Inga karikatyrteckningar på presidenten accepteras! Sånt är liksom sååååå upprörande!

Transkript

1 Kamratföreningen Huldas Vänners egna meddelanden HOTMAIL TILL HVEMREDAKTIONEN Inga karikatyrteckningar på presidenten accepteras! Sånt är liksom sååååå upprörande! OAU tar ordet HVem värnar om tryckfriheten, så Ni som är rastlösa eller sysslolösa och tycker denna bild, se ovan, är stötande, kan ju gå ut och bränna ned något eller så! 1

2 Presidenten har ordet Till Huldas Vänner! Jaha, så har man då varit president en hel mandatperiod och plötsligt kanske man kuppas ut av någon ny stjärna vid Årsmötet. Gosch hemska tanke att varje kväll titta i spegeln och säga till sig själv: Du är inte President längre. Plötsligt slutar omgivningen att stå i givakt med darrande knän, när de pratar med mig. Ingen hink att dela ut! Hur kan man klara sig utan det ansvaret? När jag blev vald befann jag mig i Kanada i Nova Scotias värsta snöväder sedan -40-talet. Jag var där med ca 20 äldre tonåringar, som var utplacerade på bondgårdar inom 5 mils radie. Ungdomar som ingår i en gymnasieutbildning i Stockholm, som faktiskt jag skapat alldeles själv. Lite stolt åkte jag alltså till Kanada för att se den show som de turnerade med i skolorna runt Halifax och längre upp not Nordpolen. Vad fick jag se? Jo där satt våra tuffa tjejer och killar insnöade på varsin bondgård (Faktiskt upp till 1,5 m snö utanför dörrarna). De satt där med sina högklackade skor och midjelåga jeans eller med sina T-shirts och adidasdojor, medan deras värdar klättrade ut genom fönstret i vargpäls och med snöskor! Samtidigt hade ni årsmöte och valde mig (!!!) till president! Va kul. Har vi gjort något under de två åren? Först och främst tog det några hovmöten innan vi hade lärt oss våra roller och rutiner. Sedan har det bara flutit på. Vi har haft KUL (= mål nr 1 i HV) och även varit seriösa. Mycket seriösa (!) i våra ambitioner för att få flyt på verksamheten i samma stil som övriga föregående hov! Ulla, Yvonne H, Malte och Nisse / resp. Inger (det senaste året) och jag har dessutom haft oerhört trevligt på alla de hovmöten då vi varit hemma hos andra medlemmar! TACK ALLA NI FÖR DE MÖTENA, för god mat och såväl roliga som allvarliga diskussioner! Tja, under min mandatperiod skall vi i alla fall ha landat en stadgeöversyn (om den tas på HVårmötet) samt en efterföljande Instruktionsbearbetning. Vi har nya modeller på förslag gällande HVårbal och Bussresa och kanske har vi även lyckats ingjuta lite mer accept och tolerans för varandra. Det sista gäller samsyn mellan de 28 olika falangerna i föreningen, som väl alla har en vision var av vad Hulda är och hur Hulda skall verka. Troligen har jag som president även fullföljt alla andra presidenters ambition nämligen att se till att något par går ur föreningen. Hm! Traditioner är till för att följas... Fast det är synd att det blir så och tänk om alla f.d. medlemmar plötsligt skulle komma på en bussresa! Vi skulle bli närmare 100 st. Fast det sker nog aldrig tyvärr. 2

