JUBIL-EXTRA. Odds&Ends! Jubileumsfesten 2008 Vad händer i Härnösand? Festinbjudan 2009 Student Härnösands Läroverks/Gymnasiums kamratförening

Transkript

1 JUBIL-EXTRA Härnösands Läroverks/Gymnasiums kamratförening 2009 Odds&Ends! Jubileumsfesten 2008 Vad händer i Härnösand? Festinbjudan 2009 Student 1959 Härnösands nya landmärke På Vårdkasen har det byggts ett nytt utsiktstorn som blir ett blickfång för dem som närmar sig Härnösand söderifrån. Fyra böjda limträbågar symboliserar vårdkasarna, skeppsbyggarstaden Härnösand och Höga Kusten. Tornet, som är 16 meter högt och belyst kvällstid, blev klart hösten Det innehåller även startramp för slalomtävlingar vintertid. Trappa och hiss leder upp till tornets topp.

2 VAD HÄNDER I HÄRNÖSAND? Vet ni vad City-Jam är för någonting? Jaså, inte? Det må erkännas, att jag troligen lika lite som mina 50-årsjubilerande studentkamrater skulle ha kunnat föreställa mig något sådant. Men nu har det hänt. Och City-Jam, modell Härnösand, är en tävling, där deltagarna - proffs såväl som amatörer - erbjuds att åka skidor eller snowboard utför en backe, uppbyggd på ställning i Nybrogatans nedre del. Som framgår av bilden var det ett ganska imponerande byggnadsverk. Sämre gick det däremot för restaurangbåten Johan III. Den gick under i det hårda klimatet. Ägaren kunde s.a.s. inte få sin bärgning därifrån. Men kanske finns det en lösning för Johan III. Vi hoppas på en räddande ängel. De stora kryssningsbåtarna passerade utanför Härnösand i somras. Men briggen Gerda från Gävle gjorde ett bejublat besök, eskorterad i hamn av diverse småbåtar och med högtidligt välkomnande. City-Jam-backen sedd bakifrån Nog om detta lite mer spektakulära event, som det numera heter. Mycket annat har hänt, sedan Jubil-Extra 2008 kom ut. Den världsomspännande ekonomiska krisen går förstås inte spårlöst förbi i Härnösand heller, men än så länge håller vi ställningarna. Särskilt roligt är det, att gods nu kan fraktas på traden Härnösand-Kaskö och i viss mån också passagerare med medföljande bil. M/S Gute håller sig fortfarande flytande och vi hoppas, att hon övervintrar under krisen. M/S Gute lämnar Härnösands hamn Briggen Gerda anlöper Härnösands hamn Jag lämnar sjöfarten och funderar vidare på vad som händer i min hemstad. Nämnas bör väl, att det är fortsatt full fart vid fängelse- och Ådalsbanebyggena. Siluetten av den nya järnvägsbron över Älandsfjärden kan nu skönjas t.ex. från Sälstenshållet. Jag tycker inte den stör, men därom finns säkert andra uppfattningar också. Människan har gjort många irreparabla ingrepp i naturen, men avstod vi helt, skulle vi inte kunna leva som vi vill. Broar bidrar ju till att sammanbinda områden och människor och kan därigenom också tjäna som symboler för enighet och gemenskap Idag läser jag i Tidningen Ångermanland, att Mittunversitetet kraftigt minskar sitt lokalbehov och lämnar både byggnaden i hörnet av Nybrogatan-Brunnshusgatan och Sambiblioteket. Det är oroväckande. Samtidigt har intresset för lärarutbildning minskat kraftigt. Det är hög tid att höja statusen på läraryrket. Våra efterkommandes framtid hänger till stor del på att de har kompetenta lärare under sin skoltid. Och Härnösand borde verkligen leva upp till sin gamla roll som skolstad! 2

