Outi Hedemäki Marja Hautaluoma PÅ TAL OM DROGER. kollektivträning på verkstäder

Transkript

1 Outi Hedemäki Marja Hautaluoma PÅ TAL OM DROGER kollektivträning på verkstäder Valtakunnallinen työpajayhdistys ry 2010

2 1 1 Outi Hedemäki Outi Marja Hedemäki Hautaluoma Marja Hautaluoma På Lupa tal om puhua droger päihteistä - kollektivträning yhteisövalmennusta på verkstäder työpajoilla Valtakunnallinen työpajayhdistys ry 2010 Valtakunnallinen työpajayhdistys ry 2010

3 2 Innehållsförteckning: Inledning 1. Centrala begrepp 6 Verkstadsverksamhet 6 Arbetsträning och individuell träning 7 Kollektivträning 7 Gemenskap 8 Alkohol- och drogprevention 9 Droger 11 Antidrogprogram Varför kollektivträning? Antidrogprogram som stöd till verkstadens grunduppgift Antidrogprogram som stöd till handledarna Antidrogprogram som stöd till de handledda Kollektivträning processbeskrivning Förhandsmöte 18 Avtal och mål 3.2. Det första mötet 19 Att starta det kollektiva arbetet 3.3. Det andra mötet 21 Beroende som fenomen 3.4. Det tredje mötet 26 Att utarbeta antidrogprogram 3.5. Det fjärde mötet 28 Verkstädernas grunduppgift och alkohol- och drogprevention 3.6. Nätverksmöte 30 Samarbete ger resultat

4 4. Övningar i kollektivträning Övningar under första mötet Presentation av verkstadsgemenskapen Att skapa ett gemensamt språk Regional drogkultur Drogbrukets funktioner Övningar under andra mötet Vad kan man bli beroende av? Att känna igen riskbruk av droger Övningar under tredje mötet Hur märks droger/riskbruk av droger i verkstaden? Hur verkstaden kan stödja sina medlemmar vid olika nivåer av drogbruk Att skapa en gemensam handlingsmodell Övningar under fjärde mötet Att synliggöra grunduppgiften genom att beskriva klientprocessen Alkohol- och drogprevention på verkstaden Fältet för regional alkohol- och drogprevention Relationen till droger byggs upp av många faktorer Ta upp droger till diskussion Övningar under nätverksmötet Klientfokuserad verksamhetskarta för nätverket Nyttig information som grund för diskussion Basdata om droger Beroende som fenomen Motiverande intervju 71 Bilaga 1 Källförteckning

5 Inledning 4 Förhållandet mellan drogkultur och arbetsliv är ömsesidig: drogkulturen avspeglar sig på arbetslivet och tvärtom. Storkonsumtion av droger, speciellt alkohol, på fritiden avspeglar sig definitivt på arbetslivet och därigenom också på verkstäderna, trots att inställningen till drogbruk vid sidan av arbetet har skärpts. Riskbruk av alkohol förekommer enligt en undersökning hos upp till procent av män och procent av kvinnor i arbetslivet. Många är omedvetna om sitt riskbruk. Det finns olika orsaker till drogbruk. Det är uppenbart att förändringar i arbetslivet och i arbetets karaktär har samband med missbruk av berusningsmedel. Genom drogbruk söker man lindring till de känslor av press, otillräcklighet och ångest som ett psykiskt påfrestande arbete orsakar. (Hämäläinen, Juha. Päihdekulttuurin heijastumia työelämään. Föreläsning på nationella drogdagarna i Kuopio 2008.) Drogfrågor betraktas traditionellt som privata angelägenheter och man brukar i allmänhet inte prata om riskbruk. Det upplevs ofta som besvärligt att definiera och diskutera riskbruk, inte bara på arbetsplatsen utan även med familj och vänner. Genom att ge saklig information om missbruksfenomenet kan man sänka tröskeln att ta upp frågan till diskussion, men för att det ska bli accepterat att tala om droger till exempel i verkstadsgemenskapen måste man prata med varandra. Man bör arbeta målmedvetet för att uppnå en öppen interaktionskultur i verkstadsgemenskapen. Man bör skapa sådana förhållanden som ger möjlighet till gemensam diskussion om den grundläggande uppgiften, arbetet och inbördes relationer. Den möjligheten kan erbjudas i form av kollektivträning. I kollektivträning lyfts drogfrågorna fram till behandling av hela gemenskapen, eftersom kollektivträningen har ett socialpedagogiskt grepp och kollektivtränarens roll är att fungera som avstämmare av tankar och diskussioner. År 2002 startade Social- och hälsovårdsministeriet och undervisningsministeriet ett projekt tillsammans med Valtakunnallinen työpajayhdistys ry. Projektets uppgift var att i enlighet med statsrådets principbeslut om drogpolitik utveckla alkohol- och drogprevention i samarbete med ungdomsverkstäder och kommuner. Inom projektet genomfördes en kollektivtränarutbildning för 16 utvalda yrkesmänniskor inom verkstadsverksamhet från olika delar av landet, utgående från ansökningar. Kollektivträning infördes i verkstadsverksamheten år 2004 och har befäst sin ställning i Valtakunnallinen Työpajayhdistys ry:s utbildningsverksamhet. Handboken i kollektivträning presenterar metoder som har visat sig fungera väl, och den har utvecklats till sin nuvarande form under sex års tid. Kollektivträningsprocessen som beskrivs i

6 5 handboken skildrar författarnas sätt att närma sig drogfrågor på verkstäderna. Handboken utgör ett praktisk och klart arbetsredskap för verkstädernas alkohol- och drogprevention och utarbetande av antidrogprogram. Arbetsredskapet kan också överföras till så gott som vilken omgivning som helst och användas vid kollektiv behandling av nästan vilket ärende som helst som bör diskuteras i en gemenskap. Eftersom klyftan mellan teori och praktik emellanåt kan vara stor innehåller handboken också övningar som stöd för kollektivträningsprocessen. Ett flertal kolleger i föreningen Valtakunnallinen työpajayhdistys ry har medverkat till boken. Tack till dem. Speciellt vill jag tacka Mari Ahonen-Walker för stöd och uthållighet. Rovaniemi Outi Hedemäki

7 6 1. Centrala begrepp Verkstadsverksamhet och alkohol- och drogarbete innefattar många flertydiga begrepp, som det är skäl att förklara närmare. Verkstadsverksamhet Verkstadsverksamheten startade på 1980-talet och dess nyhetsvärde utgjordes av att ungdomsarbetets och arbetsförvaltningens åtgärder kombinerades. Under tre årtionden har verkstadsverksamheten utvidgats och blivit nära på landsomfattande, klientelet har blivit bredare och verksamheten professionell. Sysselsättningsverksamhet som grundade sig på produktion har utvecklats till handlednings- och rehabiliteringstjänster som förutsätter starkt yrkesmässigt kunnande och branschövergripande nätverksarbete av verkstäderna. Verkstäderna placerar sig i den offentliga sektorn någonstans mitt emellan utbildning, arbetsliv, sociala tjänster och hälsovård. Verkstaden är såväl en fysisk omgivning för verksamhet som en mångprofessionell metod, med vars hjälp man arbetar för att förbättra individens ställning på utbildnings- och arbetsmarknaden. Verkstaden är en gemenskap, där man med hjälp av arbete och handledning stöder individens färdigheter och förmåga att söka sig till utbildning eller arbete och förbättrar vardagshanteringsförmågan. Vid sidan av arbetsträning och individuell träning erbjuder många verkstäder också rehabiliteringstjänster och tjänster i anslutning till utvärdering av arbets- och funktionsförmåga. Verkstadsmetoden grundar sig på att lära genom att göra och kan erbjuda en alternativ väg till utbildning. Verkstäderna har årligen närmare handledda, varav nästan 60 procent är under 29 år (Häggman, Erik. Työpajatoiminta 2008 Länsi-Suomessa ja valtakunnallisesti. Föreläsning på Västra Finlands verkstadsdagar i Tammerfors ). Ytterligare information:

8 Arbetsträning och individuell träning 7 Vid sidan av att utföra arbete har även arbetsträning och individuell träning befästs som metoder vid verkstäderna. Arbetsträning innebär att man ger dagligt stöd i inlärning av arbete och arbetsfärdigheter, samverkan med andra handledda och övning i bland annat regelbundenhet, omsorgsfullhet och ordentlighet. Målet med den handledning som sker med hjälp av arbete är att främja de handleddas arbetsförmåga och stödja yrkesmässig utveckling samt klargöra de handleddas planer och mål på vägen mot utbildning och arbetsliv. Arbetsträning grundar sig på att lära genom att göra och erbjuder ett alternativ till teoretiska studier för att utveckla yrkesskicklighet. Med hjälp av individuell träning stöds arbetet med att stärka den handleddas funktionsförmåga och förbättra vardagshanteringen och planeringen av utbildning och yrkeskarriär och motivera den handledda att ta ansvar för sitt eget liv. Individuell träning grundar sig till stor del på interaktion och personlig handledning. Syftet med individuell träning är att hjälpa den handledda på ett helhetsbetonat sätt, och detta görs tillsammans med social-, hälsovårds-, utbildnings- och sysselsättningsexperter och övriga specialister inom området. Ytterligare information: Pekkala, T Grunderna i arbetsträning och individuell träning Kollektivträning Kollektivträning är en arbetsmodell där man med kollektivtränarens stöd bygger upp ett antidrogprogram för verkstaden, med konkreta spelregler. Avsikten med kollektivträning är att tillsammans diskutera alkoholens och andra drogers inverkan på arbete och vardagshantering. Kollektivträningsprocessen grundar sig på hela verkstadsgemenskapens inbördes interaktion. I handledningen har samtliga deltagare möjlighet att rannsaka sina egna värderingar och attityder. Genom att lyfta fram drogfrågor och låta medlemmarna i gemenskapen fundera på dem och arbeta fram svar, ges ansvar och bestämmanderätt till medlemmarna, vilket stöder engagemanget och fördjupar det gemensamma antidrogprogrammet. Dessutom är kollektivträningsprocessen ett bra arbetsredskap för att stärka känslan av gemenskapstillhörighet och delaktighet. Den teoretiska referensramen för kollektivträning härstammar från socialpedagogiskt tänkande.

9 Med socialpedagogik avses både idériktningen och tillvägagångssättet med målet att stärka individen som expert på sitt eget liv, aktivera individens interaktions- och livshanteringsfärdigheter och uppmuntra till att agera för ett gemensamt gott mål och ta hänsyn till övriga medlemmar i gemenskapen. Den socialpedagogiska referensramen är tillämpande och praktiskt inriktad. Kollektivtränarens uppgift är att ge rum i gemenskapen för inbördes interaktion och granskning av missbruksfenomenet. 8 Ytterligare information: Gemenskap I socialpedagogiskt tänkande betonas gemenskap och interaktion mellan människor. Det centrala målet är att få medlemmarna i gemenskapen att växa i solidariskt ansvar och samverkan (Hämäläinen 1997). Hela gemenskapen, alla dess medlemmar, deltar i kollektivträningen och undersöker missbruksfenomenet jämlikt och med respekt för varandra. Gemenskap uppstår inte om gruppen stänger ut en av sina medlemmar. Det är en utmaning att acceptera olikheter och åsikter som avviker från de egna, eftersom ett nytt och annorlunda synsätt ofta väcker rädsla, misstänksamhet och osäkerhet. Genom att prata med varandra kan man acceptera olikheter och avvikande åsikter. Att acceptera olikheter är grunden för gemenskap. Också i arbetslivet betonas gemenskap i allt högre grad. I arbetslivet stöder gemenskap hälsa, välbefinnande, inlärning och framgång. Det ofta använda begreppet En lärande organisation är nära anknutet till gemenskap. Förutsättningen för att en organisation ska vara lärande är en positiv gemenskap. En lärande organisation kan använda alla individers och gruppers inlärningsförmåga för att nå gemensamma mål och klarar av att skapa en atmosfär som uppmuntrar till kontinuerligt lärande och utveckling. Förutsättningen för inlärning är aktiv interaktion. (Manka 2007) Ytterligare information: Manka, Kaikkonen ja Nuutinen, Hyvinvointia työyhteisöön. Hämäläinen ja Kurki, Sosiaalipedagogiikka.

10 Alkohol- och drogprevention 9 Alkohol- och drogprevention är ett övergripande och tväradministrativt samarbete. Målen fastställs enligt kvalitetskriterierna för alkohol- och drogprevention. Det centrala målet är att främja hälsa, trygghet och välbefinnande genom att främja en drogfri livsstil, förebygga och minska drogskador, öka förståelsen för drogfenomenet och kunskapen om hantering av det och arbeta för grundrättigheter och mänskliga rättigheter i frågor med anslutning till berusningsmedel (Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2007:17). En stor del av alkohol- och drogpreventionen utgörs av hälsofostran, trots att människor inte ofta ändrar sina drogvanor enbart av rationella orsaker. Alkohol- och drogprevention grundar sig på internationella avtal. På nationell nivå styrs alkoholoch drogprevention av politiskt beslutsfattande. Ministerierna ansvarar för strategisk planering och styrning och forsknings- och utvecklingsinstitut ansvarar för förmedling och styrning av information. Övervakning, koordinering, forsknings- och utvecklingsarbete gällande alkohol- och drogprevention ingår i de nationella organisationernas ansvarsområde. För styrning och koordinering av alkoholoch drogprevention på länsnivå ansvarar länets egen grupp för alkohol- och drogarbete, med en utnämnd kontaktperson för alkohol- och drogprevention i länet. Politiskt beslutsfattande, uppföljning och utvecklingsinitiativ på kommunnivå grundar sig på lagen om nykterhetsarbete ( /828). Kontaktpersonen för kommunens alkohol- och drogprevention koordinerar utvecklings-, forskningsoch utbildningsverksamhet, aktuella aktörer och det praktiska arbetet. Alkohol- och drogprevention åsyftar varje individs personliga beslut och drogbeteende. I den här handboken lyfts en sådan synvinkel fram, enligt vilken förebyggandet av risker, skador och problem som beror på användning av alkohol och droger inte endast hör till specialyrkesmänniskor utan även till verkstäderna. Tredje sektorn, dvs. de icke-statliga organisationerna, har en roll inom social- och hälsovården som är av stort ekonomiskt, samhälleligt och mänskligt värde. Ytterligare information: Lagar och nationella program som styr alkohol- och drogarbete finns som sammandrag på adressen

11 10 Internationell nivå internationella avtal EU, FN, WTO, WHO Nationell/ landsomfattande nivå politiskt beslutsfattande (regering och riksdag) strategisk planering och styrning (ministerier) forsknings- och utvecklingsverksamhet riksomfattande organisationer (kontroll, koordinering, utvecklingsarbete) Länsnivå styrning, koordinering, utvärdering och uppföljning (länets alkohol- och drogarbete och kontaktperson) tillståndsförvaltning (social- och hälsoavdelning) övervakning (polisavdelning) utbildning (trafikavdelning) Kommunnivå politiskt beslutsfattande, uppföljning och utvecklingsarbete (bl.a. nämnder) forskning, utbildning, praktiskt arbete (läroanstalter, socialväsendet, hälsoväsendet, bildningsväsendet, fritidsväsendet, församlingar) Befolkningsnivå individuellt beslutsfattande och individuell verksamhet uppfostran, stöd och deltagande (näromgivning) Källa: Ehkäisevän päihdetyön toimijat ja toimintakenttä - Neuvoa antavat/ Terveyden ja hyvinvoinnin laitos

12 Droger 11 Med droger avses alla de kemiska substanser, föreningar eller naturprodukter som används i berusningssyfte, stimulerande eller drogande syfte. Med hjälp av alkohol- och drogprevention försöker man påverka användning av alkohol, narkotika och tobak. Också mediciner, lösningar och övriga substanser klassificeras som droger när de används i berusningssyfte. Ytterligare information: Antidrogprogram Under senare år har man i alkohol- och drogarbete i arbetsgemenskaper fäst speciell uppmärksamhet vid att vid sidan av vårdhänvisning även förebygga alkohol- och drogskador. Arbetsplatsens antidrogprogram är ett av de bästa verktygen för tidigt ingripande och alkohol- och drogprevention. Den är lagstadgad (lagen om företagshälsovård) på de arbetsplatser där man utför drogtester (lagen om integritetsskydd i arbetslivet). Exempel på innehåll i ett antidrogprogram: Avsikten med antidrogprogrammet: Antidrogprogrammet är en del av arbetsplatsens verksamhet för att upprätthålla arbetsförmåga och avsikten är att främja hälsa och arbetsförmåga speciellt genom att inverka på levnadssätt som hör samman med alkohol- och drogbruk. Mål för antidrogprogrammet: Huvudmålet för antidrogprogrammet är ett alkohol- och drogfritt arbetsliv. Alkohol- och drogarbetet i en arbetsgemenskap fokuserar på förebyggande verksamhet och där betonas förmågan att ingripa i alkohol- och drogskador i ett tillräckligt tidigt skede.

13 12 Tillämpningsområde och ansvar: Antidrogprogrammet gäller och förpliktar samtliga medlemmar i arbetsgemenskapen. Varje arbetstagare ansvarar för sina egna handlingar, också för sina handlingar gentemot andra. Arbetsgivaren utgör ett ansvarsfullt stöd. Utbildning, introduktion: I antidrogprogrammet kan man förutsätta anordnande av utbildning för personalen om identifiering av alkohol- och drogskador och hantering av missbruksfrågor. Antidrogprogrammet är en del av arbetsplatsens introduktionsprogram. Uppföljning: På arbetsplatserna utses kontaktpersoner för alkohol- och drogärenden, vilka tillsammans med arbetsgivaren och samarbetsnätverket (bl.a. företagshälsovården) ansvarar för uppdatering av antidrogprogrammet. Ytterligare information:

14 2. Varför Kollektivträning? 13 Utifrån granskat verkar många verkstadsgemenskaper ha väldigt enhetliga synsätt, men i värsta fall finns det på verkstäderna en grupp handledare och handledda utan ett gemensamt synsätt på just drogfrågor. Ett antidrogprogram som har utarbetats tillsammans stärker gemenskapen och ökar beredskapen att ta upp alkohol- och drogbruk till diskussion och stöder individer att frivilligt söka vård. (Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2007:17). Kollektivträningen grundar sig på hela verkstadsgemenskapens inbördes interaktion. Möjligheten att diskutera i grupp och arbeta som medlemmar i en grupp kan förutom att träna upp grupparbetsfärdigheter också göra deltagarna mera medvetna om sig själva och sina egna sätt att fungera i grupp, tänka, samspela och agera. Ett antidrogprogram som har utarbetats tillsammans stärker verkstadsgemenskapen på alla delområden: verkstaden i sin grundläggande uppgift, handledningspersonalen i det vardagliga arbetet och de handledda som främsta experter på sitt eget liv Antidrogprogram som stöd till verkstadens grunduppgift Verkstädernas grunduppgift är att hjälpa människor i svår ställning på arbetsmarknaden att stärka sin arbets- och funktionsförmåga. Det finns ingen entydig definition på arbets- och funktionsförmåga, utan de bedöms på flera olika nivåer. Det är emellertid konstaterat att riklig användning av berusningsmedel sänker individens arbets- och funktionsförmåga. Användning av droger och eventuell utveckling av beroende är en av de allvarligaste hotfaktorerna för de handleddas arbetsoch funktionsförmåga och livshantering. Speciellt har användning av alkohol på fritiden ökat kraftigt och på verkstäderna märks detta till exempel som ökad sjukfrånvaro. Alkohol- och drogprevention på verkstäderna styrs av många lagar, avtal och rekommendationer, som till exempel lagen om integritetsskydd i arbetslivet och lagen och förordningen om missbrukarvård. Lagar, avtal och rekommendationer definierar emellertid inte verkstädernas konkreta praxis i alkohol- och drogprevention. Däremot definierar det antidrogprogram som har utarbetats i kollektivträningsprocessen de konkreta åtgärder och de modeller som ingår i grunduppgiften i verkstadens alkohol- och drogprevention. Målet med antidrogprogrammet är en drogfri, hälsosam och trygg arbetsgemenskap.

15 14 Utgångspunkten för handboken är antagandet att verkstäderna har viljan att utveckla alkohol- och drogprevention på verkstäderna. Ett förebyggande arbetsgrepp resulterar inte alltid i snabba och synliga resultat och riskerar därför att åsidosättas i verkstadens utvecklingsarbete. Drogfrågor utgör en del av arbetshälsa, arbetarskydd och kvalitetsarbete. Antidrogprogrammet stöder vår verksamhets transparens och grunduppgift i verkstaden. Verkstaden är inte någon vårdgemenskap. Antidrogprogrammet är en del av vårt kvalitetsarbete. Antidrogprogrammet gav oss trovärdighet i nätverket. Verkstadsverksamhet är inte något pyssel, utan en arbetsgemenskap som verkar enligt arbetslivets spelregler. Det är viktigt att skilja mellan arbete och fritid. Antidrogprogrammet är en del av arbetarskyddet. (Ur verkstädernas antidrogprogram ) 2.2. Antidrogprogram som stöd till handledarna Handledningspersonal anser i allmänhet att det är svårt att fråga om de handleddas användning av berusningsmedel. Som orsaker nämns till exempel tidsbrist, handledarnas otillräckliga utbildning och rädsla att ingripa i andras användning av droger, eftersom det ses som varje individs ensak. Att ta reda på fakta om olika droger gör det lättare att förhålla sig sakligt till ämnet och ger mod att tala om det. När man tar upp drogfrågor till behandling av hela gemenskapen stöds gemenskapens förebyggande inställning till riskbruk av berusningsmedel. Orsaken till att man vill prata om användning av droger är ofta omtanke och omsorg och det lönar sig att också säga detta högt. Verkstadens antidrogprogram som har utarbetats i kollektivträningsprocessen ger berättigande och förpliktelse att ingripa i drogfrågor: alla medlemmar i verkstadsgemenskapen har rätt att handla

16 enligt den modell som hela verkstadsgemenskapen har godkänt och verkstadspersonalen har skyldighet att genomföra den alkohol- och drogprevention som ingår i verkstadens grunduppgift. 15 Antidrogprogrammet klargör arbetarnas ansvar, skyldigheter och rättigheter. Kollektivträningen har klargjort handlingsmodeller, inte enbart i förhållande till droger, utan också i förhållande till verkstadsgemenskapens övriga verksamhet. Antidrogprogrammet klargör ansvarsfördelningen på verkstaden och ger en handlingsmodell för handledare och fungerar som arbetsredskap vid ingripande i drogärenden. Antidrogprogrammet är ett bra introduktionsredskap. I antidrogprogrammet föreskrivs att det på verkstaden regelbundet ska arrangeras drogutbildning. Antidrogprogrammet ökar engagemanget i arbetet. (Ur verkstädernas antidrogprogram ) 2.3. Antidrogprogram som stöd till de handledda Enligt tradition försöker man inverka på drogbeteende med hjälp av olika regler och straff. Dessa metoder i sig leder sällan till önskat resultat. Ett antidrogprogram som har utarbetats tillsammans gör att samtliga medlemmar i verkstadsgemenskapen deltar i det beslutsfattande som berör gemenskapen och förbinder dem att följa det utarbetade antidrogprogrammet. Möjligheten att påverka och presentera egna synpunkter får ofta medlemmarna i gemenskapen att personligen reflektera över sina egna drogvanor. Det att handledaren inser att det finns ett behov av att ändra den handleddas drogbruk hjälper inte den handledda. Handledarens uppgift är att stödja den handledda i att själv inse saker och hitta lösningar. Att tillsammans fundera på drogfrågor kan väcka tanken om en nödvändig förändring och viljan att ändra sitt drogbeteende. Viljan att förändras är det mest centrala i processen med att förändra ett drogbeteende.

17 16 Drogspelreglerna är gemensamma, en handlingsmodell som alla är medvetna om. Rättvist! Kollektivträningen stödde öppenheten i gemenskapen. Nu förstår jag varför handledarna beter sig som de gör ibland irriterande. Jag vågade prata om kompisens drogbeteende. (Ur verkstädernas antidrogprogram )

18 3. Kollektivträning processbeskrivning 17 Varje kollektivträningsprocess är unik. Gemenskapens medlemmar och deras önskningar och mål inverkar på processens förlopp. Trots sin engångskaraktär följer huvuddragen i kollektivträningsprocessen ett visst mönster. Ett enskilt kollektivträningsmöte är cirka fyra timmar långt. Begränsningen till en halv dag gör att det är möjligt för hela gemenskapen att delta och orsakar inte orimlig belastning på verkstadens normala verksamhet. I allmänhet ingår fyra till fem möten i kollektivträningsprocessen. Av dessa är två till tre kollektivmöten, som hela verkstadsgemenskapen deltar i, dvs. ledning, handledare och handledda. Ett eller två möten är riktade endast till verkstadens personal, dvs. ledning och handledare. Dessutom ingår i kollektivträningsprocessen ett branschövergripande nätverksmöte, som är riktat till verkstadens samarbetsaktörer. Tidsmässigt tar det en till tre månader att genomföra hela kollektivträningsprocessen. Förhandsmöte Personalen Avtal och mål Möten 1-3 Hela verkstadsgemenskapen Missbruksfenomenet granskas Antidrogprogram utarbetas Möte 4 Personalen Grunduppgift och alkohol- och drogprevention Jag som handledare Nätverksmöte Personal och samarbetsnätverk Resultat genom samarbete Kollektivträning i ett nötskal

19 3.1. Förhandsmöte avtal och mål 18 För att utarbeta ett antidrogprogram behövs hela gemenskapen. Målet med förhandsmötet är att motivera personalen och förbinda speciellt verkstadens ledning att delta i det kollektiva arbetet. När ledningen deltar auktoriseras ibruktagandet av det utarbetade antidrogprogrammet. Innehåll: praktiska arrangemang definition av gemensamma mål Praktiska arrangemang att utnämna en kontaktperson i verkstadens personal o Den utnämnda personen fungerar som kollektivtränarens kontaktperson under den tid som kollektivträningsprocessen pågår och ansvarar för praktiska arrangemang på verkstaden att planera tidtabell att ordna utbildningslokal o Verkstaden är skyldig att anordna en plats för kollektivträning på verkstaden eller annan lämplig plats. att ordna behövliga redskap o Kollektivträning är inte föreläsningar utan den grundar sig på samarbete inom gemenskapen och bearbetning av drogfrågor i smågrupper. Därför krävs inga speciella redskap. att ordna servering o Verkstaden kan arrangera kaffeservering för hela verkstadsgemenskapen. Kaffeservering kan bland annat motivera medlemmarna i verkstadsgemenskapen att delta i kollektivträningen. information i verkstadsgemenskapen o I verkstadsgemenskapen ges information om att kollektivträningsprocessen inleds. Traditionell drogupplysning som ofta betonar drogskador är bekant för de flesta medlemmar i verkstadsgemenskapen. Det är viktigt att det i informationen betonas att kollektivträning är en möjlighet att påverka, lyssna och bli hörd som en fullvärdig medlem i gemenskapen när verkstadsgemenskapens antidrogprogram utarbetas.

20 Definition av gemensamma mål 19 Det är viktigt att i förväg diskutera vilka mål som ska sättas upp för kollektivträningen. Det är vanligt att man förväntar sig att kollektivträningen ska servera färdiga svar på hur man till exempel tar upp drogbruk till diskussion, trots att avsikten är att hela verkstadsgemenskapen tillsammans ska tänka ut och bygga upp handlingsmodeller för drogfrågor Det första mötet Att starta det kollektiva arbetet För att hantering av drogfrågor i en gemenskap ska lyckas krävs att varje medlem anstränger sig som både individ och gruppmedlem. Kollektivt arbete är mera än kunskapsinlärning, man lär sig också att fungera i en gemenskap. Det räcker inte att man delar ut fakta, utan medlemmarna i gemenskapen borde också dela med sig av antaganden, föreställningar och känslor från sina egna synvinklar. Det kollektiva arbetet kan med fördel inledas med att man avtalar om praktiska ärenden, som ramar in hela kollektivträningsprocessen. Det är bra att berätta varför man på just den här verkstaden har beslutat att starta en kollektivträningsprocess och att kollektivträning granskar droger i arbetslivet på ett allmänt plan. Syftet med det första mötet är att få medlemmarna i verkstadsgemenskapen att fundera över hurdan attityd och atmosfär som råder i gemenskapen i förhållande till berusningsmedel och droganvändare. Målet är att skapa en förtroendefull och tolerant atmosfär vid behandling av drogfrågor, motivera gemenskapen att delta i den gemensamma utvecklingen och engagera individerna så att de deltar aktivt i kollektivträningsprocessen. Under det första mötet försöker man skapa en gemensam förståelse för att det finns rum för alla olika tankar, antaganden och betydelser i gemenskapen. Målet är inte att söka endast en sanning, utan man granskar frågor ur olika synvinklar. Deltagaraktiviteten i gemenskapen varierar i någon mån beroende på bland annat deltagarnas ålder och kön, men huvudsakligen är deltagarna aktiva och diskussionerna livliga speciellt under grupparbeten. Innehåll: gruppbildning och presentation att skapa ett gemensamt språk regional drogkultur droganvändningens funktioner

21 Gruppbildning och presentation 20 Gruppbildning är en process, där bekantskap, förtroende, trygghet och interaktion mellan gruppens medlemmar utvecklas. Målet är att skapa en trygg atmosfär som gör det möjligt att öppet utbyta tankar och uttrycka känslor i gruppen. Presentation är en del av gruppbildningen. Men ofta räcker det inte att endast presentera sig, och de olika övningar och diskussioner som ingår i kollektivträningen syftar till fortsatt gruppbildning. (uppgift 4.1.1) Att skapa ett gemensamt språk En människas beteende i drogfrågor regleras till exempel av kunskapsmässig nivå, ålder och kön. I gemenskapen finns huvudsakligen mycket information om olika berusningsmedel och deras verkningsmekanismer. Särskilt unga människors drogkunskap grundar sig på information från Internet. Å andra sidan väcker drogfrågor ofta väldigt olika tankar och känslor också beroende av livserfarenheter. För att förhindra att det uppstår konflikter på grund av olika tankar och tolkningar, granskas berusningsmedel utgående från faktauppgifter. Faktauppgifter stärker beredskapen att se saker också från andras synvinkel, inte enbart från egen. (uppgift 4.1.2) Regional drogkultur Den finländska drogkulturen har blivit mera vardaglig. Den finländska alkoholkulturen tillåter berusning i offentligheten och den grundläggande inställningen är att man inte ingriper i andra människors drickande. Droganvändning förekommer över hela Finland. Enligt statistiken används emellertid mest alkohol i Lapplands län (Orjasniemi, 2009). (uppgift 4.1.3)