlarna, som de själva väljer. The Department of Education, Employment and Workplace Relations, DEEWR, är regeringens departement som ansvarar för certifieringen och granskningen av de fristående aktörerna. 9 Samtliga fristående arbetsförmedlare certifieras centralt och utvärderas vart tredje år. Den senaste certifieringen (2009) inkluderade 40 procent fristående företag och 60 procent ideella aktörer. Certifieringen går till så att existerande och potentiella aktörer deltar i ett anbudsförfarande där de specificerar den marknadsandel eller geografiska område de avser vara verksamma i. Det är sedan DEEWR som avgör vilka fristående arbetsförmedlare som kvalificerar sig och vilken del av markanden de ska agera på. DEEWR är också ansvarig för utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken och har över 6000 anställda Activating Jobseekers: How Australia Does It, OECD 2012, s. 23, Ibid, s Ibid, s Ibid, s. 63, 69

6 I Australien har renodlingen av statens roll gentemot arbetsförmedlarna varit central i förändringsarbetet. När förändringarna genomfördes innehade den tidigare offentliga arbetsförmedlingen en 40 procentig marknadsandel. Sedan 1998 är certifieringsdelen avskilt utförandet där staten avhåller sig från att producera arbetsförmedlingstjänster i egen regi. Detta är en viktig faktor till reformens lyckade resultat där de fristående aktörerna kan agera på en mer förutsägbar spelplan. Kostnaden per förmedlat jobb har samtidigt sjunkit och antalet förmedlade jobb har ökat. Utvärderingar vittnar om att de fristående arbetsförmedlarna är mycket aktiva när det gäller att uppsöka möjliga jobb till sina arbetssökande kunder. Vanligt är att arbetsförmedlaren ringer runt till arbetsgivare i syfte att informera och sälja in sina arbetssökande. Ett aktivt jobbsökande som också skapar kunskap om vad arbetsgivarna efterfrågar samt skapar relationer med olika arbetsgivare. Detta i sin tur leder ofta till att arbetsförmedlarna i Australien blir specialinriktade på att arbeta med vissa kategorier av arbetssökande, exempelvis funktionshindrade och ungdomar. 11 Två intressanta aspekter av förändringen i Australien är dels att reformen inte är särskilt politiskt laddad då den inte bedöms som varken höger- eller vänsterorienterad, dels att de ideella aktörerna numera utgör en majoritet av arbetsförmedlarna. Gällande den politiska aspekten kan reformen uppfattas som att staten blivit distinktare i sin styrning. Genom kontinuerlig uppföljning och en ersättningsmodell som skapat en tydlig resultatorientering har duktiga arbetsförmedlare främjats på bekostnad av resultatlösa arbetsförmedlare. De företag som ständigt visat låga resultat har helt enkelt blivit utan uppdrag för kommande certifieringsperiod. Denna omedelbara diskvalificering av dåliga aktörer har haft stor effektivitetshöjande effekt. För närvarande består den australiensiska förmedlingsmarknaden av över 100 kontrakterade fristående arbetsförmedlare, både vinstdrivande och icke-vinstdrivande. Profil och bakgrund på dessa skiljer sig åt, allt från välgörenhets- och utbildningsorganisationer till rekryteringskonsulter och fristående aktörer. 12Den icke-vinstdrivande sektorn har stor betydelse på marknaden, framförallt den förmedlingsverksamhet som startats av religiösa organisationer utgör en stor del. En anledning till att även mindre frivilligorganisationer från civilsamhället är viktiga på marknaden beror mycket på att de täcker upp i de områden som är mindre attraktiva för vinstdrivande aktörer. Tendensen har varit att icke-vinstdrivande samhällsaktörer har minskat samtidigt som religiösa icke-vinstdrivande aktörer har ökat. En annan orsak till att den ickevinstdrivande sektorn har sådan betydelse är att regeringen har uppmuntrat dessa och mindre aktörer att lämna anbud på större kontrakt. 13 Sammanfattningsvis har reformen i Australien blivit så framgångsrik tack vare uppdelningen av statens roll gentemot de fristående arbetsförmedlarna samt att de sämsta aktörerna sållas bort genom utvärderingssystemet. 11 Ibid, s Ibid, s Job Services Australia: design and implementation lessons for the British context Finn 2011, s. 30f