3 Intressant är, att Härnösand förutom i tidigare etablerad samverkan mellan Ådalskommunerna - numera också deltar i ett samarbete mellan sex kommuner i mellersta Norrland, nämligen Hudiksvall, Härnösand, Nordanstig, Sundsvall, Timrå och Ånge. Vad det kallas? Sundsvallsregionen! Lite svårt att smälta för Härnösandsbor, men initiativet är lovvärt. Vi vill skapa ett närmare liv säger man. Infrastrukturfrågor står i centrum. Märkligt är det då, att Sundsvall vänder sig söder- och västerut, när det gäller den stora regionindelning, som varit på gång i Sverige under de senaste åren. Att å ena sidan tala om vikten av regionförstoring, när det gäller arbetsmarknad, och å andra sidan vara beredd att dra en regiongräns mellan Sundsvall och Timrå, är ologiskt och oförnuftigt. Men i Sundsvall har man nog tänkt sig, att Timrå m.fl. kommuner ska ansluta sig till den s.k. Region Mittsverige. Regeringen har inte gett klartecken till de norrländska regionförslagen och det måste man tolka som en uppmaning till regionbildarna att tänka om. Själv tror jag, att en mittregion, där hela Västernorrrlands och Jämtlands län ingår, skulle vara den bästa lösningen. Den ger vissa rationaliseringsvinster utan att avstånden blir alltför oöverskådliga. Samarbete i öst-västlig riktning även inkluderande Norge och Finland är sedan länge väl etablerat. Men så enkelt är det nog inte. Örnsköldsvik tycks hellre vända sig norrut än till de västernorrländska kommunerna. Vi får se, hur det slutar. Trots allt är det inte de administrativa gränserna som är viktigast utan viljan att samarbeta. Medan jag rör mig på regional nivå, kan jag konstatera, att vi sedan i höstas har en ny landshövding, Bo Källstrand. Han är välkänd i länet sedan sin tid som VD för Graningeverken, då han också bodde i Härnösand. Vi kommer också att få en ny biskop i höst. I provvalet segrade Tuulikki Koivunen Bylund, som nu är domprost i Uppsala. Det skulle vara trevligt med en kvinna som biskop. Slutligt avgörande blir det av allt att döma i slutet av mars. Turistbyrån har flyttat ihop med Konsthallen på torget, men just nu pågår reparation. Konsthallen är stängd. Det är oklart om den öppnar före studentjubileet, men kontoren kan man besöka. På Technichus kommer man att kunna besöka utställningen Manna en annorlunda utställning om mat, där man ställer och sannolikt svarar på följande frågor: Hur många insekter behövs det för att göra en hamburgare? Kan vi äta oss till en hållbar utveckling? Hur får man egentligen in flera hundra liter vatten i en flaska öl? Murberget Länsmuseet Västernorrland har flera tillfälliga men långvariga utställningar. Den som inte har sett Bengt Lindströms Asagudar, kan passa på att se den i år eller i samband med nästa jubileum. Vidare pågår Från Sapmí till Murberget och Ljudlabyrint etapp 1. Vill ni se dem, måste ni göra ett besök i år. Är vädret vackert kan man förstås ägna sig åt vår vackra natur och att betrakta kulturarvet från utsidan eller helt enkelt att umgås med gamla skolkamrater. Men just nu är det härlig vinter med stora snömängder och perfekta skidspår. Lite onödigt kallt kanske. När detta skrivs är det -15 grader mitt på dagen. Så även om jag älskar att åka skidor ser jag fram emot den sista helgen i maj, när värmen har kommit, solen lyser och jag får träffa mina studentkamrater från Välkomna hit! Text och foto: Ulla Johansson (Linder) Inom kommunen pågår översiktsplanering och medborgarna i olika delar har fått säga sin mening inför det remissförslag, som kommer att sändas ut till olika organisationer och myndigheter. Det ryktas då och då, att det finns planer på hotellbygge på Torsviksområdet och det skulle väl bli ett lyft för Härnösand. En idé om höghus vid Skeppsbron har också presenterats i Tidningen Ångermanland. Om den kan jag bara säga: Måtte den inte förverkligas på den platsen! Det skulle störa intrycket av den fina, gamla bebyggelsen efter Skeppsbron. Dags att ta bort snödrivorna 3

4 4 En nostalgitripp till Härnösand och Ådalen Båtutflykten före middagen på Petrilogen i maj 2008 väckte många minnen till liv redan när vi lämnade Skeppsbron. Jag saknade det gamla Stadshotellet med vita dukar och servitriser i vitt och svart som serverade de många handelsresandena, där jag som ensamboende då och då intog middagen. Jag var den ende i lokalen som inte drack snaps till maten eller grogg efteråt, eftersom 18-åriga gymnasister inte fick beställa alkohol. Det gamla Stadt var en pärla i stadsbilden men på och 70-talen fanns dålig känsla för att bevara det gamla och istället kom dagens trista modernare byggnad. Ulf Renman och Gunnel Renman, f Granåsen. Torsviks såg som spred doften av skogsindustri över staden är borta. Familjen Hedberg sålde den 1975 till NCB med förre centerledaren Gunnar Hedlund som chef. Men han hade förköpt sig och hela koncernen höll på att gå omkull. Sågen var en av många fabriker, som lades ned de följande åren. Gamla Asea Härnöverkens truckar finns inte längre, Tobaksmonopolets snus tillverkas i ny fabrik i Göteborg men byggnaderna står åtminstone kvar och hyrs ut till mindre företag. Båten passerade Hemsö med Sanna gård där familjen Kempe huserade med släktingen Matts Carlgren, som i förra finanskrisen förlorade kontrollen över MoDo. Vi gjorde en sväng förbi Utansjöfabriken som sjöng på Anneli Avenäs, f Norell, Lena Strandberg f Heldt och Karin Croneby f Edström sista versen. Ägaren, börsnoterade Rottneros, hade beslutat att lägga ned den och flytta en del maskiner till Sydafrika, ett projekt som dock hänger i luften. Men massatillverkningen är det nu slut med och den långa raden av skogsindustrier i Ådalen är nästan helt utraderad. Kvar finns i stort sett bara säckpapperstillverkningen i Väja som drivs av sydafrikanska Mondi och SCA:s såg i Bollstabruk. Henric Borgström Vi stävade tillbaka till Härnösand och jag hann med en rundvandring till mina gamla lekplatser, främst Storgatan 44B där jag hyrde ett rum hos konstnären Rune Hagberg och hans fru Britta. De hade nu flyttat till Hospitalsgatan invid fängelset med utsikt mot Mellanholmen och ut över vattnet. Rune fortsätter som 85-åring att skapa vita slutna pappersrullar i otaliga varianter. Några ställde han ut på ett galleri på Österlen i somras. Han började med tuschmåleri, inspirerad av japansk zenbuddism, vid Dag Jonzon, Lars Sundin, Thore Höglund, Georg Nilsson och Arne Nordin sidan av sitt arbete som dövlärare. Jag vandrade genom Östanbäcken, en klenod i ett Sverige, där grävskoporna annars krossat gamla träbyggnader. Eksjö är väl en av få städer som har en ännu större stadsdel med bara trähus. Domkyrkans klockor hör jag varje nyårsafton då Sveriges Radio sänder klockringningen från alla landets stiftstäder. Det nya biblioteket tillhör de bäst utrustade i landet. Jag tror ingen stad av Härnösands storlek har dess like, dessutom är det trivsamt med en fantastisk utsikt. Biblioteket borde göra att Härnösand åter kan kalla sig Norrlands Athen utan att skämmas. Det blev också direkt efter invigningen 2000 utsett till

