Naturabedömning för delgeneralplanen för Ålön 2013 Mustfinnträsket Pettebyviken Pargas kalkområden

Transkript

1 (Översättning) Naturabedömning för delgeneralplanen för Ålön 2013 Mustfinnträsket Pettebyviken Pargas kalkområden PARGAS STAD Liina Salonen 2013

2 Innehållsförteckning 1. Bakgrund till bedömningen Materialet och metoderna... 2 Materialet... 2 Terrängarbetena... 3 Osäkerhetsfaktorer Beskrivning av planen... 6 Övriga projekt och planer som kan ha samverkanseffekter... 7 Planens allmänna konsekvenser Mustfinnträsket (FI )... 8 Beskrivning av naturförhållandena i Naturaområdet... 8 Influensområdet för planen Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Pettebyviken (FI ) Beskrivning av naturförhållandena i Naturaområdet Influensområdet för planen Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Pargas kalkområden (FI ) Beskrivning av naturförhållandena i Naturaområdet Influensområdet för planen Strandängsudden, Kalkudden och Ontala Beskrivning av naturförhållandena Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Stornäset i Petteby Beskrivning av naturförhållandena Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Lillnäset Beskrivning av naturförhållandena... 28

3 Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Hyvilemp, Simonby och Kalkbacken Beskrivning av naturförhållandena Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Stormossen-Gropen Beskrivning av naturförhållandena Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse Om uppföljningen TACK! KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR... 39

4 Naturabedömning för delgeneralplanen för Ålön 2013 Mustfinnträsket, Pettebyviken och Pargas kalkområden 1. Bakgrund till bedömningen Konsekvenserna för Naturaområdena har bedömts i samband med uppgörandet av delgeneralplanen för Ålön i Pargas. Bedömningen omfattade Naturaområdena Mustfinnträsket (FI ), Pettebyviken (FI ) och Pargas kalkområden (FI ). Generalplanen för Ålön har varit under arbete redan under en längre tid, planläggningen inleddes redan på 1990-talet och arbetet fortsatte under Stadsfullmäktige godkände planen Åbo förvaltningsdomstol upphävde fullmäktiges beslut eftersom den ansåg att staden borde ha framlagt förslaget offentligt på nytt och att de utredningar som planen grundade sig på inte till alla delar var tillräckliga. Planen togs på nytt till beredning och det nya planutkastet godkändes i stadsfullmäktige Utkastet till delgeneralplan var framlagt och det kompletterade förslaget (Pargas stad 2012, 2013). EU strävar efter att trygga naturens mångfald i Europa med hjälp av Natura 2000-nätverket. I Finland har man tagit upp områden i Naturanätverket utifrån det s.k. fågeldirektivet (SPA-områden, direktiv 79/409/EEG) och det s.k. habitatdirektivet (SCI-områden, direktiv 92/43/EEG). Syftet med Naturanätverket är att uppnå en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer och arter av gemenskapsintresse. Enligt 5 i naturvårdslagen är skyddsnivån för en naturtyp [ ] gynnsam då dess naturliga utbredningsområde och totala areal räcker till för att på sikt trygga att naturtypen och ekosystemets struktur och funktion bibehålls samt då skyddsnivån för de arter som är karakteristiska för naturtypen är gynnsam. Skyddsnivån för en art är gynnsam då arten på sikt kan bibehålla sin livskraft i sin naturliga omgivning." Om ett projekt eller en plan har sådana konsekvenser som sannolikt försämrar naturvärdena i ett Naturområde, bör dessa konsekvenser bedömas. I 65 i 10 kap. i naturvårdslagen ( /1587) konstateras följande: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden i ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, för vars skydd området har införlivats eller