3 Tack för de två åren till alla festfixare, organisatörer, HVem-skrivare, pengaräknare, HValberedare, Papperstryckare, Revisorer, Protokollskrivare, Ordförandeskapare och glada medlemmar! (Dataprogrammet Word rödmarkerade hela denna mening). Vid mitt tillträde aviserade jag en hård Valkampanj, där jag hoppades att alla med hela sitt engagemang skulle in och slåss om en ansvarsfull post! Hoppas banderoller, mutor, Hulda-gate-spioneri och massor av svarta pengar dyker upp på HVårmötet. Om nuvarande Hov i någon form blir omvalda så kommer vi att kämpa för en tydlig valkampanj inför nästa personbyte! Vill även förvarna om att det blir en lite allvarlig ton i samband med inledningen av 2006 års HVårmöte... Men denna HVem kanske inte kommer ut före HVårmötet? Vi ses och hörs! Hälsar Christer Inkommet mejl till redaktionen skickat kl 03:57 Hej, jag vet inte om du fick mitt sms vi Anders. Da hade jag inte ditt mobilnummer. Hur som helst sa MMS du fick var ett vulkan utbrott som hande precis nar vi passerade. De andra var fran mone and the sun pyramiderna strax utanfor Mexico city. Tankte lite bilder till HVem. Ni kan fa andra ocksa nar vi kommer hem. Beroende bokstaverna kanske jag skulle skrivit detta pa engelska, men jag hoppas ni kan lasa anda. Manga halsningar till er alla, Helen & Nils Redaktionen tackar för live rapporten 3

4 GOTT & BLANDAT Bort med fjantbilarna från gatorna..bidrag från Stig Tack för trängselskatten! Jag har i åratal retat mig på folk som inte förstår sitt eget bästa, det vill säga de som egentligen inte har råd att köra bil. Opel-, Skoda- och Volvo-ägare borde förstå att lämna bilen hemma och i stället ta sig den snabbaste vägen in till sina lågavlönade arbeten. Det otäcka är att minst 95 procent av bilarna i innerstan är struntbilar, bilar som tillhör en klass människor som jag tycker inte ens är värdiga att ha ett eget fordon. Folk kör utan att skämmas i löjliga japanska småbilar. Förbjud alla bilar som kostar mindre än kr. Om vi som sköter samhället och tjänar pengar fick röra oss fritt med våra bilar behövdes det varken hastighetsbegränsningar eller det fega bilbältestvånget. Dra in körkortet för alla som inte har råd att skaffa en riktig bil. Det skulle lösa alla trafikproblem, inte bara i Stockholm utan även i hela riket. Biltullar tyckte jag till en början inte om, men om de nu blir permanentade, så hoppas jag innerligt att de löjliga småsummorna som nu är föreslagna höjs till rejäla belopp kr på nätterna, 1500 kr på dagarna och gärna kontant betalning vid tullarna. Då, mina kära vänner, då kommer vi att slippa se en jämrans massa medelklassare och framför allt arbetare sitta och ta upp plats i våra bilfiler. Tack för ordet Innerstadsbo utan socialbidrag 4

5 Insändare Vi är två Huldor som tycker att det är på tiden att våra kära initiativrika Hulda-män ska ta ett ytterligare krafttag för att förvissa sig om att HGC inte ska förbli ett minne blott! Vi tror att ni tycker om att bowla, köra gocart, spela boule, kasta pil eller göra något annat inspirerande. Nää, det menar vi inte! Vi föreslår istället att ni bokar in ett gemensamt datum, då alla ni herrar i HGC själva ser till att laga en välsmakande middag till en (Å så kul!!) Hulda. Därefter lämnar var och en av er in ert matrecept (per ) till Hvem, som därefter drar en HVinnare! Adventskaffe hos Pia & Stig Delar av Hvem-redaktion hade räknat ut att det måste vara mörkt när man kommer till Pia och Stig på Adventskaffe. Men - förra gången var det mycket lättare att hitta vägen när det var dagsljus. Tända ljus, glada Huldor, dignande bord och en sprakande brasa i täljstenskaminen. Vi hade suttit i bilen uppifrån Leksand och Pia måste ha telepatisk förmåga att räkna ut hur sugna vi var på allt gott. Stort tack från alla besökare trevligt var det! 5

