litteraturen Har du som användare frågor eller åsikter, kontakta oss gärna på telefon eller via

Transkript

1 litteraturen I din hand håller du ett läromedel från Gleerups. Gleerups författare är lärare med erfarenhet från klassrummet. Lärare och elever hjälper till att utveckla våra läromedel genom värdefulla synpunkter på både innehåll och form. Vi förankrar våra läromedel i skolan där de hör hemma. Gleerups läromedel är alltid utvecklade i samarbete med dig! Har du som användare frågor eller åsikter, kontakta oss gärna på telefon eller via

2 Innehållsförteckning Antiken... 6 SE MÄNNISKAN!... 8 Arvet från antiken De homeriska dikterna Molnskockaren Zeus och andra gudar och gudinnor Grekisk mytologi Sapfo vår första kärlekslyriker Kvinnor och män i Aten och Sparta Platon och Aristoteles Teater till vingudens ära Antikens Rom UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Muntligt och skriftligt Medeltiden SE MÄNNISKAN! Det medeltida samhället Den mäktiga kyrkan Arabisk, persisk och japansk kulturblomstring Förälskade trubadurer Medeltida hjältedikt Humor på medeltida vis Villon en senmedeltida trubadur Den italienska stadskulturen Marco Polo beskriver världen Med Dante till helvetet Petrarca den första moderna människan? Boccaccios hundra historier Nordisk forn- och medeltid Den isländska litteraturen Arla i urtid fanns ingenting fornnordiska myter Sverige blir en del av Europa Nu hugger man mot man... Landskapslagarna Birgitta svenskt helgon med skarp tunga UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Trubadurlyrik Renässansen och franskklassicismen Renässanskulturen SE MÄNNISKAN! Rabelais skämt och allvar om jätten Gargantua Utopia och solstaten perfekta världar? Don Quijote Shakespeare och den engelska folkteatern Klassicism vid Kung Ludvigs hov Svensk litteratur Bröderna Magnus författare i flykten Agneta Horns leverne en 1600-talskvinnas dagbok Vad väljer Herkules? UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Salongskulturen Upplysningen SE MÄNNISKAN! Romanen om Robinson Jonathan Swift skrev för att förarga världen Voltaire den som skriver krigar Den ytterst farlige Diderot och hans uppslagsverk Rousseau tillbaka till naturen Upplysningen och kvinnorna Upplysningstidens kulmen den stora revolutionen Svensk 1700-talslitteratur Linné upptäcker Sverige Bellman underhåller 1700-talets Stockholm Kellgren en svensk upplysningsman Lenngren med den giftiga pennan UPPGIFTER FÖRDJUPNING: 1700-talets romaner

3 Från romantik till realism SE MÄNNISKAN! Den unge Werthers lidanden Romantisk lyrik och den historiska romanen Frankensteins monster och annan skräck Romantikens sagoberättare Stagnelius romantik på svenska Vikingakult Realismen Den realistiska romanen Balzac bakom fasaderna i pengarnas Paris Jane Austen och systrarna Brontë Dickens succéförfattare och samhällskritiker Industri och vetenskap framtidstro och pessimism Amerikanska röster Flaubert och hans Madame Bovary Dostojevskij och de stora livsfrågorna Ibsen och Tjechov två dramatiker Émile Zola författaren som vetenskapsman UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Från klassicism till romantik Modernismen Skandal i världskrigets skugga Modernisterna och publiken SE MÄNNISKAN! Franska föregångare Majakovskij på hans själ växte inga gråa hår Alla är poeter Eliot och Lawrence kritik av det moderna livet Kafka ensamhetens diktare Proust utforskar minnet Joyce, Woolf och den inre monologen Hemingway och den förlorade generationen Södergran ville sjunga stjärnorna från himlen Lagerkvist en troende utan tro Lindegren, Ekelöf och Aspenström: tre modernistiska poeter UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Teatern blir absurd Från Almqvist till arbetarlitteraturen SE MÄNNISKAN! Den gåtfulle Almqvist Strindberg skriver för att slåss Fröding tillvarons utlänning Nationalskalderna Heidenstam och Karlfeldt Selma Lagerlöf och kärlekens kraft Herr Söderberg flanerar Tre kvinnliga röster: Wägner, von Krusenstjerna och Boye Författare ur livets egen skola Lo-Johansson försvarar förtryckta och angriper sportfånar Moa Martinson om kvinnors kamp för ett värdigt liv Moberg bråkstake som skrev om svenska utvandrare UPPGIFTER FÖRDJUPNING: Strindbergsfejden Termer och begrepp en ordlista Register

