Resolution en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52)

Transkript

1 REMISSVAR Finansdepartementet FI Dnr Finansmarknadsavdelningen Ert Dnr Fi2014/ Stockholm Finansinspektionen Box 7821 SE Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Resolution en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52) Sammanfattning Detta remissvar behandlar genomförandet av EU:s resolutionsdirektiv i svensk lagstiftning. Finansinspektionen (FI) välkomnar införandet av en alternativ metod resolution för att rekonstruera eller avveckla banker och värdepappersbolag i kris, och de nya möjligheter till krisavvärjande åtgärder som Finanskriskommittén föreslår i sitt slutbetänkande. Finanskriser genom historien har visat att det behövs en särskild metod. Det ordinarie insolvensförfarandet har visat sig vara svårt att tillämpa på banker och andra finansiella företag, utan stora negativa effekter på den finansiella stabiliteten. FI är generellt sett positiv till Finanskriskommitténs slutbetänkande, men har vissa synpunkter på hur resolutionsbefogenheterna ska fördelas mellan olika myndigheter. FI anser att vi bör undvika en situation där flera statliga myndigheter får ingripa mot icke fallerande företag, då det skulle innebära två parallella tillsynsmyndigheter. Av den anledningen föredrar vi att FI får ansvar för åtgärder mot företag utanför resolution, och att en annan myndighet får ansvar för företag under resolution. FI bör, som kommittén föreslår, få ansvar för nedskrivning och konvertering av kapitalbasinstrument utanför resolution, och fastställande av minimikravet för nedskrivningsbara skulder. FI bör även få huvudansvar för resolutionsplaneringen och ansvar för att identifiera och undanröja väsentliga hinder mot att hantera ett företag genom resolution. FI instämmer i kommitténs förslag att Riksgälden eller en annan myndighet bör få ansvar för att hantera företag under resolution, besluta om resolutionsavgifter och hantera resolutionsreserven både före och under resolution. I och med att FI ska ha tillsyn över ett företag under resolution är det inte lämpligt att FI också kontrollerar samma företag. Den ordning som FI föreslår innebär i praktiken att två 1(11)

2 resolutionsmyndigheter utses, och FI bör vara en av dessa. De resolutionskollegier som ska inrättas för att hantera frågor för gränsöverskridande koncerner kommer att få stor betydelse i tillämpningen av direktivet, och dess medlemmar kommer att utgöras av ett stort antal myndigheter. Av den anledningen är det viktigt att vi får en ändamålsenlig reglering av kollegierna. Starka skäl talar för att FI bör utses till sammankallande och ordförande för de kollegier som gäller koncerner som FI i dag är samordnande tillsynsmyndighet för. Vi efterlyser en konsekvensanalys om FI skulle få möjlighet att ingripa mot vissa holdingbolag på samma grunder som vi i dag kan ingripa mot kreditinstitut, värdepappersinstitut, börser och svenska clearingorganisationer. Inledning Finansiella kriser och problem att hantera fallerande banker har visat att det behövs särskilda regler för hur banker och värdepappersbolag ska hanteras i krissituationer. 1 Till exempel åskådliggjorde den senaste finanskrisen å ena sidan de negativa konsekvenserna av att låta stora banker och värdepappersbolag gå omkull, och å andra sidan de problematiska effekterna av räddningsaktioner som genomfördes av stater och centralbanker för att förhindra fallissemang. Att stater räddar banker eller värdepappersbolag med allvarliga problem är olämpligt. Dels innebär det en värdeöverföring från skattebetalare till privata företag, dels kan förväntningar om statliga räddningsaktioner leda till att de finansiella företagen tar ökade risker (moral hazard). Det är mot den bakgrunden som Europaparlamentets och Rådets direktiv av den 15 maj 2014 om ramverk för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (resolutionsdirektivet) antagits. 2 Förslag till genomförandet av detta direktiv i svensk rätt har lämnats i Finanskriskommitténs slutbetänkande, Resolution en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52), som FI har beretts möjlighet att ge synpunkter på. FI välkomnar införandet av ett alternativt förfarande resolution för att rekonstruera eller avveckla fallerande finansiella företag. Den nya resolutionsordningen innebär en lägre risk för att statligt stöd kommer att behövas. FI välkomnar även införandet av nya befogenheter för bland annat FI att bedriva krisförberedande och krisavvärjande arbete. FI instämmer däremot inte helt 1 Med benämningarna banker, värdepappersbolag och finansiella företag menas i denna text de företag som omfattas av resolutionsdirektivets regler. 2 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173/190, ). 2

