HÄLSOVÅRDEN I VÄLFÄRDSSAMHÄLLET FINLAND

Transkript

1 HÄLSOVÅRDEN I VÄLFÄRDSSAMHÄLLET FINLAND Yrkeshögskolan Sydväst Utbildningsprogrammet för vård Infoteknik/VT 2004 Fredrika Nabb Mari Österlund

2 INNEHÅLL 1. INLEDNING PUNKTS PROGRAMMET 3. ARBETSMILJÖNS RISKER INOM HÄLSOVÅRDEN 4. EKONOMISKA FAKTORER 5. AVSLUTNING

3

4 1. INLEDNING Som början hade vi som tanke att endast skriva om sjukskrivningar och kombinera 18 punkts programmet med denna information men det visade sig vara komplicerat att hitta tillräckligt mycket material om sjukskrivningar så vi bestämde oss i stället för att skriva en tudelad uppsats där den ena delen sammanställer 18 punkts programmet och den andra delen behandlar faktorer kring sjukskrivningar. Som hjälp har vi använt oss av social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer för den framtida hälso- och sjukvården, STAKES, internet plus annan litteratur PUNKTS PROGRAMMET Arbetsgruppen för tryggande av hälso- och sjukvården i framtiden har gjort en promemoria där 18 rekommendationer för hur befolkningens hälsovård skall utvecklas och förbättras i framtiden uppgjorts. Det som ökar risken för sjukdomar är tobaken, det är alkoholen, det är fetman och det är bristen på motion. Sjukdomarna ökar sedan i sin tur behovet av sjukvårdstjänsterna och för att dessa skall kunna erbjudas förutsätter det att de utvecklas och förbättras hela tiden. År 2001 uppgjorde Statsrådet ett beslut om att skapa folkhälsoprogrammet Hälsa Hälsa 2015 är ett program som utgör en referensram för en förbättrad hälsa inom olika samhällsområden. 18 punkts programmet är en komplettering av Hälsa För att återgå till sjukdomsriskerna, alkoholen är finländarnas allra största hälsoproblem idag. Användningen av rusmedel ökar konstant och man har i promemorian uppskattat ökningen av alkohol till % i och med att begränsningarna för hur mycket alkohol

5 som får hämtas in har avlägsnats och i och med skattesänkningarna. Till rekommendation ett hör därför att den maximala alkoholhalten i genom jäsning tillverkade alkoholdrycker som säljs utanför alkoholbolaget Alko Ab skall sänkas från nuvarande 4,7 %. Sänkningen skulle minska totalkonsumtionen av rusmedel och minska hälsoproblemen orsakade av alkohol. Kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänsterna skall vara samma i hela landet. Hela befolkningen skall ha samma utgångspunkt och alla skall kunna lita på att de får den bästa vården. På grund av jämlikheten är det viktigt med kvalitets- och informationssystem. De elektroniska programmen möjliggör en snabb och effektiv kommunikation instanser emellan och patienten garanteras en god vård. Grunden för produktion och dokumentering av hälso- och sjukvårdstjänsterna, för utveckling av serviceprocesserna, för ledning och uppföljning av serviceprocesserna är en bra informationsförvaltning. Idag läggs ännu för mycket tid ned på att informationssökning, kopiering och informationsöverföring trots att de flesta patientjournaler redan finns i elektronisk form. Vården fördröjs om informationen man letar efter inte kan hittas och nya undersökningar och laboratorieprov måste tas, det kan leda till komplikationer och ibland också misstag. Det viktigaste med informationssystemen är att de är kompatibla. De kompatibla baslösningarna mellan olika instanser regioner emellan skall skötas på riksnivå. Rekommendation två behandlar vårdbehovet och tiden för detta. Som mål har uppgjorts att patienten skall få vård inom tre till sex månader. Tiden har noggrannare fastställts i de nationella vårdrekommendationerna. Dock finns det, tyvärr, brister i kvaliteten trots att vi lever i ett så litet land. Den största kvalitetsbristen är att den vårdande enheten ofta inte ger/ger inte tillräckligt snabbt sin respons till den remitterande enheten. Man räknar med att 2-5 % av köande patienter tvingas vänta för länge på vård. Årligen stiger de extra kostnaderna för överlappade undersökningar och onödigt laboratoriearbete till över 200 miljoner euro. Andra brister i kvaliteten är fortbildningen för de anställda inom hälso- och sjukvården. Den lagstiftade skyldigheten att ordna fortbildning inom social- och hälsovården slopades i början av talet. Med dagens stora personalbrister leder det t.ex. till att

6 läkare inte får vikarier och kan på så sätt inte delta i fortbildning. År 2001 hade primärvården ca 3000 läkare för lite medan motsvarande siffra för specialsjukvården var 600. Största problemen finns inom radiologin, psykiatrin, anestesiologin, ögonsjukdomarna och vissa sjukdomar inom kirurgin. Svårast är situationen inom primärvården och ett tydligt tecken på det är att vissa hälsocentraler inte har en enda tjänstgörande läkare. För att lindra läkarbristen bör man stäva efter en utökad utbildning och bättre arbetsförhållanden. För att förbättra situationen för primärvårdens del har undervisningsministeriet justerat läkarutbildningen så att de blivande läkarna nu tjänstgör en längre tid vid hälsocentralerna än förut. Detta uppskattas ge hälsocentralerna ca nya läkare. På grund av att den gamla kunskapen hela tiden förnyas har social- och hälsovårdsministeriet i samråd med undervisningsministeriet, Finlands kommunförbund och arbetsmarknadsorganisationerna uppgjort minimirekommendationer gällande fortbildningen. Idag skall 3-10 dagar per år reserveras för fortbildning. Kostnaderna för denna fortbildning stiger till 40 miljoner euro per år. Ett flertal undersökningar och hälso- och sjukvårdens verksamhetsområden antyder att innehållet i hälso- och sjukvårdsutbildningen i yrkeshögskolorna och de nyutexaminerades kunskaper inte motsvarar behovet i arbetslivet. I och med denna information har undervisningsministeriet bedömt att läroplanerna bör förnyas. Till exempel medicinska ämnen och undervisning som kräver närvaro av de studerande kommer att höjas medan vårdvetenskap kan avskiljas som egna studieveckor. Rekommendation 12, de medicinska fakulteterna ökar intagningen av studeranden och yrkeshögskolorna fortsätter att anpassa de teoretiska studierna med det praktiska arbetslivet. Specialiseringsstudierna bör också utökas. För att återgå till arbetslivet så är det mycket viktigt med välutbildad och motiverad personal som styrs av en kunnig ledare. Problemen enligt promemorian i ledarskapsutbildningen är att personer utan tillräcklig erfarenhet eller personer med otillräcklig utbildning i ledarskap väljs. Till exempel ledande läkare koncentrerar sig

