Kärnavfallsrådet granskar SKB:s forskningsprogram. en sammanfattning av SOU 2008:70

Transkript

1 Kärnavfallsrådet granskar SKB:s forskningsprogram en sammanfattning av SOU 2008:70

2 I denna skrift omnämns följande aktörer på kärnavfallsområdet: SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, ansvarar för att ta hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken. Bolaget ägs av kärnkraftsindustrin och reaktorinnehavarna: Vattenfall AB (36%), Forsmarks Kraftgrupp AB (30%), OKG Aktiebolag (22%) och E.ON Kärnkraft Sverige AB (12%). SSM, Strålskyddsmyndigheten, är en ny myndighet, bildad genom sammanslagning av de tidigare myndigheterna Statens kärnkraftsinspektion (SKI), och Statens strålskyddsinstitut (SSI). Strålskyddsmyndigheten ansvarar för Sveriges kärnsäkerhet och strålskydd och kommer att granska SKB:s ansökan om slutförvarssystemet. MKG, Miljörörelsens kärnavfallsgranskning är ett samarbete mellan Naturskydds föreningen, Naturskyddsföreningen i Uppsala län, Naturskyddsförbundet i Kalmar län, Fältbiologerna och Oss Opinionsgruppen för säker slutförvaring i Östhammar. Organisationen bevakar kärnkraftsindustrins arbete med att finna en metod och plats för att slutförvaring av radioaktivt avfall. Miljödomstolen, är en särskild domstol som prövar de frågor som regleras i Miljöbalken. Miljödomstolen kommer att granska SKB:s ansökan om slutförvarssystem enligt miljöbalken.

3 Innehållsförteckning 1. Vad händer på kärnavfallsområdet? 4 2. Slutförvar enligt KBS 3-metoden 6 Kapsel Buffert Återfyllning och förslutning 3. Säkerhetsanalys Platsval Övriga synpunkter 16 Redovisning av alternativa metoder Geosfär Biosfär Klimatutveckling Samhällsforskning 6. Kärnavfallsrådet Kärnavfallsrådets genomlysningsprogram 22

4 Vad händer på kärnavfallsområdet? Sverige har haft kärnkraft sedan Idag fi nns tio reaktorer i drift tre i Forsmark, tre i Oskarshamn och fyra i Ringhals som tillsammans står för cirka hälften av Sveriges elförsörjning. Dessa reaktorer genererar inte bara el utan även avfall, som måste tas om hand. Enligt svensk lag ska kärnkrafts industrin själv ansvara för detta. Kärnkraftsindustrin bildade därför på 1970-talet SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB), som sedan 30 år tillbaka arbetar med forskning och utveckling för att ta fram ett system för slutförvaring av det använda kärnbränslet. Idag mellanlagras detta i underjordiska vattenbassänger i Oskarshamn. Vart tredje år redovisar SKB sitt forsknings- och utvecklingsprogram, och detta granskas av bland andra Kärnavfallsrådet och Strålsäkerhets myndigheten (SSM). År 2007 redovisade SKB sitt senaste forskningsprogram, det sista innan de år 2010 lämnar in sin ansökan om slutförvar till miljödomstolen och regeringen. Denna skrift är en sammanfattning av Kärnavfallsrådets synpunkter på SKB:s senaste forskningsprogram. Vi har identifierat ett antal frågor och brister som vi kommer att redogöra för i denna skrift, framför allt: oklarheter när det gäller den förvaringsmetod som SKB kommer att föreslå, framför allt bufferten samt återfyllnaden och förslutningen av förvaret SKB:s säkerhetsanalys val av plats för slutförvar av använt kärnbränsle. 4

5 1. Vår samlade bedömning är att SKB:s forskningsprogram visserligen upp fyller de krav som ställs i kärntekniklagen, men att det återstår en hel del forskning och utveckling kring ovanstående frågor för att SKB ska kunna lämna in kompletta ansökningar om slutförvar av använt kärnbränsle. För den läsare som är intresserad av en djupare orientering i frågorna, liksom av frågor som berör omhändertagande av låg och medelaktivt avfall (Loma) och hur rivningen av kärntekniska anläggningar ska genomföras, ber vi att få hänvisa till rapporten Slutförvaring av kärnavfall. Kärnavfalls rådets yttrande över SKB:s Fud-program 2007 (SOU 2008:70). 5

