abcd Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Amanda Engman

Transkript

1 abcd Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun Amanda Engman Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd Stockholms universitet 2004

2

3 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Stockholms universitet INSTITUTIONENS FÖRORD Denna uppsats är utförd som ett examensarbete vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examensarbetet ingår som en kurs inom magisterutbildningen Miljöskydd och Hälsoskydd, 40 poäng. Examensarbetets omfattning är 10 poäng (ca 10 veckors heltidsstudier). Handledare för examensarbetet har varit högskoleadjunkt Monika Ohlsson, Industriell ekologi, KTH och miljöinspektör Bertil Svensson, Miljöförvaltningen, Lund. Författaren är ensam ansvarig för examensarbetets innehåll. Stockholm i juni 2004 Anders Nordström universitetslektor, kursansvarig

4

5 ABSTRACT ABSTRACT Mercury is poisonous both for animals and humans. The metal is non-destroyable because it is an element. Since 1850, mercury has commonly been used as a dental material in Sweden. Much of this mercury has been transported to sewage treatment plants or natural environmental receptors. Considerable amount of the metal has also been stored in the sewage pipelines. The purpose of this essay is to highlight the problem with sewage pipes, which can be contaminated with mercury, in the municipality of Lund. Special attention is paid to investigate in which estates problems exist, who is responsible for cleaning up and how the Environment and Health Administration can solve the problem. In order to find out where problems might exist, a survey of historic dentist clinics has been performed. In Stockholm a project has been performed to decontaminate the sewage pipes from mercury. The project has come to show that such actions drastically can reduce the amount of mercury in the sludge of the local sewage treatment plants. Therefore decontamination must be regarded as an important measure to get mercury out of the ecosystem. Due to Swedish legislation, the owner of the business in question has the primary responsibility for decontamination, if the business has been active after the 30 of June The estate owner has a secondary responsibility. For clinics shut down before June 1969, the estate owner has the primary responsibility for decontamination. In the municipality of Lund there are 49 dental clinics. Seven of these were active even before Through the survey, 30 historical dental clinics have been found. In 24 of the cases there is still a risk that all sewage pipes which have been in contact with water from the clinic are contaminated. In four estates, pipes have been changed or cleaning up has been performed in parts of the pipe systems. As for one clinic a judgment can t be done. And one of the estates hosting a historical clinic has been pulled down. It is important that contaminated estates are registered in the municipal registration program for the environment administration. Furthermore, the regional database with information of polluted areas must be updated. Information about the problem should be sent to the estate owners. The Environment and Health Administration should also demand that the estate owners report any work in the estate which could cause spread of the pollution. Concerning existing clinics there is problem with both old and new contamination in the pipes. Warning labels should be sent to the dentists and be put on all pipes where pollution can be suspected. To achieve control of the contemporary flow of mercury in the outgoing water, pollution measurements must be performed at the clinics. Such information can be valuable both to the Environment and Health Administration and to the business owner. Keywords: mercury, dentist clinic, sewage pipes 1

6 SAMMANFATTNING SAMMANFATTNING Kvicksilver är giftigt för djur och människor. Sedan 1850 har kvicksilver använts allmänt inom tandvården i Sverige, under största delen av 1900-talet var amalgamet det vanligaste fyllnadsmaterialet. Mycket av det amalgam som blivit över vid tandfyllning har transporterats ut genom spillvattenledningar till reningsverk eller recipient, en del kvicksilver har också lagrats upp i våra avloppsrör. Länsstyrelsen i Skåne har som mål att arbetet med inventering och sanering av kvicksilver i fastigheter ska intensifieras. Senast år 2004 ska inventering ha genomförts och senast 2008 sanering. Uppsatsens syfte är att belysa problemet med kvicksilverförorenade rör i Lunds kommun. Särskilt beaktas var i kommunen föroreningsproblem finns, vem som är ansvarig för efterbehandling och hur Miljöförvaltningen i Lund kan arbeta för att avhjälpa problemet. För att undersöka var problem finns har en kartläggning av historiska tandläkarmottagningar gjorts. Information om mottagningarna har inhämtats genom telefonkataloger, ritningar, intervjuer och litteratur. År 1985 blev det krav på amalgamavskiljare på tandläkarmottagningar. Avskiljaren minskar kraftigt utsläppen från mottagningarna men avskiljningsgraden är inte 100- procentig och därför kommer det fortfarande ut kvicksilver i våra avloppsledningar. Sanering och avlägsnande av förorenade rör i Stockholm har visat att efterbehandling kan resultera i kraftigt sänkta kvicksilverhalter i slammet på det lokala reningsverket. Miljöbalkens kapitel 10, om förorenade områden, är tillämpbart på befintliga och historiska mottagningar som är i behov av efterbehandling. Det primära ansvaret för efterbehandling ligger på verksamhetsutövaren i de fall där verksamhet bedrivits efter den 30 juni Fastighetsägaren har sekundärt ansvar. För mottagningar som lades ner innan Miljöskyddslagen trädde i kraft kan endast fastighetsägare ställas till ansvar för efterbehandling. Det kan ske om det framkommer av någon annan lagstiftning än Miljöbalken, om fastigheten är förvärvad efter Miljöbalkens ikraftträdande eller den dag då fastighetsägaren avser vidta åtgärder som innebär spridning av föroreningen. I Lunds kommun finns 49 befintliga tandläkarmottagningar. Genom kartläggningen har 30 nedlagda mottagningar återfunnits. För 24 av de 30 fastigheterna bedöms risk fortfarande finnas för att rörsträckan från tandläkarstol och rengörningsvask fram till anslutningspunkten är kvicksilverförorenad. I fyra fastigheter har rörbyten alternativt högtrycksspolning skett i delar av rörsystemet. En byggnad är riven och för en fastighet kan ingen bedömning göras eftersom gatunumret är okänt. De fall där kvicksilverförorening misstänks bör skrivas in i Miljöreda och MIFO-databasen. Information om problemet bör sändas till berörda fastighetsägare. Ett förebyggande föreläggande bör också riktas mot dem för att minska risken att föroreningen sprids vid framtida förändringsarbeten i fastigheten. I samband med föreläggandet bör uppgifterna skrivs in i fastighetsregistret. På befintliga mottagningar bör tandläkarna ombedjas att sättas upp varningsetiketter på förorenade rör. För att verksamhetsutövaren och tillsynsmyndighet ska kunna kontrollera att avskiljare fungerar väl bör regelbundna prover på kvicksilverhalt nedströms amalgamavskiljarna tas. I de fall sanering ska genomföras ska anmälan inkomma till tillsynsmyndigheten i god tid innan åtgärden vidtas. Det är sedan upp till tillsynsmyndigheten att bedöma huruvida efterbehandlings förslaget är tillräckligt omfattande för att Miljöbalkens krav ska uppfyllas. Nyckelord: kvicksilver, tandläkarmottagningar, avloppsrör, efterbehandling 2