3 med kommitténs förslag när det gäller fördelningen av resolutionsbefogenheter mellan de svenska myndigheterna. FI har tidigare lämnat synpunkter på direktivets innehåll. 3 Uppdelningen av resolutionsbefogenheter och samarbetet i resolutionskollegierna Allmänna utgångspunkter Frågan om vilka myndigheter som ska ansvara för de olika resolutionsåtgärderna är komplicerad. Det går inte att hitta en lösning som helt saknar nackdelar. FI föreslår dock vissa förändringar av kommitténs förslag för att i möjligaste mån uppnå två mål, dels en så effektiv myndighetsutövning som möjligt, dels en tydlig ansvarsfördelning mellan de myndigheter som ska utföra uppgifter enligt resolutionsdirektivet. 4 Utifrån direktivets angivna ramar bör man eftersträva en ordning som möjliggör effektiv myndighetsutövning. För att uppfylla målet om effektivitet bör det rättsliga genomförandet inte försvåra en praktisk arbetsordning, som tar hänsyn till existerande angränsande befogenheter och kompetenser och processer som redan finns. Eftersom FI i dagsläget har tillsyn över de företag som omfattas av direktivets bestämmelser, har FI en ingående kunskap om företagen och deras rättsliga och affärsmässiga förhållanden. Det finns därmed starka effektivitetsskäl som talar för att FI bör ansvara för flera av resolutionsbefogenheterna. Det gäller särskilt de befogenheter som mest liknar de existerande tillsynsbefogenheterna. Då minskar behovet att skapa parallella organisationer inom myndigheterna på finansmarknadsområdet. Flera av de myndighetsbeslut som fattas i resolutionsprocessen kan vara av yttersta vikt för såväl fordringsägare, anställda och andra intressenter i det enskilda företaget, som för det finansiella systemet i stort och det allmänna. Det är viktigt att ha en tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheterna, dels för att säkerställa att resolutionsbefogenheterna kan utövas på ett ändamålsenligt sätt, dels för att säkra möjligheterna till ansvarsutkrävande. För att uppfylla målet om tydlig ansvarsfördelning anser FI därför att man bör motverka en dubblering av tillsynsfunktionerna gentemot de finansiella företagen. Vår utgångspunkt är att FI bör vidta de resolutionsåtgärder som har samband med och mest liknar vår ordinarie tillsyn. Fördelarna med denna ordning är att den underlättar ansvarsutkrävande. Den bidrar också till att undvika situationer där myndigheter är oense och ingriper med motstridiga åtgärder. 3 Se exempelvis FI:s remissvar över EU-kommissionens förslag till krishanteringsdirektiv 4 I en bilaga till detta remissvar finns en tabell som åskådliggör olika alternativ till uppdelningen av resolutionsbefogenheterna. 3

4 En principiell nackdel med denna ordning är att den skulle kunna försvåra en eventuell resolution, då den myndighet som hanterar företag under resolution inte har beslutanderätt över alla resolutionsbefogenheter som följer av direktivet. Men FI anser, i likhet med kommittén, att fördelarna med att endast ha en tillsynsmyndighet överväger nackdelarna. Den myndighet som får ansvar för att hantera företag under resolution bör aktivt delta i det krisförberedande arbetet. Därutöver bör FI bli skyldig att samråda med den andra resolutionsmyndigheten i frågor som berör krishantering. Att ge tillsynsmyndigheten befogenheter enligt resolutionsdirektivet är emellertid inte helt okomplicerat. Som direktivet (artikel 3.1.3) och kommittén betonar (avsnitt ) krävs en strukturell separering av de medarbetare som arbetar med tillsyn och de som arbetar med resolutionsuppgifter. Eftersom kommitténs förslag innebär att FI får vissa resolutionsuppgifter kommer en strukturell separering i vilket fall att vara nödvändig. Nedan följer en diskussion om ansvaret för de individuella resolutionsbefogenheterna. Hantering av företag under resolution, resolutionsavgift och resolutionsreserven Vi anser, i likhet med kommittén, att FI inte bör få ansvar för att hantera företag under resolution, även om direktivet tillåter det. Anledningen är främst att ett företag under resolution ska stå under FI:s tillsyn. Därför instämmer FI i kommitténs förslag gällande ansvarsfördelningen vid beslut om att försätta ett företag i resolution (9 kap. 1 förslaget till lag om resolution). FI anser även att en annan myndighet än FI bör besluta om resolutionsavgifter och förfoga över resolutionsreserven. Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet) Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet) är ett nytt krav som liknar de existerande kapitalkraven genom att det reglerar bankernas förlustbärande kapacitet. 5 FI instämmer här med förslagen i betänkandetexten (avsnitt ). Enligt den föreslagna lagtexten tycks det emellertid som om Riksgälden har fått detta ansvar i stället för FI (se 4 kap. 2 förslaget till lag om resolution). FI anser att den lösning som framgår av lagtextförslaget är problematisk eftersom den i praktiken skulle medföra att två statliga myndigheter får till uppgift att fatta beslut om bankernas kapitalnivå och strukturen på enskilda bankers kapital och skuldfinansiering. Om en annan myndighet än FI dessutom får möjlighet att bestämma vilken typ av kapital som MREL-kravet ska uppfyllas med, innebär det att FI:s nuvarande kapitalbedömning överlappas och ersätts. I detta sammanhang bör man även beakta det pågående internationella arbetet med att ta fram regler kring bankers så kallade Totala förlustbärande 5 MREL är en förkortning av det engelska begreppet Minimum Requirement for Own Funds and Eligible Liabilities. 4

