Urinvägskatetrar på två vårdcentraler i Jönköping. Prevalens, dokumentation, komplikationer

Transkript

1 Urinvägskatetrar på två vårdcentraler i Jönköping Prevalens, dokumentation, komplikationer Författare: Handledare: Monica Petersson Anders Tengblad Årtal: 2013

2 Författare: Monica Petersson Handledare: Anders Tengblad Vårdcentralshandledare: Lars-Olof Johansson Förvaltning Bra Liv Arbetsplats/enhet Hälsan 1 Kontaktinformation Monica.Petersson@lj.se ISSN nr

3 Sammanfattning Bakgrund Kvarliggande urinvägskateter är en vanlig och effektiv behandling vid urinretention. Ibland används den på tveksamma eller felaktiga indikationer som inkontinens eller hudproblem. Komplikationer är vanligt. Kateter är en riskfaktor för bärarskap av resistenta bakterier. Asymtomatisk bakteriuri hos kateterbärare kan därmed utgöra en risk för spridning av resistenta bakterier i omgivande miljö. Prevalens på äldreboende i Sverige har i tidigare studier angivits till 7-8 %, på sjukhus högre. Syfte Målsättning är att kartlägga hur många patienter som använder transuretral, suprapubisk och ren intermittent kateterisering inom primärvårdsområde Hälsan 1 och Hälsan 2, samt hur de fördelar sig vad gäller ålder, kön, och vilka kroniska diagnoser som förekommer. Samtidigt undersöks hur kateteranvändningen dokumenterats, vilka komplikationer som förekommit, och hur många som använder läkemedel med risk att utlösa eller underhålla urinretention. Metod Patienter som använder urinvägskateter och som har valt Hälsan 1 eller Hälsan 2 i vårdval har inkluderats. Uppgift om vilka patienter i eget boende som använder urinvägskateter har inhämtats från distriktssköterskor på vårdcentralerna. På särskilda boenden kopplade till Hälsan 1 och Hälsan 2 har uppgift inhämtats via ansvarig läkare. Studien omfattar journalgranskning och genomgång av medicinlistor. Resultat och diskussion Totalt inkluderades 37 patienter, varav 34 med kvarliggande kateter. Prevalensen i särskilda boenden är 8,5 % vilket är i nivå med tidigare mätningar i Sverige. Av kvarsittande katetrar är 44 % suprapubiska, vilket är fler än i tidigare studier. Patienterna är ofta sjuka och gamla, medianålder är 85 år. Komplikationsfrekvensen är hög, 68 % har journalförda komplikationer. Underrapportering misstänks ändå vad gäller subjektiva besvär för patienterna som inte krävt åtgärd av något slag. Samma individer verkar få upprepade problem med komplikationer. Hälften av de som odlats vid infektion har vid något tillfälle varit koloniserade med resistenta bakterier. Dokumentationen av att patienten har en kateter och varför behöver förbättras. Tolv av patienterna i studien saknar helt diagnos gällande urinvägar, så även diagnossättningen kan bli bättre. Sökord Landstinget i Jönköpings län

4 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Syfte och mål Metod Resultat Prevalens och beskrivning av kateterbärare 4.2 Dokumentation av behandling, indikation och diagnoser 4.3 Komplikationer 5. Diskussion Slutsats Referenser Bilaga (1) Tack 15