7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING KVICKSILVER Elementärt kvicksilver Organiska kvicksilverföreningar Målsättningar och gränsvärden TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN Amalgam Amalgamanvändningen Hälsoeffekter av amalgam Utsläpp av amalgam Amalgamavskiljare Sanering av kvicksilverförorenade rör Saneringsprojekt runt om i landet Märkning av kvicksilverförorenade rör Kvicksilverförorenade rör i MIFO- databasen? LAGAR OCH REGLER Bestämmelser om tandläkarmottagningar och kvicksilver Kvicksilverhaltigt avfall från tandläkarmottagningar Generellt gällande ansvar för efterbehandling Anmälan om efterbehandling Verksamhetsutövarens ansvar Solidariskt ansvar Fastighetsägarens ansvar Den lokala tillsynsmyndighetens roll VA-lagen Ramdirektivet för vatten FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN Kvicksilverproblematiken i Lunds kommun Kvicksilverhalt i slam Arbete för minskade kvicksilverutsläpp Informationsinsamling för kartläggningen av historiska mottagningar RESULTAT Mottagningar som lades ner före Miljöskyddslagen Mottagningar som lades ner under tiden för Miljöskyddslagen DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT SLUTSATS REFERENSER BILAGA 1-4 3

8

9 1. INLEDNING 1. INLEDNING Det har länge varit känt att spridning av kvicksilver i ekosystemen är ett stort problem för miljö och hälsa. Ökade halter av kvicksilver i vår miljö gör att halten också ökar i våra livsmedel, särskilt i fisk. Kvicksilverutsläpp kopplade till tandläkarverksamhet är en betydande källa till spridning av kvicksilver i Sverige. Även nedlagda mottagningar kan bidraga till spridning genom att föroreningen har lagrats i rörsystemet, från rören sker sedan en mycket långsam uttransport av kvicksilver till avloppsvattnet. Länsstyrelsen i Skåne har som mål att arbetet med inventering och sanering av kvicksilver i fastigheter ska intensifieras. Fastighetsbolagen och kommunen ska senast år 2004 ha genomfört inventering och senast 2008 sanering. Syftet med examensarbetet är att belysa problemet med kvicksilverförorenade avloppsrör i Lunds kommun. Detta kommer att ske särskilt med beaktande av var i kommunen föroreningsproblem föreligger, vem som är ansvarig för efterbehandling och hur Miljöförvaltningen i Lund kan arbeta för att avhjälpa problemet. Förhoppningen är att examensarbetet ska ligga till grund för vidare insatser för att minska spridningen av kvicksilver till ekosystemen. För att få svar på var i kommunen föroreningsproblem finns kommer en kartläggning av historiska tandläkarmottagningar i Lunds kommun att genomföras. Kartläggningen ska ge svar på var de historiska mottagningarna legat, hur lång tid tandläkarverksamhet bedrivits i lokalen samt om föroreningsrisk fortfarande föreligger. Det är troligt att jag inte kommer att finna all information jag skulle behöva för att göra en säker riskbedömning. Därför måste öppenhet finnas för att nya uppgifter framkommer efter att uppsatsen färdigställts som gör att riskbilden måste omvärderas. I de fall efterbehandling behövs uppkommer frågan vem som är ansvarig och ska bekosta sanering. För att svara på frågan kommer lagar och regler på området att studeras. Utifrån litteraturstudier och kartläggningen kommer diskussion föras om vilka åtgärder som bör vidtas från tillsynsmyndigheten och övriga för att förhindra att kvicksilvret sprids vidare till reningsverk och recipient samt att upplagring av nytt kvicksilver sker i rörsystemen. Det finns många vägar genom vilka utsläpp av kvicksilver kopplade till tandläkarverksamhet kan ta sig ut i ekosystemen. Denna studie behandlar endast de direkta utsläppen från tandläkarmottagningarna till avloppsledningar. Till vatten sker utsläpp kopplade till tandvården också genom nötning av amalgamfyllningar. Amalgamet transporteras i det fallet genom kroppen och därifrån ut till avloppsnätet. Till luft sker utsläpp kopplat till tandvården genom rökgaser från krematorium och till mark genom jordfästning av personer med amalgamfyllningar. Studien är även avgränsad i tid, den behandlar tiden från 1938 fram till idag. 5