7 TYSKLAND Tyskland har sedan 2002 ett system med jobbpeng i form av en voucher. Reformeringen har inneburit ekonomiska incitament att i högre utsträckning fokusera på resultat. Den arbetssökande kan själv välja en aktör som sedan vänder sig till den tyska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen för ersättning. Jobbpengen kan vara tidsbegränsad eller gälla bara regionalt. Från krävs också att den fristående förmedlingen är certifierad för att undvika oseriösa aktörer. Vouchern anger mål och innehåll för åtgärderna. Den arbetslöse måste skriva ett avtal med den fristående arbetsförmedlaren om uppdraget, men kan anlita flera förmedlingar samtidigt. Innan en insats påbörjas måste den fristående förmedlingen få godkänt av en den offentliga Arbetsförmedlingen. Resultatbaserad ersättning till aktörerna är, liknande Australien, en viktig komponent i systemet. Exempelvis krävs att den sökande har fått ett arbete på minst 15 timmar i veckan för att en privat förmedling ska kunna få ersättning. Avtalet om anställningen måste dessutom gälla minst tre månader. Ersättningen utgår i omgångar baserat på kontroller om hur länge de enskilde stannar i jobb. 15 TRYGGHETSFONDEN TSL Trygghetsfonden TSL är en kollektivavtalsstiftelse bildad av Svenskt Näringsliv och LO som har till uppgift att hjälpa privatanställda arbetare som blivit uppsagda att hitta ett nytt jobb. Omställningsavtalet omfattar personer som varit anställda i minst 12 månader och arbetat minst 16 timmar i veckan. TSL erbjuder hjälp av en jobbcoach men har inga egna anställda coacher, utan tecknar istället samarbetsavtal med olika omställningsföretag vars jobbcoacher arbetar med omställningen. TSL engagerar i nuläget 119 leverantörer eller omställningsföretag och omkring företag är anslutna till TSL-systemet. 16 Nästan två tredjedalar, 57 procent, av dem som fått omställningsstöd via TSL En SIFO-undersökning visar att situationen för för tre år sedan har idag en de allra flesta som fått omställningsstöd via TSL tillsvidareanställning har förbättrats markant tre år efter avslutat omställningsprogram. Nästan två tredjedelar, 57 procent, av dem som fått omställningsstöd via TSL för tre år sedan har idag en tillsvidareanställning. En färsk rapport visar också att 74 procent av dem som avslutat ett omställningsprogram under september i år har fått ett nytt jobb Arbetsmarknadspolitik Europeiska länder som följer Australiens exempel Riksdagens utredningstjänst , s. 4 Stärkt matchning för unga Svenskt Näringsliv , s ningsstod_ html?utm_source=newsletter&utm_medium= &utm_content= &utm_ campaign=nfsn

8 TSL har endast 14 anställda i Sverige men är likväl framgångsrika. Enligt Lars Walter vid Handelshögskolan i Göteborg, som forskar i hur arbetsmarknaden är organiserad, är en av orsakerna deras arbete med uppföljning, både vad gäller leverantörerna och hur det går för personerna efteråt. 18 TSL betonar själva vägen till framgång genom att de lyckas med att bygga förtroende mellan arbetssökande, fack och arbetsgivare. De menar vidare att TSL-systemet egentligen är ett barn av den svenska modellen och där grundandet 2004 var ett resultat av att den statliga 19 Arbetsförmedlingen inte förmådde lösa arbetsmarknadens omställningsfrågor. Detta problem kvarstår. TSL-systemet visar tydligt att det finns fungerande alternativ till en stor statlig Arbetsförmedling. NACKAMODELLEN Nackamodellen syftar till att fånga upp den stora grupp människor som står långt ifrån arbetsmarknaden och som ofta har komplexa behov. Genom att skapa ett integrerat system som tillgodoser olika typer av behov ska fler kunna komma ut i arbete. Modellen är ett samarbete mellan kommunen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och landstinget och riktar sig till en bred målgrupp bestående av både arbetslösa, sjukskrivna, personer med försörjningsstöd, de som är i behov av kompetenshöjande insatser eller vill starta eget. Modellen fungerar genom att kommunen betalar ut en check till de anordnare, både privata och ideella företag, som är certifierade. De arbetar för att få ut individerna i arbete genom att såväl kartlägga personliga behov, coacha och stötta som att