5 1. Bakgrund Kvarliggande urinvägskateter, kateter à demeure (KAD), är en vanlig behandling vid urinretention och hög residualurin. Ibland används den på felaktiga eller tveksamma indikationer som inkontinens, hudproblem eller annat gjordes en studie på sjukhem i Kronoberg där KAD-frekvensen varierade mellan 0 och 33 % på olika avdelningar med ett medelvärde på 10 % [1]. I Västra Götaland gjordes i februari 2009 en mätning på särskilda boenden där 7 % av patienterna hade kvarliggande urinvägskateter, 3 % av kvinnorna och 16 % av männen[2]. Prevalensen i flera svenska studier på 2000-talet verkar ligga mellan 7-8 % [3]. I Kanada varierar den mellan 5-10 % [4]. Komplikationer är vanligt, i en tidigare studie på äldreboenden uppgavs en tredjedel av KADbärarna ha haft någon typ av komplikation. Den vanligaste var kateterstopp och/eller täta kateterbyten[3]. Stopp i kateterflöde eller urinläckage är två vanliga orsaker till akut kateterbyte. Katetermaterialet verkar inte spela någon roll för behovet av akut byte. Personer som haft KAD längre tid än två år verkar ha signifikant lägre behov av akuta byten. Det skulle eventuellt kunna tala för att individuella faktorer snarare än val av katetermaterial påverkar behovet[5]. Komplikationer som kan uppstå efter långvarigt kateterbärande är stenbildning i urinvägarna, lokala infektioner, kronisk njurinflammation, njursvikt och efter år blåscancer. Uretrit, uretrafistlar, epididymit, scrotala abscesser, prostatit och abscesser i prostata förekommer också[6]. Kronisk pyelonefrit och kronisk njurinflammation är tydligt kopplat till långvarigt kateterbärande. Troligen finns inslag av akut pyelonefrit vid många av feberepisoderna hos kateterbärare [7]. En vanlig komplikation är symtomgivande urinvägsinfektioner (UVI) med feber, ibland akut pyelonefrit, och bakteriemi. Incidensen av febrila episoder har angetts vara en per 100 dagar hos kateterbärare, de flesta varar en dag eller mindre och ger med sig utanantibiotikabehandling eller kateterbyte. Två tredjedelar av alla febrila episoder hos kateterbärare anses bero på UVI, men mindre än 5 % kompliceras med bakteriemi [6]. I USA anses upp till 40 % av alla nosokomiala infektioner årligen vara kateterassocierade UVI [4, 8-11]. I IVA-miljö uppskattas 97 % av alla UVI vara kateterrelaterade [8]. På 70-talet gjordes en mätning där urinvägsinfektioner utgjorde 59 % av alla infektioner på långvårdskliniker, 68 % av de med UVI hade kateter [12]. I en studie från Kronoberg gjord 1997 står vårdrelaterade urinvägsinfektioner för 55 % av alla infektioner på äldreboende och kateterbärarna svarar för 19 % av dessa [1].Om residualurin i sig är en riskfaktor för bakteriuri verkar inte helt klarlagt, en studie gjord i primärvården i Jönköping kunde inte påvisa något samband[13]. Incidensen av bakteriuri hos kateterbärare verkar vara 3-10% per dag och efter 30 dagar har de flesta koloniserats[4, 6, 9]. KAD är en riskfaktor för bärarskap av resistenta bakterier[8, 14, 15]. Asymtomatisk bakteriuri i sig hos kateterbärare kan därmed betraktas som en riskfaktor för spridning av resistenta bakterier i omgivande miljö. Bakteriuri förekommer hos 98 % av kateterbärare. Ökad resistens ses framför allt hos E. coli för ciprofloxacin (16,9 % vs 7,9 % i övriga odlingar) och hos E. faecalis för trimetoprim-sulfa (39,1 % vs 24,8 %)[14]. I data från National Healthcare 1

