RYMDEN FYLLD AV DRÖMMAR

Transkript

1 RYMDEN FYLLD AV DRÖMMAR Epilog vid examensfesten i Uppsala 2012 Torsten Pettersson Året igenom betraktar jag himlen. Det är blommande vår eller brinnande höst, det är moln som aldrig upphör. De har inte liv men lever i rörelser: kalla lockande armar, möjliga varelsers ansikten, landskap av snö. Eller är molnen en andedräkt? Seglar i rymden en varelse som gärna betraktar oss men kan visa sig bara genom att andas? Den vill oss väl eller vill oss inget, likt en vind som rör vid ett ansikte när den går vidare, likt ett träd som oberört skänker sin doft.

2 Vi är de varelser som på sin plats i rymden gärna betraktar molnen. Och alldeles stilla lyssnar till molnens ljud Men i natt kan jag höra en klang bakom molnen: ute i rymden är det fest! Jag ser att himlen inte är svart utan fylld av fladdrande färger som en ström av tropiska fiskar, en storm av kanariefåglar. Färgerna formas så att det syns att där finns alla arter av liv, möjliga och aldrig möjliga: ögon fästa vid tentakler, mansstora harar med fågelhuvud, varelser med skallen i buken! Men de är glada och livliga, som om detta var helt naturligt. Det måste vara människornas drömmar. Här har de sovande funnit varandra. De som under den vakna dagen vänder sig inåt fast de vill mötas dansar tillsammans på rymdens torg. Så ordnas drömmarna till parad. Trumpeten blåser upp till marsch och andra instrument stämmer in. De trampar rytmen med höjda knän och skrålar till sina toner. Leende mot varandra går de i armkrok och vänder sig inte inåt, de blir som enda dröm. Men snart har de svårt att hållas i ledet, så är det ju med drömmar. De tör- 2

3 nar mot varandra och alla propsar på mera plats! Paraden förvandlas till en björndans, där hojtande armar svängs som de vill, hårsvall trasslas i gulröda vimplar, cymbaler skräller mot skallar. Då blev det alltför vilt! För även drömmarna har sin gräns. De stannar och kippar efter andan. Benen slappnar, armarna tystnar, vimplarna släpar i marken. Jag förstår att de som drömmer detta nalkas sin vakenstund. Så går gryningen över jorden och deras drömkraft stängs av. Festen grånar, det gråa mörknar och mörkret låtsas att det aldrig har vimlat en fest på rymdens torg Men från stjärna till stjärna susar den lille Merkurius fram. Han bär ett budskap från Jupiter, planeternas konung, han fladdrar som en eldfluga genom rymden. Ropar och kallar och snubblar på orden för allting är ju fantastiskt! Äntligen det som sker så sällan: alla planeter har radat upp sig i den alldeles riktiga ordningen. Nu får Merkurius förkunna vad som skall hända i denna natt: Hör-nu-att-fröjden-och-festerna-börjar! Hör-nu-att-fröjden-och-festerna-börjar! 3

4 Och det vill alla planeterna höra. De samlas kring Jupiter fast de för mänskliga ögon är kvar på sin vanliga plats. Och Jupiter ger glädjen fri denna sällsynta natt bortom tyngdlagens spärrar. Planeterna suger upp solens kraft och rör sig i banor som de själva bestämmer. De trycker sig mot varandra och dansar som vänner som länge har varit åtskils. Vid den väldiga Jupiter värmer de sig som björnungar tryckta mot mammans päls eller jagar varandra som barn på kalas. Nu är rymdens vindar inte så kalla och banan kring solen inte så ensam. Rusiga av att vara tillsammans tumlar planeterna runt i denna alldeles riktiga ordning. Och när det är tid finns det två som kommer. De skrider fram och talar så att alla lyssnar. Jag är trollkarlen Uranus. Jag kommer för att säga er: allt som ni ser är mina bilder. Världen är död materia som jag ger färg och glans. Vad är dess kärna? Det finns ingen kärna, endast atomernas spel. Mening och skönhet är trollkarlens lek i er hjärna. Se med mig! och ni får känna rymdens svala vindar och sanningens kärva värld. Njuta får ni av mina konster utan att tro som tafatta barn att de är något annat. 4

5 Jag är mystikern Neptunus. Jag kommer för att säga er: världen är tyngre än ni tror, större än ni någonsin tänker. Se med mig! och ni får känna världen som mening och djup, ansiktet under skiftande former. Gränslöst får ni bo i ett hem som värmer sig inifrån. Jag är Uranus som ger er atomernas spel. Jag är Neptunus som visar er jorden som hem. Så vävs världen av sanning och dröm, av hägring och evighet: ni bär dem alla inom er. Gå ut i er värld av gyckel och lek, er värld av mening och djup! Där skall ni finna blommande vårar och brinnande höstar, långa och många för er. Där skall ni stanna alldeles stilla ibland, lyssna till molnens ljud, känna beröringen av en vind som vill er inget eller vill er väl. Och när det blir natt skall ni ligga på ryggen och se att rymden vidgas och välver sig och att den är ändlös men inte svart: den svirrar och glimrar av era dansande drömmar. 5