Att bryta upp och slå rot om invandrade ryska kvinnor i norra Sverige

Transkript

1 Kerstin Hägg Docent i Pegagogiska arbete Retired Senior Lecturer Att bryta upp och slå rot om invandrade ryska kvinnor i norra Sverige Inledning Russian Women in Nordic Countries (RWN), är en komparativ studie om villkoren för ryska kvinnor som invandrat till de nordiska delarna av Barentsområdet. Aino Saarinen, Alexanderi Institute Helsingfors universitet har varit projektledare, Jana Sverdljuk, gästforskare vid NIKK, har ansvarat för den norska delen av studien och jag för den svenska. Vi har analyserat de insamlade intervjuerna utifrån olika teman: Aino Saarinen om medborgarskap och delaktighet, Jana Sverdljuk om social rättvisa och kulturellt erkännande. Olika aspekter på vardagslivet ar det tema jag har arbetat med. Sammanlagt har vi genomfört 64 intervjuer med ryska kvinnor, individuellt och i grupper i Finland, Norge och Sverige. Vi har även intervjuat 21 nordiska professionella som mött ryska kvinnor i sina arbeten. Projektet har finansierats NOS HS. En rapport om projektet har nu lämnats till NOS, ett antal texter har publicerats (Saarinen & Sverdljuk, 2006, Saarinen, 2006, Saarinen 2007) och kommer att publiceras (Saarinen & Sverdljuk & Hägg forthcoming 2008), Saarinen & Calloni, eds. (forthcoming 2008), Sverdljuk (forthcoming 2008/09). Efter Bakgrund och Arbetsprocessen följer två avsnitt om bygger på de intervjuer som gjorts i Sverige: Uppbrottet och den första tiden i det nya landet och Att bli bofast. I de två sista avsnitten, Stereotypa mediabilder och föreställningar om ryska kvinnor och Avslutande reflektioner finns även några kopplingar till teorier och relevant forskning. Bakgrund Historiskt har det funnits många korsvägar och mötesplatser i den nordliga delen av Barentsområdet. Man kan säga att det varit ett område utan tydliga gränser. Människor som bott här har haft täta kontakter över språkliga gränser och omkring det som idag är nationsgränser. Fortfarande finns stora regionala likheter men också stora skillnader i levnadsvillkor. Upplösningen av Sovjetunionen och den ekonomiska och sociala turbulens som perestrojkan innebar drabbade särskilt perifera områden i Ryssland. 1

2 Fabriksnedläggningar, arbetslöshet, uteblivna löner, högre levnadsomkostnader och rubelns minskade värde fick svåra konsekvenser för stora befolkningsgrupper. Många med försörjningsansvar för familjen förlorade helt eller delvis sina inkomster. Sociala förmåner var under sovjettiden knutna till den s.k. arbetsboken. Alla vuxna arbetande människor hade en sådan arbetsbok, blat, som reglerade och förskrev olika förmåner som utbildning, semester, bostad, barnomsorg, fritidsaktiviteter för barn och ungdomar och tandoch sjukvård (Rotkirch 2000). När markandsekonomin tog över försvann mycket av det som tidigare tagits för givet och varit gratis eller tillgängligt för mycket låga avgifter. Skillnaderna mellan fattiga och rika har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Minst 20 procent av Rysslands befolkning lever i fattigdom eller exterm fattigdom. Problemet med arbetslöshet och fattigdom är mycket påtagligt särskilt på landsbygden men även i städer i det ryska Barentsområdet (UNDP 2005, Report on Russia 2015). Den västliga gränsen mellan Ryssland och Finland och Norge blev en tydlig gräns mellan fattigdom och relativt välstånd. Ryssland öppnades mot väst. De kommersiella, kulturella och sociala kontakterna mellan de nordiska länderna och Ryssland utvecklades. Invandring till Finland ökade kraftigt under 1990-talet. Bland dem som flyttat till Finland finns många som har finska rötter och som efter perestrojkan kunnat återvända och direkt få permanent uppehållstillstånd. Invandringen från Ryssland till Norge har varit störst i gränsområdena i norr. Kontakter mellan Sverige och Ryssland utvecklades med tyngdpunkt på kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte i syfte att öka samarbetet mellan svenska och ryska organisationer, statliga och kommunala tjänster. Prioriterade områden har enligt Sida varit säkerhetsfrämjande arbete, demokratiutveckling, ekonomi och social trygghet (Sida 2005). Invandringen till Sverige har också ökat men inte i samma utsträckning som till Finland. Krafter som är betydelsefulla för emigration och immigration push and pull och som gör att man vill ge sig av och som lockar som en möjlighet till ett bättre liv har förstärkts. Det har endast i begränsad omfattning funnits möjlighet för medborgare från Sovjetunionen att arbetskraftsinvandra eller få asyl i Norden. Det som förändrats är att det blivit vanligare för ryska medborgare att komma till Sverige för studier och forskningssamarbete och att invandra som anhörig har ökat. Det är svårt att få exakta uppgifter om invandringen från Ryssland efter Svensk statistik anger födelseland och omfattar alla födda i Sovjetunionen, dvs. i Moldavien, Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Det som framgår är att fler kvinnor än män födda i Sovjetunionen nu bor i Sverige och antalet kvinnor som fötts i Sovjetunionen har ökat efter

3 Alla personer i Sverige som har fd Sovjetunionen till födelseland Kvinnor Män Totalt Källa: Olofsson, Jenny, Unpublished Working Paper, Department of Social and Economic Geography De allra flesta av dessa immigranter bor i något av de tre storstadsområdena och endast några få procent i Norrbotten och Västerbotten. Vilken kunskap finns idag om villkoren för de kvinnor som kommit till den svenska delen av Barentsområdet? Materialet, som den här artikeln bygger på, är inte tillräckligt omfattande för att ge ett uttömmande svar på den frågan, men tillräckligt för att belysa några aspekter av de vardagslivserfarenheter som ryska kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund har av att bosätta sig i det svenska Barentsområdet. Arbetsprocessen Förberedelsearbetet för projektet var omfattande och tidskrävande. Vi har haft korta och intensiva arbetsmöten men huvudsakligen kommunicerat via datorn. Vi skrev omfattande intervjuguider för individuella intervjuer, gruppintervjuer och intervjuer med tjänstemän, informationsbrev till kontaktpersoner och presumtiva deltagare, formulär med information om etiska regler och deltagares rättigheter på finska, norska, svenska och ryska. Efter provintervjuerna träffades vi i Helsingfors tillsammans med Ludmila Prokorova, som varit projektets ryska rådgivare, och tillsammans utarbetade vi slutversion av intervjuguiderna. Projektet är flerspråkligt. Intervjuer på finska, norska, svenska och ryska ingår. Några intervjuer har genomförts med hjälp av tolk (Saarinen 2006). Alla intervjuer utom de svenska och några få på norska har översatts till engelska. Ursprungligen var avsikten att alla artiklar och rapporter skulle skrivas på engelska men när jag arbetat med intervjuerna kände ett behov av att också skriva in det svenska materialet och det naturliga var då att också skriva på svenska. Att arbeta med forskningsmaterial innebär alltid att tolka, men på olika sätt och mer eller mindre formaliserat. När forskaren tolkar observationer och intervjuer bli hon eller han medskapande i processen som observatör, intervjuare och uttolkare av materialet. Redan 3