5 kapacitet. 6 Dessa regler innebär i korthet att de nationella tillsynsmyndigheterna ska få möjlighet att ställa krav på de största internationella bankerna som i stort liknar resolutionsdirektivets MREL-krav. Enligt skäl 79 i resolutionsdirektivet får resolutionsmyndigheten möjlighet att kräva att minimikravet på nedskrivningsbara skulder ska vara uppfyllt med enbart en viss typ av instrument, antingen kapitalbasposter eller kvalificerade skulder. Men kommittén föreslår i sitt betänkande (s. 796 f.) att resolutionsmyndigheten inte ska få denna möjlighet, med motiveringen att resolutionsdirektivets syfte inte bedöms vara att höja kapitalbaskravet utan att säkerställa att det finns tillräckligt med förlustabsorberande kapital vid ett eventuellt fallissemang. 7 Även om FI kan ha förståelse för kommitténs ställningstagande anser vi att resolutionsmyndigheten ska ha möjlighet att bestämma vilken typ av instrument som företaget ska möta minimikravet med. FI anser att det är nödvändigt för att ge resolutionsmyndigheten möjlighet att kräva kapital av högre kvalitet, om myndigheten anser att det är motiverat på grund av karaktären på företagets verksamhet. FI vill slutligen uppmärksamma att kommittén föreslår att resolutionsmyndigheten ska få i uppdrag att övervaka att MREL-kravet är uppfyllt på individuell nivå och, i förekommande fall, på gruppnivå (4 kap. 13 förslag till lag om resolution). Det är viktigt att förhållandet mellan den andra resolutionsmyndighetens översyn och FI:s tillsyn tydliggörs för att minska riskerna för en dubblering av tillsynsfunktionerna inom detta område. Resolutionsplaner och undanröjande av väsentliga hinder mot att hantera ett företag genom resolution Resolutionsplaneringen görs för att förbereda en eventuell resolution av ett företag. En del i detta arbete är att identifiera de väsentliga hinder som finns mot att hantera ett företag genom resolution. Kommitténs motiv för att lägga ansvaret för resolutionsplaneringen på Riksgälden är att myndigheten även får ansvar för att hantera företag under resolution (s. 1063). När det gäller upprättandet av resolutionsplaner måste uppgiftens anknytning till hanteringen av företag under resolution samt dess anknytning till uppgiften att undanröja väsentliga resolutionshinder beaktas. I likhet med kommittén ser FI fördelarna med att resolutionsplaneringen sköts av den myndighet som också är utsedd att hantera företag under resolution. Enligt kommitténs förslag läggs dock ansvaret för att besluta om undanröjande av väsentliga hinder på FI. Det tyngst vägande skälet verkar ha varit nackdelen med två parallella tillsynsfunktioner (s. 1064). FI anser att kommitténs förslag till ansvarsfördelning för att undanröja väsentliga hinder inte är det mest ändamålsenliga. FI får visserligen befogenhet att besluta om åtgärder för att undanröja hinder. Men innan FI kan fatta ett 6 Total Loss Absorbing Capacity (TLAC). 7 Se även 4 kap. 5 förslaget till lag om resolution. 5

