Gällande återkommande hänvisningar till rapporten av Nilsson och Renöfält 2009

Transkript

1 Bemötande Länsstyrelsen i Värmland remissyttrande Remiss om ansökan om spridning av bekämpningsmedlet VectoBac G i Deje i Forshaga kommun under 2012, 5 sidor. (Dnr ). Gällande Uppföljningsprogram/egenkontroll Vi förnekar inte behovet av egenkontroll men uppfattade inte att det var ett måste utan snarare något som skulle diskuteras med de operativa tillsynmyndigheterna. Vi hävdar fortfarande att det är orimligt att ha ett lika stort egenkontrollprogram som vid nedre Dalälven. Vi anser dessutom att förutsättningar i de båda områden är tillräckligt lika för att kunna inkludera Deje i det befintliga egenkontrollprogrammet. Förslagsvis med ett område med bekämpning och ett område utan bekämpning, och 10 kläckfällor i varje område, och i övrigt med exakt samma design som i egenkontrollprogram i nedre Dalälven (se bilaga 1). Gällande återkommande hänvisningar till rapporten av Nilsson och Renöfält 2009 Vi har tidigare bemött denna rapport och bifogar vårt bemötande (bilaga 2). Ur sidan 9 i vårt bemötande citeras följande sammanfattning: Sammanfattningsvis har Nilsson & Renöfält genom sin beskrivning och analys visat att de missförstått uppföljningsprogrammets vetenskapliga upplägg, utförande och resultatanalys. Denna brist har påverkat utvärderingen och medför att merparten av den kritik som rapporten innehåller inte har någon relevans. Nilsson & Renöfält har även refererat till skrifter vars information de omtolkat/misstolkat, vilket innebär att en ordentlig genomlysning av deras rapport kräver att man kontrolläser samtliga artiklar de refererat till för att avgöra om informationen verkligen presenteras på det sätt som de hävdar. Argumentationen om att regleringen av Dalälven de facto är orsaken till stickmyggproblemen vid nedre Dalälven utgår från medelvärden av flöden över 30- årsperioder, vilket saknar relevans för översvämningsmyggornas förekomst och utveckling. Nilsson & Renöfält har dessutom underlåtit att kommentera uppföljningen av indirekta ekologiska effekter och att ge vetenskapligt stringenta förslag på utformning av fortsatt uppföljning. 1

2 Gällande Natura 2000 Det måste vara en missuppfattning av Länsstyrelsen i Värmland att verksamheten syftar till att totalt utplåna en rik förekomst av en art. Enligt beskrivning i ansökan och MKB så är avsikten att med det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac G, specifikt applicerat för bekämpning av översvämningsmyggornas larver, reducera mängden översvämningsmyggor till en dräglig nivå. Gällande Alternativa lösningar De alternativa lösningar som diskuterats är omreglering av Klarälven samt olika skötselåtgärder i de aktuella översvämningsområdena. Dessa alternativa metoder för begränsning av myggproblemen beskrivs i MKB kapitel 9.2. På Naturvårdsverkets begäran har vi gett ytterligare information i en komplettering och vi har under hela processen varit mycket tydliga med att innevarande ansökan enbart handlar om lösning av problem med översvämningsmyggor i Dejeområdet under I kompletteringen sidan 4 skriver vi citat Dock finns det inga hinder att starta en diskussion via en samrådsgrupp med kommun, länsstyrelse och Fortum, som kan t ex handla om att reglera bort vissa mindre flödestoppar under sommaren. Forshaga kommun har initierat en sådan samrådsgrupp och ett första möte skall hållas i Karlstad hos Länsstyrelsen i Värmland. Bland de inbjudna är Forshaga kommun, Länsstyrelsen Värmland, Fortum och Länsstyrelsen Gävleborg. Representanter från Länsstyrelsen Gävleborg kommer att presentera erfarenheterna från sitt långsiktiga arbete med myggproblematiken inom Landskapsstrategi Nedre Dalälven som finansieras av Naturvårdsverket. Ansökan om myggbekämpning gäller för 2012 och vi anser att det är omöjligt att få en annan metod för reduktion av översvämningsmygg än den föreslagna bekämpningen med Vectobac G att fungera med så kort varsel. I sammanhanget vill vi också hänvisa till Fortums remissvar som tydliggör att reduktion av myggproblemen i Deje inte låter sig göras genom omreglering av Klarälven. Det är anmärkningsvärt att länsstyrelsen skriver Det torde för alla berörda vara känt att Klarälvens reglering är huvudorsaken till den massförekomst av stickmyggor som drabbar Deje tätort utan att redovisa några fakta som styrker påståendet. Vi har observerat liknande uttalanden gällande regleringen som orsak till myggproblemen i nedre Dalälven i den utredning av Nilsson och Renöfält som bekostats av Naturvårdsverket. Men vi har inte lyckats hitta några publicerade fakta som styrker ett så dogmatiskt påstående om regleringen som orsak till problemet (se vidare vårt bemötande av Nilsson och Renöfälts utredning, bilaga 2). Gällande Generella synpunkter Länsstyrelsens kritik är osaklig och därmed svår att bemöta. Hela kapitel 7 i MKB innehåller identifiering och beskrivningar av de direkta och indirekta effekter som verksamheten kan medföra på miljön. Vi bemöter också publikationen som visar på negativa indirekta effekter (sektion 7.4 sid 20-21). Om MKB ska förbättras ytterligare så behövs konstruktiv kritik. 2

3 Gällande Slutsats Vi vill påpeka att den föreslagna bekämpningen av översvämningsmygg inte handlar om en giftbekämpning detta är ett olyckligt val av ett känsloladdat ord. I kapitel 5.1 i MKB redovisas hur bekämpningsmedlet fungerar. Länsstyrelsen skriver vidare Det löser inte orsaken till massförekomsten av myggor utan kan istället, enligt studien som redovisats i naturvårdsverkets rapport, öka förekomsterna. Återigen ett kontroversiellt uttalande från Länsstyrelsen i Värmland som enligt vår bedömning dessutom helt saknar relevans. Uppenbarligen har denna teori, om man nu kan kalla det så, sitt ursprung i den rapport som Nilsson och Renöfält skrivit åt Naturvårdsverket. Men i rapporten finns det inga referenser som styrker detta påstående och inte heller några egna resultat som styrker detta påstående (se vidare vårt bemötande av nämnda rapport, bilaga 2). Uppsala Martina Schäfer och Jan O. Lundström Bilaga 1. Jan O. Lundström. Förslag på uppföljning myggbekämpning Uppsala Bilaga 2. Jan O. Lundström, Martina Schäfer och Thomas Z. Persson Vinnersten. Angående Naturvårdsverkets utredning Mygg och Bti i nedre Dalälven. Uppsala 31 mars

4 Jan L Förslag uppföljning myggbekämpning 2012 Programmet är en vidareutveckling av det tidigare uppföljningsprogrammet enligt förslag från McKie & Goedkoop 2011, med justeringar enligt Samråd med operativa tillsynsmyndigheter , samt möte med Brendan McKie/SLU Därefter har vi genomfört uppföljning enligt överenskommet protokoll samt konsultationer med Lars Eriksson/SLU , Jens Fölster/SLU och Brendan McKie/SLU Nedan presenteras det slutliga förslaget att diskuteras vid Tidigt Samråd med operativa tillsynsmyndigheter samt Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen i Uppsala. 1. Förslag Icke-målorganismer 2012 Utförs i översvämningsområden av ängstyp wet meadow med 6 experimentområden (bekämpning) och 6 kontrollområden (utan bekämpning). Icke-målorganismer insamlas med 10 kläckfällor per område med totalt 120 fällor. Kläckfällorna användes för kontinuerlig insamling från maj (v19) till september (v37). Kläckfällorna vittjas varje vecka och flyttas vid behov till fortfarande översvämmade miljöer inom våtmarken. Kläckfällprover från torra och översvämmade miljöer inom ett område separeras vid insamling. Upplägget ger omfattningen 2280 fällveckor per år vilket med 50 insekter per fälla och vecka beräknas motsvara insekter per år. Subsampling enligt metod från SLU Vatten används för att få ner antalet till en rimlig mängd för identifiering med bibehållen möjlighet till statistisk analys. Fortsatt kommunikation med SLU Vatten för optimering av metoden. Insekterna identifieras initialt till taxonomisk ordning och underordning, samt för Underordningen Nematocera även till familj. 2. Förslag Målorganismen 2012 Effekten mäts genom att jämföra mängden levande larver av översvämningsmyggor före spridning av VectoBac G med 24 h efter bekämpning. Larvmängderna mäts med en dipper dvs en standardiserad plastskopa på ett långt skaft. Inom varje område tas 10 dipp-prover och larverna i varje prov räknas samt protokollförs för beräkning av medelvärden. 3. Förslag Vatten 2012 Insamling av supporting environmental data i de 12 studieområdena. Vattendjup vid varje kläckfälla mäts varje vecka vid tömning. Lufttemperaturer i samtliga studieområden mäts kontinuerligt. Vattenprovtagning följt av vattenkemisk analys används för näringsklassning av studieområdena. Fortsatt kommunikation med SLU Vatten för optimering av metoden.

