Evert Taube. Rönnerdahl sitter på berget och målar

Transkript

1 Evert Taube el 2 Rönnerdahl sitter på berget och målar

2 Evert Taube el 2 Rönnerdahl sitter på berget och målar Balladen om Bellman 22 Bibbi 41 Britta 7 Brittisk ballad 47 Brudvals 11 Brusiana 54 en i svart 60 ansen på Sunnanö 43 en instängde poeten 68 en lycklige nudisten 42 et flög en fågel 44 et fönstret som lyste 61 Ellinor dansar 13 En håttespeleman 56 iorella från arella 62 uran på Sjösala 19 ragancia 53 melvals i Roslagen 17 Huldas Karin 24 Här är den sköna sommar 25 Inbjudan till Bohuslän 12 Ingrid ardels polska 39 Invitation till uatemala 40 Knalle Juls vals 48 Kärleken och vinden 14 Maj på Malö 10 Mary Strand 36 Min älskling 5 Morgon i Ligurien 32 Nigande vals 18 Nocturne 28 Nära jul 56 Och skulle det så vara 27 Oxdragarsång 23 Pepita dansar 30 Personligt stal 66 Pierina 31 Rosa på bal 4 Rönnerdahls polka 16 Sjösalavår 20 Sjösala vals 3 Solig morgon 50 Solola 45 Sommarmålning 57 Sotaren Santiago 49 Så skimrande var aldrig havet 23 Så länge skutan kan gå 46 Sång i anziger att 9 Telegrafisten nton Hanssons vals 64 Vals i urusund 29 Vals i Provence 38 Vals i Valparaiso 26 Vals på Ängön 6 Vera i Vintappargränd 58 Vidalita 34 Vinterballad 52 Violavà 35 Visa tryckt i år 8 Västanvind 15 Änglark 59 tt använda capodaster 67 ckorddiagr 70

3 Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng. Solen står på Orrberget, sunnanvind brusar. Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. - Hör min vackra visa, kom, sjung min refräng! Tärnan har fått ungar och dyker i min vik hm #7 ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen! em ullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben under vita skjortan, som viftar kring vadorna. Lycklig som en lärka uti majsolens sken sjunger han för ekorr n, som gungar på gren! Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl! hm #7 Ko-ko! och göken ropar uti hans gröna dal och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen! em ullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Sjösala vals Rönnerdahl är gmal, men han valsar ändå! Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner Sällan får han rasta han får slita för två. hur han klarar skivan kan ingen förstå - ingen utom tärnan i viken (hon som dök) hm #7 och ekorren och finken och vårens första gök och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen! em ullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. 3

4 Tänk att jag dansar med ndersson lilla jag, lilla jag med ritiof ndersson. Tänk att bli uppbjuden av en sån populär person! Tänk vilket underbart liv det Ni för! Säg mig hur känns det att vara charmör, sjöman och cowboy, musiker artist, det kan väl aldrig bli trist? Nej, aldrig trist, fröken Rosa har man som Er kavaljer, vart jag än ställer min kosa aldrig förglömmer jag Er! Ni är en sångmö från Helikons berg o, fröken Rosa, Er linje, Er färg - skuldran, profilen med lockarnas krans ögonens varma glans! Tänk, inspirera herr ndersson, lilla jag, inspirera ritiof ndersson. år jag kanhända min egen sång, lilla jag, en gång? Rosa på bal, vackert nn eller hur? början i moll och finalen i dur När blir den färdig, herr ndersson, säg, Rosa på bal visan Ni diktar till mig? 4

5 Visan om Er, fröken Rosa får Ni i kväll till Ert bord. Medan vi tala på prosa diktar jag rimmade ord! Tyst, ingen såg att jag kysste Er kind, känn hur det doftar från parken av lind. Blommande lindar kring månbelyst stig - Rosa jag älskar ig! Min älskling Min älskling du är som en ros en nyutsprungen skär, ja, som den ljuvaste musik, min älskade du är. Så underbar är du min vän och ser så vacker ut! och älska dig det skall jag än när havet sinat ut! När hela havet sinat ut och bergen smälts till glöd! Ja, älska dig, det skall jag än när jorden ligger död. Min älskling du är som en ros en nyutsprungen skär, ja, som den ljuvaste musik, min älskade du är. 5

6 Vals på Ängön 1. Ormbunken rister sin ringlade topp, slår opp sina gröna små vingar. Lillkalven kesar och dansar galopp i hagen där lärksången klingar. ökarna gala, ärla och svala jaga sin föda i flygande fläng ruktträden blomma, fåren de fromma, beta bland bergen på sälta och äng. Solvärmen dallrar kring holmar och skär. sommarn är här! 2. Höstrågen böljar och vårsådden gror, det doftar från blommande vallar. Ekarna slöjas med ljusgröna flor och frömjöl från granar och tallar sprides med vinden innanför grinden prunka syrener i lila och vitt. Solen den skiner, höns och kaniner skingras när unghästen kommer i skritt. Kom snart, min vän, du som håller mig kär! sommarn är här! 3. Livet blir skönt som en ros i sin knopp, när glädjen, när sången får vingar. Lillkalven kesar och dansar galopp i hagen där lärksången klingar. ökarna gala, ärla och svala jaga sin föda i flygande fläng ruktträden blomma, fåren de fromma, beta bland bergen på sälta och äng. Solvärmen dallrar kring holmar och skär. sommarn är här! 6

7 Britta 1. Ja, det brevet! en som skrev det, hon har vilat i min fn. et var Britta - jag nämner inte något efternn. et kan kvitta, skriver Britta, om jag vänta får ett år, när jag vet att ditt hjärta för mig slår. u som sovit i halm och som vaknat i kvalm och som sjunger i soluppgången krigarns morgonpsalm. är i ledet du går, där du spejande står - tänk på Britta, som snart du kyssa får. 2. Hör soldaterna, kraterna med knatter och med knall! Hör, på fält och i skogar tonar truppens glada trall! Över krigarna på stigarna och lottorna i byn stiger flyget som örnar emot skyn. 3. Kan du hitta, skriver Britta, en som har dig mera kär? Kan du drömma hur ömma mina känslor för dig är? Som den bölja du ser skölja stranden av vårt fria land smyger Britta sig mjukt uti din fn. 7

8 Visa tryckt i år Hyllningsvisa till ustaf V:s 80-årsdag, Svenska folkets välbehag hörs i dessa toner, # Hm ingen man av bättre slag satt på kungars troner. Ingen större hedersman än kung ustaf, leve han! Leve kung ustaf den femte och hela hans hus därjämte! 4. Son och drottning har han följt bakom deras bårar. # Hm Vi har sett hans anlet höljt, höljt av sorgens tårar. rabbad hårt vår konung dock står rak och stolt, vid åttio år! Leve kung ustaf den femte och hela hans hus därjämte! 2. Krona, spira, mantel, allt av den yttre äran # Hm lade han åt sidan, kallt, men på hans begäran, Englands kung och Rysslands tsar Sveriges gränser aktat har. Leve kung ustaf den femte och hela hans hus därjämte! 5. Idrott är en nordisk dygd och bland idrottsmänner # Hm komna ifrån nordisk bygd, främst vår kung, man känner! Men i sjukdomar och nöd är han ock vårt bästa stöd! Leve kung ustaf den femte och hela hans hus därjämte! 3. ustaf tog när världen brann runtom Nordens riken, # Hm som en hövding för vår st, hand om politiken. anmarks, Norges kungar han med sitt ord, sitt handslag vann! Leve kung ustaf den femte och hela hans hus därjämte! Hurra, hurra, hurra, hurra! 8

9 Sång i anziger att Ur På kryss med Ellinor, 1923 (Örlogssång på Östersjön) bearbetad och tonsatt, med ny titel, i UltraMarin, 1936 Sjung om de spejande örnarnas hav storm över vikingavärlden! Sjung om den frihet som fäderna gav Sverige vid seglen och svärden! Sjung om hur drakskepp med svenskar ombord vidgade världen för folken i nord! Segervind förde dem vida. Sjung om de fredliga bragdernas män, svenskar som plöja ännu fjärran hän! Stormande sjung, gmal och ung, lyssne till sången och värje din urgla frihet, Sverige! din urgla frihet, Sverige! Sjung om Klas Uggla och sjung om Klas Horn storm över Östersjöfälten! Sjung in i hnar, i stugor och torn sången om flottan vid Bälten! Sjung om Klas leming på Östersjövakt! Sjung om de offer, som flottan har bragt svenskarnas frihet och ära! Sjung in i sinnet hos yngling och mö: Här är din frihet, den fräsande sjö! Stormande sjung, gmal och ung, lyssne till sången och värje din urgla frihet, Sverige! din urgla frihet, Sverige! 9

10 Maj på Malö 1. od dag, herr handelsman linck, min vän! Jag kommer med storm ut till latön igen. et blåser, nordvästen ger hals! od dag, herr Rönnerdahl, välkommen ut! Nordvästen bedarrar, han blåser snart slut. Men hör min bedårande vals! Maj på Malö, vackra Maj, dej vill alla böljor smeka, när du kommer i din eka och förtöjer den på svaj. Hoppar i land, smidig och grann blåögd och brun, med små, små fjun - m på ejderdun vilar du i mina drömmar flicka från Malö Strömmar Vem ror i brytande sjö hitåt? En fröken, herr linck, kommer ens i båt! et blåser, nordvästen ger hals! Vem är den fröken, hon ror som en man. et är Maj på Malö, så fager och grann. Men hör min bedårande vals! Se här, skön Maj, nu är allting klart, Hos handelsman licnk går det undan med fart! et blåser, nordvästen ger hals! En ost, två kilo, så fet och så rar, ansjovis, sardiner, en burk kaviar! Men hör min bedårande vals! 10