4 Den kultur som växte fram under antiken har starkt påverkat eftervärlden på en rad områden: litteratur, politik, konst, arkitektur, idrott, språk osv. 6 kapitel 1 Antiken

5 1 Antiken Ordet antik har flera betydelser. Det kan betyda uråldrig (alltså mycket gammal) i största allmänhet. Det kan mer specifikt syfta på en antikvitet ett mer eller mindre värdefullt äldre föremål. Ordstammen dyker också upp i antikvariat, en butik med begagnade böcker. I den här boken syftar antiken på en epok (längre tidsperiod) i västerlandets historia. Tiden är cirka 800 f.kr. till 500 e.kr. och geografiskt rör vi oss i Medelhavsområdet med städerna Aten och Rom som viktiga centrum. Den kultur som växte fram under antiken har starkt påverkat eftervärlden på en rad områden: litteratur, politik, konst, arkitektur, idrott, språk osv. Lite högtidligt brukar man tala om antiken som den västerländska civilisationens vagga. Under antiken föddes och utvecklades många fenomen och föreställningar som präglar vår värld än idag. Antikens Grekland bestod av flera mindre stater som t.ex. Aten, Sparta och Thebe med slavarbete som ekonomisk bas. Sjönationen Aten var under den klassiska perioden mellan cirka 500 och 300 f.kr. en ekonomisk och kulturell stormakt i den här delen av världen. Konst, filosofi och teater blomstrade och i Aten utvecklades ett slags första demokrati, även om kvinnor, slavar och invandrare saknade rösträtt. Från att ha varit en dammig håla blev Rom på några hundra år före år noll huvudstad i ett enormt rike som sträckte sig från England till Irak, från Rumänien till Marocko och från Egypten till Spanien. Romarna kallade med all rätt Medelhavet för mare nostrum, vårt hav. När den germanske krigarhövdingen Odovakar år 476 e.kr. lät avsätta den siste västromerske kejsaren och utropade sig till kung markerar händelsen slutet på antiken och inledningen till nästa epok, medeltiden (se sid. 59). Ett nytt slags imperium den kristna kyrkan tar då över den kulturella makten i Europa. Antiken och kristendomen är två hörnstenar i den västerländska kulturen. Antiken kapitel 1 7

6 Texter I Svenska Timmar-antologin hittar du texter av bl.a. Homeros, Sapfo, Platon, Sofokles, Aristofanes och Horatius.! Se människan! En av konsthistoriens grövsta missar har med de antika skulpturerna att göra. När man under 1500-talets antikbesatta renässans (en epok som beskrivs på sid. 117) grävde fram stora mängder grekiska och romerska marmorskulpturer var de vita. De ursprungliga färgerna, som kunde vara ordentligt grälla, hade skavts av med tiden. Skulptörer som Michelangelo, Bernini och Canova försökte efterlikna de antika mästarna och arbetade därför i klassisk vit marmor utan minsta gnutta färg. Ett par hundra år senare, på 1700-talet, skrev den världsberömde tyske konsthistorikern Winckelmann (som senare mördades på ett hotellrum i Trieste, fast det är en helt annan historia) en bok där han slog fast att de vita marmorskulpturerna från antiken uttrycker största tänkbara skönhet och harmoni. Man har beskrivit det som att den vita marmorn blev en pelare som bar upp västvärldens kulturella identitet. Winckelmann blev inspiratör för en konst riktning som kallas nyklassicism eller nyantik. Men allt byggde alltså på ett missförstånd! f.kr. Aten och Sparta grundas. 700-talet f.kr. Homeros skriver eller sammanställer Iliaden och Odysséen. 490 f.kr. Aten besegrar perserna i slaget vid Marathon. 400-talet f.kr. Aischylos, Sofokles och Euripides tävlar i drama f.kr. 700 f.kr. 600 f.kr. 500 f.kr. 400 f.kr. 300 f.kr. 750 f.kr. Rom grundas. 600-talet f.kr. Sapfo författar känslostark lyrik. 411 f.kr. Atenarna skrattar gott åt Aristofanes krigsoch sexkomedi Lysistrate. 399 f.kr. Sokrates tvingas ta gift. Platon skriver senare om saken. 8 kapitel 1 Antiken