6 Slutförvar enligt KBS 3-metoden Sverige har haft kärnkraft sedan Under 2010 kommer kärnkraftsindustrin efter drygt 30 års forskning att söka tillstånd för att få slutförvara använt kärnbränsle enligt en metod som kallas KBS-3. KBS 3-metoden innebär att det använda kärnbränslet förvaras på cirka 500 meters djup i berggrunden, i kapslar av koppar som omges av en buffert av bentonitlera. Kapseln Kapselns funktion är att isolera kärnavfallet från omgivningen under mycket långa tidsperioder, mer än år. Kapseln måste kunna stå emot korrosionsangrepp, tåla alla mekaniska påfrestningar, själv inte påverka de andra barriärerna eller bränslet och dessutom kunna transporteras, deponeras och hanteras på ett säkert sätt. SKB och deras leverantörer utvecklar och prövar kontinuerligt både de material de använder i insatsen (järn) och ytterhöljet (koppar), hur kapseln ska tillverkas och hur man ska kunna försluta kapseln på ett tillförlitligt sätt. Denna utveckling och testning är inte färdig, och vi har ett antal synpunkter på den fortsatta verksamheten. KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER ATT: SKB måste formulera kvalitetskriterier som gäller tillverkning av kapselns alla delar, inklusive svetsar. Kriterier bör formuleras för materialstruktur, materialegenskaper och defekter såväl i kopparhöljet som i gjutjärnsinsatsen. SKB behöver göra fortsatta studier av korrosion inom olika områden, exempelvis spänningskorrosion och allmän korrosion i klorid- och sulfidhaltiga vatten med bentonit. 6

7 2. SKB måste undersöka kopparkorrosion i syrefritt vatten, för att se om kopparkorrosion kan ske i rent, avjoniserat, syrefritt vatten och i grundvatten med bentonit. Bufferten En buffert, i form av sammanpressade block och ringar av bentonitlera, är en av de viktigaste komponenterna i KBS 3-metoden med en avgörande betydelse för förvarets långsiktiga säkerhet. Till buffer - tens viktigaste uppgifter hör att förhindra eller fördröja transport av radioaktiva ämnen från en eventuellt läckande kopparkapsel, och att hindra grundvatten som ofta innehåller frätande ämnen från att flöda fritt till kopparkapseln. Leran ska också hålla kopparkapseln på plats i mitten av borrhålet för att skydda kapseln mot direktkontakt med det omgivande berget. Dessutom ska den leda bort det inneslutna bränslets återstående värmeenergi. Under lång tid har forskning och utveckling i SKB:s regi utgått från att det är en viss typ av lera (natriumbentonitlera, kallad MX 80) som ska användas, och dess egenskaper har varit noggrant studerade och beskrivna. Vilken typ av lera som är bäst är dock en komplex fråga. Därför uppmuntrade vi tidigare SKB att testa andra sorters bentonitlera som jämförelsematerial. Nu har emellertid SKB valt att helt lämna MX 80 som referensmaterial, och skriver att det finns ett flertal leror av både natriumbentonit och kalciumbentonit mycket väl kan uppfylla SKB:s krav. Detta anser vi är att dra för snabba slutsatser, och flera frågor inställer sig: Hur påverkar exempelvis olika slags bentonitlera förmågan till självläkning och till att hålla inne radionukleider? 7

8 Hur påverkas den kemiska stabiliteten i förvaret? Hur motstår olika typer av lera urholkning (erosion) som försvagar bufferten? SKB måste svara på hur de ska jämföra och prioritera mellan olika (ibland kanske motstridiga) egenskaper hos olika typer av lera. De försök och modellberäkningar som hittills gjorts grundar sig såvitt vi förstår på natriumbentoniten MX 80, och nu återstår en lång rad tester med andra typer av bentonit, innan SKB kan uttala sig om olika alternativs långsiktiga säkerhet. KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER DÄRFÖR ATT: SKB måste specificera de viktigaste egenskaperna hos materialet i bufferten och att SKB måste fastställa gränsvärden för olika typer av egenskaper, t.ex. lerans förmåga att svälla, förmåga att hålla kvar radionuklider och motståndskraft mot erosion, liksom vilken halt av föroreningar som får finnas i leran utan att det påverkar förvarets långsiktiga säkerhet. SKB måste säkerställa att de delar i bufferten som har sammanpressats fortfarande har en korrekt mekanisk hållfasthet och kemisk stabilitet. SKB bör ta fram modeller som beskriver hur de viktigaste radioaktiva isotoperna transporteras genom bentoniten. Återfyllning SKB planerar att återfylla deponeringstunnlarna och deponeringshålens översta delar med naturligt svällande lera (Friendlandlera) i form av block, pelletar och granuler. Packningen och svällningen är avgörande för hur stort vattenflödet blir en komplicerad balansgång mellan tillräcklig vattenmängd för att bufferten ska 8

