sidhuvud 8 ÖPPET HUS 2/2012

Transkript

1 sidhuvud 8 ÖPPET HUS 2/2012

2 text: maria sundberg foto: kari kohvakka Karlskronas säkraste Vatten 21 meter ner i dyktanken håller en dykare andan. Han måste simma långsamt upp mot ytan och släppa ut luften i rätt tempo, så att inte lungor eller trumhinnor brister. Vi kan följa dykaren via monitorer från en kontrollbrygga ovanför bassängen, meter för meter. En dykinstruktör simmar bredvid honom. Sjukvårdare är på plats för att göra hälsokontroll efter uppstigningen. Dykaren är anställd på Räddningstjänsten i Huddinge utanför Stockholm. Idag är han på Försvarsmaktens dykarskola i Karlskrona och övar fri uppstigning, utan tuber. Säkerhet är nummer ett Här på Marinbasen, mitt i världsarvet Karlskrona, samsas högteknologi med kulturarv sida vid sida. Fastigheterna ägs och förvaltas av Fortifikationsverket och säkerheten är nummer ett. Den som ser till allt fungerar i den här fastigheten här är Anders Holmberg, serviceansvarig tekniker på Fortifikationsverket. Det är en speciell miljö här, säger Anders Holmberg. Visst finns här el, ventilation och alla vanliga system. Men här har man speciella krav, det är en speciell verksamhet. Det är viktigt att allt fungerar optimalt, förklarar Anders Holmberg. Byggnaden, som i dagligt tal kallas för Dyktanken, byggdes 1944, under andra världskrigets slut. Den skjuter upp som ett torn alldeles framför Amiralitetskyrkan Ulrica Pia. Tillsammans speglar de båda byggnaderna just den kontrast som man upplever här på Marinbasen. Nytt möter gammalt. Kulturminnen möter högteknologi. Anders Holmberg är specialist på de här husen och alla olika system. Försvarsmaktens verksamhet ska rulla, det är det som gäller. Efter åtta år på jobbet är han också väl insatt i försvarets rutiner, känner alla, har dialog hela tiden. Rutinkontroll varje morgon Längst ner under dyktanken, nere i källaren, finns hjärtat. Hit kommer Anders Holmberg varje morgon för rutinkontroller. Det är 287 kubik vatten i dyktanken och en avrinning ut till avloppsnätet på cm i nivå per dygn. Varje morgon fyller vi på med kommunalt vatten. Efter helgen kan det vara upp till 40 cm som behövs, förklarar han medan han plockar fram kemikalielådan. Vattnet håller vi tempererat i 36 grader. I så varmt vatten bildas lättare bakterier. Vi kollar ph-värdet och mäter klorhalten. Du ser här, klorvärdet ligger på 0,99 ppm, perfekt! Så ska det vara. Börvärdet är 1,0. Här nere på bottenplanet finns också två kamrar som används av ubåtspersonal för uppstigningsövningar. Kolla, man går in här, säger Anders Holmberg och kliver in i den trånga kammaren. Sedan fyller instruktörerna på med vatten. När kammaren är helt fylld, så när som på ett andningsutrymme högst upp, öppnas en sluss och man skjuts upp i dyktanken med ett kraftigt tryck. Dyktanken en av Fortifikationsverkets många byggnader med speciell verksamhet. Anders Holmberg är ansvarig för tio fastigheter på Marinbasen. Kammaren där ubåtspersonal kan öva uppstigning. ÖPPET HUS 2/2012 9