5 2 avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Detsamma gäller ett sådant projekt eller en sådan plan utanför området som sannolikt har betydande skadliga verkningar som når området. Den ovan avsedda bedömningen av verkningarna kan också utföras som en del av det bedömningsförfarande som avses i 2 kap. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994). Planerna eller projekten får med andra ord inte betydligt försämra de naturvärden för vars skydd området har införlivats i Naturanätverket. Detsamma gäller även områden utanför ett Naturaområde, om de skadliga verkningarna sannolikt når Naturaområdet. För Ålön i Pargas håller man på att utarbeta en delgeneralplan som är en sådan plan som sannolikt har verkningar som når Naturaområdena på ett sätt som avses ovan. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland konstaterade i sitt utlåtande av (VARELY/318/07.01/2013) att det behövs en bedömning eftersom planen med största sannolikhet kommer att ha verkningar på naturvärdena i Naturaområdena. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland konstaterade att den Naturabedömning som gjordes 2003 inte uppfyller de ändrade kraven som gäller nu, dessutom har det gjorts ändringar i planen efter bedömningen och uppdaterade uppgifter om naturen saknas. 2. Materialet och metoderna Materialet Denna bedömning utgår från tidigare uppgifter om naturvärden i Naturaområdena. Det har tidigare gjorts flera naturutredningar och -inventeringar för Ålöområdet i Pargas. I närings-, trafik- och miljöcentralens arkiv finns kring 40 utredningar som omfattar den tidigare kommunen Pargas stad (Tapio Saari, skriftlig information 2013). Finska hushållningssällskapet gjorde på 1970-talet en omfattande naturinventering som publicerades Naturinventeringen utvidgades 1990 och tillståndet granskades i de objekt som man redan kände till då (Lampolahti & Lampolahti). Det har även gjorts naturutredningar bl.a. på och 2000-talen (Pettersson 1998, Mustonen 2000) och på Ålön har det gjorts flera inventeringar över växtligheten, fågellivet (t.ex. Salo m.fl. 2000) och insekter (t.ex. Nupponen m.fl. 2013). Med anledning av delgeneralplanen för Ålön gjordes det 2003 en bedömning av konsekvenserna för Naturaområdena (Huovila 2003).

6 3 Inom projektet Velho (det regionala och lokala genomförandet av vatten- och naturvård i vattendragsområden i Sydvästra Finland) som administreras av närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland har det utarbetats en skötsel- och användningsplan för Mustfinnträskets Naturaområde. Inom projektet har man samlat ihop tillgänglig information och gjort flera utredningar där uppgifter om fåglar, åkergrodor, trollsländor och växter samt om naturtyperna enligt Natura har kontrollerats och kompletterats. Det har även bedrivits provfiske och vattenståndet har följts upp (Perkonoja & Salmi 2013). Från närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland har man även fått tidigare samlade uppgifter om naturen, såsom datablanketter för Natura 2000 och uppgifter om hotade arter. Från Forststyrelsen har man fått material som samlats in från inventeringar på privata naturskyddsområden. På miljöförvaltningens webbsidor har det funnits allmän information om Naturaområden. Även om webbsidorna har uppdaterats 2013, kan uppgifterna om naturen vid de enskilda objekten vara av äldre datum. Sakkunnighjälp har tillhandahållits av bl.a. Seppo Huhtinen och Jukka Vauras (svampar) på Åbo universitets växtmuseum, Kimmo Syrjänen (mossor) på Finlands miljöcentral och Päivi Sirkiä (fåglar) på Åbo universitets ekologiska avdelning. Hotförklaringen av arterna har bedömts 2010 (Rassi m.fl.) och hotförklaringen av naturtyperna 2008 (Raunio m.fl.). I texten har klassificeringen av hotade arter och naturtyper märkts ut inom parentes. Hotade arter klassificeras som akut hotade (CR), starkt hotade (EN) och sårbara (VU). Nära hotade arter (NT) är sådana vars förekomster har gått tillbaka eller som i sig är så sällsynta att även slumpmässiga faktorer kan påverka deras fortbestånd. Hotade arter kan även vara arter som enligt naturvårdsförordningen kräver särskilt skydd. Hotet om att arter som kräver särskilt skydd utrotas helt är uppenbart och det är förbjudet att förstöra eller försämra livsmiljöer som är viktiga för arternas fortbestånd. I granskningen av kartmaterialet har programmen Web Map och MapInfo Professional 6.5 använts. Det skapades bl.a. en buffertzon på 200 meter kring Naturaområdena och antalet byggplatser inom denna buffertzon sågs över. Terrängarbetena I samband med att naturutredningen för delgeneralplanen för Ålön utarbetades gjordes fältbesök i terrängen 5.7, 11.7, 29.7 och Därtill kartlades terrängen i Mustfinnträskets område, Pargas kalkområden och Pettebyviken och GPS-mätningar gjordes Syftet med fältbesöken var att få en tillräckligt omfattande bild över naturen, miljön, markanvändningsformerna och topografin i området. Fältbesöken gjordes till de byggplatser som

7 4 gränsade till ett Naturaområde eller var i dess omedelbara närhet (högst cirka 200 meter från Naturaområdet). Därtill medverkade överinspektören Leena Lehtomaa från naturvårdsenheten på närings-, trafikoch miljöcentralen i Egentliga Finland i förhandlingar och i ett fältbesök Bedömningen av konsekvenserna för Naturaområdena har gjorts av FM (biolog) Liina Salonen. Osäkerhetsfaktorer En del av objekten besöktes i terrängen så sent som i oktober. Tidpunkten för terrängarbetena var relativt sen, men hösten var varmare än vanligt och det kunde ännu göras tillräckliga observationer av växtligheten och terrängen. Det är omöjligt att bedöma alla konsekvenser, t.ex. för arter och populationer som inte har undersökts i så stor utsträckning och det är också omöjligt att bedöma hur dessa arter anpassar sig till ändringar eftersom det tillsvidare inte finns tillräckligt med fakta om det.