10

11 2. KVICKSILVER 2. KVICKSILVER Kvicksilver är mycket giftigt för människor och djur. En viktig förklaring till metallens giftighet är att kvicksilverjonen kan binda till SH-grupper i vissa proteiner och enzymer (Birgersson och andra, 1999). Bindningen kan leda till att den normala funktionen störs. Sedan början på 1800-talet har det funnits kännedom om förgiftningssymtomen kopplade till kvicksilver (Svidén, 2003). Det har inträffat flera katastrofer där många människor fått i sig höga halter kvicksilver från livsmedel. Den mest omtalade är kanske den i Minamata i Japan i mitten av 1950-talet. Katastrofen orsakades av att en kemisk industri i området släppte ut stora mängder kvicksilver till Minamatabukten. Kvicksilvret ackumulerades som metylkvicksilver (CH 3 Hg) i fisken. På grund av höga halter metylkvicksilver i födan drabbades tusentals personer av metylkvicksilverförgiftning. Många människor dog i plågsamma kramper och hjärnskador var vanligt bland de barn som föddes. (Sveriges Natur, 2003) Kvicksilver är ett grundämne och som sådant är det oförstörbart. Metallen har mycket låg benägenhet att urlakas från jord och sediment. Det gör att utsläpp från långt tillbaka fortfarande bidrar till dagens höga halter i miljön (Svidén, 2003). Rent kvicksilver och många kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor och djur men graden av skadlighet är kopplat till vilken form ämnet befinner sig i. I det här kapitlet kommer elementärt och organiskt kvicksilver och dess påverkan på människa och miljö att presenteras. 2.1 Elementärt kvicksilver Elementärt kvicksilver (Hg 0 ) förekommer i flytande form eller som kvicksilverånga. Smältpunkten är - 39 C vilket innebär att kvicksilver har den bland metaller unika egenskapen att vara flytande vid rumstemperatur. Kokpunkten är 357 C men metallen avdunstar redan vid rumstemperatur. Elementärt kvicksilver är lösligt i vatten, 60 µg/l vatten vid en temperatur på 20 C. Luft kan få kvicksilvret att oxideras och oxiden har högre löslighet i vatten än vad kvicksilvret har (A. Hallinder, muntlig inf.). Metalliskt kvicksilver har bland annat använts i mätinstrument, inom kloralkaliindustrin och för att framställa amalgam inom tandvården. Det är främst genom amalgam vi får i oss oorganiskt kvicksilver (Socialstyrelsen och andra, 2001). Endast ca 0,01 procent av det kvicksilver som vi får i oss oralt tas upp i mag- och tarmkanalen (Birgersson och andra, 1999). Att svälja kvicksilver är därför relativt ofarligt. Vid inandning av kvicksilverånga tas däremot ungefär 80 procent upp i kroppen (Hogland och andra, 1990). Vilka skador som exponeringen av kvicksilverånga kan orsaka är beroende på dosens storlek och hur lång tid exponeringen sker. Höga halter kan ge svåra lungskador medan långtidsexponering i lägre halter främst orsakar skador på det centrala nervsystemet (Birgersson och andra, 1999). Kvicksilvret passerar blod-hjärnbarriären i form av elementärt kvicksilver, när ämnet når hjärnan sker en oxidation till kvicksilverjoner. Vid engångsdos är halveringstiden i hjärnan något år. För resten av kroppen går utsöndringen av ämnet snabbare, halveringstiden är ungefär 1-2 månader (Birgersson och andra, 1999). Växter kan ta upp kvicksilverånga via klyvöppningarna. 2.2 Organiska kvicksilverföreningar Organiska kvicksilverföreningar har historiskt haft flera olika användningsområden. De har använts som bekämpningsmedel, bakteriedödandemedel och som ingrediens i mediciner. Idag är användningen av organiska kvicksilverföroreningar begränsad. Det 7

12 Amanda Engman mest välkända ämnet bland de organiska kvicksilverföreningarna är metylkvicksilver. Det beror på dess betydande giftverkan på människor och djur. Eftersom mikroorganismer i mark och vatten kan omvandla kvicksilver till metylkvicksilverjoner ger alla typer av kvicksilverutsläpp i naturen upphov till metylkvicksilver. (Birgersson och andra, 1999). Metylkvicksilver passerar enkelt över biologiska membran eftersom det är fettlösligt. Ämnet har lång halveringstid och är bioackumulerbart. Metylkvicksilver har också en benägenhet att passerar från moder till fostret under graviditeten. Även en relativt låg exponering under fostertiden kan ge störningar i barnets utveckling. Omfattande exponering kan leda till missbildningar hos fostret. Eftersom människan är toppkonsument i näringskedjan kan vi genom vår föda få i oss höga halter av metylkvicksilver. Det är främst genom att äta fisk vi får i oss av ämnet. Den totala halten kvicksilver i fisk återfinns till mer än 80 procent som metylkvicksilver trots att oorganiskt kvicksilver är dominerande i sjöar (Skyllberg, 2003). Försurade sjöar är extra hårt drabbade eftersom försurning leder till att organismer i större utsträckning omvandlar kvicksilver till metylkvicksilver (Naturvårdsverket, 1997). 2.3 Målsättningar och gränsvärden Ett av Sveriges 15 miljömål är Giftfri miljö. I propositionen till målet anges att riskerna med kemiska ämnen bör begränsas kraftigt genom att fasa ut de särskilt farliga ämnena och förbättra riskhanteringen. Kvicksilver, kadmium och bly är utpekade som särskilt farliga ämnen. (Länsstyrelsen i Kalmar län, 2004) Kvicksilver är alltså ett ämne som det från nationellt håll anses vara av yttersta vikt att fasa ut ur kretsloppet. Länsstyrelsen i Skåne har utarbetat regionala delmål till det nationella miljömålet Giftfri miljö. Delmål 1 lyder: År 2010 skall kunskapen om halter av särskilt farliga ämnen i Skånes naturmiljö och dess negativa effekter på ekosystem eller arter ha ökat (Länsstyrelsen i Skåne, 2003). En åtgärd som Länsstyrelsen beslutat om för att nå delmålet är att arbetet med inventering och sanering av PCB och kvicksilver i fastigheter ska intensifieras. Fastighetsbolagen och kommunen ska senast år 2004 ha genomfört inventering och senast 2008 sanering. (Länsstyrelsen i Skåne, 2003) Med tanke på folkhälsan finns av WHO/FAO mål uppsatt som säger att halten kvicksilver i fisk inte ska överskrida 0,5 mg/kg fisk (Naturvårdsverket, 2004a). Det är ett mål som inte klaras i mer än sjöar runt om i landet. Fisken i dessa sjöar innehåller mer än 1 mg metylkvicksilver per kg (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). De naturliga bakgrundshalterna i fisk har varit mellan 0,05-0,3 mg/kg (Statens Naturvårdsverk, 1991). För dricksvatten är gränsvärdet 0,001 mg/l (SLVFS 2001:30). Gränsvärden för vatten och sediment håller på att tas fram och beräknas kunna börja användas någon gång under 2005 eller 2006 (Naturvårdsverket, 2004a). Vi har ett dagligt intag av kvicksilver på < 0,01 mg till 0,5 mg (Socialstyrelsen och andra, 2001). Intaget är främst beroende på hur mycket fisk vi äter. Sedan 1998 har vi haft ett gränsvärde som säger att slam som ska saluföras eller överlåtas högst får ha en kvicksilverhalt på 2,5 mg/kg torrt slam (TS) (SFS 1998:944, 20 ). 8