3 På Marinbasen i örlogsstaden Karlskrona samsas kulturarv med den senaste högteknologin. Anders Holmberg ständigt på språng. Anders Holmberg och Johan Eriksson bidrar på olika sätt till driften av det unika fastighetsbeståndet i Karlskrona. Jag backar lite. Anders Holmberg skrattar och fortsätter: Det finns en hammare i en kedja här, om man får panik. Då knackar man bara på väggen, så öppnar de. Unika möjligheter att öva Jag följer Anders Holmberg vidare på morgonrundan medan han gör besiktningar och kontroller, checkar så att allt är som det ska, testkör en del system efter detaljerade rutiner. Allt journalförs. Vid varje enhet finns dokumentation som anger värden och datum för kontroll. Dykarskolan utbildar inte bara dykare utan också tryckkammaroperatörer och helikopterpersonal i att kunna använda nödluftsutrustning. Navalmedicin är ett annat område, där man genomför haveriutredningar, forskning och försök med ny materiel. Möjligheterna att öva på krissituationer är helt unika och därför övar här Räddningstjänsten, Kustbevakningen och dykare från många andra länder. Nu ska vi till DNC, säger Anders Holmberg, och hoppar in i bilen. Det ligger ute på Lindholmen. Vi passerar kajen med marinens fartyg, militärer på cykel, faluröda byggnader, betonghus och containers. Ett gytter av aktivitet råder på Marinbasen. Alla är på väg någonstans och det är bygg- och restaureringsprojekt lite överallt. DNC, Försvarsmaktens dykeri och navalmedicinska centrum, stod klart Byggnaden, som nominerades till Fortifikationsverkets arkitekturpris 2011, är rund och praktiskt nog förlagd i utrymda delar av ett kommunalt reningsverk. Utomhus finns två runda bassänger. Vi går in till den stora runda bassängen där Anders Holmberg tar prover. Ett fönster vid bortre sidan av bassängen bjuder in havet i rummet. Där ute finns Karlskronas vackra skärgård. 10 ÖPPET HUS 2/2012

4 Den här bassängen har kubik vatten och är åtta meter djup i mitten. Här kan man träna olika arbetsmoment i cirka 20-gradigt vatten. De har alla möjliga övningar här, för attackdykare, räddningsdykare och olika proffsdykare. Vi ser till att allt fungerar som det ska, berättar Anders Holmberg som har ansvar för tio byggnader på Marinbasen. Utveckling pågår ständigt En trappa ner visar han strömningsbassängen, där försvaret kan träningssimma i vatten med kraftiga strömmar. Här finns också de nyinstallerade tryckluftskamrarna som kan vattenfyllas och simulera ett vattentryck motsvarande 200 meters djup. Högsta möjliga kvalitet, intygar Anders Holmberg. Men projektledarna har ännu inte informerat honom om vad som gäller med det nya systemet här. Han passar på att ta upp det där med kommunikation och engagemang, som ligger honom varmt om hjärtat. Vi som är husansvariga ska vara med från början vid ändringar och nya system. Då får man engagemanget, helheten. Utveckling pågår hela tiden. Den nya reningsprocessen vid en av bassängerna är ett exempel. För att slippa att rena vattnet med kemikalier vill man börja använda UV-lampor. Vi som jobbat med Dyktanken kan det här med kemikalier. Genom att vara med från början i diskussionerna får vi bättre kvalitet i det dagliga jobbet samtidigt som vi kan spara på kostnaderna. Annars slarvar vi, och det går ju inte. Du vet, jag är den där typen som vill att LP-skivorna ska stå rakt i hyllan. Inte nödvändigtvis i bokstavsordning. Jag har min egen ordning, blues för sig och rock för sig, säger Anders Holmberg. Brand det värsta som kan hända Vi tar bilen vidare till ännu en modern byggnad med en speciell verksamhet, Simulatorhuset af Chapman, som byggdes Den ligger sida vid sida med