6 Safety Network i USA avseende kateterassocierade urinvägsinfektioner under perioden anges 24,8 % av E. coli vara resistenta mot fluorokinoloner. Dessutom ses många fall av ESBL. Resistens för ceftriaxon eller ceftazidim fanns hos 21,2 % av Klebsiella pneumoniae och 5,5 % av E. coli. 10,1 % av alla K pneumoniae isolat var resistenta mot karbapenemer[8]. Intresset att förebygga infektionerna på olika sätt har ökat i USA sedan Centers for Medicare and Medicaid Services 2008 beslutat att inte längre ersätta kostnader för kateterassocierade UVI [8, 16]. I Indien odlades 100 patienter med kateterassocierad infektion med speciellt intresse för resistens hos biofilmproducerande stammar. För att jämföra med övriga siffror angående kinolonresistens sågs här 72 % norfloxacinresistens i alla isolat, 80 % hos de biofilmproducerande. Generellt var resistensen högre hos de biofilmproducerande stammarna som utgjorde 60 % av isolaten. Hela 80 % av biofilmproducerande stammar uppvisade multiresistens [17]. I en svensk studie som tittat på koloniseringsgrad och resistens hos patienter på äldreboende är 48 % koloniserade i urinen. Av dessa har 24 % någon typ av resistens. 10 % av deltagarna i studien hade kateter. Boende äldre än medianåldern 85 år var koloniserade i högre grad, liksom de som hade vistats på äldreboendet längre än mediantiden 1,4 år [18]. I sjukhusmiljö har det visat sig att läkare inte känner till att patienter har kateter i 28 % av fallen, underläkare har bättre kännedom än överläkare. Sjuksköterskorna saknar kännedom i 15 % av fallen[19, 20]. Insättningsdatum har funnits dokumenterat hos 62 % av patienterna, indikationen hos 28 % och avslutande av behandling hos 69 %. I en studie av 39 patienter på vanliga medicinavdelningar visste 95 % av patienterna att de hade KAD. Bara 23 % visste varför. Hela 45 % rapporterade att de hade lokal smärta[20]. Observationsstudier har visat att i upp till 10 % av fallen kan medicinering vara en bidragande orsak till urinretention. Äldre löper större risk att drabbas av drogutlöst urinretention, det kan finnas prostatahypertrofi eller annan tidigare medicinering som ger additiv effekt. Mediciner som associerats med urinretention är antkolinergika som: antipsykotika, tri- och tetracyklika, klass1 antiarytmika, spasmolytika, parkinsonmediciner, atropin, histamin h1-antagonister, antikolinerga inhalationspreparat, antikolinerga mediciner mot överaktiv blåsa. Andra mediciner som också kan orsaka urinretention är analgetika, alfaadrenoreceptor agonister (mot postural hypotension), NSAID, bensodiazepiner, calciumkanal antagonister, andra antidepressiva och andra parkinsonmediciner som inte har antikolinerg effekt[21]. Baskostnaden för katetervård på svenskt äldreboende har beräknats till 1157 SEK per månad. Kostnaden vid spolningar och extra kateterbyten kan variera mellan 169 och 455 SEK per månad. Materialkostnaden är låg, personalkostnaden dominerar [22]. År 2000 räknade man i USA med att en episod av kateterrelaterad symtomatisk urinvägsinfektion i genomsnitt kostar 676 $. Kostnaden vid bakteriemi var minst $. Vid IVA-vård kostar en sepsis i genomsnitt $ per överlevare [9]. Behandling med KAD har många potentiella bieffekter. Förebyggande åtgärder för att förhindra urinretention, att endast använda KAD på korrekt indikation samt utvärdering av behandlingen kan vara sätt att minska användningen av KAD [23-25]. Alternativ till transuretral kateter som suprapubisk kateter eller ren intermittent kateterisering (RIK) kan vara att föredra i en del fall. 2

7 2. Syfte och mål Studien är kvantitativ med syfte att undersöka förekomsten av kvarliggande urinvägskatetrar och ren intermittent kateterisering inom primärvårdsområden Hälsan 1 och Hälsan 2. Frågeställningar är hur många patienter som finns, om indikation och planering är dokumenterade, om det finns journaluppgifter om komplikationer. Medicinlistor gås igenom med tanke på farmaka med känd risk att utlösa eller underhålla urinretention. Resultaten ger en nulägesbeskrivning av användningen av urinvägskatetetrar. Landstinget i Jönköping har arbetat fram evidensbaserade riktlinjer för att minimera urinretention och förhindra onödig användning av kvarliggande katetrar [26]. Studien ger information inför implementering av riktlinjerna i primärvård. 3. Metod Patienter med kvarliggande urinvägskateter eller användare av ren intermittent kateterisering som valt Hälsan 1 eller Hälsan 2 i vårdval har inkluderats. Uppgift om vilka patienter i eget boende som använder urinvägskateter har inhämtats från distriktssköterskor på vårdcentralerna. Motsvarande uppgifter om särskilda boenden kopplade till Hälsan 1 och Hälsan 2 har inhämtats av medicinskt ansvarig läkare på respektive boende. Aktuella medicinlistor samt journaler för Hälsan 1 och Hälsan 2 har granskats. Uppgifter om komplikationer är insamlade fram t o m vecka Studien omfattar journalgranskning och genomgång av medicinlistor i avgränsat verksamhetsområde och har därmed karaktär av verksamhetsuppföljning. Insamlade uppgifter är avidentifierade och kan inte spåras till enskild person. Verksamhetschefernas skriftliga tillstånd att ta del av journaler har inhämtats. Etikprövningsanmälan har i samråd med handledare inte bedömts nödvändig. PUL-anmälan till landstingets handläggare har gjorts. 4. Resultat 4.1 Prevalens och beskrivning av kateterbärare Vid årsskiftet 2012/2013 finns patienter listade på Hälsan 1 och på Hälsan 2, totalt patienter. På särskilda boenden Mogården, Kristinedal, Junegården och Stattutgatan finns totalt 212 platser. På boenden har 18 patienter (en växelvårdad) kvarliggande kateter, 8,5 %, varav fem suprapubisk. Två använder RIK. Av dessa totalt 20 patienter har 14 inkluderats med journalgranskning, övriga hör till annan vårdcentral. Totalt ingår 37 kateteranvändare, 19 hör till Hälsan 1 och 18 till Hälsan 2, vilka utgör 1,5 av totalt antal patienter. 3