6 sådant beslut måste den andra resolutionsmyndigheten ha bedömt att ett väsentligt hinder mot att hantera ett företag genom resolution finns. Den andra resolutionsmyndigheten måste också ha förelagt företaget att ange vilka åtgärder som bör vidtas. Först om resolutionsmyndigheten bedömer att dessa åtgärder inte effektivt undanröjer hindren kan den överlämna ärendet till FI. FI föredrar en ordning där FI ansvarar för resolutionsplaneringen, inklusive de ytterligare åtgärder som följer av 5 kap. i den föreslagna lagen om resolution, framför den ordning som kommittén föreslår. FI har i dag tillsyn över de företag som omfattas av direktivets bestämmelser och har därmed redan en ingående kunskap om företagen och deras affärsförhållanden. Om FI vid utarbetandet av resolutionsplanen för ett visst företag bedömer att det finns väsentliga hinder som bör undanröjas, bör FI kunna fatta beslut om detta. Den ordning som kommittén föreslår riskerar att fördröja processen genom att FI tvingas invänta en annan myndighets beslut innan FI kan vidta de nödvändiga åtgärderna för att undanröja de identifierade hindren. Slutligen anser FI att den ordning som kommittén föreslår riskerar att leda till ett scenario där den ena resolutionsmyndigheten meddelar ett företag att ett hinder mot resolution bör undanröjas samtidigt som FI gör en annan bedömning. En sådan situation skulle skada förtroendet för myndigheterna och bör därför undvikas. FI anser mot den bakgrunden att FI bör ansvara för att identifiera och besluta om undanröjandet av väsentliga hinder mot att hantera ett företag genom resolution, dock i nära samråd med den andra resolutionsmyndigheten. Nedskrivning och konverteringav kapitalinstrument utanför resolution FI stödjer kommitténs förslag när det gäller fördelningen av ansvaret för beslut om nedskrivning och konvertering av kapitalbasinstrument utanför resolution. Arbetet i resolutionskollegierna De resolutionskollegier som ska bildas får enligt direktivets bestämmelser ingen formell beslutanderätt, men de nationella resolutionsmyndigheterna är skyldiga att ta upp ett antal centrala frågor i kollegierna för att fatta gemensamma beslut. Dessutom har kollegiernas medlemmar rätt att hänskjuta beslut till Eba för bindande medling. Därför är det viktigt att resolutionskollegiernas arbete är noggrant reglerat. 8 FI efterlyser en mer ingående diskussion kring kollegiernas roll och ansvar. Av kommitténs förslag framgår inte direkt vilken myndighet som ska leda ett resolutionskollegium för ett finansiellt företag som FI är samordnande tillsynsmyndighet för. Kommittén säger emellertid att det faktum att FI får vissa resolutionsbefogenheter inte innebär att FI blir resolutionsmyndighet i 8 Av direktivet (artikel 88.2) framgår att resolutionskollegierna ska bestå av en förhållandevis stor krets av myndigheter, bland annat ska myndigheten med ansvar för insättningsgarantisystemet, behöriga ministerier samt ett flertal resolutionsmyndigheter och tillsynsmyndigheter ingå i kollegierna. 6