5 Årets Bibliotek. Förvandlingen har fortsatt vid Sjöbefälsskolan, nedlagd Lokalerna används liksom Villa Nybo på Nybrogatans krön för Mittuniversitetet. I gamla seminariets byggnad inryms numera en friskola. Vid porten till länsstyrelsens tunga huvudbyggnad råkade jag på en tjänsteman som arbetade över en lördag. Han vände tillbaka in och skaffade fram några utredningar om länets problem, dessa ständiga hot om fabriksnedläggningar och minskad befolkning. Härnösand har sedan 1990 minskat från ca till invånare, Sundsvall ligger fortfarande på ca , Övik har minskat från till drygt , Sollefteå från nästan till och Kramfors Åke Häggström, Birger Olsson och Göran Libell från till invånare. Jag hamnade i Härnösand som semestervikarie på Västernorrlands Allehanda sommaren 1960 och umgicks då med vikarierande sportreportern Larsa Pettersson, som blev rikskänd, när han i skoltidningen rakt upp och ned skildrade kemilärarens skräckvälde. Larsa blev relegerad på kuppen och gick till sjöss för att senare bli förlagsredaktör på ICA i Västerås. Jag hade för dåliga betyg i realen för att komma in på något gymnasium i Stockholm, därför skrev jag mig i Härnösand under sommarjobbet på VA och försökte tvinga mig in på läroverket som hade lägre betygskrav. Rektor Gladh vägrade mig inträde, eftersom jag inte var skriven hos föräldrarna på Lidingö. Jag fick dock Skolöverstyrelsen med på min sida och klassen fick därmed en extraelev utöver maxgränsen. Skolåret var jättekul, men jag fann inte nåd inför språklärarna: BC i engelska och franska och C i tyska. När jag en gång gick fram till franskläraren Willy Hallström, bockade Ann-Marie Reinholdsson, Krister Wedin, Stefan Jansson, Marie Heldt-Kok, Larsa Norén och Lars-Olov Högberg Kerstin Danielsson f Nyberg, Ulla Jansson f Blomqvist, Inger Mossegård Gustin, Boel Gustin, f Söderberg och Eva Wallin. mig artigt och lögnaktigt sade, att jag inte hade kunnat läsa läxan på grund av sjukdom dagen innan svarade denne, Men filmrecension i VA, det kunde du skriva. Jag hade glömt, att jag ståtade med min signatur i tidningen, samma morgon. Med nöd och näppe läste jag upp mig till andra ring i ett Stockholmsläroverk för utflippade. Det blev en knagglig väg till ekonomistudier i Lund, journalistiken fångade mig. Efter flera landsortstidningar hamnade jag som ekonomijournalist på Dagens Nyheter 1972, Rapport TV och kollega till Staffan Sandelin, startade Ekonomi-Ekot 1985, blev korrespondent för radion i Bryssel 1987 och tidningen Affärsvärlden i Paris Sedan kom jag tillbaka till radion, mest i Malmö och Ekonomiska klubben i P 1, nu nedlagd och jag pensionerad. Många av mina gamla skolkamrater, födda mellan 1941 och 1947, träffar jag några gånger om året då Janne Bergengren samlar oss till träffar på restaurang Gondolen vid Slussen i Stockholm. Jag fortsätter att skriva i tidningar och är mer än stolt över att jag får publicera en börskrönika varje lördag i Tidningen Ångermanland resultatet av en sammanslagning av min gamla VA med Nya Norrland, dessutom med Örnsköldsviks Allehanda. Där driver jag tesen att amatörer är lika duktiga eller dåliga som proffs på ett område och det är att förutsäga framtiden. Så välj aktier själv och betala inte de höga avgifterna till aktiefonderna med deras överbetalda analytiker som inte heller vet hur det går bara hur det redan har gått! Henric Borgström henricborgstrom@hotmail.com 5

6 65 års jubilarerna Karl-Erik och Jeanette Fichtelius Hans Agneus, Margareta Modig,f. Nordvall och Bertil Astby Kalle Marcusson, Jan Nordin och Ingrid Hedström, f Karlsson Margareta Sjödin minns sitt Flickis på denna sista sammankomst med Flickskolans Kamratförening. Margareta är känd från film och TV för den äldre generationen. Hela Odds&Ends tillsammans igen! 6