8 5 Karta 1. Området för delgeneralplanen för Ålön och Naturaområdena samt andra naturobjekt. Kartutdrag ur beskrivningen av delgeneralplanen för Ålön..

9 6 3. Beskrivning av planen Arealen för området för delgeneralplanen för Ålön är cirka 93 km 2, avståndet mellan den västligaste och den östligaste punkten är 15,7 km och från syd till norr är avståndet som störst cirka 9,3 km. Arealen för Ålön är 70 km 2 (Perkonoja & Salmi 2013) och Ålön har för tillfället 930 invånare. Befolkningen har ökat redan under en längre tid, vilket har utökat behovet att planlägga området (Pargas stad 2012, 2013). Inom planområdet finns sammanlagt byggplatser, av vilka 974 är bebyggda och 429 obebyggda. Inom strandzonen (0 200 m från stranden) finns 543 bebyggda och 106 obebyggda tomter. Det har anvisats obebyggda byggplatser i områden i omedelbar närhet av Naturaområdena, men endast i Stormossen-Gropen ligger byggplatsen delvis inom Naturaområdet (Pargas stad 2012, 2013). De bebyggda platserna har märkts ut i plankartan med svarta punkter och de obebyggda med svarta cirklar. Vid sidan av byggplatser har största delen av områdena i anslutning till Naturaområdena planlagts som jord- och skogsbruksområde, jordbruksområde och landskapsmässigt värdefullt åkerområde. I planbeskrivningen konstateras att planen kommer att verkställas i egen takt under en längre tidsperiod på grund av planområdets stora areal och det är möjligt att en del av byggplatserna aldrig kommer att bebyggas (Pargas stad 2012, 2013). Naturaområdena märks ut i planen med beteckningen nat, Området ingår i det av statsrådet föreslagna Natura 2000-nätverket. Området är avsett att bli genomfört med stöd av naturvårdslagen. Därtill anvisas områdena som naturskyddsområden genom beteckningen "SL-1", Område som ingår i Natura 2000-nätverket och/eller i skyddsprogrammet för fågelvatten, skyddsprogrammet för gamla skogar, skyddsprogrammet för lundar eller METSO-programmet. Området är avsett att skyddas med stöd av naturvårdslagen. De Naturaområden som undersöks i denna bedömning ingår i området för delgeneralplanen för Ålön, östra delen av Stormossen-Gropen som utgör en del av Pargas kalkområden ligger utanför planområdet. I denna bedömning granskas dock konsekvenserna av planen på hela Stormossen- Gropens Naturaområde. Det har inte anvisats obebyggda byggplatser innanför gränserna för Naturaområdena, men det finns byggplatser i närheten av och på vissa ställen alldeles invid gränsen till Naturaområdena. På ett ställe i Stormossen-Gropen anvisas en ny byggplats delvis innanför Naturaområdet.

