Synpunkter på förslag till genomförande av EUs jordbruksreform

Transkript

1 MARIA DIRKE Tel & fax E-post 8 mars 2004 Till Jordbruksdepartementet Stockholm Synpunkter på förslag till genomförande av EUs jordbruksreform Ekologiska Lantbrukarna tackar för möjligheten att lämna synpunkter på förslagen i Ds 2004:9 men måste samtidigt påpeka att remisstiden är orimligt kort för en fråga av denna storleksordning och komplikationsgrad. Allmänt Departementsskrivelsen präglas av den forcerade tidplan som gällt för arbetet. Som beslutsunderlag för en helt ny fördelning av en budget på över 6 miljarder kronor är den svag. Framförallt är kopplingen otillräcklig mellan de allmänna resonemang som förs i de beskrivande kapitlen och de förslag som sedan lämnas. Det hänvisas till en rad policybeslut och målsättningar som ska vara styrande för svensk jordbrukspolitik, inklusive de överordnade målen om ekologisk, ekonomisk och social uthållighet. Men det saknas resonemang som förklarar på vilket sätt dessa målsättningar lett fram till de ställningstaganden som görs. Det är bara två konkreta målsättningar som regelbundet återkommer i resonemangen kring de val som gjorts. Den ena är önskan att minimera oönskad omfördelning av stödpengar (i förhållande till nuvarande stödsystem). Den andra är att garantera fortsatt hävd av naturbetesmarkerna. Trots tonvikten på dessa målsättningar innebär förslaget enligt våra och andras konsekvensberäkningar en kraftig sänkning av stödnivåerna framförallt för köttproduktion i regioner med låga arealstöd, samtidigt som stödnivåerna ökar för motsvarande produktion i regioner med höga arealstöd. Effekten drabbar såväl den intensiva som den extensiva köttproduktionen och är särskilt kraftig i de regioner där merparten av landets grovfoder- och betesbaserade nöt- och lammproduktion finns. Om förslaget genomförs kan många av dessa företag förväntas upphöra med produktionen. Eftersom det bland annat drabbar merparten av de företag som har Sågargatan 10 A Uppsala Telefon rikskansli Telefax rikskansli Webplats

2 störst betydelse för hävden av naturbetesmark, innebär det samtidigt att stora betesarealer tas ur bruk. Motsvarande tendens finns också för mjölksektorn, även om beloppen och därmed konsekvenserna är mycket mindre. Detta är ur vårt perspektiv en synnerligen oönskad omfördelning, särskilt som dessa företag även i övrigt ger ett stort bidrag till miljömål och landsbygdsutveckling. Våra ändringsförslag som redovisas nedan anvisar en möjlig väg att undvika den. Våra utgångspunkter Som vi tidigare redovisat har Ekologiska Lantbrukarna i arbetet med MTR-beslutet haft följande utgångspunkter, som vi tror delas av en mycket bred opinion såväl inom som utom lantbruket. Mer marknadsmässighet Dagens stödsystem styr i stor utsträckning lantbrukarens val av grödor och produktionsformer, ofta i miljöskadlig riktning. Det behöver göras mer neutralt så att lantbrukaren kan välja inriktning mer utifrån optimering av odlingssystemet än av stödutfallet. Samma eller bättre miljöprofil I huvudalternativet innebär reformen en försvagad miljöprofil, främst därför att alla incitament till en extensivare köttproduktion försvinner. Detta måste kompenseras med andra styrmedel. Så långt möjligt bör också lösningar väljas som förbättrar miljöstyrningen i andra avseenden, till exempel stimulerar till goda växtföljder med ökat vallinslag, minskad kemisk bekämpning och en djurhållning i bättre balans med växtodlingen både på gårds- och regionnivå. All areal kvar i bruk Det ska finnas ekonomisk möjlighet att hålla nuvarande areal i bruk i alla regioner. Det gäller både åker- och naturbetesarealen. Gynna aktiv produktion I möjligaste mån ska lösningar väljas som premierar aktiv jordbruksproduktion framför passivt öppethållande. Dessa utgångspunkter leder till följande prioriteringar: Utjämna grundersättning till all areal Utjämna stödnivåer mellan olika delar av animaliesektorn Använd så mycket som möjligt av stödformer som kräver fortsatt djurhållning (kopplade stöd, nationellt kuvert) Använd så lite som möjligt av stödformer som baseras på referensperiod (gårdsmodell) Premiera företag med grovfoderbaserad produktion Premiera företag som brukar naturbetesmark Vi föreslår därför följande ändringar av det förslag som lämnas i Ds 2004:9. 2

3 Nationellt kuvert Det nationella kuvertet är det enda styrmedel i reformen som möjliggör att rikta ersättningar direkt till den del av djurproduktionen som har de största positiva och de minsta negativa miljöeffekterna. Det måste därför utnyttjas maximalt för detta ändamål, dvs genom att avsätta 10 procent av samtliga generella stöd. Vi har gemensamt med Svenska Naturskyddsföreningen utarbetat ett konkret förslag till utformning av ett nationellt kuvert som kan ge en tilläggsersättning till merparten av mjölk-, nötkött- och lammköttproducenterna förutsatt att de släpper sina djur på bete och har ett visst minsta arealunderlag för sin djurproduktion. Detaljerna i detta förslag redovisas i ett separat dokument som bifogas. Vi anser inte att det nationella kuvertet ska användas för kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder av det slag som föreslås i rapporten. Det kan för övrigt ifrågasättas om det är en tillåten användning av medlen, med tanke på att EUförordningen tydligt anger att kuvertet ska användas till årliga tilläggsersättningar till lantbrukare. Den tankegång som finns i rapporten om att reservera rätten till senare användning av nationellt kuvert "vid behov" saknar stöd i EU-förordningen. Sverige måste ge en fullständig redovisning av hur reformen ska genomföras senast 1 augusti året innan genomförandet inleds. Det gäller även eventuella övergångslösningar och infasningar. Regional utjämning Nuvarande stödsystem har en kraftig regional slagsida eftersom merparten av medlen går till spannmål, oljeväxter och proteingrödor, en produktion som är starkt koncentrerad till slättbygdsområdena i södra Sverige. Slagsidan förstärks ytterligare eftersom ersättningarna är kopplade till regional avkastning. Förslaget i rapporten innebär att hela denna historiska snedfördelning permanentas i och med att samtliga medel låses till de regioner där de utgår idag. Det omöjliggör den större marknadsmässighet och neutralitet mellan olika produktionsval som anges vara ett huvudmål för reformen. För att nå det målet måste den regionaliserade grundersättningen jämnas ut mellan regionerna. Detta innebär kraftiga förändringar för många enskilda producenter och måste därför ske stegvis. Vi föreslår att det sker genom att ersättningarna i ett första steg utjämnas till 50 procent, på så sätt att halva den regionaliserade arealersättningen beräknas på genomsnittet för landet och andra halva på genomsnittet för regionen. Under en femårsperiod reduceras sedan den regionbaserade andelen med 10 procentenheter per år tills resterande skillnader utjämnats. 3

4 Moduleringsmedel Moduleringsmedlen är avsedda att förstärka LBU-budgeten. Detta var från början en huvudpunkt i Fischlers reformförslag, som såvitt vi vet alltid stöddes av svenska regeringen. Under förhandlingen urvattnades moduleringen alltmer, men även de återstående obligatoriska procenten innebär ett viktigt tillskott och en viktig signal om den framtida riktningen för jordbruksstöden. Att mot denna bakgrund dra in moduleringsmedlen till statskassan är helt oacceptabelt. Tvärtom bör regeringen använda de möjligheter som finns att komplettera de modulerade medlen med ytterligare nationell finansiering. Så sent som i budgetpropositionen i höstas markerade jordbruksministern särskilt att det var högt prioriterat att använda moduleringsmedlen till förstärkning av LBU-budgeten. Det gäller fortfarande, och i ännu högre grad om regeringen avser att genomföra reformen på ett sätt som allvarligt försämrar de ekonomiska villkoren för de delar av jordbruket som visat höga miljöambitioner. En indragning skulle också ge en mycket olycklig signal inför EU-förhandlingarna om Sveriges tilldelning av LBU-medel i nästa långtidsbudget. Länder som inte visar intresse av att utnyttja existerande medel har alltid svårt att försvara en ökad eller ens oförändrad budget. Kopplade stöd Möjligheten till kopplade stöd bör användas i ytterligare två fall förutom till handjur. I samtliga tre fall bör stöden förbli kopplade utan slutdatum. De kopplade stöden har ett helt annat värde än en utläggning enligt gårdsmodellen, eftersom det styrs till aktiva producenter, inte efter historisk produktion. Tackbidragen bör behållas till 50 procent. Det är sant som rapporten konstaterar att detta är en förhållandevis liten summa. Att fårnäringen har en mycket låg stödnivå jämfört med nötköttet är dock inget bra argument för att dra in även det lilla som finns. Tvärtom bör alla ansträngningar göras för att utjämna nivåerna. Ur totalbudgetens synpunkt är summan dessutom försumbar. Torkstödet till spannmål i Norrland bör behållas kopplat till 100 procent. Spannmålsodlingen sker i huvudsak på gårdar med animalieproduktion och stödet är därmed ett bra sätt att gynna dem framför djurlös areal, samtidigt som växtföljdseffekten är positiv. Procentsatser gårdsmodell Om ett nationellt kuvert införs enligt den modell vi föreslagit finns möjlighet att ytterligare begränsa procentsatserna för gårdsmodellbaserade stöd. De bör dessutom i möjligaste mån jämnas ut. Vi föreslår därför att de sätts till 40 procent för amkostödet, extensifieringsstödet och slaktbidraget, men till 55 procent för mjölkbidraget, eftersom mjölksektorn inte får något tillskott från kopplade stöd. Eftersom även de gårdsmodellbaserade stöden räknas på en tio procent lägre summa efter avsättningen till nationellt kuvert, motsvarar procentsatserna 36 respektive 49,9 procent av nuvarande stödramar. 4

5 Skötselkrav åker och bete För att begränsa möjligheterna till ersättning för passivt öppethållande och motverka risken för att markägare säger upp arrendemark enkom för att skörda bidrag, bör skötselkrav för både åkermark och naturbeten sättas högt. För åkermark kan man till exempel överväga krav på bortförsel av avslagen gröda och/eller kontroll av ogräsväxtlighet och spridning. För naturbeten bör hävdkraven sättas på samma nivå som för grundersättningen i LBU-stöden. Detta kan självklart leda till att mark som skulle ha anmälts för stöd vid lägre hävdkrav inte kommer med i systemet. Men om målsättningen är en hävd värd namnet är det knappast meningsfullt med en lägre nivå än dagens modesta krav på stängsling, röjning och bete som förebygger ansamling av förna från år till år. Infasning Även utöver den infasningsmekanism som vi föreslagit när det gäller de regionaliserade arealstöden finns anledning att överväga ett stegvis införande. Framförallt när det gäller specialiserade handjursuppfödare blir effekterna mycket abrupta. Med ett nationellt kuvert enligt vårt förslag kompenseras den grupp som har betesdrift till en del, men inte de helt inomhusuppfödda djuren. Vi tycker det är rimligt att stöden reduceras kraftigt till denna produktion, som idag har de allra högsta stödnivåerna trots små mervärden i form av miljöfördelar eller landsbygdsutveckling. Men det måste ske i former som ger möjlighet till anpassning av produktionen. Införandetidpunkt Vi har från första början ifrågasatt visdomen i ett mycket snabbt införande, eftersom vi fruktade en ytlig utredningsprocess med ofullständig belysning av olika alternativ, dålig förankring av valda lösningar hos berörda aktörer och små möjligheter till demokratiskt inflytande från medborgare och folkvalda organ. Våra farhågor har inte mildrats under resans gång. Vi bedömer fortfarande att det klokaste beslutet nu skulle vara att skjuta på införandet till tidigast 2006 för att ge möjlighet till normal remiss- och riksdagsbehandling samt betydligt grundligare utredning av olika alternativ till exempel ifråga om nationellt kuvert och regional fördelning. Det finns inga tvingande skäl att inleda genomförandet redan Konsekvensanalyser Vi har gjort konsekvensanalyser för fyra alternativ med den beräkningsmodell som tagits fram för vår räkning av Hushållningssällskapet Skaraborg. De fyra alternativen är: Enligt Ds 2004:9 Enligt ändringsförslag från LRF vid hearingen 3 mars Enligt vårt förslag med nationellt kuvert och 100% regional utjämning Enligt vårt förslag med nationellt kuvert och 50% regional utjämning En sammanfattning av resultaten bifogas. Ett utförligare material kan hämtas på under länken Näringspolitik. Där finns även en uppdaterad 5

6 Excel-kalkyl som nu kan användas även till att räkna på andra siffror och procentsatser för samtliga stödformer inklusive det nationella kuvertet. Analysen visar i korthet att LRFs ändringsförslag, som främst innebär sänkt ersättning till naturbetesmarker och höjda gårdsmodellsummor, endast förbättrar utfallet nämnvärt för en enda produktionsgren, ungtjurar i inomhusuppfödning. Samtidigt försämras utfallet betydligt för alla producenter med naturbetesmark. De kraftiga regionala skillnaderna i stöd inom köttproduktionen kvarstår eller till och med förstärks. För mjölkproduktion och spannmålsodling är utfallet identiskt med jordbruksdepartementets förslag. I båda alternativen med nationellt kuvert blir utfallet bättre för samtliga mjölk- och köttproducenter som klarar kvalificeringsgränsen, vilket är merparten av produktionen. Undantag är endast inomhusuppfödda tjurar och mjölkproducenter med extremt litet arealunderlag. Den regionala fördelningen är i båda alternativen mycket jämnare än i jordbruksdepartementets och LRFs förslag. /Enligt uppdrag Med vänlig hälsning Maria Dirke verksamhetsledare 6