7 ODDS&Ends på scen igen! Efter mer än 40 långa år med civila karriärer i skola, tandläkeri och byggnadskonstruktion samlades fem pigga 60-åriga ynglingar i Finsvik, Älandsbro. Syftet var att se om det fanns några spår kvar i huvud och händer av den musik som vi spelade, när vi var gymnasister. Vi hade nämligen fått en spelning på jubileumsfesten, S:t Petrilogen den 24 maj 2008! Underbart, fantastiskt och med beslutsamma händer strök vi allt annat oväsentligt som arbetsmöten, förhandlingar, barn och barnbarn ur våra almanackor för att kunna repa. Uffe från Uppsala i söder, Sten från Bräcke i väster, Flosse från utkanten av Umeå i norr och Pigge och Svante från Härnösand. Tre träningar senare var vi klara för både scen och publik. Kvällen innehöll naturligtvis både god mat, tal och sång vid borden, innan våra goda vänner i Finsvik Strandband äntrade scenen för kvällens dans. Stämningen var fantastisk och i återseendets glädjerus dansade alla gamla studentkompisar till musik som föddes i de härliga 60- och 70-talen. Janis Joplin och Jimmy Hendrix fick åter liv och minnena flödade medan musik och skratt fyllde dansgolv och matsal. Så var det då dags för gamla Odds&Ends att köra hårt på Strandbandets instrument. Fem låtar hade vi fräschat upp och snart fylldes salen av Uffes starka stämma - Hold on I m coming för att sedan följas av I can hear the grass grow och You keep me hanging on i Vanilla Fudges tappning. Hammondorgelns vibrato väste, trummorna öste på, basen mumlade dovt och ovanpå allt la sig Svantes Fender och Uffes mäktiga vibrato. Underbart att vara igång igen! Nedanför scenen samlades alla våra 60-åriga groupies dansande, skrikande med tända cigarettändare vars lågor vajande i rummet. Vilken fest och vilka vibbar! Annelie Norell rusade upp på scenen för att få autograf, Kerstin Nyberg dansade i trance och Sicka Wedin smuttade coolt på cognacen i sin kupa medan Dagga Jonzon sjöng med i alla välbekanta texter. Så här, i januarimörkret ett drygt halvår senare, framstår den här kvällen som en fantastisk urladdning och ett positivt minne som kan tas fram om femton eller tjugo år när vi summerar våra liv på något trivsamt äldreboende. Kanske kan Odds&Ends även få en spelning där? Bandets medlemmar Trummor Lars Flosse Wedin Sologitarr Svante Guran Blomqvist Sång Ulf The voice Gustin Bas, sång Sten Terje Gustin Gitarr, orgel,sång Stig Pigge Norberg Tack alla vänner för en oförglömlig kväll! Text: Stig Pigge Norberg Foto: Elisabeth Norberg 7

8 200-årigt krigsminne i Härnösand 8 Finska kriget berörde från början residensstaden Härnösand endast marginellt. Landshövding Nieroth befarade ett tvåfrontskrig eftersom länet då omfattade även Jämtland. En rysk landstigning i Sundsvall för att få kontakt med de dansk-norska styrkorna i Tröndelagen och därigenom skära av Sverige på mitten, så att den svensk-finska armén i Finland hindrades från att få underhåll och förstärkningar var ett skräckscenario för den svenska militärledningen. Sundsvall blev därför förläggningsort för en svensk arméfördelning bestående bl a av en betydande del av Jämtlands regemente. Kronobåtsmännen i Medelpad och Ångermanland var utkommenderade till den svenska flottan och kunde därför inte bidra till försvaret av hemorten. Efter de svenska nederlagen i Finland, som tvingade den svenska arméledningen till ett vapenstillestånd med en vapenstilleståndslinje längs Öreälven i norra Ångermanland och det ryska överraskningsanfallet på Umeå över Norra Kvarkens is, började läget bli prekärt för den svenska försvarsmakten. Man befarade att den ryska armén efter att ha erövrat de stora förråd som fanns upplagda i Ångermanland med lätthet skulle kunna ta sig vidare ned mot Mälardalen och Stockholm. Den i Sundsvall förlagda arméfördelningen hade redan överförts till Härnösand där bostäder rekvirerades från borgerskapet för att hysa det militära manskapet. T o m lektorerna vid gymnasiet, som normalt var befriade från militär inkvartering, ställde upp. Generalen Klercker med familj inkvarterades i den gamla borgmästarbostaden på Mellanholmen under livliga protester från den gamla borgmästaränkan Märta Gothnaea, som ville behålla sitt ståtliga änkesäte. Det var detta hus som senare under 1800-talet blev Beckmans källare och av Ludvig Nordström omtalades som Pastellbergers krog Nybrogatan vid 1900-talets början. Det första huset till vänster var Hernösandsbankens huvudkontor. Under våren 1809 planerades från svensk sida ett motanfall mot de ryska styrkorna i Västerbotten. Den s k Norra armén skulle via Härnösand landstiga norr om Umeå vid Bygdeå för att därigenom avskära dessa från den ryska huvudarmén i Finland. Den svenska flottan skulle assistera vid landstigningen. Lektor Hellzén med gäster kunde från Speckstabergets topp på Härnön skåda den imponerande anblicken av bortåt 300 fartyg under segel styra in mot norra hamninloppet. I Härnösand vidtogs förberedelser för att föra ombord det militära manskap, som fanns i staden under general von Döbelns befäl. I samband härmed rekvirerades till flottan alla onödiga documenter och manuscripter från stadens myndigheter för att användas som förladdning till fartygens kanoner. Härigenom förklaras en stor del avde luckor som finns i myndigheternas arkiv för tiden före Von Döbeln gjorde under maj en djärv expedition med utgångspunkt från Härnösand för att rädda de utanför Umeå förvarade förråden. Den stränga och långvariga krigsvintern hade medfört att havsisen fortfarande låg tjock, men den resolute generalen lät såga upp isen så att fartygen kunde nå öppet vatten. Landstigningen vid Ratan var ett fiaskobetonat företag, som innebar att de ryska styrkorna utan större förluster kunde utrymma Umeå. Fredsförhandlingar var då redan på gång i Fredrikshamn och slutade med att Sverige avträdde Finland och delar av Västerbottens län inklusive Kemi lappmark (nuvarande finska Lappland). von Döbeln fick ansvaret för att avveckla de svenska försvarsåtgärdena i Norrland och avtackade den finska armén med ett berömt tal i Umeå. I min barndom berättades, att den svenska armén avtackades i Härnösand och platsen utpekades som innergården till Stadsbudskontoret vid Trädgårdsgatan där Tempovaruhuset byggdes i mitten av 1950-talet. Något skriftligt belägg har jag inte kunnat påträffa, men platsen utgjorde stadens gamla skjutshåll, där transporterna utgick. I närheten låg den gamla läroverksbyggnaden och säkerligen var evenemanget föremål för skoldjäknarnas uppmärksamhet och har genom dessa traderats vidare. Thord Bylund Thord Bylund har arbetat som arkivlektor vid Landsarkivet i Härnösand och var tidigare chef för Svar. Han är en av de mest kända och respekterade släktforskarna i landet.

