GRÖNA bilagan. Följ med! Hösten Sonja Svenle-Pettersson, pensionärsombud i Älmhult Det är roligt att vara igång! Normandie 2013 sid 6

Transkript

1 GRÖNA bilagan Lärarförbundets tidning för pensionerade medlemmar Hösten 2012 Följ med! Normandie 2013 sid 6 Sonja Svenle-Pettersson, pensionärsombud i Älmhult Det är roligt att vara igång! Pensionär på fackligt uppdrag i Afrika sid 3 Britta Wingård var med när lärarlaget föddes sid 4 5 Gå Följ på med kurs på med resa rabatt till Kretas juveler Gröna bilagan Hösten sid 2011 sid 841

2 Det här är pensionärskommittén Lärarförbundets pensionärskommitté utses av förbundsstyrelsen. Vårt uppdrag är att verka för att förbundets pensionärsmedlemmar erbjuds en bra verksamhet. Hör gärna av dig! Marianne Stensson, Uddevalla Ordförande Tommy Christell, Kävlinge Birgitta Gleerup, Piteå Lennart Johansson, Eskilstuna Gunilla Jägemalm, Partille Ulla-Liss Lofjell, Örebro Gunnar Nordin, Storuman Sonja Svenle-Pettersson, Älmhult Sören von Knorring, Falun Birgitta Wennerberg, Strängnäs Sandra Wahlström, Linköping Förbundsstyrelsens representant Annica Pettersson, Sekreterare, ombudsman lararforbundet.se Läs mer: lararforbundet.se/pensionar 2 Gröna bilagan Hösten 2012 Ålderdomen överrumplar oss m Minns i november den ljuva september.. Dagarna med siktigt väder är över, men vi kan se fram emot en tid med härliga höstfärger. Tre Irlandsresor är genomförda till belåtenhet. Vädret var härligt. Regnkläderna behövdes inte. Det var typiskt irländskt: Liquid sunshine. De nästan 140 deltagarna är många fina minnen rikare. Vi följde med spänning avtalsförhandlingarna, och hoppas nu att detta avtal ska vara ett första steg till förbättrade löne- och arbetsvillkor för lärarna. Många kommer i höst att avgå med pension. Det är lokalavdelningarnas ansvar att de är kvar i den fackliga gemenskapen. Pensionen innebär en stor förändring, kanske större än det första jobbet, som man utbildat sig till i flera år och varit inställd på länge. Pensionen har få förberett sig lika väl för. Ålderdomen överrumplar oss, skrev Goethe. Före första barnet läser man om barnavård och frågar andra föräldrar till råds. Hur många blivande pensionärer läser böcker om hur det är att vara pensionär? Det är nog inte överraskande att man orkar mindre. Det har man gradvis vant sig vid. Det är inte ålderdomen i sig, utan att man själv blivit gammal. Alla andra men jag? Arbetet är för många en identitet. Särskilt för oss svenskar, tror jag. Om man träffar en spanjor, vill han veta hur många barn man har. En amerikan vill kanske veta, hur mycket man tjänar, men svensken frågar alltid: Vad gör du? Umgänget med de forna kollegorna håller kvar något av den roll som yrket gav. Men trots allt. Att få sitta i lugn och ro med kaffekoppen och tidningen på morgonen ger ändå guldkant på pensionärstillvaron. MARIANNE STENSSON Ordförande i centrala pensionärskommittén Gröna bilagan är Lärarförbundets tidning för pensionerade medlemmar. Den distribueras som en bilaga till Lärarnas tidning och kommer ut två gånger om året. Upplaga hösten 2012: ex. Manusstopp: 30 mars Redaktion: Anna Norrby, Gunnar Nordin, Foto: Casper Ljungdahl Annica Pettersson, Marianne Stensson, Birgitta Wennerberg. Kontakt: info@annanorrby.se Layout och produktion: Lärartidningar Produktion AB; Maria Hamqvist och Mari Lingensjö Omslagsfoto: Anna Norrby

3 PROFILEN Kjell Kampe reste som nybliven pensionär till Tanzania för att utvärdera ett HIV/AIDS-projekt som folkhögskollärarna drivit. Text: Kjell Kampe Foto: Privat Ombudmannen i Tanzania Teachers Union lokalavdelning i Mbeya, Zacharia Mponjoli leder det praktiska arbetet och är utbildare i projektet. Bredvid står Reginald Christonsia som på TTU:s förbundskansli i Dar es Salaam ansvarar för kontakten med Mbeyaregionen och projektet. Moses Mwalimi, ledamot i TTU:s förbundsstyrelse, är också utbildare i projektet. Längst till höger utvärderaren Kjell Kampe. Att bli gammal, stel och vis U tmattad, stel och svettig anlände jag med flyg