13 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN Genom att ekonomiskt rimliga alternativ till kvicksilver tagits fram har användningen av metallen minskat kraftigt (Svidén, 2003). I takt med att användningen minskar kommer de historiska utsläppen få en allt större betydelse i kampen för att stoppa spridningen i ekosystemen. Följande kapitel kommer att ge en beskrivning av amalgamet, dess användning i Sverige, hur det påverkar vår miljö och hälsa samt hur utsläppen kan minskas. Dessutom kommer efterbehandlingsåtgärder att behandlas. 3.1 Amalgam Kvicksilver kan bilda legeringar med de flesta metaller. Legeringarna kallas amalgamer och har under lång tid använts flitigt inom tandvården. Kopparamalgam, bestående av 70 procent kvicksilver och 30 procent koppar, var mycket vanligt i början av 1900-talet (SOU 2003:53). Senare framkom att kopparamalgam läcker mer kvicksilver än andra amalgamfyllningar. Därav förbjöds användningen av legeringen Det amalgam som används mest frekvent inom tandvården i Sverige idag brukar kallas silveramalgam och består till 50 procent av kvicksilver. Kvicksilvret blandas med ett metallpulver som kallas alloy. Alloy består till 70 procent av silver, 30 procent av tenn och innehåller även mindre mängder av koppar och zink (Svidén, 2003). Beredningen sker en liten stund innan användning Amalgamanvändningen På 1850-talet började amalgam användas mer allmänt inom tandvården i Sverige. Materialet blev successivt allt mer populärt och från slutet av 1800-talet och fram till talets slut var amalgam det vanligaste tandfyllnadsmaterialet. Amalgamets popularitet berodde till stor del på dess beständighet och att det var ett jämförelsevis billigt material. Tandläkarnas kundgrupp på 1800-talet och det tidiga 1900-talet utgjordes troligen av välbärgade stadsbor, flertalet svenskar hade varken råd eller tillgång till tandläkare. (Svidén, 2003) I början på 1930-talet fanns en stor oro för befolkningens tandstatus från de styrande. Rapporter hade visat att kariesproblemen i landet var omfattande (Grahnén och andra, 1985). Därav beslutade Sveriges riksdag 1938 att införa folktandvård och då beslutades även att barn skulle erbjudas fri tandvård (SOU 2003:53). Detta borde rimligen ha lett till att allt fler innevånare vände sig till en tandläkare istället för att få tänderna utdragna av en lekman. Det kom att dröja till 1974 innan en allmän tandvårdsförsäkring infördes. Tandvårdsförsäkringen innebar bland annat subventioner för lagning av tänder och utbyggd förebyggande tandvård vilket fick till följd att efterfrågan på tandvård ökade ytterligare. I Kretsloppspropositionen från 1994 fastslog regeringen att amalgamanvändningen inom tandvården skulle avvecklas senast Trots det används amalgam än idag i tandvården. Det beror till stor del på att amalgam klassas som CE-märkt läkemedel inom ESS-samarbetet och därmed inte kan förbjudas på den svenska marknaden (SOU 2003:53). Även om inget totalförbud finns idag har tandläkarverksamheter genom Miljöbalkens produktvalsprincip krav på sig att undvika sådana produkter som kan medföra risker för människors hälsa och miljö (SFS 1998:808 (MB) 2 kap 6 ). Helsingborgs Miljökontor genomförde en undersökning av tandläkarmottagningarna i kommunen. Genom undersökningarna fann man att ungefär hälften av mottagningarna fortfarande ibland använde amalgam som fyllnadsmaterial (M. Nordenadler, muntlig inf.). Kompositer är det idag mest använda materialet för lagningar (SOU 2003:53). Regeringen har fortsatt att söka möjligheter för att kunna införa ett förbud mot amalgam inom tandvården. Det som undersöks nu är om det enligt 9

