Förord. Slut på reklamen, nu börjar filmen. Checkpoint Charlie 1999 Riley Krap,

Transkript

1

2 Förord Artificiellt liv kallas studiet av artificiella system som uppvisar beteenden som är karaktäristiska för naturliga levande system. Målet med denna relativt unga vetenskap är att skapa liv, men inte i ett provrör utan i en dator. Detta bygger på ansatsen att livets kärna inte är en organisms fysiska beståndsdelar utan informationen om hur den är organiserad. På universitet och högskolor världen över sitter dagens Frankensteinar och försöker skapa sina egna datorbaserade monster. Åtskilliga intressanta framsteg har gjorts inom detta område där biologin möter datorvärlden. Det finns en fascinerande vision om att artificiellt liv i framtiden kan komma att utgöra ett hot mot mänskligheten. Minst lika fascinerande är den möda som så många människor lägger ner för att påskynda denna utveckling. Människans gamla dröm om att skapa liv är hägrande nära. Boken har ett ben inom ämnet artificiellt liv och ett ben i Hollywood och som alla vet väger alltid Hollywood tyngst. Bokens syfte är främst att roa, men också att få läsaren att drägla över det fantasieggande ämne som kallas artificiellt liv. Slut på reklamen, nu börjar filmen

3 "En ny artform frambringad av människan kommer att vara ett långt mer betydelsefullt och intressant studieobjekt än ytterligare en art som läggs till den oändliga raden av redan registrerade arter." Charles Darwin citat ur boken "Om arternas uppkomst genom naturligt urval"

4 Kapitel 1 Bläckfisken omslöt den försvarslösa forskningsubåten med sina grova sugkoppsarmar. I kontrast till djuphavsmörkret blev ljuskäglorna från ubåtens strålkastare skarpa som laserstrålar. Allteftersom bläckfisken vände och vred på farkosten följde ljuskäglorna med, vilket fick spektaklet att likna en snurrande åkattraktion på ett kvällsöppet nöjesfält. Odjurets tentakler trevade sig fram längs skrovet för att hitta något som föll den i smaken, men dess tveksamhet avslöjade att undervattensskepp inte ingick i dess vardagskost. Dess stora ögon begrundade farkosten och verkade fastna för det lilla runda fönstret vid sidan, genom vars glas den kunde se en man stå och skrika. "Aaaaaaaaaaah!" "Hur går det? Fågel, fisk eller mittemellan?" "Det går fisk! Det tjänare inget till! Han blir bara mer intresserad om jag skriker. Och dessutom blir jag hes i halsen." "Strunta i din hals nu! Vi kan väl först och främst tänka på att inte bli uppätna!" "Skrik du isåfall om du inte bryr dig om din hals! Jag är helt slut!" Bläckfisken roterade runt ubåten ytterligare ett halvt varv, varpå en strålkastare knäcktes. Dess lampa slocknade omedelbart och den trasiga lyktan sjönk sakta ner i det glupska mörkret. Havsmonstret släppte hastigt greppet om ubåten, vilket fick farkosten i sin nyvunna frihet att gunga fram och tillbaka ett tag innan den stabiliserade sig. Sedan blev det påtagligt tyst. "Jag orkar inte med många svängar till. Jag känner mig sjösjuk." "Dito." "Vänta förresten! Det är ju helt tyst! Tror du han har lämnat oss?" "Det verkar så! Vi kan kolla! Var är sidofönstret? Jag blir så desorienterad av alla turer." "Rakt ovanför dig." "Ja, där är det ja! Det verkar inte finnas någon bläckfisk åt det hållet iallafall." "Stämmer! Det verkar hoppfullt." "Han kanske svalde strålkastaren och insåg att ubåten inte var något ätbart." "Ja, eller så kanske han svalde strålkastaren och skadade sig så att han dog." "Coolt, monstret dog! Hoppas att det stämmer. Sätt dig på sätet igen så fortsätter vi neråt medan vi har tid." "Var är mitt säte?" "Där på väggen. Vi måste nog vrida på ubåten innan vi kan sätta oss igen." Plötsligt skrek metallskrovet till i protest mot den stöt som fick ubåten att tumla runt. Skriket övergick till ljudet av plåt som knycklades ihop, ungefär som lätet från en bilkross i händerna på en maffioso. "Där är han! " "Livs levande live!" Bläckfiskens tandade gap blottades till de båda upptäcksresandenas förskräckelse. Det symmetriska mönstret av tusentals jämnstora tänder avbröts av de två enorma hörntänderna. Med ett kraftfullt hugg attackerade den fönstret, men utan att lyckas brisera glaset. Två tydliga stenskottsliknande sprickmönster visade var på det skyddande glaset som hörntänderna hade landat. "Jag orkar inte med det här!" "Han är smart! Han har fattat att det är vi som är godbitarna och att metallhöljet bara är en presentförpackning." "Och att fönstret är dörren in." Bläckfisken högg till en andra gång mot glaset, som höll även för detta försök. Två nya stjärnformade ärr blev det tillfälliga delresultatet. "Jag tror inte vi klarar det. Han kommer sätta tänderna i oss." "Bläckfiskar har inga tänder. Det kan väl inte vara en bläckfisk?" "Vem har sagt att det är en bläckfisk?" Med en överljudisk smäll sprängdes fönstret av det tredje hugget varpå vatten exploderade in i ubåten och fyllde den på en bråkdel av en sekund. De båda resenärernas bröstkorgar trycktes omedelbart samman, vilket ledde till en snabb död endast några sekunder senare. Det sista de såg i denna grymma värld var hur bläckfisken tryckte sig in i ubåten med överraskande smidighet. En ung brunhårig kvinna och en äldre man med virrigt grått hår applåderade ivrigt åt de båda ubåtsförarna, som höll på att ta av sig sin virtual realityutrustning. "Vår färd gick inte så bra visst", sade Axel Schmeckebier, "undrar vem som bläckfisken åt upp först av oss?" "Mig", sade Klemens Zeller, "det sista jag såg innan jag dog var när han bet mig i foten precis när han kom in i kabyssen." "Coolt! Men det blev visst inte som vi hade planerat", sade Axel och tittade lite förläget bort mot professor Schröder, som tillhörde samma generation som Axels föräldrar. Egentligen var han mest förlägen inför Renate, kvinnan vid professorns sida, eftersom hon var just kvinna. Axel kände sig alltid förlägen i närheten av denna typ av varelser. Nu hade han dock jobbat med Renate i två år så all ursprunglig blyghet hade gått bort, men trots det kunde han inte skaka bort känslan att det var lite pinsamt att bli uppäten inför henne. Axel var i gott sällskap av sin kollega Klemens som var, om möjligt,

5 ännu längre från hederstiteln Casanova. Ingen kunde beskylla någon av dem för att ansvarslöst strö sin vildhavre för vinden. Det verkade vila en sensuell förbannelse över datorkillar som Axel och Klemens, även om det kompenserades med att de hade lätt för att få välbetalda jobb. Videojockeyna på MTV sög åt sig all sexuell attraktionsförmåga som svarta hål och lämnade bara kvar en sensuellfri, men gigahertz-fylld värld att leva i. Men, man kunde ha mycket kul med gigahertz också. "Ni var jättemodiga", sade Renate, "som små söta kaniner." Axel rodnade medan Klemens log självsäkert eftersom han lyckades med prestationen att missa ironin i Renates beröm. "Jag är en kanin att lita på!", sade Klemens och log självsäkert en kort stund innan han insåg själv hur löjligt det lät "Vänta, du var ironisk!", sade Klemens. "Du är en sådan människokännare!", svarade Renate och skrattade varmt. Denna gången fattade Klemens ironin direkt eftersom han visste att han inte var speciellt bra på att tolka andras känslor och tonlägen. Men han var inte speciellt ledsen över det, eftersom han tyckte det var en typiskt kvinnlig egenskap. Klemens bekymmer var, liksom för Axel, snarare hur han skulle kunna slå en bro över till den förstående kvinnliga halvan av jordklotet. I stort sett vilken representant som helst från den feminina jordhalvan var välkommen och jättegärna Renate själv. De båda rymdintresserade kompisarna Klemens och Axel brukade beskriva henne som kvinnan med universums snyggaste Hale-Boppar, fast bara när hon inte var där givetvis. Klemens insåg att det var omöjligt att få Renate, eftersom han visste att hon såg dem som väldigt omogna. Det var heller inget som bekymrade honom eftersom han hade en lång lista av obesvarade kärlekar, där Renate inte ens fanns bland topp tio. Hon var däremot överst på listan över Klemens kvinnliga kompisar och dessutom den enda. Klemens lade ner sina VR-glasögonen bredvid en av datorskärmarna vid kontrollbordet och råkade nästan välta ur Renates kaffe över den allmänna oredan. "Hoppsan!", sade Renate och hann snabbt få ut ena handen och rädda kaffet från att rinna ut över alla anteckningspapper, pennor, miniräknare och skrivarpapper som låg i en enda röra på bordet. Renate lät blicken glida ner på sina fötter där hon noterade att det var lika illa ställt på golvet. Hon sparkade in en kabel under bordet så att den gjorde sällskap med övriga sladdar i den stora ormgropen under bordet. De hade satt upp kabelstegar längs väggarna i början, men de hade snabbt blivit fulla och nu i stressen drog de bara sladdarna hipp som happ. "Här är ganska stökigt", konstaterade Renate torrt för sig själv. "Det var snopet att ni blev uppätna direkt i början av er inspektionsrunda", sade professor Kurt Schröder. "Ni skulle ju inspektera sektor tre, men nu blev ni uppätna halvvägs ner till botten, så vi fick inte se något." "Vi kanske måste skaffa oss något vapen av något slag", sade Klemens entusiastiskt, "till exempel en megablaster som de har i filmen Terror Blood 3." "Ja, det kanske kan vara en idé för framtiden", svarade professor Schröder med tankarna på annat håll, "men hursomhelst vad jag tänkte säga var att...(tystnad)...vad var det jag skulle säga egentligen?" "Jag tror att du var på väg att kommentera inspektionsrundan", hjälpte Renate. "Ja just det, ni blev uppätna! Så var det! Jo, vad jag tänkte säga var att även om ni blev uppätna så är det inte så farligt. Tvärtom, är det en succé! Jag skall ett samtal och sedan ses vi ses i fikarummet om tio minuter." Professor Schröder, chef för utvecklingsavdelningen för artificiellt liv inom världens största nöjessajtföretag WeAreVR, kilade iväg med muntra steg. Vad han nyss hade fått se hade gjort honom överlycklig, men också lite rådvill eftersom det hade gått så fort. Nu var han tvungen att bestämma sig för vad som skulle göras härnäst. Han stannade upp och försökte minns vart han var på väg och efter en snabb kontemplation fortsatte han in på kontoret. Företaget WeAreVR drev virtuella nöjesvärldar som man kunde koppla upp sig mot via nätet. WeAreVR var världens största Virtual Realityvärldsoperatör och därmed också det största nöjessajtföretaget alla kategorier. Världen över kunde människor sätta på sig sina VR-glasögon samt tillhörande VR-handskar och VR-vristband och sedan ta sig in i önskad virtuell miljö. Väl uppkopplad till en virtuell värld gick det inte att skilja den åt från en verklig. Fjärran var den tid då datorgrafiken var kantig och då det hackade när man rörde sig, iallafall med WeAreVR:s monsterdatorer. Det berodde givetvis även på vad besökaren hade för dator hemma och vilken slags uppkoppling. Dessutom gick det inte att undvika regelbundna datorkrascher, där den virtuella världen plötsligt fastnade i ett stillbildsfoto eller helt enkelt försvann med ett kryptiskt felmeddelande. Mänskligheten kunde skapa många avancerade ting, men en dator som inte kraschade vara fortfarande en ouppnåelig dröm. Men så länge man inte avbröts av datorkrascher var det dock som att ge sig in i en annan verklighet. Man kunde träffa andra människor, se träden svaja i vinden och klättra upp i dem om man hade lust, klappa kossorna på ängen eller själv vara en kossa och klappa tillbaks. Man kunde åka ut i rymden, ner i djuphavet, ha sex, döda monster, sväva, åka utomlands, vara president eller åka tillbaka i tiden till stenåldern, andra världskriget (Stalingrad 43 var mycket populärt och välgjort) eller transformera sig själv till älg och försöka undvika att bli dödad