7 mera på det kliniska arbetet och ledandet av personalen blir bristfälligt. Läkarbristen försvårar också ledandet. För läkare som avlagt specialläkarexamen bör utbildningens längd vara 40 studieveckor och för personer som avlagt yrkeshögskoleexamen 60 studieveckor. Hälso- och sjukvården finansieras av kommunerna, staten, arbetsgivarna, Folkpensionsanstalten och hushållen. Penningautomatföreningen ger också bidrag till till exempel rehabiliteringsverksamhet. Totala utgifterna för rehabiliteringsverksamheten år 2000 var 7, 2 miljarder mark medan de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården var 51,8 miljarder mark. Av denna summa finansierades 17,6 % av staten, 42,2 % av kommunerna, 15,4 % av FPA, 20,6 % av hushållen och 4,3 % kom från privat finansiering. Vad som kommer att höja kostnaderna för hälso- och sjukvården i Finland är det faktum att antalet personer över 65 år kommer att fram till år 2010 stiga med ca 15 % och antalet personer över 80 år med ca 24 %. Andra kostnadshöjande faktorer är läkemedelsersättningarna som fram till år 2006 väntas stiga med en miljard euro. Kostnaderna för företagshälsovården, sjukpenningen, reseersättningarna och tandläkararvodena har också ökat. Men denna höjning av utgifterna kommer att, åtminstone i viss mån, kompenseras av att den finska befolkningens hälsotillstånd och funktionsförmåga förbättras, detta tack vare en bra rehabilitering. Utvecklingen av levnadsförhållandena kommer också att minska behovet av sjukvårdstjänster på lång sikt. Mera resurser behövs inom missbrukarvården, öppna mentalvården, inom cancersjukdomar, ortopedi, kardiologi, ögonsjukdomar och inom primärvården. Tilläggsresurserna uppskattas stiga till ca 175 miljoner euro och inom äldrevården till 170 miljoner euro. Förutom dessa tilläggsbehov behövs mera pengar också till reparationer, renoveringar och ombyggningar. I promemorian uppskattades tilläggskostnaderna per år som under åren kommer att förorsakas av den ökade medelåldern. Inom den specialiserade sjukvården stiger utgifterna med 23 miljoner liksom också för primärvården, andelen för

8 äldrevården är 26 miljoner, sjukpenningens 14 miljoner och de övrigas andel ökar med 10 miljoner. Den sammanlagda ökningen stiger till ca 95 miljoner per år. Det finns inga garantier för att folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 och 18 punkts programmet kommer att uppfyllas precis så som Statsrådet och arbetsgruppen för tryggande av hälso- och sjukvården i framtiden har tänkt, men på grund av att det finns dylika utvecklingsprogram finnas det också ett sätt att förändra och förbättra människors hälsa. Det finns inga garantier för att folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 och 18 punkts programmet kommer att uppfyllas precis som Statsrådet och arbetsgruppen för tryggande av hälso- och sjukvården i framtiden har tänkt men på grund av att det finns dylika utvecklingsprogram finns det också ett sätt att förändra och förbättra människors hälsa. Hälsan är långt beroende av olika faktorer som till exempel omgivningen, förändrade förhållanden och naturligtvis personens eget sätt att leva i fråga om till exempel alkohol och motion och så vidare. De dagliga aktiviteterna spelar en stor roll liksom också de närståendes stöd kontra krav. En trygghet är dock att bo i välfärdsstaten Finland och veta att man får hjälp om man behöver och då man behöver det och att vården är förstaklassig och kompatibel. 3. ARBETSMILJÖNS RISKER INOM HÄLSOVÅRDEN Om man valt att arbeta inom hälsovården kommer man att, redan genom att utföra sina dagliga arbetsuppgifter, utsätta sig själv för vissa risker. Inom vissa områden i hälsovården krävs det både psykisk och fysisk styrka för att orka med sitt arbete. Som sjukskötare kan man arbeta på olika avdelningar och beroende på avdelning utsätts man för vissa risker. Om man exempelvis arbetar på en bäddavdelning händer det snabbt att man lyfter mer än man orkar och på så sätt skadar sin rygg. Detta kan, om man har otur, leda till mycket långvariga sjukskrivningar. Man kan även som sjukskötare arbeta på en intensivavdelning. Där kan man se mycket obehagliga saker