10 7 Övriga projekt och planer som kan ha samverkanseffekter Vid bedömning av konsekvenserna bör man även beakta andra gällande, planerade eller godkända projekt och planer som kan ha samverkanseffekter på Naturaområdena. För Mustfinnträskets Naturaområde har man uppgjort en skötsel- och användningsplan, i vilken det föreslås som skötselåtgärder för området bl.a. bete, slåtter av vassen, röjning, höjning av vattenståndet, avlägsnande av vattenvegetation, vårdfiske, jakt på små rovdjur och anläggande av våtmarker. I skötsel- och användningsplanen ges en bedömning om vilken verkan de planerade åtgärderna har på Naturaområdet och åtgärderna har konstaterats bevara och höja naturvärdena (Perkonoja & Salmi 2013). Pettebyviken är den del av Pargas stads sötvattenbassäng som Pargas Vatten Ab tar råvatten ifrån. Bassängen dämdes upp till en sötvattenbassäng 1968, men användningsändamålet för sötvattenbassängen håller nu på att ändras då Pargas stad börjar använda konstgjort grundvatten från Virttaankangas. Matarlinjen beräknas bli klar under Pargas Vatten Ab har följt upp vattenkvaliteten i sötvattenbassängen, det har avlägsnats årligen biomassa från sötvattenbassängen och därtill pumpas det syre i bassängen på tre olika punkter året runt. Det har även slagits vass och avlägsnats vattenvegetation under 2 3 månader om året. Företaget Big Bisam har avlägsnat biomassa under och före det svarade Pargas Vatten Ab för arbetet. Det har tagits cirka m 3 råvatten från bassängen årligen och med vattnet avlägsnas även stora mängder av organiskt material (Mika Laaksonen, Pargas Vatten Ab, och Rickard Järvinen, Big Bisam, muntlig information 2013). I och med att användningen av sötvattenbassängen ändras genomförs dessa skötselåtgärder inte längre. Andra beaktansvärda planer eller projekt är inte aktuella eller i planerna enligt miljöavdelningen vid Pargas stad (Carl-Sture Österman, muntlig information 2013). Planens allmänna konsekvenser En verkställd plan skulle öka byggandet av både fritidsbostäder och permanenta bostäder i området. Byggandet skulle ske utanför Naturaområdena, men visserligen i närheten av dem och på deras avrinningsområden. Direkta konsekvenser av byggandet är bl.a. försvinnandet av naturtyper och arter som förekommer på byggplatsen. Även byggandet av infrastrukturen, såsom väg- och elanslutningar, har

11 8 motsvarande konsekvenser och även vatten- och avloppssystemen kräver en del jordbearbetning och grävarbeten. Buller och andra störande verkningar kommer sannolikt att öka temporärt under byggtiden och permanent i och med att trafiken ökar. Trafiken ökar även andelen partikelutsläpp. Bara det att det bor människor i ett område ökar alltid i viss mån buller och trafik i området; husdjur, såsom katter och hundar, som rör sig utan koppel i fågelområden kan medföra betydande skada t.ex. under häckningstiden. Som en följd av muddringsarbeten vid stränderna kan olika naturtyper och livsmiljöer för arter som bör skyddas försvinna. Muddringen gör vattnet grumligt i varje fall för en tid, lösgör näringsämnen och bidrar därmed till eutrofiering och utifrån tidpunkten för muddringen kan arbetet även orsaka betydande störning för fågellivet i området. Också deponeringen av muddringsmassor kan ha förändringar i livsmiljöer och eutrofiering som följd. Byggandet vid stränderna kan även öka trafiken till sjöss vid sidan av trafiken på land och även denna ökning av trafiken kan medföra betydande störningar för fågellivet. Byggandet kan ha konsekvenser för vattenhushållningen, t.ex. då antalet och placeringen av diken ändras. Eutrofierande avrinning är en betydande hotfaktor för flera naturtyper (Raunio m.fl. 2008). Byggnader, gårdar och vägar som leder till husen splittrar landskapet så att de redan från tidigare små och avskilda livsmiljöerna och populationerna kan isolera sig från varandra. Även de ekologiska korridorerna kan avbrytas eller försvinna helt. Även kanteffekten ökar som en följd av att området bebyggs och landskapet bearbetas. 4. Mustfinnträsket (FI ) Beskrivning av naturförhållandena i Naturaområdet Mustfinnträskets Naturaområde är 113 ha till arealen och området består av tre eutrofierade träsk med grunt vatten. Mustfinnträsket ingår i Naturanätverket med stöd av habitatdirektivet (SCI) och fågeldirektivet (SPA). På grund av att vattenståndet sänktes på talen i de tre träsken i Naturaområdet, Mustfinnträsket, Lampisträsket och Gräggböleträsket, är vattnet grunt och träsken eutrofierade. Arealen för öppet vatten har minskat avsevärt sedan 1930-talet. I och med eutrofieringen och