6 under jaktsäsong. Kort sagt: du kunde vara när, var, vem eller vad du ville. Eller som WeAreVR:s engelska reklamslogan löd: "Don't be yourself. Be what you want to be." Sedan ett år tillbaka hade WeAreVR dessutom inlett en helt ny vidareutveckling av VR-tjänsterna, nämligen Remotely Operated Vehicles (ROV). ROV:ar var helt enkelt fjärrstyrda robotar, vilket i sig själv inte var något nytt. Sedan länge hade ROV:ar använts för att ersätta människan i farliga och krävande miljöer, som t.ex. för att desarmera bomber eller för att göra underhålls- och inspektionsarbete under vattnet. Vad WeAreVR hade gjort var att lansera en helt ny tjänst där vem som helst kunde koppla upp sig via nätet och hyra en ROV:ar enbart för att roa sig på en annan plats än där deras kropp befann sig. Det hade direkt blivit en succé och det nya affärssegmentet expanderade kraftigt. Världen över fanns allt fler företag som hyrde ut specialkonstruerade ROV:ar till ständigt fler kunder. Konkurrensen var hård, men WeAreVR satsade kraftigt och var därför även störst på detta område. Numera var det möjligt för en kund i t.ex. Vignola i Italien, att ta på sig sin VR-utrustning och koppla upp sig till en ROVuthyrare i New York. Sedan kunde kunden bege sig ut på shoppingrunda längs Femte Avenyn. Det fanns flera olika märken av ROV:ar att välja mellan, där minimiutrustningen vanligtvis utgjordes av videokameror för seendet, mikrofoner som öron och en högtalare som mun monterade på en gående fjärrmanövererade robot. När kunden i Vignola vred på huvudet, vred roboten samtidigt sitt huvud i New York. ROV:en gick, tittade och talade helt efter hur kunden rörde sig och pratade i Vignola. På så vis kunde man gå runt och shoppa och sedan skicka hem varorna med posten, eller gå på konserter, besöka katastrofplatser eller bara ut och turista en kväll på andra sidan jordklotet. Det var härmed möjligt för själen att resa utan att behöva ta med sig sin kropp, vilket hade skapat ett helt nytt marknadssegment inom turistbranschen med timslångs mikroresor. Marknaden för ROV:ar ökade hela tiden med nya förbättrade och specialiserade versioner av robotar. Dessutom ökade antalet ROV-uthyrare, som fanns i såväl de största städerna som under vattenytan, vid vulkaner och ett flertal på månen. Särskilt det sistnämda stället var populärt, eftersom alla ville gå på månen minst en gång i sitt liv. Folk spenderade allt mer tid på WeAreVR:s alla olika tjänster. Inget annat databasföretag kunde konkurrera med WeAreVR. Hjärnan bakom allt var Wolfgang Pforten, en äldre datanörd från Berlin, som i sin ungdom startade WeAreVR, men som snart fick hoppa av sina datateknikstudier för att hinna med sitt företags explosionsartade tillväxt. Wolfgang Pforten var en man med långsiktiga framtidsprognoser, vilka förvisso inte alltid var helt korrekta, men som alltid fick en stor publik när han förmedlade dem. Han försökte tala så ofta som möjligt i medierna för att framstå som en framtidsguru och därmed skapa den livsnödvändiga hitech-imagen för WeAreVR:s tjänster och aktier. På grund av sitt företags storlek mottogs hans uttalanden väl, snarare som profetior än som de gissningar de egentligen var. Likt en shaman försökte han se in i framtiden och lyssna på framtidsandarna som bodde i allt från datorprogram till höghastighetståg, alltmedan folkets representanter nyhetsjournalisterna lyssnade andäktigt och trummade vidare till resten av stammen vad herr Pforten hade sett. Liksom i gamla tider var det viktigare med sättet det sades än innehållet i profetiorna. Förr var det viktigt att byns medicinmän hoppade runt bland rökelse och hojtade besvärjelser med slutna ögon, medan dagens kloka män var tvungna att visa en virtuell rekonstruktion av framtiden medan de repetera de senaste tekniska modeorden som magiska mantran. Dessutom var en guru tvungen att tro på en totalt omvälvande framtid och inte bara på några sövande marginella förändringar. Om ett konkurrerande företags portalfigur trodde att vart hem skulle ha tre datorer i genomsnitt i framtiden så trodde herr Pforten att varje klädesplagg skulle innehålla minst fyra mikrochip om några år. Det var en kamp att ständigt ligga i täten som framtidsorakel, men Wolfgang Pforten tyckte om sin roll som shaman och det tyckte tydligen även folk i allmänhet att döma av WeAreVR:s höga börskurs. Herr Pforten fick lön för mödan. Han var väldigt rik, närmare bestämt världens rikaste eller näst rikaste beroende på dagskursen på börsen. Men han slog sig inte till ro med vad han hade utan var ständigt på jakt efter nya inkomstkällor, varför mycket av vinsten plöjdes ner i forskning och utveckling. En av de mest lovande nya satsningarna var utvecklingsavdelningen för artificiellt liv, med andra ord professor Schröders avdelning. Professorn kom inrusande i fikarummet där de övriga ingenjörerna satt och småpratade medan de väntade på att mötet skulle börja. Egentligen fanns det ingen anledning för honom att fara fram som en virvelvind, men han var så ivrig på grund av det senaste resultatet. "Okej", tog professor Schröder ton, "det går som ni har märkt mycket bättre än vi hade kunnat förutse. Faktum är att varje vecka har vi kunnat iaktta en ny och intelligentare livsform i EcoSea. Men det vi såg nyss, det där bläckfiskliknande monstret, det slår alla rekord! De väsen vi har sett innan har varit fiskar, sälar som alla har varit ganska intelligenta, men det här liknar ju ingenting. Det måste ju ändå varit en utvecklingsprocess som pågått länge. Hur har vi kunnat missa den innan?" "Vi måste tänka på att EcoSea är gigantiskt stort", sade Renate, "när vi gör våra inspektionsrundor så måste vi ha tur för att upptäcka en viss specifik art. De flesta ser vi troligtvis inte. Det är ju inte lättare att hitta något i EcoSea än

7 i en lika stor bit av ett riktigt hav. Tvärtom är det svårare efter som evolutionen i EcoSea går i turbofart jämfört med i verkligheten. Vi hinner inte med helt enkelt." "Det är skitcoolt", sade Klemens och nickade långsamt med huvudet, "vi har missat en hel bläckfisk. Wow!" "Javisst", sade Renate, "jag håller helt med att det är fascinerande. Det indikerar att evolutionshastigheten går mycket fortare än vad vi trodde möjligt." "Stämmer!", sade professor Schröder och reflekterade en kort sekund utan framgång vad han skulle säg härnäst, "jag skulle säga någonting men jag kommer inte på vad." "Jo, du skulle säga troligtvis vad vi skall göra nu. Vad är nästa etapp?", bistod Axel. "Ja just det. Vad jag skulle säga var att bläckfisken är ett bevis för att vi nu kommit så långt att det är dags att presentera vårt resultat. Därför ringde jag nyss till herr Pfortens sekreterare och bokade in en tid. Han kommer hit klockan 15 prick imorgon för att personligen ta del av resultaten." "Ursäkta", sade Klemens, "men är vi verkligen klara? Jag har inte hunnit programmera klart slussarna. Och Axel är inte mer än halvvägs med sitt feldetektorprogram." "Jag håller med dig Klemens", svarade professor Schröder, "men vi hinner inte med allt vi skulle vilja. Vi måste ha ut EcoSea på marknaden så fort som möjligt så att vi kan börja tjäna in pengar. Vi har en stor, men dock begränsad budget." "Vi får priotera säkerheten", sade Renate, "vi satsar på att bli färdiga med allt som har med säkerhet att göra så får vi lämna mindre akuta program till senare." "Hoppas våra säkerhetsprogram är buggfria", sade Klemens, "annars kommer det att gå fisk." "Nej var lugn, det kommer gå fågel.", sade Axel. "Vad då fisk och fågel?", frågade professor Schröder förvirrat. "Det är bara Axel och Klemens internslang", förklarade Renate moderligt, "de har massa konstiga ord för sig. Som det där med Hale-Bopp till exempel." Axel gapade av förvåning och blev alldeles röd i ansiktet. Klemens fnissade och tittade förläget ner i bordet. Kapitel 2 Väggen sprängdes och hela rummet fylldes av pulveriserad betong som lade sig som en tjock dimma. Johan försökte se Lotus genom den ogenomträngliga röken, men utan framgång. Han trevade med ena handen som en blind man och fick tag i något mänskligt. "Är du okej Lotus?" "Ja visst, ingen fara." Röken lättade gradvis allteftersom betongpartiklarna sjönk till golvet och efter ett tag kunde han återigen se Lotus ansikte. Han såg oskadad ut, men han hade blivit helt gråpudrad av betongmolnet. Johan kollade snabbt över sig själv och noterade att han själv däremot hade blivit träffad i axeln. Blod färgade hans kamouflageuniform mörkröd och fläcken fortsatte att växa. "Okej, sprängladdningen lyckades.", sade Lotus och tittade på det nyblivna hålet i betongväggen, "Släng snabbt in en handgranat genom hålet." Johan lossade den enda kvarvarande handgranaten från sitt bälte och drog ur säkringen. Han lättade på dess handtag för att antända handgranaten och efter två långa sekunder slängde han in den genom hålet och tryckte sig snabbt upp mot väggen. Handgranaten exploderade sekunden senare varpå metallsplitter spreds ut genom hålet och perforerade väggen mitt emot. "Okej, vi går in", sade Lotus. Lotus dök in genom hålet och Johan följde snabbt efter. Fönstrena i det nya rummet var helt utblåsta. Två blodiga människokroppar med förvridna lemmar låg på det annars tomma betongsterila golvet. En bortsprängd oidentifierbar kroppsdel i form av en köttslamsa låg intill bortre väggen. Det gick inte att se vilken av de två kropparna den en gång hade tillhört. De gick sakta över rummet skjutklara med kpistarna och spända som en fiendepluton som tar sig över ett vietnamesiskt risfält. En av de två kropparna gnydde till, vilket omedelbart besvarades av Johans automatkarbin med en skottsalva i bröstet och en i huvudet. "Lugn Johan", sade Lotus utan att stanna upp, "du måste spara på ammo." De nådde den dörrlösa utgången på andra sidan rummet och ställde sig på var sin sida. "Har du en handgranat?" "Nix det var den sista." "Fan, jag har inte heller några kvar. Johan, jag räknar till tre. På tre går vi samtidigt genom dörren. Du skjuter allt som rör sig på höger sida och jag allt på vänster. Beredd?" Johan nickade sammanbitet. "Ett...två...tre!"

