Helsingkroniten. Våren 2014: - Lär dig kicka ditt sockerberoende - Dyk ner i Helsingkronas arkiv - Gå från Zero to Hero - och mycket mer...

Transkript

1 Helsingkroniten Våren 2014: - Lär dig kicka ditt sockerberoende - Dyk ner i Helsingkronas arkiv - Gå från Zero to Hero - och mycket mer...

2 Ledare Adam Hallberg Så kom den till slut, våren. Den fullständigt exploderade med blommande magnolior, siste april och karneval. Det går inte att missa det. Folk har börjat se ljuset i tunneln, sommarlovet som hägrar någonstans där framme. Man pratar redan om sin sista inläming medan jag själv är mitt uppe i en b-uppsats. Ja, så var det ju det här med karnevalen. Känner du dig lite osäker på vad det egentligen handlar om (jag lovar, du är inte ensam) så råder jag dig starkt att läsa inspektor Katarina Olssons krönika så kanske det klarnar. Alla jag känner är på något sätt involverade i spektaklet medan jag står bredvid utan att fatta någonting. Givetvis kommer jag att gå på karnevalen. Skillnaden mellan er och mig är bara att jag slipper städa efteråt! Men allt här i Lund handlar såklart inte bara om karnevalen. En spexperiod har kommit och gått och det nya Helsingkronahuset börjar sakta men säkert ta form. Livet måste få fortgå som vanligt, det samma gäller Helsingkroniten. I den här terminens nummer finns som vanligt gott och blandat, poesi och krönikor, vitsar och spexgrisar. Vår PQS Maja Sölve skriver om att dumpa sockerintaget och Christian Elm ger tips på hur man blir av med nikotinberoendet. Bara några sidor bort hittar vi en berättelse om och av mannen bakom kameran, Stefan Johansson. Han är med och ser allt men vem är han egentligen? Våren är min allra bästa högtid. Allt är nytt och fräscht, man blir glad bara man tittar ut genom fönstret. Hela världen tycks starta om och alla blir unga och dumma igen. Den här våren är också då jag stiger ner från posten som redaktör för Helsingkroniten och lämnar över till näste på tur. Till hösten, den som just nu känns så avlägsen tar Bis Bengtsson vid och jag tackar för mig. Vill du hjälpa Bis att skapa ett fint nummer av Helsingkroniten? Tycker du att textredigering är det bästa som finns eller gillar du bara att dricka kaffe? Då är det bara att skicka ett mejl till red@ helsingkrona.se! Och med de orden lämnar jag er att gå ut i försommaren och ha det alldeles underbart tillsammans. Vi ses! Ansvarig utgivare: Katarina Olsson - Redaktör: Adam Hallberg - Layoutansvarig: Boman Lyngfelt Text: Adam Hallberg Katarina Olsson Christian Elm Bis Bengtsson Spexgrisen Max Troedsson Stefan Johansson Maja Sölve Foto: Stefan Johansson Adam Hallberg Helsingkrona Nation Tornavägen Lund

3 Inspektorn har ordet Katarina Olsson Våren i Lund är speciell. Våren i Lund 2014 är särskilt speciell. Det är ju Lundakarneval. Det är fest och upptåg, det vanliga läggs åt sidan och vi får alla vara lite tokiga i största allmänhet. En karneval var ursprungligen en festival som ägde rum före påskfastan. Man skulle liksom äta upp sig och festa av sig inför den mer allvarliga fasteperioden. Åtminstone i Sverige är numera ordet karneval en benämning på folkfester i största allmänhet utan någon anknytning till fastan. De flesta orter i Sverige med självaktning har en karneval. Den främsta av dem alla är förstås Lundakarnevalen. Lundakarnevalen har anor från mitten av 1800-talet. Den återkommer vart fjärde år och lockar tusental besökare varje dag. För oss som bor utanför stan är det under de här dagarna alltid ett äventyr att ta sig på och med ett tåg till Lund. Det är både packat och packat kan man säga. På karnevalsområdet försiggår mängder med aktiviteter, både begripliga och obegripliga. Här framförs spex, revyer, cirkusföreställningar, kabaréer och andra tältaktiviteter. Det roligaste tycker jag är karnevalståget och den roligaste vagnen - alla kategorier - som jag har sett är samtidigt i Uppsala, för några karnevalståg sedan. Hur ska nu du som student ställa dig till karnevalen? Ett sätt är att fokusera på studierna och klara tentorna. Då drar man ner rullgardinen och sätter näsan i böckerna. Ett annat sätt att tänka är att redan när du började på universitetet bestämde du dig för att VT 2014 ska jag inte studera utan leva fullt ut med karnevalen. Jag ska engagera mig i allt som går och jag ska definitivt vara med på en vagn. Ett tredje sätt är att tänka är att jag ser vad som händer på morgonen fredag den 16 maj och sen hänger jag på. Man behöver inte tycka att karneval i Lund är kul. Det är OK. Man får också tycka att karnevalen är jättekul. Många kommer att säga att Karnevalen 2014 var det roligaste jag var med om i Lund. När det blir måndag morgon den 19 maj är det dags att utvärdera. Innehåll: Bittert utan socker...5 Hjärnkontoret eller Studentens klagosång...7 Tobakens förbannelse...8 Sagan om Varelsen...9 Arkivet - vad, var och varför?...11 From zero to hero...12 Spexgrisen filosoferar...14 Torka med Max...15

4 Det händer mycket lustigt under karnevalshelgen. En sak är att gamla studenter kommer till Lund för att återuppleva sin egen ungdom och studietid. Många tror att även om världen utanför har ändrats så har tiden stått still i Lund. Så är det ju inte. Men det är kul med alla exstudenter som kommer tillbaka och uppträder som 20-åringar. Det finns hopp om framtiden på våra äldreboenden då. En annan sak är att alla Lundensare blir lite snällare. På något sätt har Lundaborna överseende med alla dessa glada och ibland överförfriskade ungdomar som dräller runt på stan och väller in på karnevalsområdet. Vid så här stora arrangemang finns det alltid en risk att moralpaniken sätter in. Då gäller det att hitta en balans mellan våra fina Lundatraditioner av studentikos karaktär och det som vi i dagens samhälle inte ska acceptera. Hur är något när det är studentikost? Enligt wikipedia är studentikost något som är utmärkande för studenters livsstil: en typ av subkultur. De studentikosa traditionerna upprätthålls genom studentlivet i studentkårer, studentnationer och andra studentföreningar. Det som är studentikost är i allmänhet uppsluppet, lättsamt och brukar inte ta sig självt på alltför stort allvar. Det studentikosa kan vara både konservativt och radikalt, högtidligt och avslappnat, nyktert och berusat, elitistiskt och jämlikt. Ja, det kanske är en beskrivning som stämmer. I tiden efter studentrevolterna 1968 försvann mycket av den studentikosa kulturen från universitetet men sedan 1990-talet har studentkulturen vuxit upp igen. Ett exempel på detta är Snörsjöabalen hos oss på Helsingkrona. Det studentikosa inslaget i Lundakarnevalen är stort och de fina traditionerna ska vi förstås behålla. Inspektorsmaken och jag kommer absolut att vara där. Vi kommer att betala för att gå in i tält. Vi kommer att komma ut ur tältet och undra vad vi varit med om. Som när vi betalade för att se världens minsta spanjor och fick se en liten spann med jord i. Vi ska gå på alumnilunch på AF på söndagen och träffa gamla vänner och säga att det var mycket roligare på vår tid. I vilket fall som helst njut av våren, för Lund är som härligast på våren mellan hägg och syrén. Sölvegatan i full vårklädnad 4 HELSINGKRONITEN

5 Bittert utan socker När man börjar fundera kring att söka till kuratelare får man ständigt höra hur ens liv kommer att förändras. Det drivs djupa fyllediskussioner med tidigare sittande om hur man kommer att utvecklas som person, och framförallt påminns man jämt om jobbets krävande karaktär: Att man inte kommer ha någon tid för vänner, att en djup romantisk relation bara är att glömma, och att den där vältränade strandkroppen man drömmer om varje år snabbt kommer att kännas skrattretande. Min teori är att det någonstans i varje människa finns ett driv att utmärka sig och därför försöker man ändå, mot alla odds, särskilja sig från sina föregångare. Värst av allt är att man dessutom innerligt tror att man kommer att lyckas. Det här, mina vänner, är ett otydligt försök till att förklara ett i efterhand mycket frustrerande beslut som togs för drygt åtta veckor sedan, dagen då jag och fru PR-chef Amanda Schultz valde att så gott som helt avstå från fabricerat socker i nästan tre månaders tid. Överenskommet var även att den som gav upp i förtid skulle producera en mycket lättklädd kalender tillsammans med Krischans två meter höga tupp som står och samlar damm i källaren. Reglerna gjordes upp direkt: inget godis, inga chips eller snarlika snacks, inga efterrätter, samt inga juicer/yoghurter/liknande produkter som innehåller mer än 10 procent socker eller sötningsmedel. Allt ovannämnt skulle dock vara tillåtet om det innehöll alkohol då det skulle vara mycket ansträngande att behålla någon form av värdighet om den enda drickan som intagits under festliga tillfällen vore ren ickesockrad snaps. Amanda har utnyttjat det sistnämnda till fullo och dränker sina sorger i sötsliskiga drinkar. Då jag påtryckts alkoholförbud av läkaren sitter jag istället varje måltid och hetsdricker vatten och kränger bröd. Men det stora sockerformade hålet som skapats i själen har ännu inte fyllts. Det kommer Tornalunch på Tornalunch där jag tvingas neka allt från nygräddad äppelpaj till krämig chokladfudge och ofta känns det som att hela världen är emot mig. Vetande förmän trycker nygräddade bakverk under näsan på mig tills ögonen tåras och snabbvisiterna i köket under slabben kan inte längre förgyllas genom att plocka på sig jobbargodis. När jag en dag möttes av en muta i form av ett paket semlor på mitt skrivbord var jag nästintill otröstlig. Långsamt har dagarna tickat förbi och jag börjar nu skåda ljuset i tunneln. Så här i påsktider känns längtan extra stark och jag försöker fokusera på de små sakerna här i livet. Saker som fågelkvitter, en blomstrande natur, och hur husbygget nu nått så pass hög höjd att jag inte längre vaknar med en byggarbetare inkikandes genom fönstret. Nu när jag blivit med efterträdare och börjar närma mig slutet på mitt år och mitt sockervad är det många som undrar hur det känns. Har mitt år verkligen utvecklat mig som människa så som förutspåtts? Har mina senaste månader bestått av 100 procent jobb och Helsingkrona? Och hur mycket närmre har beslutet att inte äta socker egentligen tagit mig till min efterlängtade strandkropp? Jag vill inte göra er besvikna, men självreflektion säger mig egentligen inte mer än att jag är precis samma sjuka, babblande idiot 5 HELSINGKRONITEN

6 till femåring som på något underligt vis blev förtroendevald till Prokurator Social för över ett år sedan. Det enda skillnaden är att femåringen nu inte ens får sin dagliga upplyftande dos av socker, och att hon lärt sig photoshoppa fram sin drömkropp istället. Maja Sölve, PQS Helsingkronas kuratel samarbetar 6 HELSINGKRONITEN

7 Hjärnkontoret eller Studentens klagosång Om onödigt vetande Nästa vecka har jag tentamen och ska förhöras och innan dess ska årtal, termer och teorier i mitt minne införas. Det finns så mycket annat som jag bara minns och vet. Men nu tar det upp onödig plats, till mitt stora förtret. Kunskap som jag aldrig bemödat mig med att banka in. Låt mig glömma allt oviktigt försvinn, försvinn! Först skulle jag glömma hur det såg ut i min lågstadieskola. Och namnen på alla de som trodde de var coola. Sen skulle jag glömma hur det ser ut i Skagen, Estland, och på Kreta. Och att en av flickorna hos dagmamman hette Maria och inte Margaretha. Därefter kan jag glömma hur man räknar 1-4 på ryska. Och hur man svär på Bellmans 1700-talstyska. När behöver jag veta namnen på en torpares nio söner? Och fråga mig inte varför jag kan deklamera ett par kristna böner. Jag kan också glömma hur man spelar Mössens Julafton på dragspel utantill, för om jag ska spela kan jag titta i noterna om jag vill. Jag vet att Cornelis kallades Kees och clementinklyftantalet oftast är tio. Jag vet att Sventons kompis går i fez och att det i Fårösund finns en nerlagd bio. Men inte tar detta i mitt minne så stor plats ändå. Det är ju småsaker, som att våra gymnasieskåp var blå. Jag borde glömma tider som rymmer mycket information. Ja, hela min uppväxt då jag utvecklade min get-imitation. Men att helt glömma min barndom har jag inte hjärta till. Och min skrämmande slöjdlärare kan jag inte glömma även om jag vill. Hur man hittar i min hembygd, skratten, mor och far. Nej, minnen som betyder något, måste ändå stanna kvar. Bis Bengtsson 7 HELSINGKRONITEN

8 Tobakens förbannelse Mardrömmar, kallsvett och en förbannad jäkla klåda. Dessa är några av symptomen du kan uppleva när du slutar konsumera tobak. Vissa har det lättare än andra, och för vissa känns det som ett omöjligt mål att uppnå. Men tobaksskatterna stiger, politiker vill sänka vårt studiestöd och sen är det ju faktiskt ganska ohälsosamt också. Själv har jag varit både rökare och snusare, men nu är jag på god väg att bli av med båda lasterna. I skrivande stund har jag varit snusfri i tre veckor, vilket betyder att den värsta abstinensperioden borde vara över. Jag säger borde eftersom nikotinabstinens verkar bete sig väldigt godtyckligt. Hur som helst tänkte jag komma några tips för den som funderar på att göra sig av med den här hemska/underbara vanan: 1. Bestäm dig för när du ska sluta. Det blir lättare att sluta om man sätter ett datum och bestämmer sig för att inte vika från det. 2. Fundera på vad som funkar bäst för dig trappa ner gradvis eller sluta tvärt, bara röka/snusa innan ett visst klockslag eller kanske byta till nikotinfritt snus eller e-cigaretter. Jag slutade tvärt med snus eftersom jag vet att om jag trappar ner, trappar jag bara upp igen när jag får en ursäkt. Gör det som känns rimligast för dig. 3. Identifiera de stunder där du automatiskt tar en cigg/snus, t.ex. efter måltider, på raster, efter okristliga kramstunder etc. Prata med dig själv under dessa stunder och intala dig själv att de inte blir bättre av tobaken som vanligtvis hör till. 4. Berätta för alla du känner att du ska sluta eller har slutat. När folk runt dig vet om att du ska lägga av blir det svårare att slingra sig och dessutom känns det väldigt bra att få uppmuntran och stöd från dina nära och kära. 8 HELSINGKRONITEN När du väl har slutat, hitta en ersättning för tobaken när abstinensen slår till. Jag var lite otaktisk och valde mat som ersättning men om man äter något nyttigt, t.ex. en frukt, är det ändå helt okej. Det bästa du kan göra är att jogga en runda eller gå en promenad varje gång du känner att det kliar. 6. Bada bastu de första dagarna! Hur vetenskapligt befäst det är vet jag inte, men tydligen svettas man ut nikotinet snabbt om man bastar några timmar och då blir det lättare för kroppen att avvänja sig. Dessutom är det förbaskat skönt. 7. Håll koll på hur länge du har varit nikotinfri. Dels hjälper det känslan av att det är du som har kontrollen, och dels känns det mindre värt att ge vika för frestelsen när du ändå har klarat dig så långt som du har. Nu är jag varken expert på området eller ett beundransvärt exempel på hur det ska gå till när man slutar med tobak. Men jag tror ändå att de här tipsen kan vara användbara för vem som helst som önskar bryta banden med detta onda gift som heter nikotin. Så sätt igång och sluta, ta den hjälp du får och stå ut till slut blir det bättre. Lycka till! Christian Gidde Elm, f.d. snusare

9 Sagan om Varelsen Aprilnattens vind är ljuv. Stjärnorna gnistra och glimma. I närheten av Sandby, men långt ifrån Bjuv. Bodde en man som ej kunde simma. Varelsen tittade dystert på de klumpigt nedplitade orden i stentavlan. Lika fort som han hade bestämt sig för att påbörja sitt självbiografiska projekt, bestämde han sig för att lägga det på hyllan. Vem var intresserad av att läsa en text om honom, en ful och grotesk varelse med knubbiga ben och håriga fötter? Någon skulle säkerligen ha oförskämdheten att kalla honom för troll, men den definitionen tog han bestämt avstånd ifrån. Lika fullt tog han avstånd från definitionen man, då han endast nådde dessa män upp till knäna och besatt egenskapen av odödlighet. Det faktum att han hade råkat benämna sig som man i dikten, fick honom att frustrerat kasta den lilla stentavlan i sjön, för han var en varelse med häftigt humör. Han satte sig på en stubbe och kikade surmulet på vattenytans alla ringar. Trots sin åtråvärda egenskap av odödlighet, bar han det intetsägande namnet Varelse. Han tyckte det passade. Eftersom han levde på en ö med det fantasilösa namnet Ön, i en sjö med det lika fantasilösa namnet Sjön, tyckte han att han inte förtjänade ett annat namn än Varelse. Störst avstånd tog han ifrån definitionen Student. Dessa skrålande gaphalsar som hade levt som hans grannar i urminnes tider. Dock hade han under årens lopp vant sig vid deras sällskap och med handen på sitt råbarkade hjärta fick han erkänna att han trivdes ganska bra med denna hatkärlek gentemot sina grannar. Han mådde helt enkelt bra av att ha någon att gnissla tänder åt i sin tysthet och hytta åt med sin knubbiga näve. Värre var det med nykomlingarna. De som dök upp en dag från ingenstans i orangea overaller och började gräva i jorden med bullrande apparater.varelsen kunde inte förstå vad det skulle vara bra för. Inte heller kunde han förstå vad de fann för nöje i att föra sådant oväsen dagarna i ända och han menade att någon gång borde de väl tröttna. Men det gjorde de inte. Det var just detta som var orsaken till hans stora bekymmer. Det var nämligen som så att Varelsen var till åren kommen och behövde sin sömn. Men när studenternas skrålande började dö ut i morgoniset, tog dessa bullrande apparater vid. Aldrig fick han sova ostört. Stackars Varelsen gäspade sig igenom natt och dag och hade slutligen kommit fram till en enda återstående lösning. Han var tvungen att flytta. Det var här problemen kom in i bilden. Det var inte så att Varelsen led av nostalgiska känslor över att ha bott på ön i hela sitt liv. Nejdå, hans bekymmer var långa vägar mer svåröverkomliga. Han var nämligen, precis som han själv nämnt i dikten, ytterst rädd för vatten. 9 HELSINGKRONITEN

10 Bara plasket som stentavlan åstadkom hade fått det att rysa i hela hans lilla knotiga kropp. Förtvivlat hade han grubblat dag och natt över vad han skulle ta sig till. Cyklarna som de enfaldiga studenterna kastade ut till honom med jämna mellanrum hade han ingen större användning av. Varelsen lunkade fram till strandkanten och doppade försiktigt foten i vattnet i hopp om att trotsa sina rädslor. Det hjälpte inte. Chocken av det kyliga vattnet blev honom övermäktig och det svartnade för hans ögon. Hastigt vinglade han tillbaka till sin stubbe och pustade ut. Här började han fantisera om en tyst och avlägsen grotta, långt ifrån all tänkbar bebyggelse. Ett par skratt störde hans tankegång och han höjde blicken. Där borta, på andra sidan av det förödande vattnet, stod tre studenter käckt lutade mot sina cyklar. De pekade ut mot ön och han förstod att de berättade sina anekdoter. Dessa identiska anekdoter om hur de rusiga och vattendrypande hade plaskat ut till ön för att sedan plaska tillbaka samma väg igen. Det var nu som Varelsen förstod att han hade svaret på sitt långa grubblande. Eftersom studenterna var halva orsaken till hans flytt, var det inte mer än rätt att han fick dra nytta av deras simmarglädje. I vanliga fall höll han sig utom synhåll för studenterna, men det var slut på det nu. Nu skydde han inga medel. Varelsen log sitt lömska leende. Han visste att till hösten kom nykläckta studenter, lika naiva och oerfarna som kycklingen ur sitt ägg. Då skulle han vara beredd. Med sina sabelvassa tänder skulle han hugga tag i deras magra nackar och föra sin vattenfrustande sjöhäst mot friheten på andra sidan. Väl där framme kunde han lika gärna göra sig av med dem. Sådana ynkliga gaphalsar var ingenting att spara på. Varelsen log skevt för sig själv. Efter att i århundranden ha levt sida vid sida med sina plågoandar, var det dags att få sin upprättelse. Snart skulle en liten student plaska sina sista simtag. Varelsen kände sig nöjd. Nästan road. Bis Bengtsson 10 HELSINGKRONITEN

11 Arkivet - vad, var och varför? Inte särskilt många vet att Helsingkrona har ett arkiv, eller var detta skulle vara, men det har vi! Det finns dock arkiv som är lättare att hitta till, även med gamla dammiga arkivs mått mätt. Längst ner, längst in, i ett hörn av konferensrummet (ett annat ställe som inte så många känner till). För att ytterligare göra lokalen svårupptäckt är den ganska liten till golvytan mätt också. Så varför har man ett arkiv? Vad har man där, och vad gör man som arkivarie? Tja, man arkiverar det som ska arkiveras och bevarar det som arkiverats sedan tidigare. Närmare bestämt så finns där enligt lag vissa dokument såsom bokföringskopior och dylikt, men även småskojiga studentikosa humorskatter! Även gamla spex finns arkiverade, en hel del av vilka finns inspelade; ytterligare gamla inspelningar hittas så sakteliga allteftersom. Eftersom studentgenerationer går med den takt de gör blir saker väldigt fort rätt gamla i studentsammanhang. Det låter nog inte så spännande att hålla ordning på dammiga mappar, foton, filmer, pärmar, och vännationspresenter, men tycker man att snustorr, framgrävd kuriosa är småkuligt är det guld. Visste du, till exempel, att man ansåg att Helsingkronas hus skulle byggas ute på vischan? Att sedan LTH snart därefter också byggdes på samma avlägsna vischa, liksom Sparta, och sedermera Östra torn glöms lätt; avlägsna platser förblir sällan avlägsna om de blir populära. Det har funnits försök att ha arkivet öppet på regelbunden basis. Intresset har dock inte varit tillräckligt för det, men känner du att gammal kuriosa är roligt får du jättegärna skicka ett mail så kan du få titta på Helsingkronas kuliga arkiverade artefakter! Max Troedsson 11 HELSINGKRONITEN

12 From zero to hero Det var en mörk höstkväll för många år sedan. Jag satt ensam i mitt studentrum och läste anatomi. Jag hade suttit och läst i ett par timmar, allt för att nöta in anatomin inför tentamen. En stund senare blev det elavbrott och lampan slockande. Tecken på en pluggpaus, tänkte jag. Jag tittade upp från boken och vilade ögonen. Det var då det slog mig. Jag ville skaffa fler vänner i staden jag studerar i. Men hur? Jag hade redan nya vänner i korridoren jag bodde i. Men jag ville ha fler vänner. Utöka min vänskapskrets. Jag var redan medlem i Helsingkrona Nation men jag hade aldrig varit aktiv. Anledningen till detta var för att jag var ny i Lund och hade helt missat alla novischaktiviteter. I väntan på att elen skulle komma tillbaka så använde jag min mobil och slösurfade på Facebook. Det var då jag av någon anledning hamnade på Hjälp till på Helsingkrona -gruppen. Någon behövde jobbare till lunchen. Jag såg min chans. Trots att jag aldrig hade någon nationserfarenhet så skrev jag att jag ville jobba. Fick till svar av dåvarande lunchförman att jag var välkommen. Dagen efter dök jag upp på Helsingkrona Nation. Hälsade på alla. Gjorde det som jag blev tillsagd men höll låg profil och observerade alla. Mitt första intryck var att alla var så snälla och hjälpsamma mot mig som var helt ny. Här kan jag nog skaffa vänner, tänkte jag. Lunchen tog slut och när jag skulle cykla hemåt så fick jag en påse med överbliven mat. Trots att det inte lät särskilt spännande så stormtrivdes jag. Jag hade skaffat nya vänner. Jag skrev upp mig på fler jobbpass. Började lära känna nya människor. Någon undrade om jag hade något fritidsintresse. Jag svarade att jag är rätt så bra på att fotografera. Åh vad kul! Du vet väl om att vi har en fotoförman som ibland behöver hjälp?, sa någon. Fotoförman? Det låter intressant tänkte jag för mig själv. Några veckor efter detta skrev jag ett hastigt och påfluget intress till dåvarande fotoförmannen. Jag fick till svar att personen jag skrev till hade avgått men hon skulle skicka vidare mitt mail till den nuvarande fotoförmannen. Det dröjde några dagar och sedan fick jag svar att om jag ville så kunde jag komma och fota fredagsklubben. Jag blev väldigt glad. Så när väl fredagen kom så var jag på klubben lite väl för tidigt och det var lite nervöst. Jag hade redan sommarjobbat som mingelfotograf och fotograferat sedan jag var liten. Men nu kändes det som om jag skulle göra en tentamen. Kvällen löpte på och jag försökte fånga de bästa ögonblicken. Dagen efter skickade jag 12 HELSINGKRONITEN

13 iväg bilderna och fick veta att jag hade gjort ett bra jobb. Och så löpte det på i lite mer än ett halvår. Varje fredag var jag på Helsingkrona Nation och fotograferade besökarna på fredagsklubben. En kväll var det en jobbare som hade sett mina bilder och frågade om jag skulle söka utskottsförmannaposten Fotoförman. Jag vet inte, svarade jag. Men allt fler personer pushade mig och när väl nationsmötet kom upp och jag gjorde en alltför dålig presentation av mig själv, så valdes jag till fotoförman. Och när jag väl valdes in i förmannakåren så fick jag fler och fler vänner. Efter att jag hade blivit invald i förmannakåren så upptäckte jag att det fanns förmän som hade slabb som jag aldrig hade hört talas om. Winbladhs? Fredmans? Sittning hade jag varit på. Men hade aldrig jobbat sittning. Jag kanske ska prova på något nytt?, tänkte jag. Ju fler slabb jag jobbade, desto fler vänner fick jag. Ju fler vänner jag fick, desto gladare jag blev. Och så löpte det på. Jag skrev upp mig på fler slabb och fick fler vänner än vad jag någonsin hade förväntat mig. Så i slutändan är jag väldigt glad att jag nappade på att arbeta den där lunchen för ett par år sedan och engagera mig i en studentnation. Om jag inte hade engagerat mig i Helsingkrona Nation (och föreningar utanför HB) så hade jag inte haft ett lika roligt studentliv och haft så stor vänskapskrets som jag har i skrivande stund. I höstas tog jag steget och flyttade till Helsingkrona Nation. Många säger att de har flyttat bort. Men jag har inte flyttat bort. Jag har flyttat hem. Stefan Johansson 13 HELSINGKRONITEN

14 Spexgrisen filosoferar Aah, karnevalsvår! Visst är det härligt med karneval? Hela Lund samlas i tre dagar för att bara ha kul och roa sig. Flera tusen studenter jobbar också för att göra karnevalen kul för andra. Dessutom gör de det gratis och tycker nästan alltid att det är ännu roligare. Personligen älskar jag karnevalen. Det finns nästan alltid mer att göra än vad man hinner med och mer folk än vad man hinner prata med. Fast för en liten spexgris som jag kan det ofta vara svårt med karnevalen: man kan bli bortglömd bland allt annat kul, någon kanske råkar trampa på en eller så kanske det blir som vid rätt-och-fel-karnevelen. Då tog någon fel och trodde att jag var en rätt och tyckte det var rätt att nästan äta upp en liten spexgris som jag, trots att det är fel att äta sina vänner. Så jag vet inte; jag kanske inte vågar mig dit den här gången. Fast tja, i framtiden kanske man inte äter spexgrisar? Framtiden ja. Den är också härlig, tycker jag. Jag ser nästan alltid fram mot framtiden. Många kan tycka att den är ångestladdad med tentor, inlämningsuppgifter, möten, gympass och annat vardagsstressigt. Men just därför är det alltid bra att aktivera sig i något kul som man kan se fram emot, t.ex karnevalen. Men spexgrisen, det är ju fyra år mellan karnevalerna. Det är ju jättelång tid! vem orkar vänta så länge? Ja, fyra år är jättelänge, framförallt om man är en liten spexgris som jag. Det är just därför det finns en sak som ligger mig lite närmre om hjärtat, som jag alltid ser fram emot lite mer: helsingkronaspexet! Tänk, redan i höst är det dags igen och då får man återigen träffa alla gamla, och framförallt nya människor igen. Det pirrar i magen nästan redan nu bara jag tänker på det! Nu under våren satte vi upp ett, i vanlig ordning, rykande färskt spex John Ford eller får ej visas för anständig publik. Där får vi följa Hollywood-regissören John Ford i hans strapatser med att försöka göra ett nytt mästerverk trots att personer såsom den stele cencurchefen Hays, den onde Disney och diviga skådespelare konstant sätter käppar i hjulet. Ett mycket bra spex, om jag får säga det själv, som dessutom garanterat kommer bli ännu bättre till hösten. Men ett bra spex reder sig inte av sig självt. Det kräver, precis som en karneval, en massa människor som hjälper till. Det behövs alltid folk som syr scenkläder, bygger rekvisita, sminkar, lagar mat, sköter teknik, spelar musik och står på scen. Kort sagt: en jäkla massa folk. Och det är just därför jag vill att just Du ska gå med i spexet i höst. Ja Du, precis just Du som läser det här. För jag vill att du ska vara med i vår härliga gemenskap, få ta del av allt kul vi gör och all vår kärlek. Men, framför allt, att vi ska få ta del av dig, av din personlighet och att du får vara med och ha kul med oss. För, precis som med karnevalen, så vet vi att ett spex alltid blir mycket roligare när man är med själv. O A O A E! Spexgrisen 14 HELSINGKRONITEN

15 Torka med Max Vi hittade lite fnöske kvar från Siste April Polisen hade sån kulmage att han behövde skottsäker väst. Tjuvars valspråk: tala är silver, taga är guld Vad heter sengångarnas fotbollsliga: såsakteligan! Två killar tävlar om vem som kan luta sig längst ut från ett fönster. Plötsligt vinner den ena. En man skulle precis hängas när han påpekade att repet såg väldigt otrevligt ut. Han ogillade nämligen snarlika situationer. Hur ser man att en bil kommer från Göteborg? Den Glennser! Varför skickade gästen tillbaka den grekiska salladen? Det satt sik i. Behöver du en mekaniker kan du kolla med närmaste domstol om du kan få prata med en åklagare. Gitarrister är sällan heltidare, de håller sig ofta med ackordlön. Fototema på fester brukar framkalla många skratt om man inte är negativ. - Do you speak english? - Nej, jag spikar en hönsgård - Oh, yes? - Nej, åt höns -Hjälp, vad han var tjock! -Ja, han är min sfärfar. När man smugglade ut sin kompis till Västberlin i en resväska fick man komma ihåg att säga åt honom att vara väsktyst. För att göra en pistol krävs en täljkniv och en stol av trä att gravera 3.14 i. Idag mobil, igår morse. Moderaterna tycker Sverige är överskattat. Socialdemokraterna tycker det är uppskattat. Olägenheten med lägenheten är inte ohyran utan hyran. -Det verkar vara en lustig liten båt det här. -Ja, jag tror bestämt att den driver med oss! Engelsklärare, svensklärare, potatisskalärare. -Vad gör du? -Har hosta. -Men varför står du vid dörren? -Kikhosta. 15 HELSINGKRONITEN

16 PÅ BAKSIDAN Veckan på Helsingkrona Måndagar Expen öppen Kronalunch Tisdagar Expen öppen 11-13, Kronalunch Onsdagar Expen öppen Winbladhs Restaurang Torsdagar Expen öppen 11-13, Fredagar Expen öppen Pub Fredmans Sittning Nattklubb Lördagar Brunch Rise n Shine Söndagar Tar vi helg