12 9 sänkningen av vattenståndet håller träsken på att växa igen och vassen ökar. Vattnet i alla tre träsk är mycket grunt, djupet är i genomsnitt 0,3 1 meter och även som djupast är vattnet i Lampisträsket bara cirka 2 meter djupt (Perkonoja & Salmi 2013). Största delen av naturtyperna enligt habitatdirektivet är naturligt eutrofa sjöar (39,5 ha), därtill finns det öppna svagt välvda mossar, fattigkärr, intermediära kärr och gungflyn (39,1 ha), örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ (19,4 ha), lövsumpskogar av fennoskandisk typ (8,6 ha) och högörtsängar (0,4 ha). Av hotade arter har det påträffats knottblomster som är en starkt hotad art som kräver särskilt skydd. Av nära hotade arter förekommer i området åtminstone styvnate (Perkonoja & Salmi 2013). Fågellivet i träsken är rikt och under 2011 häckade 51 fågelarter i området. Av de fåglar som tas upp i bilaga I till fågeldirektivet träffas i området sångsvan, svarthakedopping (VU), brun kärrhök, småfläckig sumphöna (NT), trana, grönbena, fisktärna, silvertärna, skräntärna (NT), gråspett, spillkråka, törnskata och mindre flugsnappare. Hotade arter i området är vigg (VU) och brunand (VU) samt trastsångare (VU) som har en liten population och ställer stora krav på livsmiljön. I området häckar även bl.a. lärkfalk och gråhäger. I området förekommer även en hotad art som endast markägarna och andra intressenter kan få närmare uppgifter om. Årligen rastar vid sidan av de redan nämnda fåglarna även följande hotade och sårbara arter i området: stjärtand, bivråk, backsvala, gulärla och den starkt hotade brushanen. Flyttfåglar som förekommer regelbundet i området är tornfalk, rödbena och skogsduva. Antalet häckande vattenfåglar har minskat avsevärt sedan 1960-talet. Som orsak till minskningen nämns förändringar i markanvändningen och växtligheten samt syrebristen som sannolikt har påverkat bottenfaunan (datablanketter för Natura, Perkonoja & Salmi 2013, miljöförvaltningens nätpublikation 2013). Förekomsten av olika trollsländor kartlades i området sommaren 2012 och då hittade man 13 vanliga trollsländearter. Inga av arterna var vare sig hotade eller ingick i direktivet. I alla träsk förekommer även åkergroda som ingår i bilaga IV(a) till habitatdirektivet (Perkonoja & Salmi 2013). Utöver Naturanätverket ingår områdena även i skyddsregistret enligt ramdirektivet för vatten, vilket betonar den betydelse som träsken har och att träsken bör beaktas. Naturtyperna och arterna i området är starkt beroende av vatten (Perkonoja & Salmi 2013). Miljön kring träsken är landsbygdslandskap och det finns åkerskiften alldeles invid träsken och även precis invid ett Naturaområde. På grund av det grunda vattnet och igenväxten av träsken förekommer det endast i liten omfattning båtliv, fiske och friluftsliv i träsken. Jakten av sjöfåglar, små rovdjur och hjortdjur är den vanligaste rekreationsformen i området. Naturaområdet ägs av

13 10 privata markägare och på ungefär hälften av arealen har det inrättats ett privat naturskyddsområde (situationen 2013, Perkonoja & Salmi 2013). Influensområdet för planen Mustfinnträsket är både ett SPA- och ett SCI-område och därför görs bedömningen utifrån verkningarna både på naturtyperna och på fågellivet. I skötsel- och användningsplanen för Mustfinnträsket konstaterades de största utmaningarna vara igenväxt, eutrofiering och näringsbelastning (Perkonoja & Salmi 2013) och av den anledningen anses avrinningsområdet för Naturaområdet utgöra det mest betydelsefulla influensområdet för planen (karta 2). Även konsekvenserna av idrotts- och rekreationsområdena som anvisats väster om Naturaområdet granskas. Karta 2. Avrinningsområdet för Mustfinnträskets Naturaområde är märkt med rött. Naturaområdet består av tre insjöar: Mustfinnträsket, Gräggböleträsket och Lampisträsket (märkta med blått). De svarta cirklarna betecknar nya byggplatser (kartmaterial: Pargas stad, avrinningsområdet: närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland 2013).

14 11 Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse De obebyggda byggplatserna i delgeneralplanen finns utanför Naturaområdet, men dock inom dess avrinningsområde. Det finns 52 bebyggda och 42 obebyggda byggplatser inom avrinningsområdet. De obebyggda platserna har anvisats som landsbygdsaktiga bostadsområden (A-1/2) och avståndet till Naturaområdet varierar mellan 30 och 500 meter. Mellan ett rekreations- och ett privat rekreationsområde väster om Naturaområdet på cirka 250 meters avstånd från Naturaområdet har det anvisats ett område för turistanläggningar (RM- 5/1300/13) där det högsta antalet fritidsbostäder är 13. På cirka 100 meters avstånd har det planlagts ett område för idrotts- och rekreationsanläggningar (VU-5). På området är det tillåtet att bygga en hall som erbjuder idrotts- och rekreationsservice och utställningsutrymmen med en byggrätt på totalt m 2 våningsyta, därtill är det tillåtet att bygga hjälputrymmen för hallens användning maximalt 10 % av hallbyggnadens våningsyta (karta 3). Karta 3. Plankarta över Mustfinnträskets Naturaområde med näromgivningar. Det har beviljats undantag för byggande för sammanlagt fem objekt inom avrinningsområdet för Mustfinnträskets Naturaområde sedan 2007 (Pargas stads material). Antalet nya byggplatser inom avrinningsområdet för Mustfinnträsket ökar markant, ökningen är över två gånger så stor jämfört med tidigare läget (48 bebyggda platser, 52 obebyggda platser).

