Behov och konflikter - Om gemensamma utrymmen i kollektivhus av idag.

Transkript

1 Behov och konflikter - Om gemensamma utrymmen i kollektivhus av idag. Förberett för: Kollektivhusföreningen KOMBO och föreningen Framtiden Skrivet av: Joanna Mellquist Datum:

2 Innehållsförteckning Inledning och frågeställning... 3 Bakgrund och tidigare forskning... 4 I studien ingående kollektivhus... 5 Metodologiska avvägningar... 7 Kvalitativ metod och intervjuer... 7 Fält och avgränsningar... 7 Urvalvalsprocesser Analys och ordning av material Resultat Barn i kollektivhus Tonåringar i kollektivhus Lagom mängd gemenskap och samarbete Balans mellan hushållstyper och generationsmöten Kön och ekonomiska perspektiv Öppenhet gentemot omgivningen Sammanfattning Referenser Litteratur Hemsidor: Kollektivhus och kollektivhusföreningar Bilaga 1: Intervjuguide

3 Inledning och frågeställning Kollektivhus, eller gemenskapsboenden som de även kallas, är en boendeform som vill utvidga gemenskap mellan grannar och delaktighet mellan boenden i lägenhetshus. Kollektivhus skiljer sig från storkollektiv eftersom att de är en boendeform bestående av privata fullt utrustade lägenheter i ett större hus i anslutning till gemensamma utrymmen och matsal. I kollektivhus kan de boende välja när de vill vara i den egna lägenheten och när de vill ta del av husets gemensamma ytor aktiviteter och lokaler. Kollektivhusboende har en lång historia och har drivits fram både av politiska, praktiska och utopiska skäl (KollektivhusNU: Kollektivhushistoria). Kollektiva boendeformer har finns i flera modeller där både anställda och kollektiva arbetsinsatser har stått för organiseringen av de gemensamma tjänsterna i bostaden. Under 1900-talet utvecklades modellen som idag kallas för kollektivhus där de boende själva lagar mat och utför viss städning tillsammans för att gemensamt hantera vardagsbestyr och åstadkomma större socialt utbyte mellan familjer och grannar. Kollektivhusidéer har skiftat under olika epoker, men argumenten för ökad gemenskap är gemensam för dom alla, samt jämställdhet och tillgång till service (KollektivhusNU: Kollektivhushistoria). Det finns omkring 2000 kollektivhuslägenheter i Sverige vilket utgör 0,05% av bostadsbeståndet (Vestbro 2010:55). Bara i stockholmsregionen finns ca 20 aktiva kollektivhus, många i form av hyresrätter, bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrätter. Riksföreningen kollektivhus NU som samlar och stödjer kollektivhus från hela Sverige uppskattar att behovet av nya kollektivhus växer parallellt med en ökad efterfrågan på gemenskapsboende. Majoriteten av de dryga 40 aktiva kollektivhus som existerar idag planerades och arbetades fram av kommunala bostadsföretag som ett resultat av starka krav från civilsamhället och ett gott samarbete med myndigheter. Under senare år har sex nya kollektivhus färdigställts och flera föreningar arbetar för att få till nya kollektivhus i flera delar av Sverige(KollektivhusNU: Om oss). Kollektivhusföreningen KOMBO är en förening som har arbetat med att åstadkomma ett nytt kollektivhus med hyresrätter i Stockholm. Föreningen har arbetat för detta ändamål tillsammans med Föreningen Framtiden sedan Föreningarnas huvudpart är Familjebostäder, som är det kommunala bostadsföretag som är ansvarig för byggandet av kollektivhus i Stockholm. Familjebostäder har de senaste åren byggt och färdigställt två kollektivhus, eller gemenskapsboenden som också är en använd term, för personer över 40 år 3