4 utskriften av en inspelad intervju kan ses som en form av tolkning (Berggren 2001). Oavsett hur noggrant man försöker återge det som sägs i en intervju och i anteckningar som görs i anslutning till intervjun försvinner en hel del information. Det kan vara små variationer i röstläget, små pauser, intonation och betoningar som också har innebörd i sammanhanget, liksom det ordlösa samspelet mellan den som intervjuar och den som intervjuas. Texten framträder på ett sätt som skiljer sig från det muntliga språket. I arbetet med utskrivna texter som bygger på de intervjuer jag själv genomfört återupplever jag intervjusituationen. När jag läser de andra intervjutexterna blir det snarare så att jag försöker skapa en bild av hela intervjusituationen till viss del med hjälp av intervjuarens anteckningar om situationen och den intervjuade. Eftersom intervjuerna översatts från ett språk till ett annat, har det varit svårt att fånga nyanser i det som sagts. Detaljer kan ha försvunnit eller fått annan betoning, vilket också sker vid översättning av litteratur. Det unika med de svenska intervjuerna är att de inte är översatta och det var ett av skälen till att jag valde att först göra analyserna av dessa innan jag övergick till att arbeta med de översatta intervjuerna. Merparten av intervjuerna i Sverige genomförde jag våren, sommaren och hösten Individuellt eller i grupp har jag intervjuat 17 kvinnor som invandrat till Sverige efter De ryska kvinnorna har accepterat att delta efter att ha blivit tillfrågade av en kontaktperson och då fått skriftlig information om projektet. Vidare har jag genomfört sju individuella intervjuer och en gruppintervju med svenskar som i sina arbeten möter invandrare. Syftet med dessa intervjuer var att få veta något om hur professionella upplever att arbete med ryska invandrade kvinnor. Slutligen har jag även intervjuat en rysk kvinna som bott länge i Sverige och i sitt arbete haft kontakter med många ryska kvinnor här. De flesta intervjuerna har gjorts på landsbygden i Norrbotten och i Umeå, ett par i Stockholm. Alla är inspelade på ljudband och transkriberade till text. I en första fas lyssnade jag på och läste varje intervju flera gånger, gjorde noteringar för att sedan sammanföra dessa till teman. Den processen har jag valt att kalla den vertikala läsningen, som jag då och då återvänt, till när jag ansett att det har behövts. Nästa fas var det jag benämnt den horisontella läsningen, som innebar att jag läste varje intervju med ett tema i taget som sökljus och samlade information först från de individuella intervjuerna och sedan från gruppintervjuerna och sist från intervjuerna med svenskar för att slutligen börja skriva texten (Hägg 1997). Ett tidigt utkast av delar av den svenska texten har lästs och kommenterats av några av de intervjuade. Mitt övergripande tema i RWN projektet har som nämnts varit vardagslivet. Vardag var den benämning som förr användes som motsatsen till söndagar och helgdagar som 4

5 firades på olika sätt (Gullestad 1989, 1992). Detta har förändrats och begreppet omfattar nu olika aspekter av det vanliga livet och kan sägas utgöra en enande symbol för en rad olika och motstridiga normer och värderingar. Detta gäller enligt Gullestad särskilt i de nordiska länderna, där vardagslivet inte längre relateras till tid och traditioner utan snarare till en god social utveckling. Vardagslivet omfattar hemmet, arbetet och andra sociala aktiviteter. Hemmet är som regel den plats i där alla dessa aktiviteter organiseras. Kvinnan i familjen är ofta den som fungerar som spindel i nätet för att få vardagslivet att fungera. De tolkningsnivåer jag tillämpat i den här artikeln är de som Kvale (2005) benämner självförståelsenivå och common sense nivå. Den förra innebär att forskaren försöker förstå och sammanfatta innebörden i det den intervjuade berättat, den senare är ett sätt att förstå och tolka innebörden genom att använda det som antyds eller kan uppfattas mellan raderna. Min ambition har varit att försöka återge de ryska kvinnornas upplevelser och åsikter. Den tredje nivån är den teoretiska tolkningen, som i den här texten finns i några få fall i de två avslutande avsnitten. Jag har begränsat antalet citat och vid citaten har jag använt fingerade namn för att skydda de intervjuades integritet och anonymitet. Uppbrottet och den första tiden i det nya landet Huvudpersonerna Flertalet av de ryska kvinnor jag intervjuat individuellt eller i grupp har en högskole- eller universitetsexamen antingen från Ryssland eller Sverige, några från både Ryssland och Sverige. Tre kvinnor var arbetslösa vid intervjutillfället och de övriga arbetade eller studerade Jag intervjuade något fler yngre än äldre kvinnor. Den äldsta kvinnan var vid intervjutillfället 57 år, den yngsta var 22. Fem av kvinnorna var yngre än 30 år, fem mellan 30 och 40, tre mellan 40 till 50, tre mellan 50 och 60. Alla utom tre hade barn och de flesta var gifta eller sammanboende. Några levde tillsammans med barnens pappa, några få inte och flera barn hade kommit till Sverige tillsammans med sina mammor. Att fatta beslutet och få tillstånd att komma Med några enstaka undantag kom kvinnorna från den nordvästra delen av Ryssland, de flesta från stora städer. Svaret på frågan varför de emigrerat och hur hon och han träffades varierade men skiljer sig inte från hur kvinnor och män från samma land får kontakt på arbetsplatser, genom släkt genom vänner eller fritidsintressen: hon har studerat, arbetat eller besökt någon bekant i Sverige eller mött svenska män i Ryssland när männen arbetat där, någon har flyttat till Sverige med sin familj och en kvinna har fått kontakt med sin nuvarande man via Internet. 5