8 De tog samtidigt steget över tröskeln. Johan kände det som om han rörde sig i slowmotion när han vände sig om åt höger och fick syn på två män som satt ihopkrupna på golvet, båda med var sin kpist riktad mot honom. Johan siktade snabbt mot en av männen och tryckte av. Plötsligt slets hela världen bort framför honom och han befann sig plötsligt hemma i föräldrahemmet i villaförorten Bjärred utanför Lund i den verkliga världen. "Mamma!", protesterade Johan. "Vi måste åka nu om du skall hinna med ditt tåg till Berlin, Johan.", sade mamman bestämt. Från VR-glasögonen i mammas hand hördes smatter av kpistar. Ljus från glasögonen flimrade mot mammas jeans och ljudet av Lotus klagan hördes svagt: "Johan, fan gör något, skjut!". Mer smatter av kpistar blandade sig med Lotus "Jag dör Johan!" innan det blev tyst. "Morsan för fan, du kunde ha sagt till istället för riva av mig glasögonen. Vi höll på att ta rekord i Sarajevo Snipers och nu dog vi helt i onödan. Fan morsan!" "Om vi skall hinna köra dig till stationen i Lund så måste vi åka nu!", bet modern ifrån sig surt. "Okej, jag skall bara stänga av", sade Johan och slet åt sig glasögonen och gick igenom menyerna. "Thank you for playing Sarajevo Snipers from WeAreVR. Do you really want to quit?". Johan pekade med sitt finger på "Yes" och tog av sig glasögonen, handskarna och vristbanden. Telefonen ringde och Johan lyfte efter första signalen. "Vad fan sysslade du med?", frågade Lotus surt. "Morsan kom in och ryckte av mig glasögonen precis när jag vände mig åt höger. Hon är helt otrolig." "Nu missade vi rekordet!", klagade Lotus. "Jag vet, hon är som hon är. Det skall bli otroligt skönt att flytta." "Ja, det kan jag tänka." "För övrigt måste jag dra nu. Vi måste köra för att hinna med tåget till Berlin. Det var det morsan så smidigt försökte säga." "Bra, det tåget får du absolut inte missa. Det skall bli skitkul att träffa dig på riktigt." "Ja det blir första gången. Du får säkert nog av mig efter ett tag." "Jag har redan nog! Men hör av dig när du har kommit hit iallafall. Vi kan ju göra ett nytt försök när du är utom räckhåll för din mammas långa arm." "Vi hinner nog inte träffas förrän imorgon bitti på kursen." "Helt okej", svarade Lotus, "förbered dig på en överraskning imorgon förresten". Sedan blev det tyst följt av ett väsande ljud då Lotus andades in genom en inhalator för att mildra en uppkommande astmaattack. "Kom ihåg Johan", fortsatte Lotus, "en själ kan ha många ansikten." "Va? Jag fattar ingenting." Lotus svarade bara med att skratta. Det var ofta som Lotus sade saker som lät som om de kom från en långhårig guru på en bergstopp. Ofta var det kloka saker, men som man inte fattade direkt, förutom Lotus själv givetvis. "Vad menar du Lotus? Vadå en själ kan ha många ansikten?" "Du måste ta tåget nu, Johan. Vi hinner nog inte prata mer." "Fan Lotus, nu sade du en sådan där gurugrej bara för att den skall ligga och gnaga i mitt huvud." "Precis", sade Lotus och flinade. "Men jag måste verkligen sticka nu. Vi ses imorgon." "Okej, då får du veta." Johan slängde ner VR-grejorna i sin väska och skyndade sig ut till bilen. Pappan satt redan vid ratten och hans mamma stod och trampade utanför. Johan hoppade in och det begav sig iväg direkt. Mamma satt bredvid och kommenterade pappa Jörgens körstil genom att regelbundet ropa "Jörgen, se upp!". Tio minuter senare stod Johan med väskorna i handen vid järnvägscentralen i Lund. "Har du med dig allt nu? Du har inte glömt något? Har du adressen till ditt studentrum, skola och allt det där, och..." "Mamma, jag har allt. Lugna dig nu." "Och skriv nu och berätta vad som händer. Det kommer bli så spännande. Du måste berätta allt." "Jaja jag lovar." Johan kramade om sina föräldrar en i taget. "Kom gärna och hälsa på. Det skulle vara jättetrevligt, men ge mig först lite tid att lära känna staden, så jag har något att visa", sade Johan. "...ombordstigning på tåg mot Berlin på perrong 4 börjar nu. Avgång om fem minuter. Rörelsehindrade kan..." "Jag måste dra. Vi ses! Hej då!" Johan vinkade adjö och skyndade iväg mot perrong. Mamman och pappa Jörgen stod kvar vid bilen. Mamman tittade frågande på Jörgen om de inte skulle gå efter Johan och vinka av honom vid perrongen, men Jörgen rynkade lätt på pannan och avrådde med en lätt skakning på huvudet, eftersom han insåg att det skulle vara påfrestande för deras son. Istället begav de sig till bilen. Mamman torkade några tårar när hon satte sig i bilen. Johan lämnade in sin resväska till bagageinlämningen. Sin ryggsäck tog han med ombord på tåget. Johan kollade på sin platsbiljett. Vagn 8, våning

9 Efter lite letande hittade han sin kupé. Hans tre medresenärer satt redan på sina platser. Bredvid Johans säte satt en svart kille och mitt emot satt en knubbig asiatisk tjej och en fuskblond dam i mogen ålder. Hela jorden var representerad. Ingen verkade känna varandra. Johan hälsade, öppnade sin väska och drog ut sina VR-glasögon, ena VR-handsken och en Coca Cola. Han öppnade luckan till bagagehyllan, tryckte in sin ryggsäck och stängde luckan. Sedan satte han sig till rätta på sitt breda, sköna säte och pluggade in sina glasögon och handske. Han lutade stolsryggen så att han satt skönt bakåtlutad. Äntligen kunde han slappna av! Han öppnade Coca Cola-burken och drack njutningsfullt hela burken på en enda gång. När han hade druckit klart gjorde han ett misslyckat försök att ljudlöst rapa i smyg, vilket upptäcktes av den knubbiga tjejen mitt som fnissade till. Johan log generat tillbaks och satte sedan på sig VR-glasögonen. Han bläddrade igenom menyerna och valde "SVT:s nyhetsprogram Rapport, senast uppdaterad 11.10", d.v.s. 8 minuter gammalt. Johan klickade på programmet, den långa versionen, men fick bara "File Not Found" som svar. Han klickade på den näst senaste upplagan av Rapport med större framgång. En tågvärdinna kom in och kollade att allt stod rätt till. Mest kom hon nog in för att le åt de nya medresenärerna. Tåget började röra på sig samtidigt som det första nyhetsinlaget visade en LO-arrangerad missnöjesdemonstration i Göteborg. Strax avbröts nyhetsinslaget av lokförarens välkomsttal till de nypåstigna. Den bildsköne och solbrände lokföraren trädde i VR-glasögonen i sin tåguniform och började tala: "Välkommen ombord...(paus)...johan... på din färd med HansaExpress på sträckan...lund-berlin... Färden kommer att ta...fyra... timmar och...fyra... minuter, vilket ger en beräknad ankomst i...berlin... klockan Jag hoppas att du har kommit väl tillrätta och har hittat de rekreationsmöjligheter som vi har att erbjuda. Tveka annars inte att ta kontakt med din tågvärdinna eller bläddra dig igenom de olika menyerna i vår Infobar. Annars...Johan... så kan du alltid nå mig direkt på min personliga kod "lokis". Jag hoppas du får en angenäm resa med oss på HansaExpress." Lokföraren, som av någon anledning såg ut som den kände norrbottniska skådespelaren Henrik Al Askary avslutade med ett Colgate-leende och en lätt blinkning mot Johan. Nyhetsbilderna från LO-demonstrationen fortsatte så fort Henrik Al Askarys ansikte hade försvunnit. "Det är så jäkla orättvist", förklarade en fackledare på makrillstänkande göteborgska. Tågdunket fick Johan att slumra någon minut senare precis innan han fick veta svaret på journalistens utredande fråga: "Vad tycker du om direktörernas löner?" Trettio minuter senare vaknade Johan upp när tåget saktade in mot Köpenhamns Huvudbangård. Hans VR-glasögon hade trillat ner på sniskan. Med ena ögat såg han hur den lilla knubbiga tjejen och tanten satt och pratade mitt emot medan han i sitt andra öga, som fortfarande var täckt av VR-glasögonen, kunde se det sista Rapportinslaget, där de frågade en handfull folk på gatan om de tyckte bäst om hög eller låg arbetslöshet. Johan tog av sig sina glasögon och lutade tillbaka stolen ännu mer. Nu skulle han studera tre år i Berlin vid TU, Technische Univsersität Berlin. Han hade redan läst de första två åren i historisk rekonstruktion på distans där vissa kurser hade hållts på Lunds Universitet (Lunds Universitet ingick i samma studentutbytesnätverk som TU Berlin). Han hade hela tiden varit inskriven på TU och hade följt de flesta föreläsningarna, och därigenom lärt känna ett antal personer från föreläsningar och grupparbeten, men inte speciellt många eftersom den något sterila VR-uppkopplingen ledde till att det tenderade att bli mer prat om nytta än nöje. Tyska hade han regelbundet pratat i två år så det flöt fint. Hans sociala liv hade han haft i Lund och det var således nationerna som VG, Helsingkrona, ÖG som han hade slått runt på kvällarna. Nu skulle hans tudelade liv ta slut och det var dags att skaffa sig ett socialt liv på plats. Han såg fram mot att prova på Berlins nattliv, umgås med de kursare han kände och skaffa sig nya polare. Framförallt såg han fram mot att träffa de han kände bäst i Berlin, nämligen Lotus och Jörn. Båda två hade börjat plugga samtidigt som honom för två år sedan, fast de hade hela tiden läst i Berlin. De var för övrigt riktiga infödda berlinare. De hade båda ganska bra utseende så det kände nog en hel del tjejer, tänkte Johan. Skulle bli intressant att se hur det var att gå ut med dem och inte som vanligt bara sitta och snacka skit, vilket de brukade göra på skolans virtuella café. Jörn såg mest ut som en rockkille från 1950-talet med jeans och slickat svart hår. Han var lite småknäpp, men ganska kul. Lotus var mer sober och liknade nästan på pricken Clark Gable. Av någon anledning kallades Lotus för Geten ibland, men varför visst inte Johan för han såg verkligen inte ut som en get. Vad hade förresten Lotus menat med det där "En själ kan ha många ansikten"? Svaret skulle komma imorgon hade han lovat och det skulle bli en överraskning. Johan slog undan tanken. Han fick bärga sig till imorgon. Det var inte möjligt att gissa sig till vad något så flummigt skulle kunna vara. Det skulle bli vansinnigt kul att komma till Berlin iallafall. Det var ju inte vilken stad som helst, utan en världsstad. Han somnade till slut in igen. Denna gången sov han hela vägen medan tåget susade snabbt fram över Danmarks slätter, över Fehmarbron och intill Hamburg stad. Därefter sov han som en stock den sista biten till Berlin. Tåget började sakta in vid Berlins förorter en dryg timme efter de hade