15 12 Byggplatserna är placerade utanför Naturaområdena och avståndet till Naturaområdena varierar från cirka 30 till 500 meter. Det har inte planlagts en enda ny tomt med egen strand i området. Under byggtiden kommer olägenheter som orsakas av buller, damm och andra störande faktorer sannolikt att öka tillfälligt. I och med att boendet utvidgas i området kan fågellivet störas om gårdarna till husen ligger vid strand eller annars nära områden som är viktiga för fåglar, såsom vikar där fåglarna häckar eller rastar. Boendet ökar också trafiken i området. De olika insjödelarna i Mustfinnträsket omringas till största delen av tätbevuxna och våta strandängar och av vass och de utgör inte attraktiva frilufts- eller rekreationsområden på grund av att det är svårt att ta sig fram där. Det har åtminstone inte hittills anlagts några naturstigar eller uppförts några fågeltorn i områdena. Man kan inte heller åka båt eller simma i de grunda och eutrofa insjöarna så det är sannolikt att det just inte rör sig människor i områdena under häckningstiden. De nya byggplatserna är inte placerade alldeles invid gränsen till Naturaområdet och inte heller vid öppet vatten så ovannämnda olägenheter som buller och andra störande faktorer från gårdarna kommer sannolikt att vara mycket små. Av de arter som tas upp i habitatdirektivet trivs brun kärrhök och småfläckig sumphöna (NT) i vassen och det största hotet för dem är att vassen minskar. Svarthakedopping lever i eutrofa sjöar, samtidigt som den lider av att sjöarna växer igen på grund av alltför kraftig eutrofiering. Gråspett, spillkråka och mindre flugsnappare trivs vid insjöarnas skogiga stränder. Bl.a. trana och grönbena trivs på strandängar, medan sångsvan, fisktärna och silvertärna är beroende av öppet vatten. Törnskata trivs i halvöppet landskap. Förändringar i ovannämnda livsmiljöer, såsom minskning av vassen, igenväxt av sjöar eller försvagning av strandängar och strandskogar kan ha en negativ inverkan på fågellivet. Det har dock inte anvisats några byggplatser inom Naturaområdet, vilket innebär att naturtyper inte förstörs direkt som en följd av byggandet. Däremot kan byggandet ha en indirekt negativ inverkan på naturen t.ex. genom en ökad eutrofierande avrinning. Naturvärdena i Mustfinnträskets Naturaområde har bildats under en längre tid som en följd av vattenhushållningen. Enligt skötsel- och användningsplanen är de största utmaningarna med tanke på bevarandet av naturtyper igenväxten, eutrofieringen och näringsbelastningen (Perkonoja & Salmi 2013) och därmed utgör den eutrofierande avrinningen sannolikt det största hotet för