9 hållas lagom fuktig och begränsat vattenflöde för att förhindra erosion. All erfarenhet av packning vid kolonnförsök också med bentonit visar att det lätt uppstår oförutsedda effekter på väggarna och kanalbildning, även i kolonner med helt släta väggar. Problemen blir inte mindre i sprängda tunnlar med skrovliga väggar, tak och golv samt punktvisa inflöden av vatten. Återfyllningen är en kritisk process i slutförvaret. Kravspecifikationen på återfyllningen har inte ändrats under lång tid (samma krav anges till exempel i Fud 2004 och Fud 2007). SKB har emellertid ännu inte slutgiltigt bestämt sig för vilket material och vilken metod som ska användas. Vårt intryck är att SKB under ganska lång tid har underskattat de svårigheter som uppstår i samband med återfyllning och nu måste arbeta med flera möjligheter parallellt. Det slutliga valet av material och metod måste dock vara klart i samband med att ansökan om anläggning av slutförvar ska lämnas in. Återfyllningen av deponeringstunneln sker i direkt anslutning till att kopparkapslar och buffert ska deponeras. De båda akti viteterna blir därigenom starkt kopplade till varandra i tid och rum. SKB avser att täta gränsytor mot tak och väggar i deponeringstunnlarna med hjälp av bentonitpellets. Det gäller att bentoniten inte följer med vattnet och lämnar ett tomrum efter sig innan den hinner svälla. Vi anser att SKB bör redovisa hur den långsiktiga säkerheten påverkas av eventuella hålrum. Enligt vår uppfattning är det alltså gräns ytorna mot berget och bufferten som av olika 9

10 anledningar utgör de kritiska områdena i samband med vattenmättnaden och som kräver särskilda insatser i forskningsprogrammet. KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER ALLTSÅ ATT: SKB måste göra ett slutligt val av material och metod för återfyllning senast i samband med att ansökan om att anlägga ett slutförvar lämnas in. SKB måste göra särskilda forskningsinsatser när det gäller gränsytorna mellan återfyllningen, bufferten och berget. Förslutning Förslutning av slutförvaret omfattar återfyllning och pluggning av stamtunnlar, transporttunnlar, centralområde samt ramp och schakt för transport och ventilation. Dessutom ingår förslutning av undersökningsborrhål från ytan. Däremot ingår alltså inte återfyllningen av deponeringstunnlar i begreppet förslutning. Kraven på material och metod innebär bland annat att förslutningen ska hålla återfyllningen av deponeringstunnlarna på plats samt att de övre delarna av schakt och ramp ska klara en period med permafrost. För att klara de krav som har definierats i forskningsprogrammet kan utformningen göras så att olika typer av material används i olika delar av förslutningen. I SKB:s forskningsprogram omnämns en rad olika alternativ som krossat berg, blandningar av krossat berg och bentonit samt blandningar av kvartssand och bentonit. Den slutliga utformningen av förslutningen ska bestämmas av bergets egenskaper med avseende på till exempel sprickor på olika djup 10

11 och salthalt. Detta förutsätter dock att SKB har kunskap om vilka egenskaper olika materialval och blandningar av material har och hur dessa kan samverka på bästa sätt. Vi finner det förvånansvärt att de problem som kan uppstå under den förväntade klimatförändringen på grund av växthuseffekten inte diskuteras, till exempel högre nivåer och flöden av grundvatten samt förändrad vattenkemi och högre havsnivå. Vi anser därför att SKB behöver överväga dessa problem. Förslutningsaktiviteterna ligger av allt att döma långt bort i tiden, kanske 2 3 generationer. Det har därför hittills inte ansetts vara nödvändigt att avsätta resurser för att slutgiltigt bestämma metod och material för processen. Däremot är det viktigt att SKB kan redovisa en referensutformning av förslutningslinjen på ett sådant sätt att de initialvärden som behövs för säkerhetsanalysens beräkningar kan bedömas vara trovärdiga. KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER ALLTSÅ ATT: SKB behöver överväga de problem som kan uppstå under den förväntade klimatförändringen, till exempel högre nivåer och flöden av grundvatten samt förändrad vattenkemi och högre havsnivå. SKB måste bestämma den slutliga utformningen av förslutningen på grundval av bergets egenskaper exempelvis salthalt och sprickor på olika djup. 11

12 Säkerhetsanalys SKB:s säkerhetsanalyser ska visa att slutförvarssystemet är säkert under en mycket lång tid framöver upp till 1 miljon år. Utmaningarna för säkerhetsanalysen är därför många. Den ska bedöma och sammanfoga information från ett mycket stort antal vetenskapliga områden och värdera sannolikheterna för skador på människor och miljö. Säkerhetsanalysen är med andra ord en central del i det omfattande underlag som kommer att ligga till grund för beslut om slutförvaret. En annan viktig roll, som inte är lika synlig och tydlig utanför SKB:s organisation, är rollen som styrande verktyg för den forskning och utveckling som bedrivs inom SKB. 3. Vi betonar i vår granskning säkerhetsanalysens roll som styrande verktyg för teknikutveckling och forskning. SKB måste säkerställa och visa att säkerhetsanalysernas slutsatser förmedlas till alla delar av organisationen, och att de styr SKB:s forskning och platsundersökningar. KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER ALLTSÅ ATT: SKB:s säkerhetsanalys har en viktig intern roll som verktyg för att följa upp förvarets säkerhet under uppförande och drift, och för att ge riktlinjer för teknikutveckling och forskning. SKB därför behöver säkerställa och visa att återkopplingar och informationsöverföring mellan olika delar av SKB:s organisation fungerar, till exempel. avseende den återkoppling som görs från säkerhetsanalys till forskningsprogram, program för detaljerade undersökningar och teknikutveckling. 12

13 Platsval 4. Under våren 2002 inledde SKB platsundersökningar i två kommuner, Oskarshamns kommun i Småland och Östhammars kommun i Uppland. Syftet var att undersöka respektive plats förutsättningar att på ett säkert sätt slutligt förvara det använda kärnbränslet. Platsundersökningarna avslutades under 2007 och SKB planerar att under 2009 välja en av platserna. Vi anser att SKB tydligt måste redogöra för de bedömningar som ligger till grund för platsvalet. Eftersom den långsiktiga säkerheten är den viktigaste faktorn i platsvalet anser vi att den säkerhetsargumentation som ligger till grund för valet av plats måste utgå ifrån två lika omfattande säkerhetsanalyser en för Forsmark och en för Laxemar. Vi vill därmed betona vikten av att en vetenskapligt korrekt jämförelse görs mellan platserna inför det kommande platsvalet. En del i SKB:s platsundersökningsprogram har varit att genomföra bergspänningsmätningar, eftersom för höga bergsspänningar kan göra det svårt att bygga förvaret. Vi anser dock att hittills utförda, lyckade bergspänningsmätningar i Forsmark är alltför få och osäkra på planerat förvarsdjup, och att SKB därför bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser av resultaten från dessa mätningar som kan påverka såväl platsvalet som konstruktionen och byggandet samt på längre sikt också beständigheten av förvaret. För att undvika felaktiga slutsatser anser vi att SKB måste förbättra sina kunskaper om bergspänningarna, framför allt på planerat förvarsdjup i Forsmark, innan de slutligen väljer plats. 13

14 Långtidsobservationer framhålls som nödvändiga på ett flertal ställen i SKB:s forskningsprogram. För att få en samlad bild av var, när och hur dessa observationer kommer att utföras anser vi att bolaget måste presentera ett program där också metoder för utvärderingen av mätdata redovisas. Då dels utvecklingen av såväl mät- som utvärderingsteknik är snabb, dels nya mätbehov kan uppstå, till exempel på grund av störningar under byggskedet, bör de också ange att programmet vid behov ska revideras. Vi anser med andra ord att programmet måste vara flexibelt och öppet för nya behov av mätningar. SKB bör definiera referensområdet så snart som möjligt efter det att platsvalet är klart för att få fram jämförbara tidserier i mätningarna. På sikt bör också metoder utvecklas för långsiktiga observationer av biosfär, geosfär och hydrosfär efter förslutningen. SKB måste alltså presentera och snarast genomföra ett samlat program för långtidsobservationer av förvarsområdet och dess omgivande miljö dels för tidsperioden före och under byggskedet, dels för perioden efter förslutningen. 14

15 KÄRNAVFALLSRÅDET ANSER ALLTSÅ ATT: SKB tydligt måste redogöra för de bedömningar som ligger till grund för platsvalet. Den säkerhetsargumentation som ligger till grund för valet av plats måste utgå ifrån två lika omfattande säkerhetsanalyser en för Forsmark och en för Laxemar. Vi vill därmed betona vikten av att en vetenskapligt korrekt jämförelse görs mellan platserna inför det kommande platsvalet. SKB hittills har utfört för få och för osäkra bergspänningsmätningar i Forsmark på planerat förvarsdjup. De långtgående slutsatser som dras av resultaten, kan påverka såväl platsvalet som konstruktionen och byggandet, och på sikt också beständigheten av förvaret. SKB snarast måste presentera och genomföra ett samlat program för långtidsobservationer av förvarsområdet och dess omgivande miljö dels för tidsperioden före och under byggskedet, dels för perioden efter förslutningen. 15

16 5. Övriga synpunkter I detta avsnitt presenterar vi ett urval av våra övriga synpunkter på SKB:s forskningsprogram. För en fullständig bild av alla synpunkter hänvisar vi till vår rapport Slutförvaring av kärnavfall. Kärnavfallsrådets yttrande över SKB:s Fud-program 2007 (SOU 2008:70). Redovisning av alternativa metoder Tilltron till SKB:s arbete hänger på att de tar fram en samlad och klargörande redogörelse om alternativa metoder för slutförvaring av använt kärnbränsle. SKB bör presentera en sådan redogörelse senast i samband med att bolaget ansöker om tillstånd för slutförvar för använt kärnbränsle. SKB ska tydligt motivera sina ställningstaganden när det gäller begreppet djupa borrhål. SKB bör i detta sammanhang även tydliggöra sina planer för KBS-3 med horisontell deponering (KBS-3H). Geosfär Som vi tidigare påpekat måste SKB förbättra sina kunskaper om bergspänningar på planerat förvarsdjup i Forsmark. Dessutom anser vi följande: SKB måste bättre redovisa den så kallade störda zonens utbredning och egenskaper vid försiktig sprängning, och de måste motivera varför de har övergivit fullortsborrning. 16

17 SKB bör utreda fler aspekter på förändringar vid öppet förvar, som förändringar i grundvattenkemin, kortslutning (det vill säga sammankoppling av olika grundvattenförande zoner) samt ändrade bergspänningsförhållanden. SKB bör modellera de ändrade hydrologiska, hydrogeologiska och hydrokemiska förhållandena vid en förväntad klimatförändring. Likaså bör SKB beakta olika klimatscenarier när de modellerar transport och hydrokemi i det ytnära grundvattnet och i övergångszonen mellan geosfär och biosfär. Biosfär SKB måste tydligare belysa hur resultaten av biosfärarbetet integreras i säkerhetsanalysen och processen med miljökonsekvens beskrivningen (MKB-processen) liksom vilken betydelse biosfären kommer att få för platsvalet. SKB bör ta fram känslighetsanalyser av modelleringsresultaten när det gäller biosfären. SKB bör ta fram ett program för modellering av förhållandena vid en förväntad klimatförändring. Klimatutveckling SKB:s klimatforskning bör utvecklas efter tre olika tidsskalor: de närmaste 100 åren, de efterföljande åren och de närmaste åren SKB måste beakta resultaten när de planerar, projekterar och bygger slutförvaret. 17

18 Samhällsvetenskaplig forskning SKB:s samhällsforskningsprogram bör kompletteras med studier av framtida ekonomiska konsekvenser av kärnavfallsfrågans hantering, främst ekonomiska kostnadsnyttoanalyser. Detta behövs bland annat för att bedöma den samhälleliga resursåtgången för alternativa lösningar. SKB:s forskningsprojekt om omvärldsförändringar och säkerhetskultur bedömer vi vara ett mycket angeläget forskningsfält eftersom sådan forskning kan bidra till att belysa den sociala barriären för säkerheten i slutförvarslösningen. SKB:s samhällsforskningsprogram bör fortsätta efter att ansökan lämnats in 2010 och utvecklas på liknande sätt som Fud-programmet för naturvetenskap och teknik. 18