14 Amanda Engman EU: s regelverk går att införa ett förbud baserat på miljöskäl. Vid tidigare försök att införa ett förbud åberopades kvicksilvrets negativa effekt på hälsan (SOU 2003:53). Regeringen lämnade i slutet av 2003 i uppdrag till Kemikalieinspektionen att utreda om ett generellt förbud för kvicksilver kan införas och hur detta kan utformas. Förbudet skulle innefatta hantering, införsel och utförsel av kvicksilver, kemiska föreningar och beredningar där kvicksilver ingår samt varor som innehåller kvicksilver (Miljödepartementet, 2003) Hälsoeffekter av amalgam Amalgamsjuka började diskuteras på 1970-talet under benämningen oral galvanism. Debatten handlade om spänningar som kunde skapas mellan metaller i munnen och medföra ett ökat läckage av kvicksilver från amalgamfyllningarna. Alltsedan dess har debatten kring amalgamets betydelse för hälsan varit livlig, fortfarande tvistas det om huruvida amalgamfyllningar kan inverka på hälsan. Flera landsting har byggt upp speciella behandlingsenheter för patienter som anser sig blivit sjuka av amalgam. Patienter med amalgamrelaterade problem brukar bland annat ange att de har svår trötthet, diffus värk, yrsel, blåsor i munnen, muntorrhet samt smärta och stelhet i muskler. Nyberett amalgam kan ge allergiska kontakteksem. Eftersom symtomen oftast är diffusa är det svårt att diagnostisera att de är orsakade av amalgam. Riksdagen beslutade 1994 att ett biverkningsregistrering för dentala material skulle upprättas. Registret har skapat ett underlag för vidare forskning om biverkningar kopplade till materialen. (SOU 2003:53) Utsläpp av amalgam Svidén har uppskattat användningen av kvicksilver i amalgam inom tandvården i Sverige till 560 ton för åren Vidare uppskattas 240 ton ha släppts ut till avloppssystemet från mottagningarna. (Svidén, 2003) Mycket av det som släppts ut har transporterats till reningsverk och recipient. En del kvicksilvret har också lagrats upp i avloppsrören. Det mesta av det kvicksilvret återfinns i slammet i rören. En del metall finns på rörmaterialet och på biofilmen i röret. I det senare fallet finns risk för att kvicksilvret metyleras av bakterierna i röret. Enligt Jonssons studie The trace of metals framkommer att det i Stockholmsregionen var en kraftig ökning i utsläpp av kvicksilver till vatten En stor del av utsläppen kom från tandvårdsamalgam. Trots den ökade efterfrågan på tandvård på talet ökade inte kvicksilverutsläppen till vatten. Emissionsuppskattningar har visat att utsläppen minskat sedan 1970-talet, en viktig del av förklaringen är förebyggande tandvård och effektivare återvinning av amalgam. Jonssons menar också att utsläppen i Stockholmsregionen de senaste åren minskat betydligt snabbare än beräknad sedimentbelastning. Det innebär alltså att trots en kraftig minskning i utsläpp kan inte motsvarande minskning ses i hur mycket nytt kvicksilver som lagras upp i sedimenten. Det tyder på att kvicksilvret som lagras upp idag inte bara kommer från samtida kända utsläpp utan att det också finns andra källor till belastningen. Dessa okända källor kan till stor del bestå av gamla utsläpp som först nu når sedimenten, till exempel utsläpp från tandläkarmottagningar som lagrats upp i rörsystemet. (Jonsson, 2000). Genom undersökningar som gjorts av Miljöförvaltningen i Stockholm med flera har det framkommit att det inte är ovanligt att avloppsrören från en tandläkarmottagning innehåller 1 kg kvicksilver vilket motsvarar innehållet i lysrör. Även rören från en klinik som öppnades 1993, där amalgamavskiljare varit installerad under hela tiden 10

15 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN verksamhet bedrevs, hade förhöjda kvicksilverhalter i ledningarna. Undersökningar omfattade avloppsrör från 300 tandläkarmottagningar och inget fall återfanns där kvicksilvermängden var obetydlig. Av undersökningarna har slutsatsen dragits att alla avloppsrör från tandläkarmottagningar innehåller så mycket kvicksilver att röret och innehållet ska omhändertas som farligt avfall. Mer om undersökningarna i Stockholm finns i avsnittet Saneringsprojekt runt om i landet. Kvantiteten kvicksilver som finns kvar i avloppsrör från historiska mottagningar beror bland annat på hur länge mottagningarna funnits, vilken typ av behandlingar som genomförts där, typ av rör, lutning på rören samt om högtrycksspolning skett. Risken är stor att mycket kvicksilver finns kvar i många av avloppsrören från de historiska mottagningarna trots att rören kontinuerligt använts under årtionden efter att mottagningen lagts ner. Rören ligger då och läcker kvicksilver. (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) Det är viktigt att poängtera att tandläkarverksamhet fortfarande idag ger upphov till utsläpp av amalgampartiklar. Även mottagningar som inte längre använder sig av amalgam som fyllmaterial släpper ut amalgam till vatten, till exempel när de borrar ut gamla amalgamfyllningar. Det amalgam som uppkommer vid borrning är till stor del som mycket fint damm. De fina partiklarna hinner vanligtvis inte sedimentera i rören utan transporteras istället till det kommunala reningsverket genom till exempel en toalettspolning. De större bitarna amalgam påverkas inte alls i lika stor utsträckning av toalettspolningar som fina partiklar (O. Pettersson, muntlig inf.). Eftersom väldigt många svenskar har amalgam i tänderna kommer problemet med kvicksilver från tandläkarmottagningar kvarstå under många år Amalgamavskiljare Innan amalgamavskiljarna kom i bruk passerade stora delar av amalgamet direkt ut genom vaskar, operationsenheter och dylikt (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Amalgamavskiljaren togs i bruk för att minska utsläppen av kvicksilver till vatten, 1985 blev avskiljare obligatoriska på tandläkarmottagningar (Svidén, 2003). Avskiljarna skulle klara att avskilja 95 procent av amalgamet men olika praktiska problem fick till följd att den önskade avskiljningsgraden troligen inte uppnåddes förrän på 1990-talet (Svidén, 2003). I amalgamavskiljaren avskiljs amalgamet genom sedimentering eller en kombination av sedimentering och centrifugering (Berglund, 2002). Idag ska amalgamavskiljare finnas installerade till tandläkarstolar och vaskar där utrustning rengörs. Det finns en ISO standard för amalgamavskiljare, den fastställdes 1999 och har sedan översatts till svensk standard. Standarden säger bland annat att amalgamavskiljaren ska klara att avskilja minst 95 procent av amalgamet (SS-EN ISO 11143, 2000). Kritik har höjts mot standarden eftersom det amalgam som släpps ut från tandläkarmottagningar idag till stor del består av mycket fint borrdamm och inte motsvarar den kornstorleksfördelningen som standardens test bygger på. De fina partiklarna är amalgamavskiljare ofta sämre på att klara av än de större partiklarna. Kritiken har lett fram till att arbete påbörjats för att utveckla en ny standard. En del tillsynsmyndigheter runt om i landet har gjort bedömningen att de svenska kraven på amalgamavskiljare inte är tillräckliga. Istället har de krävt att avskiljarna ska klara de mer stränga tyska eller danska kraven vilket innebär att verksamheterna fått 11