16 13 naturtyperna och fåglarna. Den största näringsavrinningen kommer emellertid sannolikt från de omgivande åkrarna, av vilka en del ligger precis intill stranden. I planbeskrivningen konstateras att vattenförsörjningen och avfallshanteringen baserar sig på fastighetsvisa lösningar, i vilka lagstiftningen och miljöskyddsföreskrifterna ska beaktas (Pargas stad 2012, 2013). Miljöskyddsföreskrifterna uppdaterades senast 2011 av stadsfullmäktige (Väståbolands stad). Då man ansöker om bygglov för ett nybygge bör man bifoga en plan över avloppsvattensystemet till ansökan och miljövårdsmyndigheten ger ett utlåtande om planen. Kraven på reningseffekten är striktare (organiskt material 90 %, totalfosfor 85 %, totalkväve 40 %) innanför strandområdena jämfört med andra områden, därtill kan man från fall till fall kräva en striktare reningseffekt även utanför strandområden eller tätt bebyggda områden (Väståbolands stad 2011). Tack vare miljöskyddskraven för nybyggen har den negativa avrinningen från fastigheterna beaktats i en tillräcklig omfattning. Det har anvisats ett område i behov av planering väster om Mustfinnträskets Naturaområde. I planbeskrivningen nämns marktäkterna och grundvattenområdet i området samt dess attraktiva placering vid strandområdet till Erstan. Strävan är att utnyttja utvecklingspotentialen i området. Det har planlagts ett område för fritidsbostäder och ett område för en hall- och utställningsbyggnad i området. Om dessa planer verkställs ökar i varje fall trafikmängderna i Mustfinnträskets område. Den störande effekt som förorsakas genom att människor rör sig i naturen är sannolikt liten, eftersom stränderna vid Mustfinnträsket till största delen är svårframkomliga våta strandängar och det har åtminstone inte hittills byggts några naturstigar eller fågeltorn i området. De egentliga idrotts- och rekreationsområdena har planlagts i närheten av fritidsbostadsområdet. De nya byggnaderna, fritidsbostadsområdena och hallbyggnaden som planlagts väster om Mustfinnträskets Naturaområde är placerade på andra sidan av den väg som går runt Mustfinnträsket, och byggandet i eller användningen av områdena kommer sannolikt inte att ha en större störande effekt än vad den befintliga vägen redan har. Om dessa byggnader byggs kommer trafiken på Mustfinnvägen och Sydmovägen som ligger nära Naturaområdena sannolikt att öka. De tätbevuxna stränderna och vassen skulle sannolikt dock dämpa i en tillräcklig omfattning den störande effekt som trafiken medför. De skötselåtgärder som föreslås i skötsel- och användningsplanen för Mustfinnträskets Naturaområde ökar i takt med att planen genomförs åtminstone temporärt störningen och bullret i och med att det rör sig mera människor och maskiner i området. På längre sikt förbättrar

17 14 skötselåtgärderna dock naturvärdena och dessutom vidtas åtgärderna vid en sådan tidpunkt att de medför så lite störning som möjligt. Till exempel vidtas inte skötselåtgärder som görs maskinellt under fåglarnas häckningstid (Perkonoja & Salmi 2013). Området vid Mustfinnträsket är landsbygd där människan redan länge varit verksam. Det befintliga fågelbeståndet har slagit sig ned i området trots människans störande verksamhet. I och med planen ökar inte störningen så mycket att den kunde antas ha en negativ inverkan på de naturvärden som var motiveringen till att området införlivades i Naturanätverket. Planens konsekvenser för fåglarna: Planen medför inte några betydande olägenheter för fågellivet i området. Planens konsekvenser för naturtyperna enligt Natura: Planen har inte någon betydande inverkan på livskraften hos naturtyperna. 5. Pettebyviken (FI ) Beskrivning av naturförhållandena i Naturaområdet Pettebyvikens Naturaområde är 144 ha till arealen och området ingår i Naturanätverket med stöd av fågeldirektivet (SPA). Naturaområdet är tidigare havsvik som har dämts upp och som numera används som sötvattenbassäng i Pargas stad. Användningen av sötvattenbassängen som vattentäkt för hushållsvatten kommer dock att sluta då staden går över till konstgjort grundvatten från Virttaankangas. I och med uppdämningen har vassen vid stränderna och vattenvegetationen blivit rikligare och brett ut sig på ett större område än tidigare. Nuförtiden har framför allt Pettebyviken en grund vassbevuxen strand och holmarna i viken kopplas till varandra genom vassruggar. Sjön är också naturligt eutrof eftersom vattnet är relativt kalkhaltigt. Speciellt växtbestånden med slingeväxter, hornsäv och bläddror är ymniga. I och med förändringen har området utvecklats till ett nationellt betydande fågelvatten. Det finns inte några strandängar i området som vadare gynnar, utan de viktigaste områdena för fåglarna är vassen och det öppna vattnet (datablanketter för Natura, Salo m.fl. 2000, miljöförvaltningens nätpublikation 2013).

18 15 Räknat utifrån antalet par är vassfåglar, såsom rörsångare, sävsångare och sävsparv, de fågelarter som förekommer mest i Naturaområdet. De vanligaste vattenfåglarna i området är skäggdopping, gräsand, knipa, brunand och sothöna, även knölsvan och bläsand är vanliga. I och med att vassen har brett ut sig har även fågellivet blivit mångsidigare, i området häckar följande vassfåglar: rördrom, brun kärrhök, småfläckig sumphöna (NT), vattenrall och skäggmes (NT). I området lever också näktergal, trastsångare (VU), rosenfink (NT) och gulärla (VU). På grund av att det finns lite strandängar, påträffas av vadare oftast endast tofsvipa, beckasin och drillsnäppa i området. Viken utgör också en viktig rastningsplats för flyttfåglarna, man kan se bl.a. sångsvan och salskrake rasta i området (datablanketter för Natura, Salo m.fl. 2000, miljöförvaltningens nätpublikation 2013). Det totala antalet häckande par konstaterades vara 264 fågelpar i fågelutredningen från Det fanns sammanlagt 33 häckande fågelarter och av dem var 28 landfågelarter. Största delen av dem konstaterades representera fågelarter som bor i skog och i busksnår (Salo m.fl. 2000). Pettebyvikens Naturaområde har också klassificerats som ett nationellt viktigt fågelområde FINIBA (110021). Trastsångaren (VU) är kriteriet för klassificeringen eftersom det finns 1 5 häckande trastsångarpar (BirdLife Suomi, nätpublikation 2013). Av arterna i bilaga I till fågeldirektivet förekommer i området rördrom, brun kärrhök, småfläckig sumphöna, sångsvan, salskrake, fisktärna, gråspett och spillkråka. I området påträffas regelbundet även gråhäger, årta (VU), lärkfalk, rödbena (NT) och skogsduva (datablanketter för Natura, miljöförvaltningens nätpublikation 2013). Området ingår i skyddsprogrammet för fågelvatten och det skyddas genom naturvårdslagen. Finlands naturskyddsförbund konstaterade i sitt ställningstagande ( ) till närings-, trafikoch miljöcentralen att sötvattenbassängerna och strandskogarna är viktiga livsmiljöer också för fladdermöss. Enligt förbundet observeras fladdermöss i områdena kring sötvattenbassängen speciellt mycket på sensommaren under svärmningstiden. Enligt förbundet är permanenta fladdermusarter i området nordisk fladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus och långörad fladdermus, dessutom har man några observationer om dvärgfladdermus (VU) som dock inte har bekräftats. Alla fladdermusarter hör till arter som enligt bilaga IV till habitatdirektivet tas upp som arter som anses vara viktiga i EU. Enligt 49 i naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra och försämra platser där individer av dessa arter förökar sig och rastar.

19 16 Karta 4. Pettebyvikens Naturaområde och Naturaområdena Lillnäset, Hyvilemp och Simonby som ingår i Pargas kalkområden. Influensområdet för planen Pettebyvikens Naturaområde är ett skyddsområde enligt fågeldirektivet och därför gäller bedömningen främst konsekvenserna för fåglarna. Byggandet i närheten av Naturaområdet eller vid stränderna kan ha en direkt inverkan på fåglarna i området genom störning och ändrade eller förstörda livsmiljöer. Vid bedömningen av byggandets konsekvenser granskas byggandet i närheten av Naturaområdet, på cirka 200 meters avstånd. Indirekta verkningar är t.ex. eutrofiering som orsakas av avrinning och som på en längre sikt sannolikt kommer att ändra naturen i området och därför granskas för Pettebyvikens del även de verkningar som kommer från hela avrinningsområdet (karta 5).

20 17 Karta 5. Avrinningsområdet för sötvattenbassängen i Pargas med rött (kartmaterial Pargas stad 2013). Beskrivning av konsekvenserna och bedömning av deras betydelse I strandområdet (cirka m) för Naturaområdena Pettebyviken och Lillnäset (en del av Pargas kalkområden) finns 64 bebyggda och 14 obebyggda byggplatser. Av de obebyggda byggplatserna har tre egen strand. Antalet byggnader skulle öka med 22 % jämfört med nuläget. Det har beviljats undantag för sex byggplatser med egen strand efter 2006 för strandområdena vid Hyvilempfjärden, Vallisfjärden och Pettebyviken (Pargas stads material). Innanför Naturaområdet finns två A-1/1/sl-platser (på området befintlig beräknad byggplats, som är avsedd att stå som grund för ett statligt ersättnings- eller inlösningsbeslut) och avsikten är att grunda ett skyddsområde av dem. Därtill finns det i Ämmaludden utanför Naturaområdet i den nordöstra delen av Pettebyviken en RM-2/100/1-byggplats med egen strand som har anvisats som område för turistanläggningar. Största delen av dem är avsedda som fritidsstugor för stödnäringar för lantbruket (Pargas stad 2012, 2013).