5 Kemikalieinspektionen Att: Kersti Gustavsson Box Sundbyberg Kersti.Gustavsson@kemi.se Kemi@kemi.se Angående Naturvårdsverkets utredning Mygg och Bti i nedre Dalälven Naturvårdsverket har bidragit med medel till en uppföljning av de ekologiska effekterna av Bti-baserad bekämpning av översvämningsmyggornas larver i områden kring nedre Dalälven från 2003 till Myndighetens regler för tilldelning av medel varierade över åren; forskningsprojekt 2003, uppföljning ej forskning , utredning/forskning , samt ej specificerat Trots dessa administrativa och ekonomiska komplikationer har vi genomfört studier som besvarat de frågor som överenskommits med Naturvårdsverket och resultaten har publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter. Naturvårdsverket kontrakterade Christer Nilsson vid Umeå universitet för att under 2009 genomföra en granskning av den vetenskapliga uppföljningen av myggkontrollprogrammet i nedre Dalälven. Beställningen från Naturvårdsverket innehöll fyra delar som skulle utredas: 1. Har frågorna (om direkta & indirekta effekter) i uppföljningsprogrammet besvarats? 2. Är rätt frågor (om direkta & indirekta effekter) ställda? 3. Litteraturstudie 4. Förslag på fortsatt uppföljning. Forskarna Christer Nilsson & Birgitta Renöfält redovisade sin rapport Mygg och Bti i nedre Dalälven Utvärdering av ett vetenskapligt uppföljningsprogram den 5 oktober Deras rekommendationer användes av Miljödepartementet för att motivera två omfattande utredningar (redovisades december 2010) och av Länsstyrelsen för att motivera ett nu aktuellt försök att bekämpa översvämningsmyggor genom omreglering av Dalälven, skötselåtgärder på älvängar, invallningar, mm. * Men har Naturvårdsverket fått svar på sina frågor? Flera privatpersoner har noterat svagheter i utredningen som Nilsson & Renöfält utformat åt Naturvårdsverket och hört av sig med frågor om detaljer i utredningen och om den borde bemötas. Även myndigheten Kemikalieinspektionen har i samband med ärendehantering efterfrågat ett bemötande av Naturvårdsverkets utredning. Vi anser också att det finns behov av att faktagranskning och ägnar därför en del av vår tid på att sammanfatta våra viktigaste kommentarer i skriftlig. Vi ger våra kommentarer i kronologisk ordning och följer i huvudsak den indelning med rubriker som används i utredningen. 1

6 Vi observer att Nilsson & Renöfält inte följer uppdragsgivarens önskemål om fokusering på indirekta och direkta ekologiska effekter, samt att de inte gett några förslag på fortsatt uppföljning. Nilsson & Renöfält ger dock stort utrymme till argumentation om att regleringen av Dalälven orsakar myggproblemen och att den långsiktiga lösningen är en omreglering av älven. Utredningen innehåller en mängd faktafel, missförstånd, felaktiga referenser samt feltolkningar eller omtolkningar, som har avgörande inverkan på slutsatser och rekommendationer. Hänvisningar till felaktiga referenser samt feltolkning eller omtolkning av den information som de refererat till innebär att en fullständig genomgång av utredningen tar onödigt lång tid. Samtliga deras referenser behöver läsas igenom för att kunna urskilja eventuella ytterligare problem med referenser och tolkningar för att kunna bedöma inverkan på slutsatser och rekommendationer. Vi lämnar därför litteraturstudien i stort sett utan kommentar. Så med reservation för en inkomplett genomgång av utredningens brister kan vi dock bidra med några exempel på de problem som observerats. Inledning (sidan 7) Nilsson & Renöfält skriver Det är inte bara antalet stickmyggor som är extremt högt; dessutom är den myggrika säsongen längre än i fritt strömmande älvar längre norrut där mygg är vanligast i samband med vårfloden i början av sommaren. Stickmyggor använder enbart stillastående grunda vatten som larvmiljöer. Denna jämförelse är inte korrekt dels för att fritt strömmande älvar inte har någon stickmyggproduktion, dels för att stickmyggfaunans sammansättning är avhängig klimatet och den högproduktiva översvämningsmyggan Aedes sticticus inte förekommer i norra Sverige. Miljökraven hos denna stickmygga beskrevs i vår artikel The present distribution and predicted geographic expansion of the flood-water mosquito Aedes sticticus in Sweden som publicerades * Har inte Nilsson & Renöfält läst vårt arbete med koden X14 i bilaga 1? Uppdraget (sidan 9) Nilsson & Renöfält beskriver sitt uppdrag från Naturvårdsverket med Vid utredning av ovanstående punkter skall fokus ligga på: Indirekta effekter på ekosystemet som helhet vid storskalig bekämpning av stickmyggor, t.ex. hur påverkas toppredatorer när en viktig födobas försvinner. Nilsson & Renöfält redovisar delvis våra studier av de direkta effekterna, men inte av de indirekta ekologiska effekterna. Detta trots att de enligt Bilaga 1 har haft tillgång till våra manuskript (X6, X13) från studier av indirekta ekologiska effekter. Båda dessa manuskript är publicerade (Persson Vinnersten et al. 2009, Östman et al. 2008). Nilsson & Renöfält beskriver del 4 i sitt uppdrag från Naturvårdsverket med Den sista delen av uppdraget består i att ge förslag på en plan för fortsatt långsiktig uppföljning av ekologiska effekter i hela det område där bekämpning med Bti tillåts. Men trots att uppdraget är att lämna förslag på fortsatt uppföljning, så väljer Nilsson & Renöfält att avrapporterar med förslag på fortsatt bekämpning med Bti, framtagning av andra bekämpningsmetoder, samt förslag på flera omfattande forskningsprojekt. 2

7 Metodik (sidan 10) Nilsson & Renöfält skriver I tillägg till innehållet i de fyra delarna av uppdraget har vi även bedömt det nödvändigt att försöka ta ett helhetsgrepp om situationen i det drabbade området. Våra rekommendationer blir därför mer omfattande än enbart en fortsatt vetenskaplig uppföljning av de effekter som kan följa av stickmyggsbekämpningen. Här visar Nilsson & Renöfält att de väljer att införa information som inte ingår i uppdraget. I utredningen argumenterar de intensivt för en omreglering av Dalälven med en stor, kall och djup vårflod som metod för myggbekämpning. Vi noterar att den föreslagna omregleringen ligger i linje med Nilsson & Renöfält eget forskningsintresse. Nilsson & Renöfält beskriver inte sin utvärderingsmetod men anger att de utgår från det skriftliga underlag som lämnats till Naturvårdsverket (deras bilaga 1). Av beskrivningen går det inte avgöra hur själva utvärderingen utförts, om de gjort någon form av urval eller om båda författarna läst samtliga manuskript. Nilsson & Renöfält kommenterar våra årliga svenska aktivitetsrapporter till Naturvårdsverket, men inte våra betydligt mer genomarbetade engelska manuskript som var avsedda för publicering. Det är därför oklart hur Nilsson & Renöfält gått till väga vid utvärderingen av manuskripten i Bilaga 1. Resultat - har frågorna i uppföljningsprogrammet besvarats? (sidan 11) Nilsson & Renöfält för fram att uppföljningsprogrammet fått ett betydande antal frågor att besvara och nämner effekter på en rad andra insekter utöver stickmyggor, effekter på fåglar, fladdermöss, smågnagare, och mikroorganismer jämte frågor om ackumulering av Bti i mark och sediment samt bekämpningsmedlets eventuella spridning till andra vattensystem. Dessa frågor påminner om punkter från Länsstyrelsen i Gävleborgs län, men har skrivits om så betydelsen ändrats. Vi har vid åtskilliga tillfällen både muntligt och skriftligt motiverat en inriktning av forskningsarbetet på de organismer som enligt den samlade vetenskapliga litteraturen löper den största risken att drabbas av direkta eller indirekta effekter av bekämpningen. Beskrivningar av frågeställningar, upplägg och utförande har lämnats till Naturvårdsverket som därefter beslutat att finansiera dessa studier. Vi förväntar oss att Nilsson & Renöfält, inför sin utvärdering, informerats om vilka frågeställningar vi fått uppdrag att undersöka. Men även den som läser vårt brev kan behöva informeras om de studier som finansierats av Naturvårdsverket under åren 2003 till 2008 och som utformats av Dr. Jan O. Lundström tillsammans med kollegor vid Uppsala universitet och Linköpings universitet. Under 2003 beviljades vi forskningsmedel från Naturvårdsverket för att: undersöka den vuxna stickmyggfaunan vid Nedre Dalälven kvantifiera larver av översvämningsmyggor i relation till vattendjup undersöka om det biologiska bekämpningsmedlet Bti ger direkta/indirekta effekter på vattenlevande insekter eller insekter med akvatiska larver experimentellt undersöka om stickmygglarver kan skynda på utvecklingen till puppa vid risk för uttorkning av larvpölar experimentellt undersöka i vilken omfattning stickmygglarver används som föda av dykarbaggelarver. 3

8 Under 2004 och 2005 beviljades vi medel från Naturvårdsverket för uppföljning av bekämpningsverksamheten (forskning fick inte ingå i uppdraget) med fokus på: direkta effekter av Bti på insekter i temporära våtmarker vid nedre Dalälven indirekta ekologiska effekter av att översvämningsmygglarver reducerades kraftigt med Bti bekämpning inventering av häckande störningskänsliga storfåglar av fem arter i områden planerade för bekämpning genom spridning från helikopter. Under 2006 och 2007 beviljades vi forskningsmedel från Naturvårdsverket för utredning av såväl de direkta som de indirekta miljöriskerna vid bekämpning av översvämningsmyggens larver med syftet att: Visa om det förekommer direkta negativa effekter på fjädermyggpopulationer av det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac G, med Bti som aktiv beståndsdel, vid den dosering som används vid bekämpning av stickmygglarver. Visa vilka predatorer som förekommer i kortvarigt översvämmade områden samtidigt med stickmygglarver, om predatorfaunan varierar mellan vår och sommar, vilka predatorer som nyttjar stickmygglarver som föda, samt om minskad mängd stickmygglarver efter bekämpning har indirekta negativa effekter på dessa predatorer. Undersöka översvämningsområdenas betydelse som häckningslokaler för havsörn, fiskgjuse, trana, storlom och sångsvan, samt om häckande fåglar av dessa arter påverkas av lågt flygande helikopter. Under 2007 tillkom en pilotstudie av fjärranalys metod för identifiering av områden där Aedes sticticus och andra arter översvämningsmyggor kan produceras i stor mängd. Under 2008 beviljades vi medel för avslutning av de studier utförts under den period som Naturvårdsverket medverkat som finansiär. Merparten av studierna har genomförts som utlovat och har dessutom publicerats. Dessa publikationer uppfyller i huvudsak våra utlovade studier av direkta effekter på fjädermyggor och andra insekter i kortvarigt översvämmade områden (Lundström et al. 2010a, 2010b, Persson Vinnersten et al. 2010), och indirekta effekter på rovinsekter som kan vara beroende av stickmygglarver (Persson Vinnersten et al. 2009). Dessutom har vi undersökt stickmygglarvernas betydelse som predatorer på encelliga djur och de ekologiska effekterna nedåt i näringsväven av att bekämpa stickmygglarverna (Östman et al. 2008). Flera ytterligare studier har genomförts och publicerats. Nilsson & Renöfält konstaterar Den låga publiceringsgraden betyder att en stor del av resultaten inte underkastas vetenskaplig granskning. Detta försvårar bedömningen av insatsen. Nilsson & Renfält hade totalt 25 svenska manuskript och 20 engelska manuskript (varav några publicerade) att utvärdera. De svenska manuskripten var årliga aktivitetsrapporter till Naturvårdsverket och de engelska manuskripten var rent vetenskapliga avsedda för publicering eller är redan publicerade. Det framgår inte av utredningen varför Nilsson & Renöfält nästan enbart kommenterat de svenska manuskripten trots att de enligt ovanstående citat borde ha ägnat mer tid åt de engelska manuskripten och publikationerna. 4

9 Nilsson & Renöfält skriver Det konstateras dock att de flesta stora fåglar i området troligen påverkas mer av regleringseffekter än av helikopterflygning (X7). Citatet visar att Nilsson & Renäfält feltolkar och/eller omtolkar skriftlig information. I manuskript X7 finns ingen beskrivning av att regleringseffekter förekommer, än mindre att de skulle påverka fåglar. Vi noterar att felet förekommer i ett sammanhang där benämningen regleringseffekter använd. Nilsson & Renöfält beskriver utformningen av uppföljningsprogrammet med Ett stickprov (sammelprov från fyra kläckningsfällor, vardera med en bottendiameter på 60 cm) har tagits från var och en av de sex våtmarkerna. Citatet visar att de inte förstått försöksupplägget för studierna av direkta effekter på arter av fjädermyggor och andra insekter som inte är mål för bekämpningen. Försöksuppläggningen innebär fyra fällor per våtmark med tömning en gång per vecka under 19 veckor (maj september) varje år, vilket ger en mycket bra täckning för insektsäsongen. Dessa 76 prov per våtmark och år hålls åtskilda för den statistiska analysen, som utförs för sex våtmarker under sex år, eller motsvarande 2736 individuella veckoprover. Detta finns beskrivet i manuskript X1, X2 och X4 (Nilssons & Renöfälts beteckningar i bilaga 1). Manuskripten har publicerats i vetenskapliga tidskrifter (Lundström et al. 2010a, 2010b, Persson Vinnersten et al. 2010). Nilsson & Renöfält skriver Det är heller inte sannolikt att representativa prov erhållits med den begränsade sampling som utförts. samt Den beskrivna försöksdesignen, omfattande små ytor och avsaknad av replikering, har lagts till grund för statistisk analys. samt Det är uppenbart att med den använda försöksdesignen som underlag kan inga vägledande slutsatser dras om Bti-medlets effekter på olika organismgrupper i nedre Dalälven. Dessa citat visar att Nilsson & Renöfält har bristande kunskap om försöksupplägget vilket påverkar deras bedömning och värdering av de utförda studierna. Helt annan bedömning har vi fått när de engelska manuskripten som beskriver försöksupplägg, analys och resultat har utvärderats av anonyma oberoende forskare ur det internationella forskarsamhället och av ansvariga utgivare för vetenskapliga tidskrifter. Samtliga våra studier av den Bti-baserade stickmyggbekämpingens direkta effekter på arter av fjädermyggor vid nedre Dalälven har godkänts och publicerats (Lundström et al. 2010a, 2010b). Även våra studier av direkta effekter på andra taxa av insekter som produceras i våtmarker har godkänts och publicerats (Persson Vinnersten et al. 2010). Resultat - är rätt frågor ställda i uppföljningsprogrammet? (sidan 14) Nilsson & Renöfält för fram att Som framgår av redogörelsen ovan är de frågor som ingått i uppföljningsuppdraget ännu i allt väsentligt obesvarade och uttalar också att Detta beror på att utförandet lider av vetenskapliga brister Vi har redan visat att Nilsson & Renöfält inte förstår uppföljningsprogrammets vetenskapliga upplägg, utförande och resultatanalys, samt att anonyma oberoende forskare ur det internationella forskarsamhället gör en helt annan bedömning av studierna och förordar publicering. Dessutom har Nilsson & Renöfält, trots att det specificerats i uppdraget, underlåtit att kommentera manuskripten om indirekta ekologiska effekter som också har publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter. Vi anser därför att Nilsson & Renöfält inte är trovärdiga i sin kritik. 5

10 Nilsson & Renöfält fokuserar därefter på orsaker till myggexpansion och skriver att Det är knappast någon tvekan om att den nuvarande stickmyggsabundansen nått onaturliga och oacceptabla nivåer som måste nedbringas. Författarna beskriver inte hur man kan skilja på naturliga och onaturliga abundansnivåer för stickmyggor. Mängden av stickmyggor varierar kraftigt mellan områden och år. Några arter av översvämningsmyggor kan dessutom utvecklas i väldigt stor mängd när de får optimala förutsättningar, men det betyder inte att det är onaturligt. Det är ytterst tveksamt om stickmyggabundansen kan nå onaturliga nivåer och om Nilsson & Renöfält trots allt vill använda ett sådant argument så bör det styrkas med referens till publicerade vetenskapliga artiklar. Nilsson & Renöfält fastslår därefter Efter att ha analyserat förutsättningarna hävdar vi att den främsta orsaken är det faktum att Dalälvens vattenföring regleras på ett sätt som starkt gynnar utvecklingen av översvämningsmyggor vilket de styrker genom hänvisning till Samma slutsats har dragits angående orsakerna till den rika myggförekomsten i Rhendalen (Becker 1997). Nilsson & Renöfält redovisar inte vilka förutsättningar de använt för sin analys, vilket är avgörande för möjligheten att bedöma resultatens relevans, speciellt då val av förutsättningar kräver fördjupad kunskap om översvämningsmyggornas ekologi. Nilsson & Renöfält hävdar dock utan vidare klarlägganden att vattenregleringen är den främsta orsaken till myggproblemen vid nedre Dalälven, samt styrker påståendet med hänvisning till en publicerad vetenskaplig artikel (Becker 1997). Men artikeln innehåller över huvud taget ingen diskussion om vattenregelring och författaren skriver inte att den rika myggförekomsten i Rhendalen orsakas av reglerad vattenföring. Vi kontaktade Dr. Becker och frågade om texten handlar om vattenreglering som orsak till myggproduktion. Han svarade nej det handlade om vattenfluktuationer orsakade av regn. * Har Nilsson & Renöfält feltolkat eller omtolkat informationen i artikeln? Nilsson & Renöfält skriver Den viktigaste frågan som bör ställas är hur Dalälven kan omregleras för att reducera myggproblemet. Vi noterar att Naturvårdsverket redan har preciserat de viktigaste frågorna att utreda och i uppdraget till Nilsson & Renöfält ingick inte någon utredning om regleringen av Dalälven. Det är oklart varför författarna argumenterar så intensivt för en omreglering av Dalälven. Nilsson & Renöfält skriver Utan sommaröversvämningar skulle ingen nämnvärd myggproduktion ske vilket de styrker med Det krävs nämligen att vattnet är tillräckligt varmt (ca 8-10ºC) för att vuxna stickmygg av arterna A. sticticus och A. vexans ska utvecklas (X14). Vanligtvis brukar det vara äggen som kläcks till larver vid den temperaturen. Myggproblemen vid nedre Dalälven orsakas av Aedes sticticus som kraftfullt dominerar fauna, men Aedes vexans är inte någon vanligt förekommande art. Vid nedre Dalälven kläcker ägg av Aedes sticticus ofta till larver under maj och den största produktionen av Aedes sticticus sker vanligen under den första översvämningen. Ägg av arten Aedes vexans kräver en högre temperatur för att kläckas till larver och är därför troligen mer beroende av översvämningar sommartid. Under minst tre av de senaste 10 åren har mycket stora mängder Aedes sticticus utvecklats redan under maj vid nedre Dalälven. Vi konstaterar att översvämningar under såväl vår som sommar kan orsaka kraftfull produktion av översvämningsmygg. 6

11 Nilsson & Renöfält skriver Den ursprungliga vattenföringen i Dalälven innebar en hög och kall vårflod och endast få och oregelbundna översvämningar sommartid (Figur 1) och fortsätter med Dessa betingelser var inte särskilt lämpliga för stickmyggor. Enligt figurtexten visar Figur 1 medelvattenföring över perioder om 30 år vilket inte är relevant, varken för bedömning av förutsättningar för stickmyggor i allmänhet eller för bedömning av förutsättningar för översvämningsmyggor i synnerhet. Översvämningsmyggan Aedes sticticus orsakar de stora myggproblemen vid nedre Dalälven och är anpassade för att använda stora och svårförutsägbara översvämningar som larvmiljö under vår och sommar. En korrekt bedömning kräver såväl kunskaper om stickmyggors ekologi som detaljerad information om varje enskild översvämning vilket Nilsson & Renöfält inte uppvisat. Deras slutsats om betingelser för stickmyggor saknar saklig grund. Nilsson & Renöfält skriver Av större betydelse är däremot näringsanrikningen och för sedan läsaren från Figur 1 via ett teoretiskt resonemang om att våtmarkerna samlar på sig ännu mer näring och fram till Denna process är mycket gynnsam för myggproduktionen (Figur 2). Nilsson & Renöfält beskriver teorier som om de vore fakta. De redovisar varken egna data eller referenser som styrker dessa teorier om näringsanrikning. Genom att de skriver myggor så kan man inte utesluta att de diskuterar fjädermyggor och inte stickmyggor, vilket gör att det blir ännu svårare att bedöma relevansen av dessa uttalanden. Hänvisningen till Figur 2 tillför uppenbarligen inga fakta då Nilsson & Renöfält i figurtexten klargörs att den avbildar ett tänkbart samband. Nilsson & Renöfält skriver, angående Aedes sticticus, att Numera finns denna myggart i de flesta landskap söder om Dalälven och den skulle eventuellt kunna sprida sig ytterligare i takt med att klimatet blir varmare och fuktigare. Denna detaljerade unika information har vi tagit fram och vår artikel (Schäfer & Lundström 2009) publicerades under våren Nilsson & Renöfält hade dessutom tillgång till vårt manuskript med benämningen X14 i deras Bilaga 1. Det är brukligt att man inte tar åt sig äran av andras forskningsinsatser. Däremot är det brukligt att man uppmärksammar kollegor som tagit fram och publicerad viktig information samt refererar till artikeln. * Varför använder Nilsson & Renöfält vår publicerade information som om de var deras egen och utan att varken referera till manuskriptet eller den publicerade artikeln? Nilsson & Renöfält skriver Även om myggmängderna varierar mellan olika år visar lokalbefolkningens upplevelser att stickmyggen, särskilt A. sticticus och A. vexans, under de senaste två decennierna påtagligt ökat sitt numerär i nedre Dalälvsområdet. Den enda dataserien över stickmyggor vid nedre Dalälven har samlats in av oss under perioden 2000 till 2010 och vi ser ingen sådan trend. Det är svårt att ta fram säkra fakta genom intervjuer med folk och svårighetsgraden ökar om den händelsen ligger längre tillbaka i tiden. Ytterligare en komplikation är att entomologisk expertkompetens krävs för att identifiera dessa två arter och för att urskilja dem från andra arter stickmyggor. Nilsson & Renöfält skriver Dessutom spelar stickmyggor en viktig roll som transportörer av energi och näring från vatten till land (se vidare nedan samt Figur 2) men Figur 2 visar Schematiska bilder över tänkbara samband mellan vattenståndsreglering, näringshalter och Bti-bekämpning. Återigen börjar Nilsson & Renöfält med ett teoretiskt resonemang (utan redovisning av data eller referenser till vetenskapliga artiklar) som efter ett tag växlas upp till formulering som ger 7

12 intryck av sanning eller fakta. Det behövs betydligt mer faktamässig underbyggand för så starka uttalanden. Nilsson & Renöfält skriver En annan, välmotiverad fråga är vad det betyder för näringsgraden hos de lokala våtmarkerna, varav de flesta har dålig genomströmning av vatten, att myriader av döda mygglarver blir kvar på bottnarna i stället för att utvecklas till flygande myggor och lämna området. Vi noterar att Nilsson & Renöfält för fram en teori men underlåter att styrka teorin med egna fakta eller referering till publicerade vetenskapliga artiklar. Vi kan inte se att detta är någon välmotiverad fråga. Nilsson & Renöfält skriver Det är därför synnerligen viktigt att ta reda på om Btianvändning genom att indirekt påskynda en näringsanrikning av våtmarkerna ökar myggproduktionen och skapar behov av allt mer bekämpningsmedel i framtiden. Författarnas beskrivning av en hotande och betydande risk för en eskalerande negativ miljöutveckling är dåligt förankrad i fakta. Teorin bygger på deras eget påstående Vi har också nämnt att utveckling av mygg är en viktig mekanism för att flytta energi och näring från vatten- till landekosystem som dock inte styrkts med fakta. Vi ifrågasätter om Nilsson & Renöfält förslag verkligen är synnerligen viktigt. Litteraturstudie (sidan 25) Nilsson & Renöfält skriver När det gäller ackumulering av Bti i andra organismer finns rapporter om att Bti-sporer har kunnat gro, växa till och sporulera i döda larver av Aedes aegypti, vilka sedan blivit giftiga (Khawaled m,fl. 1990). Detta visar att de inte förstår innebörden av ackumulering. Ackumulering (egentligen bioackumulering) är en term som används för att beskriva hur giftiga svårnedbrytbara substanser anrikas i en näringsväv och ansamlas hos organismer högt upp i näringsväven där de orsakar skada. Dessutom handlar artikeln inte om Bti-sporer i larver, utan om Bti-sporer i puppor. Vi noterar att Nilsson & Renöfält är okunniga om innebörden av ett centralt begrepp inom miljötoxokologi samt att de misstolkat/omtolkat artikeln alternativt refererat till fel artikel. Förslag på fortsatt uppföljning (sidan 25) Nilsson & Renöfält skriver Vi ger följande sammanfattande rekommendationer: 1. Undersök aktivt möjligheterna att omreglera Dalälvens vattenföring 2. Undersök möjligheten att stänga av vissa våtmarker med vallar 3. Fortsätt med generell myggbekämpning med Bti (eller nyare produkter) 4. Starta ett långsiktigt forskningsprogram Det första och det andra förslaget på fortsatt uppföljning har inget med uppföljning att göra, utan handlar enbart om andra potentiella metoder att bekämpa översvämningsmyggor i nedre Dalälven. Det tredje förslaget på fortsatt uppföljning handlar om att fortsätta med Bti-baserad stickmyggbekämpning, men det anges felaktigt att denna bekämpning är generell mot myggor. Myggor, eller underordningen Nematocera, förekommer med minst 18 familjer i nedre Dalälvens översvämningsområden. Den Bti-baserade stickmyggbekämpningen är specifikt mot ett fåtal arter inom familjen stickmyggor. 8