6 Kvinnornas levnadsvillkor under åren före beslutet att lämna Ryssland varierade. Några hade inte haft några planer på att emigrera. Bland dem finns både de som levde ett väl fungerade liv socialt och ekonomiskt och de som hade en problemfylld tillvaro i hemlandet. Andra sökte aktivt efter möjligheten att skapa bättre villkor för sig själva och i några fall också för sina barn. Åter andra hade inte några aktiva planer men var heller inte främmande för möjligheten att bryta upp. När paret har träffats och tycke uppstått utvecklas en kortare eller längre period av kontakt på distans med ett varierande antal möten. Kvinnan kom till Sverige en eller flera gånger, mannen besökte Ryssland. Beslutet har i några fall fått ta tid och besöken här varit som regel varit positiva upplevelse och underlättat beslutet men inte alltid. så kom jag hit då, det var strax för jul, kallt, mörkt, inga ute, blåsigt, massor av snö Det som var chockerande var att det inte fanns folk ute. Det var nästan skrämmande. Jag minns att jag frågade Var är all andra Allt kändes pluttigt. Nina Enligt en intervju med en tjänsteman vid Migrationsverket har regelverket kring den process som tar vid när ett par bestämt sig för att kvinnan ska emigrera förändrats några gånger under de senaste åren. Oavsett dessa förändringar börjar det med att kvinna lämnar in en ansökan till något konsulat i hemlandet och anhåller om att få ett tillfälligt uppehållstillstånd som anknytning antingen som sambo eller att paret ingått äktenskap som hustru till mannen i fråga. I anslutning till detta redogör hon för deras historia fram till dess att de kommit överens om att hon ska flytta till Sverige. Ansökan skickas från ambassaden i Moskva till Migrationsverket. Ett led i processen är att man jämför kvinnas redogörelse för hur paret träffas och att hur de beslutat att de vill etablera ett fast förhållande med den som mannen lämnar till Migrationsverket. Tidigare var det polisen som hade ansvar för anknytningsärenden och som regelbundet varje halvår träffade både kvinnan och mannen för att ta reda på om de två fortfarande hade för avsikt att leva tillsammans. Efter 1997 handhar Migrationsverket anknytningsärenden. Beslutet kan fattas direkt eller efter ytterligare prövning på något av de regionkontor som finns i landet. Paret behöver som regel bara besöka myndigheten en gång under två år innan sambon/makan /maken kan ansöka om permanent uppehållstillstånd och polisen har inte längre någon kontrollfunktion och ingriper enbart om någon som inte får uppehållstillstånd ska avvisas. Den som får tillfälligt uppehållstillstånd genom anknytning får inte något ekonomiskt stöd av kommun, stat eller landsting om den anhörige är en svensk medborgare, vilket innebär att villkoren skiljer sig från det som gäller för asylsökanden och kvotflyktingar. 6

7 Den som har tillfälligt uppehållstillstånd genom anknytning blir därför under den första tiden helt och hållet ekonomiskt beroende av sin partner. För den som tidigare haft förhållandevis goda ekonomiska villkor och som varit van vid att också som vuxen ge och få stöd av familj och släktingar i krissituationer, är det en ny och annorlunda beroendesituation att inte ha några egna inkomster. För den som inte alls hunnit lära sig svenska är det svårt att få ett arbete även om det inte alltid är helt omöjligt. En av kvinnorna berättade att hon ganska snart efter det att hon kommit kunde få arbete som semestervikarie i hemtjänsten och på så sätt få rätt att gå med i facket och börja betala till a-kassan och på det sättet komma in i systemet. Det var inte något stort hinder för henne att kommunicera över språkgränserna med dem hon besökte. Hon upplevde att hon blev accepterad och uppskattad. För den som inte hade fått sin utbildning validerad eller fått möjlighet att genomföra de kompletteringar som krävs för att få arbete inom det egna kompetensområdet, kan det vara svårt att acceptera de arbeten som erbjuds men som inte alls är i nivå med vad man tidigare arbetat med. Jag hade väldigt höga ambitioner när jag kom till Sverige och jag som hade doktorerat fick arbeta som städerska. Ja, jag grät väldigt mycket / /. Sen började jag tänka att det är som första steget för jättemånga, inte bra för invandrare utan för unga människor kan man säga. Vi som kommer till Sverige vi börjar ett nytt liv och som för unga människor är det första steget. Och nu har jag passerat många stadier/./ och sen har jag bestämt att jag ska aldrig mer jobba som städerska. Ludmila Särskilt svårt kan det bli för den som har en utbildning och yrkeserfarenheter inom områden där det råder arbetsbrist eller där man föreställer sig att det är stora olikheter inom systemen i Sverige och Ryssland, vilket har drabbat några med utbildningar på olika nivåer i ekonomi. Jag kom hit med en ekonomisk högskoleutbildning. Jag gick till arbetsförmedlingen och sa att jag hade civilekonomutbildning och om de kunde hjälpa mig med jobb. De sa att mina möjligheter som företagsekonom kanske inte var så bra för det fanns många arbetslösa svenska specialister med samma utbildning. Anja Det finns också andra skäl till att den första tiden blir påfrestande och i några fall krisartad. Det gäller dem som haft stora svårigheter och levt under pressade förhållanden en längre eller kortare tid i hemlandet, om det varit problem som rört uppehållstillståndet eller om man kommit som familjemedlem utan att själv aktivt valt att lämna hemlandet. Alla har i varierande omfattning varit beroende av andra för att få information, språkträning, nya 7

8 kontakter men det är stora individuella skillnader på vilken hjälp som erbjudits och hur kvinnorna själva agerat. Att bli bofast i Sverige Några av de kvinnor jag intervjuade hade bott i Sverige sedan början av nittiotalet, några få hade kommit hit efter 2001 och de övriga under senare delen av nittiotalet. Med ett undantag var det inte någon som kunde tänka sig att återvända, och de trodde alla att de skulle stanna i Sverige. Samtalen i intervjuerna kom ofta att röra sig om skillnader mellan att leva här och att leva i Ryssland både som svar på mina frågor och som spontana jämförelser mellan här och där. Det har inte varit möjligt att avgöra om jämförelserna baserar sig på erfarenheter från sovjettiden, den begynnande förändringsprocessen som ledde fram till perestrojkan eller förhållanden som gäller i Ryssland nu när alltfler tjänster i samhället avgiftsbelagts och gjort det svårt för dem som har låga inkomster. Eftersom mitt syfte har varit att försöka fånga och förmedla något av det som är kvinnornas subjektiva upplevelser och föreställningar om att leva i Sverige är det heller inte nödvändigt att göra den kopplingen. De flesta har fortfarande många kontakter med släkt och vänner och kan fortlöpande göra jämförelser och följa utvecklingen i den del av Ryssland där de tidigare bott. Skilda ekonomiska världar Enligt en av mina uppgiftslämnare har det som regel varit kvinnan som har haft hand om hushållets pengar och som skött familjeekonomin. Det har inneburit att mannen lämnat sin lön med undantag av det han stoppat undan för att använda för egen del. Hon vet vad hon har att röra sig med även om det är lite och kan på så sätt försöka hushålla till exempel genom att köpa enkel och billig mat för att lägga undan till annat som behövs. Hon sparar till det nödvändiga om hon kan. Så har det säkert varit i många familjer men inte i alla. Några av de grundläggande skillnaderna i de ryska och svenska ekonomiska systemen under sovjettiden var att kontantekonomin dominerade och detta gäller i stor utsträckning fortfarande i Ryssland. Kvinnorna kunde hålla igen på hushållsutgifterna när någon i familjen behövde något som innebar en extra utgift. Ryska kvinnor kan spara på maten jag köper billigare potatis vet inte vad köttfärs i stället för oxfilé - men det hjälper inte i Sverige. De största utgifterna kan du inte spara på här. Svetlana 8