till Dar es Salaam. Nästa dag var det dags för ytterligare en jobbig resa, nu med buss till Mbeya i sydvästra delen av landet. Inklämd i 13 timmar, allvarligt oroad för hur det skulle sluta. Det gick, men resultatet blev ryggont och stelhet i två dagar. Därefter var det bara trevligt och lättarbetat i en underbart vacker omgivning. Första kvällen kom de två lokala värdarna och vi åt middag tillsammans. Vi avhandlade projektet, Palmes relation till Nyerere, möjligheten att åka Tazarajärnvägen tillbaka till Dar, den arabiska våren, studiecirkeln och svenskt fackligt bistånd. Den underbara känslan av totalt stressfri afrikansk samvaro började infinna sig ett kärt återseende efter åtta år utan uppdrag i Afrika. Projektet jag utvärderade innebär bland annat att lärare går ett femdagarsseminarium där de får en grundlig sexualundervisning och kunskap om sexuellt överförda sjukdomar, men framför allt har genomgripande diskussioner om könsroller och hur man kan stoppa spridningen av HIV. Seminarierna var mycket bra, men resul- taten som deltagare och ledare vittnade om verkade ändå osannolika. Tidigare var det vanligt att framför allt männen hade många sexuella kontakter utanför familjen. Nu insåg man att det inte kan fortsätta. Men frun fick ju jobba så hårt med allt hemarbete och barnen att hon inte orkade ställa upp på sex. Alltså måste jag börja hjälpa till hemma om det ska bli något! En så genomgripande förändring av attityd och levnadsvanor kan ju omöjligt åstadkommas bara genom ett femdagarsseminarium! Min första tanke var att dessa vittnesmål var det gamla vanliga sättet att servera utvärderare vad de vill ha för att donatorerna ska bli nöjda. Det är många naiva svenskar som svalt det betet. Men jag är erfaren och brukar kunna slå hål på sådana argument, dock inte denna gång! Min slutsats blev att det måste ligga en hel del i det som berättades. Efter 30 år med HIV har många kommit till insikt om att något drastiskt måste göras. Man befinner sig vid ett slags tipping point där en mindre knuff kan få stora resultat. Seminariet har blivit den knuffen. Verksamheten borde få fortsätta. Det var inte bara lång erfarenhet av fackligt arbete i Afrika som fick mig att inse det. Resan, ofta med skumpiga och obekväma färdmedel, gav inte bara negativa erfarenheter av att ha blivit äldre och mindre rörlig. Det var uppenbart i samtal och diskussioner att utgångspunkten i bedömningen av mig var att jag som gråhårig gubbe som dessutom skickats from beyond the sea för att hjälpa måste vara väldigt erfaren och klok. En trevlig känsla. Men det allra bästa var att inse att de hade rätt! Jag kunde leva upp till deras i Afrika vanliga grundinställning gamla har erfarenheter som gör de kloka tack vare egen upplevd kunskap om självständighetskampen, Nyereres afrikanska socialism, ujamaabyar, Arushadeklarationen, Kinas bistånd med TaZarajärnvägen, samarbetet Palme-Nyerere i Non-Aligned Movement. När det var dags att summera arbetet så kände jag att de kunskaperna tillsammans med tidigare erfarenheter av arbete med facklig utbildning i Afrika och goda kunskaper om de svenska givarna gjorde att jag bättre än tidigare kunde bistå med kloka råd. Än så länge överstiger de negativa aspekterna av att bli äldre inte de positiva. Det är underbart att ibland få arbeta på en kontinent som förstår att uppskatta ålderns vishet. Gröna bilagan Hösten

4 I FOKUS Min lösning var att skolans organisation måste förändras. Minnen från ett liv i skolans värld Britta Wingård var med och bildade det första lärarlaget i Sverige. Här berättar hon om sitt liv som lärare, rektor och forskare. Text: Birgitta Wingård Foto: Privat Uppvuxen i en medelklassfamilj i en småstad. Lydig och duktig skolflicka. Tog studenten 1963, som den första i släkten. Studerade mina favoritämnen, matematik och naturvetenskapliga ämnen, i Uppsala. Gick Lärarhögskolan. Det var stor brist på ämneslärare vid den tiden. Grundskolan infördes under 60-talet i alla landets kommuner och det saknades lärare