8 Transuretrala Suprapubiska Kvarliggande totalt RIK Alla Antal Kvinnor 21 % 13 % 18 % 33 % 19 % Män 79 % 87 % 82 % 67 % 81 % Åldersspann år Medelålder Medianålder Särskilt boende 47 % 27 % 38 % 33 % 38 % Immobiliserade 26 % 53 % 38 % 35 % Antalet diagnoser per patient varierar mellan en och elva. Genomsnittsvärde och medianvärde är sex diagnoser. Stora diagnosgrupper utan koppling till urinvägarna som kan ha antingen direkt betydelse för blåsfunktion eller indirekt betydelse via medicinering redovisas nedan i antal diagnoser. Enskilda individer har ett flertal och någon har ingen alls. Av de 29 patienter som har kateter med indikation urinretention använder 21 läkemedel som kan orsaka eller underhålla urinretention. Övriga diagnoser Sena effekter CVI MS Parkinson Diabetes Demens Depression Psykos/Vanföreställning/BPSD Hjärtsvikt Njursvikt KOL/Astma 4

9 4.2 Dokumentation av behandling, indikation och diagnoser Samtliga har haft kateterbehandling minst en månad. I ett par fall har katetersättningsdatum inte kunnat spåras, behandlingstiden har då uppskattats gälla från första datum då kateterbehandling i något sammanhang omnämns i journalen. Behandlingstid månader min max medel median Transuretral Suprapubisk Total kvarliggande RIK Ordinerande läkare finns för 16, saknas för 21. Tio kateterbehandlingar är initierade på vårdcentral eller inom hemsjukvård, ordinerande läkare finns för samtliga. I tre fall har inte klinik där kateter sattes gått att hitta, övriga är satta på sjukhuskliniker eller privata mottagningar. Sju av 34 aktuella kvarliggande katetrar är inte införda i in- eller utfarter i datajournalens gemensamma dokument, fyra av dessa är satta på vårdcentral eller i hemsjukvård. För RIK finns ingen separat märkning i journalen. Framtida planering saknas helt för tre. Tolkning av planering är generöst gjord, tills vidare gäller för samtliga utom fem som följs med aktiva kontroller eller väntar på bedömning för någon typ av åtgärd. 5

10 Indikationer Ingen indikation hittad Pats eget önskemål Trängningsproblematik Urinretention 0 Transutretral Suprapubisk Total kvarliggande RIK Av kvinnorna med kvarliggande kateter har fem indikationen urinretention och en trängningsproblematik. För 19 av 37 finns bakomliggande orsak dokumenterad. Bakomliggande orsak Uretrastriktur 5% Detrusorinsuff 5% Läkemedel 5% Operationsskada 11% Neurogen blåsrubbning 16% Prostatahypertrofi 32% Prostatacancer 26% Sex patienter har diagnos urinretention. Tjugo har någon annan diagnos avseende nedre urinvägar, en av dessa har också diagnosen urinretention. Tolv har ingen diagnos som gäller urinvägar. 6

11 4.3 Komplikationer Uppgift om komplikationer finns på 25 patienter av 37. Av de tre som använder RIK har en haft problem med lokal smärta och sveda. Av patienterna med kvarliggande katetrar har biverkningar noterats hos 11 patienter med suprapubisk och13 med transuretral, totalt 24. 7