9 Finanskrisen i Öbacka En dag blev en amerikansk miljonär lite rubbad, gjorde en oanad dumhet, och strax stod femton amerikanska banker på huvudet. Följden härav blev den att en engelsk, två holländska och tre tyska banker satte sig. Följden härav återigen blev den, att tretton små svenska banker inom loppet av en månad blev så tomma som statskyrkor, och inom loppet av två månader hade halva Sverige gjort konkurs. Citatet är hämtat ur Ludvig Nordströms bok Landsortsbohème, som utkom Det är ingen tvekan om att Lubbe åsyftar Hernösands Enskilda banks fallissemang några år tidigare och de konsekvenser detta fick för staden och dess invånare. Förloppet påminner starkt om den finanskris, som vi för närvarande ännu inte sett slutet på men som redan fått påtagliga konsekvenser för svensk bilindustri. Hernösandsbanken var på sin tid Sveriges största provinsbank med ett kontorsnät som sträckte sig från Malmberget i norr till Motala i söder med huvudkontor i Härnösand, vars byggnad just höll på att förses med en tredje våning (Handelsbankens nuvarande filialkontor). Bankens lokalkontor i Stockholm hade också erhållit nya representativa lokaler vid Kungsträdgården (nuvarande Handelsbanken) ritade av samtidens mest framstående arkitekter (Lallerstedt). Sekelskiftesperioden hade inneburit en tid av stark expansion för banken i samband med övertagande av flera lokala banker, norrländska järnvägsbyggen och igångsättandet av utvinning av de lappländska malmfälten. Den utlösande faktorn sommaren 1906 var en finansbubbla där banken lånat ut stora summor till dåtidens investmentföretag, bl.a. i Luleå och Örebro. Detta åstadkom en snöbollseffekt, där spararna sökte rädda sina likvida medel i banken inför en eventuellt förestående konkurs. Bankens verkställande direktör blev långtidssjukskriven (sedermera avsatt) och personalen hårt stressad. Thord Bylund och Ulf Allberg Regeringen befarade att den norrländska bankkrisen skulle få nationella följdverkningar och banken sattes 1908 under en form av tvångsförvaltning under ledning av bankdirektören Oscar Rydbeck (fader till den kände radiochefen och känd för sin medverkan i samband med Kreugerkraschen). Slutet blev att Hernösandsbanken upphörde som självständig enhet och under namnet bankaktiebolaget Norra Sverige kom att uppgå i Svenska Handelsbanken som härigenom fick ett lokalt kontorsnät i norra delen av Sverige. För att dra lärdom av det inträffade erhöll bankinspektören Robert Benckert regeringens uppdrag att sammanfatta de händelser som föranlett bankkrisen. Denna rapport Benckerts testamente hemligstämplades genast och blev tillgänglig för forskningen först på 1970-talet i en tryckt utgåva (ny upplaga 1993). Konsekvenserna av fallissemanget blev stora på det lokala planet genom att aktiekapitalet försvann och behållningen av insättningarna skrevs ned med bortåt två tredjedelar. Detta medförde i sin tur ett flertal konkurser för företag och privatpersoner i Härnösandstrakten. Bl a ett av Sveriges största glasbruk (Sandö) och Ulvviks sågverk. Även grosshandlare, redare och sjökaptener drabbades. Denna dränering på kapital följdes av andra ekonomiska smällar för träpatronerna och deras familjer i form av förluster i den ryska sågverksindustrin under revolutionen, sågverkskrisen efter första världskriget och Kreugerkraschen i början av 30-talet. Själv fick jag som anställd på landsarkivet i Härnösand anledning att titta närmare på de omständigheter, som medförde den för stadens utveckling ödesdigra bankkrisen, genom ett brev från en privatperson i Nya Zeeland, mr John Newbergh i Auckland. Dennes farfar hade varit verksam i Härnösand men utflyttat till Antwerpen 1908, varifrån familjen utflyttat till Auckland på 30-talet. Mannens fader hade nyligen avlidit och sonen såg sig nu vara fri att efterforska bakgrunden till de traumatiska händelser som föranlett farfadern att lämna Härnösand. Det visade sig att farfadern varit kassör i Hernösandsbanken och fått lämna sin tjänst i samband med ombildningen av banken såsom medansvarig för de transaktioner som låg bakom den utlösande krisen. Detta har föranlett mig att intervjua ett antal ättlingar till personer som berördes av krisen, vilka bekräftat min misstanke om att den ekonomiska potentialen i Härnösandsområdet härigenom fick en ödesdiger knäck som staden egentligen aldrig hämtat sig från. Bankkrisen har länge varit ett känsligt ämne att beröra och väntar fortfarande på sin historieskrivare. Uppenbara paralleller till dagens situation finns dock i sammanhanget! Thord Bylund 9