Repslagarbanan, ett av många uppmärksammade kulturarv på Marinbasen, och är utformad i arkitektonisk harmoni med omgivande byggnader. I simulatorhuset arbetar Sjöstridsskolan (SSS) med utbildning av marin personal. Med hjälp av datorsimulatorer kan man konstruera verkliga scenarier från konfliktområden i exempelvis Afghanistan. Utrustningen i lektionssalarna är mycket kostsam. I korridoren löper hyllmeter med elkablar. Lektionssalarna har namn som Gotland och Göteborg, samma som marinens fartyg. Det värsta som kan hända här är att det börjar brinna, men vi har ett avancerat brandskyddsystem. Sprinklersystemet ligger i konstant vattentryck, i bars tryck. Vid 68 graders värme spricker ampullerna på munstyckena och cirka 100 liter vatten i minuten sprutas ut i sprinklersystemet, som är uppbyggt i fem sektioner, berättar Anders Holmberg. Jag kollar brandlarm, flödesvakt och ventiler regelbundet. Jag kör alla rattarna i botten. Det tar en stund. Det är några stycken som du ser. Anders Holmberg har en nära dialog med kunden Försvarsmakten och har en kontaktperson i varje hus. Han menar att det är viktigt med en levande dialog, och fortsätter prata om brandskydd. Ett systematiskt brandskyddsarbete ska medföra en hög standard och möjligheter att hela tiden utveckla och förbättra. I fartygets kontrollrum Lektionssalen Gotland ska motsvara kontrollrummet på ett av marinens fartyg. Luften är fuktig. Ett periskop står i centrum i rummet. Ljuden från monitorerna för tankarna till dramatiska scener i en utbåtsfilm. Här har vi gas som brandskydd. Sex tuber med 300 bars tryck töms i rummet under sex minuter. Gas är ett väldigt effektivt brandskydd, om man exempelvis, som här, vill skydda höga ekonomiska värden. Vi lämnar Gotland och går ner i källaren till hjärtat i den här byggnaden. Det visar sig vara hjärtat för alla Anders Holmbergs byggnader. Här i den här lilla datorenheten på väggen har jag alla system för alla mina byggnader: inkommande vatten, kyla, värme, ventilation, alla möjliga sorters larm, brandlarm, värderiktare, nödbelysning, luftkylan i serverrummet. Jag kan styra allt härifrån. Säkerheten är maximal här. Inget lämnas åt slumpen. Anders Holmberg trivs. Han gillar att ha superkoll och ser till att vidareutvecklas hela tiden. Snart ska han fyra dagar till Göteborg för en kurs i kemikaliehantering. Men att jobba med en kund som Försvarsmakten är en utbildning i sig, menar han. Det är en atmosfär av skärpa här. Ordning och reda. Man missar inte. Information är ytterst viktigt. Stressar av med dyktanksminut Anders Holmberg är en av fem husansvariga på enheten i Karlskrona och tillhör fastighetsgrupp Örlogshamnen. Totalt är de tolv personer i driftgruppen. Är det stressigt? Visst skulle jag vilja fördjupa mig mer i mina hus och få tid till att tänka på energieffektivisering och finjustering lite mer; att drifta mer förebyggande. Men om jag känner mig stressad får jag ta en dyktanksminut, säger han och ler. Dyktanksminut? Ja, det är något som jag lanserat här. Man tar hissen högst upp i dyktanksbyggnaden och ställer sig på taket vid relingen, blickar ut över havet med ön Gonatt och Kungsholmen och ser solen glittra på vattnet. Man står där en minut helt tyst och bara andas. Det laddar batterierna. Då minns man varför man jobbar här. fakta Fastighetsenhet Karlskrona utgörs av ett femtiotal anställda som sköter Marinbasen, säkra anläggningar under jord, helikopterhangarer, övnings- och skjutfält, ledningscentraler, kontor, förråd samt vägar och mark av olika slag i Karlskrona. Verksamheten påverkas av världsarvet. Enheten omsätter 170 Mkr/år exklusive investeringar. ÖPPET HUS 2/