6 Bussknäppen

7 7

8 DET HÄR VISSTE NI INTE OM MIG! Hvemsekreteraren ringer upp Bosse som befinner sig på landet, men trots detta kan han inte smita undan med svaren på Hvems frågor; Hvad avgjorde Ditt hval att bli en Hulda? Inger och Leffe introducerade oss i Huldornas värld. Det hade själva gått med något år innan, tror jag att det var. Det verkade kul att få vara med i ett sådant där tokigt gäng! Ett bra Hulda-minne (ej inspark!)? Finns många, många bra minnen. Men jag tycker nog allra bäst om de där galna slingorna mitt i mörkret. Döda kycklingar och kalla spagetti läskigt kul. Speciellt slingorna i Molnbyggen (utanför Leksand), dit vi åkte buss 2-3 gånger, kommer jag aldrig att glömma. Jo, det var Direktionen som bestämde att vi skulle åka dit. Det här visste inte Huldorna om mig! Hvad är det vi inte hvet? Oj, det finns nog en hel del men allt kan man ju inte prata högt om. Jo, förresten en sak kan jag nog berätta: En dag för länge sedan när vi var på Fårö skulle jag komplettera med något nödvändigt (Hvemsekreteraren; sade Du santitetsvätska, eller drömde jag?) som inte fanns i närheten, så jag fortsatte ända ner till Visby. Så det hela drog ut på tiden och jag fick till slut väldigt brått, vilket betydde att bilen gick fort ja, för fort! Naturligtvis hamnade jag i en trafikkontroll och det hela slutade med att jag hamnade på Visby Lasarett för blodprovstagning!! Men det fanns inget att anmärka på. Jag minns att det var ganska obehagligt att sitta i den där polisbilen fastän det har gått 30 år sedan dess! Hvad ska Du göra i sommar? Åka båt! Ja, det vill säga om jag får igång sk---n! Sälja den? Som Fru n säger att ni ska göra? Va??!! - säger Bosse. Näää... den går så fint... jag ska inte sälja den!! Men innan sommaren kommer så ska vi åka till Åre det blir mest skidor på platten. Slalom? Nja, det får vi se! 8 Hvad skulle Du göra om Du vann 10 miljoner? Om jag fick 10 miljoner? Då skulle jag nog inte göra något särskilt... näää... Men jag kanske skulle köpa mig en Rolls Royce en sådan där Silver Shadow Cabriolet. Den kostar ca 2,5 miljoner så det blir ju en del pengar kvar.. Jag kanske skulle köpa en större båt då fastän nuvarande är ju faktiskt väldigt fin! Bosse

9 HVem tähvling Känner ni igen racerföraren på bilden? Ledtråd: Ferrarin på bilden är röd. Rätt svar hittar ni,.ja, någonstans i tidningen Här slutar Internet Du har nu kommit till den allra sista sidan på Internet. Vi hoppas du gillade surfningen. Nu är det hög tid att gå ut och leka. Förslag till vad du kan göra utomhus: Gå en sväng. Dvs. använd benen att röra sig runt i terrängen. Kan även kallas att spatsera. Jogga lite. Dvs. att använda benen att röra sig runt i terrängen snabbare än när man går. Om du joggar fort kallas det för att springa. Cykla runt och kolla på den fantastiska naturen i äkta 3D! Stanna cykeln av och till och känn på träden och stenarna. Om det är varmt i vattnet där du bor, kan du ta en simtur. Detta bör du däremot inte göra om du inte kan simma. Då kan du istället göra något som kallas för att bada. Besöka någon du känner. 9

10 Hänt i HVecket Sann berättelse men något modifierad för att inte avslöja individen. Uppgift till tonårselev: Att dokumentera sin praktik På praktiken så fick jag göra olika saker som att kasta soppor och räkna Cola burkar. Sen fick jag måla väggar röd och grön en så tog vi sönder killarnas omklädds rummens bänkar och börja måla vit först för att gröna färgen skulle sitta fast efter vit färgen så måla jag grön färg på alla väggar sen fick jag ju måla röd färg med. Sen fick jag och några killar från skolan haka is det var kul tills en av killarna tog sönder en is pinnen i två delar lite sjuk va? Sen fick vi gå ut och trampa på fotboll planen efter som gräsen hade hoppat ut så vi fick trampa ner det sen fick vi ju äta tårta sen gick vi ju gå hem. Lite oroande angående svenska folkets förmåga att uttrycka sig i tal och skrift / HVem 10