4 utan hemmavarande barn. Familjebostäder har i ett inriktningsbeslut beslutat att bygga ett nytt kollektivhus, men denna gång för alla åldrar(kollektivhuskombo.se). Syftet med undersökningen är att förstå hur olika grupper och individer använder de gemensamma utrymmena i ett kollektivhus idag. Bakgrunden till rapporten är en önskan hos projektörerna att se om där finns behovs- och intressekonflikter mellan olika grupper med avseende på ålder, kön och typ av hushåll. Studiens syfte är därför att samtala med dem som har bott länge i kollektivhus och har konkreta erfarenheter från diskussioner i huset om hur gemensamma utrymmen så som matsal, lekrum, bibliotek m.m. används. Det senaste kollektivhuset som det allmännyttiga bostadsbolaget Familjebostäder har byggt har varit för andra halvan av livet dvs. för enbart medelålders och äldre människor. Därför finns ett behov av att vidga kunskapen om utformning av kollektivhus för alla åldrar inför det nya kollektivhuset som byggs framförallt för yngre och barnfamiljer. Överhuvudtaget finns inte mycket tidigare forskning kring kollektivhus som boendeform. Den forskning som har presenterats under senare år har framför allt tagit upp boenden för andra halvan av livet (Sandstedt & Westin 2015). Min studie här motiveras därför av att den fyller ett viktigt forskningsgap vad avser kunskapen om kollektivhus för alla åldrar. Den här studien har planerats och genomförts inom ramen för metodkursen Etnografisk metod på mastersprogrammet i sociologi på Södertörns Högskola. Studiens frågeställningar Sammanfattningsvis kan studiens frågeställningar bestämmas på följande sätt: Hur ser användning av kollektivhus gemensamma utrymmen ut? Finns skillnader som kan härledas utifrån de boendes kön och ålder i relation till typ av hushåll? Vilka intresse- och behovs- konflikter kan identifieras? Bakgrund och tidigare forskning Här kommer jag att presentera kollektivhusidéen såsom den formuleras inom kollektivhusrörelsen i Sverige. Dessutom kommer en översikt över de undersökta kollektivhusen i denna studie att visas. Kollektivhusboenden skiljer sig från andra mer vanliga boendeformer eftersom de har gemensamma lokaler och en arkitektur som medvetet har till uppgift att främja möten mellan människor. Centralt för kollektivhuset är en gemensam matsal där de boende lagar mat tillsammans. Den maten serveras som middag under vardagarna. I kollektivhuset har de boende både specifika rättighet- och skyldigheter såsom 4

5 obligatoriskt deltagande i matlag och städning av gemensamma utrymmen. Matlagning hör till de centrala gemensamma aktiviteterna. Utöver matlagning är det vanligt med frivilligt organiserade aktiviteter så som trädgårdsgrupper, bokcirklar, föreläsningar och gymnastik (Grip, Kärnekull, & Sillén (red.). 2013). Svenska kollektivhus kan delas upp i två grupper: åldersintegrerade hus för familjer och enskilda hushåll i alla åldrar samt ålders-specifika - segregerade kollektivhus för boenden i andra halvan av livet utan hemmavarande barn (Sandstedt & Westin 2015). Tidigare forskning kring kollektivhus för andra halvan av livet visar att de boende eftersträvar såväl privatliv som distans, samt en valbar kollektiv gemenskap. De boende söker sig inte till denna typ av boendeform för att utveckla intima relationer med andra, snarare förstås det aktiva valet att flytta till kollektivhus som ett sätt att undvika ensamhet och isolering (Sandstedt & Westin 2015). Kollektivhusboende bör förstås som ett alternativ till vanligt boende, en boendeform som skapar en större vardaglig kontakt mellan grannar (Sandstedt & Westin 2015). I studien ingående kollektivhus I det här stycket kommer jag kort att beskriva de fem kollektivhus där mina informanter lever och hämtar sina erfarenheter från. Beskrivning av kollektivhusen lyfter fram husens särskiljande karaktär. Detta för att kunskapen ska kunna förstås i sin rätta kontext (Flyvbjerg 2003:200). Storlek, matlagssystem och gemensamma utrymmen skiljer sig mellan husen, varför en översiktlig presentation av de fem hus som ingår i rapporten görs nedan. Kollektivhuset Södra Station Kollektivhuset är beläget på Södermalm i Stockholm. Huset färdigställdes 1987 av Svenska Bostäder (sodrastation.org). Huset består av 63 lägenheter och är avsett för personer i alla åldrar. Lägenheterna är byggda enligt byggnormer för vanliga lägenheter och i huset finns även flera gemensamma utrymmen; Matsal med tillhörande kök, en festlokal, ett gym, både målar- och snickeriverkstad, ett kuddrum för barnen, musikrum och bibliotek samt en gästlägenhet där de boenden kan inkvartera gäster (sodrastation.org). Matlagen som alla vuxna föreningsmedlemmar ingår i serverar mat fyra dagar i veckan för en kostnad av 33 kr för de vuxna och 12 kr för barnen. De som bor i huset är medlemmar i kollektivhusföreningen och betalar en avgift på 250 kronor per år (sodrastation.org). Kollektivhusets lägenheter omvandlades våren 2010 till bostadsrätter. 5