5 Balansgång i ett levande världsarv text: maria sundberg foto: kari kohvakka Hur är det att arbeta med byggnader som tillsammans med Kinesiska muren, Taj Mahal och Stora Barriärrevet finns på Unescos lista över omistliga världsarv? I egenskap av samordnare för Kulturhantverksgruppen på Fortifikationsverket vet Johan Eriksson svaret. Örlogsstaden Karlskrona utsågs till världsarv Merparten av de kultur minnesmärkta byggnaderna finns inom Marinbasens område, vilket gör arbetsplatsen väldigt speciell. Vi är en liten grupp hantverkare som har förmånen att verka här, och den stora skillnaden mellan att arbeta med detta världsarv och andra är att det är ett levande kulturarv. Många kulturarv står bevarade i Sverige, öppna för visning. Våra byggnader används däremot i Försvarsmaktens dagliga verksamhet, berättar Johan Eriksson som är samordnare för Kulturhantverksgruppen på Fortifikationsverket och fortsätter: Det är en balansgång. Dialogen är allt. Varje åtgärd i en byggnad måste värderas utifrån ett verksamhetsperspektiv, samtidigt som det värderas utifrån ett kulturellt bevarandeperspektiv. Därför handlar mycket om att lösa problem. Det är en styrka att vara statligt anställd av den anledningen, att jobba i egen regi. Vi lyckas med detta genom att jobba nära kunden och ha en dialog där vi accepterar och förstår varandras verkligheter. Det gruppen gör idag är kulturarv om 50 år Johan Eriksson är typ femtionde generationens murare i hans släkt, som han själv uttrycker det. Till Karlskrona kom han för fyra år sedan från Arboga. Han är murare, byggnadsantikvarie och nu samordnare för Kulturhantverksgruppen. Det är jättebra att kunna hantverket som vi bidrar med i vissa restaureringar här. Men jag kan inte fastna i tanken på att allt ska vara kalkbruk; vi måste även vara uppdaterade på dagens tekniker. Det vi gör idag är kulturarv om 40, 50 år. Johan Eriksson talar gott om arbetskamraterna i Kulturhantverksgruppen. Det är en grupp skickliga hantverkare som alla har ett stort historiskt intresse. Och det är högt till tak i snickeriverkstaden. Ja, vi är kända för att ha högt i tak hos oss. Inga beslut tas utan ett resonemang. Slottsarkitekten har kanske sin idé om hur något bör göras och vi kan ha en annan. Då får man gå ut på plats, lyssna på varandra och hitta en bra lösning. Det gör vi alltid. Tänk om vi hela tiden var överens från början, då skulle vi inte få något gjort. Problemlösning halva jobbet Det är få som slår Johan Eriksson på fingrarna när det gäller att blanda kalkbruk. Men det räcker inte att bara vara byggnadsantikvarie på den här adressen. Problemlösning är halva jobbet. Kliv in som snickare i en byggnad med en takkonstruktion från 1840! Hur ska du kunna ha någon erfarenhet av hur man gjorde då, annat än teoretisk? Då måste man ta sig tid att undersöka varför de har valt att göra på ett visst sätt. Vi får ofta uppdrag att restaurera en särskild del av en byggnad, men när vi kommer dit inser vi kanske att det handlar om att rädda hela byggnaden. Vi måste alltid tänka på att det vi gör ska bevaras. Det är en förmån att jobba för en arbetsgivare som tänker i cykler, inte bara i kvartalsrapporter. Det handlar inte om att göra saker så fort som möjligt. Vi ska göra det så fort som möjligt med så hög kvalitet som möjligt. Men vad har byggnaden använts till? Hur ska den användas i dag av kunden Försvarsmakten? Någonstans där, mellan kulturvärde och tidsperspektiv, hittar vi en ekonomisk lösning. Virke från egen skog I snickeriet, inrymt i en av Karlskronas äldsta byggnader, är det full aktivitet. Kom här så förstår ni vad jag menar, säger Johan Eriksson och går bort till snickaren Anders Olsson, som renoverar fönster. De här fönstren hör hemma i Pjäsverkstaden. Vi ska restaurera alla fönsterbågar, över 200 stycken. Beslagen och de fyra färglagren visar att fönstren är tillverkade under tidigt 1800-tal. Men de är restaurerade senast på 50-talet. Vilken kulturhantverkare skulle behålla de här konstiga bultarna som de slagit i för att hålla ihop fönsterbågen? Men det gör vi. Varför? För att de fungerar bra och för att efterkrigstiden också har sin historia. Det funkar för verksamheten. Det motsatta visar Johan Eriksson genom att dra med oss till virkeslagret. Kolla här! De här nya portarna till Mönstersalsbyggnaden har vi tillverkat. De är av furu men ådringsmålade för att efterlikna ek, har gamla handsmidda järnbultar och är en exakt kopia av de gamla som var uttjänta. Virket kommer från vår egen skog i Kosta, det har legat på tork här i 2,5 år. De här dörrarna är ansiktet utåt på en praktfull byggnad från Gustav III:s tid, då Karlskrona var rikets tredje stad, ett kulturarvs-rolls Royce. Då ställer vi helt 12 ÖPPET HUS 2/2012

6 Johan Eriksson, samordnare Kulturhantverksgruppen, framför en av sina favoritbyggnader med Sveriges första kamouflagemålade fasad. ÖPPET HUS 2/

7 Med ett kulturarv i händerna. De nästan fyra meter höga speglarna är på plats i den pampiga Mönstersalsbyggnaden. andra krav. Men vi sätter upp dem när vi vill. Inte nu, när det är en ventilationsfirma där och jobbar. Då kan de bli förstörda. Gör rum för eftertanke Johan Eriksson bor i Hästös äldsta hus med sambo och tre barn. Han berättar med glädje hur han rivit ut väggar och lerklinat om dem. Hur upplever han rollen som samordnare? Saknar han att jobba med händerna? Ja! Det är något helt annat. Men när jag står med murarsleven i hand funderar jag kanske på andra problemlösningar, hur jag ska agitera i en politisk fråga i kommunen till exempel, där jag är engagerad, eller hur man kan skapa rättvisa i världen, skattar han. Sådan är jag. Vi behöver en murare till, för jag har ett fackligt engagemang som tar lite tid också. Apropå tidplaner tycker Johan Eriksson att man måste ta sig mer tid för reflektion i dag. Tid får inte vara det enda perspektivet. Om en byggnad är 320 år kanske det inte gör så mycket om arbetet tar två veckor extra. Med tid och eftertanke blir det ofta en bättre lösning. I Mönstersalsbyggnaden finns två magnifika speglar med en egen historia. Fastigheten där de stått sedan begynnelsen skulle byta ägare och gruppens uppdrag var att flytta dem till Mönstersalsbyggnaden. För det första var de 3,70 höga och gjorda i ett stycke. Hur får vi överhuvudtaget med oss dem? Där stod vi praktiskt taget med ett kulturarv i händerna hur löser vi det här? Här i salen var det dessutom pelare på platsen där de skulle vara enligt önskan. Vi fick bygga en lösning. Nu finns de här, stiliga, på plats. Och det syns klart och tydligt att de inte har varit 14 ÖPPET HUS 2/2012

8 Om en byggnad är 320 år kanske det inte gör så mycket om arbetet tar två veckor extra. Med tid och eftertanke blir det ofta en bättre lösning. här från början. Kunden tyckte vi skulle retuschera dem, men det tyckte inte jag. Det går inte att göra något finare än det var från början. Visst kan vi göra så att det ser ut som att de har varit här sedan urminnes tider, men det är ingen vits med det. Kärlek för outsiders En klar kontrast mot den ståtliga paradbyggnaden är Motortorpedbåtsverkstaden ute på Lindholmen. Äntligen får jag visa er en av mina favoritbyggnader! Den byggdes på 50-talet och är ett statligt byggnadsminne. Det är Kulturhantverksgruppen: (övre raden fr v) Klas Malmebo, målare, Johan Eriksson, murare, Daniel Blomgren, snickare, Christer Persson, snickare, Anders Olsson, snickare, (nedre raden fr v) Sebastian Jefta, murarlärling, Niclas Andersson, snickare. Sveriges första kända kamouflagemålade byggnad, säger Johan Eriksson. Putsen har flagnat. Det är pappskivor för fönstren. Hängrännorna är i olika färg. Ja, den är styvmoderligt behandlad. Jag förstår att många tycker att den ser anskrämlig ut. Men den är lite ovanlig här bland och 1800-tal, och den behöver lite kärlek. Jag har väl en viss förkärlek för outsiders. Här ute på Lindholmen finns Repslagar banan, där man gjorde rep och trossar till båtarna förr i tiden. Här finns Wasaskjulet, varvet där man hade utrymme att bygga stora krigsskepp med 70 kanoner. Johan guidar oss vidare och berättar om olika renoveringsprojekt där man valt varje åtgärd utifrån vad byggnaden och verksamheten behöver med hänsyn till kulturarvet. Det finns en vördnad och respekt för kulturarvet i Örlogshamnen, och vårdprogram för alla byggnader. Den här har en helt annan historia, säger Johan och jämför med 50-talsbyggnaden vi nyss var vid. Inventariekammare 2, byggd Det rinner mycket vatten från berget här ner i grunden. På 40-talet lade man betonggolv över ek syllarna, som ruttnade. Den översta av de tre våningarna höll på att rasa ner. Den här byggnaden har vi bokstavligen räddat från att falla ihop. En av Sveriges längsta avvattningsrännor gjorde vi här sedan, som tar hand om allt vatten från taket. Nu står den här stolt igen, mitt i världsarvet, konstaterar Johan Eriksson. Fastighetsgrupp Kulturhantverk Fastighetsgrupp Kulturhantverk är de enda statligt anställda kulturhantverkarna. De ansvarar för att SBM och världsarv hanteras på ett kulturhistoriskt riktigt sätt och har specialistkunskap inom murning, snickeri och målning. Gruppen ebjuder sin kompetens till hela Fortifikationsverket i samband med restaurering av byggnader med stort kulturvärde. I Karlskrona finns 93 byggnader och anläggningar som är byggnadsminnen (SBM), varav 58 ryms inom marinbasområdet. Fortifikationsverket äger totalt 300 byggnader som är SBM. ÖPPET HUS 2/