12 Kateterstopp eller läckage är ett vanligt problem. Samma individ drabbas ofta frekvent. Av 18 drabbade individer har 4 haft en enstaka episod, övriga har haft flera. Problemet brukar försöka lösas med spolning, ibland behövs kateterbyte. En individ har fått göra 12 oplanerade byten och 9 spolningar. Tre individer med transuretral kateter har täta byten, varje eller varannan vecka. Hematuriepisoder varierar i antal mellan en och sex. Av 13 patienter som haft urinvägsinfektioner har fyra haft en. Övriga har haft flera, som mest sex urinvägsinfektioner. Tre individer har haft sepsis eller pyelonefrit, en är drabbad två gånger. Ingen av dessa tre har haft behandling för eller symtom på nedre urinvägsinfektion. Totalt 16 individer har drabbats av infektion. Totalt antal infektioner är 39. Urinodling saknas vid sju infektionstillfällen. Hos sju av 14 odlade individer har det funnits resistenta bakterier av olika typer. Två har haft ESBL. E faecalis har i ett fall varit resistent mot trimetoprim, i ett annat fall mot ciprofloxacin, i ett tredje mot båda. I det tredje fallet fanns också ciprofloxacinoch trimsulfaresistenta enterobacter samt serratia mascescens som var resistent mot amoxicillin. En odling har visat trimetoprim- och ampicillin/amoxicillin resistent E coli. Det finns varsitt fynd av citrobacter koseri och citrobacter freundii som varit resistenta mot flera olika antibiotika. Av de med resistenta bakterier har två haft en enstaka infektion, fem har haft mellan två och sex infektioner. Behandlingstiden med kateter för de med resistenta bakterier varierar mellan 2 och 82 månader, övriga odlade har behandlingstid mellan 13 och 96 månader. 8

13 5. Diskussion I denna undersökning av två vårdcentraler fann vi en prevalens av KAD på 1,5 i befolkningen och 8,5 % på de äldreboenden som hör till vårdcentralerna. Någon jämförande siffra för total prevalens av KAD i befolkningen har inte hittats. I det här materialet har patienter kopplade till hemsjukvård och särskilda boenden inkluderats. Bortfall kan misstänkas för patienter som sköts via habiliteringen. Prevalensen i särskilda boenden på 8,5 % ligger strax över 7 % som uppmätts i Västra Götaland 2009 [2]. I samma studie var kvarliggande kateter fem gånger så vanligt hos män som hos kvinnor, i det här materialet är det drygt fyra gånger så vanligt. Fem av 18, 28 %, på särskilda boenden har suprapubisk kateter, i Västra Götaland var siffran 5 %. Totalt har 15 av 34 patienter, 44 %, suprapubisk kateter. För de med suprapubisk kateter torde indikationen vara mer strikt prövad, så den högre siffran är positiv. Hög ålder i sig verkar inte utgöra något hinder för RIK, äldsta patienten är 95 år. Patienterna är gamla, sjuka och har ofta använt kateter länge. Var fjärde har en neurologisk skada eller sjukdom. Nästan var femte har diabetes. Var tionde har demensdiagnos. Samtliga dessa diagnoser utgör risk för neurogen blåsrubbning. Drygt två tredjedelar av patienterna använder läkemedel som kan utlösa eller underhålla urinretention. Bakomliggande orsak har dokumenterats för 19 patienter, samtliga har urinretention. Drygt hälften har prostatahypertrofi eller prostatacancer. I ett fall har läkemedel övervägts som bidragande orsak. En studie av 100 konsekutiva primärvårdspatienter har undersökt bakomliggande orsak till urinretention. I den studien hade 25 % prostatasjukdom, 22 % cerebral orsak, 19 % okänd orsak, 12 % medicinbiverkan, 8 % uppstått efter kirurgi, 7 % diabetes, 7 % degenerativ spinal orsak [27]. Hos patienter som är predisponerade för urinretention kan läkemedel vara droppen som får bägaren att rinna över. Bakomliggande orsak till urinretention bör övervägas och dokumenteras för varje individ. I patientgruppen med trängningsproblematik kan man tänka sig att det finns individer med detrusorinstabilitet, trängningsinkontinens och annat. Alternativa behandlingsmetoder har kanske inte alltid övervägts, vilket vore önskvärt. Dokumentationen har förbättringspotential. Enligt landstingets vårdhygieniska riktlinjer ska behandling med KAD alltid ordineras av läkare och journalen innehålla: ansvarig läkare, indikation, när KAD är satt, katetertyp, storlek och kuffning, avveckling/kateterbyte, öppen/stängd [28]. De tre förstnämnda har eftersökts i studien. När KAD är satt har för det mesta gått att spåra, men inte alltid enkelt. Ett rimligt krav vore att alltid dokumentera kateterbehandling i gemensamma dokument. För de kateterbehandlingar som är initierade på vårdcentral eller hemsjukvård finns ordinerande läkare, men har inte hittats för 21 patienter. Vid en patientkontakt med någon form av helhetsbedömning, exempelvis årskontroll bör beslut om fortsatt kateterbehandling eller annan planering dokumenteras tydligt. Det vore önskvärt att samtidigt titta över diagnossättningen, i det här materialet saknar tolv patienter helt diagnos gällande urinvägar. 9