10 lämnat Hamburgs centralstation, vilket fick Johan att vakna till. Tåget fortsatte i reducerad fart och Johan kunde se riksdagshuset i kanten av Tiergarten och lite längre bort kunde han skönja TV-tornet der Alex, som omgärdades av höga skyskrapor. Minuten senare stannade tåget vid Lehrter Hauptbahnhof, Berlins centralstation. Utanför tåget hördes en ekande högtalarröst som rabblade ankommande och avgående tåg. Johan stoppade ner sina VR-glasögon och handsken i väskan och stängde den. Han släppte förbi den äldre damen mittemot och följde henne ut ur kupén. Ute på perrongen och möttes han av ett hav av människor. "Abfahrt nach Hamburg-Kopenhagen-Malmö in 20 Minuten" förkunnade högtalarrösten så det ekade. Johan skyndade sig iväg till bagagebandet och såg att alla väskor redan var ute på bandet. Johan tryckte sig något oartigt fram i folkmassan och lyckades få fatt i sin stora gråa resväska som vägde som bly. Han bestämde sig för att satsa på taxi istället för S- eller U-bahn och började gå i den riktning som en gul "Ausgang Taxi."-skylt pekade. Efter lite slit lyckades han tränga sig in i rätt folkflod, vilken vällde ut mot huvudentrén. Vid utgången möttes de av heta solstrålar. Johan var redan svettig av gångmarschen med väskan som kändes som en fotboja. Han satte ner väskan för att ta en kort paus och torkade sig om pannan. Platsen framför Lehrter Hauptbahnhof var full med folk i rörelse. Unga tjejer med ryggsäck på väg ut mot stora äventyret, snickare på väg till jobbet och kostymklädda herrar som skyndade sig fram till taxibilarna som köade vid taxiskylten. Längs väggen låg alkisar och mådde dåligt och längre bort hängde ett tonårsgäng där ansiktstatueringar var högsta mode. Några av dem stod mitt i folkströmmen med en skylt i handen och förkunnade sitt behov av pengar. Titt som tätt skrek de efter någon som hade vägrat att bidra. Johan fattade väskan igen och följde strömmen bort mot taxibilarna. En kille med rött kort hår och maoriinspirerade ansiktstatueringar stoppade Johan. "Har du några pengar du kan avvara min vän?", sade han till Johan och log ett ödleleende. "Tyvärr inte", sade Johan och tittade med ursäktande min in i de rödsprängda ögonvitorna med de onaturligt små pupillerna. Ödlekillen som hade fått nog av för många nej i rad blev förbannad. "Quatsch!", skrek han och gav Johan en knuff, vilket fick Johan att tappa balansen och trilla baklänges ner på en uteliggare som sov på en pappskiva. Johans vänstra armbåge landade på uteliggarens ena hand, vilken fick ta upp stöten av nästan hela Johans fallande kropp förutom huvudet som slog i cementväggen. Johan reste sig hastigt upp igen eftersom han insåg att han hade landat illa på uteliggaren. "Ursäkta, ursäkta", sade han till den sovande alkisen och kände hur hans huvud värkte från smällen mot väggen, "det var inte meningen. Hur gick det?" Alkisen svarade inte. Han låg utsträckt i samma ställning som innan. En våt kornig fläck på marken under hans mun avslöjade att han måste ha kräkts för ett tag sedan, uppskattningsvis för några par timmar sedan. Johan kände på hans fårade hand och undrade om han brutit något, men han kunde inte avgöra huruvida något ben var brutet eller ej. Uteliggaren hade grått, stripigt hår som låg ner över hans rockslag. Han var klädd i en mörkbrun gammal rock och gråblå, smutsiga byxor. Han var mycket smutsig och luktade årsgammal blandning av spya och urin. Det lugnade Johan något att mannen låg i framstupa sidoläge, med tanke på spyan. Då borde han iallafall kunna andas. Kinden låg tryckt mot stenplattan och den halvöppna munnen blottade de fåtal glesa tänder som återstod. Skäggväxten var grå ojämn och hans hud hård efter år av härdande utomhusluft. Mannen verkade vara i ungefär sextioårsåldern, men kunde mycket väl vara yngre, eftersom hans dåliga tillstånd troligtvis fick honom att se äldre ut. På fötterna hade han två lager sockar och gamla utslitna sandaler. De yttersta paret sockar var knallgula, vilket även den mössa var som stack upp ur hans ena ficka. De gula klickarna livade upp den annars jämnbrungråa lumphögen. Kanske hade någon försökt piffa upp honom någon gång, tänkte Johan och tittade sorgset på människovraket. Johan smög ner en sedel i rockfickan på honom i så att inte ödlekillen skulle se det. Det kändes som om han betalade för att rena sitt samvete, vilket ju faktiskt var precis vad han gjorde. Därefter tog Johan väskan och lämnade mannen åt sitt öde. Johan gick fram till en enpassagerarstaxi. Han hörde bakom sig hur ödlekillen utstötte ännu ett besvikelseskrik över någon förbipasserande som inte levde upp till förväntningarna. Johan slängde in sina väskor i bakluckan och satte sig där taxichauffören. "Vart vill ni?", frågade taxichauffören och tryckte ner elbilens gaspedal. "Till studenthemmet i Blankenburg, Weissensee. Känner ni till det?" "Nej, inte riktigt, men var inte orolig, det är bara att knappa in det på färddatorn". Han slog in destinationen på sin färddator, samt valde "snabbaste vägen". En talande röst meddelande honom direkt att han skulle ta vänster i nästa korsning. När de kom fram till korsningen dök ett felmeddelande upp på skärmen: "Fatal Error 1313" med två valmöjligheter: "Ignorera" eller "Starta om". "Jag tror färddatorn håller på att krascha", påpekade Johan och kunde inte hindra ett leende på sina läppar. "Nej då, det är ingen fara. Den har ett kraschsäkert operativsystem. Det är bara att trycka på "Ignorera" så fortsätter den. Vi lever i moderna tider! Inga fler krascher här inte!" sade chauffören och skrockade självsäkert. Chauffören tryckte på "Ignorera"-knappen på datorns skärm, men inget

11 hände. Han tryckte ytterligare en gång, men fortfarande utan något resultat. Tredje gången han tryckte slocknade färddatorn helt och hållet. "Den kraschade visst", sade Johan lätt roat. Chauffören svarade inte. Resten av resan gjordes med hjälp av en vanlig kraschsäker papperskarta, medan taxichauffören försökte boota om färddatorn. Kapitel 3 "Välkommen till ert tredje år i historisk rekonstruktion. För de av er som har läst på distans, är det ert första år i Berlin. Hittills har ni läst mest grundkurser som matematik, fysik, programmering, kommunikation och historia, men nu börjar allvaret..." Johan sneglade runt i hörsalen medan lektorn fortsatte att orera. Drygt hundra personer var närvarande i salen, något fler killar än tjejer och en del av tjejerna föll Johan helt i smaken. Han hade hamnat bredvid en blek, spenslig kille med armar och ben tunna som stickor. Han verkade var albino, eftersom hans hud och hår var kritvitt. Man såg inte mycket av de troligtvis rödfärgade ögonen eftersom han kisade hela tiden. Han verkade väldigt känslig för ljus. Killen såg ut som en extrem datanörd med ovårdat rufsigt hår, blå jeans och en vit sliten reklam-t-skjorta, vilket avslöjade att han inte brydde sig om att följa det senaste modet. Han såg bräcklig ut som om han skulle gå i kras om man rörde honom. Den bleke killen vände sig mot Johan och log. "Kolla in bruden där framme", sade den bleke killen med nästan onaturligt mörk och självsäker röst för att vara genererad från en sådan liten kropp. Han nickade menande mot en välformad blondin som satt några säten nedanför. "Öh, jovars, helt okej", sade Johan lite tagen på sängen. "Jag noterade hur du iakttog mitt yttre", fortsatte den klenbyggda killen och log, "både män och kvinnor häpnas när de ser min läckra skapelse och jag förstår det. Men, jag skulle föredra om du satt och spanade på bruden framför oss istället. Jag skulle känna mig tryggare på något sätt", sade han och avslutade med ett brett självsäkert leende, vilket var så brett att även hans kisande ögon verkade le. "Va? Jag spanade inte på dig. Vad tror du? Skulle jag...?" "Lugn jag skojade bara", sade killen och slängde upp sin taniga hand på vilken var benknota noga kunde studeras. Johan tog albinons hand och presenterade sig med sitt förnamn, men albinon svarade inte med sitt namn. "Jag tror inte jag behöver presentera mig", sade albinon, "du känner mig redan." "Ledsen, men du måste ha blandat ihop mig med någon annan", svarade Johan, "jag har aldrig sett dig förut." "Du kanske inte har sett mig förut, men du känner mig. Kom ihåg att en själ kan ha många ansikten." Johan stelnade till. Han tittade på albinon från topp till tå och utstötte bestört: "Lotus?" "Japp. Det är jag", sade albinon och log. "Vad har hänt?", frågade Johan i chocktillstånd. På andra sidan Lotus hörde Johan ett kvävt skratt. Killen som flinade lutade sig fram mot den uppfällbara bänken. Han försökte undertrycka fnisset, vilket resulterade i gurgel och andnöd, som om han höll på att drunkna i sitt eget skratt. Johan kände igen honom direkt. Han påminde till utseendet om Travolta i filmen Grease, fast utan hakgrop. "Jörn din jäkel", viskade Johan till den fnittrande killen för att inte störa föreläsningen, "vad är det här?" Jörn lutade sig över Lotus uppfällbara bord och skakade hand med Johan. Ögonen rann av tårar. "Kul att se dig Johan. Till och med skrattretande. Som jag har väntat på denna dagen!", stötte Jörn fram mellan snyftningar och fniss, "tycker du inte om Lotus nya utseende?" "Är detta verkligen Lotus?", sade Johan och pekade på den unge mannen mitt emellan dem. "Ja, det är det", sade Jörn och fick ett leende medhåll från Lotus. "Jag fattar ingenting. Den Lotus som jag har träffat via nätet ser inte alls ut som dig. Han är mörkhårig och har lite, vad skall jag säga, renare drag." "Lite mer lik Clark Gable menar du?", sade Lotus och fortsatte att le. "Ja, just det, precis som Clark Gable!", sade Johan. "Rock'n roll!", sade Jörn och brast ut i ett befriande skratt. Rock'n'roll betydde i Jörns språkvärld att något var fruktansvärt roligt, bra eller coolt. Jörn var den enda som Johan kände som använde ordet. "...vidare är det viktigt att alltid anmäla sig till kurserna i god tid för att vara säker på att få plats..." "Jo, jag använde honom som mall", sade Lotus och flinade till så det fnös genom näsan. "Tänk efter Johan", sade Jörn, "den Lotus du känner är världens största klippa på allt som har med datorer och kommuniktion att göra. Vad Lotus har gjort är att han under de två år vi har känt varandra har haft ett program i sin dator som omvandlar den riktiga bilden av Lotus till en Clark Gable-baserad man. Dessutom är bilden färglagd eftersom utgångsbilden av Gable var