7 egentlig mening (s. 1065). Man kan därför dra slutsatsen att kommittén inte rekommenderar att FI blir ordförande för resolutionskollegierna för de finansiella företag som FI är samordnande tillsynsmyndighet för. FI anser att det finns starka skäl för en annan ordning än den som kommittén föreslår. Det finns skäl för att FI bör få ett sammanhängande ansvar för de resolutionsbefogenheter som kan vidtas mot ett icke-fallerande företag. I princip samtliga uppgifter som resolutionskollegierna ska utföra gäller samordning av resolutionsplaneringen och fastställande av de krav som ska gälla för de berörda företagen. 9 Därför bör den myndighet som får ansvaret för beslut om dessa åtgärder vara samma myndighet som leder arbetet i kollegiet. FI deltar i dagsläget i de tillsynskollegier som bildats enligt kapitaltäckningsdirektivet (CRD 4), där bland annat de gemensamma tillsynskrav som ska gälla för företagen inom en och samma koncern behandlas. Eftersom arbetet i resolutionskollegiet i stor utsträckning påverkar arbetet i tillsynskollegiet och vice versa, kan vi få samordningsvinster genom att FI blir ordförande i båda kollegierna för de företag som FI är samordnande tillsynsmyndighet för. FI anser att man kan uppnå betydande samordningsvinster genom att utse FI till sammankallande och ordförande i resolutionskollegierna för de företag som FI är samordnande tillsynsmyndighet för, eftersom arbetet i resolutionskollegiet i stor utsträckning påverkar arbetet i tillsynskollegiet. Därför bör FI utses till kontaktmyndighet i enlighet med stadgandet i artikel 3.10 resolutionsdirektivet. FI bör därutöver bli skyldig att samråda med den andra resolutionsmyndigheten i frågor som rör dess uppdrag som ansvarig myndighet för att hantera företag under resolution. 10 Ökade möjligheter att ingripa mot holdingföretag Enligt direktivet ska medlemsstaterna införa sanktioner och andra administrativa åtgärder för vissa uppräknade överträdelser (artikel 111). Mot den bakgrunden föreslår kommittén ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse (LBF) och lagen om värdepappersmarknaden (LV) vilka innebär att Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot de holdingbolag som omfattas av direktivet på samma grund som FI idag kan ingripa mot kreditinstitut, värdepappersinstitut, börser och clearingorganisationer De enda av resolutionskollegiernas uppgifter som hänför sig till den situation att ett företag faktiskt satts i resolution, är dess uppgifter enligt artiklarna 91 och 92 i resolutionsdirektivet som gäller försättandet av ett företag som ingår i koncern i resolution respektive resolution på koncernnivå. 10 Ett sådant samråd är av särskilt stor vikt när det gäller beslut om resolution på koncernnivå i enlighet med artiklarna 91 och 92 i direktivet. 11 FI kan enligt 15 kap. 1 LBF och 25 kap. 1 LV ingripa mot dessa företag om de överträder LBF respektive LV, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet. 7

8 FI kan konstatera att kommitténs förslag innebär att FI får möjlighet att besluta om sanktioner mot de holdingföretag som omfattas av direktivet för betydligt fler överträdelser än vad som följer av direktivets bestämmelser. 12 FI har visserligen redan befogenhet att förelägga ett holdingföretag som omfattas av direktivets regler att vidta åtgärder för att göra rättelse. Det är möjligt om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. 13 Med tanke på att kommitténs förslag innebär att FI får nya möjligheter att ingripa mot holdingföretag, anser FI att en mer utförlig analys behöver göras av denna fråga. En utökning av FI:s möjligheter att ingripa mot företag som ofta inte bedriver tillståndspliktig verksamhet för ett stort antal möjliga överträdelser, kräver en ingående analys av förslagets fördelar och nackdelar. Det är viktigt att de regler som skulle kunna utgöra en grund för en sanktion beskrivs närmare. Övriga synpunkter Tekniska standarder och rekommendationer Resolutionsdirektivet innehåller flera bemyndiganden till kommissionen och Eba att ta fram och anta tekniska standarder (EU-förordningar) och rekommendationer om tillämpningen av olika bestämmelser i direktivet. FI kan konstatera att innehållet i dessa tekniska standarder och rekommendationer kan få stor betydelse vid det svenska genomförandet av resolutionsdirektivet. Kriterier för att använda broinstitutsverktyget Genom broinstitutsverktyget kan tillgångar föras över från ett företag under resolution till ett så kallat broinstitut. Av 19 kap. 1 2 st. förslaget till lag om resolution framgår att resolutionsmyndigheten enbart får använda detta verktyg för att uppnå det resolutionsändamål som anges i 8 kap. 1 1 samma lag, dvs. att motverka en allvarlig störning i det finansiella systemet. En sådan begränsning framgår emellertid inte tydligt av resolutionsdirektivet (se artikel 40). FI anser att kommitténs förslag i detta hänseende medför en olycklig begränsning av resolutionsmyndighetens befogenheter att vidta resolutionsåtgärder. FI anser, och på den punkten har kommittén ingen annan åsikt, att resolutionsmyndigheten bör kunna vidta de resolutionsåtgärder som den anser bäst uppfyller de resolutionsändamål som är relevanta i det enskilda fallet. 14 Verksamhetstillstånd för tillgångsförvaltningsbolag Genom att tillämpa avskiljandeverktyget kan man överföra tillgångar till ett tillgångsförvaltningsbolag. Ett sådant bolag ska vara ett aktiebolag (20 kap st. förslaget till lag om resolution). Ett sådant bolag kan komma att behöva bedriva verksamhet som är tillståndspliktig enligt LBF, lagen om viss 12 Se artikel Se 8 kap. 2 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. 14 Se s. 470 ff. samt 13 kap. 2 1 st. förslaget till lag om resolution. 8