framförallt på högstadiet. Det var inga svårigheter att få arbete ens i universitetsstaden Uppsala. Jag fick tjänst på en skola som tidigare varit en realskola. De flesta lärarna från den skolformen var kvar med sina värderingar. Det var en stor omställning för dem att från att ha undervisat den tredjedel av en årskull, som kom in på realskolan, till att undervisa alla elever i den årskullen. Realskoletraditionen satt i väggarna och lärarna ville helst slippa undervisa alla barn. Som ung lärare kom jag in i denna tradition och påverkades av den. Så flyttade jag till en mindre stad präglad av stora industrier. Den skola jag nu fick tjänst på hade ett upptagningsområde med många sociala problem. Det var en helt ny miljö för mig, och den kom att påverka mig mycket. I mitt minne är det en händelse som blev avgörande. Några veckor in på höstterminen är det klasskonferenser. Alla undervisande lärare och annan skolpersonal, det är ett 20-tal personer, samlas klassvis. Man går igenom alla elever, tar upp deras svårigheter och problem. Eleverna eller deras föräldrar är inte med. Nu är det 8 B och man kommer till Krister. Kryptiskt sägs att efter omständigheterna går det bra för Krister. Jag känner i stämningen att det är något speciellt med Krister, men som ung och ny vågar jag inte fråga. Nästa dag frågar jag klassföreståndaren och får veta att när Krister var tre år mördade hans pappa mamman inför ögonen på Krister. Krister har därefter vuxit upp hos sina morföräldrar, men nu har pappan avtjänat sitt fängelsestraff, blivit fri och söker kontakt med sin son. Den här händelsen, naturligtvis tillsammans med andra elevers öden, innebar att jag hamnade i en form av kris. Jag tänkte att detta klarar jag inte, vad är det för mening med att försöka lära Krister om atomer och molekyler, när han har mycket svårare tankar i sitt huvud. Jag tänkte att jag måste hitta ett annat arbete, men så småningom växte dock en känsla fram inom mig, att jag trots allt 4 Gröna bilagan Hösten 2012

5 Högstadieelever år 1978, vid tiden då lärarlagen kom. Foto: Anna Norrby tyckte mycket om mitt arbete bland dessa tonåringar. Varje dag var en utmaning och jag började inse att om Krister och de andra eleverna skulle kunna bryta sitt sociala arv fanns det bara en väg för dem, utbildning. Mer och mer växte betydelsen av en sammanhållen grundskola för alla barn fram inom mig. Men den behövde förändras. Det läsåret undervisade jag 256 elever. Att få till stånd ett möte med var och en av dem var omöjligt. Min lösning var att skolans organisation måste förändras, så att det fanns en möjlighet för lärare att möta och lära känna de elever som han eller hon undervisade. Mötet med Krister och hans livsöde kom att ge mig en integrerad kunskap om grundskolans stora betydelse både för barnen och samhället. Det var ett sätt att skapa ett bättre samhälle. Den kunskapen har jag burit med mig hela mitt återstående skolliv och har varit grunden i de utvecklingsarbeten jag verkat för och genomfört. Det började redan på Kristers skola, där jag tillsammans med några kollegor bildade det första arbetslaget på högstadiet (detta var på 1970-talet och vi var ett av de första lagen i Sverige). Vi var tre lärare och vi undervisade två klasser i svenska, matematik, naturorienterande och samhällsorienterade ämnen. Det var 18 undervisningstimmar i veckan och vi hade blanka scheman så att vi planerade varje vecka utifrån innehållet i undervisningen. Vi arbetade i det som senare kom att kalllas projekt och genom att vi hade en hel dag kunde vi göra olika studiebesök och få in samhället i skolan. Det här är nog det roligaste jag gjort. Laget fanns för att dela svårigheter och glädjeämnen. Vi var kreativa, diskuterade olika pedagogiska lösningar och hade roligt. Visst slet vi, för även bland de här eleverna fanns det många tragiska människoöden. Det är alltid svårt att veta resultat av olika utvecklingsarbeten, men alla våra elever kom till skolan, ingen skolkade och jag tror att skolan blev en trygg plats för dem. Genom att vi lärare arbetade så mycket tillsammans tror jag också att deras kamratrelationer utvecklades och växte sig starka. Hur det gått för dem i vuxenlivet vet jag dock inte. Skadegörelsekontot sjönk med 75 procent Efter det här ville jag påverka mer och sökte och fick tjänst som skolledare. Först som studierektor på en 7-parallellig högstadieskola. Där utvecklade vi arbetslag så att alla ämneslärare undervisade bara i tre eller fyra klasser. Innan beslutet genomfördes var det motstånd och jag hade en orolig sommar med stor undran över hur det skulle gå. Några veckor in på höstterminen hade motståndet lagt sig. Lärarna berättade hur bra det var att arbeta tillsammans och möta eleverna på ett annat sätt. Även här är det svårt med utvärderingar, men skadegörelsekontot på skolan sjönk med 75 procent och arbetslagen lever så vitt jag vet fortfarande kvar. Själv blev jag uppmanad att söka en rektorstjänst i en annan kommun och det gjorde jag. Kom till en 1 9 skola och fick lära mig om yngre barn. Dessutom var Barbro Goldinger skolpsykolog på den skolan. Det jag gjort på känn och utifrån egna erfarenheter fördjupades nu kunskapsmässigt. Jag lärde mig oerhört mycket om grupper och gruppers betydelse, men också om den stora betydelsen av att satsa resurser på de yngre barnen. Där kan man utföra ett förebyggande arbete så att man undviker ett reparationsarbete på högstadiet. Det var fantastiskt att få arbeta med barn från första skolåret tills de lämnade skolan efter nio år. Sedan kom kommunaliseringen och jag valde att säga upp mig. Nu tror jag inte att kommunaliseringen är orsak till det som sker i skolan idag, utan det är snarare den samhällstrend som innebär att allt räknas i pengar, att varje individ ska välja, att skolor ska profilera sig med vackra hemsidor och så vidare. Fokus förflyttades från klassrumsgolvet till administration och ekonomi. Det var inte den skola jag ville verka i. Själv gick jag tillbaka till den akademiska världen och skrev så småningom en doktorsavhandling ( Att vara rektor och kvinna ), men det är en annan historia. n Gröna bilagan Hösten

6 AKTUELLT Irland en spännande och lärorik upplevelse Sista veckan i augusti bar det iväg till Irland med Lärarförbundets första av tre resor för pensionerade medlemmar den här hösten. Uppslutningen var stor, hela 48 medlemmar följde med bara i första vändan. Två deltagare berättar: Vi fick under en femdagars rundtur på södra delen av ön ta del av den mångkunniga guiden Evas berättelser om Irlands historia från vikingatid till dags dato: Stridigheter mellan de många grevskapen, relationerna till övriga delar av Storbritannien och främmande länder, starka och ibland grymma interna ledare. Guiden gav oss dessutom utförlig information om dagens Irlands skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket mer. Bussens chaufför rattade skickligt längs alla smala och slingrande vägar, så smala att alla bussbolag kommit överens om samma körriktning på vissa vägavsnitt för att slippa i princip omöjliga möten. Foton: Kerstin Olsson Lunch och guidning på Tyrrellspass Castle och uppvisning av vallhundar som är proffs ända ut i tassarna. Vägarna kantades av milslånga stengärds- gårdar bevuxna av fuchsior och andra blommor. Naturen, framförallt på den västra delen av ön, var stundom dramatisk med höga berg och djupa dalar och branta klippor som störtade 200 meter ner i havet. Vi fick också vid två tillfällen se olika former av fårvallning med hundar i mästarklass. Får och kor finns i stor mängd och en del hjortar, men inga rovdjur förutom rävar och inte heller några ormar. Boendet på de olika hotellen var mycket bra och måltiderna var mestadels av hög klass. Förutom spontana pubbesök i närheten av hotellen bjöds det sista kvällen på en fantastisk irländsk afton på en klassisk pub med typisk irländsk musik och riverdans av fem skickliga ungdomar. Marianne Stensson, i samverkan med Specialresor i Karlstad, skall ha all heder för denna mycket välarrangerade och uppskattade resa. Vi följer gärna med på fler resor av detta slag. Gunvor och Kurt Gullberg, Ljungskile Deltagarna på Irlandsresorna producerade Limerickar. Den här skrev Anna-Stina Mattsson som glömde sin kamera på en damtoalett. En slarva från Skinnskatteberg gav guiden och föraren snärj Hennes kamera kom bort med det ordnades fort Åter fotar hon irländska berg. Följ med till Normandie Lärarförbundet arrangerar under 2013 två resor för pensionerade medlemmar till Normandie. Den ena resan äger rum april och den andra augusti. Intresset för Irlandsresan var mycket stort, så du som är nyfiken på att följa med till Frankrike kan behöva göra en intresseanmälan den närmaste tiden. I Normandie möts man av det mjuka landskapet med gröna böljande kullar, de typiska normandiska korna, gamla korsvirkesstäder, badorter med ljuvliga sandstränder och framförallt de många historiska platserna! Ur programmet: En historisk rundtur med besök på museet Le Mémorial tillägnat alla som fått Nobels fredspris. Bayeux med den berömda tapeten, en bonad från medeltiden. 6 Gröna bilagan Hösten 2012 Ohama Beach där 9000 vita kors finns uppställda minnande om de soldater som förlorade sina liv vid landstigningen i juni Spännande rundtur till fantastiska badstränder och pittoreska städer utmed kusten. Klippön Mont-Saint-Michel samt Claude Monets hem i Giverny besöks också. Resan arrangeras i samarbete med Specialresor, Karlstad. Priset är inte helt fastlagt än, men bedöms med reservation hamna på kr kr. Avreseflygplats har också betydelse för priset, och Göteborg kommer att ligga högst. I priset ingår förutom flygresa och fyra övernattningar i dubbelrum även luncher, middagar, entréer, svensktalande guide, flygskatter med mera. Intresseanmälan och beställning av resans program i detalj görs till Marianne Stensson, telefon eller per e-post till marianne.stensson@telia.com.

7 Hallå där, Sonja SvenlePettersson 2 Nya böcker i pensionärskommittén Torka aldrig tårar utan handskar Foto: Anna Norrby Författare: Jonas Gardell Förlag: Norstedts Vem är du? Jag är en bonddotter från Emmislöv i Östra Göinge kommun. Fast jag bor i Killeberg i Skåne och har varit lärare i Älmhult i över 40 år. Jag utbildade mig till folkskollärare på 60-talet och jobbade i åk 4-6 tills jag blev MA-No lärare i åk 6-9. När jag gick i pension hoppade jag bums på uppdraget som pensionärsombud i lokalavdelningen. Dessutom sitter jag bland annat i kommunstyrelsen för Göingepartiet Kommunal Samling och är kassör i Loshults PRO. Hur hamnade du på det här uppdraget? Det är roligt att vara igång! Jag har ju varit fackligt aktiv och när avdelningen hade svårt att hitta ett pensionärsombud så var det ingen tvekan från min sida. Det är nämligen min bestämda övertygelse att vill man att något ska hända så får man också vara beredd på att själv hugga i. När pensionärskommittén behövde nya ledamöter tyckte jag att det lät spännande och tackade ja till att bli nominerad. Det som berättas i den här boken har hänt, skriver Jonas Gardell på baksidan av sin uppmärksammade bok om när HIV bröt ut under 1980-talet. Här skildras även hur lärare väljer att hantera en mobbningssituation, en episod som med kraft speglar hur viktiga lärare kan vara i ett barns uppväxt och vuxenblivande. Vad har ni för er när ni träffas? I vår lokalavdelning är vi 32 pensionärsmedlemmar. Vi brukar vara ett tiotal som till exempel äter lunch ihop och gör utflykter. Förutom att vi har trevligt så är träffarna ett bra tillfälle att följa med i vad som händer i yrket och i Lärarförbundet. Pensionärskommittén stöttar avdelningarnas pensionärsombud och initierar aktiviteter. Olle kommer till skolan och har gjort alla tal i hemläxan utom divisionsuppgifterna. Varför har du inte gjort de talen? frågar magistern. Plussa å dra ifrå kunne både farsan å morsan. Gångat mé kunde han i svalen mitt emot. Delat mé vá dé ingen i hele trappuppgången som kunne. Anna Norrby Ellen Key - en europeisk intellektuell Författare: Ronny Ambjörnsson Förlag: Albert Bonniers Förlag Vid förra sekelskiftet var Ellen Key på allas läppar, stridbar och engagerad i den pedagogiska, feministiska och estetiska debatten. Hennes stora verk Barnets århundrade kom ut i ständigt nya upplagor och översättningar. I dag är hon i stort sett bortglömd. Vem var hon och vad ville hon? Vad formade hennes idévärld? Ronny Ambjörnsson, som 1974 skrev en avhandling om Ellen Key, ger svar. Gröna bilagan Hösten

8 Uppskattad pensionärsträff i Vasa Anna-Greta Olsson och Sonja Andersson följde med till årets nordiska pensionärsträff. Fulla av förväntan anlände de till hotellet i Vasa, där de snart blev bekanta med kollegor från övriga Norden. Vid kvällens middag hälsade Finlands lärarpensionärers förbundsordförande Sirkka- Liisa Tarjamo oss hjärtligt välkomna och öppnade årets Nordiska konferens. Nästa dag började med busstur i Vasa och Gamla Vasa, som brann ner Efter branden diskuterades det hur och var Vasa skulle byggas upp. På grund av landhöjningen valde man att bygga upp Vasa vid kusten för att få en bra hamn. Nya Vasa fick samma gatunamn och gatunät, som Gamla Vasa haft. Man anlade pampiga esplanader, som skulle hindra vid eventuella bränder, och vackra parker med statyer. Färden fortsatte till Söderfjärden, Finlands vackraste meteoritkrater och idag ett jordbruks- och Natura2000-område. Vilken spännande tidsresa vi fick vara med om! Sirkka-Liisa Tarjamo, ordförande för finska lärarpensionärerna, hälsade välkommen på Hemmargårdens trapp. Utflykt till besökscentret Meteoria på platsen för ett meteoritnedslag för 520 miljoner år sedan. Centret tar emot mängder av skolklasser och även lärare för fortbildning. Foton: OSJ KVÄLLENS HÖJDPUNKT var mottagningen i stadshusets spegelsal, där Vasa stads barnoch utbildningsdirektör tog emot och berättade om förskole- och skolverksamheten. På onsdagen åkte vi över Finlands längsta bro till Replot kyrkby, som har Finlands snedaste kyrka. Där lyssnade vi till Fuga i F-dur på orgel och sjöng tillsammans, var och en på sitt modersmål, psalmen Härlig är jorden. En mäktig upplevelse! I Björköby och Kvarkens skärgård förundrades vi över den kraftiga landhöjningen (8 mm/år = 150 fotbollsplaner) och dess olika naturtyper. Till Holmsund på svenska sidan är det endast 40 km och Kvarkens skärgård är, tillsammans med Höga kusten, ett av UNESCO:s cirka 900 världsarv. Sedan smakade det bra med frityrkokta munkar och kaffe i Salteriet, en servering som också innehöll ett museum. Tack Vasa för en innehållsrik och välplanerad träff och tack alla nordiska kollegor för trevligt sällskap! Hoppas vi ses på Färöarna! Anna-Greta Olsson och Sonja Andersson, Skurup Träffen ägde rum juni 2012 och samlade totalt cirka hundra deltagare från de nordiska länderna. Flest kom från Danmark och Norge. Lärarförbundet hade på webben gett 25 pensionärsmedlemmar chansen att delta, och den svenska gruppen som följde med, 12 personer, fick även fick deltagarkostnaden reducerad med kr tack vare medlemskapet. Nordisk pensionärsträff 2013 Nästa år, den juni förläggs Nordiska pensionärsträffen till Torshavn på Färöarna. Mer information och anmälningsblankett kommer i Lärarnas tidning under januari Besök oss på webben! På Lärarförbundets webbplats lararforbundet.se/pensionar hittar du information för pensionerade medlemmar. Service åt pensionärer Som pensionerad medlem i Lärarförbundet har du samma rättigheter som övriga medlemmar. Du har fortsatt rätt till rådgivning och service, till exempel om du behöver hjälp med något som gäller din pension. Lärarförbundet håller dig också informerad om frågor som rör dina pensionsvillkor. Billigare gå på kurs Som medlem i Lärarförbundet får du rabatt på studieförbundet Sensus öppna utbud av utbildningar och kulturprogram. Och det finns mycket att välja på. På varje utbildning eller aktivitet får du 25 procent eller max kronor i rabatt. På det här sättet kan du spara sammanlagt kronor per kalenderår. Läs mer: sensus.se 8 Gröna bilagan Hösten 2012