11 Detta recept kommer från Zinkens kök, beläget på Ringvägen. Från Tjejträffen i oktober. Värdinnan Gitte tackar sina gäster för en trevlig afton. 11

12 Efterlyses Min man saknar sitt sovtäcke efter Bussknäppen Inger Gottling Rolf berättar ohvådlig historia Två väninnor var ute på en "tjejkväll", båda lyckligt gifta, trofasta och exemplariska fruar. Denna kväll blev det en aning för många Bacardi Breezer och när de var på väg hem, extremt berusade, blev de kissnödiga och bestämde sig för att smita in på kyrkogården. När den ena av dem var klar insåg hon att hon inte hade något att torka sig med, så hon tog av sig sina trosor och använde dem. Den andra kvinnan hade på sig ett par mycket exklusiva och dyra trosor som hon absolut inte kunde tänka sig att använda. Lyckligtvis hade hon satt sig bredvid en grav sär det låg en vacker krans med ett stort sidenband i, så hon slet loss detta och torkade sig med det När de var klara begav de sig hemåt, berusade och glada i hågen. Nästa dag blev den ena kvinnans man oroad över att hans rara och oskyldiga fru låg kvar i sängen med en ordentlig bakfylla. Han funderade på vad som skett kvällen innan, så han ringer den andra kvinnans man och säger. - Dessa utekvällar måste genast upphöra!... - Jag har börjat misstänka det värsta, i natt kom min fru hem UTAN trosor och hon ligger fortfarande i sängen... - Det är väl ingenting, svarar den andra mannen. - Min fru kom hem med ett kort uppstucket i rumpan, där det stod: FRÅN OSS ALLA PÅ BRANDSTATIONEN, VI KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA DIG. 12

13 På begäran från Temafesten här har ni texten. Hulda-tider Words and music: Per Gessle and Lilli Kursivt = alla, K = tjejerna, K = killarna Hulda-tider - Hej - Hej - Hulda-tider Inledning.4 takter Vers 1. Hulda-tider, (K) Man känner det är nån ting på gång, Hulda-tider Hulda-tider, (T) vi stannar uppe natten lång, Hulda-tider, (K) Snurrar runt på en fest me Hvänner - som lovar - en härli natt! Refr: Hulda-tider - Hej - Hej - Hulda-tider (T) Ge oss Din sångröst, Du får en mick! (oh- oh- oh) (K) Sjung om allt Du vill - för allt Du kan! Hulda-tider - Hej- Hej - Hulda-tider (T) läppar mot micken sjung vad Du kan! (oh- oh- oh) (K) sker i Hulda-tider minsann! (direkt till vers) Vers 2. Hulda-tider (K) rockar, lockar - våt och hes - Hulda-tider Hulda-tider - (T) kom å lek en Hulda-lek, Hulda-tider (K) Lev Ditt liv i en tid som brinner å lockar; Festa i natt! Refr: Hulda-tider - Hej - Hej - Hulda-tider (T) Ge oss Din sångröst, Du får en mick! (oh- oh- oh) (K) Sjung om allt Du vill - för allt Du kan! Hulda-tider - Hej- Hej - Hulda-tider (T) läppar mot micken sjung vad Du kan! (oh- oh- oh) (K) sker i Hulda-tider minsann! (direkt till vers) Huldatider Huldatider...Huldatider, Ta din mikrofon ikväll Refr: Hulda-tider - Hej - Hej - Hulda-tider (T) Ge oss Din sångröst, Du får en mick! (oh- oh- oh) (K) Sjung om allt Du vill - för allt Du kan! Hulda-tider - Hej- Hej - Hulda-tider (T) läppar mot micken sjung vad Du kan! (oh- oh- oh) (K) sker i Hulda-tider minsann! 13