9 Löneskatterna i Ryssland är låga och det man vill ha betalar man som regel kontant. Det man har äger man vare sig det är en lägenhet, en liten datja eller en bil även om det numera blivit möjligt att få banklån, ibland även utan säkerhet. Den som kommer hit på besök har svårt att genomskåda systemet och förstå att vi inte äger det vi har, att våra hus, bilar och annat är köpta med delvis lånade pengar och att vi betalar mycket i skatt som dras direkt på bruttolönen. För en rysk kvinna som inte får god information om detta kan det bli en chockartad upplevelse att inse att det faktiskt inte alls finns kontanter att hushålla med, att mycket går till räntor och avbetalningar och att den lön han sagt att han har inte alls motsvarar den summa som utbetalas. Skatten i Ryssland är 11 procent och ingen vet vad bostadslån är. När man ser en man som har villa och bil så tror man att han är jätterik. Den ryska kvinnan kan inte fråga : hur mycket betalar du i bostadslån för hon har ingen aning om att huset inte är färdigköpt? Svetlana Svetlana som bott länge i Sverige och haft kontakt med många ryska kvinnor här, anser att detta är något som alla ryska kvinnor som överväger att flytta till en man i Sverige borde få veta. Det kan vara lika viktigt som språkkunskaper. Kanske skulle det göra det lättare både för henne och för honom att klara av den första tiden, innan hon hunnit få en egen försörjning här. Det synbara välståndet kan skapa felaktiga förväntningar. Det finns kvinnor som kommit hit med förhoppningen om att inte bli tvungna att lönearbeta, eftersom hon bedömt att mannens inkomster och tillgångar varit tillräckliga både för henne och de barn hon har eller planerar att få. En uppgiftslämnare som möter invandrare i arbetet berättade att det har förkommit att mannen varit mera generös än han haft råd till när han uppvaktat henne och besökt henne i Ryssland och då hon besökte honom i Sverige och att han inte heller då hon flyttat till Sverige av rädsla vågat lägga korten på bordet och tala om vad de har att röra sig med. När han inte klarat av att betala hyran och andra räkningar tog de sociala myndigheterna kontakt för ett samtal med paret och först då fick hon veta vilka ekonomiska villkor som gäller. Ett sätt för mannen att få makt och utöva kontroll kan vara att han kräver noggrann redovisning av hur kvinnan använder de pengar han ger henne. En kvinna, som berömde sin man för hans generositet både mot henne och hennes barn, berättade att hon kände till andra svenska män som i princip hade lås på kylskåpet, som kontrollerade allt till och med att hon inte köpte hem för mycket mat och att den inte tog slut för snabbt. Om kvinnan har med sig barn från Ryssland förstärks det ekonomiska beroendet. Ekonomiska problem skapar konflikter. En kvinna berättade att hennes svenska man i ett gräl om pengar 9

10 krävde att den ryska biologiska pappan skulle bidrar till försörjningen av sitt barn, eftersom han som svensk man måste vara med och försörja sina barn från ett tidigare äktenskap. Den ekonomiska makten kan på olika sätt användas för att kränka den som inte har något att sätta emot. Även om mannen inte missbrukar sitt ekonomiska övertag är det lätt att inse att det kan vara svårt för den kvinna som kommer hit att förstå att vi är belånade, att det inte självklart finns stora ekonomiska marginaler även om mannen har en bra bostad, bil och skoter och att en stor del av hans lön försvinner innan den kommer in på hans konto. Med det regelverk som gäller här finns det även andra starka ekonomiska skäl för kvinnan att försöka få arbete och egna inkomster. Välfärdssystemet är knutet till den individuella inkomsten på många områden. Det är den som styr ersättningen vid eventuell sjukdom och arbetslöshet. Det är den som så sikt avgör storleken på hennes framtida ålderspension. För de kvinnor som emigrerat sent i livet kan bli mycket fattiga om de blir änkor om mannen har barn från tidige äktenskap och i synnerhet för dem som sammanbor utan att vara gifta. Den egna lön utgör dessutom grunden för oberoende även i de förhållanden där mannens inställning är det de två ska dela lika på de resurser som hushållet förfogar över. Det som inte finns Svaren på frågan Vad saknar du mest var mycket samstämmiga. Det var i första hand familjen, och särskilt då mamma eller mormor, men även andra släktingar, vänner och arbetskamrater. De upplevde att det inte går att ersätta saknaden av dem med en ny familj och nya släktingar genom mannen, nya vänner bland svenskar, ryssar och andra emigranter. Den saknaden är något som man får lära sig att hantera och leva med även om de nya relationerna är mycket viktiga. Det är positivt om man kan ha täta kontakter med familjen och vänner i Ryssland via telefon, e-post och, om det går, att resa tillbaka på besök eller bjuda hit släkt och vänner. Någon saknar mest den ryska maten, andra tycker att det går bra att laga rysk mat också i Sverige. Många saknar sättet att umgås. I Ryssland kan man träffas utan att det är fest, utan att planera veckor i förväg, utan att det behöver var så krångligt. Man kan umgås. I Ryssland behöver det inte var fest. Det så att när släktingar eller bekanta eller vänner är tillsammans vid bordet äter de inte bara utan pratar. I vår familj, vi sjöng mycket, var flera tillsammans på kvällen Och sen spelade vi spel kanske. Min syster hälsade på här under julen och hade med sig tärningar och vi spelade / /domino. Vi behövde inte dricka / / i vår familj var det så och vi alla sjöng och dansade. Albina 10