16 Amanda Engman krav på sig att installera utrustning som uppfyller bästa möjliga teknik. Kravet på bästa möjliga teknik finns bland Miljöbalkens allmänna hänsynsregler. De tyska kraven säger bland annat att avskiljaren ska klara en avskiljning på 95 procent vid samtliga fyllnadsgrader (Institut für Bautechnik, 1988). Enligt de danska kraven ska maximalt utsläpp av kvicksilver under prövotiden vara 800 mg (Dansk Tandlægeforening och andra, 1990). Till skillnad från den tyska metoden där test sker på labb visar den danska metoden hur avskiljaren fungerar på plats under standardiserad användning (Sweden Recycling, 2004a). Avskiljare med 99 procents avskiljning dök upp på marknaden på 1990-talet, de klarar de tyska och danska kraven (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Minst lika viktigt som avskiljningsgraden är att avskiljaren sköts enligt tillverkarens instruktioner och att avskiljaren är anpassad till de vattenflöden som uppstår på kliniken. Enligt Helsingborgs Renhålllningsordningen 4 kap 8 krävs årlig funktionskontroll och tömmning av amalgamavskiljaren (Miljökontoret Helsingborg, 2004). Ett sätt för verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet att kontrollera att amalgamavskiljaren fungerar väl och skötseln är god är genom mätningar av kvicksilverhalten nedströms avskiljaren. Nordvästra Skånes Renhållnings AB (NSR) har beslutat att på så sätt utöka funktionskontrollen av amalgamavskiljare. De har därför tecknat ett avtal med Sweden Recycling vilka ska göra provtagningar och analyser på utgående vatten från avskiljarna (Sweden Recycling, 2004a). Provet tas på kliniken alldeles vid utloppet på amalgamavskiljaren. De utökade funktionskontrollerna som genomförts i nordvästra Skåne har visat att det är stor skillnad på hur väl amalgamavskiljarna fungerar. De uppmätta kvicksilverhalterna från avskiljarna som varit kopplade till tandläkarstolar har varierat från 0,0202 mg/liter till 325 mg/l. Sweden Recycling bedömmer att 25% av de undersökta avskiljarna släpper ut oaceptabelt höga halter kvicksilver. Resultaten visar att godkänd amalgamavskiljare inte kan likställas med att kvicksilverutsläppen från kliniken är godtagbara. Med hjälp av analysresultaten kan beräkning av ungefärlig mängd kvicksilver som släpps ut från kliniken per tidsenhet göras (A. Hallinder, muntlig inf.). Enligt ackrediteringsstandarden ISO framgår att resultat från analyser ska lämnas till uppdragsgivaren vilka i det här fallet är tandläkarmottagningarna. Om någon annan vill se resultatet från en specifik klinik måste uppdragsgivaren ge skriftligt tillstånd till detta. Det har fått till följd att om tillsynsmyndigheterna inom NSR-området velat ha analysresultaten från en mottagning har de varit tvungna att lägga ett föreläggande mot kliniken. Detta har gjort att tillsynsmyndigheten än så länge inte tagit del av resultaten från var enskild mottagning. Inför kommande analysomgång, under hösten 2004, kommer klinikerna att få signera ett godkännande som säger att Sveden Recycling får skicka resultaten direkt till berörda tillsynsmyndigheter. (A. Hallinder, muntlig inf.). 3.2 Sanering av kvicksilverförorenade rör Felaktig hantering av ett kvicksilverförorenat avloppsrör kan leda till kostnader i miljonbelopp för stadens reningsverk. Den som orsakat utsläppet kan krävas på skadestånd för hanteringen. Brister i hanteringen av förorenade rör är dessutom ett arbetsmiljöproblem. Ovarsam hantering kan ge upphov till kvicksilverångor vilka är skadliga att andas in. Det är viktigt att saneringen görs av proffs för att undvika missöden. I detta avsnitt beskrivs kortfattat vad som bör beaktas vid sanering. För mer omfattande information om möjlighet att sanera olika rörledningar från kvicksilver rekommenderas Miljöförvaltningen i Stockholms skrift Tandvårdens miljöguide. (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) 12