14 Hemma hos-reportage Första paret ut - Presidentparet De första att inbjuda Hvem-redaktionen på en trevlig hemmakväll var förstås Presidenten och hans maka. Detta hände fredagen den 19 augusti Vi anlände precis lagom för att hinna avnjuta en välsmakande välkomstdrink tillsammans med små njutbara minikreationer - typ smörgås, innan det blev kväller. Den omtalade poolen såg lika inbjudande som utmanande denna ljumma sensommarkväll. Den mexikanska grillen var inte upphettad, vilket tydde på art vi i alla fall inte skulle få grillat! Mysfaktorn, slog oss omedelbart; det är tydligt att Presidentparet älskar att avnjuta stunder med varandra under inflytande av den mest uppskattade drycken, nämligen champagne! Presidenten (eller för kvällen uppmärksammad som "Bruksdisponenten" - även tidigare omnämnd av sin fru som "Gotland" och känd som vår generations första "båtflykting" - var vid vårt besök "beväpnad med sin trädgårdsspade") såg avslappnad ut i sina fotriktiga stövlar och det kändes mycket trevligt att få "cruisa omkring" i trädgården, alla tillsammans. Presidentskan - uppvuxen i Karlstad tills hon 12 år gammal flyttade till Stockholm och tre år därefter föll för Christer (då 22 år!!) i en hambo på Fiskartorpet.. - var kvällen och Hvem-redaktionen till ära uppklädd i en vacker balklänning. Vi får veta att vår käre President gjorde lumpen i Norrtälje och att det vid denna tid fanns 19 fik i staden; "Tusse" var absolut det bästa fiket, eftersom man hade de billigaste "ciggen" och som dessutom kunde inköpas styckevis! Vi upptäcker vid vår rundvandring i den hemtrevliga trädgarden en rad inspirerande platser förutom poolområdet; växthuset (Lenas favorittillhåll), mentala rummet (inköpt från Jula och speciellt älskat av Christer), lilla dansbanan - som väcker gamla minnen till liv (Förresten, Christer tyckte att Lena "hade otroligt vackra ögon" den där kvällen på Fiskartorpet, informerar oss en säker kälia), japanska dusch-hörnan, SSS d v s Super Solar Shower och inte minst det älskade "Morning Corner", där dagens första kaffeslurk delas av de stillsamma intrycken från trädgårdens alla välbehag. 14

15 Vi konstaterar under vår vandring att denna familj hinner med mycket, som t ex en av de årliga utmaningarna; potatisskörden - som i intervjuögonblicket naturligtvis redan är bärgad (och själva enas vi om att detta måste vi alla tänka på tills nästa år - den egna färskpotatisen!!). Vi gör ett kort stopp vid "Tredricksröset" och vår Bruksdisponent berättar att det är här som kvarterets whisky-klocka ringer in helgen. Detta sker klockan 6 om fredags-kvällarna under den ljusa och varma tiden på året. Vi enades alla om att denna form av helgskålsringning är både socialt inspirerande och inbjuder till en garanterad framtida grannsämja. Kanske något att tänka på för oss andra? Djurlivet i denna charmerande tradgard, delas mellan vildkaninen, paddan, igelkotten, rådjurs-kid'sen och naturligtvis den berömda Julbocken (som dock gick åt under den beryktade höststormen i början på året...). Christer har - som ni förstått av både smeknamnet som kära hustrun givit honom och på den charmerande dialekten, sitt ursprung på Gotland. Närmare bestämt i Mästerby, som de lärde känner till ligger vid Klintehamn. Eftersom Lena gillar Hannover bättre än Gotland, blev Tumba (??!) på fastlandet deras fortsatta vistelse. Till familjen hör också döttrarna Lisa och Fia, även om de numera är vuxna och inte längre bor hemma. Lisa arbetar för övrigt på Microsoft i Singapore men har varit hemma på sommarbesök med Olivia ("Lilla Grodan") hos mormor och morfar. Fia, som är något yngre, arbetar vid vårt besök också i databranschen. Vid det här laget, har vår förtjusande värdinna tagit av sig sin vackra balklänning och matchande skor för att återgå till verkligheten och de förberedande uppgifterna i köket. Ja, det ar riktigt - hon var ju nu inte helt naken, utan hade förstås efter avklädningen tagit på sig kläder av något ledigare slag - bl a favoritjeansen. Medan delar av Hvemredaktionen filosoferar vidare med vår President, gör OAU och redaktionssekreteraren en snabb tur runt huset. Vi dokumenterar våra fynd med kameran och låter bilderna tala sitt eget språk. Vi avnjuter tillsammans med Presidentparet en ypperlig middag bestående av välsmakande lax, färskpotatis och härliga grönsaker. Den hemlagade såsen väcker omedelbart "jag-vill-genast-hamycket-mer"-tankar hos oss alla och vi bönar att Lena ska sända in receptet till Hvemredaktionen för att stilla alla andras nyfikenhet. 15

16 På frågan "Vad är livskvalitet för er?" får vi ett snabbt och klokt svar: "Att mysa och må gott!" Både Lena och Christer har, som vi alla vet, sina personliga utmaningar inom ramen för ovälkomna sjukdomar - men det kändes ändå bra förr Hvemredaktionen att få ta del av en bit av Presidentsparets vardag och förstå hur allt ibland kan vara. Lena och Christer har en enastående humor och vi förstår att humorn och skratten är en helande bit i deras vardag. Vi har några frågor till, när vi avrundar kvällen över en kaffekopp: Favoritplagget, då?, undrar vi. "Magocken" ("Morgonrocken") - Min vita från Laura Ashley, ropar Lena. Då brister Christer ut; att det är just också hans favoritplagg - nar den är av!! "Men, Christer, då!!" skrattar Lena - och så skrattar vi allihopa. "Christers bästa sida?", frågar vi Lena. Lena funderar en stund och tittar på Christer; "Du är väldigt snäll och skämmer bort mig!! Christer kontrar med att respektfullt säga att det är "Rätt fantastiskt att Lena står ut med mig"! Vi tycker att det känns som de bästa svar vi kan få och flinar därför något när Christer inte hör vad Lena säger då kommer det; "MIN MAN HÖR SA DÅLIGT, SÅ JAG MÅSTE RYTA!!" (ifall att ni undrar..). Redaktionssekreteraren misstanker att vi är flera som känner igenom oss. Det är dags att säga tack och faväl till vårt kära Presidentpar. Kvällen har varit fantastisk och vi har skrattat ofta men också hunnit med att vara allvarsamma. Innan vi går får vi tillfälle att ta det nu så beryktade midjemåttet på vår President. Enligt den senaste vetenskapen, skall midjemåttet på herrar ligga under 102 centimetrar så vår käre President var oerhört lättad när måttbandet visade på 97,5 cm - trots en njutningsfull kväll! 16

17 Temafesten i november Vad var temat? För temafesten 2005 var själva temat länge höljt i dunkel. Hvem-redaktionen försökte upprepade gånger få Festkommittén at försäga sig men utan resultat. Vi hade till och med Paparazzi-fotografer med fjärrmikrofoner smygande i buskarna, men vad var temat? Pusselbitarna började falla på plats när det kom ut mer information via mail och web. Samtliga Huldor som fanns på svensk mark anlände till Harbrostugan på kvällningen den 19:e november. Festkommittén framför här sitt varma tack för den enorma kreativitet och allt arbete som lades ned på de huvudbonader som vi kunde avnjuta under kvällen. Det gäller även den musikalitet, taktkänsla och välljud som alla visade prov på när tema nummer två drogs igång Karaoke Madness! 17