9 och det kan hända att det leder till psykiska problem, vilka i sin tur kan leda till sjukskrivningar. De ovan nämnda risker är risker man kan tänka sig till men det finns även risker inom vårdyrket man inte tänker på lika mycket fastän de inte alls är mindre farliga eller ovanliga. Man bara inte kommer att tänka på dem i första taget. Det finns bland annat flere olika psykiska belastningsfaktorer i en sjukskötares arbete. En sjukskötare är till viss mån ansvarig över andra människors liv. Det betyder att hon skall kunna en massa saker, veta vad hon gör och hur hon skall göra det. Detta kan orsaka mycket stress vilket i sin tur kan leda till andra allvarliga sjukdomar och dessa kan i värsta fall orsaka att vårdaren gör vårdmisstag. Sjukskrivningar på grund av psykiska problem är minst lika viktiga som de på grund av fysiska problem och bör därför kommas ihåg. Buller kan orsaka hörselskador av olika grad. Buller förekommer kanske inte så ofta på sjukhus men till exempel i ambulansen utsätts vårdpersonalen tämligt ofta för oljud. Ambulanssirenerna kan möjligtvis orsaka till exempel tinnitus om ljudnivån överstiger 85 db(a). Om skador på hörseln uppkommer kan det orsaka exempelvis koncentrationsstörningar som stör arbetet. Även belysningen kan orsaka skada. Synen kan försämras om inte belysningen på arbetsplatsen är tillräcklig utan ögonen måste ständigt ansträngas. Även om belysningen är för riklig och bländande kan den förorsaka ögonproblem. I värsta fall kan belysningen leda till att sjukvårdspersonalen inte kan göra sitt arbete som de borde. Temperaturen och ventilationen i arbetsutrymmen är ytterst viktiga, åtminstone om man har hand om starka och skadliga ämnen. Även vanliga ämnen inom sjukvården, så som handdesinfektionsmedel, kan då det avdunstar orsaka huvudvärk och illamående om man ständigt andas in dem. Strålningsrisken på sjukhus är relevant åtminstone åt till exempel röntgenskötarna. Engångsstrålning är inte i sig så hemskt farligt men vid fortgående utsättning av strålning ökar risken för en mängd sjukdomar, bland annat cancer. Det finns olika

10 strålning och det påverkar alla mer eller mindre människokroppen. Joniserad strålning används i röntgenapparatur. Icke-joniserad strålning är kortvarig och påverkar via värme djupt liggande vävnader. I diatermiska apparater utnyttjas elektricitetens förmågor. Ultra violett strålning används för att till exempel rengöra instrument och inom tandvården. Med infraröd strålning behandlas exempelvis kroppsytan. Laserstrålning utnyttjas vid exempelvis borttagning av tumörer och inom ögonkirurgin. Ingen strålning är helt ofarlig, däremot kan alla former av strålning orsaka allvarliga skador. Som redan nämndes kan desinfektionsmedlens ångor orsaka problem. Så gott som alla kemiska ämnen kan orsaka skada på ett eller annat sätt. I många av kemiska medel finns det något ämne som är åtminstone lite irriterande om det direkt kommer i kontakt med till exempel huden eller i synnerhet slemhinnor. En del ämnen är mer eller mindre irriterande än andra, en del människor reagerar mera på en del ämnen medan andra inte reagerar över huvud taget. Kemiska medel kan förorsaka utslag på huden, förstör balansen mellan alkaliska och sura ämnen eller till och med fräta sönder huden och slemhinnorna och orsaka sårnader. Inom sjukvården används många olika kemiska medel: tvätt- och rengöringsmedel, steriliserings- och desinfektionsmedel, narkosmedel, läkemedel och så vidare. Det finns alltså oändligt med risker inom sjukvården som kan leda till sjukskrivningar vilket gör att det troligen sjukskrivs en stor del av sjukvårdspersonalen varje år. Man försöker hela tiden förbättra skyddet för vårdpersonalen men oberoende hur mycket skydd man bygger upp kommer riskerna aldrig helt att försvinna. Detta gör att det även i fortsättningen troligen kommer att sjukskrivas många inom vårdbranschen. 4. EKONOMISKA FAKTORER Socialväsendet i Finland har en sjukdoms och hälso -grupp som har hand om sociala stöd för medborgare som på grund av sjukdom eller frånvaro av hälsa inte kan delta i dagligt arbete och som endera tillfälligt eller fortgående måste besöka läkare på grund av sin sjukdom.

11 År 2000 var sjukdoms och hälso -gruppens utgifter 7,6 miljarder euro, vilket var 440 miljoner mer än år År 2000 betalade sjukdoms och hälso -gruppen ut 1,5 miljarder euro som utkomststöd. Största delen av det innehöll arbetsgivarens betalda lön för sjukledigheten och sjukförsäkringens dagpenning. Sjukförsäkringens dagpenning betalas åt åriga personer, vilka på grund av sjukdom inte är kapabla att göra sitt vanliga eller något motsvarande arbete. För att dagpenningen skall utbetalas förutsätter det att arbetstagaren har varit i tjänst minst tre månader före arbetsoförmågan inträffat. Dagpenningen betalas på grund av sjukdom för högst 300 vardagar. Självrisk är nio dagar från första sjukdomsdagen. Dagpenningen utgör cirka 70 % av lönen. År 2000 betalades 494 miljoner euro som sjukförsäkringens dagpenning. Vid olycksfall betalar olycksfallsförsäkringen ut dagpenning åt arbetstagaren på basen av olyckan. Olycksfallsförsäkringen täcker olyckor som hänt arbetstagaren på arbetet eller inom uppgifter vilka tillhör arbetsuppgifterna, inklusive olyckor som händer på arbetsvägen. Förutsättningen är dock att arbetsodugligheten skall vara minst tre på varandra följande dagar efter olycksdagen. Om arbetsodugligheten varar fyra veckor är dagpenningen lika stor som sjukledighetslönen skulle vara för motsvarande tid. Olycksfalls dagpenning kan fås för högst ett års tid. År 2000 betalades 112 miljoner ut som olycksfallsförsäkringens dagpeng. Enligt arbetsavtalslagen skall arbetsgivaren betala full lön för sjukledigheten som varar sju dagar efter insjukningsdagen. År 2000 uppskattas arbetsgivarnas lönebetalning för sjukledigheter stiga till 891 miljoner euro. Sjukförsäkringen täcker även en del av sjukdomens vårdkostnader. År 2000 täckte sjukförsäkringen 60 % av läkararvode och 75 % av undersöknings- och vårdkostnaderna. Av receptmedicinerna täckets 50 % av kostnaden som översteg 8,4 euro. I vissa läkemedel, för långtidssjukdomar och svårt botade sjukdomar, var självrisken 4,2 euro och sjukförsäkringen täckte 75 eller 100 % av den överstigande delen. Även rese- och övernattningskostnader täcktes av sjukförsäkringen om resekostnaderna översteg 7,6 euro per resan åt ena hållet. Övernattningspenningen var

12 högst 20,2 euro per dygn. Sjukförsäkringen betalade år miljoner euro för vårdkostnader. Sjukpension kan utbetalas som egentlig sjukpension och som individuell sjukpension. För att en arbetstagare skall ha rätt till sjukpension skall hennes arbetsoduglighet vara minst ett år. Som arbetsoduglig räknas en person som på grund av sjukdom eller utvecklingsstörning inte kan utföra vardagliga arbetsuppgifter eller uppgifter som närmast kan likna dessa. År 2000 utbetalades ungefär 2,4 miljarder euro för egentliga sjukpensioner. Ovan nämnda ersättningar är inte de ända social- och hälsovårdsväsendet betalar ut. Som medborgare kan man ansöka om de flesta tänkbara stöd vad gäller sjukledighet, sjukdomar och rehabilitering. 5. AVSLUTNING I vår uppsats framkommer allmänna riktlinjer om hälso- och sjukvården i Finland och statistik över utgifter för staten som orsakas av sjukskrivningar och hälsoproblem uppkomna på arbetsplatsen. Fastän arbetet inte blev som vi först planerade är vi ändå nöjda med resultatet och med informationen vi lyckats hitta och framföra i vår uppsats. Källor: Arbetarskyddshandledning för hälsovården Helsingfors: Arbetarskyddscentralen Sosiaali- ja terveysmenot Saarijärvi: Gummerus kirjapaino OY Arbetsgruppen för tryggande av hälso- och sjukvården i framtiden Promemoria Hämtad Tillgänglig www: