RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2013) 704 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Rapport om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG SV 1 SV

2 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Rapport om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG 1. INLEDNING Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG (nedan kallat färgdirektivet) begränsar utsläppen av flyktiga organiska föreningar (nedan kallade VOC) förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslacker. Syftet med färgdirektivet är att förebygga eller minska luftförorening till följd av att VOC bidrar till bildning av marknära ozon 1 och sekundära partiklar. Direktivet kompletterar åtgärder som vidtas på nationell nivå för att säkerställa att taket för VOC-utsläpp inte överskrids, enligt det som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (nedan kallat NEC-direktivet). Färgdirektivet omfattar färger och lacker som appliceras på byggnader, deras utsmyckningar och fasta inredning samt tillhörande strukturer, för dekorativa, funktionella och skyddande ändamål, samt produkter för fordonsreparationslackering 2. Enligt färgdirektivet krävs att de produkter som faller inom dess räckvidd och som släpps ut på marknaden efter den 1 januari 2007 har en VOC-halt som inte överskrider de gränsvärden som anges i bilaga II till direktivet. Sedan den 1 januari 2010 har striktare VOC-gränsvärden tillämpats för färger och lacker (fas II). I färgdirektivet ställs också krav på märkning av produkter med uppgift om VOC-halt för att underlätta konsumenternas val. Medlemsstaterna ska upprätta ett övervakningsprogram för kontroll av efterlevnaden av VOC-gränserna och märkningskraven och lämna regelbundna rapporter till kommissionen om övervakningsprogrammets resultat. Detta är kommissionens andra rapport till Europaparlamentet och rådet som ger en översikt över färgdirektivets genomförande i medlemsstaterna. Den första rapporten 3 antogs Den pågående översynen av den tematiska strategin för luftförorening 4 innefattar en helhetsbedömning av källor till VOC-utsläpp och möjliga kostnadseffektiva åtgärder för att minska dem. Därför har ingen separat översyn gjorts av färgdirektivet. En ytterligare åtgärd på EU-nivå är inrättandet av miljömärken för färg och lacker för inomhus- och utomhusbruk 5. Kriterierna för dessa miljömärken är bland annat Ozon bildas genom reaktion mellan VOC, kväveoxider och kolmonoxid genom inverkan av solljus. Med produkter för fordonsreparationslackering avses de produkter som förtecknas i underkategorierna i bilaga II B till färgdirektivet. Dessa används för lackering av vägfordon enligt definitionen i direktiv 70/156/EEG, eller delar av sådana fordon, utförd som en del av reparation, restaurering eller dekoration av fordon utanför tillverkningsanläggningarna. KOM(2011)297 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Tematisk strategi för luftförorening (KOM(2005) 446 slutlig, ). Kommissionens beslut 2009/543/EG om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till utomhusfärger och utomhuslacker samt kommissionens beslut SV 2 SV

3 striktare frivilliga begränsningar av VOC-halten i produkterna, vilket leder till ytterligare minskningar av VOC-utsläpp genom att konsumenterna kan göra mer informerade produktval. 2. GENOMFÖRANDE 2.1. Inledning Enligt artikel 7 i färgdirektivet ska medlemsstaterna rapportera resultaten av sina övervakningsprogram till kommissionen för att visa att direktivet följs. Likaså ska medlemsstaterna lämna rapporter om vilka kategorier och kvantiteter av produkter som har beviljats tillstånd enligt artikel 3.3 i färgdirektivet. Medlemsstaterna skulle lämna sin andra rapport, omfattande året 2010, senast den 1 juli 2012 med beaktande av de striktare VOC-gränserna enligt fas II (bilaga II till färgdirektivet) som började gälla för färger och lacker den 1 januari För att främja en enhetlig rapportering från medlemsstaterna har kommissionen tagit fram och antagit ett gemensamt format 6. Genomföranderapporter har inkommit från alla 27 medlemsstater. Rapporterna, och bedömningen av dem, finns på kommissionens webbplats 7. I den här rapporten sammanfattas huvudresultaten av bedömningen av den information som medlemsstaterna har lämnat, med fokus på två aspekter av genomförandet av färgdirektivet, nämligen vilka övervakningsprogram som inrättats för att kontrollera efterlevnaden av kraven i färgdirektivet, dvs. åtgärder som i första hand vidtagits av medlemsstaternas behöriga myndigheter, och hur väl medlemsstaterna uppfyller de tekniska kraven i färgdirektivet, dvs. genomförandeåtgärder som vidtagits av tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare inom färg- och lacksektorn Övervakningsprogram Den information som medlemsstaterna lämnat för 2010 visar att övervakningen av efterlevnaden av gränserna för VOC-halterna (bilaga II) och märkningskraven (artikel 4) har gått framåt eller legat kvar på åtminstone samma nivå som Medlemsstaterna har många olika tillvägagångssätt för att övervaka efterlevnaden. Det kan röra sig om fysiska kontroller (t.ex. provtagning och analys av färgprodukter, visuella kontroller av märkning) och/eller kontroller som inte görs på plats utan genom granskning av handlingar som lämnas in av producenterna. I vissa fall genomförs de mer kostsamma inspektionerna och provtagningarna bara om de föranletts av sådana granskningar. Vissa medlemsstater angav att de för att främja en effektivare övervakning övervägt alternativa strategier för att kontrollera efterlevnaden, t.ex. att kräva att tillverkarna skulle fylla i ett frågeformulär och skicka in det tillsammans med produktprover, eller system för egenkontroll /544/EG om fastställande av ekologiska kriterier för tilldelning av gemenskapens miljömärke till inomhusfärger och inomhuslacker. Kommissionens beslut 2010/693/EU av den 22 juli 2010 (EUT L 301, , s. 4). SV 3 SV

4 Även om det skilde mycket mellan enskilda medlemsstater var det sammanlagda antalet inspektioner på plats under 2010 i hela EU-27 betydande. Omkring inspektioner gjordes för att kontrollera produkters VOC-halt och/eller märkning. Inspektionerna omfattade aktörer i alla led av utsläppandet av produkter på marknaden, dvs. tillverkning, import, grossisthandel och detaljhandel inom färg- och lacksektorn. På enskild medlemsstatsnivå varierade antalet rapporterade inspektioner mellan inga alls (tre medlemsstater) och 830. Ett stort antal prover på färger och lacker analyserades med avseende på VOChalten, över analyser gjordes i hela EU-27 under 2010, men även här skilde det mycket mellan olika medlemsstater. Fyra medlemsstater analyserade över prover vardera (det största antalet var ) medan fem medlemsstater inte gjorde några analyser alls. Den största delen av analyserna rörde färger och lacker som såldes i detaljhandeln (41 % av proverna). Antalet kontroller av produktmärkning, genom antingen visuell kontroll eller andra metoder, var omkring i hela EU-27 under Även här fanns stora skillnader mellan medlemsstaterna. På enskild medlemsstatsnivå varierade antalet kontroller mellan inga alls (fem medlemsstater) och Kontrollerna med avseende på produktmärkning rörde oftast färger och lacker som såldes av grossister (41 % av alla kontroller). De medlemsstater som rapporterade att inga, eller mycket få kontroller gjorts under 2010 angav flera skäl. Många av dem hindrades av brist på resurser, främst ekonomiska. Detta har vissa medlemsstaters behöriga myndigheter bemött genom att använda sig av prioriteringsverktyg (t.ex. inriktas bevakningen på specifika produkter) och/eller informationskampanjer (för att öka medvetenheten om färgdirektivet och öka efterlevnaden). Bristen på certifierade laboratorier med kapacitet att analysera produktproverna var också ett problem Efterlevnad av VOC-halter och märkningskrav VOC-halter I bilaga II.A till färgdirektivet fastställs två uppsättningar av gränsvärden för VOChalten i färger och lacker (i gram per liter produkt färdig att användas). Fas I-värdena gällde från och med den 1 januari De striktare fas II-värdena trädde i kraft den 1 januari De produkter som 2010 inte uppfyllde fas I-värdena uppfyllde därmed inte heller fas II-värdena. De gränsvärden för VOC-halter i produkter för fordonsreparationslackering som anges i bilaga II.B till färgdirektivet började gälla den 1 januari 2007 och har inte ändrats sedan dess. När det gäller fas I-gränserna för VOC-halter var den övergripande efterlevnaden relativt hög, 98,7 % (259 prover av uppfyllde inte kraven). Den högsta andelen prover som inte uppfyllde kraven fanns bland grossisterna (där 2,5 % av proverna inte uppfyllde kraven) och importörerna (där 2,4 % av proverna inte uppfyllde kraven). Även i fråga om de striktare fas II-gränserna för VOC var den övergripande efterlevnaden relativt hög, 97,46 % (500 prover uppfyllde inte kraven). Den högsta andelen prover som inte uppfyllde kraven fanns bland importörerna (6 % av proverna uppfyllde inte kraven). SV 4 SV

5 Dessa höga siffror vad gäller efterlevnaden tyder på att VOC-halterna på de områden där de kontrolleras i allmänhet följs i hela EU-27, även om det finns utrymme för att öka efterlevnaden ytterligare mot 100 %. De övergripande efterlevnadsnivåerna motsvarar de som rapporterades för Märkningskrav Av de omkring prover som kontrollerades avseende märkningen under 2010 uppfyllde 94,2 % kraven. Den största andelen märkningar som inte uppfyllde kraven fanns bland importörerna. Skillnader i antalet prover/märkningar som analyserades gör att det inte går att jämföra nivån av bristande efterlevnad mellan medlemsstaterna. Anledningarna till bristande efterlevnad framgår inte klart av de uppgifter som lämnats i medlemsstaternas rapporter. Även om efterlevnaden verkar ha ökat betydligt sedan 2007, då omkring 20 % av märkningarna inte uppfyllde kraven, finns utrymme för förbättring av efterlevnadskontrollen, särskilt i de medlemsstater som för närvarande inte övervakar detta. Produkter som inte uppfyller kraven I de flesta fall lämnade de medlemsstater som upptäckte bristande efterlevnad av gränserna för VOC-halt eller märkningskrav också information om vilka underkategorier enligt bilaga I i färgdirektivet de produkter som inte uppfyllde kraven tillhörde. De flesta produkter som inte uppfyllde kraven, i fråga om både VOC-halt och märkning, hörde till underkategori 1.1d (färg för trä, metall eller plast inomhus/utomhus). Ytterligare tre produktkategorier rapporterades inte uppfylla kraven i fråga om VOC-halten och märkning, nämligen kategorierna 1.1a (matt färg för väggar och tak inomhus), 1.1e (klarlack, lasyr och trälasyr för trä, metall och plast inomhus/utomhus) och 1.1i (enkomponentfärg). Produkter som inte uppfyllde kraven med avseende på märkning fanns i fler underkategorier jämfört med produkter som inte uppfyllde gränserna för VOC-halt. I alla utom två underkategorier bland färger och lacker och i alla underkategorier av produkter för fordonsreparationslackering fanns produkter som inte uppfyllde märkningskraven. Åtgärder för att säkerställa efterlevnad De vanligaste påföljderna från medlemsstaternas sida vid överträdelse av gränsvärdena för VOC-halter var att produkten återkallades från marknaden, enligt färgdirektivets krav. Vid överträdelse av märkningskraven var den vanligaste påföljden att medlemsstaterna uppmanade aktören att rätta till felet inom en viss period för att slippa åtal och ekonomiska viten. Åtal nämndes bara av en medlemsstat, och den medlemsstaten kräver att aktörerna ska driva fram ändringar genom hela leveranskedjan. En del medlemsstater rapporterade att de i stället för att straffa aktörerna vid bristande efterlevnad gav dem konstruktiva råd om färgdirektivets krav och de ändringar som behövde göras för att säkerställa efterlevnaden. SV 5 SV

6 3. SLUTSATSER OCH UTSIKTER De uppgifter som lämnats av medlemsstaterna enligt artikel 7 i färgdirektivet visar att de flesta av medlemsstaterna 2010 hade inrättat mekanismer för att övervaka efterlevnaden i fråga om de färger och lacker som släpps ut på marknaden. Ett fåtal medlemsstater har dock ännu inte inrättat adekvata övervakningsprogram. Mellan de medlemsstater som övervakar efterlevnaden finns stora skillnader i fråga om övervakningsfrekvens. Medlemsstaterna uppvisar allmänt en god efterlevnad av de gränsvärden för VOC-halter som anges i färgdirektivet, och den största andelen produkter som inte följer kraven finns bland de importerade färgerna. Det behövs dock en bättre efterlevnad av märkningskraven. De medlemsstater som släpar efter i detta sammanhang uppmanas att snabbt vidta de åtgärder som behövs för att fullgöra sina skyldigheter i fråga om övervakningsprogram. Kommissionen kommer att noga övervaka framstegen på detta område och fortsätta att hjälpa medlemsstaterna att ytterligare förbättra sin efterlevnadsnivå, genom såväl olika stödjande verksamheter som lämpliga efterlevnadsåtgärder. Medlemsstaterna rekommenderas därför att fortsätta sina ansträngningar för att sätta in övervaknings- och efterlevnadsåtgärder där de gör mest nytta för att undvika att färger och lacker som inte uppfyller kraven släpps ut på marknaden. SV 6 SV