6 Kollektivhuset Cigarrlådan Kollektivhuset Cigarrlådan ligger i Hökarängen i Stockholm. I kollektivhuset finns totalt 22 lägenheter uppdelade på ettor, tvåor, treor och sexor. Kollektivhuset är byggt som ett vanligt hyreshus på 50-talet. År 1987 omvandlades fastigheten till ett kollektivhus med hyresrätter. Matlagen serverar mat fem dagar i veckan och alla vuxna medlemmar i huset deltar i matlagningen enligt ett schema som rullar på var femte vecka. Hushållen turas om att laga mat i det gemensamma köket och betalar själva för maten den dagen, varvid alla andra måltider under resterande månad blir kostnadsfria. Medlemmarna betalar 400 kronor per vuxen till kollektivet som går till hyra för de gemensamma lokalerna samt till basinköp för köket. De gemensamma utrymmena är få. Förutom matsal och kök har kollektivhuset även ett lekrum för barn samt en ateljé för måleri och snickeri (cigarrladan.org). Kollektivhuset Stacken Kollektivhuset Stacken är ett kollektivhus i Bergsjön, Göteborg. Kollektivhuset består av åtta våningar och 35 lägenheter. I huset finns lägenheter från tvåor till sjuor. Större delen av lägenheterna har tre eller fyra rum (stacken.org). Kollektivhuset byggdes 1980 och är sedan 2002 en kooperativ hyresrätt. Huset har flera gemensamma lokaler på våningsplan fem. Förutom matsal, kök en ett lekrum finns ett café, verkstad och ett fotolabb (stacken.org). Sofielunds kollektivhus Sofielunds Kollektivhus är beläget i Malmö och färdigställdes i december I huset finns 45 lägenheter från ettor till sexor. De gemensamma utrymmen som föreningen har är ett storkök med matsal, barnrum, ett TV-rum, verkstäder, musikrum, yogarum, gästlägenhet och bastu. Kollektivhuset har även en innegård och en takterass (sofielundskollektivhus.se). Husets upplåtelseform är kooperativhyresrätt och föreningen blockhyr fastigheten av det kommunala bostadsbolaget MKB. Kollektivhuset är relativt nystartat, varvid det än så länge bara serveras mat två gånger i veckan (sofielundskollektivhus.se). Kollektivhuset Tre portar Tre portar är ett kollektivhus beläget i Stockholmsförorten Skarpnäck. Huset byggdes 1986 som kollektivhus och har 52 lägenheter, varav 25 är tvåor, 16 är treor, 8 är fyror och 3 lägenheter är femmor (treportar.se). På bottenvåningen finns de gemensamma lokalerna placerade. Kök, matsal, lekrum, rörelserum verkstad och gästrum. Matsalen serverar mat fem dagar i veckan som lagas av de boende i matlag. Föreningen har även externa medlemmar som äter och deltar i matlagningen (treportar.se). 6

7 Metodologiska avvägningar Under detta stycke presenteras en diskussion om den kvalitativa forskningens plats i samhällsvetenskapen. Vidare lyfts metodologiska avvägningar för studiens kvalitativa intervjuer Kvalitativ metod och intervjuer Bent Flyvbjerg (2003) argumenterar för fallstudiers betydelsefulla plats i samhällsvetenskapen när han menar att verklig expertis kommer genom mångårig erfarenhet från flera specifika fall. För denna studie har intervju valts som metod för att fånga in de kontextberoende och konkreta kunskaperna. Intresset för denna studie bottnar i ett behov av kunskaper om hur användning av gemensamma utrymmen i kollektivhus fungerar. Det finns få eller inga studier som problematiserar användningen utifrån typ av hushåll. Därför har studien valts att rikta in sig på denna fråga. För att nå kunskap om ämnet har kvalitativa intervjuer valts ut som metod för att bringa in empiri om området. David Silverman (2010) beskriver en av intervjuinriktningarna inom kvalitativ metod med hjälp av metaforerna att kartlägga skogen. Att kartlägga skogen beskriver ett metodologiskt tillvägagångsätt där forskaren på kort tid hittar nycklar till passager och väljer ut relevanta citat och markerar intressenata teman i det insamlade materialet (Silverman 2010:85). Denna metod kan sägas vara fördelaktig i ett tidskonsumerande perspektiv då den är relativt enkel och snabbt ger forskaren en överblick över materialet. Samtalsstudien i denna rapport bör förstås ha en kartläggande karaktär där huvudfokus är att sondera terrängen och framlägga intresse- och behovskonflikter i kollektivhus. Fält och avgränsningar Eftersom författaren själv tillhör fältet i form av föreningsaktiv inom kollektivhusrörelsen finns en kännedom om fältet vilket underlättar för insamling av material och avgränsningar av studien. Att ha stora kunskaper om ämnet som studeras underlättar även för konstruerandet av en intressant forskningsfråga (Dannefjord 2005:19). Rapportens huvudfråga har tagits fram i samråd med två föreningar som verkar för att bygga kollektivhus i Stockholm. Författarens tillgång till fältet och samarbetet med att ta fram forskningsfrågan kan ses som positivt i den bemärkelse att forskaren kan få tillgång till detaljerad kunskap som utomstående inte har tillgång till. En eventuell nackdel kan vara att forskaren riskerar att bli hemmablind för det som Silverman kallar det ovanliga i det ordinära (Silverman 2010:29). Alla informanter hade viss kännedom om mig som privatperson och mitt engagemang i kollektivhusrörelsen. Dock bedöms relationen inte påverka intervjusituationen negativt. Kollektivhusformen bör 7

8 betraktas som ett alternativ till det ordinarie boendeidealet. Den är debatterad och ibland hånad som boendeform (Sandstedt & Westin 2015;xx). Författarens tillgång till fältet kan därför snarare ha skapat en öppnare och mer förtroendefull intervjurelation (Bjarnasson 2009:21). Inom fältet finns en rad olika kollektivhus med olika lösningar och särpräglade förhållningsätt till gemenskap och samarbete (Grip, Kärnekull, & Sillén (red.). 2013). Det finns en rad avgränsningar som författaren behöver ta hänsyn till innan urvalet av informanter görs. Ska studien fokusera på erfarenheter från kollektivhus i Stockholmsregionen? Bör erfarenheter från olika upplåtelseformer som ren hyresrätt, kooperativ hyresrätt och bostadsrätt tas med i samma studie, och är de jämförbara? Avgränsningar har slutligen gjorts genom forskningsfrågans fokus på användning av gemensamma lokaler utifrån ålder och kön och typ av hushåll snarare än genom val av kollektivhus som studeras. Urvalvalsprocesser. Genom att konsultera paraplyorganisationen KollektivhusNU har alla kollektivhus först lokaliserats och kartlagts. Utifrån denna lista skapades en urvalsram för att göra val av kollektivhus att hämta informanter ifrån. Ett strategiskt tvåstegsurval har gjorts av intervjupersoner där tre informanter valts ut utifrån kön, ålder och form av hushåll. Sammanlagt omfattar intervjupersonernas lärdomar och erfarenheter från fem olika kollektivhus för boenden i alla åldrar. Kollektivhusen som erfarenheterna kommer ifrån finns alla i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det strategiska urvalet motiveras utifrån studiefrågan där huvudfokus ligger på att identifiera behovs- och intressekonflikter i användning av kollektivhusens gemensamma utrymmen utifrån kön, ålder och typ av hushåll. Informanterna har strategiskt valts ut i den mening att deras erfarenheter ska kunna omfatta och beskriva studiens forskningsfråga. Således är informantera följande vid intervjutillfället: - En kvinna med erfarenhet av att bo med tonåring i kollektivhus. - En man i års ålder med erfarenhet från att bott i både i ett kollektiv i kollektivhus och i ensamhushåll i kollektivhus - En kvinna i års åldern som bor med partner och små barn i kollektivhus. Med de tre intervjuerna som genomförts har inte mättnad uppnåtts i materialet. För framtida studier skulle det vara förtjänstfullt att ha ett bredare material där fler informanter hörs. Informanterna har alla högskoleutbildning och tillhör heterosexuella familjebildningar vilket 8