17 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN Kvicksilver kan ha ansamlats i avloppsrör, stammar, vattenlås och golvbrunnar vid tandläkarverksamheter. I rörskarvar och vattenlås ansamlas ofta extra mycket amalgam. Huvudprincipen är att förorenade rör ska bytas ut. I vissa fall är det dock inte ekonomiskt försvarbart, till exempel när rören är ingjutna i golvet (Stockholm Vatten, 2004). I de fallen är högtrycksspolning ett alternativ. Högtrycksspolning kan genomföras snabbt och är smidigt eftersom det inte brukar leda till några större driftstörningar (Stockholms Vatten, 2004). För att föroreningen inte ska transporteras nedåt i rörsystemet proppas avloppssystemet tillfälligt igen med rörpropp. Slammet och spolvattnet som samlas in måste efterbehandlas. Det finns olika metoder för efterbehandling. Saneringsvattnet kan behandlas genom kemisk fällning. Fällningen gör att finpartikulärt kvicksilvret övergår från vätskefasen till bottenslammet. Klarvattenfasen avtappas därefter och destilleras tills kvicksilverhalten underskrider 0,05 mg/l. Det kan jämföras mot gränsvärdet för dricksvatten på 0,001 mg/l. Efter analys avleds vattnet till spillvattennätet. Det amalgamslam som uppkommit kan upparbetas hos godkänd behandlingsanläggning. (Sweden Recycling, 2003) Det är mycket viktigt att ha kunskap om vilken typ av rör som finns i fastigheten innan sanering genomförs eftersom olika rör kräver olika behandling. I vissa fall fungerar det relativt bra att få rör rena genom högtrycksspolning medan den enda lösningen i andra fall är att byta ut rören. När det finns gjutjärnsrör i fastigheten måste extra vaksamhet till eftersom rören anses särskilt besvärliga. Gjutjärnsrör har varit det vanligaste att leda vatten ifrån slutet av 1800-talet till början av 1970-talet. Rören har en stor benägenhet att lagra slam och går inte heller att få helt rena vid en normal högtrycksspolning. Högtrycksspolning kan vara riskabelt eftersom det finns risk för att rören går sönder vilket i sin tur kan leda till en mycket olycklig spridning av föroreningen i byggnaden. Kopparrör går inte att sanera beroende på att de båda metallerna mycket effektivt bildar legeringar. Rören kan återfinnas vid ledning av avloppsvatten från tandläkarstolen. Rostfria rör går att få nästan helt rena vid högtrycksspolning. Det samma gäller för plaströr med undantag från första generationens rör från 1960-talet vilka är för sköra för att högtrycksspolning ska kunna genomföras. Keramikrör kan påträffas i äldre fastigheters rörstammar eller som markförlagda rör. Det är möjligt att få rören ganska rena vid högtrycksspolning men viss försiktighet är nödvändigt eftersom rören är sköra. Cement och betongrör har använts som stamledningar i källargolv och till avloppsledningar i mark. Kvicksilver kan ha ansamlats på rörens skrovliga yta och vid de muffrade rörskarvarna. Oavsett rörtyp ska högtrycksspolning endast genomföras i fastigheten om rören är intakta. Vid byte till nya rör förespråkas rör av plast eller rostfritt stål på grund av att de lätt kan rengöras och demonteras. (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) En rapport om hur saneringsarbetet fortskridit och vad resultatet blivit ska sändas till tillsynsmyndigheten efter slutförd åtgärd (Miljö och Byggnadsnämnden Västerviks kommun, 2003a). Även om ett rör har högtrycksspolats kan fina amalgampartiklar finnas kvar i röret. Rören måste därför, trots högtrycksspolning, omhändertas som farligt avfall vid framtida rivning eller rörbyte. De partiklar som blir kvar ligger dock relativt fast. (O. Pettersson, muntlig inf.) Det finns många olika faktorer som påverkar kostnadsbilden för efterbehandling av förorenade rör. Sweden Recycling AB har genomfört saneringar av kvicksilverförorenade 13

18 Amanda Engman rör sedan De beräknar att sanering av en mottagning med 2-3 behandlingsrum och steril innebär ungefär kr i fasta kostnader. Därtill kommer 22 kr/litern för efterbehandling av saneringsvatten och 110 kr/kg för omhändertagande av amalgamslam. De rörliga kostnaderna brukar sluta på ungefär kr. Vid sanering av större mottagningar uppskattas vart extra behandlingsrum kosta ytterligare kr. I de fall samtliga kvicksilverförorenade rör ska avlägsnas ur fastigheten innebär det ofta att ovan redogjord saneringskostnad måste multipliceras med 10. (O. Pettersson, muntlig inf.) Saneringsprojekt runt om i landet Av de saneringar som Sweden Recycling genomfört har de flesta gjorts i lokaler där en tandläkare nyligen lagt ner verksamheten, det har då varit verksamhetsutövaren som bekostat saneringen. Några fastighetsbolag har också tagit på sig ansvaret för efterbehandling, i de fallen har det skett i samband med ombyggnad. Vid sanering hos mottagningar som nyligen lagt ner har man funnit den största delen av kvicksilvret i de första metrarna av ledningssträckan. År 2003 gjorde Sweden Recycling sanering av kvicksilverförorenade rör vid 67 kliniker. I medeltalet omhändertogs 98 g kvicksilver per tandläkarstol. (O. Pettersson, muntlig inf.) Många privata tandläkarmottagningar är anslutna till Praktikertjänst (Praktikertjänst, 2004). Koncernen försökte för några år sedan driva ett ärende för att få en historisk mottagning att bekosta sanering av förorenade rör. I aktuellt fall hade en tandläkare övertagit en gammal mottagning och använde bara ett av de två behandlingsrummen. Efter en tid skulle tandläkaren flytta och Praktikertjänst menade då att tandläkaren enbart ansvarade för att sanera det av rummen han använt för tandläkarverksamhet. Ansvaret för att bekosta efterbehandlingen av det andra rummet borde ligga på den gamla verksamhetsutövaren. Tillsynsmyndigheten i kommunen ville dock inte driva ärendet. Istället lade de ansvaret för att sanera det andra rummet på fastighetsägaren. Ägaren vidtog åtgärder utan att juridiskt ifrågasätta tillsynsmyndighetens hållning. Om fastighetsägaren hade gått vidare med ärendet är det osäkert om han hade kunnat göras ansvarig. (O. Pettersson, muntlig inf.) En tandläkarmottagning i Västerviks kommun anmälde under 2003 till den lokala tillsynsmyndigheten att kliniken skulle lägga ner och efterbehandlingsåtgärder skulle vidtas (Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003). Verksamhetens förslag på efterbehandling gick ut på att högtrycksspola ledningar och sen lämna dem igenpluggade i fastigheten (Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003b). Tillsynsmyndigheten menade att klinikens förslag på efterbehandlingsåtgärder inte var tillräckliga. De ansåg att högtrycksspolning inte var en fullgod saneringsmetod eftersom farligt avfall skulle lämnas kvar i fastigheten. Istället ville tillsynsmyndigheten att samtliga förorenade ledningar skulle avlägsnas (Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun, 2003b). Vidare ansåg tillsynsmyndigheten att verksamheten skulle ta prov på slam från angränsande ledningar för att avgöra om föroreningsrisk förelåg där. Verksamheten menade att tillsynsmyndighetens krav var orimliga eftersom förslaget skulle innebära en kostnad på kronor (Landstinget i Kalmar län, 2003). Verksamheten överklagade Miljö- och byggnadsnämndens föreläggande från till Länsstyrelsen i Kalmar län (Landstinget i Kalmar län, 2003). Länsstyrelsen gick på nämndens linje och avslog överklagandet (Länsstyrelsen Kalmar län, 2004). Beslutet överklagades inte till Miljödomstolen (E. Persson, muntlig inf.). 14