bygga allianser med företag som kan tänka sig att anställa personerna. En person som blir utan försörjning ska snabbt få kontakt med en arbetsvägledare hos kommunen som inom några veckor ska ha utrett personens behov i kontakt med socialtjänst, hälso- och sjukvård, Försäkringskassan och/eller Arbetsförmedlingen. Därefter räknar arbetsförmedlaren ut checkens storlek utifrån personens behov och den enskilde får sedan välja den anordnare som bäst passar dennes behov och preferenser. De viktigaste grundprinciperna handlar, utöver individens valfrihet, om att anordnaren har i uppdrag att både rusta den arbetslöse för arbetsmarknaden och att matcha individen med företag som är villiga att anställa. I likhet med Australien bygger modellen på ett ersättningssystem där anordnaren får mer betalt ju fler av de personer man får ut i arbete har stått länge utanför arbetsmarknaden och ju fler som behåller arbetet

9 Kort sikt - Pilotverksamhet Ett regionalt pilotprojekt för att testa en ny svensk arbetsförmedlarmodell med jobbpeng har tidigare lyfts av Centerpartiet. På kort sikt skulle detta utgöra ett första steg för hur dels fristående arbetsförmedlare kan effektivisera matchningen, dels hur konkurrensutsättning bäst kan organiseras. Piloten skulle appliceras på några få utvalda orter i landet där en mångfald av fristående arbetsförmedlare tillåts verka på lika villkor med tydlig uppföljning av kvalitet och resultat. Målgruppen av arbetssökande bör vara öppen där alla deltagare screenas i enlighet med Arbetsförmedlingens befintliga bedömningsstöd av arbetssökande. Riksrevisionen har i en rapport om effektivitetsmätning som metod för att jämföra arbetsförmedlingskontor dragit slutsatsen att det finns få yttre faktorer som samvarierar med huruvida arbetsförmedlarkontor är effektiva eller ej. 21 Detta kan tolkas som att en effektiv arbetsförmedling inte är bunden av arbetsmarknadsläget. Detta talar för att lämpliga pilotområden bör testas där Arbetsförmedlingen uppvisar lägst resultat och inte i första hand ta hänsyn till hur arbetsmarknaden ser ut. Ett grundproblem som identifierades i Australien på 1990-talet var den statliga Arbetsförmedlingens dubbla roller: dels som upphandlare, dels som utförare Ett grundproblem som identifierades i Australien på 1990-talet var den statliga Arbetsförmedlingens dubbla roller: dels som upphandlare, dels som utförare. Ett pilotprojekt på kort sikt skulle förutsätta att någon annan än Arbetsförmedlingen ansvarar för certifiering, kontroll- och tillsynsfunktion då myndigheten sannolikt inte kan upphöra med sin förmedlingsroll under ett pilotprojekt. Vi föreslår att det i ett pilotprojekt är kommunerna själva, med stöd från staten, som ansvarar för certifieringen av fristående arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingens roll i ett regionalt pilotprojekt blir att ansvara för inskrivningsprocessen för deltagare i projektet och att hantera bedömningsverktyget (profilering) för deltagarna. Den kunskap som växer fram under försöksperioden kan sedan användas i nästa steg på vilket sätt ett nytt arbetsförmedlarsystem kan skräddarsys för svenska förhållanden. Utvärderingen av en försöksverksamhet med privat arbetsförmedling i Skåne, Östergötland och Västernorrland som genomfördes under visade bland annat på att de arbetssökande hos de privata förmedlingarna hade tätare kontakt med arbetsförmedlarna och att utrikes födda fick jobb i större utsträckning. Detta trots att denna pilotverksamhet hade en mycket begränsad omfattning jämfört med den som föreslås här, och inte heller fick samma genomslag Effektivitetsmätning som metod för att jämföra arbetsförmedlingskontor Riksrevisionen 2012:9