9 gör att urvalet bör ses som homogent. Informanterna har även likartad etnisk bakgrund, vilket måste ses som en brist i materialet. Informanterna kontaktades och möte planerades. Den första av intervjuerna genomfördes via telefon där informanten befann sig på ett café och intervjuaren i hemmamiljö. Enligt Weiss finns det viss risk att intervjuer blir alltför kortfattade och brister i detaljrikedom när de genomförs över telefon (Weiss 1995:59). Denna telefonintervju bedöms dock inte ha påverkats negativt av förfarandet då den i förhållande till andra intervjuer var särskilt lång och rik på information. Den andra intervjun genomfördes på ett café centralt i staden. Miljön var bullrig och tiden för intervjun var knapp vilket kan ha påverkat intervjuns kvalitet (Arne, Eriksson- Zetterquist 2013:44). Den tredje och sista intervjun genomfördes i intervjupersonens hem. Alla intervjuer spelades in via diktafon och anteckningar fördes parallellt och efter att intervjun var klar. Intervjuerna varade mellan 50 minuter, en timma och 20 minuter. Semistrukturerade intervjuer Utifrån studiens fråga konturerades en semistrukturerad intervjuguide med sju huvudteman och ett antal underfrågor (se bilaga för hela intervjuguide med underfrågor). Underfrågorna var tänkta att fungera som stöd i intervjusituationen och inte som manual. Följaktligen finns det utrymme att förhålla sig fritt i förhållande till frågorna. Efter en kortare introduktion av studiens syfte, samt genomgång av etik och anonymisering gjordes innan intervjun påbörjades. De sju teman som valts ut för intervjuerna var: Teman som syftar till att fördjupa ämnesområden: Informantens livssituation och erfarenheter av att bo i kollektivhus. Kollektivhusets uppbyggnad Användning av gemensamma utrymmen Användning utifrån olika kategorier som kön, ålder, typ av hushåll Konflikter kring de gemensamma utrymmena Lösning och hanterande av konflikter Tips inför framtiden 9

10 Analys och ordning av material Alla intervjuer transkriberades i sin helhet. Transkriberingen genomfördes av forskaren själv, högst två dagar efter intervjun, vilket gav möjlighet till en viss direkt kodning och reflektion i materialet. För att öka läsbarheten och undvika ett fördummande av informantens utsaga har vissa justeringar från tal till skriftspråk gjorts i transkriberingen (Arne, Eriksson- Zetterquist 2013:54). Efter två upprepade närläsningar med anteckningar i marginalerna har ett kodschema framställts. Kodningen har genomförts genom att gå från det praktiska konkreta i texten till det mer abstrakta. Först gjordes anteckningar kring vad som sades i intervjupersonens utsaga. Kommentarerna gjordes både i förhållande till studiens frågor och till ny kunskap som framkommit i empiri. Således har kodschemat tagits fram både från forskningsfrågan och utifrån materialet där nya koder har skapats(weiss 1994:155) I det slutliga kodningsschemat för materialet presenteras utvecklingen av koder och teman. I den andra kolumnen beskrivs de materialnära koder som gjordes i steg ett av kodningen. I den första kolumnen syns de slutliga koder som tagits fram ur materialet. De fyra teman som arbetats fram tjänar även som stycke indelning för resultatdelen. Fig 1: Modell över kodning i två steg. 10