11 De som bott i stora städer men nu bor på mindre orter i Sverige saknar kulturutbudet och längtar efter att ha tillgång till den mångfald som till exempel Sankt Petersburg kan erbjuda. En kvinna berättar om den härliga upplevelsen som var självklar för henne när hon bodde i Ryssland: att vakna en söndagsmorgon och verkligen känna efter vad det är som lockade mest. I hennes familj var det en tradition att använda fritiden till kultur. Bildning inte bara utbildning var något som ansågs viktigt i uppfostran och det skapade behov som inte kan tillfredsställas i Sverige om man inte bor i Stockholm eller någon annan storstad. Ljusa och mörka sidor av villkoren här Trygghet och de många möjligheterna till utbildning och utveckling är det som är det allra bästa i Sverige. Det uttrycks på olika sätt som att det inte finns så många fattiga här, att det är en trygghet att veta att man alltid kan överleva vad om än händer, att man kan få hjälp i krislägen av Socialen. Till tryggheten hör också att våldet och kriminaliteten och inte heller missbruket av alkohol och narkotika är lika utbrett som i Ryssland. Det som skapar trivsel är bostäderna, arbetsplatsernas utformning och utemiljön med cykelbanor och välordnad trafik. På arbetsplatserna är det inte lika hierarkiskt här som i Ryssland, där man kan ofta kan bli offer för chefens godtycke. Här kan den som kämpar på och jobbar få uppskattning och nå långt tack vare sitt arbete. Annat som lyfts fram som positivt är att man inte ser så stora skillnader utanpå på fattiga och rika. Miljön i Sverige är bättre. Det är bra för hälsan, luften är renare och det är inte så bullrigt i städerna. Det finns fantastiska lekparker för barn. Det är inte så stressigt i affärer och på gatorna, ingen som svär och skriker okvädingsord i köer. Svenskar är artiga och vänliga i affärer och väntar tålmodigt på sin tur. Jag tycker att det är lugnare på något sätt i Sverige. Inte lika mycket stress. Jag minns när man kommer till affärer för att handla i Ryssland då är det gamla damer där som är väldigt stressade. Det finns köer och många svordomar. Det tycker jag inte om. Här är alla avslappnade och det gör liksom ingenting om det är kö man väntar på sin tur. Zemfira Sjukvård, arbetsförmedling, invandring politik och utbildning. Synen på svensk sjukvård varierar. Några kvinnor har mycket positiva erfarenheter av omhändertagandet i samband med graviditet och förlossning men ett problem är att det är svårt att få träffa en läkare när man vill. En kvinna var mycket kritiskt till att man i Sverige inte gett hennes sjuka barn den vård barnet borde få och föräldrarna därför valde att resa till Ryssland för att söka den hjälp där som inte ingår i behandlingsregimen här. Det som lyfts fram som positivt i det ryska systemet är att vården är tillgänglig och att det inte kostar så mycket. I Ryssland kan jag få den behandling jag behöver på en gång och det finns inte 11

12 någon lång kö. berättar en kvinna som har dubbelt medborgarskap och som därför kan betala det som gäller för ryska medborgare för den vård hon vill ha där. Ryska läkare ger bestämda råd om livsföring i stort och smått och det är tryggt och bra. Svensk sjukvård och rysk det är stora skillnader.. Man far till läkare här han bara skriver recepten och berättar ingenting. Rysk läkare han berättar hur jag ska göra procedurerna, hur jag ska sova och vad jag ska göra. Faina En tydlig skillnad är att sjuksköterskor i Sverige har andra och mer avancerade arbetsuppgifter än i Ryssland, där läkare gör mycket av det som sköterskor har ansvar för i Sverige. Det som varit och är bra i Ryssland är att det är lätt att få kontakt med läkare och att de även kan göra hembesök. Det som saknas i Sverige förutom tid hos doktorn är vilo- och hälsohem. Där får man vila och rekreation som gör att man kan återvinna krafterna efter en sjukdom. En av de intervjuade är mycket upprörd över att det enda som förmedlas i media om sjukvård i Ryssland är det som är dåligt. Man får aldrig veta att det också finns mycket moderna och välutrustade klinker men avancerad specialistvård i de större städerna. Men problem idag är att fattiga människor i Ryssland har svårt att få god vård och de har inte råd att köpa de mediciner de behöver. Den som är sjuk blir inlagd på sjukhus men kvaliteten på vården varierar. I större städer finns moderna kliniker med hög standard. En kvinna berättade livfullt om de mycket dåliga förhållandena på det sjukhus i staden där hon bodde och där en anhörig var tvungen att ligga en längre tid efter en olyckshändelse. Patienterna bodde trångt, flera i rummet rökte mycket. Maten var dålig. Anhöriga förväntades hjälpa till med att sköta patienternas hygien, sängar och kläder. De intervjuade som har vårdutbildningar från Ryssland och som arbetar inom vården i Sverige anser att det finns en outtalad misstro mot de ryska utbildningarna och den kompetens de gett. Detta gäller även andra utbildningar på högskolenivå. Man menar att det ställs för stora krav på komplettering och validering av utbildningar från Ryssland. Jag har läst 3 år till sjuksköterska och 6 år till läkare, så jag har 9 års högskoleutbildning och de har sagt mig att den min ryska utbildning inte motsvarar deras svenska utbildning. Lydia Kontakterna med arbetsförmedlingarna på de orter där studien genomfördes upplevdes både negativt och positivt. En kvinna uttryckte mycket starkt sin uppskattning av den kontakt hon haft med en arbetsförmedlare. Hon hade fått mycket hjälp med att planera de kompletteringar som krävdes och den praktik hon behövde för att kunna få arbeta inom det yrke hon hade i 12

13 Ryssland. Det hade en avgörande betydelse för hennes möjligheter att etablera sig här. Kritiken har i flera andra fall varit hård. Så här säger ett par kvinnor: Ärligt talat jag tycker arbetsförmedlingen är den mest onödiga organisation som finns här i Sverige. Olga Jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen förstås och det var en mindre bra erfarenhet. Det var en man med ful slips som var väldigt engagerad i sig själv och som pladdrade ganska mycket men ingenting gick att göra. Sen förstod man att nästan inga arbetsplatsvakanser gick genom arbetsförmedling Nina Systemet med arbetslöshetsersättning, aktivitetsbidrag för den som kommit in i systemet med a-kassa, studiebidrag och vuxenstudiestöd som ger möjlighet till utbildning för att på sikt få arbete, är sådant som lyfts fram som något mycket positivt samtidigt som man kan vara kritisk mot att det utnyttjas för mycket av arbetsskygga personer. Ett exempel som kritiserades var när en kommun försökte lösa ett problem genom att erbjuda en kvinna förlängda praktikplats med låg lön eftersom hon inte hade någon a-kassa. Alternativet vore att inte alls få något ekonomiskt bidrag. För kvinnan som drabbades blev det ett moment 22. Hon behövde lära sig svenska bättre för att på sikt en kunna få ett arbete eller studera, men det var inte möjligt så länge hon var tvungen att acceptera en praktikplats. Den svenska invandringspolitiken väcker starka känslor. En kvinna har mycket negativa erfarenhet av kontakter inte för egen del men för sin mans med det som då hon kom var Invandrarverket. Det är för flera kvinnor obegripligt att man släpper in så många outbildade, även analfabeter, från länder med helt avvikande kultur och religion som omgående får tillgång till allt samtidigt som högutbildade från närområden som vill bosätta sig här inte får komma hit. Vi har kanske inte rätt till att prata på det här viset genom att vi själva kommit hit. Men det är ju redan så många invandrare här. Man kan ju inte ta emot alla. Om Sverige fortsätter att ta emot lika många invandrare som nu så kommer Sverige om fem år att sänka sig till nivå med det fattigaste länderna. Det går inte att underhålla alla. Tatiana Om Sverige tar emot invandrare så ska man inte låta alla stanna i Stockholm för det är väldigt svårt att leva där. Sedan måste man hjälpa dem med språket och arbete eller åtminstone kurser. Olga Det framkommer inte om kritiken beror på att man inte känner till det internationella åtagande Sverige har som innebär att ett visst antal s.k. kvotflyktingar ska få komma hit varje år eller att man tar avstånd just från detta. Intrycket är att flera kvinnor anser att Sverige borde tänka på vad som är bäst för landet och att det blir det en belastning att ta emot flyktingar utan 13

14 utbildning. Systemet med förläggningar och långa väntetider för asylsökanden ifrågasätts. Det som definitivt upplevs som orättvist är att den som får uppehållstillstånd som flykting eller av humanitära skäl får tillgång till alla ekonomiska förmåner som finns, när alla som kommer som äktenskapsemigranter får tillfälligt uppehållstillstånd de två första åren och därför heller inte något ekonomiskt stöd från samhället. Den form som SFI - de grundläggande kurserna i svenska för invandrare tidigare har haft i områden med många olika invandrare med helt olika bakgrund och starkt heterogena grupper som följd får en förödande kritik. Oavsett bakgrund,studievana och ambitionsnivå fick alla undervisning samtidigt och för den som vill lära sig språket snabbt upplevdes det som ett irriterande slöseri med tid. Även sedan man övergått till mera homogena grupper och kopplat språkundervisningen till praktikplatser finns en misstro mot de metoder som används och då särskilt i början av studierna. Den kritiska inställningen gäller även undervisningen i skolan. En av de svenska uppgiftslämnarna berättar att kvinnor med barn i skolåldern blir oroade och ifrågasättande när deras barn börjar i skolan i Sverige. När de efter en tid inser att barnen faktiskt lär sig en hel del och att de trivs i skolan blir de mindre kritiska, även om de anser att kulturella och sportsliga aktiviteter borde få större utrymme och vara tillgängliga för alla både i skolan och på fritiden, så som det tidigare var i Ryssland. Om svenskarna och hur det är att leva med dom Det är mycket som är svårt att förstå när man ska lära sig att leva med svenskar. När jag kom hit på besök försökte jag räkna ut hur svenskar umgås med varandra. / / Ingen nyfikenhet, inga frågor. Det kändes lite konstigt, känslokallt. Jag såg att dom ställde upp för varann, hjälpte till och så. Det var ändå så att det märktes att folk umgicks på ett annat sätt. Nina Alla kvinnor ger exempel på svenska vanor och sociala koder som förvånat dem, som varit svåra att få grepp om eller som medfört att de på olika sätt känt att de blivit ifrågasatta om de brutit mot det som gäller. Det som finns med som en röd tråd är att det är svårt att komma nära svenskar som har svårt att uttrycka känslor med ord. De är så behärskade och ger intrycket av att vilja vara ensamma. Det tar tid att upptäcka och förstå att i många familjer och miljöer är det vanligare att visa omtanke och kärlek mer i handlingar än med ord. Det kan som någon uttrycker det verka som att det är viktigare att sköta om saker, hus och bilar än de människor man lever nära. Släktingar och vänner hjälper ofta till med praktiska göromål, den äldre generationen ger vuxna barn och deras familjer gåvor och ekonomiskt stöd utan krav på motprestationer. Det tar enligt en av kvinnorna lite tid innan man märker att det är så och till dess tror man att de inte har så mycket kontakt med varandra. Föräldragenerationen här lägger sig heller inte i hur de vuxna barnen lever på samma sätt som i Ryssland. 14

15 Föräldrar bor på ett ställe och den unga familjen på ett annat ställe i en egen lägenhet och så träffas dom sedan. I Ryssland däremot har man närmre relationer. Jag märker det till och med när mina föräldrar kommer hit. Vi bor då i samma lägenhet vilket är vanligt i Ryssland. Det gör också att relationerna blir väldigt nära och starka. Vi handlar tillsammans, vi lagar mat tillsammans, vi tillbringar tid tillsammans. På så sätt fungerar vi ofta som en stor familj och inte som två olika. Olga Forskningen om familjemönster i Ryssland bekräftar att främst kvinnorna ofta har stort inflytande i de vuxna barnens familjer (Rotkirch, 2000). I en av intervjuerna berättas om en konflikt mellan mormor och farmor som emigrerat till Sverige vem av dem som skulle få ta hand om barnet efter det att de unga föräldrarna separerat och barnets pappa också bodde i Sverige. Också på arbetsplatser är svenskarna behärskade och visar inte så tydligt hur de regerar på arbete och den som säger ifrån kan få problem. En kvinna tror att just hennes uppriktighet och att hon gett svar på tal på ett sätt som var vanligt på hennes arbetsplats i Ryssland var orsaken till att hon inte accepterats av dem hon arbetade med och att hon därför inte fick ett arbete hon sökte där trots att hon var utbildad och den formellt mest behöriga. Något som också återkommer är att det viktigt för svenskar att göra rätt för sig Ett exempel på detta är att man förväntas dela på bensinkostnaderna om man får skjuts i bil av någon vän eller granne en längre sträcka. Vet man inte det och tror att man har blivit bjuden kan det uppstå problem. Dit hör också att dela på notan, att alla, även kvinnor, förväntas betala sin del om man äter på restaurang. Flera kvinnor har upplevt att de blir respekterade när de visar att det gör rätt för sig och arbetar och det upplevs som ett annat uttryck för samma inställning. I den grundläggande språkundervisningen får många en alltför generell och ytlig bild av hur det är i Sverige. Det kan till exempel vara att man inte bör knacka på hos grannar och be att få låna något och att man i svenska familjer lever så jämställt att hon och han delar på alla arbetsuppgifter schematiskt oavsett om det är lämpligt och förnuftigt att alla gör så. Språkundervisningen sprider tydligen i vissa fall generaliserade fördomar som många svenskar inte alls känner igen! Att lära ut schabloner om seder och bruk är vanligt i all språkundervisning, men särkilt beklagligt för nya invånare som på så sätt får en förenklad och felaktig bild av levnadsförhållanden i landet. Några kvinnor har reagerat över hur omgivningen begett sig när de väntat eller just fått barn. En kvinna blev förbluffad över att alla tycktes hade rätt att klappa på och kommentera hennes mage när det blev tydligt att hon väntade barn, något som hon upplevde som kränkande. Lika märkligt var det för henne att ingen reste sig och gav henne en sittplats i 15

16 bussen om det var fullsatt när hon steg på med tunga matkassar. Hon menar att om inte männen gjorde det borde väl åtminstone kvinnorna veta hur jobbigt det kunde vara att stå i en skakig buss med en stor mammamage! En annan kvinna berättade att ingen hade erbjudit sig att hjälpa henne med barnen eller hushållet och att hon blev irriterad när några släktingar till mannen utan förvarning kom och ringde på dörren tidigt på förmiddagen för att få se på barnet någon dag efter det att hon kommit från BB. När hon inte ville ta emot besöket efter en natt med mycket lite sömn förstod hon att hon brutit mot en regel. Det dröjde mycket länge innan någon av dem tog kontakt med henne igen. Andra synpunkter som någon lyfter fram är att svenska barn blir för bortskämda och att det är märkligt att svenska föräldrar betalar sina barn när de ska var med och dela på arbete hemma. En av de yngre kvinnorna anser att många svenska föräldrar försummar att uppfostra barnen. Barn måste ha regler för att de ska veta hur det ska vara, Men det har inte de flesta svenska föräldrarna och dom låter barnet bara vara och bestämma själv och då blir barnen som dom blir: trotsiga och elaka och säger vad som helst till föräldrarna. Det hade jag gärna velat ändra på. att få lite större respekt för föräldrarna. Det tycker jag inte att svenska barn har. Jana Några kvinnor anser att man drivit detta med jämställdhet för långt i Sverige. I gruppen finns olika uppfattningar om skillnaderna mellan kvinnor och män. Några menar att vi skapats olika, att kvinnans främsta uppgift är att var mamma, andra att kvinnor som regel är fysiskt svagare är än män och att det bör man ta hänsyn till. Kvinnor har mycket ansvar och mycket att säga till om både i Ryssland och i Sverige anser flera. Det borde inte vara så att kvinnor har lägre lön än män för samma arbete. Och det är konstigt att det kan vara så i Sverige. Någon hävdar att så är det inte i Ryssland, men löneskillnaderna mellan kvinnor och män är stora även i Ryssland beroende på att många kvinnoyrken i förskolor och skolor är lågt betalda. En kvinna menar att det i Sverige fortfarande är mera påtagligt att det finns jobb som räknas som kvinnoyrken och mansyrken och att alla jobbar med det jobb de kan få i Ryssland. Det finns också invändningar mot att jämställdhetsarbete gjort livet bra för kvinnor. Sverige är inte det kvinnoparadis som det ibland framställs som utomlands. En av de kvinnor jag intervjuat anser att det som hänt i Sverige de senaste åren är att tempot ökat på många arbetsplatser och att kvinnorna här blir stressade både på jobbet och hemma. I Ryssland fanns mera tid att lära känna varandra och umgås på arbetsplatsen och fritiden och möjlighet att dela på arbetsuppgifterna efter behov. Rationaliseringar och omorganisationer göra att pressen på var och en ökar. Hon tycker att svenska kvinnor ställer stora krav på sig själva och på att allt ska vara så perfekt. Det finns så många måsten som förmedlas på olika 16

17 sätt. För mycket information om risker kan skapa onödig oro vilket idag drabbar många kvinnor som väntar barn. Kraven på det perfekta livet gör att många kvinnor inte hinner njuta av allt det positiva som finns här. Frågor om synen på svensk jämställdhetspolitik uppfattas på olika sätt och blir belyst både ur kvinnors, mäns och barns perspektiv. Det som är bra i Sverige, framhåller en kvinna, är att kvinnor är självständiga och har makt men att det ändå ska vara kvinnorna som ska ta ansvar för familjen och det är fel att det barnen ska pendla mellan föräldrar vid en skilsmässa. Stackars män och kvinnor och barn som måste vara en vecka hos mamma och en vecka hos pappa. Jag tro inte att svenska kvinnor själva gillar hur det fungerar. Faina Barnen ska tillhöra mamman och kraven på jämställdheten har gått för långt och många yngre kvinnor är alltför självupptagna. De tar för lite ansvar för sina barn. Några kvinnor anser att feminism är ett uttryck för manshat, något negativt och överdrivet. Andra tar avstånd från att kvinnor blir förtryckta och på olika sätt illa behandlade även om de inte ser sig som feminister. Det är risk för att för mycket självständighet skrämmer bort män. Jag har pratat med svenska män och män från andra länder som bott här. De sa till mig att de aldrig skulle gifta sig med en svensk kvinna eftersom hon verkar var väldigt emanciperad. Tatiana Ryska män uppvaktar kvinnor på ett annat sätt än svenska män som är mer försiktiga. Flera kvinnor betonar att det är mycket positivt att svenska pappor engagerar sig i sina barn och även i de barn som kvinnan har sedan tidigare. Det är främmande för ryska män. Någon berättar att hon och andra ryska kvinnor har pratat om att svenska män är så försiktiga i förhållande till kvinnor och att det möjligen kan bero på att de vet att de måste dela på det ekonomiska ansvaret också för de barn som de oavsiktligt blir pappor till. Annat som kommenteras är att debatten om homosexualitet fått för stor plats i debatten. Några tar avstånd från att homosexuella ska få ingå partnerskap och särskilt från att de ska få bli föräldrar. Flera av de intervjuade kvinnorna har hört talas om fall där ryska kvinnor utsatts för våld av sin man i Sverige och men ingen av dem jag träffat har drabbats här. Alla har fått information om att en kvinna som drabbas har möjlighet att få hjälp av sjukvården, socialtjänsten och kvinnojourer men det finns en troligtvis befogad osäkerhet om vad som gäller för den som ännu inte fått permanent uppehållstillstånd. 17

18 Enligt nu gällande bestämmelser har den kvinna som den utsatts för våld som dokumenterats i journal från läkare, i polisrapport eller från socialtjänsten rätt bryta upp från förhållanden utan att bli utvisad från Sverige även om hon inte hunnit få ett permanent uppehållstillstånd. Med alla kvinnor som drabbas känner till detta och heller inte att det är nödvändigt att den som utsätts för våld i hemmet söker upp polisen, sjukvården eller socialtjänsten. Stereotypa mediabilder och föreställningar om ryska kvinnor Den politiska retoriken under sovjettiden byggde på att stärka skillnaden mellan vi och dom och kan beskrivas om att begreppet den/de andra var vad man skrev om människor och livsformer i media både i öst och väst (Leontieva & Sarsenov, 2003). En analys av 126 artiklar från olika skandinaviska tidningar från åren i syfte att undersöka vad och hur man skriver om ryska kvinnor visar att ryska kvinnor fortfarande presenteras som de andra. Endast 12 av dessa 126 artiklar innehåller inte något om prostitution eller äktenskap jämfört med 55 som tog upp prostitution, 45 äktenskap eller samboförhållanden mellan ryska kvinnor och skandinaviska män. Ryska kvinnor blir ofta relaterade till sexualitet och familj på ett negativt sätt. Det är svårt att få statistiskt säkra uppgifter om hur många kvinnor som årligen får uppehållstillstånd för att gifta sig eller sammanbo med skandinaviska män. År 2001 beviljades endast en tiondel av uppehållstillstånden för ryska kvinnor i Norge och ungefär hälften av motsvarande i Sverige med familjeåterförening som skäl. Osäkerheten är att i familjeförening ingår barn under 18 och ibland även äldre personer men det ger en uppfattning om proportioner (Leontieva & Sarsenov, 2003). Omfattningen av prostitution är alltid till viss del en uppskattning. Det man vet är att det finns fler prostituerade kvinnor från de forna sovjetstaterna i Danmark och Norge, färre i Sverige (News in Brief 2004, Third edition). Enligt polisen har den svenska sexköpslagen bidragit till att begränsa omfattningen av trafficking i Sverige (SOU 2002:69) men det finns få om alls några avslutade studier om ryska kvinnor och prostitution i Sverige. Intervjuer med kvinnor som säljer sex i en rysk stad nära finska gränsen visar att drivkraften för dem varit fattigdom (Ihamäki 2004). Inkomsterna gjorde det möjligt för dem att försörja sig själva och barnen när de var arbetslösa eller av andra skäl inte lyckades tjäna tillräckligt på annat sätt. Enligt en studie från Norge varierade motiven och sätten för hur kvinnor från olika öststaterna kommit och arbetade som prostituerade (Skilbei, May-len og Polykova, Irina, 2006). Några angav att de kommit av ekonomiska skäl, några hade utlovats arbete men blivit lurade medan ytterligare 18

19 andra kommit på eget initiativ för att få leva en mera guldkantad tillvaro än den de kunde få i hemlandet. Kvinnor i den svenska delen av RWN har olika åsikter om prostitution. Spännvidden var stor från att inte ha någon åsikt, inte bry sig, anse att det är upp till var och en att själv bestämma, förespråka legalisering och kontroll till att starkt ta avstånd utom i de fall när kvinnor prostituerar sig för att få de pengar som krävs till kläder och mat. Det är en form av fattigdomsprostitution som kan förstås även om det är djupt beklagligt. Det som är uppenbart är att svenska, finska och norska män har köpt sexuella tjänster av ryska kvinnor i Ryssland, Finland och Sverige men det finns inga studier om omfattningen och det förs heller inte någon öppen diskussion om detta. Om det debatteras är det vanligt att de nordiska sexköpande männen framställs som avvikande, gamla, blyga utan förmåga att ha relationer till kvinnor ( Stenvold 2002, Enbuska & Lindström 2005). De finns sådana män bland sexköparna, men de flesta är män med familj och barn och god ekonomi. Stereotypen fungerar som ett skydd för dessa män. Det är också uppenbart att även kvinnor från de nordiska länderna prostituerar sig. Genom att hålla fast vid stereotyper, den ryska kvinnan som säljer och den avvikande mannen som köper sex, skapas maktförhållanden som bygger på manlig dominans och etnocentrism; dom andra kvinnorna tar hand om männen som inte duger hos oss och det hjälps vi åt att hålla tyst om. Det finns med andra ord en koppling mellan å ena sidan fattigdom eller ekonomiska svårigheter och å den andra förryck med etniska och kulturella förtecken av invandrade kvinnor och omanliga män, Alla intervjuade tar avstånd från det som tas upp i media om ryska kvinnor och alla har påverkats av det de möter i tidningar och TV. Det väcker starka känslor och upplevs som mycket orättvist att just kvinnor från Ryssland utpekas som prostituerade. En artikel i en lokaltidning i Västerbotten fick en grupp ryska kvinnor att känna sig mycket kränkta av det skälet. De protesterade och anordnade ett möte med reportern där de krävde en ursäkt från tidningen. Kvinnorna blev mycket besvikna. Resultat blev en liten notis på en undanskymd plats i tidningen med antydningar om att kvinnorna missförstått den första artikeln. En grupp ryska kvinnor som studerade svenska på SFI blev vid ett tillfälle ombedda av en lokal politiker att delta i en intervju för en lokaltidning. Bilden på gruppen som publicerades på först sidan hade arrangerats så, att betraktaren fick intrycket av att det var sent på kvällen och att de poserade för eventuella kunder. Det uttrycktes inte i klartext men texten var sådan att innehållet kunde tolkas som att de kommit till Sverige med avsikten att utnyttja systemet, Något som också upprörde många vara när en företrädare för en kvinnojour i de lokala TV nyheterna påstod att ryska prostituerade deltagit i en festival i 19

20 inlandet där hon inte själv deltagit. Andra exempel är när man i artiklar och rubriker använt begrepp som postorderfruar och importerade kvinnor. Medias sätt att skriva om prostitution och ryska kvinnor har fått alla jag intervjuat att känna sig illa berörda, inte minst för att det varit obehagligt också för deras män och särkilt för deras barn. Att just kvinnor från Ryssland utpekas även när det är kvinnor från andra länder som säljer sex och när särskilt många unga svenska kvinnor byter partners ofta, att one-night stand accepteras utan att det kallas för prostitution, ses av någon som ett exempel på misstro mot just ryska kvinnor. Frågor och kommentarer från svenskar innehåller inte sällan antydningar om att hon har fångat honom för att få komma hit och att det i första hand rör sig om en transaktion inte en relation. Några av de svenskar som mött ryska kvinnor har själva reagerat på generaliserande negativa påståenden om ryska kvinnor och berättat om hur svårt det varit för kvinnor de mött att uppleva detta. Ett annat ämne som diskuterats i media har varit rädslan för att en HIV - epidemi och andra veneriska sjukdomar direkt eller indirekt skulle kunna orsakas av svenska mäns kontakter med ryska kvinnor, men det finns inte något som tyder på att det man fruktat har skett (Carlsten, ej publicerad rapport, Nordin 2007) Män som bor i glesbygdsbyar i Västerbotten och som träffat en rysk kvinna har upplevt att deras grannar varit fördomsfulla. De tror att han blivit förförd av kvinnan och de tror att hon ska lämna honom så snart hon fått permanent uppehållstillstånd. Lycka till så länge det varar är ett sätt att gratulera som visar vad man förväntar sig (Nordin 2007). Men det männen söker är framför allt någon att delta vardagen med. Ett hus utan en kvinna är inte ett hem (ibid s. 187) uttrycks på olika sätt och om förhållandet fungerar bra kan både mannen och kvinna få nya erfarenheter och bättre liv än de haft tidigare (Åhlvik Söderlund 2004, Nordin 2007, Carlstenrapporten) De intervjuade kvinnorna har även reagerat mot tendensen att i media ensidigt rapportera om fattigdom, korruption, kriminalitet och politiska problem och ytterst sällan lyfta fram något som är positivt i Ryssland. Sådana artiklar och TV- program bidrar till sårande kommentarer och frågor från personer som själva aldrig varit i Ryssland. Bemötandet från svenskar är ibland nedlåtande på olika sätt och antyder att det är en ynnest att få komma och bo här. Det som är olustigt för kvinnorna är att i frågor eller kommentarer och antydningar höra att mötet med den svenske mannen skett på ett tvivelaktigt sätt. När någon visar intresse och uppskattning upplevs det som positivt. Det intryck som dominerar är att alla känt av att det finns fördomar och misstro mot ryska kvinnor i Sverige 20