12 svartvit, men det är mindre viktigt. Om du lyssnar Johan, så känner du igen hans röst, eller hur? Det är samma röst och samma Lotus." "Jo, men jag kan inte fatta det. Lotus, är det verkligen du?" "Du får vänja dig. Gammal vänskap, i ny förpackning", sade Lotus. "Din jäkel", sade Johan och lade sin hand på Lotus axel och skakade om honom. "Jag har alltid undrat hur en sådan välansad kille kunde vara så obemärkt av en livstid framför datorskärmarna", Johan. "Ursäkta, har ni där uppe något ni skulle vilja delge oss andra?", sade föreläsaren och tittade upp mot det nygamla kompisgänget, som direkt slutade att tala. "Nej, nej", sade Jörn snabbt och tillade med svagare röst, "typisk lärarkommentar." "Då går jag vidare", fortsatte föreläsaren. "Nu förstår du kanske varför jag kallas geten?", viskade Lotus och det förstod Johan direkt. Lotus såg verkligen ut som en vit blek get, men utan horn och päls. "...och så börjar vi med själva uppropet: Wilfried Afopa..." De fortsatte att viska under uppropet och gick sedan ner till det rökiga cafét för alla histrekare, d.v.s studenter i historisk rekonstruktion. De pratade om allt möjligt som hade hänt sedan sist. De hade inte hörts på hela sommaren och hade mycket att berätta, men de återkom hela tiden till Lotus förändrade skepnad. Johan kunde inte smälta att Lotus under de två år de hade känt varandra hade haft ett annat yttre. Innan Johan hade anlänt till Berlin hade han inte ens reflekterat över att han aldrig träffat Lotus och Jörn annat än via diverse videokonferenser, röst- och videopost, grupparbeten med mera. Johan hade hela tiden tyckt sig känna Lotus och Jörn bra. De hade arbetat i många arbeten ihop och Johan räknade Lotus och Jörn till sin umgängeskrets. De hade inte bara träffats genom skolan, utan även hittat på saker på fritiden tillsammans. De hade åkt till olika historiska baser, spelat, hängt på V-caféer, d.v.s virtuella caféer, och t.o.m gått på V-disco, vilket var hopplöst ute förutom på Star Trek-nostalgifester. Och så plötsligt får han reda på att Johan har ömsat skinn och bytt yttre. Det kunde Johan inte att smälta. "Johan, vi har börjat leka med en ny tjänst på nätet som är riktigt rock'n'roll", sade Jörn och speglade sig i caféts fönsterglas och rättade till luggen. "Det är ännu mer fascinerande än Jörns Elvis Presley-frisyr", fyllde Lotus i, vilket fick Johan att skratta till. Jörn såg faktiskt mer ut som Elvis Presley än som en nutidsmänniska. Det var en gåta för Johan hur man frivilligt ville se ut så. Okej, för maskerad någon enstaka gång, men inte varje dag som Jörn. Och framförallt så var det ingen annan på planeten som gick omkring med brylkräm i huvudet längre eller som försökte dansa twist till techno. Jörn var helt ensam med sin kulturyttring. "Håna mig bara", sade Jörn, "men jag är säker på att femtiotalet kommer tillbaka ytterligare en gång. Det har de alltid gjort med jämna mellanrum och denna gången kommer jag att vara först." "Vad skall du göra om det kommer tillbaka?", frågade Johan. "Inget speciellt, men det är bara coolt att man kan säga att man var först med någonting. Att man inte bara följer modet som alla andra utan att man är först. Och dessutom tycker jag det är snyggt med kräm i huvudet och skinnpaj och jeans. Det är klassiskt. Rock'n'roll!", ropade Jörn till och tittade ut över cafét på de övriga förvånade gästerna, vilket fick Johan och Lotus att titta förläget ner i bordet i hopp om att ingen de kände skulle se dem. När Jörn såg deras reaktion skrek han rock'n'roll ytterligare tre gånger och tittade sedan med ett stort stolt flin på Johan och Lotus. "Säg till mig när attacken är över", sade Lotus och gömde ögonen bakom sina magra händer. "Okej, det är över. Istället för att sitta här och förkovra oss i femtiotalskultur kan vi väl dra hem till dig Lotus och visa Johan vad vi har roat oss med på sistone." "Det låter bra", sade Lotus. Han tog upp inhalatorn med och drog in ett andetag, höll andan och blåste ut. "Okej vi sticker!" Ute sken solen och värmde kropp och själ. Jörn slängde av sig sin skinnpaj och lapade i sig solen medan de begav sig iväg till närmsta U-bahnstation. Lotus tog på sig sina svarta solglasögon. De åkte till Zoologischer Garten där de bytte och tog S-bahn söderut längs ringbanan. Lotus bodde i Zehlendorf, precis på andra sidan jämfört med Johans bostad i Weissensee, vilket var närmare till TU, men liksom Johans korridorrum långt från centrum. "På med VR-glasögonen och gör som jag gör", sade Lotus ivrigt så fort de kom in i hans korridorrum. Rummet var fyllt av gamla och nya datorer blandat med förlagda underkläder, kurslitteratur och tidningar. De fick lyfta bort en socka, ett par använda kalsonger och några datortidningar för att kunna komma åt datorn som visade sig vara klart överdimensionerad för hemmabruk. Johan fick syn på en CD som väckte hans stora förvåning. "Är det sant Lotus?", sade Johan och höll upp CD:n, "det står The Complete Manual på CD:n, är det verkligen sant? Har de äntligen insett att man skall göra en rimligt stor manual som ryms på en CD istället för en oändlig megamanual som man bara inte orkar titta på. Det kallar jag verkligen framsteg." "Det är inte riktigt så bra som du tror", svarade Lotus, "tvärtom är det är bara en innehållsförteckning till min dators totala manualsidor. Den innehåller

13 ingen information alls utan bara en oändlig lång list med weblänkar. Så det är värre än någonsin." "Okej, då gick den drömmen i spillror", sade Johan och lät CD:n falla ner på kalsonghögen. "Koppla upp er mot New York Rental. Adressen ligger i huvudmenyn och låt mig sköta snacket", kommenderade Lotus. Johan och Jörn gjorde som de hade blivit tillsagda och tog på sig VRglasögonen, vristbanden och handskarna och loggade in på New York Rental. "Vad kan jag hjälpa er med?", sade en glad ung tjej med NYR-initialer på sin keps. Under NYR stod det "a WeAreVR company" med små bokstäver. "Tre ROV:ar i en halvtimme tack." "Vilken modell? Vi har Remote Ranger, Formidable, Soul Rocket..." "Den billigaste." "Då blir det tre Soul Rockets. VISA, Mastercard...?" "VISA." "Bra, här är adresserna för att koppla upp er mot dem. Jag aktiverar dem på momangen." "Koppla upp er till adresserna som tjejen visade", sade Lotus. Johan följde ordern och slog in adressen varpå han plötsligt befann sig i ett garage. Han tittade sig omkring och såg ett femtiotal robotar i olika färger och utförande, alla med NYR följt av en siffra skrivet i pannan och i nacken. En robot med beteckningen NYR 43 tog ett steg fram och sade med Lotus röst: "Okej, kom igen nu. Vi har bara en halvtimme på oss annars blir det extra avgifter." Lotus gick först ut genom utgången och Johan och Jörn följde efter. Ett svagt elmotorsurr hördes för varje rörelse med lemmarna och huvudet. Johan kände sig som för androidpolisen Robocop. "Times Square", sade Lotus glatt och lyfte robothögerarmen och pekade på den världsbekanta storbildsskärmen i torgets norra ände. "Hur känns det Johan?", frågade Jörn och slog till Johan i huvudet med ett lätt metallklonk. "Jovars, lite annorlunda. Är detta riktiga New York eller är det en VRmiljö?" "Jag vet inte riktigt", sade Jörn och log i verkligheten, vilket dock inte gick att se eftersom ROV-ansiktena var stela plåtansikten, "Vi måste testa!" Han daskade till en gammal förbipasserande gumma lätt i baken. Det var tänkt som en lätt dask, men det såg ut som det blev lite hårdare än vad Jörn hade tänkt sig, eftersom ROV-modellen var lite svårstyrd. "What the...?" Gumman vände sig ovanligt smidigt runt och dängde till Johan i plåthuvudet, i tron att han var den skyldige. Hon röt ut några smädelser, sade att hon skulle klaga hos NYR och försvann sedan bort i folkvimlet. Jörn och Lotus skrattade, vilket kontrasterade med deras stela robotansikten. "Rock'n'roll va?", sade Jörn. "Det hade räckt om du hade sagt att det var verklighet. Du behöver våldföra dig på gamla damer." "Skit i det. Nu drar vi en sväng ner till Empire State Building eller något så att du känner att du verkligen är här. Taxi, taxi!" Lotus stannade en taxi som inte helt slumpmässigt var gul till färgen. De klämde sig in i taxin, vilket var inte helt lätt med de stela ROV-kropparna. Upprepade gånger slog Johan i sitt plåthuvud i dörrkanten innan han lyckades ta sig in i taxin. "Kör oss till Empire State Building tack", sade Lotus till chauffören. Vi skall leka turister." Kapitel 4 "Välkommen herr Pforten", sade professor Schröder. "Tack", svarade herr Pforten, "tillåt mig att presentera min stab.", Herr Pforten började presentera de fyra kvinnorna och tre männen som kom i hans släp likt ett hov. De var rådgivare med var och en sitt eget expertområde, från marknadsföring till kommunikationsteknik. Den siste i staben som presenterades var herr Britze vars specialområde var finansiering. Schröder och Britze skakade hand. Britze log ett kyligt artigt leende. Han var i 30 årsåldern, hade de senaste offensivt moderiktiga glasögonen och mörkt kort välkammat hår. Hans uppsyn var trulig och nästan uppstudsig. Schröder tyckte inte att han verkade vidare sympatisk, men det hade han heller inte väntat sig. Schröder hade något instinktivt mot alla välklädda ekonomer som sprang omkring och gjorde flerfärgsgrafer av vad han tyckte var självklarheter. "Herr Britze är expert på det finansiella", förklarade herr Pforten, "och fru van den Berg är vårt orakel gällande marknadsföring. Det är främst dessa två som kommer grilla dig med frågor och förhoppningsvis göra din redovisning lite jobbig." Herr Britze och den välsminkade fru van den Berg log båda professionellt artigt. "Alla frågor är välkomna", ljög professor Schröder och kände sig ärlig som en datorförsäljare. Professor Schröder ledsagade följet in i fikarummet, vilket också tjänstgjorde

14 som mötesrum. "Var vänliga och slå er ner. Kaffe?" "Ja tack", svarade herr Pforten och satte sig ner. Herr Pforten var klädd i en mörk, inte alltför påkostad kostym, som satt lite slarvigt. Håret var nyklippt, men ändå lite rufsigt. Han såg inte ut som en av världens rikaste män, snarare som en 40-årig datahacker som hade tvingats ta på sig en kostym. Han utstrålade ingen pondus, men däremot ett stort självförtroende. Fru van den Berg och herr Britze satte sig ner bredvid herr Pforten. De övriga i hovet satte sig därefter på de återstående lediga platserna runt fikabordet. "Nå, kör igång", sade herr Pforten. Professorn tänkte efter var han skulle börja innan han tog till orda: "Vi har således skapat en en enorm havsbassäng i virtuell miljö vid namn EcoSea. Omfånget motsvarar 5 gånger 2 kilometer havsyta med ett djup på drygt m. Miljön består av undervattensberg, sandslätter med mera och mitt i havet finns en ö." "Ursäkta", sade Fru van den Berg, "hur många fotbollsplaner är det?" "Va?", frågade professor Schröder förvånat. "Hur många fotbollsplaner omfattar EcoSeas yta?" "Ytan omfattar 10 kvadratkilometer., jag vet inte hur många fotbollsplaner det blir. Jag vet inte hur stor en fotbollsplan är." "Inom marknadsföring tycker vi nämligen hellre om att beskriva en yta i fotbollsplaner eftersom människor relaterar bättre till detta än kvadratkilometer. Skulle ni kunna räkna ut hur många fotbollsplaner det är och sedan meddela oss resultatet?" "Jo, javisst fru van den Berg", svarade professor Schröder och kliade sig förstrött i sin rufsiga kalufs tills han kom ihåg vad han höll på att tala om. "Så nu har vi alltså skapat en rik fauna av artificiellt liv som har nått en tillräckligt hög utvecklingsnivå för att kunna visas för allmänheten, vilket kommer bli den första nöjesparken som kan visa liv skapat av människan." "Det är väl inte riktigt liv? Det är väl en simulering av liv", invände finansexperten Britze ogenerat nöjd över att direkt ha funnit något att invända mot, "liv är ju något av kött och blod", fortsatte han, "medan era program bara är sifferkoder inne i en dator." "Nej, det som finns i EcoSea är riktigt liv, men som befinner sig i ett artificiellt universum med andra naturlagar, men det är riktigt liv." "Ja men liv måste ju ha någon slags livskraft, det räcker ju inte med att ha ett datorprogram med massa ettor och nollor för kunna säga att det är liv." "Åsikten att levande organismer besitter en speciell slags livskraft försvann på 1900-talets början, men nuförtiden finns det bara lekmän och religiösa som tror på något liknande", svarade professor Schröder och kände sig nöjd med att kunna såga den retlige ekonomen som uppenbarligen hade gett sig ut på för djupt vatten. Det syntes på Britze att han inte gillade att bli bemästrad på det viset och professor Schröder bestämde sig för att gå lite försiktigare fram. Britze var ju trots allt finansiär rådgivare så det var viktigt att hålla sig väl med honom, även om det var svårt. "Det är dock en bra fråga herr Britze", sade professor Schröder diplomatiskt, "för det ger mig ett tillfälle till att förklara från grunden. Förr regerade vitalismen, d.v.s. tron att en speciell kraft behövdes för att skapa liv. Enligt vitalismen kan man göra en perfekt kopia av en levande varelse, men den skulle ändå inte fungera om man inte försåg den med livskraft. Det är därför man inom kemin delade in ämnen i organiska och oorganiska ämnen eftersom man trodde att organiska endast kunde uppstå i levande organismer och var speciella på något sätt. Nuförtiden finns det dock miljontals olika syntetiskt framtagna organiska ämnen vilket visar att det antaget var fel, så idag har definitionen på organiskt ämne ändrats till att betyda alla ämne som innehåller kol. Många trodde för övrigt att den livskraft som behövdes var elektricitet, eftersom man kunde få ett lik att hoppa till om man gav den en tillräckligt stor elstöt. Det var i enlighet med denna tron som Marie Shelley lät sin romanfigur Frankenstein ge sitt hemmagjorda monster en rejäl åskstöt för att få liv i de hoppsydda likdelarna." "Var Marie Shelley verkligen kvinna?", frågade fru van den Berg. "Ja, det var hon", svarade professor Schröder och tittade förundrat på den hårt sminkade marknadsföringsexperten. "Hur kan en kvinna skriva en sådan makaber historia?", sade hon retoriskt och skakade på huvudet för att markera att hon tyckte att Marie Shelley hade gått över anständighetens gräns, iallafall för att kunna klassificeras som en riktig dam. "Ja, för att inte glida för mycket från ämnet, tänkte jag fortsätta att svara på frågan om huruvida EcoSea är en simulering eller inte", sade professor Schröder försiktigt och fick en handvickning av fru van den Berg som signalerade att han kunde fortsätta. "Idag tror man inte längre på vitalismen. Den allmänna uppfattningen är att det inte finns någon speciell livskraft utan att liv skapas tämligen enkelt. Det räcker att hälla vatten på en sten och vänta så skapas liv." "Nej men så enkelt är det väl ändå inte?", invände herr Britze. "Jo, i princip är det så enkelt herr Britze, men det är inte något kakrecept man kan använda för hemmabruk. Det handlar om planetstora stenar, havsvida vatten och åtskilliga miljoner års väntetid men i princip är det så lätt, även om det givetvis finns en del bivillkor." "Okej, men då behöver man alltså sten och vatten för att göra liv", sade Britze revanschlystet, "man behöver något fysiskt iallafall!"