11 Resultat Resultatdelen kommer att presenteras i fyra teman utifrån kodningen som gjorts av samtliga intervjuer. Det första temat är barn i kollektivhus. Tema två är lagom mängd gemenskap och samarbete. Tema tre är balans mellan hushållstyper och generationsmöten. Det fjärde och sista temat är öppenhet gentemot omgivningen. Barn i kollektivhus Ett tydligt tema som framkommer i intervjuerna är barn i kollektivhusen. Barnen är också de som skiljer kollektivhus för alla åldrar och kollektivhus för andra halvan av livet åt. Informanterna talade mycket om barns roll i Kollektivhuset vilket gör detta tema till ett långt kapitel i rapporten. Barnens närvaro i huset påverkar kollektivhuslivet på flera olika sätt beroende på åder på barnen och kollektivhusets önskemål om barnenens engagemang i huset. Detta tema har delats upp i flera underteman; små barn i matsalen, kuddrum och äldre barn, ansvar för andras barn, att göra barn delaktiga samt tonåringar i kollektivhus. Små barn i matsalen Alla informanter beskriver matsalen som kärnan i det kollektiva livet. Det är här man möts, äter tillsammans och också har arbetsgemenskapen i matlagen. Ofta är det möjligheten att få lagad mat i veckorna som lyfts fram som huvudargument för hur kollektivlivet kan underlätta för barnfamiljer. Eva beskriver det så här: Eva -Jo men just det här som jag ser nu att barnfamiljerna i det här huset att kunna gå ner till lagad mat. Sen kan en del tycka att det är lite rörigt och så i matsalen men jag tycker att det är ganska lugnt för det mesta. Det märker jag ju själv när jag har med mig barnbarn hit att de blir ju väldigt nyfikna på det som finns runtomkring som ju är kan vara lite störande i matsituationen. (Intervju ) Att det kan bli rörigt i matsalen är en vanlig beskrivning. En lösning som är vanlig är att ha ett barnrum i anslutning som barnen kan gå till när maten är klar. En annan är att ha regler kring hur man får röra sig och prata i matsalen. Maria beskriver hur det fösta rummet som byggdes upp var barnrummet eftersom att det behovet var mest akut: Maria - Det som har blivit nu och som funkar är barnrummet. Det som gjorde att vi ville ha barnrummet där var att vi tänkte att det var bra att ha det i anslutning till matsalen där man kommer vara i vardagen mycket. Så att inte alla barn springer runt och skriker i matsalen. Utan att man kan säga nu måste ni gå in och leka i barnrummet Maria ( )ibland är det jättelugnt i matsalen och ibland är det jätte härjigt, det är lite olika. Det beror lite på när man går dit och lite på vilka barn det är som är där faktiskt. 11

12 Intervjuaren - Har ni haft några samtal kring ljudnivå och matsalen? vilken tid man ska börja äta? Maria - Ja med ljudnivån har vi gjort så att vi som är föräldrar, för det är faktiskt så att det är barnen som skapar att det blir hög ljudnivå. Och då har vi mer så här förskole regler. Prata med de små bokstäverna, man springer inte i matsalen att försöka sätta normer kring det. Det går inte helt bra men ganska faktiskt. (Intervju ) Informanterna beskriver också att mattider för måltider i matsalen är anpassade så att det ska fungera för småbarnsfamiljerna med middag från Här kan det ibland uppstå en konflikt mellan arbetande hushåll utan små barn som heller föredrar att äta efter kl 18. Lösningen som informanterna beskriver är att ha långa serveringstider så att alla kan välja när de själva vill äta. Kuddis och äldre barn: Informanterna berättar alla om vikten av att ha särskilda lekrum för barn. Här finns olika typer av lösningar med kuddrum, rörelserum och andra platser att leka på. Barnen i kollektivhusen är av blandade åldrar och det uppstår lätt situationer där barnens olika behov utifrån ålder krockar. Ett sådant exempel beskriver Martin när han pratar om hur kuddrummet används Martin (...)mitt barn har varit där mycket, när han fyllde tre önskade han sig ett Kuddis i julklapp. De var magiskt för honom med ett kuddisrum med andra barn. Han tänker att det är ett rum fyllt med barn. Men jag vet ju att från ett vuxet perspektiv är ju inte kuddis helt konfliktfritt eftersom att det är lite speciellt, vem som ska få vara där? Intervjuaren- Beskriv mer vad finns det för konflikter? Martin- Jag kan inte beskriva för jag har inte helt full insyn men som jag har förstått det så handlar det om lite äldre barn som tar mer plats än de yngre barnen och ska det då var det för dom eller inte? Hur sätter man gränser för dom, så att de kan ta för sig mer. (Intervju ) Informanterna beskriver hur de infört åldersgräns för kuddrummet för att de äldre barnen inte ska skrämma bort de små barnen. Att barn ska få ta en särskild plats talar alla informanter om. Vilka barn som hamnar i fokus beror på vilken åldersgrupp som är i majoritet i huset och därmed vilkas behov som är störst. I Marias kollektivhus har det varit logiskt att starta med rum för barn i förskoleåldern eftersom att de flesta barnen har den åldern än så länge. Ett annat sätt att styra olika barns tillgång till rum är att ge barn och vuxna elektroniska nycklar 12

13 med olika tillgång till lokaler. Detta för att barn t.ex. inte ska ha tillgång till verkstad där det kan finnas maskiner som bara vuxna får använda. Ansvar för andras barn En av mina frågor till informanterna rörde frågan om ansvar för andras barn. Vad händer i ett kollektivhus där barnen rör sig mellan flera vuxna som de får en relation till? Informanterna beskriver vikten av att alla vuxna skapar goda relationer med barnen och ungdomarna i huset så att de kan säga till om det behövs på ett trevligt sätt. Parallellt är det viktigt att just föräldrarna behåller ansvaret för sina barn så att de som inte valt att ha barn ska kunna känna sig barnfria när de är hemma. Martin har bott i kollektivhus både som ensamstående utan barn men har också erfarenhet av att vara i kollektivhus med eget barn. Såhär beskriver han förväntningarna på vuxna utan barn och möjligheten att känna sig barnfri: Intervjuaren -Finns det förväntningar på de som inte hade barn att de skulle ansvar för barn eller kunde man få vara barn fri? Martin -Ja de tror jag, eller det kunde man ju inte för man hörde barnen hela tiden men folk sa när jag flyttade in att det kommer att finnas barn här som hörs så att man skulle veta det. Men eftersom det inte var ett problem för mig så har jag inte tänkt på det. Men sen vet jag att det fanns folk där som inte var så roade av barn vet jag. Intervjuaren- Hur märktes det? Martin -Jo men att de var tydliga med att de inte ville ha något extra, därför tror jag, som svar på frågan att de som hade barn var väldigt tydliga att ingen annan skulle behöva ta hand om dem, de gick inte bara iväg och smög till sig barnvakt bara genom att lämna lokalen utan folk var väldigt noggranna med att sära på, eller var väldigt tydliga med att ni behöver inte ta hand om barn. (Intervju ) Samtidigt beskriver Eva vikten av att alla vuxna ska kunna gå in och säga till barnen i huset om de inte följer husets överenskommelser. Här finns en glidande skala som de boende behöver förhålla sig till. Att både kunna gå in och ta ansvar och samtidigt förhålla sig rätten att hålla sig utanför om en vill. Eva tar också upp vikten av att skapa positiva goda relationer till barnen så att det inte bara blir tillsägelser och skäll i kontakten med husets ungdomar: Eva -Jag tycker det är självklart att man kan säga till då barnen som sitter där, men det gäller just att inte bara gnälla och vara arg så fort man säger nått till en som är ung, att man gör det på ett trevligt sätt. Och det har fungerat bra. Det tror jag att alla tycker är bra att alla säger till om det är någonting men inte bara förhållningsorder utan överhuvudtaget vara trevlig och hälsa på varandra och så. (Intervju ) 13

14 Att göra barn delaktiga Att barn ska vara delaktiga i kollektivhusen är något som eftersträvas i flera hus, förutom att där inreds olika rum som tilltalar barn i olika åldrar så finns det även erfarenheter av att barnen får vara med på planeringsmöten och i matlag. Barnen i huset behöver inte delta i matlagen. Här resonerar en informant genom att hänvisa till att barnen aldrig själva har valt kollektivhuset och därför inte behöver infattas i scheman för de gemensamma arbetsuppgifterna. Eva har arbetat med att få in barn i matlag och beskriver erfarenheten som positiv: Eva -Jag har även haft matlag ibland för barnen är inte med i matlagen men det har vi diskuterat en hel del. men det är också sånt jag har hållit i att barnen har ett eget matlag åtminstone nån gång om året dar dom är med och bestämmer vad som ska lagas och är med och lagar och det har varit jättekul och det skulle jag vilja att varje matlag gjorde en sån grej då och då Intervjuaren - Att de organiserade det? Eva - Jag att man drar in barnen och att de är med och bestämmer en middag och är med och lagar den också. (Intervju ) I Marias kollektivhus har de även organiserat möten där barn ska få vara med och utforma de rum som är tänkta för dem: Maria- Och sen hade vi två barnmöten där barnen fick vara med och tycka och tänka. Hur de skulle vilja ha det. Intervjuaren- Hur har de fungerat, har barnen varit med aktivt? Maria- Ja visst vi hade att alla fick vara med och rita och så gjorde vi att de fick rita där de skulle vilja leka och äta och sen så pratade vi de fick berätta om sina bilder och så. Intervjuaren- Mm Maria - Och det tycker en massa saker, det är ju svårt, vi sa det är jättebra ni får tycka och vi kommer se vad vi kan göra. De vill ju så olika saker det är allt ifrån att vi vill att det ska vara ett träd med lianer till att vi vill kunna pyssla. Det är lite olika vad man tycker för tillfället om man säger så. (Intervju ) Tonåringar i kollektivhus Att ha tonåringar i huset ställer andra krav på utformning av huset och gemensamma överenskommelser. En av informanterna pratar om vikten av att ha gemensamma umgänges- rum som inte ligger i anslutning till matsalen så att tonåringarna kan vara mer ifred från sina föräldrar. Pingisrum, musikrum och tv-rum är andra utrymmen som kommer på tal när 14