9 verksamhet med konsumentkrediter eller annan relevant författning. Mot den bakgrunden anser FI att det finns skäl att överväga att införa en bestämmelse som ger FI möjlighet att bevilja verksamhetstillstånd trots att samtliga krav inte är uppfyllda. En liknande bestämmelse finns i 19 kap. 14 förslaget till lag om resolution avseende verksamhetstillstånd för ett broinstitut. Undantag för säkerställda obligationer Av direktivet (artikel 44.2.b) framgår att bland annat säkerställda obligationer är undantagna vid nedskrivning och konvertering av skulder. Det finns dock en möjlighet att besluta att skriva ned eller konvertera den del av skulden som överstiger tillgångarna som säkrar skulden. Kommitténs tolkning (s. 725) antyder att endast den säkerställda delen är undantagen, vilket FI inte anser är fallet. Även om säkerställda obligationer generellt sett är undantagna vill FI framhålla att resolutionsmyndigheten, enligt direktivet, har en diskretionär möjlighet att skriva ned eller konvertera även det överskjutande beloppet, om värdet av skulderna skulle överstiga säkerheterna. Koncernresolutionsplan Av artikel 13.1 i resolutionsdirektivet framgår att moderföretag inom unionen ska lämna in viss information till resolutionsmyndigheten på koncernnivå. Under förutsättning att de sekretesskrav som angetts i direktivet upprätthålls ska denna information sändas till ett antal angivna myndigheter. Av direktivets svenska version och av kommitténs betänkande (s. 1029) framgår att det är tillsynsmyndigheten på koncernnivå som ska vidarebefordra denna information. Den engelska direktivtexten anger däremot att det är resolutionsmyndigheten på koncernnivå som ska vidarebefordra informationen. Sanktioner FI instämmer i kommitténs bedömning (s. 1238) att det inte finns skäl att frångå gällande ordning där FI beslutar om sanktioner vid åsidosättande av bestämmelser på finansmarknadsområdet. Även om två resolutionsmyndigheter utses, finns det starka skäl som talar för att enbart den ena, FI, får möjlighet att ingripa mot företag med sanktioner. Som kommittén framhåller har frågan om sanktioner mot fysiska personer enligt kapitaltäckningsdirektivet (CRD 4) behandlats i en promemoria som överlämnades i april FI har lämnat ett remissvar på denna promemoria. 15 De synpunkter som vi lämnade i det remissvaret gäller även för sanktioner för fysiska personer enligt resolutionsdirektivet. 15 Se Remissvar på Promemoria om sanktioner enligt CRD 4 (Fi2014/1356), dnr ,

10 FINANSINSPEKTIONEN Bengt Westerberg Styrelseordförande Erik Kärrlander Analytiker Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen (Bengt Westerberg, ordförande, Astri Muren, Hans Nyman, Kristina Ståhl, Sven-Erik Österberg och Martin Andersson, generaldirektör) efter föredragning av analytikern Erik Kärrlander och juristen Aron Verständig. I den slutliga handläggningen har även biträdande generaldirektören Martin Noréus, chefsjuristen Per Håkansson och avdelningschefen Björn Bargholtz deltagit. 10

11 Bilaga: Alternativ till uppdelningen av resolutionsbefogenheterna För att ytterligare åskådliggöra de olika alternativ som kan tänkas för uppdelningen av resolutionsbefogenheterna enligt resolutionsdirektivet, presenteras nedan en tabell med fyra olika alternativ. Samtliga dessa alternativ uppfyller de krav som ställs på resolutionsmyndigheten enligt artikel 3 i direktivet. Alternativen är ordnade i fallande bokstavsordning efter hur många resolutionsbefogenheter som ges till den resolutionsmyndighet som inte samtidigt är tillsynsmyndighet. Den sistnämnda myndigheten benämns RM nedan. Som framgår av FI:s remissvar förordar FI alternativ C. Kommitténs förslag betecknas nedan som alternativ B. Resolutionsbefogenhet Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D Hantera företag under RM RM RM FI resolution. Upprätta och uppdatera RM RM FI FI resolutionsplaner. Besluta om resolutionsavgifter. RM RM RM FI Förfoga över RM RM RM FI/RM resolutionsreserven. Besluta om åtgärder för att undanröja hinder mot att hantera företag genom resolution. RM FI fattar beslut om undanröjande efter att RM identifierat hindret och beslutat överlämna ärendet till FI FI Besluta om nedskrivning utanför resolution. Fastställa minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL). FI. RM FI FI FI RM FI FI FI 11