11 Brudvals Hör fioler och flöjt, klarinett och klavér! Vackra flicka, kom låt mig få dansa med Er! et är sällan man skådar på bröllop och bal så sköna der, som här i vår sal. Men Ni är en av de få som är skönast ändå, ja, den saken, min fröken, jag tror mig förstå, ty den skönsta brunett i Paris karneval har dock valsat med Rönnerdahl! Musikanterna spela en trio i moll, det är toner, som tala till tomtar och troll. Och på ängar och fält kring vårt festliga hus dansar älvor i vårnattens ljus. Jorden klär sig i blommande skrud för vår aningsfullt rodnande brud. Låt oss leka och drömma där lyckan är gäst - Ingen vet hur vi träffas härnäst! Hör fioler och flöjt, klarinett och klavér... 11

12 Inbjudan till Bohuslän Som blågrå dyning Bohusbergen rullar i ödsligt majestät mot havets rand, men mellan dessa kala urtidskullar är bördig jord och gmalt bondeland. it tränger Skagerack med blåa kilar och strida strömmar klara som kristall och lummig lövlund står med björk och pilar och ask och ek vid ladugård och stall. Kom, Rönnerdahl, till Ängön nu om våren! Nu häckar ejder, gravand, mås och trut! I vildrosbuskarna och björnbärssnåren har finkarna och mesarna tittut. På slånens taggiga och svarta grenar syns inga gröna blad, men knopp och blom som breder över gråa gärdsgårdsstenar ett pärlstrött flor av snövit rikedom. Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret och leghornshönsen värper ägg var dag. Här blir du frisk till hälsan och humöret, här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag! Här bygger nders båtar och fioler, här kan du fiska torsk och spela vals. och tjusa oss med kullrande trioler ur nders felor och din egen hals. 12

13 Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna med slån och hagtorn, böjda djupt av storm, med gla båtvrak som har multnat gröna, men än, i brustna skrov, bär vågens form! är, mellan hav och land, på sand som skrider på tång som gungar, kan du ens gå, och leva i de längst förflydda tider och i ditt släktes frtid likaså år jag lov, lilla pappa, Ellinor dansar du lovade mig en dans! år jag lov, vill du dansa med mej? Ingen för som du gör, sån dansör som du, pappa, det finner man ingenstans! Vilken dag, vilken fest, o, så lycklig jag är i kväll! Hör fiolernas susande sång! Jag blir yr, men du styr. Har du märkt att min klänning är lång? 3. ck, min Ellinor dim bara blunda och hör musiken, känn i ditt hjärta rytmiken, tänk ingenting, bara dansa och le. Som en ros vaggar i vind, dim mjuk och lugn ska en flicka vara - allt kan jag inte förklara men kyss min kind! 13

14 Kärleken och vinden Han kom som främling till en ö, en ö vid Nordre Strömmar där minnet av en skärgårdsmö, som skymtat i hans drömmar, drog honom till en trädgårdsgrind - i sma blida västanvind som han sett smeka hennes hår, när hon var sjutton år. - Här under ek och oxelträn som än mot stormar strida, min vildrosmö i Bohuslän har blommat vid min sida, han tänkte stilla - sextio år snart flytt sen dess, nu återstår att ödmjukt öppna hennes grind och varligt stiga in. Och dörren gick! Nu stod hon där en Törnrosa, en sägen! - Har tidens hjul stått stilla här, han stmade förlägen. är stod hon som i flydda dar - med pannan lugn, med blicken klar, densma Karin, sjutton år, med sjövind i sitt hår å reser sig ur stugans hörn en gmal, grånad kvinna: - Stig in, stig in, kom inom dörrn till byn kan du snart hinna! Stig in, min vän från unga år! u ser, att tidens hjul - det går! Och som ett hån slår vårens vind emot en vissen kind. et blåser sma vind idag som sjöng i våra ekar när vi var unga, du och jag och lekte sma lekar! Just när du kom här i vår dörr jag märkte vinden sjöng som förr På avstånd har jag följt din stig och bett till ud för dig. Här ser du nu mitt minsta gull - ja, jag är farmor vorden, och det är blott för lillans skull jag ej har lagts i jorden. en västanvinden du, han drar! Han tog vår son när han blev far till henne där. ör hennes mor blev sorgen alltför stor. 14

15 7. Säg ingenting, kyss endast fromt vår lilla Karins panna! Så blir här inne mindre tomt, trots att du ej får stanna. Kyss detta barnbarn av vår dröm! När jag gått bort - bli lika öm mot henne då, som förr mot mig! Ty jag har älskat dig! Västanvind E En dag blev hela havet en öken för min syn och ingen fågel syntes där kretsa under skyn. E Jag gick bland vilda rosor, bland rönnar, kaprifol, E på stigen där jag mötte min älskade i fjol. Jag lade mig på marken, jag nämnde hennes nn, jag tryckte mig mot jorden som var den hennes barm #7 och solen sjönk i havet och natten blev så varm. Jag slumrade och trodde hon somnat på min arm. E å hörde jag hur göken han gol - men om en stund jag somnade på nytt med en vildros mot min mun. E Jag var så trött av kärlek, jag var så trött av sorg E min älskade har glömt mig och rest till öteborg. Men akten Er I gossar på Sveriges västra kust som resen ut till havet och västanvindens pust! #7 är givas många löften, men hållas ganska få - nej, västanvind och flickor kan ingen lita på. E E #7 x x

16 Rönnerdahls polka Är Rönnerdahl tillfinnandes i nienes myrtenlund, de älskandes, de brinnandes med sång av näktergal? Jo, Rönnerdahl står målande i nienes myrtenlund, där strömmarna de sorlande gör skuggan ljuvligt sval. Stig ned från solglödsheta berg, du vägdmsgråa skald, och skåda i min friska färg Hm en flod med vattenfall! Ty Rönnerdahl står målande i nienes myrtenlund, där strömmarna de sorlande gör skuggan ljuvligt sval. O, Rönnerdahl, dig vill jag ge, i nienes myrtenlund, mitt skönhetsdruckna evoe långt bortom dagens larm! in målning lät mig återse, i nienes myrtenlund, min Sylvia, min nymf, min fé, som flydde ur min fn. Hur naket skön min älskling står på vattenfallets brant! Se solens glimt på hennes hår Hm är tavlans färgdiskant! in målning lät mig återse, i nienes myrtenlund, min Sylvia, min nymf, min fé, som flydde ur min fn. När Sylvia tar sitt morgonbad i nienes myrtenlund, en brunhyllt, sprittande najad med varmt och lustigt blod, då målar du, då sjunger jag, i nienes myrtenlund, där Sylvias knoppande behag omsvallas av en flod. Nog är den flickan rask, min vän (jag vet nog vad jag såg!) knappt har hon lärt sig älska en, Hm och kysser redan två! Nu målar du, nu sjunger jag, i nienes myrtenlund, Och Sylvias knoppande behag omsvallas av en flod.

17 melvals i Roslagen Lurviga Roslag, o sjöland, du häver dig halvdränkt ur havet m med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar, m med dina tusentals tångsvepta ärriga öar och kobbar, kupiga, knalliga bucklor på jordklotets isrivna hjässa. m Vindpinat vresiga Roslag, jag hälsar dig, havsörnars hemland! Här byggdes drakskepp av Sjöbloms och Östermans vikingafäder, m de som i välmening grundade Ryssland i tiden och satte m Volgasjöfarten i gång och höll ordning i Konstantinopel liksom det ännu i dag finnes pojkar från Väddö och Möja m som håller ordning i avlägsna främmande länder på jorden. På melanesiska öar är blidöbor kopragnater, m pojkar från Runmarö, Ljusterö, Rådmansö, rholma, räsö m är iraler där ute och somliga är guvernörer saknar nog gistgårdar, skötekor, saknar nog glittrande strömming, m gråbruna flundror och gulvita torskar och gråsäl och grisslor. Snötjockans, isskruvens land, du skeppsbrottens fruktade havsband, m piskat av stormar och drivsnö vareviga vinter och fordom m plundrat och härjat och skändat och bränt av pirater från öster - var finns väl ändå ett land lika trevligt och vackert jag frågar, m som dina kringströdda öar dem havet och fjärdar förenar. Sjösala lövängar blomstra, nu fröjdar sig åter naturen, m primulan blommar och smörblomman lyser som guld i det gröna, m vattnet i tunnan vid knuten är gullgult av frömjöl från tallen, poppeldun snöar och häggarna sprida sin vällukt med vinden m kring dina blänkande fjärdar, o, Roslag, mitt hemland i havet. 17

18 Nigande vals Här sitter gummor som ingen rubbar och här står gubbar som gla stubbar, jag tror jag lubbar, jag tror jag skubbar med dig min jänta till nästa bal. Bland sköna flickor blir gummor gröna och gla gubbar de börjar stöna, men jag ska dansa med dig, min sköna, så golvet gungar, sa Rönnerdahl. Opp min lilla flicka! Än är du ung! Skynda dig att dansa, dansa och sjung innan också du blir gmal och tung dansa, min vän, och sjung! Hjärtat, lungorna och levern mår bra, om du dansar minst var åttonde da, glad och munter det ska människan va, det vill vår Herre ha! Våren ger blommor, sommarn ger hö, hösten den är kärv, vintern ett fördärv. Skynda dig, min flicka sjung och var djärv, innan de rosor vissna och dö på din kind så varm och din unga barm ännu blommar, lilla mö! Hej, musikanter! Såg ni på den! Såg ni hennes steg? Såg ni hur hon neg? Å, nu tror jag alla gummorna teg! Hoppsan! Här valsar Rönnerdahl än! Sina femtio år fyllde han igår. Sjutton är hans lilla vän! 18

19 uran på Sjösala Evert Taube Ricke Löw Med yxan i hand i min Sjösala park #m Hm jag stod vid en fura och smekte dess bark u skymmer min utsikt nu mot himmel, sjö du susande fura nu måste du dö. Hm #7 Och furan hon föll och blev sågad itu Hm och huggen till ved men hon susar ännu: I elden, på härden, i vinterkväll lång hon sprakar och susar och sjunger sin sång. å tänkte jag snart skall jag själv vräkas kull #m Hm och röjas för vägen för utsiktens skull och därför go vänner förinnan det sker de visor jag diktat dem skänker jag Er, Hm #7 som ved från en fura, en barkad som höll Hm i ruskiga väder och sjöng när den föll, en hälsning från fåglar som bott i dess topp och kvittrar om landet där solen går opp. Med yx #m Hm - an i hand i min Sjö - sa - la park 19 jag stod vid en fu smek -tedess bark: "u skym-merminut -siktnu mothim -mel sjö du - ra och su- san -de fu - ra nu Hm #7 Hm mås - te du dö." Och fu - ran hon föll och blev så - gad i -tu och hug -gen till ved su - sarän -nu: I el -den, på här-den, i vin-ter-kväll lång hon sjung - er sin sång. men hon spra-kar ochsu - sar och

20 Rönnerdahl vakar i vårljusa natten, sitter i skjortan så tyst på sin bädd, blundar och drömmer att azurblått vatten speglar en skuta på enuas redd. Hm Rodnande vinberg slå vakt omkring bukten råseglen fyllas av sjöalpens vind och den balsiska medelhavsluften sveper kring Rönnerdahls rodnande kind. Rönnerdahl styr genom stim av delfiner kurs på Palermo i slumrande slör, skonaren löper för lösa boliner gastarna sjunga till väders i kör: Hm ome il mare à una Siréna, cosi mi piaci, carino, à me! Här går liguriska skonarn Eléna, Vackrare skuta ni aldrig får se! m Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter, 7 vida han far som i ungdomens år, m hän över Ppas smaragdgröna slätter, 7 rider i vall sina oxar och får, reser sitt tält under sydkorsets stjärnor m 7 stämmer guitarren vid syrsornas sång, m svävar i tango med svartögda tärnor, 7 Sjösalavår sadlar vid midnatt, hans färdväg är lång. 20

21 m Rönnerdahl drömmer, det ljusnar i öster, 7 morgonvind susar i Sjösala lund, m fjärdarna vattras och måsarnas röster 7 tränger till fönstret från vikar och sund. Småbarnen vakna, det tassar i stugan, m 7 solen går opp över Orrbergets topp, m ut på altanen med bricka går frugan, 7 bjuder på doftande kaffe med dopp. Borta med vinden är enuaskutan, Ppas har sjunkit långt fjärran i väst, Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan borta kan duga, men hemma är bäst! Hm Barrskogen dofta och vikarna glittra, vitsippan lyser i skuggsvala snår, Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra: Välkommen, härliga Sjösalavår! 21

22 Balladen om Bellman 1. Bellman! är din sång förklungit 4. Som en målare du ställer dröjer rymdens genljud kvar, just det synligt sköna fr, den natur som du besjungit seglet på din höbåt sväller, än din diktnings prägel har. Hör jag Solna klockor runga i en sommarmorgons kvalm, 5. Och på Mälardalsnaturen i din dikt, din melodi, krogmseller och baroner du, den svenske trubaduren, vimla i din arsenal, rivna förklän, strunt på kjolen E och när lungsoten dig knäckte hur vårt Stockholm ler i solen tog den stad vars sång du väckte och hur or skjuter prick. 3. Makan, barnen frös och svalt hur en spelman dp av stolen Vilket slarv! u kom i häkte! allting ser din snabba blick, ödslade ett världsgeni. sotarmurre och korpral, fläckas ej din konst därav. Ståndsdrabanter och dragoner, om hon sen sin skönhet säljer från Norrtull till Södermalm. 2. är det detta du förtäljer ina visors ekon gunga Venus form naturen gav Bellman, Bellman, hörs de sjunga Om åt Ulla, bland buteljer sväller gör din krogmad. 6. klingar nu den underbara eller fattighusets vrår E llt du rör blir idealt! blir vart ord om undergången Leva fick du jämt i knipa, bals som har tröstat mången Ja, nu kan ditt öde gripa! men i dina dikters val Bellmans Minnes hyllningssång är väl föga hjälpt med sången under Sergels medaljong Hjärtats nöd i kungaborgen Men invid din grav i Klara ångesten, när ödet slår. sångarns öde lugnt och kallt. Men du skildrar också sorgen för din dödsmask och din pipa inför själva dödens kval. ger man desto mer betalt. 22

23 Oxdragarsång 1. 7 llt bakom oxar tio 2. 7 Må rika der vila från stadens sus och dus i gyllene gemak 7 7 jag reste klockan nio jag och min bruna Lila mitt mål var Santa ruz. inunder bbutak Med fyra ton på kärran, m 7 m gitarren i min hand, 7 men hon är ung och varm, jag spelade för Herran m Vid fattigdomen snuddar, 7 det finns ej bättre kuddar m och sjöng om Ppas land. 7 än hennes runda barm. 7 Refr. 7 ra, dra min gla oxe det bästa du förmår! 7 Bra, bra min gla oxe! ärhemma klövern står. Och knirra, knarra, knirra m 7 min kärra, knirr och knarr! Och dirra, darra dirra m 7 var sträng på min gitarr! Så skimrande var aldrig havet Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande, em fälten, ängarna och träden aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida mot solnedgången, aftonen den underbara, em då dina lockar dolde mig för världen medan du dränkte alla mina sorger, älskling, i din första kyss. 23

24 Huldas Karin Åjianemej va de virvlar å ryker utanför farstun te mormors kök! Å där står Huldas Karin å sjonger å byker i Stättebackens krök! Vecken rök, vecken rök! Rök opp i berga å ner över fjorden å runt om hela stuga å ut ätter jorden å hönera å tuppen de kacklar å flyr! Ja, de va änna himsket va de virvlar å yr! - odda lella Karin, nu har du å göra! Ja, här ska bli rent tess ja ger mej å, så nu får en elda å koka å röra. - Åjia lella Karin, säj vart reser du då? - Titta på röken å se vart han drar sej! - en röken, lella Karin, han virvlar å har sej! Nyss for han opp i berga - å nu i en blink åt Stättebrygga bär de, ner te handelsman link! - Han drar sej te Malö, han går över Strömmen! Ja, detta de slutar på Kärringön! - Nej allri i livet! Nej, allri i drömmen! I alle fall så gjorde han en schwäng över sjön! Jag tror han far över te Morlanda Heden! e bränner, lella Karin, han går över leden! Å jaggu går n te körka! Åjianadå! - å e de rätt, sa Karin, där ska bröllopet stå! 24

25 Här är den sköna sommar 1. Jag sjöng vid bondens knut: 7 4. Nu är sommaren här! När jag står på kyrkans gång hör jag kyrkherrens ord: m 7 m jupt gick tjälen här i nord för att höra uds ord. svarar bonden så tvär. 7 Satan följer dina spår och sanna mina ord, höst och vinter och vår m m //: det är krig och politik 7 //: och han jagar dig om sommaren 7 som har fördärvat vår jord! :// i blommande snår! :// Jag sjöng för handelsman 7 5. m m Men han svarade burdus: Ja, du går i glädjerus, m //: men se krig och politik 7 7 å gick jag ner till strand är låg skutan förtöjd. Se, goddag på dig sjöman! hör du fåglarnas fröjd? m 7 ökar gala här i land under solens höga brand! m //: Men han svarade: 7 //: Se, här är den sköna sommaren drar nöd och sorg till mitt hus! :// ja, på blommande stig: 7 Och då ropar hon till mig 7 till brunnen hon går. 7 m och jag ser den lilla Karin, och nu glittrar din vik! Se, nu blommar ju din strand å sprang jag över ängen där mandelblom står 7 där han stod i butik: 3. 7 et är våren som är slut, 2. Jag gick i aftonsång Jag seglar till ett varmare land! :// 25 som jag har lovat dig! ://

26 Vals i Valparaiso 1. Hav! Under bugande palmer jag såg hur våg på våg i böljande tåg 7 m m emot hiles klippiga stränder kom rullande in. m 7 O, detta brus, när ett skimrande svall m 7 fann mig och tog mig i fnen. m 7 O, när delfinerna dök bland korall m och en vinröd klänning blev min. 7 å sjöngs det i Valparaiso en söt liten sång: Rosita, hilenita 7 i havet, i Stilla havet står hajen på språng: Rosita, hilenita! Kondoren på kordiljären är bister, jaha! m m 7 Och ormarna börjar skallra i Tarapacá m och sju glada sjömän rundade hornet i dag. 7 Och Rosita vill alla ha! 2. O, när jag började känna mitt land från fjäll till strand och med min hand 7 m m på jordgloben följde dess gräns från Peru till ap Horn! m 7 O, när jag fann, att här var jag blott gäst m 7 bland röda små indianer m 7 dem mina fäder, soldat som präst m betvingat med krut och med torn. 26

27 3. Ja, att min stfar var conquistadór har satt sitt spår och ens den står 7 m m min ras i det land där jag likväl själv blivit född. m 7 ck, tvenne världar bo här i mitt bröst, m 7 spanskt, det går aldrig ur blodet. m 7 Spansk är min stämma, min klingande röst m men när mina sånger kom till. Och skulle det så vara... Och skulle det så vara dm att allt är slut emellan oss em hur vill du då förklara dm att Karlavagnen E alltjämt har E sju stjärnor och att Nordanvinden alltjämt rycker kottar ur furan och E kastar dem i spåret av din fot och 7 att rosorna du satte dm doftar som i somras och E dm har nya knoppar och att igelkotten dm som dräpte huggormen alltjämt i skymningen dm kommer till mjölkfatet under stugutrappan em och att din baddräkt låg kvar i ekan 27

28 Nocturne dm Sov på min arm! 7 Natten gömmer dim 7 under sin vinge din blossande kind. dm Lycklig och varm 7 snart du drömmer, dim 7 flyr mig i drömmen som våg flyr vind. 7 ångas igen. fm lämtar. Strider. em dm + Vill inte. Vill. Och blir åter kysst. dm Slumra, min vän! 7 Natten skrider. dim 7 Kärleken vaktar dig ömt och tyst. dm Sov på min arm! 7 Månens skära dim 7 lyftes ur lundarnas skugga skyggt dm och på din barm 7 o, min kära, dim 7 täljer dess återglans timmarnas flykt. 7 Helig den frid fm hjärtat hyser em dm + mitt i den virvlande blodstormens land! dm Slut är din strid. 7 Månen lyser. dim 7 Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm! 28

29 Vals i urusund Jag minns en stund Jag minns en stund i urusund i urusund när skymningen föll på, när skymningen föll på, vi kom på kryss från Öregrund vi kom på kryss från Öregrund i Ålandshavet blå. Vi hade gjort en gip och en sväng odafton, min roslagsros! dim Men där var tyst - på alles äng jag fick en blick - jag gjorde mitt val: stod bara volmat hö. men där var tyst - på alles äng dit styrde jag min kos, m På Balltorps restaurang där var bal vid alle Schewens ö, i Ålandshavet blå. m stod bara volmat hö. dim Jag fick en blick - jag gjorde mitt val: odafton, min roslagsros! rån Uno Östermans fiol å seglar fr en kavaljer m m där hördes ingen låt på golvets glatta plan, 7 7 och inte såg vi någon kjol mitt häpna öga återser 7 och där låg ingen båt, 7 den gle Roslags-pan! nej, där fanns ingenting att se Och alle Schewen dansar ut m m i alle Schewens lund och snurrar runt med mej 7 7 Vi satte kurs på vår supé och säger: Rönnerdahl, vet hut! 7 och for till urusund. 7 en blomman plockar du ej! Jag minns en stund... 29

30 Pepita dansar 1. en morgon när jag föddes 4. ernando, ernandito, då blommade var dal, jag dansar som i rus den afton när jag döptes men hembygds tborito då sjöng en näktergal. i Panàs glädjehus. ernando, ernandito, ernando, ernandito, jag flydde från vår by små märken gör min fot, från hyddan under palmen ser du mitt spår i smutsen när månen stod i ny. så kyss det och gör bot! Tborito i Panà, 5. Tborito, Tborito, Tborito i Panà (Om det ena ljuset slocknar à! så kan väl det andra duga!) 2. ernando, ernandito, ernando, ernandito, Här dansar din Pepita Jag sökte dig i kyrkan i glädjens kvarter! med slöjan på mitt hår. Jag sådde några blommor men röda jorden brann. u fick min första kärlek, du tog den och försvann. 3. en första kärleken så söt som socker kan den vara, den andra kärleken ger tröst, den tredje - handelsvara! Jag såg din båt vid stranden du ser min kavaljer! o, säg mig, var du går! då börjar de bli sluga! När kvinnor älskar mer än en med seglet som jag sytt, det sjöng i bbumasten: in älskare har flytt! 30

31 Pierina 1. Blå anemonerna, em mandelträdsblommorna stå som en sky över kullarna, em tupparna gal bortom tullarna. Vinbergen väntar oss, em där grönska rankorna 2. över den röda jorden nu O, Pierina! När gör du ditt val? em Svar ger dig blommorna + Snart är du nitton år! som jag bär i barmen, Hör du i dalen min vårmadrigal, som jag lyfter vid din sång. handen du kysst, em em och svar ger dig handen men ner i dalen där blommar du! em Svar ger dig hjärtat ja, alla dina blommor små vill du bli min i år? som du gav mig när vi möttes då, som du gav mig när vi möttes då, när du smög till mitt fönster på tå. 3. Kom, nerför kullarna! em Kom, över spångarna! Kom över bäcken och ängen grön! em Kom nu när morgonen är så skön! Kom, du som sjunger där! em Kom, du som har mig kär! Kom under lönnarna, under lind! Kom med den doftande vårens vind! em Kom till min sida, kom, viska mitt nn. em + Kom i min öppna fn! em Näktergal, sjung vid ditt lummiga bo em för den jag nu ger min tro! 31

32 Morgon i Ligurien Mot eucalypternas lansettformade blad, i cypressen och på palmernas blanka kupoler smattrar en morgonskur av regndroppar stora som pärlan på din öronsnibb Pierina. Om du kommer lite närmare mig #m Pierina x x x så kan du också se våra pärlor trilla ur molnets säck, pluviala pärlor som vinden burit hit ifrån Hm zorerna. x x x När du ännu låg djupt i din sömn och jorden i sitt eviga rullande åt öster #m blottade solens eld #m Hm kom en glimmande x x x #m fjäril och flög till din bädd #m Hm o, Pierina. 32

33 å gick fiskarbåten ut ifrån din strand röda segel gick som lågor, som eldar över havet. #m Sedan, när molnet kom Hm med regnskuren, #m slocknade allt, Hm men fiskargossen sjöng ändå sin sång. Men min älskling, du sover ju ännu! å smyger jag, innan åskan som närmar sig bryter tystnaden kring din bädd jag smyger mig ut efter mjölken som står sval där ute i portgången. Nu är nog smultronen mogna som jag såg och kan plockas och serveras på fikonblad med socker. Regnvåta fikonblad med smultron på bjuder jag henne och så får hon mjölk ur kruset. 33

34 Vidalitá 1. I min lilla hydda, Vidalitá, 4. där finns ingen ro och vila. När jag återvänder, Vidalitá, där finns ingen ro och vila. Ständigt mina tankar, Vidalitá hän till dig vill ila. När jag återvänder, Vidalitá, där finns ingen ro och vila. 5. Kommer ppasvinden, Vidalitá, Stiger från min hydda, Vidalitá, kommer ppasvinden, Vidalitá Stiger från min hydda, Vidalitá, Kommer ppasvinden, Vidalitá, 6. När jag ens rider, Vidalitá, Men min lilla hydda, Vidalitá, När jag ens rider, Vidalitá, den ger ingen ro och lisa! och vallar min boskap vida. Ens där jag sitter, Vidalitá, ser jag - om jag blundar - Vidalitá, nynnande min visa - din unghäst vid min sida. Men min lilla hydda, Vidalitá, När jag ens rider, Vidalitá, den ger ingen ro och lisa! och vallar min boskap vida. Men min lilla hydda, Vidalitá, blå rök under kvällens himmel. med fjäril och liten slända. ilar då hem min skimmel. - hon kommer i kväll kanhända. snabbare än hinden, Vidalitá Tänker jag: Min älskling, Vidalitá, 3. blå rök under kvällens himmel, med fjäril och liten slända blå rök under kvällens himmel, med fjäril och liten slända. Stiger från min hydda, Vidalitá, med oxar och kor och kviga. ser jag röken stiga. I min lilla hydda, Vidalitá, 2. då, om du har kommit, Vidalitá med oxar och kor och kviga. med oxar och kor och kviga. I min lilla hydda, Vidalitá, När jag återvänder, Vidalitá, den ger ingen ro och lisa! och vallar min boskap vida. 34

35 Violavà 1. är hemma i vår bondby var jag mager, jag levde mest på sallad och spenat. Nu trippar jag i gränden och är fager, # Hm och stora stekar bjudes mig på fat av prinsar, grevar och av små baroner. Jag äter mig nätt, är ändå nätt fast kanske lite svullen, jag har ju mitt sätt att hitta rätt jag känner mitt får på ullen. är sedlarna prasslar bäst # Hm där är jag en flitig gäst sen reser jag hem och biktar mig för vår egen lilla präst. 2. Mitt barn, sa mma, när jag for till staden att sälja blommor det blir nu din lott, du trippar fr och åter i arkaden # Hm och sjunger: O, vad blommor luktar gott! Ja, söta mor, sa jag, det skall jag göra. I dårarnas gränd där är jag känd som Violavà, den snälla jag doftar viol, jag svänger min kjol, jag dansar min tarantella. Min dygd är väl inte stor, # Hm men jag kan försörja mor, fast blommorna som jag säljer knappt ger pengar till nya skor. 35

36 Mary Strand När i North Shields i England man går i land som kan hända ibland i England, ja-ja, så ligger cigarrschappet Tiger Brand i ock Street på vänster hand. et var där jag blev frälst av Miss Mary Strand ur polisernas hand i England, ja-ja, Miss Mary som står uti Tiger Brand i ock Street på vänster hand. dm - O, Miss Mary, mig jagar poliser sju, dm de vill fängsla mig nu i England, ja-ja! dm - Nej, min sjöman, dig tar ej polisen här 7 uti min cigarraffär! dm ör de sju röda rosor du skänkte mig, dm för de rosorna sju, i England, ja-ja dm från poliserna sju skall jag frälsa dig, 7 men fånge du blir hos mig! Och hon öppnade klaffen och drog mig in uti kmaren sin i England, ja-ja, bakom disken, i kmarn i Tiger Brand i ock Street på vänster hand. Och hon sade: Min sjöman, du bjöd mig ut på teater och dans i England, ja-ja, på mig har du givit de pengar ut, du tjänte i fjärran land. 36

37 dm Ja, med mig har du levat i sus och dus dm som det händer ibland i England, ja-ja, dm du har gått i ett vin- och ett kärleksrus 7 kom, vila dig i mitt hus! dm Mitt schapp är vårt hem och du är mig kär dm och min glädje du är i England, ja-ja. dm På dig lägger ingen polis sin hand 7 hos Mary i Tiger Brand. Och i kmarn jag satt när poliserna sju de poliserna sju i England, ja-ja, steg in i butiken och ropte : Nu! Skön Mary, vad gömmer du? Och jag hörde hur Mary då svarade dem: - Jag gömmer min vän i England, ja-ja, och innanför disken i Tiger Brand når aldrig polisens hand! dm ör det gäller ej mord eller stöld eller brand dm och i frihetens land i England, ja-ja, dm jag håller mot eder en kvinnas hand 7 till skydd åt en jagad man! dm Och ni träder ej innanför diskens rand! dm Mitt hem är min borg i England, ja-ja. dm Men tag gärna sju lådor Tiger Brand 7 till minne av Mary Strand! När i North Shields i England man går i land.. 37

38 Vals i Provence 1. Ett fikonträd på slaggströdd äng 3. Men han som sjöng om blodig slagg och sotarn med sitt lod och jordmust där i Nord det minner mig uti Provence och om Marie sänghalmsdagg om Karlfeldts heta blod. och ölbrus vid sitt bord, et brann där opp i alarna sjöng dock som söderns sångare som eldat av bourgogne sjöng rusigt som Villon själv liknade han karlarna, Han var en stor gengångare, här sunnanåt - en alarnas, vallon, en kvinnofångare en senfödd bondesalarnas, en stolt och sturig stångare monsieur Bertrand de Born. med hösthorn i sin sång. En senfödd bondesalarnas, En stolt och sturig sångare monsieur Bertrand de Born. 2. med hösthorn i sin sång. Men vild är Karlfeldts fejare 4. Han var en höstens musikant och vältrar sig med skrän, med stänk av kärlekskval, när min är som en hejare men sjöng i dur och var galant att skatta fikonträn. just som en provencal. v blåa fikons röda saft Oh, drucke du vårt röda vin min sotare är våt, i sotarns fikonsal han dricker vin, han skrattar glatt, och valsade med atherine! men brännvinstörstig och besatt Här dansar än, oh, ridolin, och kvalfylld i sin kärleksnatt med håret smort i brillantine är sotarn nordanåt. din broder Rönnerdahl. Och kvalfylld i sin kärleksnatt Med håret smort i brillantine, är sotarn nordanåt. din broder Rönnerdahl. Vallonerna har sedan mycket lång tid tillbaka sitt hemland i södra och sydöstra Belgien och i angränsande delar av rankrike. e är ett blandfolk av kelter, germaner och romare och det fanns länge ett vallonskt språk som inte var någon fransk dialekt utan snarare utvecklats parallellt med franskan. Mer om valloner finns på: 38

39 Ingrid ardels polska 1. Ingrid lilla, se hur strömmen dansar, 4. Ner för brinken fort som blinken! alla böljorna har vita fransar. Här går leden! In på reden! Se på gubben i den gröna båten, Jag är Orfeus! Här är underjorden! hur han vevar upp sin stora håv! Kors! är seglar ju ett skepp hitåt! Ser du löjorna, se hur de glittrar, Ner i källarn! kta kjolen! fåglarna i Strömparterren kvittrar. Hör du lutan? Hör fiolen! Ser du måsarna och hör du göken? Ingrid hör! et är ju Evert Taube Ingrid lilla, göken gal i stan: som tar emot dig med din egen låt! 2. Solen strålar över staden och nu kommer vaktparaden Trumme-rumme-rumme-rumme-rumsan. Trumman går och nu slår klockan tolv! Bacchi tempel öppnar fnen och på båtarna i hnen klämtar klockorna: et är serverat!! Säj, Ingrid lilla, säj, vad du vill ha! 3. Blå foreller och så sånt som smäller och som börjar skumma när man häller! ikon, druvor, dadlar, kareller och en liten grön kan Ingrid få, En sån där som kommer från Västindien och som blommar opp som ros på kinden med en aning doft av tarinden nej, jag menar visst en uracao! 39

40 Invitation till uatemala 7 m Jag har en rancho i uatemala, om fröken Larzon vill flytta dit, 7 m 7 där har jag kaffe, miljoner bönor, men ingen kvinna tillräckligt vit. m m m Jag älskar blicken, den blåa väna, den fina handen, det gyllne hår, dim m 7 en egen häst kan jag Er förläna, kalkoner, grisar och många får 7 7 och många får, och många får. 7 m Om nordiskt lynne, så fullt av vemod, ibland från palm och cypress vill fly, 7 m 7 kan fröken Larzon ta ut mustangen och rida opp till en liten by m m m som ligger högre än kaffeskogen. är susar fjällvind i fur och gran, dim m 7 där odlar bonden, där blänker plogen, där har jag stuga med stor altan, 7 7 med stor altan, med stor altan. 7 m I vall går kossan och stolta tjuren på ängen blänker i solens glans 7 m 7 och kaprifolen på trädgårdsmuren så ljuvligt doftar som ingenstans, m m m se, det är skillna n i höjd som gör et, där ner i dalen ger kaffet skörd dim m 7 men opp i byn kan Ni kärna smöret och mala mjöl till Ert wienerbröd, 7 7 Ert wienerbröd, Ert wienerbröd. 7 m Ni älskar kaffe? Nåväl! ölj med mig! Ni älskar franska och wienerbröd? 7 m 7 llt finns däroppe! Man kan förse sig! Ni blir försörjd, lider ingen nöd. m m m ck, fröken Larzon, vi är så blyga! Båd Ni och jag, men det går väl an dim m 7 att ställa frågan: När vill Ni flyga dit ut med mig som Er äkta man, 7 7 Er äkta man, Er äkta man. 7 m Herr Leonardin, o, jag tackar Eder, ett ärligt ord fordrar ärligt svar: 7 m 7 Jag är ej ens, fast jag är ogift - jag kan ej lämna min gosse kvar. m m m ck, fröken Larzon, där har vi ägget! O, vilken lycka! Är gossen rar? dim m 7 Jag vill gå hem, raka av mig skägget, bli ung och nygift och fosterfar 7 7 och fosterfar, och fosterfar. 40

41 7 m Ja, jag går med på t, ja, jag går med på t, kalla mig Hildur, vad heter du? 7 m 7 Jag heter redrik, don rederico. O, det var stiligt! Och jag som fru m m m i uatemala, vad skall jag heta? Senora Larzon de Leonardin, dim m 7 Hildur, vad sägs om chpagne på detta? O, min don redrik, vad du är fin, 7 7 vad du är fin, vad du är fin. Bibbi Bibbi, du räknar timmarna av år som redan flytt 7 m 7 och frtidsår som inte finns, vem vet, vem vet, vem vet? Bibbi, du räknar timmarna av år som redan flytt, 7 m 7 ack, varför räkna timmarna, säj det, säj det, säj det! Hm m 7 Bibbi, du räknar timmarna av kärlek som du fått m 7 som tog dej bort i dröm och salighet. Bibbi, du räknar timmarna av kärlek som du fått 7 m 7 Ryms kärleken i något mått? Säj det, säj det, säj det! Bibbi, du räknar flingorna i vinterns första snö, m E du räknar vårens blommor, skogens träd. Bibbi, du räknar flingorna i vinterns första snö 7 var har du gömt din fantasi, min vän? Bibbi, du räknar vårarna och somrarna som går 7 m 7 och höstarna och lägger år till år, till år, till år. Bibbi, du räknar vårarna och somrarna som går. 7 m 7 ck nej! Jag räknar kyssarna jag får, jag får, jag får! 41

42 en lycklige nudisten 1. Inte dansar jag vals, 2. Hoppsansa, se opp i svängarna! nej, det passar ej alls Hoppsansa, se opp i svängarna! i nudistens attityd, polkan går på gröna ängarna, för i valsen är man pryd O, hur skönt att utan kläderna uti dur, går i ur, polkan är nudistens musik! men se polkan går i nord som i syd långt från hala dansgolvsbräderna går i skur är kultur, dansa få i sommarkväll har en frisk och frejdig fart en polka naturell. o, vad det är underbart Naturell, naturell, 7 att få naken dansa polka. o, vad polkan gör mig säll! Hej! 3. 7 Sund är glädjen bland nudisterna luft och sol utplånar bristerna dm ifrån hjässan ner till vristerna, 7 att vara naken gör ditt sinne rent. Ria faderia faderia faderallala, rallala ralla, ria faderia faderia faderallala, ho å hoppsansa. 42

43 ansen på Sunnanö är går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal och genom fönstren strömmar in från skärgårdsnatten sval doft av syrener och jasmin i pensionatets sal doft av syrener och jasmin i pensionatets sal. Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy och röd som smultron hennes mun och klänningen är ny. - Herr Rönnerdahl, det är ju Ni, som tar vem ni vill ha bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört, ha ha! bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört, ha ha! tt ta är inte min musik, nej fröken, men att ge! jag slösar men är ändå rik, så länge jag kan se. Vad ser Ni då, herr Rönnerdahl, kanske min nya kjol? Ja, den och kanske något mer! Tag hit en bra fiol! Ja, den och kanske något mer! Tag hit en bra fiol! är går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol, där dansar vågor, dansar vind och snön som föll i fjol en virvlar där, där går ett brus igenom park och sal och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal, och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal. Och lilla Eva dansar ut med fänrik Rosenberg och inga fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg. men Rönnerdahl är blek och skön och spelar som en gud och svävar i en högre rymd där Eva är hans brud, och svävar i en högre rymd där Eva är hans brud. 43

44 et flög en fågel 1. et flög en fågel till Ekelöf, 3. Ulf Peder Olrog fick ock besök, till Ekelöf, till Ekelöf, fick ock besök, fick ock besök, det flög en fågel till Ekelöf, utav en fågel, det var en gök till Ekelöf flög en fågel. som flög till Ulf Peder Olrog. Han sjöng om mänskorna såg sig om: Han sjöng om höghus i Swithiod, Var kommer sådana fåglar från? om arsta centrum med snabbköpsbod. En symfoni är hans solosång. om bilparkering å fosterjord. et var en underbar fågel! 2. et var en hembygdens fågel! et flög en fågel till Lars orsell, 4. Ja, underbart sjöng de fåglar tre, till Lars orsell, till Lars orsell de fåglar tre, de fåglar tre, det flög en fågel till Lars orsell, på skilda sätt - men va gör väl de till Lars orsell flög en fågel. om bara sången får vingar! å fick man höra en ny musik! Kanhända flyger det snart till mig Han blandar lockrop med vreda skrik! Ja, både ilsken och kärleksrik en liten fågel och sätter sig och sjunger visan som säger dig var denna främmande fågel. att du mitt hjärta betvingar. 44

45 Sololá En herde spelar på sin flöjt om kvällen och flöjten vänjer sig och låter bra. Och regnet faller över torra ställen och marken vänjes vid vad den skall ha. När Sololá har krupit under fällen, då vänjer bädden sig vid Sololá. När Sololá har krupit under fällen, då vänjer bädden sig vid Sololá. Och luften vänjer sig vid fågelns vingar och havet vänjer sig vid vindens gång. Och ringen vänjer sig vid handens fingrar och snabba bäcken finner fort sitt språng. När skogen lärt sig hur min stämma klingar, då svarar eko på min enkla sång. När skogen lärt sig hur min stämma klingar, då svarar eko på min enkla sång. 45

46 Så länge skutan kan gå Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå, om blott en dag eller två, så håll tillgodo ändå, för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! 7 Och vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden? tt under stjärnornas glans bli purrad ut i en skans att få en kyss elller två i en yrande dans? m Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, m dim höra böljornas brus och kunna sjunga! m Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn m och som fågeln på vågorna gunga! Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång så minns att snart klämtar klockan för dig: ding -ding -dång! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå så länge solen den glittrar på böljorna blå. 7 Så tag med glädje ditt jobb fast du lider, snart får du vila för eviga tider! Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals! m et är en rasande tur att du lever, min vän, m dim och kan valsa omkring uti Havanna! m Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen m med Karibens passadvind kring pannan. Klara jobbet med glans, gå i land någonstans m 7 ta en kyss eller två i en yrande dans! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, m 7 så länge solen den glittrar på böljorna blå.

47 Brittisk ballad Hm En gång stod jag där i hnen när ett skepp låg klart att gå till Västindien med en last av järn ombord. Hm Med den flickan tryckt i fnen som bedragit mig just då stod en ung sjöman och talte dessa ord: lice, älskling, när till våren alla ängar stå i blom, ja, när rosen knoppas, himmelen blir blå, minns att då är din John Taylor redan full befaren sailor och då, älskling, kan vi gifta oss, vi två! Hm Nästa år i blomstertiden står jag åter i den hn där John Taylor seglat bort ifrån sin vän Hm och jag såg hans fästmö vänta med ett litet barn i fn och på redden löpte skeppet in igen. å kom budet: John är borta, kommer aldrig mer igen. är stod lice med sitt barn. å steg jag fr: et är svårt att vara kvinna, ge mig barnet! u skall finna; fast du svek mig, lice, älskar jag dig än! 47

48 Knalle Juls vals 1. Här va dä gran! Här va dä gran! 3. Snart kör la vi hem te Sofi, en finaste i stan te dopparedan! här ble dä länger än de brukar å bli, Ens ho står! Sista som går! ja har fått nog, slutar mitt knog Hundra hoggde ja i år! hinner inte gå på krog! Pengar blir de. Nu ska vi se: Nu, tror Sofi, sitter han i jo nittinie ga mek trehundratre mjuka soffan och serverader blir kronor i år! Sista som går! av servitris, men som surpris Här drar kallt om ben å lår. kör ja nykter hem precis. Mi lella gran så grön å fin! Mi lella fru! u ä så söt! u luktar gôtt som terpentin! Nu ä dä jul... u kokar gröt! Vell ingen ha dek får ja la ta dek u höll på knallen mä glada trallen som rövat bort dek ur skogen din, när alla trodde han va ett nöt! mi lella gran så smal å ful, Mi lella fru, vi kommer snart! kom ta en vals mä Knalle Jul! Nu kör vi hem, ja vell ha mat! Här har du knallen mä glada trallen Å här ä grana, om du vell ha-na å han har penningar å häst i skjul! Å här ä trehundra kronor som jag spart! 2. - Kyla ä svår! Vintern i år han kommer la te jul såvitt ja förstår! Här va dä gran! Sista i stan dagen före doppardan! Natta blir kall bra i så fall att märra står i Pelle Jannesa stall! Havre ä gôtt! Hö har ho fått, ja la dit en extra tôtt! Mi lella gran så grön å fin... 48

49 Sotaren Santiago m Om sotar n Santiago jag sjunga vill en sång, 7 7 med sot i Buenos ires han frälste mig en gång. Mitt vita skinn blev svart och ur hnpolisens grepp han förde mig till hnen och till ett engelskt skepp. Så räddade mig sotet och sotaren min vän 7 från faran att bli fängslad av hnpolisens män, som sökte mig för slagsmål, ty en krat jag hjälpt, m 7 som dåligt vin och hnkvarterens flickor hade stjälpt. m Han hade kommit undan, men jag låg ens kvar 7 7 i stallet hos en draghäst på krogen Ultrar. Men sotar n Santiago som såg när jag kröp in med hnpolisen bakom, han sotade mitt skinn! På ångaren alypso han förde mig ombord 7 och sa till maskinisten, med allvar, dessa ord: öm denne man från Norden i eldrum och maskin m 7 och tag en klunk ur flaskan utav eldar ns röda vin. m Nu är han couflerad, låt sotet sitta på, 7 7 tills lasten den är inne och fartyget skall gå. Själv har jag målat honom med viska och med sot för att han skulle undgå polisen och dess hot. Well, sade maskinisten, din man ser hygglig ut, 7 så han får gå på durken tills resan den är slut. Med sot har du befriat en sjöman ur hans nöd m 7 och här skall han i eld och sot förtjäna dagligt bröd! 49

50 Solig morgon Vid bryggan slår ett segel i morgonbrisens kast och vita måsar svävar högt över båtens mast, det blommar i var skreva och rönnen doftar frän. et är en solig morgon i norra Bohuslän. em et är en solig morgon i norra Bohuslän. et ryker ur en skorsten, en jänta med en spann hon sjunger Liten hasselgren, varför är du så grann? å hörs ett rop: Och jungfrun själv, varför är hon så fin? Jo, för hon dricker mjölk men smakar inte öl och vin. em Jo, för hon dricker mjölk men smakar inte öl och vin. Kom hit du lilla jungfru och mönstra på mitt skepp, så skall du kvickt få lära en sjömans alla grepp! Åh, pyttsan, i din jolle, vad kan jag lära där! Jo, här kan du få veta, vem som jag håller kär. em Jo, här kan du få veta, vem som jag håller kär. Åh, det vet redan alla, mej lurar inte du, i rebbestad där finns ju hon, som lär ska bli din fru! är sitter hon i växeln på telefonstation och vill du tala med din vän så finns här telefon! em Och vill du tala med din vän så finns här telefon! Åh nej! Kan du, min flicka, få någon på den tron, att jag har lagt om kursen till telegrafstation, då är du minsann duktig, för hela trakten här vet att det är en annan, den som jag håller kär. em Vet att det är en annan, den som jag håller kär. 50

51 Vem kunde det väl vara? Jo, gissa den som kan! en jungfrun gick åt killan, hon skulle hämta vann och ger hon mig att dricka det vattnet ur sin brunn, en bättre dryck har jag då aldrig tagit i min mun. em En bättre dryck har jag då aldrig tagit i min mun. Ja, vet du inget bättre, så nog kan du få vann, men säg, vart skall du segla med båten din så grann? Jo, denna båten seglar till äktenskapets hn och därför har jag kommit, för att ta dig i min fn. em Och därför har jag kommit, för att ta dig i min fn. Och jungfrun gick åt killan, hon skulle hämta vann, men han som stod i båten sprang med ett skutt i land. et vattnet bryr mig föga, dig måste jag ha först och kysste jag dig inte nu, så doge jag av törst! em Och kysste jag dig inte nu, så doge jag av törst! et var i gröna lunden på Otterö, jag tror, som jungfrun gick åt killan, när törsten blev så stor. Men han som sprang ur båten, han kysser henne än. Så n törst får man av jäntorna i norra Bohuslän. em Så n törst får man av jäntorna i norra Bohuslän. 51

52 Vinterballad Ur Sol och vår, 1967 om när poeten rançois Villon satt i en fängelsehåla i Paris, dömd till galgen, mellan jul och nyår anno Intro: dim et rasslar, det gnisslar, en råtta flyr ut när prästen inträder i cellen. dim är sitter poeten Villon som förut. et är klockan nio på kvällen E och fångvaktarn kommer och knektar och folk. Men prästen han talar som kyrkans tolk: dim u klättrade in i vår kyrka och stal u dömdes till döden i galgen. dim Men högsta domstolen har nu gjort sitt val och säger: Släpp ut den kanaljen! E Så har mina böner då hjälpt denna gång. Nej, präst, sa Villon, jag blev fri på min sång! dim itt timglas är utrunnet, gör nu din bikt, så svarade du när jag bad dig dim om papper och bläck för att skriva en dikt, men fångvaktarn, eorge, han gav mig! E Han skaffade skrivdon, han sa : Skriv dig fri! I högsta instansen behövs poesi. dim Jag diktade, skrev - och min dikt den skall stå så länge som Kyrkan, det tror jag! dim en heliga eld som brann inom mig då har ud tänt i människan, tror jag. E Man reste min galge, men julnatten lång satt jag bakom gallret och skrev på min sång. 52

53 dim e Hängdas Ballad! När du hör den som bäst då hör du en dödsdömd predika dim för domare, påvar, för dig, käre präst och särskilt för alla de rika! E Besinnen er ni, som regerar vår jord: tt döda en mänska är alltid ett mord! dim Så talte poeten Villon och gick ut på nysnön, ur fängelsegrottan, dim och luften var frisk. Han andades djupt. På snön såg han spåret av råttan. Han kysste det spåret. E å hördes ett skratt. Men tyst gick Villon bort i rankrikes natt. ragancia I ubas natt en röst från din estancia och doft av rosor, som är din arom sveper hit ner och talar o ragancia talar ditt och kärlekens idiom. Hela mitt jag är uppfyllt av din enshet fast du är borta äger jag dig här här i min själ, mitt innersta din härlighet blommar och doftar för mig var du är. lömsk av mig själv jag fylls av dig till brädden fastän du gömmer dig och inte blir mig när. Himmel! u kom ändå till blomsterbädden! Månen går ned... itarren tystnar här. 53

54 Brusiana Evert Taube 1955 m Kom böljans män och brudar, stärn opp en vacker sång 7 om Brusiana, en gmal kostermö. m Hon ägde tvenne skrudar, men skörade en gång 7 den lätta vita, nu återstår en röd. Brusiana är ett gmalt sjömuseum! 7 Låt oss fira Brusianas jubileum. m et kluckar under klinken, kluck, kluck kluck, kluck, kluck, kluck! 7 Brusiana vill dansa med Neptun! Kom och blås! m et knirkar och knarkar, det gnirkar och det gnyr 7 i Brusiana, när havet börjar gå, m men sällan blir hon blöt, hur det stänker, hur det yr, 7 blir hon blöt är det bara utanpå. Brusiana har den riktiga rondeuren, 7 roder akterut, men klyvarbom i fören. et klunkar under klinken... m ör mycket bly i kölen kan aldrig vara bra! 7 Brusiana har tyngden inombords m och lyfter lätt på vågen och dansar lätt åstad, 7 det är en njutning för den som står till rors. Bryter sjön på kryss hon klarar lätt besvären, 7 håller kursen, men går stidigt på tvären. et kluckar under klinken... 54

55 m När andra söker nödhn och sparar rigg och skrov 7 ger Brusiana sej ut i havets fn. m å vill hon flyta lätt, det är därför man får lov 7 minska barlasten ifrån Köpenhn. et går kvickt och lätt! I Brusianas kölsvin 7 finns Tuborg, arlsberg, akvavit och portvin. et kluckar under klinken, kluck... m Hon känner ingen avund, hon är en vänlig båt, 7 Brusiana vår gla kostermö, m och kommer du till Sandhn och fryser och är våt, 7 Brusiana har alltid Eau-vi-dö, smör och ost och sill och biff och Pripp och Lyckholm, 7 och det goda spanska vin som görs i Stockholm. et kluckar under klinken, kluck... m rån Moss till Vinga Ungar, från Skagen till Sandhn 7 och från ejan till Åbo då och då, m men s fem av Sveriges kungar fört spiran i vårt land 7 har Brusiana plöjt böljorna de blå. armors mor och mormors faster fick hon gunga, 7 och i kväll är hon en tillflykt för de unga. m et kluckar under klinken, kluck, kluck, kluck, kluck, kluck, kluck! 7 Brusiana vill dansa med Neptun! Kom och blås! 55

56 En håttespeleman m m Evert Taube 1943 Han hade spelat sist i Hellviksstrand. Högt upp på Orust m m m fann man först i fjol allt vad han ägt, en gmal röd fiol med harts m m,>> m och stråke det var allt man fann. Sin sista lägereld han hade tänt, m m och på fiolen stod där sirligt bränt en sista vals som eko tonar den än m m m Bb7 m mellan höga berg och gla trän i Bohuslän, i Bohuslän. m m m u var min vän du präktiga fiol! Mitt arma liv jag tålde för m m din skull. Nu är det slut, snart är mitt hjärta mull som dricker regn och m m,>> m värms av dagens sol. Vid vågens sång och tärnans glada skrik, m m strandskatans flöjt-ton över sund och vik, suset av västan i de böjda m m m Bb m trän, multnar mitt hjärta under himmelen i Bohuslän, i Bohuslän. m m m O, vildrosmö, du sista, som mig gav handen, och förde mig så m m varm och vän till detta berg, att skåda Bohuslän med fors och fura, m m,>> m fjordar, fjäll och hav! Sörj ej din gle vän och hans fiol! Sväng glad m m i valserna din sommarkjol! in spelman sover gott, min lilla vän, där m m m Bb7 m ljungen blommar nästa år igen i Bohuslän, i Bohuslän. Nära jul En sång i advent. m Öarnas får och små lm jag älskar att se dem gå så trygga nära intill mig och se på mig då och då. 7 7 eras blickar kan inte tydas, och skönheten där de gå m m på kala öar, som prydas av sältor med strandblommor på, 7 nej, den kan jag inte förklara, men jag sjunger om den ändå 7 7 på strandäng, som blommar nära jul mellan klippor i salthavet blå. 56

57 Sommarmålning m Ur Sju Taube-Triumfer, Rönnerdahl sitter på berget och målar m 3. - Man får nog anse att detta med målning 7 7 ås bortom ås bortom hägg och syren. efter naturen har blivit antikt. Johanssons unghäst på ängen prålar, Visst är det vackert med dagrar och strålning, 7 kalvarna dansa på skälvande ben, m 7 7 m m 7 Likväl, herr Rönnerdahl, fattas ju mycket! 7 tvärsöver fälten till Rönnerdahls berg, 7 visst är det roligt när något blir likt. gökarnas galan med vinden föres 7 7 Just som jag sade: att gökarnas ton m ångbåten tutar, en motorbåt höres. som vi nu hör, hör man inte i stycket, m m 7 Rönnerdahl blandar sin färg.. 7 såsom vid television. m 2. - Välkommen hem till de nordliga landen, m 4. Rönnerdahl svarar sin vän från butiken : 7 7 hälsar herr handelsman link på visit, - Målningens konst gäller linje och färg, roligt att se hur den skickliga handen gäller volymen, balansen, plastiken, 7 återger svenska naturen med flit, m gården därnere, om gökarnas ton m synkroniserades här, som man säger, m 7 liksom vid television. 7 rörelsen sedd som konturer av berg. roligt för Johanssons Rutger som äger m 7 Sommarens verklighet flyr med sekunden, 7 7 men finns i tavlan, som inspiration! m - Ja, sade link, men se göken i lunden, m 7 den hörs, på television! 57

58 Vera i Vintappargränd m Ur Ballader i det blå, O, dotter av Nordens Venezia! O, Vera i Vintappargränd! m 7 Jag flytt från Italien till Svezia, min hembygd är bombad och bränd. m Som sångfågeln flyr över landen från Nubiens brännande sol hit upp till den nordiska stranden m 7 jag flytt med gitarren i handen, jag flytt med gitarren i handen 7 och spelar dessutom fiol. m 7 - Jag spelte fiol i en trio, gitarr i ett dragspelskapell, m 7 jag spelte på krogar och bio, jag spelar för Eder i kväll! m Jag tillhör de ledigas skara och hemlös, min sköna, jag är och älskar - ack, låt mig förklara. m 7 Bekymmerna låter jag fara! Bekymmerna låter jag fara! 7 Jag ser Er! Och våren är här. m 7 - Högt uppe, med mörkbruna luggen och sticktröjan röd kring Er byst, m 7 Ni står där och småler i gluggen med läppar som aldrig jag kysst. m Jag glömmer den stjärna som tändes högt över Er nu, där Ni står. Jag drunknar i blicken mig sändes, m 7 Er blick plånar ut mitt eländes, Er blick plånar ut mitt eländes 7 min hungers, min enshets år. m 7 - O, dotter av Nordens Venezia! v mandelblom blommar mitt bröst! m 7 Italien har kommit till Svezia och sjunger med näktergalsröst! m Men nu syns polisen - o, kvinna! Låt falla er nyckel - men fort! Jag tog den! Min ros, min gudinna! m 7 Italiens vår skall Ni finna - Italiens vår skall Ni finna, 7 hos den som nu öppnar Er port. 58

59 Änglark Kalla den Änglarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna, vildrosor och blåsippor och lindblommor och komill, låt dem få leva, de är ju så sköna! Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm, leka tittut mellan blommande grenar, låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma kring bryggor och stenar! em em Sluta att utrota skogarnas alla djur! em Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa! em Låt sista älven som brusar i vår natur em brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur. Kalla den Änglarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna, vildrosor och blåsippor och lindblommor och komill, låt dem få leva, de är ju så sköna! 59

60 en i svart med violer en i svart med violer i barmen, m 7 skimrande marmorvit skuldra och hals, 7 nacken med guldbruna lockar och armen svävande vinglätt i yrande vals m 7 se, hur hon rodnar mot första fiolen m 7 blundar förföriskt mot sin kavaljer, 7 klänningens tyll är som skyar kring solen, m 7 se munnens krusning! Hur ljuvligt hon ler! 7 Var har jag mött dig, du källnymf i Norden? m 7 Räckte du mig blott i drömmen din hand, 7 skymtade du på min vandring kring jorden, flydde du mig i rkadiens land? m 7 Viskade jag i ditt älskade öra m 7 strofer ur skön provencalsk poesi? 7 römmer jag? Svara mig! Låt mig få höra, m 7 svartklädda skönhet, var träffades vi? Hör, i moll går nu musiken! ck, nu ser jag vem hon är! 7 Möttes vi i drömmens riken? 7 Nej, bland bränningar och skär! Minns du stormen, juninatten, hur jag flydde till din hn, men min båt och från rabatten bar violer till din fn? 60 7

61 7 en i svart med violer i barmen, m 7 skimrande marmorvit skuldra och hals, 7 nacken med guldbruna lockar och armen svävande vinglätt i yrande vals, m 7 ser inte sångarn som drömmer i salen, m 7 svävar förbi honom, rodnande, yr. 7 en som jag älskat finns inte på balen, m 7 den som dansar är afne som flyr. et fönstret som lyste Evert Taube 1950 E et fönstret dim #m Hm det fönstret som lyste nu är det så mörkt mörkt som natten E men systern dim #m Hm men systern är vaken, hon trycker sin panna mot rutan, mot rutan, Hm mot rutan därinne E hon trycker sin panna så blek, hon ropar Hm hon skriker mot rutan: E min syster hon dog, som du svek! Hon grät, E dim #m Hm hon låg vaken om natten men nu kan du gå. Hm Hon har somnat. 61

62 iorella från arella (Ur iorella från arella, 1941) et är så vackert väder, lilla mma, nu idag och sjön är så lugn. Jag går ut ett litet tag, ner till San Remo strand och tar ett dopp i böljan blå. Ja, gå min kära flicka, men kom hem klockan två. iorella tog sin docka, lilla iffi hette den, och solen den steg mer och mer på himmelen. iorella spände upp sin nya skära parasoll och ner till stranden gick hon just som klockan slog tolv. Och palmerna de susade och middagssolen sken, en näktergal såg hon på mandelträdets gren. Och blommor var där fullt, både röda, gula, blå, och många gröna träd med apelsiner uppå. På stranden låg kanoten som tillhörde hennes bror, i den la hon iffi och sina fina skor. Sin klänning la hon där och parasollen likaså och hoppa sedan naken uti böljorna blå. Men just som iorella nu kom simmande fråt så såg hon på havet en stor atlanterbåt. iorella vände om men hennes brors kanot for i av svallna ifrån ångbåten som just gick förbi. Hon såg hur dockan iffi, parasoll och alltihop for ut ifrån stranden, det gick med flera knop. Ånej, det går ej an, sa iorella, stopp, stopp, stopp! Så s hon till sin brors kanot och kravla sej opp. 62

63 iorella klädde på sig nu det fortaste man kan, men drev med kanoten allt längre bort från land. Och ingen åra fanns, den låg på stranden någonstans. iorella tappa ändå varken vett eller sans. Ja, käraste ud ader, u som styr vår hela värld, hjälp iffi och mej hem från denna hemska färd! Så bad vår lilla vän och blev nog lite blek om kind. Men se, då sprang där genast opp från havet en vind. Min pappa och min broder Pippo seglar ganska bra, så tänkte hon nu - men nog seglar också jag! Jag tar min parasoll och låter vinden dra i den. et gjorde iorella och kanoten for hem. Och opp till arella bar det undan, må ni tro! Nu kändes det skönt att ha någonstans att bo. iorellas mma sa: Välkommen hem du lilla troll, jag såg hur bra du seglade med din parasoll. Och gossen Pippo tyckte att iorella hon va kul. Han sa: u ska få något fint av mej till jul! Och middagen var god och en stor väldig karell gav pappa åt sin tös för hon var duktig och snäll. Men när iorella somnat in med iffi vid sin kind då blåste där upp under stjärnorna en vind. På täcket satt John Blund med parasollen i sin hand och hela sängen segla bort till drömmarnas land. 63

64 Telegrafisten nton Hanssons vals Ur Ballader i det blå, 1948 I hans Majestät Karl den femtondes år ick telegraferingen per semafor, men sedan, när Oscar blev kung, som ni vet, då fick telegrafen elektricitet. å blev nton Hansson så innerligt glad, som telegrafist i staten han satte sig vid apparaten och knackade ner, i tre fjärdedels takt, ett vackert telegr till avlägsen trakt: Här sänder jag gnistor som tydas till ord och ila som blixtar iväg runt vår jord, i kväll är det bal i mitt ensliga hus på klippan i havet vid vågornas brus och fyrmästarn spelar fiol i min sal, två skeppsbrutna sitter stumma och matas utav min gumma, men lotsarna som drog dem ur deras kval de svävar nu i valsen. I kväll är det bal! Jag räknar ej orden så noga ikväll, elektriciteten den gör mig så säll, jag har ju predikat om detta, du vet, och slutligen fick vi elektricitet! Så snabbt som min tanke når dig mina ord! u var ju min första flma, och närapå med det sma jag sagt det så hinner det runt kring vår jord. Var hälsad bortom havet från vännen i Nord! 64

65 Nu ser jag i fönstret hur månen går ner men då lyser solen på himlen hos er, hos mig är det natt, men hos dig är det sol fyrmästarn förvillar mig med sin fiol och lotsarna dansa med flickorna här. Min toddy står het i glaset! En hälsning från kalaset! Nu kommer min gumma, harlotta du vet, men din är jag ändå per elektricitet! (Ättlingarna till en verklig telegrafist, sedermera telegrafföreståndare,. Hansson, tjänsteman redan under Oscar I, ha vänligen beklagat sig över att jag använt detta nn på min telegrafist, vars elektriska flirtation på intet sätt kan återföras på den verklige nton Hansson. Han vare härmed rentvådd.) 65

66 Personligt stal Elegisk vals 1967 PO 5:E BNET Långt fjärran under månen du står vid Telefonen, fast femtio mil oss skiljer är din stämma mig när. Jag älskar tonen, rösten, du skildrar för mig hösten Hm som klarnar, hög och sval, kring dina holmar och skär. Min älskade, du talar med trastens röst om kvällen, din stämma rör mitt hjärta till en varm harmoni. från dina sommarsalar till dina hallonställen Hm på nytt - per telefon - min älskling, vallfärda vi! Om kärlek talar rösten om längtan - om minnen hur ljuvligt blygt, i ord, min vän, du öppnar din fn. Och plötsligt, när du tystnar, jag känner emot kinden Hm din egen kind, min älskling, och jag viskar ditt nn. I tystnaden som talar, jag hör från dina salar ett älskat eko av din fot - som ofta förut. å hörs i apparaten en röst (Nu talar staten!) Hm Tre perioder nu! Vi bryter! Tiden är slut! 66

67 Jag smeker mikrofonen och tittar upp mot månen som skrattar bakom lindarna i munter clair obscur Jag lyfter ner mitt öga, på himlavalvet höga Hm en ens stjärna slocknar mjukt, i dagen som gryr. tt använda apodaster Om man tycker att det är svårt att sjunga i den tonart som ackordsanalysen är skriven i så är det mycket lätt att ändra tonart på gitarren med en capo. Här följer en enkel transponeringstabell: Om du tar ackordet -dur med capo på 1:a bandet med capo på 2:a bandet med capo på 3:e bandet med capo på 4:e bandet med capo på 5:e bandet med capo på 6:e bandet med capo på 7:e bandet >> >> >> >> >> >> >> # Eb E # Om du tar ackordet -dur med capo på 1:a bandet med capo på 2:a bandet med capo på 3:e bandet med capo på 4:e bandet med capo på 5:e bandet med capo på 6:e bandet med capo på 7:e bandet >> >> >> >> >> >> >> # Bb H # LYK TILL / 67

68 en instängde poeten Tänk er, vänner, vad som hänt mig, jo, (eller Olympen i underjorden ) 1924 E något ganska lustigt, må ni tro! Uti yllne reden härom natten blev jag instängd just jag. Källarrådet, alla flickorna E voro borta - allt på brickorna var försvunnet när jag väcktes i mitt hörn! - örsvunnet mitt lag! 7 Illa kan man se, i en källare 7 flera meter under jorden! 7 E tyst i redens hus! Släckta alla ljus över bänkarna och borden. m 7 Men igenom gluggen lyste månen ner i källarens sal. Som jag sitter där i måneljus E hörs i trappan något ljud, ett sus av en ängel, kanske - eller någon själ ur kademien. Lutan bort i hörnet rörs därvid E och i källarsalens månskensfrid hör jag ett ackord i dur och snart förnimmer jag melodien. 7 Just en pastoral klingar i vår sal! 7 Ni kan tänka jag blev vaken! 7 E Bröder, vilken scen: uti månens sken ser jag frodite, naken, m 7 stå i källardörr n med blommor i sin fn och med gröna bla n! ck, vem stiger fr på golvets plan! E Tänk att sådant händer här i stan! uden själv, pollon, nu med lyran till gudinnan frgår! Vilken syn för en modern poet E att se gudarnas odödlighet! Tänk er bara, vänner, att en sådan sak har hänt just i år! 7 I mitt tomma krus hörs ett härligt brus och när jag mot kruset blickar 7 Bacchus själv jag ser 7 E som emot mig ler, häller i av vin och nickar. m 7 Hej! å drack jag ur för skönheten, för glädjen och poesin! 68

69 Slutet blev nog litet trist ändå! E Källarmästarn fick till Bratten gå, till den nya tidens väktare för våra usla begär! E Jag har hört, sa Bratt med värdig min, att på redens Krog man dricker vin som ni får av guden Bacchus själv och som ni inte köpt här. 7 et får inte ske! Ni skall genast ge 7 Bacchus och hans följe sparken! 7 E Man har sagt mig att mest varenda natt m frodite står på marken. 7 Och pollon lär ju spela hos er utan tillstånd av mig. ck, herr direktör för nykterhet, E vin och sprit och öl och sedlighet, svarar krögarn, jag har aldrig, aldrig dessa gudar fått se! Ingen kan mig förebrå att jag E ej är Brattsystemet till behag! Ej en droppe mer än ni tillåter vill jag gästerna ge! 7 Men, Ers härlighet, det var en poet 7 om hans dikt det är, 7 som blev instängd härom natten E som gör er besvär. Jaså, jaså, sade Bratten, m 7 är det inte själva fan att här ska finn s poeter i stan! 69

70 ckorddiagr 7 dim m E m 7 Hm dim 6 dim Edim # m dim + 70 #7 dim #m