RAPPORT 2008:25. Keramik och kakel på Läckö slott Om funktion och proveniens. »(Sill. K ristin a C arlsso n

Transkript

1 RAPPORT 2008:25»(Sill Keramik och kakel på Läckö slott Om funktion och proveniens K ristin a C arlsso n

2 Innehåll Keramik och kakel på Läckö - om funktion och proveniens...2 Allmänt om keramikforskning - lokala och regionala studier... 2 Forskning kring keramik och kakel i Europa - allm änt... 6 Keramik - godstyper, form, funktion och dateringar...7 Kakel - material, form och dekortyper Undersökningsmetoder - begränsningar för tolkningen Keramiken på Läckö - godstyper, kärlformer, funktion och dateringar...11 Rödgods Svartgods Lergods Fajans...20 Flintgods och porslin Stengods...'!...23 Kakel på Läckö - form, motiv, glasyr och dateringar Material, motivtyper och dateringar Sammanfattning - keramik och kakel, en av nycklarna till att förstå slottets historia...37 Litteratur...40

3 Keramik och kakel på Läckö - om funktion och proveniens Allmänt om keramikforskning - Sokaia och regionala studier Under den tidiga medeltiden förekom en relativt om fattande handel med keramik över stora delar av Europa. Detta gällde flera olika typer av kärlformer och olika typer av godskvalitéer. Vid arkeologiska utgrävningar tillvaratas ofta relativt stora keramik- och kakelmaterial, men eftersom de inte kräver nämnvärd konservering före magasinering, ligger de ofta obearpetade i museimagasinen. Arkeologiskt tillvaratagna material främst från talet har uppmärksammats allt mer sedan, 1980-talet, Detta gäller både keramik och kakel. I arkeologiska rapporter, presenteras ofta en översiktlig bild av de keramiska materialen, merparten registrerade efter det av D Selling utarbetade A-B C systemet - egentligen utarbetat för registrering av tidigmedeltida keramikmaterial.1ofta beskrivs keramiksammansättningen från enskilda undersökta lokaler, mer sällan diskuteras likheter eller olikheter med material från andra platser. Detta gäller också de material som presenterats i en avhandling kring den senmedeltida keramiken i Halmstad publicerad redan 1985 av Jan-Erik Augustsson och en avhandling kring den senmedeltida keramik i Uppsala publicerad 1999 av Magnus Elfvendal, Göte Nilsson - Schönborgs publicerade sin lic. avhandling kring det kinesiska porslinet i Göteborg ett arbete som framför allt berör ostindiskt importerat porslin.2 Sentida svenska publikationer kring arkeologiskt tillvarataget kakelmaterial saknas nästan helt. 1Wahlöö 1976, VI ff avsnitt skrivet av Seiling 2 Augustsson 1985; Elfvendal 1999; Nilsson-Schönborg 2002

4 Inom ramen för projektet urbaniseringsprocesser i Västsverige under tiden publicerade K Carlsson och C Rosén 2002 en större regional översyn av arkeologiskt tillvaratagen keramik från några av de väl undersökta stadskärnorna i Västsverige - med fokus på tiden , I detta arbete diskuterades material från Halmstad, Ny Varberg, Nya Lödöse, Marstrand, Uddevalla och i viss mån även Brätte och Lidköping. Olikheter i de keramiska materialen från de olika platserna framgår relativt tydligt. Att kontaktvägarna skiljer sig mellan de olika städerna känner vi till från bl a skriftligt källmaterial och man kan också se att olika status och verksamhetsinriktning på de hushåll som ingår de aktuella undersökningarna, avspeglar sig i materialen. Materialet från Halmstad samt material från landsbygden närmast staden har också diskuteras i Christina Roséns avhandling kallad Stadsbor och bönder.3 Marita Sjölin (Valfridsson) på Västergötlands Museum hade strax dessförinnan registrerat de arkeologiska materialen från Läckö slott och publicerat en översikt av undersökningsresultaten. Redan då startade en diskussion om möjligheterna att även integrera Läckökeramiken i den övergripande keramikstudien, vars ena delmål var att diskutera keramikens betydelse som statusmarkör i olika typer av hushåll under den aktuella tiden.4 En liknande diskussion fördes kring det gigantiska keramikmaterial som tillvaratagits i Göteborgs innerstad, grundad 1621, Allt sedan 2005 har ett projekt kallat Keramiken - en spegel av den mångkulturella staden Göteborg pågått, och för närvarande är tre stora undersökningsmaterial från Göteborgs innerstad tillgängliga och vidare forskning pågår,5 Detta har bidragit till att skapa ett förnyat intresse för att arpeta med materialet från Läckö slott och det utgör en kort Pakgrund till varför föreliggande arbete nu genomförts, Utan generösa bidrag av statens Fastighetsverk ivrigt tillskyndat av Läcköstiftelsen hade dock detta arbete ej kunnat genomföras, Inom ramen för projektet urbaniseringsprocesser i Västsverige under tiden publicerades som sagt en större regional översyn av arkeologiskt tillvaratagen keramik från några stadskärnor i Västsverige - med fokus på tiden ,6 De material som ingår i den studien var förhållandevis stora, liknande de från Läckö, Detta gäller dock inte de då aktuella materialen från Lidköping (kv Gästgivaren) och Brätte, Materialen från de olika platserna uppvisar som sagt en viss variation, både vad gäller godstyper och kärlformer, men också vad gäller proveniens för de ursprungliga kärlen, I fig 1 visas skillnader vad gäller förekomst av olika godstyper räknat i procent mellan de 3 Carlsson & Rosen 2002; Rosén 2004, 4 Sjölin (Valfridsson) Carlsson projektprogram pä Göteborgs Stadsmuseum 6 Carlsson & Rosén

5 iokala materialen. Bilden visar en tydlig dominans för rödgods på Läckö och en något större andel fajanser än på övriga platser. Stapeln för flintgods/porslin visar en hög siffra för Läckö, kanske kan det vara en spegling av att materialet härifrån trots allt är förhållandevis sent, mer troligt är dock att de undersökta kulturlagren varit omrörda vid flera tillfällen. En viss försiktighet vad gäller tolkningen av diagrammet bör iakttagas, Materialet från Läckö, Lidköping och Ny Varberg är beräknat på antal skärvor, medan materialet från Halmstad och Marstrand är vägt. I de fal! både vägning och räkning har gjorts visar dock fördelningen mellan de olika godstyperna beräknat på ena eller andra sättet mycket liknande tendenser. Skärvorna i Läckömaterialen påminner i storlek om övriga material, vilka alla består av relativt fragmenterade kärl, med få större bevarade kärldelar, I stadsmaterialen påträffas ofta få fragment av ugnskakel, därför finns också ytterst få publikationer som behandlar detta material. Vid en undersökning på Marstrand, som berörde delar av klosterbyggnaderna från tiden närmast före reformationen finns dock ett stort, hittills helt obearbetat material förvarat på Bohusläns Museum i Uddevalla. En kortare presentation och diskussion kring kakelmaterial mm från renässansen från det danska fiskeläget Sandhagen, publicerades redan 1991, Vi utgrävningar under 1900-talets början i Nya Lödöse tillvaratogs också en hel del kakel - ett material som presenterats i S Strömboms publikation från år 1924, l Kulturens årsbok 1936 skrev R Blomqvist en numera smått klassisk artikel om den tidens syn på kakel, deras kronologi och dateringar utifrån ett Lundaperspektiv - medan moderna undersökningar som problematiserar kakelmaterial och tolkningar i stort sett saknas i svensk arkeologisk forskning.7 Dessa material utgör de primära referensmaterialen för diskussionen kring Läckökaklet. 7 Blomqvist 1936; Tunanderl982 4

6 F/g, 7 Procentuell fördelning av olika godssorter mellan några olika undersökningslokaler i Västsverige alla med något olika social profil. Keramiken har som sagt länge utgjort en ofta diskuterad materialgrupp i europeisk arkeologisk medeltida- och senmedeltida forskning. Man har generellt fokuserat forskningen på olika metoder för att klassificera, kvantifiera och slutligen datera keramiken - med utgångspunkt i en kulturhistorisk tradition. Keramiken har därefter mest använts i diskussioner som rört dateringar och proveniens och handel, och som en dateringsmarkör även för andra verksamheter och fynd i den aktuella kontexten, På senare år har en mentalitetshistorisk tradition utvecklats - en tradition där keramiken som ett uttryck för de ursprungliga brukarnas sociala tillhörighet fokuserats, Initialt fanns förhoppningar att materialen från Läckö skulle kunna studeras närmare utifrån Påda dessa traditioner - och så har i viss mån skett,8 Eftersom de kontextuella sammanhangen inte redovisats tydligt i de tidiga rapporterna från undersökningarna på Läckö har resonemang kring dateringen av keramiken fått stå tillbaka något, Snarare är det så att keramiken från Läckö idag endast kan dateras med hjälp av jämförelser med andra material, Materialet från Läckö visar också tydligt på de svårigheter som föreligger när det gäller den mentalitetshistoriska forskningen och 8 Carlsson & Rosén 2002,27f 5

7 diskussionen om brukarnas sociala tillhörighet, Slottets hushåll har ju bestått av flera olika grupper av brukare, allt från slottsherren och dennes närmaste familj till tjänare och personal som arbetat med att bruka och underhålla anläggningen, ofta kanske i frånvaro av anläggningens egentliga ägare, Rent generellt visar keramiken från Läckö på kärlformer och gods av relativt ordinärt, eller rent av enkelt slag, Materialen aktualiserar också frågor kring hur depositionsmönstren sett ut, och på vad som skett i området efter en första deposition, Till detta problemområde hör också en diskussion kring representativiteten i de undersökta delarna av anläggningen, Man skulle kunna tänka sig att delar av det material som påträffats på borggården och materialet ifrån vallgraven kan ha förts till platsen som utfyllnadsmaterial i samband med renoveringsarbeten på slottet och att kärl och kakel ursprungligen kan ha använts i helt olika delar av slottet, Man kan också tänka sig att fyllnadsmassor från äldre tiden flyttats, d v s redeponerats vid en eller flera senare tidpunkter då nya byggnadsarbeten startat, Att skärvorna generellt sett är relativt små talar för en sådan tanke, liksom det faktum att material från olika tider påträffats i tillsynes samma kontext.9 Forskning kring keramik och kakel \ Europa - aiimänt Mycket av den Europeiska keramikforskningen från sen medeltid har koncentrerats till material från stora produktionscentra undersökta främst i N V Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England. Distribution och konsumtion har diskuterat, medan material från nuvarande Sverige, endast berörts i liten omfattning i de europeiska översiktsarbeten som föreligger, Detta har sannolikt också sin grund i att av de arbeten som publicerats kring keramiken från nuvarande Sverige, ofta är skrivna på svenska och därmed svårtillgängliga för internationella forskare, Några klassiska översikter som använts i diskussionen kring Läckömaterialet är, t ex ett arbete publicerat 1982 av JG Hurst, S Neal och JE van Beuningen publicerat i Rotterdam Papers IV, ett annat publicerades 1991 av D Gaimster och 1996 av HG Stephan, Redan år 1971 publicerade Reineking von Bock G sin katalog kallad Steinzeug, en klassiker när det gäller att identifiera kärlformer och godskvalitéer från olika verkstäder, I D Gaimsters stora verk om stengods från 1997 gör han en modern och om fattande presentation av de olika stengodstyper som vanligen förekommer i nordeuropeiskt arkeologiskt material. Jette Linaa har så sent som 2007 publicerat en övergripande studie av den arkeologiskt tillvaratagna 9 Carlsson & Rosén, 2002,30f 6

8 keramiken i Danmark, daterad till tiden ett arbete som också har varit av betydelse för diskussionen kring keramikmaterialet från Läckö.10 Keramik - godstyper, form, funktion och dateringar Under den tid Läckö slott existerat har keramikkärl av svartgods, lergods, rödgods, stengods, fajans/majolika, flintgods och porslin tillhört det vanliga hushållsinventariet. Under senare delen av 1500-talet och under tidigt 1600-tal förändrades generellt sett de keramiska kärlens funktion en hel del. Många nya kärlformer tillkommer med främsta användningsområde som serveringseller bordskärl, Allt eftersom tiden gick individualiserades också matkulturen och som en följd av detta kom bruket att skaffa stora uppsättningar av likadana kärl -dvs hela serviser. Under talet tillverkades merparten av den keramik som använts i de svenska hushållen sannolikt i lokala verkstäder, och av lokala leror som vid bränning under syretillförsel ger en röd- till rödbrun färg på godset, kallat rödgods. Godset är relativt poröst och bränt vid temperaturer upp till ca 900 grader. Under talet brändes ett liknande gods främst i Nordtyskland, Holland, Belgien och i Sydskandinavien och dessa kärl var ofta försedda med en utvändig blyglasyr och rikt dekorerade. Från och med slut placeras blyglasyren oftast invändigt på kärlen, Denna förändring hör främst samman med en förändrad funktion och efter det startade en lokal tillverkning i större skala längre norrut än tidigare, Från att enbart ha varit dekorativa bordskärl blev rödgodset en bruksvara som främst användes på bordet och i köket vid tillagning över öppen eld, Förutom rödgods förekommer också olika typer av ljus- vitbrännande lergodssorter. Merparten av dessa kärl kommer från områden med starkt kaolinhaltiga leror i NV Europa. Genom specialstudier av t ex kärlform, glasyr och dekor kan man ofta identifiera olika tillverkningsplatsen. Det fanns stora industrier som producerade kärl i stor skala, kärl som senare exporterades ut över Europa, En sådan industri låg i Saintonge i NV Frankrike och en annan med produktion allt sedan 1100-talet i Andénne strax utanför Paris, Vi vet att specialleror även gick på export mellan t ex Frankrike och England, medan form, dekor och glasyr tycks ha varit mer specifika för olika verkstäder, Merparten av ljusbrännande lergodstyper från tal är tillverkade i området runt floderna Werra och Weser i de V delarna av Tyskland och i 10 Reineking von Bock 1972; Hurst m fl 1986; Gaimster 1991, 1997; Stephan 1996;Linaa 2007

9 Frankrike,11 Godset är ljust gulrosa-beige och försett med speciell dekor som gör att kärlens proveniens ofta går att identifiera, På Jyllands landbygd tillverkades främst under talet ett speciellt gods, sk Jydepottor.12 Kärlen är formade på en sk kavalett, de är relativt grovt magrade och brända under primitiva bränningsförhållanden, ofta under stora upp och nervända järngrytor vilket gav en reducerad miljö och därmed ett gråsvart gods, Utsidan har ofta en närmast glansig yta, den är sannolikt glättad för att efterlikna de Petydligt mer kostsamma gjutna järngrytor som förekom i hushållen, Jydepottorna tillverkades av den lokala landsbygdsbefolkningen - men man kan ana att den mer långväga försäljningen organiserades centralt - kanske en tidig form av kooperation, Jydepottorna utgör en begränsad del av de flesta arkeologisk tillvaratagna keramiska material från tiden Stengods är nästan uteslutande tillverkat de nordliga delarna av Tyskland - en produktion som startar redan under sent 1000-tal men som utvecklas allt mer och når en kulmen under talen. Det skiljer sig från lergodset eftersom det är bränt vid så höga temperaturer att leran sintrat, d v s lerpartiklarna har smält samman och bildat ett för fukt ogenomträngligt material, Eftersom blyglasyren inte tål så höga temperaturer som sintringen kräver, så har stengodskärlen dekorerats med olika typer av sk saitglasyrer (även sk askglasyrer förekommer) ett material som mer eller mindre smält samma med kärlväggen, Stengodskärlen tål inte nämnvärd vidare upphettning och deras funktion i de senmedeltida hushållen har uteslutande varit på Pordet.13 Under 1300-talets mitt påbörjades ännu en ny typ av lergodstillverkning främst i Italien och på olika platser i Spanien, inspirerad av keramik främst från främre orienten - kallad majolika eller fajans - nedan kallat enbart fajans. ( namnet majolika kommer från ön Mallorca och fajans från Fayence i Norra Italien - två platser där tillverkning av detta gods startade i Europa). Tillverkningen anses ofta ha varit ett försök att efterlikna den porslinstillverkning som då startat i större skala Kina - ett material som då exporterades i mycket begränsad omfattning till Europa.14 Fajansgodset är ett gulvitt - gulrosa lergods försett med en täckande glasyr med tenn som huvudsaklig ingrediens. Kärlen är ofta rikt dekorerade i sprakande färger - ibland med inslag av metallfolieinläggningar, På de äldre 11Stephan 1992 >2 Linaa 2007, 67 ff 13 Reineking von Bock 1971; Gaimster Hurst m fl

10 kärlen som påträffas i Skandinavien, ofta tillverkade i Holland/Tyskland finns en utvändigt svagt färgad blyglasyr. Kärl med tennglasyr både in- och utvändigt blir vanliga från och med 1600-talets mitt. Kärlfragment av de äldsta typerna ofta med polykrom eller blåvit dekor återfinns i de västsvenska arkeologiska keramikmaterialen - men det är framför allt de senare typerna som dominerar t ex i Göteborgsmaterialen från 1600-talets senare del och framåt, På vissa platser kan man också finna ännu en variant, ett vitt gods med en tunn klar blyglasyr, på en klarblå målad dekor - med motiv som snarast för tanken till Spanien och den moriska kulturen, fig 17a. Den danska och den svenska fajanstillverkningen startade, under 1700-talets början och då var godset helt glaserat med heltäckande vit tennglasyr. Rörstrandsfabriken var en av de tidigaste tillverkarna i Sverige, men inget gods av denna typ har påträffats i Läckömaterialet, Fajansen ersattes i sin tur av det hårdare sk flintgodset främst under 1700-talets första hälft, Flintgods består av vitbrännande lera uppblandat med flinta, ofta dekorerat med reliefer och koppartryckta dekorer, vanligt på serviser från t ex Rörstrand och Gustavsberg under 1800-talet, I Läckömaterialet finns nästan enbart helt odekorerade flintgodsskärvor, vilket gör dem odaterbara, Porslin tillverkades som sagt tidigt i Kina, Den äldsta porslinstillverkningen i Sverige skedde på Marieberg från och med 1700-talets senare del, Porslinsmassan består av kaolinhaltig lera och fältspat, som när det bränns vi höga temperaturer smälter samman och liksom stengodset blir helt tätt även utan glasyr, Under 1700-talet utvecklade Svenska ostindiska kompaniet en om fattande handel med Kina med GötePorg som bas. Detta avtecknar sig också tydligt i de arkeologiska materialen från Göteborgs innerstad - där man påträffat en mycket stor mängd kinesiskt porslin vid arkeologiska undersökningar i lager som främst daterats till 1700-tal. Få skärvor förekommer i 1600-talslager - men det tycks som om importen då ännu inte tagit fart, 15 Även i andra stadsmaterial och runt om på landsbygden förekommer porslin av kinesisk/ostindisk typ - dock i mycket begränsad skala - så också på Läckö, Det keramiska material som tillvaratagits i samband med arkeologiska undersökningar på och vid Läckö slott är stort, Alla godstyper och kärlformer, som var vanliga under den sena medeltiden och tiden närmast därefter finns representerade, 15 Nilsson-Schönborg 2001, 65ff 9

11 Fig. 2 Diagram som visar fördelning av godstyper på det keramiska materialet från slottet och vallgraven,(0% innebär att det finns enstaka kärlfragment i materialet, dock för få för att ge utslag i en procentuell fördelning). Kakel - material» form och dekortyper Kakelmaterialet från Läckö omfattar drygt skärvor. Allt tillvarataget kakel från slottet är tillverkat av rödbränd lera, dekorpressat i ett antal olika formar, De äldsta sk pottkaklen bär alla spår av att först ha varit formade på drejskiva och senare pressade i en rektangulär form, Figurkaklen är något olika till form och storlek, Kvadratiska och rektangulära former dominerar men det finns också en ovanligt stor andel fragment av lister och krön i materialet, Det värmeisolerande bakstycket - den s k rumpen tycks i de flesta fall ursprungligen har varit framställd på drejskiva - därefter formad så att den skulle passa till framstyckets form, Från andra platser känner vi till att ugnar med kakel av dekorpressad, glaserad rödgodslera ofta bestått av flera delar, etager - åtskilda av lister och överst prydda med olika former av krön, så har också merparten av ugnarna på Läckö sannolikt varit byggda, Ugnarna av sk pottkakel har oftast haft en betydligt enklare utformning, Det kan också vara värt att notera att inga fragment av svensktillverkat fajanskakel av 1700-talstyp har påträffats i materialen, Undersökningsmetoder - begränsningar för tolkningen Även om de undersökningsmetoder som praktiserades vid de om fattande arbetena på slottet på talen var för sin tid föredömliga, lämnar de idag en del övrigt att önska, Den helhetssyn på de kontextuella sammanhangen som präglar dagens arkeologi saknas i redovisningarna. I

12 den ursprungliga undersökningsmetoden och dokumentationen redovisas visserligen olika faser i materialen, med dessa tycks snarast ha haft relevans på de enskilda undersökningsenheterna, medan relationen mellan enheterna ej varit tydligt definierad. Materialet från 1999 års undersökning i delar av vallgraven, som gjorts med moderna metoder visar att det sannolikt inte funnits någon egentlig stratigrafi i det undersökta området. Fynden har påträffats i fyllnadslager som kan ha varit omflyttade vid flera tillfällen. Att merparten av skärvorna från Läckö, både keramik som kakel, var förhållandevis små och de kan vara ett resultat av flera omflyttningar, sk redeponering, men också på att materialet vid deponeringen används i syfte att fylla ut fördjupningar i samband med byggnadsverksamhet på platsen, då keramiken kan ha krossats medvetet. Detta har begränsat möjligheterna att diskutera t ex när olika kärlformer uppträder i ett kronologiskt perspektiv, Snarare är det kärlformer och godskvalitéer och sammansättningen av fyndmaterialet som varit vägledande faktorer när det gällt att datera materialet. Keramiken på Läckö - godstyper, kärlformer, funktion och dateringar Materielen från Läckö slott och vallgrav har registrerats av Marita Sjölin (Valfridsson) på Västergötlands Museum. Den databasen'med tillhörande foton har utgjort grunden för min studie, En justering av denna databas har gjorts inom ramen för detta projekt, efter en okulär besiktning av samtliga skärvor i magasinen på Läckö slott, på Västergötlands Museum i Skara och på Statens Historiska Museum i Stockholm. Detta har gett en delvis ny bild av keramiken och dess funktion i slottsmiljön. 11

13 Fig. 3 Diagram som visar fördelning mellan olika kärlformer på det keramiska materialet från slottet och vallgraven. ( 0% innebär att det finns enstaka kärlfragment, för få för att ge utslag i en procentuell fördelning). Rödgods Rödgodset utgör den absolut största keramikgruppen på' Läckö. Merparten av godset är sannolikt av inhemsk tillverkning, kanske från området nära slottet. Kärlformer, och dekorsorter varierar ganska mycket, och merparten av dessa kärl har former som framför allt tillverkats under talet, Spår av tillverkning finns på flera skärvor, som avtryck av kärl som stått på varandra vid bränningen, liksom andra tillverkningsspår, se fig 4, Fig. 4 Del av gryta med invändiga spår av fastbränt lerslicker, som används vid fastsättning av t ex hänkel eller ben på kärlväggen före bränning. Fyndet tyder på att keramiktillverkning pågått i området, Foto K Carlsson 12

14 Läckö rödgods - kärlformer Fig. 5 Diagram som visar fördelningen mellan olika kärlformer för det sk rödgodset. Det är tydligt att grytfragment dominerar materialet. (10 skärvor har klassats som krus, endast en skärva som amfora däremot ingen albarello - så låga siffror motsvarar siffran 0 i diagram.) Rödgodset domineras av olika typer av grytor - kär! som framför allt använts i köksregionerna, Grytorna är av olika storlekar, och i jämförelse med andra material från Västsverige är de relativt stora, De är vanligen försedda med tre ben och ett rörformat handtag, Handtagsformerna har ofta ansetts kunna indikera en slags datering - en diskussion som bara kan föras vidare om man utgår från ett mycket väl stratifierat material av helt annat slag än det på Läckö.16 Fig.6a-b I Läckömaterialet finns nästan hela grytor och en stor andel ben och sk rörskaft alla med spår av sot. Foto K Carlsson. 16 Linaa

15 Olika typer av sk trebensgrytorna tillverkades under 1400-talets mitt och framåt - men de stora rundbukiga kärl som finns på Läckö kan snarast sägas höra hemma i perioden talets mitt, Godset är ofta ganska tjockt och mynningsformerna svagt utåtböjda, fig6a-b. Utvändigt bär merparten av kärlfragmenten spår av sotning - en rest av att de huvudsakligen använts för att koka mat över öppen eld, Invändigt är grytorna glaserade med en klar, brungul eller grön ofta relativt tjock blyglasyr, Utvändigt förekommer en dekor av tunna markerade drejränder, främst på den övre delen av grytan, Pannor - vida låga kärl med tre ben och rörskaft förekommer också i materialet, Även dessa har ofta spår av sot på utsidan och de är försedda med glasyr invändigt, I stora material som de från Läckö med många lösa ben och rörskaft, kan det vara svårt att avgöra om de ursprungligen suttit på en gryta eller en sk panna, Eftersom Läckömaterialen uppvisar en överväldigande andel mynningar till slutna kärl, d v s från grytor har de proportionerna tagits hänsyn till när det gällt mängdberäkningar av andelen icke attribuerbara ben och skaft. Stora fat utgör den näst största gruppen av rödgods, en kärlform som framför allt använts vid servering på bordet. Faten kan ibland vara ganska djupa och närmast att likna vid stora vida skålar, Faten tillverkas framför allt från och med 1500-talets början, då en allt mer differentierad dukning infördes - en början mot den kultur som senare kom att innebära ett dukat kuvert per person. Faten är ofta rikt dekorerade. Olika former av rullstämpeldekor förekommer, främst tidiga varianter av sk hemrad dekor - då godset först överdragits med en engobe, varpå en rullståmpel dragits i koncentriska cirklar över godset så att den underliggande lerans röda färg framträder som radvis med tätt ställda små sträck, Liknande dekor har också utförts direkt på gods som glaserats med färgad dekor, fig 7. Fig. 7 Del av mynningskant med rullstämplad dekor. Foto K Carlsson 14

16 Ett stort antal fat har dekorerats invändigt med sk hornmåleri, då vit piplera applicerats med hjälp av ett kohorn i mönster mot den rödbruna bottenfärgen. Glasyren kan skifta i flera färger, vanligen förekommer dock en klar glasyr med inslag av grönt och gulbrunt. Koncentriska cirklar, blommor, andra vegetativa motiv och figurframställningar ibland med årtalet för tillverkningen skrivet som en del av dekoren utgör de vanligaste formerna. I de Halländska materialen är denna typ av dekor på fat och skålar den vanligaste, På materialen från Göteborg utgör enkla dekorformer som koncentriska cirklar och prickar den vanligaste dekorationen, Läckömaterialen uppvisar I detta avseende en relativt stor variation, med ungefär lika stor förekomst av samtliga typer inklusive dekor i sk scrafittidekor och marmorering, Den förra karaktäriseras av att godset är överdraget av en engobe, genom vilken man ristat en plastisk dekor så att den underliggande godsfärgen kommer att bilda konturer för den bild man velat framställa, Marmorerad glasyr finns på ett fåtal kärlfragment - en dekor som oftast förekommer i sent 1600-tal eller därefter, Faten är alltid dekorerade invändigt - något som kan antyda att de även fungerat som prydnadsföremål, alt statusföremål, Fig. 8a-b Till vänster (a) delar av ett fat dekorerat med en springande hjort och stiliserade vegetativa motiv. Till höger (b)ett fat med växtmotiv. Motiven är hornmälade med ljus piplera på den röda bottnen, överdraget av en klar/gulaktig blyglasyr med gröna inslag. Dekoren antyder en datering till 1500-talets andra hälft. Foto K Carlsson 15

17 Fig. 9a-b Till vänster (a) ett stort fa t dekorerat med koncentriska cirklar ibland avbruten av en pricklinje, och en variant av sk löpande hund i hornmålad piplera. Glasyren som är närmast gråbeige och förekommer på flera kärl från Läckö - kan vara ett resultat av bevaringsförhållandena efter deponering i jorden eller en specifik lokal glasyrvariant. Till höger (b) ett stort fat dekorerat med koncentriska cirklar och våglinjer, hornmålade och ristade. Kärlform och dekor antyder en datering omkring eller efter Foto K Carlsson Faten kan som sagt variera till form och storlek och djup. Ibland kan skillnaden mellan vad som kallas fat respektive skål vara svår att dra - när så stora delar av de ursprungliga kärlen fattas att proportionerna mellan vidd och djup ej är mätbara. Förutom denna typ av skålar förekommer ytterligare former, som kan kallas skålar, Vida djupa kärl, med mer eller mindre bukig vägg och oftast försedda med ett greppformat hantag, och en vertikal mindre band- eller trindformad hänkel - ett öra. Dessa kärl är oftast rikt dekorerade på utsidan, mer sällan invändigt. Fig. loa-b Förutom grytor och fat utgör olika former av skålar en inte oväsentlig del av materialet från Läckö. Formerna varierar och några saknar helt dekor medan andra är rikt dekorerade. Skålarna på fig loa-b kan snarast dateras till tiden runt Foto K Carlsson. 16

18 Fig. 11 a-b Form och dekor kan varieras, a) visar en gulglaserad vid skål med rullstämplad (hemrad) dekor och bladformat handtag, en form som är vanlig i materialet, b) en rundbukig skål med marmorerad in och utsida, och utsidan ytterligare dekorerad med målad/ristad dekor troligen från sent 1600-tal tal. Fig. 12 Skål av rödgods med invändig engobe och rullstämplad(hemrad) dekor samt bemålad med streck och blad i olika glasyrfärger. Skålen, som är försedd med ett handtag är odekorerad utvändigt. Foto K Carlsson En mer generell beteckning på en kärlform har kallats kruka, Liksom de trebenta grytorna är krukorna sk slutna kärl, med en relativt hög kärlvägg avsmalnande uppåt, Krukorna kan vara försedda med små öron och med korta ben eller låga tassar, En rödgodsskärva skiljer ut sig från de andra i Läckömaterialet. Den består av de övre delarna av en kärlvägg med ett ovalt påsatt öra, Godset är sandmagrat, och liknar en skärva påträffad i sena 1500-talslager i Ny Varberg 17

19 - där det antagits utgöra deiar av en litet förvaringskärl - en liten sk amfora med rundad/spetsig botten,17 Fig, 13 Öra till litet amforaliknande kärl, med sandmagrat gods. Troligen importgods från medelhavsområdet. Foto K Carlsson En stor del av materialet har inte gått att bestämma vad gäller ursprunglig käriform, Dessa skärvor består till största delen av bukskärvor utan egentlig dekor, varken in eller utvändigt, Godskvalitén och glasyren liknar dock de typer som vanligen förekommer under den sena medeltiden, Svartgods Sammanlagt har 46 skärvor av sk svartgods registrerats från Läckö, Samtliga skärvor kommer från sk Jydepottor, ett reducerat bränt gods tillverkat av speciella sk "pottekoner" främst på Jyllands landsbygd, Kärlen är formade på kavalett av relativt grovmagrat gods, bränt under primitiva former och i den reducerad miljö vilket get ett gråsvart gods, Kärlen är ofta formade som trebenta grytor eller krukor - nästan alltid med sluten form, d v s avsmalnande uppåt, När det nytillverkade kärlet torkat har de polerats utvändigt, så att det vid bränning nästan fått en metalliknande yta, Förekomsten av svartgodskärl varierar mellan olika platser, av naturliga skäl är inslaget ofta större i de halländska materialen än i andra material från den västsvenska regionen. Läckömaterialet innehåller en förhållandevis stor andel svartgods/ Jydepottor,18 17 Ullberg 1992, fig 89,8 Linaa-Larsen

20 Läckö svartgods - kärlformer odef karl 6% Fig. 14. Bara en sorts svartgods förekommer - skärvor från sk Jydepottor som ofta haft former av grytor. Merparten av skärvorna från Läckö är för små för att kunna bestämmas till ursprunglig kärlform. Lergods Inslaget av vit- gulvitt lergods i Läckö är förvånansvärt litet, bara 25 skärvor har registrerats, Det sen- och eftermedeltida lergodset är oftast tillverkat i de sydvästra delarna av Tyskland, och t Frankrike, De registrerade skärvorna är av något olika karaktär, och några har på grund av gods och glasyrens kvalité kunnat hänföras till den tillverkning som förekom i Andénne inte långt från Paris under talet Där tillverkades ett gulvitt gods med karaktäristiska inslag av brända växtpartiklar som avtecknar sig som svarta prickar i godset, Invändigt är kärlen överdragna med en gulaktig glasyr, med små bruna järnoxidprickar, Även gods från tillverkningen i Saintonge på Frankrikes västkust förekommer i materialen, av typer som främst tillverkats under talet, Merparten av lergodskärvorna har bedömts komma från kärl med relativt hög vägg och lätt avsmalnande mot mynningen, här kallat kruka, Enstaka skärvor har ej kunnat bestämmas till ursprunglig kärltyp, även om vi vet att merparten av former från de aktuella verkstäderna har varit öppna rikt dekorerade kärl ofta med plastisk dekor, 19

21 Läckö lergods - kärlformer odef kär Fig. i5 a-b Antatet lergodsskärvor är mycket begränsat i Läckömateriaien, ursprungligen kan de ha tillhört 2-3 olika kärl. T h en skärva från ett kärl tillverkat i Andénne i norra Frankrike, troligen under sent 1300-tal. Foto K Carlsson Fajans Många av fajansskärvorna från Läckö är relativt små och omöjliga att bestämma till ursprunglig kärlform. Vi kan dock se att liksom i många andra arkeologiska material utgör faten den största gruppen, därtill kommer några skärvor från relativt höga, slutna kärl, sk albarello. Sammanlagt har endast 173 fajansskärvor påträffats vid undersökningarna, vilket utgör ca 1 % av hela keramikmaterialet. Att döma av de dekortyper som förekommer kan man sluta sig till att antalet fäjanskärl på Läckö varit ytterst begränsat - materialet från de undersökta delarna representerar maximalt ca 20 kärl, Detta kan jämföras med vid flera undersökningar av senmedeltida gårdstomter, t ex i norra Bohuslän där man påträffat ett inte obetydligt antal fajansskärvor, från upp till ca 10 olika kärl,19 Läckö fajans - kärlformer fat 27 /, odef kärl 71% Fig. 16 Fajansgodset består mestadels av relativt små skärvor, trots det har ett antal fat och 3-4 sk albarellos kunnat identifieras i materialen från Läckö. 19 Bark, 2004, sl49ff, samt t ex vid en undersökning 2007 av en bytomt kallad Bohuslän, Lur opublicerat material på Riksantikvarieämbetet UV väst. 20

22 De troligen äldsta fajansskärvorna från Läckö slott är relativt rikt dekorerade - övervägande med blå målad dekor under en klar glasyr. Godset är gulvitt och något sandigt. Kärlen kan liknas vid en sk albarello - sannolikt ganska små och med tunn kärlväggen. Mynningsform och storlek för närmast tanken till små salvkrus som också förekommer i stengods, se nedan. Fig. 77 a-b a) skärvor från litet fajanskärl - en s.k. albarello, med målad dekor i klarblått på under den klara lite korniga glasyren. Gods av liknande kvalité och glasyrfärg har bl. a påträffats i Göteborg, b) en skärva med pålagd droppformad dekor, som ursprungligen täckt delar av kärlet (vilket noterats på flera skärvor från samma kärl). Under den klara glasyren har en ljusblå dekor målats - som snarast förstärker dropparnas form. Foto K Carlsson Fig. 18 a-b a) Holländsk fajans, dekorerad men blågröna vinblad med mörkare blå konturer. En kanna med liknande dekor har påträffats i Vlissingen i Fiolland, daterad b) Holländsk fajans, del av mynning och botten till en större s.k. albarello av sen 1500-talstyp med relativt tjockt gulrosa gods, dekorerad med blå, gul, grönflammig glasyr. Foto K Carlsson Skärvorna av fajansfat på Läckö går i flera fall att sätta samman, se fig Dekoren är likartad och varierar enbart till vissa detaljer, något som tyder på 20 Hurts m fl, 1986,

23 att de dels är samtida, dels sannolikt tillverkats på samma ställe sannolikt vid någon av de tidiga keramiktillverkningsplatserna i Holland, samt att de använts under relativt en begränsad period. Formen och dekoren påminner i stort om de fajansskärvor som tillvaratogs t ex i Nya Lödöse från sent 1500-tal, och om skärvor från de äldsta lagren i Göteborg som grundades Liknande gods har som sagt även påträffats på några olika gårdsplatser på landsbygden i Västsverige, Det faktum att alla skärvor till faten har en klar eller svagt färgad utvändig blyglasyr, gör också att de får en tidig datering. Fig. 19 a-b Delar av två av de fat som påträffats på slottet båda med en beigegrå blyglasyr utvändigt. Dekor och godsform liknar många av de kärl som även påträffats på landsbygden vid 1500-talets senare del. K Carlsson Fig. 20 Gulrosa fajansgods, med polykrom dekor omgiven av konturlinjer i svagt manganlila brukar förknippas med produktion i Portugal/Spanien. Möjligen kan denna skärva ursprungligen tillhört ett fat tillverkat där. Form, dekor och den utvåndiga svagt färgade blyglasyr antyder en datering till sent 1500-tal - tidigt 1600-tal. Foto K Carlsson En stor del av fajansskärvorna går inte med säkerhet att bestämma till kärlform, delvis på grund av att skärvorna ofta är mycket små och dekoren delvis avflagad, Godset är gulvitt, men enstaka skärvor av mer gulrosa gods förekommer. Den målade dekoren är ofta gjord i starka färger, blått, gult, orange och grönt och den antyder att de ursprungligen utgjort s.k. öppna kärl, fat eller skålar med rik invändig dekor. 22

24 Flintgods och porslin Skärvor av flintgods och porslin är också förhållandevis få på Läckö - detta gäller både på slottet och inte minst i vallgraven, Flintgodset är i de flesta fall helt odekorerat och därför omöjligt att närmare datera. Av de få påträffade porslinsskärvorna är merparten av kinesiskt ursprung, d v s av ostindisk import. I Göteborg där andelen ostindiskt porslin är förhållandevis stort i förhållande till andra godstyper visar det sig att de stora mängderna snarast hör hemma i 1700-talslager - medan avfallslager som hör till 1600-talet ofta innehåller förhållandevis få porslinsskärvor - ungefär med samma proportioner som på Läckö,21 Inget gods som med säkerhet skulle kunna hänföras till porslinstillverkningen på Rörstrand i Lidköping har registrerats, Porslinsskärvorna är ofta små, vilket till största delen omöjliggjort en bestämning till ursprunglig kärlform, f Läckö flintgods/porslin kärlformer kruka Fig. 21 Flintgods och porslinsskärvorna är ofta ganska smä vilket försvårat bestämningen till ursprunglig kärlform. Några fat och krus har dock identifierats. Stengods I Läckömaterialen har sammanlagt drygt 100 stengodsskärvor påträffats, skärvor från ett antal olika kärl mest krus med olika storlek och ålder. Några av skärvorna från undersökningarna på själva slottet kommer från små salvkrus, med gods och glasyr som snarast ger en datering till tal, troligen tillverkade i Limburgområdet i de sydvästra delarna av Tyskland. Merparten av dessa skärvor är också påträffade i anslutning till de äldsta kända delarna av slottet, se fig. 23a. Det finns ytterligare några stengodsskärvor som sannolikt kan dateras till tiden före 1500-talets mitt - små kärl med tunna godsväggar och en flammig brungrå något ojämn saltglasyr. 21 Författarens anm. efter genomgång av registrerat gods från tre kvarter i Göteborgs innerstad.

25 Läckö stengods - kärlformer krus 11% Fig. 22 Av de stengodsskärvor som påträffats har bara 11 % kunna bestämmas till ursprunglig kärlform - krus i olika storlekar tycks vara det vanliga. Fig, 23 a-b a) två bottnar till små salvkrus i stengods är påträffade I slottets inre/äldsta delar vanliga under tal b) botten till litet stengodskrus troligen tillverkat i Limburgområdet i SV Tyskland under 1400-talet. Foto K Carlsson Merparten av stengodsskärvor i övrigt kan snarast dateras till tal. Sannolikt representerar de inte många kärl - kanske upp mot ett tio tal. Ett brunglaserat grått gods - är nästa uteslutande dekorerat med bladslingor, företrädesvis ekblad, Tillverkningen av kärl denna dekor och godstyp brukar knytas till en verkstad i Köln - som tillverkade kärl främst under 1500-talet, se fig, 24a. Enstaka skärvor är av talstyp kommer ursprungligen från en tillverkning som oftast förknippas med den tyska orten Westerwald. Godset är vanligen ljust benvitt till ljusgrått och dekoren är ofta stämplad och dekorerad med koboltblå och klar saltglasyr ibland även med inslag av manganviolett, fig, 24a-b,22 22 Gaimster

26 Fig. 24 a-b Stengodsskärvor påträffade vid arkeologiska undersökningar på slottet - a. del av krus tillverkat i Köln under 1500-talets andra hälft - ekbladsdekoren är typisk för denna tillverkning - b, gods av westerwaldtyp - ett ljusgrått gods med stämplad medaljongformad dekor glaserad med klar och koboltfärgad glasyr dateras vanligen till 1600-tal, Kakel på Läckö - form, motiv» glasyr och dateringar Utgrävningarna på Läckö slott har under åren medfört att drygt kakelfragment av olika slag tillvaratagits. Allt kakel är tillverkat av rödbrännande leror, medan fajanskakel från 1700-talet helt saknas, Kakelmaterialen från de arkeologiska undersökningarna av slottet på talen har tidigare katalogiserats i ett stort antal olika motivgrupper - en uppdelning som framför allt byggt på de motiv som då identifierades på fragmenten, Alla de grupperna kan inte identifieras idag, och en ny genomgång av materialet har medfört att materialet delats in i 16 olika motivtyper förutom de odekorerade bakstyckena, som vanligen kallas rumpen, De olika motivtyperna redovisas nedan med bildexempel som visar motivens utseende och de vanligast förekommande glasyrfärgerna, Kakelmaterialet uppvisar både likheter och olikheter med materialen från t ex Nya Lödöse, som redovisats av Strömbom 1924, Detsamma gäller materialen från Marstrand, Drottninggatan delvis publicerat av Carlsson 1982 och materialet från Sandhagen i Danmark publicerat av Berg m fl,23 En jämförelse med dessa material visar att Läckömateriaiet har en mycket större variation av motivbilder, former och inte minst glasyrfärger, Samma motiv uppträder vanligen med flera olika glasyrer, framför allt med grön glasyr, klar glasyr eller med den så dekorativa blå - vita glasyren som förekommer på ett stort antal skärvorna 23 Strömbom 1924,250f 25

27 från Läckö, Under talet var kakelugnarna vanligen uppbyggda i flera nivåer och till detta användes olika stora kakel och olika former av motivbilder för olika delar av samma ugn, Det gör det mera komplicerat att beräkna det största möjliga antalet ugnar som skärvorna representerar, Om man också tar hänsyn till glasyrfärgen på skärvorna och givetvis mängden skärvor, kan antalet ursprungliga ugnar grovt skattat möjligen ha varit maximalt stycken, Kakelmaterialet kan grovt delas in i tre olika huvudgrupper, det äldsta senmedeltida s,k. pott/skålkaklet, kakel med renässansmotiv och kakel med motiv som snarast hör hemma under barocken, En närmare datering av materialet är svår att göra i nuläget, Den form av skål/pottkakel som förekommer på Läckö hör sannolikt hemma i sent 1400-tal tidigt 1500-tal, De s.k, renässanskaklen påminner inte minst om materialen från både Nya Lödöse, Marstrand och Sandhagen i Danmark, där de framför allt daterats till 1500-talets senare hälft,24 De s.k, barockkaklet kan snarast hänföras till talet, troligen dess början. Detta skulle betyda att de ursprungliga kakelugnarna på Läckö tillkommit under tre olika skeden, De första kanske efter den stora ombyggnaden efter 1470-års brand, Ytterligare några ugnar kan ha installerats under 1500-talets mitt, då Hogenskild Bielke var slottsherre, Återstående ugnar bör ha installerats under Jacob och/eller Magnus de la Gardies tid som slottsherrar. Att materialet nu hittats hopblandat med keramik främst från tiden före 1600-talets mitt, kan betyda att det revs ut vi samma tillfälle, kanske då Magnus Gabriel de la Gardie renoverade slottet efter sin smak och sina behov eller då Carl Gustav Tessin genomförde sin om fattande renovering på 1700-talet. Kakelmaterialet är registrerat i poster som ibland innehåller flera olika typer, Vid beräkningarna av de procentuella skillnaderna vad gäller såväl typer som glasyrer, så har allt material i varje post som innehåller en viss typ av kakel räknats (vissa skärvor kan således ha räknats flera gånger) vilket gör att den procentuella fördelningen mellan olika typer snarast ska ses som ett ungefärligt mått. 24 Berg m fl 1981, 78ff; Carlsson

28 Fig. 25 Kakelskärvorna har grovt daterats på grundval av motivtyp och glasyrens kvalité till tre olika perioder, med fördelning enligt diagram. Till det kommer en mindre oidentifierad grupp och odaterat s.k. rumpkakel. Fig. 26 Kakelfragmenten från Läckö uppvisar en stor variation när der gäller motiven. Olika former av växtmotiv och skål/pottkakel är dock den mest frekvent förekommande form och dekortyperna. Övriga dekorformer utgör bara 0,5(0 i diagrammet) - 4% av det totala materialet, Av hela kakelmaterialet utgör bakstyckena den ca rumpen ca 36 %. Den procentuella fördelningen bygger på en okulär besiktning av materialet då antalet skärvor räknats.

29 Material, motivtyper och dateringar Skål/pottkakel förekommer i ganska stora mängder. Nästan alla är av den typ som visas på fig, 27 a-b, d v s rektangulära ca 20 cm stora och försedda med en luftkanal i den nedre delen. Kakel av denna typ som är glaserade i gult eller grönt utgör den äldsta typen av kakel från slottet, sannolikt tillverkade under 1400-talet, kanske en bit in på 1500-talet,25 Fig. 27 a-c Skål/pottkakel från Läckö slott, förekommer med gul och grön glasyr. Kaklen är ursprungligen drejade, bild c th visar undersidan. Foto K Carlsson Dräkt/renässansmotiv förekommer på 3 % av materialet, Till denna grupp har också några skärvor relaterats som är dekorerade med ett rutmönster, Skälet till detta är att alla dessa skärvor har en glansigare glasyr än det andra materialet och nästan enbart kvadratiska mindre former förekommer, Det vanligaste motivet är par i renässansdräkter omgivna av olika typer av arkaiska bågar, Grön glasyr dominerar även om gulgröna varianter också förekommer, Blå-vit glasyr saknas dock helt på skävor med dessa motiv, Fig. 28a-b Kakelfragment med renässansmotiv är nästa uteslutande grönglaserade. Foto K Carlsson, M Sjölin. 25 Blomqvist 1936;Tunander

30 Fig. 29a-b a) Kakelfragment med rutmönster och en glansig tjock gulgrön blyglasyr av renässanstyp. b) Kakelfragment med dekor av figurer med uniformsliknande dräkt, Foto M Sjölin, K Carlsson. Kakel med dekor som föreställer figurer i uniform förekommer bara i några enstaka exemplar. De skiljer sig från ovanstående s.k, dräktkakel främst på grund av att de är större, rektangulära till sin form och snarast kan föras till den yngsta typen av kakel på Läckö. Alla skärvor av denna typ är grönglaserade, fig. 29. Refflat kakel utgör också en mycket begränsad del av materialet. Skärvorna är relativt små och den ursprungliga dekorbilden omöjlig att avgöra, Kakelfragmenten är i några fall svagt välvda, alla grönglaserade, Fig. 30 Grönglaserade kakelfragment med räfflad dekor, svagt välvda. Foto K Carlsson Växtmotiv Den mest förekommande dekoren på kakel från Läckö slott och vallgrav är olika former av växtmotiv, Formen varierar, både kvadratiska, rektangulära kakel förekommer liksom lister och delar av krön, Måtten kan variera från ca 20x20 cm till 20x30 cm, I materialen kan man urskilja åtminstone tre tydligt olika växtmotiv - men fler kan förekomma, Dekoren kan i vissa fall vara vansklig att skilja från s.k. blom/fågelmotiv som beskrivs nedan. Kakel med samma motiv kan vara glaserade med olika glasyrfärg. Kakelformar tillverkades antingen i trä eller i lera. Träformar med detaljerade motiv, gjorda 29

31 av stora europeiska mästarna spreds ut över Europa och användes ofta i de lokala verkstäder som växte upp lite överallt främst under 1600-talets början, Fig. 31 a-d Exempel på kakel med s.k. växtm otiv. Foto K Carlsson, M Sjölin Blom/fågelmotiv pryder ca 5 % av materialet, Glasyrfärgerna varierar allt från en gulgrön relativt tjock glasyr till en klar grön och en blå - vit variant som är vanlig på olika motivtyper. I de fall den ursprungliga storleken på kaklet går att mäta eller uppskatta, visar det sig att de flesta kakel med blom/fågelmotiv är stora och rektangulära ca 20x30 cm, Motivtypen är också vanlig främst på olika typer av lister, 30

32 Fig. 32 a-b Kakeldelar med dekor i form av blomsteruppsättningar av barock typ med blå-vit respektive grön glasyr. Foto K Carlsson. Fig. 33 a-b Kakelfragment - lister med blommotiv och fåglar, gulgrön och blåvit glasyr. Foto K Carlsson Delfin/sjöjungfrumotiv pryder ca 2 % av materialet, Man kan också mycket väl tänka sig att dessa kakel suttit på samma ugnar som de kakel som dekorerats med olika typer av snäckor, De senare förekommer i ett litet antal - men övervägande i relativt stora fragment eller hela kakel, Skärvor med blå-vit dekor dominerar dessa båda motivtyper men även gröna varianter förekommer, 31

33 Fig. 34 a-c Kakelfragment med dekor av sjöjungfrur, snäckor mm. Både grön och blå-vit glasyr förekommer. Foto K Carlsson, M Sjölin. Fig. 35 a-b Kakelfragment och hörnkakel med dekor i form av snäckskal förekommer både med grön och med blå- vit glasyr. Foto M Sjölin, K Carlsson. En sjöhäst som motiv förekommer framför allt på lister, ofta tillsamman med andra mer stiliserade dekorformer. Likheten i storlek och detaljer visar att samtliga sjöhästmotiv i läckömaterialet sannolikt tillverkats i en och samma form, Fig, 36 Listkakel med dekor av parställda sjöhästar förekommer med både gul, grön och blåvit glasyr. Foto K Carlsson Dekor i form av stora bukiga druvklasar förekommer både på rektangulära kakel och på lister, en dekortyp som snarast hör hemma i barocken, Kaklet är glaserat framför allt i grönt, gult och blå-vitt, 32

34 Fig. 37 a-b Kakelfragment dekorerade med motiv som påminner om druvklasar både grön, gulbrun och blå-vit glasyr. Foto K Carlsson, M Sjölin. finns med En relativt sparsamt förekommande dekortyp har kallats medaljongkakel. Plattorna tycks ha haft en närmast kvadratisk form, dekorerade främst i hörnen medan mittpartiet är runt och svagt välvt. Glasyren på samtliga skärvor av denna typ är relativt ljus grön med en närmast skimrande yta. v-v A mm m m Mém Fig. 38 Medaljongkakel som är dekorerat i hörnen på den närmast kvadratiska plattan - det runda mittpartiet är svagt välvt. Glasyren är ljus grön, svagt skimrande. Foto K Carlsson Olika former av repstavsmotiv förekommer på ca 1 % av materialet, främst på lister och krön av olika slag men också som en del av andra motivkakel, Allt från grön, gulgrön, brun, klar och blå-vit glasyr förekommer, Fig. 39 a-b Dekor av s.k. repstavstyp, förekommer både på kakelplattor och på lister och krön, med olika glasyrfärger. Foto M Sjölin. 33