10 student , 5 och 6 maj 1959 var vi tre gymnasieklasser vid Härnösands högre allmänna läroverk som inför tillresta censorer genomled muntan och efter censorernas godkännande kunde springa ut med vita mössan och på olika sätt ta emot föräldrars och kamraters blomsterhyllningar. Det är femtio år sedan. Då hette kungen i Sverige Gustav VI Adolf. Tage Erlander var statsminister. Det året blev Ingemar Johansson världsmästare i tungviktsboxning. My Fair Lady hade premiär på Oscarsteatern i Stockholm. ATP röstades igenom tack vare att folkpartisten Königsson lade ner sin röst. EFTA bildades. 4% Omsättningsskatt (OMS) infördes. Berlin-muren byggdes. Redan då hade SAS problem och permitterade 680 personer. I Härnösand blev idrottshallen vid läroverket klar. Ett antal brev stämplades , vilket gladde en del filatelister. Men stora rubriker fick även Härnösandsabiturienterna, som var nära att bli utkastade efter busliv på biograf!!! Det är bara att inse att det runnit mycket vatten under broarna på femtio år. Ämnena för studentskrivningen i modersmålet känns idag mycket avancerade. Jag har svårt att tro att vi visste särskilt mycket om kolonialfolkens frigörelse eller om jordens viktigaste energikällor i ett framtidsperspektiv. Framtiden är väl den vi nu lever i och någon hållbar lösning har ännu inte presenterats. Vad Bo Byström, Maja Eskilsson och Ulla Linder skrev om framgår av tidningsurklippet längst till höger. När slutade man att skriva på mössorna som vi gjorde? Nya gymnasiemössor inköptes bara för det ändamålet att bli broderade på med fyndiga sentenser.vad jag minns gjordes det efter det vi fått reda på skrivningsresultaten och i min klass gick många av oss hem till mig på Änget, där mamma Ulla Linder och Maja Eskilsson studerar kamraternas mösstexter plockade fram garnrester och synålar. Vi på allmänna linjen skrev Björns körskola ovanför skärmen och hade förutom tofsar även en björn hängande i snodd. I muntan gick jag upp i modersmålet, spanska, tyska och engelska och tyckte det var helt OK. Gunilla och hennes grupp hade inte samma tur. Dels fick de vänta till dag tre och dels fick de historia, vilket kändes som det svåraste ämnet med alla årtal och krig att hålla reda på. När det blev min tur i förhöret slängde censorn ur sig att diktcitat och frågade vem som skrivit dikten. Jag hade aldrig hört eller läst den, men som av en lycklig slump gissade jag på Fröding, vilket var rätt, men då kom frågan i vilken diktsamling den kunde tänkas ingå i och Ulla Linder och Maja Eskilsson studerar kamraternas mösstexter 10

11 vilka övriga diktsamlingar han hade givit ut och när. Hur som helst blev vi alla godkända och kunde springa ut på trappan i den gamla delen av läroverksbyggnaden. Dagen efter kunde man gå ner till torget och titta i fönstret hos Forslunds foto eller Östmans foto (tror jag). Där fanns många bilder från firandet på skolgården och från de olika studentekipagen uppsatta och man kunde gå in och beställa. Att få träffas igen efter femtio år känns både spännande och nostalgiskt. Det kan bli pinsamt när alla andra har blivit så gamla, så man inte känner igen varandra utan behöver presentera sig! Hoppas vi blir riktigt många! Inger Helsing (Jansson) Inger Jansson sitter längst fram, näst längst till höger på klassfotot och på kaffrepet hos vår gymnastiklärarinna sitter hon längst till vänster. 11

12 Monika Ulins tal på jubileumsfesten talet, när vi gick på läroverket, var en positiv tid med en väldig framtidstro - allt var möjligt. Världen utanför var avlägsen utan TV, nyheterna kom via radio och SF: s journalfilmer. Många influenser kom från USA som filmer och musik. Härnösand var en filmstad. Det var omtumlande att stiga in på Saga, när Bill Haley dundrade på med Rock around the Clock på högsta volym och se Vänd dem inte ryggen. Musiken var fantastisk, men bilden av skolan var osannolikt främmande och annorlunda. Idag är den en verklighet även här. Skolan var öppen för alla och man kunde bli vad man ville. Bara betygen satte gränser. Jag och många med mig kom från familjer utan studietradition men vi fick stöd från lärare som trodde på oss och vi fick uppmuntran hemifrån utan att föräldrarna behövde sätta sig in i en massa detaljer. En annan viktig faktor är förebilder. Jag var filmgalen och hade en massa filmstjärneidoler men drömde i hemlighet om att bli en ny Marie Curie. Undervisningen var ganska katederstyrd och inte ifrågasatte vi särskilt mycket. Den mest extrema formen av undervisning stod vår egen Caligula för, kemiläraren Affe, som ingen som gick på reallinjen på 50-talet någonsin glömmer. Förutom ett allmänt skräckregemente, innefattande ren mobbing av några, var hans undervisningsmetoder något bisarra. Vi var inte ens betrodda att skriva labrapporterna utan han läste upp, vi fick skriva ner och sedan skulle vi kunna dem utantill. Men i slutändan fick vi alla bra betyg och det märkliga var att han inte lyckades ta kål på kemiintresset. Flera av oss blev kemister av något slag. Diskuterade gjorde vi rätt sparsamt. Kommer mest ihåg våra våldsamma debatter om kvinnliga prästers vara eller inte vara, en fråga som var aktuell när vi gick i sista ring. Den stora förändringen i skolan skedde ju ett antal år efter oss. Vår klass på reallinjen var en superambitiös klass, som pluggade mycket. När vi stod med mössan på tyckte man för någon kort stund, att man kunde allt som man behövde. Vad skulle man kunna lära sig mer? Stunden varade inte så länge och ganska snart var man nere på jorden igen för att inse, att man bara krafsat på foten av kunskapsberget. Hur har vi klarat av att anpassa oss till utvecklingen av samhället under de här femtio åren? Till att börja med läste alla vidare. Hälften gick på Chalmers eller KTH, några blev lärare, läkare, tandläkare, veterinär, uppfinnare och docent i kemi, pilot och stjärnan i klassen på matematiska grenen på reallinjen, växlade spår efter studenten och blev professor i Nya Testamentets exegetik Vi är ju en generation som både har haft stor tilltro till teknikens möjligheter och varit med i den positiva utvecklingen. Men vi har också bidragit till en överexploatering, till nedsmutsning, klimatförändring etc. Sedermera har vi blivit medvetna om och i viss mån deltagit i försöken att komma tillrätta med problemen. Trots att vi inte var speciellt ifrågasättande i skolan, har vi kanske haft förmåga att tänka om på vägen. Informationsteknikens utveckling är den som kanske påverkat oss mest som enskilda personer. Vår årsgrupp har ju ganska sent fått anamma självklarheten med Internet, med övervakning och att man finns på kors och tvärs i 100-tals register. Vissa kommentarer om senfärdigheten att ta till sig alla finesser kan man ju tåla. Att 9-åriga barnbarnet, som just fått sin första mobiltelefon, mycket förundrad berättar för sin pappa: Tänk att farmor har en liten bok som hon skriver upp telefonnumret i eller att man har svårt med video och dvd-apparaten. Man kan väl ändå säga att vi klarat oss hyfsat. Monika Ulin med toastmaster Gösta Lindström då hon tar emot 50-årsstaven Samhället är mycket mer komplext idag än det var för 50 år sedan. Världen är närmare med olika katastrofer, krig, terrorattacker, upplopp, ojämlikhet i levnadsförhållanden och effekter av klimatförändringen direkt 12