18 18

19 19

20 En reseberättelse utanför Afrikas kust Har avnjutit en stabil frukost med ägg och bacon hmm engelsmännen hade en viss påverkan på kulturen på det här stället. Går nedför en brant backe pust det kommer att bli jobbigt att gå hem till hotellet igen. Tur man är så lätt på foten. Vi kommer ner till affärsgatan. Mycket folk till skillnad från ungdomar är den äldre generationen inte särskilt bra på engelska. Och min portugisiska som är obefintlig. Lilli som kan lite spanska försöker men svaren eller i alla fall hur mycket vi förstår är höljt i dimma. Vi vet att vi ska till en liten stad västerut efter kusten och vi vet vilket nummer det är på bussen. Vi väntar en god stund, men ingen buss. Vi frågar chauffören på nästa buss ok, hoppa ombord. Vi ser motorvägen nere vid kusten medan bussen stånkar uppför och nedför vindlande serpentinvägar uppe i bergen. Vi ska bara ca 2 mil, men det tar en evighet. Chauffören ropar Campainiero vi snubblar av i våra kraftiga vandrarkängor. Från säker källa har vi hört att det är den bästa fotbeklädnaden när man ska vandra här. Trots att det är i januari är det behagligt väder på min skala kortarmat på dagen, tröja på kvällen. Var börjar Levadan? frågar vi på den lokala bensinstationen. Rakt upp genom gågatorna till fotbollsplanen får vi till svar. Hur kan man få plats med en fotbollsplan på dom här branta bergssidorna? undrar jag. Efter svettdroppar, andnöd, pust och 1,5 timme har vi pustat ut på en uteservering och sedan hittar vi vår promenadstig utmed bevattningskanalen. Egentligen är det helt obegripligt att man har kunnat bygga vattenkanaler utmed bergssidorna som kilometer efter kilometer sluttar några grader, så att vattnet lugnt och stilla rinner från toppen av bergsmassiven ner i dalarna. Solen skiner, bedårande utsikt och nu är det plötsligt lätt och behagligt att vandra genom grönskande och blommande buskage, tallskogar och fantastiskt höga och ståtliga ecaulyptusskogar. Vi passerar faktiskt genom ett antal klimatzoner på vår väg uppåt. Vi passerar en glad farbror som hanterar ett antal bassänger. Aha, han pratar inte heller engelska, men dom reglerar antagligen vem som ska få olika mycket vatten. Vi förstår efteråt att här skulle vi ha lämnat Levadan och gått ner i nästa by - men livet leker. Vi tänker inte ett ögonblick på att avsluta vandringen utan fortsätter uppåt. Vi kommer högre upp, landskapet blir mer och mer dramatiskt, men vi litar fullständigt på vår vana guide som vandrat mycket i fjällen. Vid en fors avnjuter vi vår medhavda matsäck. En bonde som säkert kommer från någon av alla de åkerlappar som ligger nedför i branten kommer förbi, men han kan inte heller ett ord engelska. Hmm, konstigt att vi inte ser andra turister. Lilli utbrister kolla, Ikea-blommor! Ståtliga vita kallor växer utmed stigen. Nu kommer vi fram till en korsande väg. Vi ser några hus långt ner till vänster, en by högt upp på andra sidan men vi skulle ju komma till en större by. Har Misia verkligen koll på kartan? Vet vi var vi är? Svaret är nog nej på båda frågorna, men inte en busshållplats så långt ögat når. Vi fortsätter! Nu har vi vandrat många timmar, men höga berg är häftigt. Undrar om vi kommer fram innan det blir mörkt. Nu börjar det bli riktigt brant utmed bergssidan. Egentligen är det bara några buskar som skiljer oss från hundratalsmeter branta stup. Tur att det är lite växtlighet mellan så man inte ser rakt ner. Levadan ringlar vidare. Gänget som vandrar är Misia och Malte, jag och Lilli och ett par andra bekanta Tommy och Gullan. Tommy som går först försvinner bakom en kurva, kommer tillbaka med stora ögon och utbrister OH FYY FAAAN. Nu ser jag vad han menar. Nu fortsätter Levadan inhuggen i bergsidan, så vi har en vattenkanal på ena sidan, kanten att vandra på och ett stup rakt ner i dalen på andra sidan. Misia stelnar, trots nya fina och dyra golfbyxor kastar hon sig ner på alla fyra. 20