19 3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN Ett projekt med syfte att få bort kvicksilver från Stockholms ledningsnät genom utbyte eller sanering av stammar och rör från tandläkarmottagningar påbörjades Bakom projektet stod Stockholms Vatten, Landstinget, Folktandvården, Skolfastigheternas förvaltare (SISAB), privattandläkarna samt miljöförvaltningar i kommuner som är anslutna till Stockholm Vattens avloppsnät (Stockholm Vatten, 2004). Projektet hade beviljats pengar från det lokala investeringsprogrammet (LIP), 12 miljoner av bidragspengarna skulle utgå som saneringsbidrag. För att få bidraget skulle verksamhetsutövaren alternativt fastighetsägaren inkomma med skriftlig ansökan till Stockholms Vatten. I ansökan skulle det bland annat framgå vilken typ av verksamhet som bedrevs i lokalerna och hur många meter rör som skulle saneras. Verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren kunde erhålla bidrag på 60 procent av den totala kostnaden för saneringen, resterande 40 procent fick de själva stå för (Stockholms Vatten, 2004). Trots bidraget var det svårt att övertyga tandläkare att genomföra sanering, troligen beroende på att de inte ville lägga ner pengar på åtgärder som de inte hade krav på sig att genomföra. Efterbehandlingsåtgärder vidtogs vid många befintliga privata mottagningar men även vid 70 nedlagda skoltandläkarmottagningar, totalt genomfördes sanering i 300 fastigheter. I rören från en gammal skola som haft tandläkarverksamhet återfanns så mycket som 16 kg kvicksilver, det är cirka en liter i metalliskt kvicksilver. Analys gjordes i det här fallet på tre slumpvis utvalda prover från det insamlade slammet. För att försäkra att inte fel begåtts vid analysen gjordes en ytterligare analys som gav ungefär samma svar. Det ska dock tilläggas att eftersom prov inte tas på allt slam finns det viss osäkerhet om proven varit representativa. För examensjobbet har siffror på mängden kvicksilver i rören erhållits från de 37 skolmottagningarna där analysresultaten varit klara. På så sätt har ett preliminärt medelvärde för hur mycket kvicksilver som sanerats från mottagningarna kunnat räknas fram. Det preliminära medelvärdet är ungefär 1,2 kg per sanerad lokal. Det ska ställas mot tidigare presenterad uppgiften att 1 kg kvicksilver motsvarar innehållet i lysrör. Det har dock visat sig vara stor skillnad mellan de olika mottagningarna. Vid flera mottagningar har bara några gram kvicksilver återfunnits. Allt kvicksilver som återfunnits i rören på skolorna behöver inte härröra från tandläkarverksamhet, rören kan även vara förorenade från aktivitet i kemisalar med mera. (B. Wistrand, muntlig inf.) Rör som tagits bort från skolorna har i många fall därefter högtrycksspolas över en container. När högtrycksspolningen inte sker i fastigheten utan över till exempel en container kan mycket högre tryck användas eftersom föroreningen inte ställer till skada om rören skulle gå sönder. Det högre trycket leder till att mer kvicksilver kan avlägsnas. Slammet från högtrycksspolningarna på skolorna har forslats till Högbytorp, en avfallsanläggning 4 mil från Stockholm, för omhändertagande. Projektet har dragit ut på tiden och slutrapporten är planerad till juni Kvicksilverhalten i slammet vid det lokala reningsverket, Henriksdal, har under projekttiden sjunkit med dryga 30 procent. Det måste ses som en väsentlig miljöförbättring. (B. Wistrand, muntlig inf.) 3.3 Märkning av kvicksilverförorenade rör Ett sätt att förebygga plötsliga höga utsläpp av kvicksilver till reningsverk och motverka arbetsmiljöskador är att sätta upp varningstexter på förorenade rör som ligger öppet. Miljöförvaltningen i Stockholms stad och Stockholm Vatten har i samarbete tagit fram varningsetiketter som skickats till befintliga tandläkarmottagningar i området. På etiketterna finns bland annat information om att livsfarliga kvicksilverångor kan spridas ifall rörarbeten inte utförs på rätt sätt och att allt slam, spolvatten samt kasserade rördelar ska hanteras som farligt avfall. Det sker ingen aktiv kontroll av om verk- 15

20 Amanda Engman samheterna verkligen satt upp varningsetiketterna på rören (B. Forsberg, muntlig inf.). (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999b) 3.4 Kvicksilverförorenade rör i MIFO- databasen 1? Arbete pågår på Länsstyrelsen i Skåne med att kartlägga förorenade områden enligt MIFO-metodiken. Branscher som har kartlagts är bland annat träindustrier, bilskrotfirmor och kemtvättar. Naturvårdsverket lämnade under våren 2004 ut en lista över prioriterade branscher för arbetet. Det finns fyra olika branschklasser och tandläkarmottagningar hamnade i klass tre. Det innebär att tandläkarmottagningarna inte är ett prioriterat område för Länsstyrelsen att arbeta med. Det är främst branschklass ett och två som Länsstyrelsen kommer att undersöka och det är också med stor sannolikhet där som eventuella åtgärder kommer att genomföras. (J. Wigh, muntlig inf.) Länsstyrelsen vill verka för att mer arbete läggs ner ute på kommunerna för att identifiera förorenade områden och föra in dem i databasen. På Länsstyrelsen i Skåne ser man gärna att informationen om historiska tandläkarmottagningar hamnar i databasen. (J. Wigh, muntlig inf.) 1 Databas där uppgifter om förorenade områden samlas. 16