15 "Nej, det behöver man faktiskt inte. Om man tittar närmare på en levande organism så ser man att livets kärna inte är dess fysiska representation utan informationen om hur organismen är organiserad." "Va?", sade Britze, "skulle inte en levande organism vara fysisk? Jag slår vad om att du hade ändrat åsikt om vi hade mötts i boxningsringen och du hade fått smaka på min uppercut", sade Britze kaxigt och tittade på sina kollegor som skrattade för att de visste att han krävde det. Herr Pforten skrattade inte utan signalerade åt herr Britze att dämpa sig något. "Mycket roligt", sade professor Schröder torrt, "men låt oss studera närmare din uppercut. Denna knutna näve består av celler av olika slag som alla föds och dör flera gånger under din livstid. Din knytnäve består alltså inte av samma celler idag som för längesedan när du var ung", sade professor Schröder och log nöjt över gliringen om herr Britzes ålder. "Men likväl är det samma hand och ni är samma människa även om nästan alla era celler bytts ut under er livstid. Jag säger nästan eftersom nervceller inte byts ut, men dessa interagerar med omgivningen och består inte av exakt samma molekyler hela tiden heller. Det centrala är organiseringen av kroppens celler som gör att du ser nästan likadan ut även om dina celler har blivit utbytta. Man kan tänka sig att våra celler ser identiska ut, men likväl ser vi annorlunda ut eftersom organiseringen av våra kroppars celler skiljer sig. Det är alltså organisationen och inte materian som är livets beståndsdel, och organisation beskrivs med information." Britze såg ut som han motvilligt accepterade vad professor Schröder sade. Eller så var han bara sur över gliringen om hans ålder. Han sade inget iallafall. "Det är tydligt att det är information som är livets centrala beståndsdel när nästa generation liv skall skapas", fortsatte professorn, "bidraget från föräldrarna till deras avkomma transporteras i generna, och en gen är ju inget annat än ren information, där det står beskrivet hur deras avkomma skall se ut. Återigen ett exempel på att livets väsen är information." Britze såg ut som han accepterade. Alla andra accepterade beskrivningen iallafall och nickade intresserat. Professorn trivdes med att känna att han hade åhörarnas totala uppmärksamhet. De lyssnade på honom som han vore en profet. "Låt oss knyta tillbaka till vattnet på stenen och se på det ur ett informationsteoretiskt perspektiv. Vad är det då som är så speciellt med vatten? Eller rättare sagt: vad är det som är så speciellt med vätska? Varför innehåller allt liv så mycket vätska? Varför uppstod inte livet i is eller i luften? Jo därför att ett av villkoren för att liv skall kunna uppstå och förädlas är att evolution kan äga rum. För att evolution skall kunna ske får inte informationsrörligheten vara varken för stor eller för låg. Om informationsrörligheten är för stor kan inga stabila strukturer uppstå, d.v.s. ingen information kan lagras till senare. Man kan jämföra den situationen med vattenånga där partiklarna snabbt flyger fram och tillbaka och där stabila strukturer har svårt för att formera sig. Men informationsrörligheten får inte vara för låg heller får då kan inga förändringar ske. Då kan bara gamla strukturer lagras, men inget nytt kan ske. Analogin i detta fallet är is, där stabila strukturer kan lagras mycket länge, till arkeologers glädje, men där nya formationer sker ytterst trögt. I vatten däremot är informationsrörligheten den rätta. I vatten kan det bildas nya strukturer samtidigt som gamla strukturer kan lagras. I detta forum kan evolution ske för att här är det lagom informationsrörlighet och det är därför som livet uppkom först i haven och inte på land, i is eller i luften. I EcoSea ser vi samma utveckling: först utvecklas ett rikt och avancerat liv i havet och först på senare tid har vi sett hur livet krupit upp på ön som ligger i EcoSeas mitt. Utan allt hav hade vi aldrig lyckats få fram landdjuren." "Okej, jag har fattat poängen nu professorn", sade Britze, "allt är information. Kläm fram poängen nu då." "Poängen kommer nu herr Britze. Jag har bara gett er några ytliga exempel som visar att livets kärna inte är materia utan information. Om man accepterar detta synsätt så inser man att datorer är ypperliga miljöer för att skapa liv. En dator är ju byggd just för att lagra och förändra information och är ju således ett idealiskt instrument för att skapa liv. Det är detta som är ansatsen för vetenskapen Artificiellt Liv, nämligen att med artificiella datorbaserade metoder skapa riktigt liv. Och det är just detta som vi har lyckats med i EcoSea: att skapa riktigt liv. Svaret är alltså nej på din fråga, herr Britze, det liv som finns i EcoSea är inte simulerat utan lika levande som du och jag." "Okej, men vad är din definition på liv om jag får fråga?", sade herr Britze. "Det finns ingen allmängiltig definition på liv." "Kom igen, klart det finns! Något skiljer väl oss från stenar och strykjärn?" "Ja, det finns skillnader. Liv övervinner lokalt termodynamikens andra lag som säger att entropin alltid ökar, d.v.s. att allt sönderfaller. Så fort vi dör sönderfaller kroppen, men så länge vi lever sönderfaller vi inte. Men även bilar övervinner lokalt termodynamikens andra lag, eftersom de kan förflytta sig efter deras förares vilja. Förmågan att föröka sig är en annan definition på livet, men i så fall är min sterila kusin inte levande och det är ju lite strängt kanske. Han är förvisso gammal, men fortfarande väldigt levande. Man kan göra en lång lista med saker som man tycker hör till levande väsen, men det finns ingen definition som alla accepterar som en definition på liv. Och anledningen till det är troligtvis att liv inte är en speciell separat företeelse som är strängt skild från döda ting. Snarare är liv en egenskap och olika ting

16 kan vara mer eller mindre livfulla. Vi är mer levande än en amöba, som i sin tur är mer levande än ett virus, eftersom virus inte kan föröka sig själva. Ett virus i sin tur är mer levande än en bil som i sin tur är mer levande än en sten. Det är så man får se på livet, som ett kontinuerligt spektrum av olika grader av livfullhet. Det är inget konstigt med att ett fenomen som känns sjävklart i en vardagen saknar en strikt definition. Det är fallet med en mängd ord, som till exempel ordet båt. Det finns ingen klar gräns mellan vad som är en båt och vad som inte är en båt. En färja är mer båt än en vindsurfingbräda, som i sin tur är mer båt en kotte som ett barn leker med i en bäck. Det finns visserligen vissa statliga klumpiga definitioner av ordet båt, men dessa skiftar från land till land. Exakt gräns finns inte för båt liksom för liv och detta gäller de flesta ord vi använder på sammansatta ting och företeelser i vår vardag." "Elegant förklarat professor Schröder", sade herr Pforten, "berätta nu om själva EcoSea." "Skall bli herr Pforten", svarade professor Schröder, "så nästa fråga är hur skapar man liv? Svaret är genom evolution. Vi har därför skapat en livsmiljö i EcoSea där alltmer avancerat liv skapas genom evolution, d.v.s. enligt den grundprincip som Charles Darwin presenterade på 1800-talet. Utan att sjunka för långt in i evolutionsläran vill jag bara kort berätta om hur vi har gjort. Den minsta självständigt fungerande enheten i EcoSea är cellen. Själva cellen är några programrader som kan ändras genom evolution. Cellen utgör en självständig process, som exekveras samtidigt med alla andra celler. En cell får bete sig hur som helst bara den uppfyller vissa grundvillkor. Om den inte uppfyller grundvillkoren dör cellen, men annars kan den utvecklas till olika beteenden som vi inte lägger oss i. EcoSea är nämligen ett så kallat öppet system där vi, dess skapare, inte bestämmer vilka arter som skall överleva utan det bestäms genom interaktion och konkurrens med resten av ekosystemet, precis som i verkligheten. Motsatsen till öppna system är uppfödning, typ hästavel, där människan bestämmer vilka hästar som är bäst lämpade för fortsatt avel, men så gör vi alltså inte i EcoSea. Det finns dock vissa avsteg vi gör från ett helt öppet system och det gör vi för att få kunna få en trevlig nöjespark. Ett dödsprogram dödar hela tiden digitala organismer som inte uppfyller alla standarder och kriterier för att kunna beskådas genom ett par virtual reality glasögon. Det är ju på detta sätt som vi skall locka besökare till EcoSea så därför är det helt ointressant med att ha digitala organismer som lyckas utveckla sig till något som inte följer standarderna för virtuella världar. Ett åldersprogram håller reda på cellernas ålder och ju äldre en cell är desto mer saboterar åldersprogrammet cellens programkod, vilket gör att till slut slutar cellen att fungera. Alla icke fungerande celler avlägsnas av dödsprogrammet. Cellerna lever således olika länge beroende på hur välskapta de är och beroende på slumpen, men till slut är döden oundviklig för alla celler." "Så varelserna muteras och ni sitter bara och rullar tummarna och tittar på", sade herr Britze. "Ungefär så förutom att det sker ingen mutering i EcoSea." "Ingen mutering, men då kan väl inget förändras?" "Jodå herr Britze, det finns något som är mycket effektivare än mutation för att skapa snabb förändring och det är sex. Mutation tar alldeles för lång tid för att ge räntabilitet för ett sådant här projekt." "Jag har då hört biologer säga att mutation har betydelse", invände herr Britze. "Jovisst har det betydelse, men det är i tidigt utvecklingsstadium innan sex har uppstått. Sex ger mycket snabbare utveckling, men är en mer avancerad fortplantningsform som inte uppstår i en miljö förrän evolutionen nått ganska långt. Vårt mål har varit att få en rik och högstående fauna så fort som möjligt så att EcoSea snabbt kan få besökare och därmed generera inkomster. Därför har vi hoppat över den ganska händelselösa perioden innan sex uppstår, genom att helt enkelt programmera in sex i några organismer vi planterade in. Allt för att snabbare kunna få resultat. Med andra ord för att reducera time to market." "Sådant tycker jag om att höra", sade herr Britze. "Vad vi har gjort är att själva programmera de första flercelliga organismerna som fortplantar sig genom individstyrd sex, d.v.s. att var individ bestämmer med vem den skall fortplanta sig. Dessutom har vi skapat rovdjur som livnär sig på andra organismer. Även dessa är flercelliga sexuellt reproducerbara organismer. Detta är grunden för att få en så snabb utveckling som möjligt." "Äter inte rovdjuren upp alla andra organismer?", frågade fru van den Berg. "Nej, eftersom de andra organismerna tack vare sexuell reproduktion snabbt kan anpassa sig mot angrepp och förändra sig. Däremot är rovdjuren lika snabba på att förändra sig eftersom de också använder sexuell fortplantning. Således skapar detta rovdjur-byte förhållande en evolutionär duell som leder rasande snabb utveckling. Utan sex och utan rovdjur går utvecklingen i snigelfart och blir inte speciellt intressant. Vårt mål är ju att så fort som möjligt ha något intressant att visa. Och det är av samma anledning som vi själva har skapat flercelliga sexuellt reproducerbara djur. Om vi ser på livets utveckling på jorden så kom de första cellerna för tre miljarder år sedan och det tog ungefär 2,5 miljarder år innan de första flercelliga djuren uppstod, men sedan tog det fart. Till exempel tog det sedan bara dryga miljonen år från det att dinosaurierna dog ut tills att några råttliknande däggdjur omvandlats till de första människorna. En fantastisk utvecklingshastighet tack vare förekomsten av sex och rovdjur. Vi ville hoppa över den första

17 händelselösa perioden för att hoppa in där evolutionen sätter fart." "Men då har alltså inte era celler utvecklats, eftersom ni själva har programmerat dem?" "Jodå, de har utvecklats mycket sedan våra första programsnuttar. Bara för att vi har gjort första cellen betyder inte att den inte kan förändras. En cell består av ett program, en separat process, där varje rad kan ändras under evolutionen och nya rader kan läggas till eller försvinna. Enda kravet är att cellen överlever dödsprogrammet och rovdjuren, sedan får dess program se ut exakt hur som helst. Genom att göra första cellerna ger vi bara en möjlig lösning, men vi hindrar inte på något sätt evolutionen för att ha sin gång. Vi ger den bara en skjuts på vägen." Professorn gjorde en kort paus innan han fortsatte. "Allt detta som jag berättat hittills är vad vi har gjort för att EcoSea skall utvecklas så snabbt som möjligt, men det finns en annan viktig aspekt också, nämligen artrikedom. Ju fler arter EcoSea rymmer desto intressantare för våra besökare. Och det finns ett direkt samband mellan artrikedom och livsmiljöns storlek. Således har vi byggt EcoSea så stor som möjligt för att den skall kunna rymma så många arter som möjligt. Ingen har förr byggt en så här stor artificiell livsmiljö förr, vilket beror på att ingen har haft så stor budget som vi har nu." Professorn tittade på herr Pforten log stolt eftersom det ju var han i egenskap av delägare av WeAreVR som hade möjliggjort denna storsatsning. "När man hör att varje cell är en självständig process i en gigantisk havsbassäng så måste detta medföra ofattbart många parallella processer som måste utföras samtidigt. Det handlar ju om triljoner, eller något åt det hållet. Det är låter ju helt enkelt inte möjligt", sade herr Britze, "eftersom ju större livsmiljön är desto långsammare måste det gå. Om detta är världens största artificiella livsmiljö måste det också vara den i särklass långsammaste. Besökare kommer inte att kunna se djuren flytta sig för datorerna kommer ta år på sig för att räkna ut nästa position för alla celler." "Det är sant herr Britze, men vi använder inte vanliga datorer i EcoSea. Vi är nämligen de första som använder evolutionär hårdvara i större skala för ett öppet system och det löser just det problemet åt oss." "Vad är det nu då?", frågade Britze uppgivet och ångrade sig att han hade ställt frågan. Blir det en ny teknisk djupdykning nu?" "Innan jag berättar vad evolutionär hårdvara är vill jag bara betona varför vi använder den. Den enda anledningen är att det är snabbare än vanlig evolutionär mjukvara. Allt som man kan göra i mjukvara kan man också göra i hårdvara med största skillnaden att hårdvara är snabbare. Normalt är hårdvara mindre flexibelt än mjukvara, men detta är inte längre helt sant, eftersom det nuförtiden finns programmerbar hårdvara. Allt jag sagt om evolution och artificiellt liv stämmer oavsett om man väljer att implementera det i mjukvara eller programmerbar hårdvara. Om det är någon som tycker det blir för tekniskt så håll ut för det kommer inte att vara så länge." "Jag tror nog att jag tillhör den kategorin", sade Britze. "Först måste jag berätta vad programmerbar hårdvara innebär, och då särskilt den slags programmerbara hårdvara som kallas FPGA. Vanligtvis tillverkar man ett mikrochip i en fabrik och när den kommer ut är den färdig och går inte att ändra på. En FPGA däremot behöver man inte skicka till en fabrik för att den skall bli tillverkad utan man kan själv programmera den. Skillnaden mellan att programmera en FPGA och en vanlig dators CPU är att man programmerar hur logiken på en FPGA skall kopplas samman medan CPUprogrammering innebär att man specificerar en sekvens av instruktioner som man vill att CPU:n skall utföra. Hänger ni med?" "Vi kan låtsas det", sade herr Britze ointresserat. "Principen är att allt som sker på en FPGA sker parallellt medan hos en CPU sker det sekvensiellt. Två celler i EcoSea är två processer som kan köras samtidigt i en FPGA men måste köras först den ena och sedan den andra i en CPU. Får alla processer plats fysiskt i en FPGA kan de köras samtidigt och man slipper just det problemet med en lång rad av processer som väntar på att bli utförd av en CPU. Således med FPGA:er går en process lika fort som triljoner processer eftersom allt sker parallellt. Hastighet blir inte längre ett problem utan problemet handlar istället om utrymme eftersom vi därmed behöver triljoner gånger så mycket utrymme. Begränsningen är hur många FPGA:er man kan köpa och där har vi ju en fördel genom att vara en del av det kapitalstarka WeAreVR." "Det låter bra i teorin, men det innebär alltså att för varje förändring i en minsta organism i EcoSea så måste ni programmera om FPGA:n? Det går väl inte snabbare? Om ni måste programmera om alla FPGA:er för hand så fort något ändras så tar det ju en evig tid." "Nej det är just det evolutionär hårdvara löser. FPGA:erna programmerar om sig själva automatiskt medan de körs. Man använder nämligen dynamiskt rekonfigurerbara FPGA:er, vilket just betyder FPGA:er som man kan kan omprogrammeras under körning av sig själv.", sade en exalterad professor Schröder. "Jag tror jag dör", sade herr Britze och tog sig för panna, "skall vi gå in på varenda tekniska detalj?" "Jag är ledsen, men det var faktiskt du som frågade", svarade Schröder stött och fortsatte utan att titta åt Britzes håll, "dynamiskt rekonfigurerbara FPGA:er innebär att en process inne i FPGA:n kan bygga om FPGA:n. Detta tillåter en organism att producera en förändring av omvärlden t.ex. genom att skapa en avkomma. Detta är grunden för evolutionär hårdvara. I princip är

18 det samma sak som evolutionär mjukvara men det blir snabbare eftersom allt sker parallellt. I EcoSea har vi ett gigantisk stort hopkopplat nätverk av FPGA:er, som gör att vi är det största enskilda försöket med evolutionär hårdvara någonsin i historien." "Jag undrar bara en liten sak", sade fru van den Berg, "hur nytt och revolutionerande är EcoSea egentligen? Vi kan ju givetvis salta på lite i marknadsföringen, men det skulle vara kul om du kunde sätta in det i ett historiskt perspektiv." "Vi är revolutionerande i storlek och utvecklingsnivå på våra djur, men vi är inte revolutionerande i bemärkelsen att vi är först. Man kan säga att den stora skillnaden är den stora investering som WeAreVR har gjort, som är den i särklass största någonsin gjord inom artificiellt liv och evolutionär hårdvara. På så sätt har vi kunnat ta färdiga befintliga tekniker och sätta ihop dem till den mest avancerade miljön någonsin skapad. Det är detta som är det revolutionerande. Men många har hållit på med detta innan oss. Artificiellt liv i modern mening började datorns skapare von Neumann fundera över redan på 50-talet. Öppna system likt EcoSea skapade Conway med sitt Life 1968, den danske fysikern Steen Rasmussen gjorde systemet VENUS på 80- talet och Thomas Ray gjorde sitt Tierra Life, VENUS och Tierra är alla öppna datorbaserade system där enkla grundregler skapar alltmer avancerade konstellationer genom evolution. De börjar dock på en lägre nivå än EcoSea: Life börjar på bitnivå, VENUS började på något man kan likna vid molekylnivå och Tierra skulle kunna liknas vid cellnivå. Från dessa nivåer uppstod komplexare strukturer. I systemet Life uppstod spontant stabila strukturer och bitströmmar, VENUS uppvisade symbios och i Tierra uppstod evolutionär kapplöpning mellan parasiter och värdar. Dessa är klassiska öppna system som påvisade att principen att skapa allt högre system och liv genom evolution var fullt möjligt på en vanlig dator. Vi är dock de första som i stor skala börjar med flercelliga sexuellt reproducerbara organismer som lever tillsammans med rovdjur i ett ekosystem. På så sätt har vi kunnat göra ett språng förbi de lägre nivåerna som dessa system har jobbat med. När det gäller evolutionär hårdvara så gjordes det första genombrottet när företaget Xilinx släppte en dynamiskt rekonfigurerbara FPGA, med vilken britten Adrian Thompson 1997 lyckades skapa den första fungerande applikationen byggd på evolutionär hårdvara." "Varför säger du förresten artificiellt liv hela tiden och inte artificiellt intelligens?", frågade herr Britze. "Därför att det är två olika ämnen. Inom artificiellt liv försöker man skapa avancerat liv genom evolution medan inom artificiellt intelligens försöker man skapa en hjärna. Liv och hjärna är två olika saker. Fast man kan säga att inom båda forskningsgrenarna så är målet att ta fram intelligent liv, men man använder olika vägar för att nå målet. Man kan säga att artificiellt liv är en "bottom-up"-metodologi där man börjar med enkla strukturer men når komplexa intelligenta strukturer tack vare evolution, medan artificiell intelligens förlitar sig på "top-down"-metodologi, d.v.s. där man från början skapar ett intelligent program genom programmering. Men samtidigt får man inte glömma att livet består av fler gåtor än enbart intelligens så det finns aspekter inom artificiellt liv som inte intresserar dem i forskningsgrenen artificiell intelligens. Till exempel evolution är typiskt mer intressant för de som håller på med artificiellt liv än de som håller på med artificiell intelligens." "En annan sak som jag har undrat över", sade fru van den Berg, "hur kommer den här enorma havsbassängens kanter se ut? Kommer det att vara i form av bergväggar eller i form av kakelplattor som i en simbassäng?" "Det finns inga väggar alls, utan om man simmar ut genom ena sidan så kommer man in från sidan mittemot. Djuren som lever i EcoSea upplever det som om de inte finns någon kant även om området är begränsat i storlek, ungefär som vi upplever vår planet, som ju inte är kantlös men begränsad i storlek. Man kan färdas i ena riktningen hur länge som helst, genom att åka jorden runt hur många varv man känner för, men jordens storlek är begränsad." "Varför har ni gjort så?" "Det är främst av estetiska skäl. Det ser mer verkligt ut för besökare om det inte finns några slut på havet. Och så slipper man kantsimmare, d.v.s. djur som utnyttjar faktumet att det finns en kant och lever där hela sitt liv. Det finns vissa fördelar med en kant som att en hel art kan bestämma sig för att leva längs en kant och då kan de lättare hitta en partfrände att para sig med. Detta leder i sin tur att rovdjur kommer dit och så har man ett helt ekosystem specialiserat på kanten, vilket inte ser naturligt ut. Så som vi har det nu bildar EcoSea en toroid, det vill säga en ring. EcoSea har formen av en ihålig platsring där havet är plasten. Hur man än simmar runt kan man inte komma ut ur EcoSea. Om ni inte hängde med på hur det ser ut är det inte viktigt, resultatet av en toroidform är bara att det inte finns några kanter när man simmar runt inom den." "Är inte EcoSea en säkerhetsrisk?", frågade herr Britze. "Ja EcoSea är en säkerhetsrisk. Vi måste till varje pris se till att den inte läcker ut på de övriga näten. Särskilt med tanke på att vi har passerat Checkpoint Charlie." "Checkpoint Charlie? Ni har verkligen svårt att prata så att man kan förstå vad ni säger herr Schröder", klagade herr Britze, "vad är nu Checkpoint Charlie för något?" "Checkpoint Charlie kallas gränsen vid vilken man tappar kontrollen över en