21 Hon kryper framåt men handen krampaktigt i Levadakanten samtidigt som hon för allt i världen inte tittar nedåt. Synd jättefin utsikt ner i dalen där vi skymtar några hus kanske 800 meter ner. Vi fortsätter! Vattenfall nedför bergssidan som vi måste korsa. Hur halt är det? Tappar vi fotfästet kommer vi att rutscha ner i dalen. Vi bildar kedja och lyckas ta oss över. Nu börjar alla bli bleka om nosen och vi tittar oroligt på klockan. När blir det mörkt? Funderar på några grottor som vi passerar kommer vi att få övernatta här? Att gå i mörker är inte att tänka på. Kommer runt nästa krök och ser att Levadan går rakt i in i bergssidan - en tunnel. Lilli hade läst om det i guideboken, så hon hade köpt en ficklampa - trots fniss från alla övriga när vi gått i solen nere i staden. Toppen kikar in men ser inte något dagsljus i andra änden! Vi går försiktigt in i tunneln finns det hål man kan ramla ner i? Kommer jag att slå i huvudet? Jag går först med ficklampan, men de som går sist går i mörker. När vi äntligen kommer ut på andra sidan slår duggregent och dimman emot oss. Nu är vi högt upp! Någon kilometer senare ser vi nästa vattenfall vidrigt. Eftersom vi inte har en aning vad som finns länge upp så tar vi det enda raka beslutet VÄND! Rask marsch tillbaka, genom tunneln, Misia går faktiskt med bestämda steg där hon bara för en knapp timme sedan kröp fram. Undrar om hon blundade med ena ögat? Äntligen tillbaka där vi korsade vägen tillbaka i civilisationen. Nåja, vi skymtar som sagt en by högt upp ovanför oss. Nu ska vi knalla rakt upp! Jag som bara vandrat i drygt 5 timmar kan väl inte redan vara trött. Håller på att smälla av. Frågar några människor vi ser. Ingen ung som gammal kan prata engelska, men vänliga är dom. En bonde kommer till och med ut och bjuder på hemmagjort vin. Supermarcado pekar han! Vi fortsätter uppåt mot vad vi gissar är byns affär. Äntligen uppe! Den engelsktalande föreståndaren som nog inte sett så många turister så här långt upp i bergen - och framförallt inte på vintern när det är mycket mer vatten i forsar och bäckar - frågar vilken väg vi gått. Vi förklarar att vi gått två etapper och sedan vänt på andra sidan tunneln i etapp 3. Han utbrister med stora ögon Ah Levada Norte!!! VERY DAN- GEROUS! PEOPLE GET KILLED UP THERE. Jojo vi hade nog gått aningen fel. När går bussen till stan? Svaret är bussen? Hur ska vi nu komma hem? Fem timmars vandring tillbaka eller? Tur att vi har en så söt och charmig guide, så trots alla strapatser kan vi inte göra mer än att fnissa åt eländet. Seven - Eleven släng er i väggen! En Supermarcado av klass ska ha en föreståndare som på lokala det språket förhandlar fram ett bra pris på en sex-personers taxi som åker ända upp hit och sedan kör oss tillbaka till stan. Den prislappen hade vi vid den tidpunkten betalat per person! Supermarcado av klass har också en angränsande bar där man för 40: - Sek kan köpa tre glas vin och tre stadiga whisky för att kurera darriga ben. Jag vet inte om ni varit på Madeira, men det kan verkligen rekommenderas. Trevliga restauranger, behagligt klimat och vacker natur. Men ska ni vandra utmed Levadorna så rekommenderas vandrarkängor tar ni några tuffare alternativ börja högst upp och vandra neråtlåt Misia gå först hon är en rackare på att hålla god fart uppför och hon kommer ALDRIG att ge sig ut på en så här läskig Levada igen. Nedtecknat av Roffe, januari

22 Kamratföreningen Huldas Vänners egna meddelanden Hjärngympa för de som vill Rätt svar i nästa nummer + + -AR och = +A + -VER + ER OCH -RE + + A I nästa nummer av HVem - Ännu ett Hemma hos reportage hos HVem? Spänningen är oliiidliiig!! 22