19 Kärnavfallsrådet Statens råd för kärnavfallsfrågor (Kärnavfallsrådet) är en vetenskaplig kommitté under Miljödepartementet med uppgift att utreda frågor om kärnavfall och om avställning och rivning av kärntekniska anläggningar samt att ge regeringen råd i dessa frågor. Kärnavfallsrådets ledamöter är kvalificerade vetenskapsmän från svenska universitet och högskolor, och representerar oberoende sakkunskap inom såväl teknik och naturvetenskap som etik, humaniora och samhällsvetenskap. Rådet ska genom sin breda vetenskapliga kompetens inom dessa områden ge råd i kärnavfallsfrågorna som är så väl underbyggda att de kan ligga till grund för regeringens ställningstaganden

20 Ledamöter Torsten Carlsson (ordf.); f.d. kommunalråd i Oskarshamns kommun Carl-Reinhold Bråkenhielm (vice ordf.), professor, empirisk livsåskådningsforskning, Uppsala universitet Lena Andersson-Skog, professor, ekonomisk historia, Umeå universitet Yvonne Brandberg, professor, beteendevetenskap, Karolinska institutet Willis Forsling, professor, kemi, Luleå tekniska universitet Tuija Hilding-Rydevik, docent, mark- och vattenresurser med inriktning på MKB, Sveriges Lantbruksuniversitet 20

21 Lennart Johansson, docent, radiofysik, Norrlands universitetssjukhus, Umeå Gert Knutsson, professor emeritus, professor emeritus, hydrogeologi, Kungl Tekniska Högskolan, Inga-Britt Lindblad, professor, professor, medier och kommunikation, Umeå universitet, Clas-Otto Wene, professor emeritus, energisystemteknik, Chalmers Tekniska högskola Sakkunnig Hannu Hänninen professor, maskinteknik, Tekniska Högskolan i Helsingfors 21

22 Kärnavfallsrådets genomlysningsprogram Kärnavfallsrådet genomför sedan ett par år tillbaka en genomlysning av viktiga frågor inom kärnavfallsområdet. Denna har varit ett viktigt led i Kärnavfallsrådets kunskapsuppbyggnad och därmed i förberedelserna inför Kärnavfallsrådets granskning av SKB:s sista Fud-program. Följande seminarier och utfrågningar har genomförts: Kärnavfall Vilka alternativ för metod och plats för redovisas? (Februari 2006, se Rapport 2006:1). Slutförvaring av använt kärnbränsle Regelsystem och olika aktörers roller under beslutsprocessen (November 2006, se Rapport 2007:1). Djupa borrhål Ett alternativ för slutförvaring av använt kärnbränsle? (mars 2007, se Rapport 2007:6). Rivning av nedlagda kärntekniska anläggningar (december 2007, se Rapport 2007:7). Systemanalys för slutförvaring av kärnavfall (april 2008, Rapport 2008:1). Platsval för slutförvar av kärnavfall på vilka grunder? (juni 2008, Rapport 2008:2 (ges ut under 2009). 7. För mer information se 22

23

24 Sverige har haft kärnkraft i närmare 40 år, och snart är det dags för regeringen att fatta beslut om hur det radioaktiva avfallet från kärnkraftsreaktorerna ska slutförvaras. Denna skrift från Kärnavfallsrådet handlar om vilka kritiska frågor som måste besvaras innan regeringen kan fatta beslut. Kärnavfallsrådet är en vetenskaplig kommitté med uppgift att utreda frågor om kärnavfall och om avställning och rivning av kärntekniska anläggningar samt att ge regeringen råd i dessa frågor. Skriften riktar sig till politiska beslutsfattare och en intresserad allmänhet, som vill ha en orientering om läget på kärnavfallsområdet. För mer information, om du har frågor eller om du vill komma i kontakt med kärnavfallsrådets medlemmar, kontakta kärnavfallsrådets kansli: Kanslichef: Eva Simic, Tel: eva.simic@environment.ministry.se Sekreterare: Anna Cato, Tel: anna.cato@environment.ministry.se Bitr sekreterare: Siv Milton, Tel: siv.milton@environment.ministry.se Adress: Kärnavfallsrådet, Vasagatan 8-10, 4 tr, Stockholm Information, utredningar och rapporter från utfrågningar finns också på rådets webbplats: