PROTOKOLL Handläggning i Malmö

Transkript

1 1 Handläggning i Malmö Aktbilaga 47 Mål nr Handläggning i parternas utevaro RÄTTEN Rådmannen Jenny Wennhall FÖRARE Tingsnotarien Anton Dahllöf PARTER KLAGANDE Staten genom Statens försvarshistoriska museer c/o Setterwalls Advokatbyrå Box Stockholm Ombud: Advokat Hans Dahlberg Kolga Setterwalls Advokatbyrå AB Box Stockholm MOTPARTER 1. Stiftelsen Beredskapsmuseet, Möllegränden 22, 1 Tr Helsingborg Ställföreträdare: Marie Andrée och Sophie Andrée 2. Stocka Knekten AB, Djuramossavägen Viken Ställföreträdare: Johan Andrée SAKEN Överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut den 12 februari 2016 om att bifalla invändning om hinder mot verkställighet (Dnr U /2110) BAKGRUND OCH YRKANDEN M M Efter ansökan från Staten genom Statens försvarshistoriska museer (staten) om Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 265 Kalendegatan måndag fredag Malmö E-post: malmo.tingsratt@dom.se 08:00-16:00

2 2 särskild handräckning förpliktade Kronofogdemyndigheten i ett utslag den 26 juni 2015 Stiftelsen Beredskapsmuseet (stiftelsen) att lämna ut viss lös egendom som staten enligt en stadfäst förlikning av Helsingborgs tingsrätt äger bättre rätt än stiftelsen till. Utslaget ändrades i vissa avseenden genom tingsrättens beslut den 26 november 2015 i ärende nr Ä (beslutet om särskild handräckning). Tingsrättens beslut har vunnit laga kraft. Egendomen som huvudsakligen avser militära vapen, bl.a. kulsprutor, granatkastare och kanoner enligt en förteckning till utslaget (nedan föremålen) finns huvudsakligen på Beredskapsmuseet i Viken. Efter invändning från stiftelsen och bolaget Stocka Knekten AB (bolaget) beslutade Kronofogdemyndigheten genom det överklagade beslutet att det föreligger hinder mot verkställighet av beslutet om särskild handräckning. Enligt Kronofogdemyndighetens skäl för beslutet stod det inte helt klart att bolaget som tredje man i förhållande till parterna i ärendet om särskild handräckning inte skulle kunna ha en självständig rätt till flertalet av föremålen i förteckningen. Avseende tre av föremålen i förteckningen ansåg Kronofogdemyndigheten det inte uteslutet att Malmö museer vid tiden för förlikningsdomen och beslutet om särskild handräckning hade en självständig rätt till egendomen. Enligt Kronofogdemyndigheten kunde invändningarna om hinder mot verkställighet därför inte lämnas utan avseende. Staten har överklagat Kronofogdemyndighetens beslut och yrkat att tingsrätten med ändring av beslutet ska förklara att det inte föreligger hinder mot verkställighet. I samband med överklagandet yrkade staten att tingsrätten interimistiskt skulle besluta att åtgärd för verkställighet skulle få genomföras och bestå till dess annat förordnades. Tingsrätten meddelade den 18 februari 2016 interimistiskt beslut med innebörden att verkställighet av utslaget (med den begränsning som följer av beslutet om särskild handräckning) får genomföras och bestå till dess annat förordnas. Tingsrättens interimistiska beslut överklagades av stiftelsen och bolaget. Hovrätten beslutade den 15 mars 2016 att inte meddela prövningstillstånd.

3 3 Stiftelsen och bolaget har yttrat sig och motsatt sig att Kronofogdemyndighetens beslut ändras. Bolaget har för egen del yrkat att ärendet ska återförvisas till Kronofogdemyndigheten som i första instans bör pröva frågan om verkställigheten är rimlig eller om den ska anses vara så ingripande att den inte får lov att ske på den grunden. Bolaget har vidare, som dess talan får förstås, yrkat att staten för det fall bolaget ska utlämna föremålen ska förpliktigas att till bolaget utge ersättning med sammanlagt ca kr till täckande av bolagets kostnader. Bolaget har slutligen yrkat att tingsrätten ska förelägga staten att väcka talan mot bolaget om bättre rätt till föremålen. Staten har i tingsrätten till stöd för att Kronfogdemyndighetens beslut ska ändras anfört de skäl som framgår av aktbilaga 2, 6 och 12 samt de yttranden man lämnat in till Kronofogdemyndigheten inför det överklagade beslutet. Staten har åberopat den skriftliga bevisning som det hänvisas till i dessa handlingar. Stiftelsen har till stöd för sitt yrkande anfört de skäl som anges i aktbilaga 35 och åberopat den skriftliga bevisning som anges där. Stiftelsen har i tingsrätten även åberopat vad stiftelsen anförde i sitt överklagande av det interimistiska beslutet vid hovrätten (aktbilaga 1 i hovrättens mål nr ÖÄ ). Bolaget har till stöd för sina yrkanden anfört de skäl som anges i aktbilaga 21 och åberopat den skriftliga bevisning som anges där. Bolaget har även hänvisat till sina yttranden med bilagor hos Kronofogdemyndigheten. Efter genomgång av handlingarna i ärendet meddelar tingsrätten följande SLUTLIGA BESLUT 1. Med ändring av Kronofogdemyndighetens beslut den 12 februari 2016 förklarar tingsrätten att verkställighet av Kronofogdemyndighetens utslag den 26 juni 2015 i mål nr , med den begränsning som följer av tingsrättens beslut den 26 november 2015 i ärende nr Ä , får äga rum. 2. Bolagets återförvisningsyrkande och bolagets yrkande om att staten ska föreläggas att väcka talan mot bolaget om bättre rätt till föremålen avslås. 3. Bolagets ersättningsyrkande avvisas.

4 4 SKÄL FÖR BESLUTET Rättsliga utgångspunkter Enligt 3 kap. 21 andra stycket utsökningsbalken får verkställighet inte ske om svaranden gör gällande att ett förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet och denna invändning inte kan lämnas utan avseende. En invändning kan regelmässig beaktas endast om den styrks (se Wallin m.fl., Utsökningsbalken, En kommentar [1 augusti 2013, Zeteo], kommentaren till 3 kap. 21 ). Bestämmelsen tar sikte på förhållanden som hänför sig till tiden efter det att den exekutionstitel som ligger till grund för verkställigheten har meddelats. Det är en grundläggande princip vid verkställighet att Kronofogdemyndigheten och tingsrätten inte har rätt att på nytt granska frågor som har prövats i exekutionstiteln. Det saknas vidare möjlighet att pröva sådana invändningar mot exekutionstiteln som rör förhållanden vilka hänför sig till tiden före dess meddelande (jfr NJA 2006 s. 657 och ovan anförd kommentar). Verkställighet får normalt endast ske mot den som exekutionstiteln utpekar, dvs. i förevarande fall mot stiftelsen. En utgivningsdom, d.v.s. en exekutionstitel med den form av fullgörelsekrav som det här är fråga om, får emellertid i vissa fall även verkställas mot en tredje man som i sin besittning har egendom som omfattas av en sådan exekutionstitel mot svaranden. I lagmotiven har angetts att praktiska skäl talar för att verkställighet under vissa omständigheter ska få äga rum mot tredje man utan särskild exekutionstitel mot denne. Stor försiktighet är dock påkallad i de fall den tredje mannen bestrider att verkställighet får ske exempelvis under åberopande att denne har självständig rätt till den ifrågavarande egendomen. Även sådana invändningar kan emellertid lämnas utan avseende i uppenbara fall (jfr prop. 1980/81:8, s ).

5 5 Stiftelsens invändningar Stiftelsen har invänt att föremålen ägs av bolaget, Malmö museer, Höganäs kommun och Kulla Gunnarstorps gods. Stiftelsen har också gjort gällande att egendomen inte är i stiftelsens besittning och därmed inte kan utges av stiftelsen. Dessutom har stiftelsen haft synpunkter på innehållet i förlikningsdomen och har gjort gällande att Statens försvarshistoriska museer inte ägt företräda staten i ärendet som ledde till utslaget och beslutet om särskild handräckning. När det först gäller påståendet om att ett av föremålen (nr 33 i bilaga 1 till förlikningsdomen) tillhör Höganäs kommun har stiftelsen bl.a. anfört att staten genom Försvarsmakten överlät föremålet till Höganäs kommun under år 2013, dvs. efter förlikningsdomen, men före den nu aktuella exekutionstiteln och att föremålet inte är i stiftelsens besittning utan sitter fast på en bunker som ägs av Höganäs kommun. Det har inte framkommit att Höganäs kommun skulle göra gällande någon självständig rätt till föremålet. Stiftelsens invändning om Höganäs kommuns äganderätt har dessutom prövats i beslutet om särskild handräckning och kan inte föranleda att det föreligger hinder mot verkställighet av det beslutet mot stiftelsen. Stiftelsen har påstått att vissa föremål fram till den 12 februari 2016 ägdes av Malmö museer (nr 75, 76 och 77 i bilaga 2 till förlikningsdomen) och att Malmö museer först detta datum överlät föremålen till staten. Att staten har bättre rätt även till dessa föremål än stiftelsen har prövats i beslutet om särskild handräckning. Att det efter beslutet klargjorts att det är staten som äger föremålen även i förhållande till Malmö museer och att Malmö museer inte gör anspråk på egendomen gör inte att det finns hinder mot verkställighet av beslutet om särskild handräckning. När det därefter gäller påståendet att viss egendom tillhör Kulla Gunnarstorps gods har stiftelsen inte preciserat vilken egendom som avses eller angett några skäl för sitt påstående. Inte heller detta påstående kan därmed medföra att det finns hinder mot verkställighet av beslutet om särskild handräckning.

6 6 Tingsrätten återkommer nedan till frågorna om bolagets äganderätt, vem som har föremålen i sin besittning och vilken betydelse det har för frågan om verkställighet. Det kan dock redan nu konstateras att stiftelsens invändning om att det är bolaget som äger resterande föremål avser förhållanden i tiden före beslutet om särskild handräckning. Även stiftelsens synpunkter på förlikningsdomen avser förhållanden före det att beslutet om särskild handräckning meddelades och stiftelsens påståenden om att Statens försvarshistoriska museer inte ägt företräda staten prövades i det beslutet. Inte heller dessa invändningar medför därför att det föreligger hinder mot verkställighet av beslutet i förhållande till stiftelsen. Påståendet om att bolaget äger flertalet av föremålen och har dem i sin besittning Bolaget har hävdat att det är bolaget som utöver de föremål som ägs av Malmö museer och en viss kanon äger flertalet av de i ärendet omstridda föremålen och att dessa är i bolagets besittning. Förvärven ska enligt bolaget ha skett mellan år 1997 och år Bolaget har också påpekat att stiftelsen och bolaget är två skilda juridiska personer och att det inte ska påverka bedömningen i ärendet att de företräds av personer som är gifta med varandra och folkbokförda på samma adress. Även om det är fråga om två skilda juridiska personer kan det knappast bortses från att makarna Andrée fram tills nyligen företrädde både bolaget och stiftelsen. Fram till den 26 januari 2016 var Johan Andrée registrerad som ordförande i stiftelsen och tecknade stiftelsens firma gemensamt med Marie Andrée. Den 26 januari 2016 registrerades Marie Andrée som ordförande i stiftelsen och Johan Andrée avregistrerades. Johan Andrée är vidare styrelseledamot och Marie Andrée är styrelsesuppleant i bolaget och båda tecknar bolagets firma. Bolaget kan således inte betraktas som fristående från stiftelsen och har uppenbarligen haft full insyn i stiftelsens tidigare agerande och processföring avseende föremålen. Vid bedömningen av frågan huruvida bolagets invändningar är sådana att de uppenbart kan lämnas utan avseende ska det således beaktas vad makarna Andrée uttryckt och utfört inom ramen för såväl bolagets som stiftelsens verksamhet.

7 7 Tingsrätten noterar att föremålen (förutom nr 33 i bilaga 1 till förlikningsdomen) såvitt framkommit finns på Beredskapsmuseet på Djuramossavägen 160 i Viken. Bolaget har som skriftlig bevisning åberopat flera hyreskontrakt varav framgår att bolaget, åtminstone fram till den 1 juli 2014, hyr ett område och byggnader för museiverksamhet på fastigheten Helsingborg Djuramossa 7:1. Bolaget har numera också sin registrerade adress på Djuramossavägen 160. Bolaget synes således ha föremålen i sin besittning. Bolagets påstående att föremålen aldrig har varit i stiftelsens besittning och att det endast är bolaget som varit verksamt vid Beredskapsmuseet framstår dock som svårförenlig med bland annat de förhållandena att stiftelsen ansökt om statsbidrag för verksamheten vid Beredskapsmuseet, att stiftelsen genom Johan Andrées försorg ansökt om olika bidrag till museet för verksamhetsåret 2016 och att det av museets hemsida framgår att stiftelsen är delaktig i verksamheten. Stiftelsen har dessutom fram tills nyligen haft sin registrerade adress på Djuramossavägen 160 och har påstått att man sökt särskild handräckning mot staten i syfte att förmå staten att underteckna depositionsavtal med stiftelsen beträffande föremålen. Tingsrätten delar därför uppfattningen i beslutet om särskild handräckning att invändningen om att stiftelsen inte haft föremålen i sin besittning är så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Tingsrätten utgår därför från att föremålen är i bolagets och stiftelsens gemensamma besittning. När det därefter gäller invändningen om att det är bolaget och inte stiftelsen som äger föremålen kan det konstateras att denna invändning framfördes första gången år 2015 i samband med överklagandet av Kronofogdemyndighetens utslag. Stiftelsen och staten hade då tvistat om föremålen under flera år och bl.a. år 2012 träffat den förlikning som låg till grund för utslaget. Mot bakgrund av att stiftelsen gjorde gällande i huvudsak samma äganderätt i målet i Helsingborgs tingsrätt framstår bolagets påstående att bolaget alltid hävdat äganderätt till föremålen som uppseendeväckande. Om bolaget alltid ansett sig ha äganderätt till föremålen kan det på goda grunder antas att bolaget liksom stiftelsen skulle ha tillkännagett denna ståndpunkt långt tidigare.

8 8 Det är klarlagt att vissa föremål lämnats ut till staten enligt förlikningsdomen mellan staten och stiftelsen. Bolaget har gjort gällande att just dessa föremål saknar samband med bolaget, vilket framstår som ett märkligt sammanträffande med hänsyn till bolagets talan i övrigt i ärendet. Även om de föremål som tidigare utlämnats till staten i enlighet med förlikningsdomen skulle ha saknat något betydande värde framstår det som egendomligt att utlämnandet eller förlikningsdomen i övrigt inte föranlett någon reaktion från bolaget. Till saken hör även att Johan Andrée så sent som den 30 november 2014 i en skrivelse till Kulturdepartementet rörande en remiss om statsbidrag till försvarshistoriska museiverksamheter uttryckt att stiftelsen har respekterat statens äganderätt till vissa av föremålen. Det kan också noteras att uppgiften om att det är bolaget som äger föremålen inte stöds av den skriftliga bevisning som getts in av stiftelsen och bolaget. Bolaget har därvid inte kunnat presentera någon annan dokumentation än sitt eget anläggningsregister och ett allmänt hållet intyg av kaptenen Lars Fagerlund till stöd för sitt påstående att föremålen över flera års tid lämnats som gåvor till bolaget från Försvarsmakten. Staten har däremot åberopat viss skriftlig bevisning av vilken det framgår att Johan Andrée för stiftelsens räkning begärt delar av egendomen deponerad från staten till stiftelsen och Beredskapsmuseet. Frågan om bolagets äganderätt till egendomen prövades vidare i beslutet om särskild handräckning efter att parterna i det ärendet åberopat bevisning i frågan. Tingsrätten konstaterade då att stiftelsen inte hade gjort invändningen sannolik. Vid en sammantagen bedömning av ovan angivna omständigheter konstaterar tingsrätten att bolaget i och för sig tillsammans med stiftelsen har huvuddelen av föremålen i sin besittning. Omständigheterna är dock inte sådana att bolaget kan förväntas ha framgång i en process mellan bolaget och staten om bättre rätt till föremålen och bolagets påstående om att man skulle ha äganderätt till egendomen genom hävd enligt 4 lagen om godtrosförvärv framstår som grundlöst. Uppgiften om att det är bolaget och inte stiftelsen som äger föremålen framstår i stället som en uppenbar efterhandskonstruktion i syfte att undgå verkställighet av beslutet om särskild handräckning. Det rör sig således om ett sådant uppenbart fall att

9 9 invändningen om att föremålen tillhör bolaget kan lämnas utan avseende och det förhållandet att även bolaget har besittning till föremålen hindrar inte verkställighet. Bolagets invändning om Malmö museers äganderätt till vissa föremål Även bolaget har invänt att Malmö museer ägde vissa av föremålen vid tidpunkten för beslutet om särskild handräckning. Som tingsrätten framhöll redan i det interimistiska beslutet av 18 februari 2016 bör en invändning av en tredje man om en annan tredje mans påstådda rätt normalt kunna lämnas utan avseende. Som noterats ovan gör Malmö museer inte heller anspråk på föremålen. Bolagets invändning om Malmö museers äganderätt medför därmed inte att det finns hinder mot verkställighet av beslutet om särskild handräckning. Invändningen om retentionsrätt Bolaget har gjort gällande att bolaget har retentionsrätt i förhållande till staten eftersom man haft kostnader för de deponerade föremålen som man bl.a. renoverat och återställt till användningsbart material. Staten är därför enligt bolaget skyldig att utge ersättning för kostnaderna även om det inte funnits något depositionsavtal. Staten å sin sida har bestritt att det överhuvudtaget föreligger något rättsförhållande mellan bolaget och staten och gjort gällande att samtliga föremål lånats ut till stiftelsen som också skulle stå för eventuella kostnader. Det är bolaget som har att styrka att ett avtal om förvaring av föremålen träffats mellan bolaget och staten. Bolaget har vidare att styrka vilka kostnader förvaringen i så fall medfört. Bolaget har dock vare sig styrkt att något avtal träffats eller vilka kostnader bolaget skulle ha haft. Inte heller denna invändning är alltså sådan att den utgör hinder mot verkställighet. Invändningen om att hinder mot verkställighet föreligger p.g.a. intrång i byggnader m.m. Bolaget har anfört att en verkställighet kommer att medföra att utställningar måste rivas, lösöre måste skäras sönder och byggnader måste rivas invändigt samt att detta kommer att leda till att bolagets verksamhet förstörs. Då Kronofogdemyndigheten inte prövat frågan om verkställigheten är rimlig eller om den ska anses vara så ingripande

10 10 att den inte får lov att ske, har bolaget anfört att det bör beslutas att verkställighet inte får ske och ärendet återförvisas till Kronofogdemyndigheten som bör pröva frågan i första instans. Att lös egendom infogats i en fastighet på ett sådant sätt att den inte kan tas bort utan att en avsevärd värdeförstöring uppstår kan i och för sig medföra att det finns hinder mot verkställighet. Bolaget har dock inte åberopat några handlingar eller någon annan bevisning som utvisar att bolaget skulle drabbas av avsevärd skada vid verkställighet av beslutet om särskild handräckning. Bolagets påstående medför därför inte att det nu finns skäl att besluta om hinder mot verkställighet. Skäl finns inte heller att återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Bolaget är dock oförhindrat att framställa invändningen hos Kronfogdemyndigheten, vilket bolaget redan synes ha gjort. Som tingsrätten förstår bolaget har bolaget yrkat att staten för det fall bolaget ska utlämna föremålen ska förpliktigas att till bolaget utge ersättning med sammanlagt ca kr till täckande av bolagets kostnader. Då tingsrätten inte inom ramen för detta ärende kan pröva ett sådant yrkande ska yrkandet avvisas. Bolaget har slutligen yrkat att tingsrätten ska förelägga staten att väcka talan om bättre rätt till föremålen mot bolaget. Enligt tingsrättens uppfattning finns det varken skäl för att meddela ett sådant föreläggande eller laglig möjlighet att göra det inom ramen för ett verkställighetsärende. Även detta yrkande ska alltså avslås. Sammanfattande slutsatser Sammanfattningsvis konstaterar tingsrätten således att varken stiftelsen eller bolaget anfört något som medför att det finns hinder mot verkställighet och att bolagets övriga yrkanden antingen ska avvisas eller avslås. Kronfogdemyndighetens beslut ska därmed ändras och verkställigheten genomföras.

11 11 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 406) Överklagande, ställt till Hovrätten över Skåne och Blekinge, lämnas till tingsrätten senast den 27 april Anton Dahllöf Protokollet uppvisat/

12 Bilaga 1 ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE BESLUT I TVISTEMÅL OCH ÄRENDE (prövningstillstånd krävs) DV Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga tingsrättens beslut ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av beslutet. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från beslutets datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i beslutet. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. det beslut som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för beslutet, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens beslut som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet, 5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av beslutet. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.