13 in i vardagsrummet. Vi står inför stora utmaningar som kräver ändrat beteende, annan livsstil och nya tekniska lösningar för miljö, transporter, medicin, energi och matförsörjning. Datateknikens enorma utveckling för hantering av stora datamängder har haft enorm betydelse för de flesta forskningsområden. Jag har i mitt arbete främst följt utvecklingen inom biokemi och bioteknik eller livsvetenskaperna. Utvecklingen har skett språngvis och kartläggningen av vår arvsmassas (genom, DNA) exakta uppbyggnad är det senaste jättesprånget. Ett gigantiskt projekt, som blev helt klart Tre miljarder baspar identifierade i rätt ordning. Vi står bara i början av det vi kan kalla den Biologiska revolutionen med alla dess hisnande möjligheter att bota och förhindra uppkomsten av en massa sjukdomar, att förstå vad som styr vilka egenskaper vi får och därmed i princip designa barn. Vi lär oss mekanismen för hur cellen dör och hur man kan styra förloppet och eventuellt hur man förlänger livet. Men det handlar inte bara om den medicinska utvecklingen. I den nya tekniken ligger kanske även lösningen på andra viktiga problem som energiförsörjning. Det kan ske t.ex. genom att man framställer vätgas till fordonsbränsle med vätgasproducerande bakterier, använder växtcell eller animaliecellen eller delar av den som en kemisk fabrik, efterliknar naturens processer och gör produkter från förnyelsebara råvaror som skogsråvara och biologiskt avfall, när vi nu ska fasa ut oljan. Utveckling sker supersnabbt över hela världen. Sverige står för bara 1 % av världens forskningsproduktion. Vi och framför allt våra barn och barnbarn kommer att ställas inför många etiska problem. Man måste kunna hantera, väga vad som är önskvärt och rimligt mot riskerna och att skapa regler och lagstiftning. Hur ska skolan se ut för att ge förutsättningar för våra barnbarn att bli kunskapssökande, kritiska, initiativrika och ansvarstagande i en värld som rusar fram och där Kina och Indien med sina miljarder människor sätter dagordningen? Vi kommer att behöva många olika kompetenser och däribland också lärare och naturvetenskapliga problemlösare som t.ex. ingenjörer och kemister, idag fullständigt nördiga yrken med komplett ointresse från dagens ungdomar. Idag ska man ha ett yrke som är CK dvs. COOLT och KUL. Jag kan inte tänka mig något som är coolare än att vara del i eller leda projekt som t.ex. syftar till att ta fram ett hållbart vatten och avloppssystem för tättbefolkade slumstäder eller utveckla det nya köttet som inte orsakar någon som helst höjning av CO2 i atmosfären. Har länge saknat en TV-såpa med en vettig ingenjör i huvudrollen. Vi får se om årets julkalender, som i hjälterollen ska ha en kvinnlig ingenjör - en tokrolig Pippi-typ med drag av Skalman - kan göra någon skillnad. Barnen idag har också helt andra kanaler och möjligheter att hämta kunskap än vad vi hade. Jag är imponerad av mina 68 åriga barnbarns kunniga och försigkomna resonemang och av 6-åringen som går i första klass och redan bestämt sig för att bli uppfinnare. Men det gäller att hålla kvar nyfikenheten genom hela skoltiden, inte bara i förskolan och lågstadiet. Skolan har fått mycket kritik på senare år, kanske berättigad. Eventuellt är det för lätt att välja bort kurser som i förstone verkar jobbiga, t.ex. språk eller matte. Det ger problem när man senare inte kan söka till utbildningar man då vill ha. Det ställer stora krav på föräldrarna att kunna pricka rätt i den djungel av alternativ som finns och stötta ungdomarna. Kanske är lärarnas utbildning inte tillräcklig. Nu är i alla fall debatten igång. Vi måste även alla engagera oss mer. Vi som tror att baskunskaper är viktiga och är tekniknördar, får gå ut i skolan och missionera. Det gäller att visa på alla coola och kuliga uppgifter man med en vettig utbildning kan ägna sig åt och som också har betydelse för både enskilda och samhällsutvecklingen. Och vi får alla kämpa för att framtidens skola får den nödvändiga resursförstärkningen för att klara utmaningarna. Jag tycker vi skålar för DEN skolan och samtidigt för den skola vi gick i som gav oss förutsättningar att klara oss hyfsat genom livet. Monika Ulin Bakgrund Monika Ulin f.högberg, realstudent-58, civ. ing. i kemi KTH-63. Har arbetat med utveckling inom livsmedels- och läkemedelsindustrin samt med statliga forsknings- och utvecklingsstöd till samarbetsprojekt inom näringsliv och universitet/högskola/institut både nationellt och internationellt, speciellt inom biovetenskaper som t.ex. bioteknik, läkemedel, cellulosa och andra biologiska naturprodukter. 13