13 Det fjärde förlaget på fortsatt uppföljning har möjligen någon form av relevans för frågan om fortsatt uppföljning. Men förslaget saknar vetenskaplig förankring och är inte något stöd för utformning av ett uppföljningsprogram som skall kunna observera indirekta och direkta ekologiska effekter av Bti-baserad stickmyggbekämpning i översvämningsområden. * Varför så mycket fokus på omreglering av Dalälven och så lite på uppdraget? Sammanfattningsvis har Nilsson & Renöfält genom sin beskrivning och analys visat att de missförstått uppföljningsprogrammets vetenskapliga upplägg, utförande och resultatanalys. Denna brist har påverkat utvärderingen och medför att merparten av den kritik som rapporten innehåller inte har någon relevans. Nilsson & Renöfält har även refererat till skrifter vars information de omtolkat/misstolkat, vilket innebär att en ordentlig genomlysning av deras rapport kräver att man kontrolläser samtliga artiklar de refererat till för att avgöra om informationen verkligen presenteras på det sätt som de hävdar. Argumentationen om att regleringen av Dalälven de facto är orsaken till stickmyggproblemen vid nedre Dalälven utgår från medelvärden av flöden över 30-årsperioder, vilket saknar relevans för översvämningsmyggornas förekomst och utveckling. Nilsson & Renöfält har dessutom underlåtit att kommentera uppföljningen av indirekta ekologiska effekter och att ge vetenskapligt stringenta förslag på utformning av fortsatt uppföljning. Uppsala torsdagen den 31 mars 2011 Jan O. Lundström Martina Schäfer Thomas Z. Persson Vinnersten Forskare Forskare Doktorand Mygg & miljögruppen Avdelningen för populationsbiologi och naturvårdsbiologi Institutionen för ekologi och genetik Uppsala universitet Norbyvägen 18D Uppsala Publikationer delfinansierade av Naturvårdsverket 1. Schäfer M Mosquitoes as part of wetland biodiversity. Acta Universitatis Upsalensis. Comprehensive summaries of Uppsala dissertations from the Faculty of Science and Technology pp. Uppsala. ISBN Schäfer M, Lundström JO Different responses of two floodwater mosquito species, Aedes vexans and Ochlerotatus sticticus (Diptera: Culicidae), to larval habitat drying. Journal of Vector Ecology 31: Schäfer ML, Lundström JO, Petersson E Comparison of mosquito (Diptera: Culicidae) populations by wetland type and year in the lower River Dalälven region, central Sweden. Journal of Vector Ecology 33:

14 4. Brodin Y, Lundström JO, Paasivirta P Tavastia yggdrasilia a new orthoclad species (Diptera. Chironomidae) from wetlands in Sweden and Finland. Aquatic Insects 30: Östman Ö, Lundström JO, Persson Vinnersten T Effects of mosquito larvae removal with Bacillus thuringiensis israelensis (Bti) on natural protozoan communities. Hydrobiologia 607: (DOI: / ). 6. Schäfer ML, Lundström JO The present distribution and predicted geographic expansion of the flood-water mosquitoes Aedes sticticus in Sweden. Journal of Vector Ecology 34: Persson Vinnersten TZ, Lundström JO, Petersson E, Landin J Diving beetle assemblages of flooded wetlands in relation to time, wetland type and Bti-based mosquito control. Hydrobiologia 635: (DOI: /s ). 8. Lundström JO, Schäfer ML, Petersson E, Persson Vinnersten TZ, Landin J, Brodin Y Production of wetland Chironomidae (Diptera) and the effects of using Bacillus thuringiensis israelensis for mosquito control. Bulletin of Entomological Research 100: (DOI: /S ). 9. Lundström JO, Brodin Y, Schäfer ML, Persson Vinnersten TZ, Östman Ö High species richness of Chironomidaee (Diptera) in temporary flooded wetlands associated with high species turn-over rates. Bulletin of Entomological Research 100; (DOI: /S ). 10. Persson Vinnersten TZ, Lundström JO, Schäfer ML, Petersson E, Landin J A sixyear study of insect emergence from temporary flooded wetlands with and without Btibased mosquito control. Bulletin of Entomological Research 100: (DOI: /S ). 11. Lundström JO, Pfeffer M Phylogeographic structure and evolutionary history of Sindbis virus. Vector-Borne and Zoonotic Diseases 10, (DOI: /vbz ). 12. Schäfer ML, Lundström JO Detection of temporary flooded areas with potential floodwater mosquito production using imaging radar. International Journal of Remote Sensing, accepted for publication. 13. Lundström JO, Andersson A-C, Bäckman S, Schäfer ML, Forsman M, Thelaus J Detection of Francisella tularensis holarctica in adult mosquitoes hatched from fieldcollected larvae, suggest a novel transmission cycle originating in aquatic larval habitats. Emerging Infectious Diseases 17: In press. Våra studier finansierade av Naturvårdsverket har även genererat ytterligare intressanta resultat som vi arbetar med att färdigställa och sända för publikation. 10