14 Komplikationsfrekvensen är hög, 68 % av patienterna har journalförda komplikationer. I studien från Västra Götaland angavs en tredjedel av vårdtagarna ha drabbats av komplikationer. Stopp och/eller kateterbyten stod för 31 %, hematuriepisoder för 14 %, två hade dragit ut katetern och en hade fått sepsis [3]. På ett veteransjukhus i Minnesota studerades bakteriuri och traumaepisoder hos kateterbärarna. Traumaepisoderna bestod av falsk passage (mekanisk skada), hematuri, oavsiktlig dragning eller dislokation av kateter, dragning med otillräckligt tömd ballong, dragning med fylld ballong, externa skador som gangrän/parafimosis/meatuserosioner, och fel vid katetersättning (hamnat i exempelvis prostata eller intraperitonealt). Av skadorna krävde 32 % intervention i form av urologkonsult, cystoskopi, spoldropp, förlängd kateterisering eller byte till suprapubisk kateter. Resterande gick att lösa genom att byta eller manipulera katetern och rapporterades muntligen istället för att journalföras i 81 % av fallen. Resultatet redovisas som andel av totalt antal kateterdagar. Symtomatisk möjlig urinvägsinfektion noterades 0,3 % av kateterdagarna och trauma som orsakade smärta eller intervention 0,9 % av kateterdagarna, vilket var en signifikant skillnad [29]. Det har gjorts en intervjustudie hos något yngre kateterbärare där de rapporterade problem under två månader. Läckage förekom hos 43 %, men knappt 40 % av dessa tyckte att det var ett mindre eller inget problem. Urinvägsinfektion hade 31 % haft, stopp 24 %. Kateterrelaterad smärta rapporterades av 23 % [30]. Journalgenomgången har visat många komplikationer, trots det finns troligtvis en underrapportering, framför allt kan detta misstänkas gälla lokala problem med smärta och obehag. Det finns inte randomiserade kontrollerade studier så att det på ett tillförlitligt sätt kan avgöras vilken metod som är att föredra [31]. När det gäller komplikationer i övre urinvägar som njursvikt, hydronefros, reflux och sten verkar suprapubisk bättre än transuretral, men det är retrospektiva studier med lite olika variabler. Transuretral kateter kan ge problem med uretra, blåshals, strikturer, scrotalabscesser och epididymit. Båda ökar sannolikt risken för blåssten. Suprapubisk kan ge problem med hud runt stomat och läckage via uretra [32]. Kliniskt är det rimligt att anta att suprapubisk kateter borde ge mindre problem med infektioner än transuretral med tanke på lokalen. Det finns studier som indikerar en sådan skillnad och studier som inte visar skillnad. Någon säker slutsats kan inte dras men det finns studier som talar till fördel för suprapubisk ur infektionssynpunkt. Suprapubisk kateter torde vara att föredra för patienter som är sexuellt aktiva, när det är uppenbar risk för mekaniska skador eller för patienter som får obehag av transuretral kateter. Vid trauma eller blåshalsobstruktion kan inte transuretral användas och suprapubisk kan inte användas vid blåscancer eller om den inte kan sättas på ett säkert sätt. En randomiserad, kontrollerad och dubbelblind studie är ju inte lätt att åstadkomma. En större prospektiv observationsstudie skulle kunna ge mer information om komplikationer och patientens livskvalitet vid olika typer av kateterbehandling. Ibland sätts suprapubisk efter att en transuretral kateter redan orsakat problem, selektionsproblemet är svårt att undvika. I den här studien är det mycket komplikationer för både transuretrala och suprapubiska. Två patienter har fått suprapubisk efter infektionsproblem med transuretral, en har fortsatt problem och en verkar ha fått det bra. Att infektioner och kolonisering med resistenta bakterier är ett problem framgår tydligt av befintliga studier. I det här lilla materialet är det ändå anmärkningsvärt att hälften av de som odlats i samband med symtom vid något tillfälle varit koloniserade med resistenta bakterier. Det är också anmärkningsvärt att infektioner ibland behandlats utan att odling tagits. 10

15 6. Slutsats Användningen av KAD på Hälsan 1 och Hälsan 2 ligger i nivå med tidigare studie i Västra Götaland. Patienterna är ofta gamla och sjuka. Komplikationer är mycket vanligt, och samma individer får ofta upprepade problem. Den relativt höga frekvensen av resistenta bakterier är ett observandum då spridning av dessa kan ge stora problem även för andra patienter. När kateter behövs är det viktigt att individanpassa behandlingen för att minimera sidoeffekterna. Dokumentationen av att patienten har en kateter och varför behöver bli bättre. Diagnossättningen behöver förbättras. För att förhindra onödig användning av kvarliggande katetrar och uppmärksamma patienter som har risk att drabbas av urinretention vore det sannolikt av stort värde att göra en bred implementering av de riktlinjer som arbetats fram av landstinget i Jönköping på både vårdcentraler och särskilda boenden (bilaga 1). 7. Referenser 1. Lonér B PC, Cars H, Ovhed I. Sjukhem en riskmiljö för antibiotikaresistens. Läkartidningen. 2000;97(11): Jonsson K, Emanuelsson-Loft AL, Nasic S, Hedelin H. Urine bladder catheters in nursing home patients: a one-day point prevalence study in a Swedish county. Scandinavian journal of urology and nephrology Nov;44(5): Hedelin H, Jonsson K. Kateter blir kvar både ofta och länge. Läkartidningen. [Originalstudie] ;106(9): Jahn, Preuss, Kernig, Langer, Seifert-Huehmer. Types of indwelling urinary catheters for long-term bladder drainage in adults. The Cochrane Library. 2009(1). 5. Jonsson K, Nasic S, Hedelin H, Emanuelsson-Loft AL. Kvarkateter - stort problem hos mindre grupp på äldreboenden. Läkartidningen. [Originalstudie]. 2011;108(15): Warren JW. Catheter-associated urinary tract infections. Infectious disease clinics of North America. [Review] Sep;11(3): Warren JW, Muncie HL, Jr., Hebel JR, Hall-Craggs M. Long-term urethral catheterization increases risk of chronic pyelonephritis and renal inflammation. Journal of the American Geriatrics Society. [Clinical Trial Research Support, U.S. Gov't, P.H.S.] Dec;42(12): Chenoweth CE, Saint S. Urinary tract infections. Infectious disease clinics of North America. [Review] Mar;25(1): Saint S. Clinical and economic consequences of nosocomial catheter-related bacteriuria. American journal of infection control. [Meta-Analysis Research Support, Non-U.S. Gov't] Feb;28(1):

16 10. Stamm WE. Catheter-associated urinary tract infections: epidemiology, pathogenesis, and prevention. The American journal of medicine. [Review] Sep 16;91(3B):65S-71S. 11. Tambyah PA, Knasinski V, Maki DG. The direct costs of nosocomial catheterassociated urinary tract infection in the era of managed care. Infection control and hospital epidemiology : the official journal of the Society of Hospital Epidemiologists of America. [Research Support, Non-U.S. Gov't] Jan;23(1): Bernander S, Hambraeus A, Myrback KE, Nystrom B, Sundelof B. Prevalence of hospital-associated infections in five Swedish hospitals in November Scandinavian journal of infectious diseases. 1978;10(1): Barabas G, Molstad S. No association between elevated post-void residual volume and bacteriuria in residents of nursing homes. Scandinavian journal of primary health care. [Research Support, Non-U.S. Gov't] Mar;23(1): Jonsson K, Claesson BE, Hedelin H. Urine cultures from indwelling bladder catheters in nursing home patients: a point prevalence study in a Swedish county. Scandinavian journal of urology and nephrology Sep;45(4): Wang L, Lansing B, Symons K, Flannery EL, Fisch J, Cherian K, et al. Infection rate and colonization with antibiotic-resistant organisms in skilled nursing facility residents with indwelling devices. European journal of clinical microbiology & infectious diseases : official publication of the European Society of Clinical Microbiology. [Research Support, N.I.H., Extramural Research Support, Non-U.S. Gov't] Aug;31(8): Tambyah PA, Oon J. Catheter-associated urinary tract infection. Current opinion in infectious diseases. [Review] Aug;25(4): Subramanian P, Shanmugam N, Sivaraman U, Kumar S, Selvaraj S. Antiobiotic resistance pattern of biofilm-forming uropathogens isolated from catheterised patients in Pondicherry, India. The Australasian medical journal. 2012;5(7): Olofsson M, Toepfer M, Ostgren CJ, Midlov P, Matussek A, Lindgren PE, et al. Low level of antimicrobial resistance in Escherichia coli among Swedish nursing home residents. Scandinavian journal of infectious diseases. [Research Support, Non-U.S. Gov't] Feb;45(2): Saint S, Wiese J, Amory JK, Bernstein ML, Patel UD, Zemencuk JK, et al. Are physicians aware of which of their patients have indwelling urinary catheters? The American journal of medicine. [Multicenter Study] Oct 15;109(6): Harley G, Yeo AL, Stuart RL, Dendle C. A real-life snapshot of the use and abuse of urinary catheters on general medical wards. Infection control and hospital epidemiology : the official journal of the Society of Hospital Epidemiologists of America Dec;32(12): Verhamme KM, Sturkenboom MC, Stricker BH, Bosch R. Drug-induced urinary retention: incidence, management and prevention. Drug safety : an international journal of medical toxicology and drug experience. [Review]. 2008;31(5): Jonsson K, Hedelin H. Costs associated with long-term catheter care in nursing home patients. Scandinavian journal of urology Apr;47(2): Fakih MG, Watson SR, Greene MT, Kennedy EH, Olmsted RN, Krein SL, et al. Reducing inappropriate urinary catheter use: a statewide effort. Archives of internal medicine Feb 13;172(3):

17 24. Shimoni Z, Rodrig J, Kamma N, Froom P. Will more restrictive indications decrease rates of urinary catheterisation? An historical comparative study. BMJ open. 2012;2(2):e van den Broek PJ, Wille JC, van Benthem BH, Perenboom RJ, van den Akker-van Marle ME, Niel-Weise BS. Urethral catheters: can we reduce use? BMC urology. [Multicenter Study Research Support, Non-U.S. Gov't]. 2011;11: Johansson RM, Malmvall BE, Andersson-Gare B, Larsson B, Erlandsson I, Sund- Levander M, et al. Guidelines for preventing urinary retention and bladder damage during hospital care. Journal of clinical nursing Aug Kurasawa G, Kotani K, Kurasawa M, Takama N, Orimo K. Causes of chronic retention of urine in the primary care setting. Internal medicine Jul;44(7): [updated ; cited 2013 Maj 15]; Available from: Leuck AM, Wright D, Ellingson L, Kraemer L, Kuskowski MA, Johnson JR. Complications of Foley catheters--is infection the greatest risk? The Journal of urology. [Research Support, U.S. Gov't, Non-P.H.S.] May;187(5): Wilde MH, McDonald MV, Brasch J, McMahon JM, Fairbanks E, Shah S, et al. Long-term urinary catheter users self-care practices and problems. Journal of clinical nursing. [Research Support, N.I.H., Extramural] Feb;22(3-4): Niel-Weise BS, van den Broek PJ, da Silva EM, Silva LA. Urinary catheter policies for long-term bladder drainage. Cochrane database of systematic reviews. [Meta- Analysis Research Support, Non-U.S. Gov't Review]. 2012;8:CD Hunter KF, Bharmal A, Moore KN. Long-term bladder drainage: Suprapubic catheter versus other methods: A scoping review. Neurourology and urodynamics Nov 28. Bilaga: Fickkort KAD bara när det behövs 13

18 14

19 Tack Utöver handledarna vill jag speciellt tacka Rose-Marie Johansson för kloka synpunkter. 15