10 Förslag till ny svensk modell RENODLA STATENS ROLL Genom att skapa en tydlig boskillnad mellan certifiering och egen produktion inom Arbetsförmedlingen ökar möjligheten för fristående arbetsförmedlare att verka på lika villkor. Därmed skapas också förutsägbara regler när beställaren och konkurrenten inte är en och samma aktör. Arbetsförmedlingens myndighetsutövning ska samtidigt förtydligas och inriktas mot kontroll och resultatstyrning av fristående arbetsförmedlare. Ett kontraktstänkande mellan Arbetsförmedlingen och de fristående arbetsförmedlarna skapar tydliga roller. Centralt i att renodla statens roll är också att ge de fristående arbetsförmedlarna stora möjligheter att utforma vilka insatser som den arbetssökande behöver, det vill säga ha mandat att fatta viktiga beslut för den arbetssökande så länge de leder till jobb. Detta till skillnad från dagens utgångsläge där Arbetsförmedlingen i många fall är den enda aktör som har mandat att besluta om avgörande insatser för den enskilde i form av till exempel utbildning. CERTIFIERINGSFÖRFARANDE OCH RATINGSYSTEM Liknande det australiska systemet ska certifieringen baseras på kvalitet där negativ prisbudgivning ska förhindras genom att priset på förmedlingsservicen fastställs av staten. Arbetsförmedlingen certifierar genom lagen om valfrihetssystem, LOV, där den arbetslöse i så stor utsträckning som möjligt kan välja bland de godkända aktörerna. En avgörande del i ett effektivt system för arbetsförmedling är ett transparent kontrollsystem, ett så kallat ratingsystem, som bygger på att arbetsförmedlarna utvärderas kontinuerligt utifrån det resultat som deras arbete medför. Aktörer som under en längre period uppvisar låga resultat i Arbetsförmedlingens ratingsystem ska kunna uteslutas i nästa certifiering genom reglering i lagen om valfrihetssystem. Utvärderingar av starratingen i Australien och dess koppling till urvalet av 23 utförare har visat sig haft en mycket stor betydelse för den ökade effektiviteten. Likt systemet i Australien ska samtliga fristående arbetsförmedlare godkännas och certifieras av myndigheten Arbetsförmedlingen i ett transparent anbudsförfarande. Relevanta parametrar för utvärdering är tidseffektivitet, förmedlingseffektivitet, klientnöjdhet och arbetsgivarnas upplevelser av tjänsten. Ett fungerande ratingsystem har stor betydelse för arbetsförmedlarnas utveckling och för kontakterna mellan dessa och Arbetsförmedlingen. Avgörande är att de sämst presterande arbetsförmedlarna kan bli av med sina uppdrag genom att Arbetsförmedlingen kan välja bort med hänvisning till låga resultat. Med ratingssystemet som grund ges också den arbetssökande möjligheten att själv välja lämplig arbetsförmedlare. Ratingsystemet i Australien anses, tillsammans med ersättningssystemets utformning, vara den viktigaste styrande faktorn inom arbetsförmedlingssystemet. Systemet i Australien baseras på 3 Q : 1. Quality hur många av de arbetssökande behåller det jobb som de fått 2. Quantity hur många får jobb 3. Quick hur snabbt får den arbetssökande jobb 23 Activating Jobseekers: How Australia Does It, OECD 2012, s. 20ff

11 Hög rating innebär att man får behålla sitt avtal genom en enkel anmälan, låg rating innebär att man stryks och inte får ett nytt avtal (man får inte ens vara med och konkurrera om avtalen), medelhög rating innebär att man måste konkurrera för att försöka behålla ett avtal (eller få ett annat/nytt avtal). Vi föreslår att ett liknande ratingsystem införs i Sverige. Precis som i Australien ska Arbetsförmedlingen ha en kontinuerlig dialog med de fristående arbetsförmedlarna och ska, utöver granskning och rating, också engagera aktörerna i samtal och en kontinuerlig förbättringsprocess. PROFILERING Arbetsförmedlingen ska genom bedömningsstöd som verktyg kunna profilera den enskilde i rätt svårighetsgradsgrupp och fastställa jobbpengens storlek. Metoden brukas redan idag av Arbetsförmedlingen för att tidigt identifiera vilka som riskerar att bli långtidsarbetslösa. Genom att identifiera den arbetssökandens behov i ett tidigt skede kan information ges till den arbetssökande om lämpliga arbetsförmedlare och därmed kan skräddarsydda lösningar arbetas fram. Bedömningsstödet utgår från variabler som samvarierar med lång arbetslöshet, allt från personliga och individuella förutsättningar till arbetsmarknaden i regionen och inom det egna yrket. Det svenska bedömningsstödet består sedan 2012 av tolv variabler som är särskilt viktiga för att identifiera dem som riskerar långtidsarbetslöshet. Detta i syfte att kunna sätta in lämpliga insatser i ett tidigt skede. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har visat att en särskild modell för bedömningsstöd till nästan 70 procent kan förutspå vem som riskerar att bli arbetslös i minst sex månader. 24Bedömningsvariablerna är; ålder; funktionsnedsättning; födelseland; högsta utbildning; anmäld arbetslöshetskassa; tidigare arbetslöshetstid; senast arbetslös; inskrivningsmånad; arbetslösheten i kommunen; sökt yrke; erfarenhet i sökt yrke; utbildning i sökt yrke. Utöver dessa tillsynes snäva variabler bör det framhållas att ett förtroendefullt samspel mellan fristående arbetsförmedlare och arbetssökande är centralt i en modell som ska lotsa människor, som många gånger kan befinna sig i en svår situation, till jobb. För detta krävs inte minst att den enskilde arbetsförmedlaren ser till helheten och ger tid till engagemang för den enskildes situation. Det personliga mötet mellan arbetssökande och fristående arbetsförmedlare kan inte nog understrykas. Efter Arbetsförmedlingens bedömning kategoriseras den arbetssökande i en av fyra grupper, där första gruppen bedöms stå nära arbetsmarknaden och den fjärde gruppen uppskattas ha betydande svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Istället för att successivt kvalificera sig för olika insatser, vilket är fallet i dag, ska den arbetssökande direkt få information om lämpliga arbetsförmedlare som passar dennes behov. Därefter kan valet göras och jobbpengen träder in. I det fall arbetssökande inte väljer någon aktör blir det Arbetsförmedlingens ansvar att placera dem hos en lämplig arbetsförmedlare. 24 Vem blir långtidsarbetslös? IFAU, 2007:20 s. 26

12 De uppgifter som framkommer om den enskilde i bedömningsstödet ska hanteras med försiktighet gentemot arbetsgivare. Både av integritetsskäl och för att minimera risken av stigmatisering i jobbsökarprocessen. Viktigt att betona är att bedömningsstödet finns dels för att sätta fokus på de arbetssökandes individuella behov, dels av rättviseskäl för att arbetssökande med stora behov tidigt ska kunna erbjudas mer resurser för att minska risken för långtidsarbetslöshet. ERSÄTTNINGSMODELLER TILL FRISTÅENDE ARBETSFÖRMEDLARE UTIFRÅN SVÅRIGHETSGRAD OCH RESULTAT Problemet med dagens ersättningssystem är att dessa inte är tillräckligt resultatbaserade och tar för lite hänsyn till vilken svårighetsgrad som föreligger för den arbetssökande att få jobb. Utifrån vår modell ska ersättningen baseras på både svårighetsgrad genom fyra grupper och varierad ersättning beroende på svårighetsgrad. Ersättningen till arbetsförmedlarna kommer alltså att variera utifrån utfallet av profileringsprocessen vid Arbetsförmedlingen. Dagens ersättning till externa jobbcoacher bygger på att den arbetsförmedlande aktören får betalt i två steg. I det första steget utbetalas 82 procent (9 020 kr) när en arbetssökande har påbörjat aktiviteten hos jobbcoachen och den gemensamma planeringen har överlämnats till Arbetsförmedlingen. I steg två utgår en bonus på 18 procent (1 980 kr) i samband med att den arbetssökande får anställning under jobbcoachningsinsatsen. Att se anställningen enbart som en bonus ger inte tillräckliga incitament och ger dessutom en felaktig signal om att anställningen inte är huvudmålet vilket det naturligtvis måste vara. Vi föreslår att ersättningen betalas ut i tre omgångar i en trappstegsliknande modell. Utbetalning sker dels (1) när arbetsförmedlaren tar sig an den arbetssökande, dels (2) när den arbetssökande får ett jobb oavsett längd och anställningsform, dels (3) när den arbetssökande haft arbete i sex månader. För en arbetssökande i grupp ett, lättplacerade, är ersättningen relativt låg i steg 1 och steg 2. Detta beroende av att svårighetsgraden att få in den arbetssökande i ett första steg på arbetsmarknaden inte upplevs som den främsta utmaningen. Snarare kan utmaningen vara att få den arbetssökande i långvarig anställning. Därför bör ersättningen i steg tre vara högre, se figur nedan. Denna utformning kan också motverka arbetsförmedlare att endast sikta på kortare anställningar för lättplacerade i kortare anställningar då den huvudsakliga ersättningen utbetalas när denne varit anställd i sex månader. Bild 1: Ersättning till lättplacerade