7 Färgglada gudar Forskarna känner sedan länge till att alla skulpturer under antiken var målade i starka färger, men dessa vetenskapliga rön släpptes inte fram av t.ex. museerna. Statyer i färg uppfattades helt enkelt som vulgära och pråliga, så man valde att fortsätta att förfalska historien en vit lögn! Det var faktiskt en svensk konsthistoriker, Patrik Reuterswärd, som år 1960 blåste nytt liv i debatten. Idag är det framför allt två tyska forskare Volkmar von Graeve och Vinzenz Brinkmann som arbetat med att analysera fram rätt färger och se till att myten om den klassiska, vita marmorn korrigeras. Bilden här ovanför är hämtad från den uppmärksammade tyska utställningen Bunte Götter, (ung. Gudar i färg ) som invigdes i München år f.kr. Aristoteles skriver en regelbok om diktkonsten. 100-talet f.kr. Vergilius, Horatius, Ovidius och Cicero. 313 e.kr. Ediktet i Milano. Jakten på kristna upphör i Rom. 476 e.kr. Den siste västromerske kejsaren avsätts. 200 f.kr. 100 f.kr. 100 e.kr. 200 e.kr. 300 e.kr. 400 e.kr. 500 e.kr. 168 f.kr. Grekland införlivas i det romerska riket. 27 f.kr. Republiken Rom blir kejsardöme. 79 e.kr. Vulkanen Vesuvius ödelägger Pompeji. 395 e.kr. Romarriket delas i en västlig och en östlig del. Antiken kapitel 1 9

8 Denna färglösa skulptur i antik stil från 1793 föreställer guden Amor och prinsessan Psyche, två mytiska figurer som personifierar (representerar) kärleken och själen. Upphovsman är den italienska nyklassicistiske skulptören Antonio Canova. Verket finns i Louvren. Under nyklassicismen mellan 1750 och 1820 inspirerades konstnärer och arkitekter bl.a. av utgrävningarna i Pompeji år 1748 och av konsthistorikern Winckelmanns hyllningar av antiken. Arvet från antiken Redan de gamla grekerna Så var det vanligt att man inledde högtidliga tal förr i världen, då kunskaper om antiken stod högre i kurs än idag. Och visst är det sant att antikens greker var först med mycket. De gamla grekerna gick på teatern, funderade över kärlekens väsen, debatterade skatte politik, studerade astronomi, grammatik och matematik och hyllade sina idrottshjältar ungefär som vi gör idag. Och redan de gamla grekerna klagade på ungdomen. Så här irriterad var filosofen Sokrates för nästan 2500 år sedan: 10 kapitel 1 Antiken

9 Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin tidigare. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för åldern. De reser sig inte ens, om en äldre person träder in i ett rum, de är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit till sina lärares skräck. I den västerländska kulturen är antiken förknippad med det positivt laddade begreppet klassisk som står för något som är traditionellt och har ett bestående värde, oavsett om det har med antiken att göra eller inte. Man talar ju inte bara om klassisk, antik litteratur och klassisk grekiska; även en ganska modern klädstil eller till och med en maträtt ( en klassisk kladdkaka ) kan beskrivas som klassisk. Arvet från Grekland och Rom var länge en självklar referens inom kultur och vetenskap. Under lång tid innebar bildning att man behärskade latin och helst också grekiska. De klassiska språken var centrala både för kristendomen och för vetenskapen. Välutbildade personer förväntades känna till de största författarna och hänga med i mytologin. I de västerländska språken lever antiken vidare. Den grekiska segergudinnan Nikes namn syns idag på kläder och skor. En människas svaga punkt kallar vi ibland för akilleshäl efter hjälten Akilles i versberättelsen Iliaden. Ord som filosofi, biologi, medicin, fysik, kemi, musik, ekonomi är alla från början grekiska. Det språk som talades i Rom latin blev grunden för spanskan, franskan, italienskan, portugisiskan och rumänskan. Också svenskan är full av vanliga ord med latinskt ursprung: penna (som från början betydde fjäder ), brev, datum, fönster etc. Det sista ordet i föregående mening en förkortning av et cetera är rent latin och betyder och så vidare. Vi får dock inte glömma att de antika samhällena på många sätt var olika våra. Både antikens Grekland och det romerska riket var slavsamhällen med kvinnoförtryck och enorma klasskillnader. Kvinnorna hade ingen rösträtt i den atenska folkförsamlingen och förlorade troligen inflytande när demokratin infördes. Slavarna hade inga mänskliga rättigheter utan uppfattades av de fria medborgarna snarast som djur. En grekisk filosof beskrev sin syn på slavarna med följande ord: Dessa individer är av naturen själv förutbestämda till slaveri, därför att för dem finns inte något bättre än att lyda. Hur stor andel av befolkningen som var slavar varierar mellan olika statsbildningar och olika tidpunkter. I Aten under klassisk tid fanns det många fler slavar än fria medborgare. Man har räknat ut att det bara var cirka 10 procent av atenarna som hade rösträtt. Antiken kapitel 1 11

10 De offentliga idrottstävlingarna i det gamla Grekland var viktiga tillställningar. Som en lustighet kan berättas att Arrhachion från Figalia någon gång på 500-talet lyckades vinna i grenen pankration (blandning av ful brottning och lika ful boxning, typ dagens MMA/ Ultimate Fighting) trots att han var död! Motståndaren ströp honom, vilket tilläts enligt reglerna. Några sekunder innan han dog lyckades dock Arrhachion bryta tårna på sin motståndare, som därför gav upp men inte släppte strypgreppet. Rättvist nog hedrades liket som vinnare. På den här vasmålningen tävlar man i fackellopp, ett slags stafettlöpning. Dramatik, epik och lyrik Redan de gamla grekerna lyssnade på spännande historier och vackra sånger och skrev dessutom ned dem. (Grekerna utvecklade det feniciska alfabetet genom att lägga till bokstäver för vokalljuden. Det var smart.) Det var i Aten som teaterkonsten utvecklades, både tragedin (sorgespelet) och komedin (lustspelet). Och det är grekerna som har gett oss namnen på litte raturens tre huvudgenrer: dramatik (skådespel), epik (berättelser) och lyrik (verskonst). Vilka berättelser var då populärast för två och ett halvt tusen år sedan? Skulle vi kunnat väcka några av Atens unga gymnasister till liv och be dem berätta en spännande historia för oss, är chansen stor att vi skulle fått höra om slaget vid Troja och om den sluge seglaren Odysseus. Det var berättelser som alla kände till. 12 kapitel 1 Antiken

11 De homeriska dikterna Två av världslitteraturens äldsta storverk skrevs på grekisk dialekt av en diktare som hette HOMEROS. Om honom känner man inte till mycket (om han ens funnits se mer nedan!), men hans två långa episka (berättande) dikter krigsskildringen Iliaden och äventyrsberättelsen Odysséen har hittills överlevt sin författare med omkring år. Det är onekligen imponerande. Kommer något av allt som skrivs idag att läsas om hundra generationer? Man kan förstås också undra om så gamla diktverk kan vara något att läsa för moderna människor. Nja, det finns delar av Iliaden och Odysséen som är rejält långtråkiga och till och med obegripliga. Å andra sidan innehåller de homeriska eposen (versberättelserna) många episoder (avsnitt) som är rörande eller roliga. Vi känner krigets fasa när den trojanske hjälten Hektor ska ut i striden och tar farväl av sin fru Andromake som förtvivlat utbrister Du är min härlige make! Förbarma dig! Stanna på muren! Gör ej din gosse till faderslös och din hustru till änka! Vi skrattar åt historien om hur Odysseus listigt lurar det enögda odjuret Polyfemos och förstår hans glädje när han efter tjugo års frånvaro äntligen får omfamna sin hustru Penelope. Vad gäller berättar- och språkglädje är de båda verken i en klass för sig. Därför har de fortsatt att locka till läsning. Att just de två verken Iliaden och Odysséen bevarats så väl är ingen slump. De var oerhört populära under antiken (både i Grekland och i Rom) och var en viktig del av undervisningen i skolorna. Grekerna som älskade både att tävla och festa arrangerade Homerosfestivaler där den som högläste snyggast tog hem förstapriset. Krigsskildringen Iliaden Iliaden det äldsta bevarade litterära verket i vår del av världen är historien om några dagar i ett tio år långt och mycket blodigt krig mellan grekerna (akajerna) och invånarna i Troja (också kallat Ilion, därav namnet på verket) i nuvarande nordvästra Turkiet. Bakgrunden till kriget är som följer: den trojanske prinsen Paris (betoning på första stavelsen) ombeds av gudinnorna Hera, Atena och Afrodite att avgöra vem av de tre som är vackrast. Paris låter Afrodite vinna denna antika skönhetstävling på elitnivå och får som belöning hjälp med att röva bort världens skönaste kvinna, Helena (också här betoning på första stavel- Antiken kapitel 1 13

12 De grekiska berättelserna har inspirerat konstnärer under mer än två tusen år. På den här skissen i olja från 1630-talet av holländaren Peter Paul Rubens ser vi hur Paris dödar Akilles med en förgiftad hälpil. Ovanför Paris syns guden Apollon ivrigt heja på; han stödde trojanerna i kriget. Mannen som håller den döende Akilles tros föreställa Odysseus. Den som vill se bilden i verkligheten får bege sig till Museum Boijmans Van Beuningen i Rotterdam. sen), från hovet i Sparta till Troja. Helenas man Menelaos blir förstås ursinnig och beger sig över havet till Troja tillsammans med sin bror Agamemnon, den tappre kämpen Akilles, den sluge Odysseus från Ithaka och deras trupper. Kriget är ett faktum. Iliaden handlar bara om en liten del, femtio dagar, av kriget. Handlingen börjar med att (peliden=peleus son) Akilles surar, eftersom Agamemnon har stulit hans favoritslavinna. Superhjälten Akilles vägrar att slåss och trojanerna ser ut att vinna kriget. Så här lyder den allra första raden i Iliaden: μῆνιν ἄειδε θεὰ Πηληϊάδεω Ἀχιλῆος οὐλομένην, ἣ μυρί Ἀχαιοῖς ἄλγε ἔθηκεν Med latinska bokstäver: Översatt: Mēnin aeide thea, Pēlēiadeō Achilēos oulomenēn, hē myri Achaiois alge ethēken Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner 14 kapitel 1 Antiken

13 Trojansk häst som användes i den amerikanska storfilmen Troy från Efter inspelningen skänkte Brad Pitt (som spelar Akilles) hästen till den turkiska staden Çanakkale nära antikens Troja. När Akilles vän (och möjligen älskare) Patroklos stupar blir det dock full fart på den grekiske kämpen. Han rusar ut i striden och dödar raskt Paris bror Hektor, trojanernas härförare, och släpar liket flera varv runt Trojas murar. Med en latinsk fras brukar man säga att Iliaden börjar in medias res, i händelsernas mitt. Berättartekniken är avancerad och bygger på både tillbaka blickar och framtidsvisioner. Verket slutar med att skildra hur ett vapenstillestånd ingås så att Hektor kan begravas. I Iliaden finns inga segrare kriget drabbar alla lika. Homeros berättar inte om den berömda trojanska hästen; enligt legenden vinner grekerna till sist kriget genom att smuggla en trähäst full av soldater in i Troja. Idag används uttrycken trojan eller trojansk häst om smarta datavirus som smugglar in sig själva tillsammans med ett oskyldigt värdprogram. Inte heller är det i Iliaden utan i andra antika verk om kriget som vi får veta att både Akilles och Paris så småningom dödas i striden. (Akilles träffas av en förgiftad pil i hälen. Enligt myten hade hans mamma doppat honom som spädbarn i den underjordiska floden Styx och därmed gjort honom osårbar. Eftersom hon höll honom i ena foten blev den kroppsdelen hans odoppade svaga punkt hans akilleshäl.) På 1800-talet började arkeologer leta efter Troja och hittade så småningom nio stycken städer lagrade ovanpå varandra! Tolkningarna av fynden däribland det som kom att kallas Priamos skatt (efter Paris pappa, kungen av Troja) med 8700 guldpärlor har växlat. Vilket stadslager var det som skildrades av Homeros: Troja II, VI eller VIIA? Så sent som år 2001 utbröt ett vetenskapligt praktgräl mellan två ledande arkeologer om Trojas betydelse. Städer kommer och går men vreden mellan människor består. Antiken kapitel 1 15

14 Odysseus tioåriga irrfärder Ingen av de greker som var med i Troja hade en så besvärlig och äventyrlig hemfärd som Odysseus från Ithaka. I tio år irrade han runt på hav och på land. Grekerna älskade att höra om Odysseus upplevelser... I lotofagernas land hittar hans män en frukt som får dem att glömma hembygden; med våld för Odysseus dem tillbaka till skeppen. Därefter hamnar de i grottan hos den enögde jätten Polyfemos som äter upp sex besättningsmän. På nästa ställe förvandlas Odysseus följeslagare till svin av en trolldryck som Apollons dotter Kirke ger dem. Odysseus tvingas tillbringa en kärleksnatt med gudadottern för att få tillbaka sina män och måste dessutom stiga ned i dödsriket Hades innan han kan fortsätta mot Ithaka. Den sluge Odysseus undviker att lockas av skönsjungande sirener genom att binda fast sig i masten på båten och lyckas segla mitt emellan de två havsvidundren Scylla och Charybdis. Värre blir det när några av sjömännen äter upp solgudens heliga oxar. Zeus blixtar dödar samtliga utom Odysseus, som i stället blir fast i sju år hos den kärlekstörstande nereiden (havsnymfen) Kalypso tills gudinnan Atena ingriper och ser till att han släpps fri. Slutligen spolas hjälten naken och eländig upp på fajakernas ö och blir hjälpt av dessa att ta sig hem. På Ithaka väntar fru Penelope troget, trots att en skara ivriga friare håller på att äta henne ur huset. Odysseus klär ut sig till tiggare och ställer till blodbad på snyltgästerna med hjälp av sin son Telemachos. Vi förstår att Penelope inte har väntat förgäves: sedan makarna njutit av älskogens ljuvliga glädje, njöt de också av samtal och växlade ord med varandra. Odysseus hade onekligen en del att berätta. Den homeriska frågan I uppslagsverket Nationalencyklopedien presenteras Homeros som sannolikt en historisk person på 700-talet f.kr. Med andra ord: vi vet inte ens om Homeros har funnits. Den engelske författaren Aldous Huxley har framställt den oklara situationen på följande fyndiga vis: The author of the Iliad is either Homer or, if not Homer, somebody else of the same name.. Fast saken är ännu mer komplicerad... Redan under antiken fanns det de som tyckte att skillnaderna i innehåll och språk mellan Iliaden och Odysséen är så stora att det bör handla om två olika författare. I Iliaden är till exempel gudarna aktiva i handlingen, medan de intar en mycket mer passiv roll i Odysséen. Vardagen är mycket 16 kapitel 1 Antiken

15 mer dominerande i Odyssén. En förklaring till skillnaderna kunde förstås vara att de båda verken skrivits under olika perioder av samma författares liv. I slutet av 1700-talet gick man ett steg längre och lanserade idén om Homeros som redaktör snarare än författare. Man tänkte sig att han sammanfogat och bearbetat texter skrivna av en rad olika poeter. Det skulle förklara de många inkonsekvenserna. Man har också fört fram tanken att Homeros var ett författarkollektiv. Eller varför inte låta världslitteraturens första stora författare vara kvinna? Eftersom vi vet så lite är det fritt fram att spekulera. Och vi vill spekulera, kanske främst för att de båda verken håller så hög kvalitet. Vi vill gärna tro att det ligger ett stort geni bakom. Någon har apropå den så kallade homeriska frågan (vem var Homeros och skrev han Iliaden och Odysséen?) talat om vår kulturs anonymitetsskräck. Vi måste veta vem som står bakom ett viktigt konstnärligt arbete. Idag anser forskarna att Iliaden och Odysséen växt fram ur de historier som berättades vid festliga tillfällen hos förnäma furstar i Grekland. Det var vanligt att ett slags yrkessångare rapsoder åkte från plats till plats för att mot betalning underhålla med spännande äventyr. Det finns mycket som visar att Iliaden och Odysséen bygger på sådant muntligt berättande. Många uttryck återkommer hela tiden i texten, t.ex. den snabbfotade Akilles, uggleögda Atena och den mångförslagne Odysseus. Dessa så kallade stående epitet (ung. återkommande beskrivningar) fungerar som minnesramsor som gjorde det lättare för rapsoden att komma ihåg texten. Cirka en tredjedel av Iliaden och Odysséen består av sådant begagnat material. Också det rytmiska versmåttet, den orimmade och sexfotade hexametern, underlättade säkert inlärningen. Här är de sex betonade versfötterna markerade med versaler: Den blinde sångaren Homeros eller möjligen någon annan med samma namn. SjUng, o gudinna, om vreden, som brann hos PelIden AkIlles Antiken kapitel 1 17

16 Vem var då Homeros? Kanske den som på ett mästerligt vis ställde samman och diktade vidare på populära muntliga berättelser eller sånger och såg till att de skrevs ned. Både Iliaden och Odysséen är ett slags västerländska urberättelser. Iliaden är den allra äldsta västerländska krigsskildringen, en genre (litteratursort) som inte är mindre aktuell idag än under antiken. Odysséen är den första av alla spännande reseberättelser som tar med oss till den ena exotiska platsen efter den andra. De båda verkens betydelse för senare tiders konst och litteratur kan knappast överskattas. Molnskockaren Zeus och andra gudar och gudinnor Tron på de olika gudarna var en viktig del av livet under antiken, både den grekiska och den romerska. Det var vanligt att man ordnade fester till gudarnas ära. Så växte till exempel den atenska teatern fram ur Dionysosfesterna, och de olympiska spelen arrangerades från början till överguden Zeus ära. I det hårdföra Sparta hyllade man jaktgudinnan Artemis genom att i föräldrarnas närvaro prygla unga pojkar framför hennes tempel. Pojkarna fick inte skrika eller visa sig svaga: de som, i tysthet, dog av slagen begravdes som hjältar. Till skillnad från dagens världsreligioner hade den grekiska religionen ingen helig skrift. Det fanns inte heller några doktriner lärosatser som man förväntades lära sig och följa. Det viktigaste var riterna (inte minst djuroffer) som man utförde tillsammans. Gudarna var ofta starkt lokalt förankrade. Genom att studera de antika myterna kommer vi närmare den grekiska tankevärlden. Ett viktigt begrepp var det svåröversatta arete som betyder ungefär god egenskap och kunde syfta på mod och styrka i olika sammanhang. Självkännedom uppmuntrades: på Apollontemplet i Delfi stod inskriptionen γνῶθι σεαυτόν (gnothi seauton) med betydelsen känn dig själv. Att överdriva sin egen förmåga kallades hybris övermod och den som begick denna synd kunde straffas av rättvisans gudinna Nemesis. Gästfriheten och måttfullheten ( lagom är bäst ) var viktiga som ideal. I myterna, och i Homeros två epos, framstår gudarna som mänskliga och därmed ganska oheliga. De grälar, ställer till fest och är otrogna även om 18 kapitel 1 Antiken

17 de förstås också är överjordiskt starka och framför allt odödliga. Jämfört med till exempel kristendomens berättelser saknar de grekiska myterna en tydlig polarisering mellan det goda och det onda. Det finns inte heller någon skapelseberättelse som betonar människans underkastelse eller beroende av en eller flera gudar. En intressant teori är att det skulle vara avsaknaden av religiösa regler och mäktiga gudar som förklarar att grekerna utvecklade så självständiga tankar. Under några få århundraden reste man en plattform för filosofi och vetenskap i Västerlandet. En kaotisk början I begynnelsen, tänkte sig grekerna, rådde Kaos, oordning. Så småningom framträdde Uranos och Gaia (himlen och jorden) som födde Rea och Kronos, som i sin tur var föräldrar till de första gudarna: Zeus, Hera, Hades och Poseidon. Kronos kastrerade sin far och skapade både marken och kärleksgudinnan Afrodite av hans avskurna kön. Kronos åt dessutom upp sina barn, men Rea lyckades rädda Zeus, som gav pappa Kronos kräkmedel för att få tillbaka sina syskon. Kort sagt: en ganska mustig skapelsemyt. Utöver de tolv olympiska huvudgudarna (som kallades så för att de tänktes bo på berget Olympos i mellersta Grek land) fanns en mängd smärre gudomligheter såsom erinyerna, chariterna, hor er na, moirerna, muserna och nymferna. I början av 1820-talet under den romantiska eran gjorde spanjoren Francisco Goya den här bilden av titanen Kronos som tuggar i sig ett av sina barn. Han målade den direkt på väggen i sin matsal (hur påverkades aptiten?) och tillsammans med 13 andra verk hör den till de så kallade svarta målningarna med mörka och våldsamma motiv. Den har tolkats som en kommentar till de inbördes strider som härjade Spanien. Senare överfördes målningen till duk och finns nu på Pradomuseet i Madrid. När romarna erövrade Grekland tog man över gudarna, fast man gav dem andra namn. Dionysos fick till exempel heta Bacchus och krigsguden Ares döptes om till Mars. Antiken kapitel 1 19

18 De viktigaste antika gudarna! ZEUS Den främste av gudarna. Homeros kallar Zeus för han som skockar molnen dvs. styr vädret. Grekerna sa inte att det åskar utan att Zeus åskar. Zeus är gift med sin syster Hera, men har ständigt kärleksförbindelser vid sidan om, gärna utklädd till svan eller tjur. (Så ska den sköna Helena i Iliaden ha fötts ur ett ägg som var resultatet av ett samlag mellan Zeus i svangestalt och en drottning vid namn Leda.) Symboler: blixt och örn. Romerskt namn: Jupiter. HERA Drottningen bland gudarna, syster och hustru till Zeus. Äktenskapets gudinna men även svartsjukans. Hon ägnar mycket tid åt att hämnas på makens älskarinnor och utomäktenskapliga barn. Färdas i en vagn som dras av påfåglar. Symboler: äpple och diadem. Romerskt namn: Juno. HADES Det underjordiska dödsrikets gud. Bror till Zeus. Gift med Persefone. Grekerna tänkte sig att färjkarlen Charon rodde de dödas själar över floden Styx till Hades för att dömas. De godas själar fick komma till Lycksalighetens ängar. För de onda gick det illa. Porten till underjorden vaktas av den trehövdade hunden Kerberos. Romerskt namn: Pluto. POSEIDON Ytterligare en bror till Zeus. Havets och flodernas gud. Skakar jorden, dvs. ligger bakom jordbävningar. I Odysséen är han motståndare till Odysseus. Symbol: treudden. Romerskt namn: Neptunus. ATENA Det ordnade krigets gudinna och staden Atens skyddsgudinna. Föddes ur Zeus huvud (han hade svalt hennes gravida mamma). Hjälper Odysseus i Odysséen. Symboler: uggla, olivträd. Romerskt namn: Minerva. APOLLON Son till Zeus. Ljusets och solens, diktens och musikens gud. Apollon dyrkades framför allt i Delfi, där ett orakel (person som förmedlar meddelanden från en gud) var hans språkrör. På en vägg i templet i Delfi står de berömda orden Känn dig själv. Symboler: pil, båge, lyra. Romerskt namn: Apollo. ARTEMIS Apollons tvillingsyster. Månens, men framför allt jaktens gudinna och de vilda djurens härskarinna. Drar omkring i skogen tillsammans med naturgudomligheter som kallas nymfer. Skyddar sin oskuld väl: när jägaren Aktaion tjuvtittade på henne i badet lät hon honom slitas sönder av jakthundar. Symboler: pil, båge, lagerträd. Romerskt namn: Diana. ARES Det oordnade krigets, dvs. blodbadets, gud. Son till Zeus och Hera. Enligt myten bäddade han sin säng med hud från människor han dödat som en antikens pyskopatiska seriemördare. Märkligt nog har han dottern Harmonia med Afrodite. Symboler: sköld, lans. Romerskt namn: Mars. AFRODITE Kärlekens och skönhetens gudinna. Föddes ur havet i närheten av Cypern. Hennes son Eros skjuter kärlekens pilar i människors hjärtan; därför blir vi förälskade. (jfr ordet erotik) Symbol: blommor, duva. Romerskt namn: Venus. DIONYSOS Vinets gud. I samband med vinskörden firades fester till hans ära. Särskilt kvinnorna sägs ha dyrkat Dionysos: de så kallade backanterna försvann ut i skogen, slet sönder vilda djur, drack blod och åt rått kött. Symboler: dryckesbägare, vinranka, stav. Romerskt namn: Bacchus. 20 kapitel 1 Antiken