14 Anders Lidén får Ludvig Nordström-sällskapets journalistpris 2009 Ludvig Nordström-priset för journalistik 2009 tilldelas miljöjournalisten Anders Lidén, Kramfors. Motiveringen lyder: För en kunnig, uthållig och engagerad miljöjournalistik där det lokala lyfts fram ur det generella allt i Ludvig Nordströms anda. Anders Lidén är den sjätte journalisten som får priset om kronor. Det delades ut vid sällskapets årsmöte i februari Härnösands Läroverks/Gymnasiums Kamratförening och Härnösands kommun bidrar med hälften var till priset Anders Lidén är utbildad biolog, men började under studietiden att frilansa under somrarna anställdes han vid Nya Norrland i Sollefteå och fortsatte på den tidningen fram tills att den gick i graven vid millennieskiftet. Sedan 2000 är Tidningen Ångermanland hans hemvist. - Vad kul! Det är inte så ofta som en journalist som arbetar vid en liten tidning blir uppmärksammad, kommenterar Anders spontant, när han nås av den glada nyheten. Fast lite van är han allt. Han har tidigare fått Västernorrlands journalistpris och även blivit belönad av Naturskyddsföreningen. Sällskapet har delat ut pris sedan vartannat år till en novellförfattare och vartannat år till en journalist verksam i Ludvig Nordströms anda. Här följer pristagarna: Foto: Maria Edfors Novellförfattare Journalister 1998 Inger Edelfeldt 1999 Jan Helin 2000 Stewe Claeson 2001 Andreas Rocksén 2002 Hans Gunnarsson 2003 Curt Bladh 2004 Cecilia Davidsson 2005 Anneli Jordahl 2006 Ulf Eriksson 2007 Linda Larsson Kakuli 2008 Oline Stig 2009 Anders Lidén Gamla utsiktstornet på Vårdkasen. Bilden är daterad till cirka 1900 Jubil-Extra 2009 Redakörer: Kerstin Selander och Ulla Johansson Fotograf: Jan-Anders Ekman (om inte annat anges) Formgivning: Susanna Berggren, SuzyLu Design E-post: kerstin.selander@telia.com Hemsida: Tidigare nummer av Jubil-Extra hittar du där. 14

15 Härnösands Läroverks och Gymnasiums Kamratförening Välkommen till 2009 års jubileumshelg! maj 15

16 Alla medlemmar och 2009 års jubilarer hälsas välkomna till årets jubileumshelg. Fredag 29 maj :30 Pubkväll på Sankt Petri Pub Vi börjar festligheterna redan på fredag kväll med att under enkla former träffa gamla och nya kamrater på Sankt Petri Pub. Lördag 30 maj :00 Årsmöte på Landgrensskolan(fd. Läroverket) 12:00 ca. 14:30 Busstur och lunch på Vårdkasen En busstur i Härnösand och dess omgivningar som avslutas med gemensam lunch på Vårdkasen I priset ingår en lunchsallad, måltidsdryck, smör, bröd och kaffe med kaka. Pris: 120 kronor JUBILEUMSFEST på Sankt Petri Logen Välkomstdrink Kallrökt laxtårta med späda vårskott Majskycklingbröst med rosmarinsås och ljummen primörsallad Gräddglass med jordgubbar Kaffe med chokladbit Öl och bordsvin ingår Dans till Fröberg & Sjöberg Pris: 400 kronor Söndag 31 maj :00 Stadsvandring från Residenset Thord Bylund leder söndagens stadsvandring där vi får ta del av både stadens historia och några av de intressanta personer som verkat här, Vandringen tar cirka 1,5 timme. Anmälan till Rose Olevard SENAST 10 MAJ. Telefon efter kl Adress: Fröland, Svartvik 209, Härnösand olevard@telia.com Styrelsen påminner om att fylla i uppgifterna på inbetalningskortet för medlemsavgiften. Lunch och middag betalas på plats. Boende i Härnösand: First Hotel (Stadt) City Hotel Hotell Royal Ekholms B&B Östanbäckens B&B Folkhögskolan Se även ANMÄLAN Pubafton. Återser gamla vänner och återupplivar gamla minnen. Årsmöte på Landgrensskolan Jubileumsfest självfallet! Busstur och lunch på Vårdkasen Namn: Adress: Examensår: Telefon: Rose Olevard Fröland, Svartvik Härnösand