19 evolutionär miljö. Efter denna gränsen kan man inte inifrån systemet utrota allt liv som lever i systemet. I verkligheten har vi passerat Checkpoint Charlie långt innan människan uppstod. Oavsett hur vi försöker kan vi inte utrota allt liv på jorden utan bara enstaka arter. Många arter överlever våra attacker utan problem som till exempel bakterier, råttor och kackerlackor. Ekosystemet på jorden kan människan bara förändra men inte stoppa, eftersom vi har passerat gränsen för total utrotning, det vill säga Checkpoint Charlie." "Ja men till skillnad från i verkligheten kan ni väl bara stänga av strömmen om det blir något problem?" "Ja det kan vi, men poängen är att vi måste se till att EcoSea inte läcker ut på näten, för om vi skulle passera Checkpoint Charlie på näten utanför EcoSea så kan vi inte kontrollera dem längre. Ingen kan stänga av alla världens nätverk samtidigt, det är praktiskt omöjligt. Det skulle innebära en katastrof!" "Det blir väl som ett vanligt datorvirus", invände herr Britze, "det tar ett tag innan man hittar ett program som tar bort det och sedan är det nog med det." "Nej, det blir inte som ett virus. Ett virus utvecklas inte hela tiden. EcoSeas djur anpassar sig fort till nya rovdjur och katastrofer och de skulle helt enkelt inte kunna gå att ta bort dem. Särskilt inte om de blir en större läcka så att vi får ett helt ekosystem på vift, då är vi chanslösa. Då passerar vi Checkpoint Charlie i stort sett direkt." "Men jag hoppas att ni har löst säkerhetsaspekten isåfall.", sade herr Britze. "Vi har i grunden ett bra system. Allt liv i EcoSea beskrivs som logik i FPGA:erna vilket är ett något annat datorspråk än det som finns för autonoma processer på en vanlig virtual reality sajt. Så i teorin kan ingen organism härifrån fly till en annan VR-databas." "Jag tyckte du sade att organismerna följde alla VR-standarder?" "Ja, för att synas ja. Det är ingen skillnad att titta på våra organismer eller en vanlig autonom VR-värld. Gränssnittet mot omvärlden är det samma. Men våra organismer beskrivs inte med samma datorspråk, beroende på att vi kör med evolutionär hårdvara och inte vanlig mjukvara som vanliga VR-sajter. Skillnaden ligger i just hur processer beskrivs, som parallella som hos oss eller sekvensiella som i alla andra VR-sajter. Man kan helt enkelt inte flytta organismerna till en vanlig VR-sajt för då fungerar inte varelserna. Man måste göra en konvertering mellan programspråken för att de skall fungera." "Bra, då finns det ingen möjlighet för en läcka", sade herr Britze. "Jo, risken finns iallafall, vi har nämligen slussar som omgärdar EcoSea som ser till att inget läckage finns och i dessa slussar finns program som automatiskt översätter ett djur som tar sig ut från EcoSea ut på omvärldens nät." "Varför har ni gjort något så urbota korkat?", frågade herr Britze och tog sig för pannan för att riktigt visa hur korkat gjort han tyckte det var. Professor Schröder hade anat att herr Britze skulle reagera så och i sak höll han med honom, men det fanns en annan parameter som var viktigare än teknik. Schröder hade inte kunnat hålla sig från att medvetet ha gillrat denna fälla åt den herr Britze och han njöt eftersom den parameter som var viktigare än teknik hette herr Pforten. "Det är jag som har bestämt att det skall vara så", sade herr Pforten bestämt. Herr Britze hoppade till och tog genast bort handen för pannan. "Jag menade inte att kalla dig korkad", sade herr Britze i ett klumpigt försök att släta över vad han sagt. "Tyst herr Britze", sade herr Pforten, "jag vill inte höra några ursäkter. Jag vill ha det så för att man skall kunna köpa ett EcoSea-djur till sin egen VRbas. Jag vill ha ett automatiskt system för detta. Jag vet att det innebär en högre risk men det får vi kompensera genom att ha pålitliga slussdatorer. Så fort vi startar WeAreVR kommer det bli en succé, det är jag övertygad om och direkt kommer fler personer vilja starta konkurrerande sajter baserade på artificiellt liv precis som på EcoSea. Jag vill att de kommer isåfall och shoppar de djur de behöver här hos oss och på så sätt kommer vi gradvis bli en allt större underleverantör av digitala organismer. För att lyckas med det kan vi inte ha ett internt okompatibelt format. Alla skall kunna gå in och shoppa det djur de vill ha helt automatiskt även om de givetvis måste signera ett dokument där de förbinder sig ha en viss säkerhetsnivå på deras hemmabas. Jag tror alla VR-sajter i världen vill ha minst ett litet gulligt EcoSea djur någonstans på deras sajt som attraktion. Det är en enorm marknad som vi inte får missa!" "Det är ju genialt", sade herr Britze försiktigt. "Jaja det är bra herr Britze. Berätta nu istället professor Schröder varför ni har sammankallat oss." Professor Schröder koncentrerade sig för att sluta att le i ren skadeglädje över att herr Britze hade trillat rakt i fällan. "Jo igår gick två ingenjörer på vår avdelning ner för att göra en rutinmässig visuell inspektion, vilket resulterade i att de faktiskt blev uppätna!" "Va?", sade herr Pforten och skrattade till. Herr Britze skrattade han med och sneglade på herr Pforten för att kunna synkronisera ett gemensamt avslut på skratten. "Jo en varelse vi kallar för bläckfisken, intresserade sig för vår ubåt och bröt sig in i den och åt upp mina två medarbetare. Ett något våldsamt och abrupt handlade, men inte desto mindre ett klart självständigt och intelligent beteende. Herr Britze tog ton igen och professor Schröder suckade inombords. Herr Britze var imponerande ihärdig

20 "Men det finns föresten redan virtuella djurparker, med djur som låter sig klias, som man kan rida på med mera. Hur skall kunderna, de som skall betala för detta, inse att dessa djur verkligen lever? Bryr kunderna sig verkligen kunderna om de lever eller är handprogrammerade?" "Ja det kommer att märkas. Det som skiljer från andra VR-parker är att de djuren är gjorda av människor. Hade man gjort en bläckfisk i en sådan miljö hade den aldrig intresserat sig för en helt ny tingest som en ubåt. Djuren hos oss är helt enkelt helt naturliga. Du måste inte peta dem på rätt ställe för att de skall röra på sig. De reagerar hela tiden likt djur i naturen." "Gömmer sig t.ex.", sade Britze ironiskt. "Ja till exempel. Det finns arter som är sällsynta och arter som är vanliga. Nya arter kommer ständigt att uppstå. Folk kan utforska vårt enorma hav och hela tiden upptäcka nya saker. Nya djur kan uppkallas efter deras upptäckare. Vi kan ha anställda biologer som hela tiden försöker lära sig allt om alla nya arter. De kan på så vis fördjupa sina kunskaper i evolutionsteori och samtidigt skapa en infodatabas om EcoSea som kommer att innehålla mycket fascinerande läsning. Folk kommer att få se döda fiskar flyta på ytan, nyfödda bottendjur, det kommer finnas farliga djur och då och då kommer till och med folk att bli uppätna, precis vad som har hänt nyss för oss. Det är en verkligare värld än andra parker, just eftersom denna världen är verklig. Det är bara en annan verklighet än vår egen. Och mycket oftare än i verkligheten kan man upptäcka arter som ingen människa har sett förut, eftersom evolutionen i EcoSea går fortare än i verkligheten." "Varför kallas gränsen för total utrotning för Checkpoint Charlie?", frågade fru van den Berg. "Det är efter evolutionsteorins fader Charles Darwin och sedan var ju som alla vet Checkpoint Charlie en gränsstation mellan Öst- och Västberlin under kalla kriget. Uttrycket myntades in en roman med samma namn." Herr Britze nickade tyst eftertänksamt. Han lyssnade inte längre på vad professor Schröder sade utan bara på hans inre tankar. Hans ögon rörde sig upp i taket medan han verkade kalkylera de förväntade intäkterna. Han såg mycket nöjd ut. Man såg på honom att han gillade idén, vilket gav honom ett elakt utseende där han satt och log och drömde om stora intäkter. "Om det här lyckas kommer det att bli svårt för er att överträffa det i framtiden", sade Britze. "Kanske inte. Vi har redan en ny intressant miljö under utveckling, som bär arbetsnamnet EcoSea 2 för tillfället. Den kan komma att överträffa detta fast på ett annat sätt." "Jaja", sade herr Pforten, "det skall vi inte tala om nu. Det är fortfarande något av en företagshemlighet. Vi får återkomma till det senare. Låt oss nu hålla oss till EcoSea version 1." "Gärna för mig", sade Britze och flög upp ur sin stol, "tack för föreläsningen professor Schröder. Jag har fått veta vad jag behöver. Kan jag använda din dator?", frågade han och fick ett "javisst" till svar från herr Schröder. Britze började tala om möjligheterna som förelåg ur finansiell synvinkel, medan han tryckte in en diskett i datorn. Efter lite knapptryckningar kom en graf upp på skärmen med massa olikfärgade linjer, som alla visade uppåtgående trender. "Snygg graf", kommenterade professor Schröder ironiskt. "Tack", sade Britze snabbt utan att detektera ironin och pratade ivrigt på om "achievements" och "profit margins" medan herr Pforten försökte låtsas som om han lyssnade. Herr Pforten hade redan bestämt sig för länge sedan att köra igång oavsett vad för ekonomiska kalkyler Herr Britze presenterade, men det gav ett seriösare intryck om han låtsades bygga beslutet på vetenskapliga ekonomiska prognoser. Han lät Britze visa sina fina kurvor och nickade då och då instämmande medan han tänkte på vad han vad han skulle säga under sitt invigningstal. Kapitel 5 "Satans jävlar", muttrade det alkholtyngda människovraket som höll på att vakna. Han stank av urin och av före detta maginnehåll. Det var svårt att uppfatta hans mumlande förbannelser, men det gjorde inte så mycket för ingen lyssnade på honom. En ständig flod av människor passerade ut genom utgången från Lehrter Hauptbahnhof och förbi honom där han låg intill cementväggen bland andra broderssjälar. En av de övriga brodersjälarna med maorimönster i ansiktet tilltalade honom: "Hördu gubbjävel! Din hand är uppsvälld som ett bowlingklot. Hur mycket runkar du egentligen?" De andra i det ansiktstatuerade gänget skrattade över deras ledares sätt att behandla den äldre utslagna gamle mannen. Det stämde att handen var skadad noterade han som för tillfället kallades gubbjäveln. Det värkte i handen som om den var inlindad i en brännmanet. "Om du ger mig småpengarna du fått gubbjävel, så kan jag berätta vilken liten snorunge som gjorde det." Det gamla fyllot tittade på sin värkande hand och noterade att den mycket riktigt var svullen, men dock inte som ett bowlingklot. Han såg till sin besvikelse inga mynt framför sig så han förstod inte vad den skräniga killen hade pratat om för småpengar