15 tonåringars liv diskuteras i kollektivhusen. Precis som för de vuxna kan det vara svårt för ungdomarna att komma in socialt i huset om de inte vuxit upp där från början. Intervjuaren- Hur var det för din son hur var det för honom att vara tonåring här? Eva- Nej han kände sig aldrig riktigt hemma här nere i matsalen det gjorde han inte. Och han var aldrig med och lagade mat heller det var han inte, ja han kanske var med mig nån gång. han var inte så himla intresserad och sen flyttade han hemifrån när han var nitton( ). Intervjuaren- Vad tror du att det handlade om? Eva- Att han aldrig ville vara med? ( )lite blyg också säger han själv att han var. Det är inte så lätt det kommer jag ihåg i början även om jag kände några stycken, att det inte var så där självklart att det var lätt att komma in, man måste vara ganska säker på själv för att komma in i ett sånt här ställe. (Intervju ) Att komma in i huset och få vänner sätter både för barn och vuxna särskilda krav på individernas sociala förmåga. Tonåringarna umgås inte bara med varandra i huset och har också vänner utifrån som kommer in i huset och blir en del av kollektivhusets vardag. Vilka rum som dessa grupper ska få vara i debatteras ofta i kollektivhusen. Så här beskriver Eva tonårslivet i kollektivhuset: Eva- Ja tonårslivet är ju inte så enkelt, ett tag var de ganska mycket i kuddrummet och då skrämde de bort småbarnen, även om det var jättesnälla så var det ändå ban som tyckte det var jobbigt att gå dit, så då bestämde vi att kuddrummet är i första hand till för de mindre barnen. Men sen så i cafét är det en soffgrupp där de här lite större barnen börjat sitta och hänga bara, som man vill göra när man är tonåring. Och då har det blivit en konflikt om det där att de inte städar eftre sig, att de tog dit chips och snabbmat och bara slängde kartongerna efter sig. Så då har vi fått säga till om det och när de väl har börjat plocka upp efter sig så är det ju lugnt. Just nu har jag inte sett dem på ett tag, men ett tag satt de där jätte mycket och bara hängde och det är ju jättebra att de finns ett sånt ställe. (Intervju ) Lagom mängd gemenskap och samarbete Ett tema som gör sig påmint i diskussioner om kollektivhus och samarbete är konflikter som kan uppstå kring hur mycket engagemang de boende måste ha för att det gemensamma ska fungera. Här syns både diskussioner om de som drar sig undan gemensamt ansvar och krockar mellan olika ambitionsnivåer där några tar på sig för mycket ansvar eller lägger ribban för det gemensamma för högt. Detta tema är uppdelat i hus som underlättar kontakt, de som drar sig undan, veteraner och nya samt konflikter kring ambitionsnivåer. 15

16 Hus som underlättar kontakt Ofta är husen utformade så att det ska vara lätt att mötas och ha vardaglig kontakt. Maria beskriver hur de i planeringen av deras hus tänkt på hur de ska kunna hålla engagemanget uppe hos de boende genom en socialt främjande arkitektur: Maria- Vi har bara en port i huset och det har varit ett helt medvetet val att det bara ska vara en port för att alla ska ha samma ingång. Man ska liksom ses i porten sen har det ju också varit en kostnadsfråga att det skulle bli billigare om vi hade en ingång. Den har vi balkonggångar som är gemensamma så ingen har egna balkonger, utan balkonggångarna är verkligen som jätte många olika balkonger språng på alla våningar. Och det var också en medveten tanke. Att har folk egen balkong så hänger de mycket på sin balkong och vi ville att även där skulle man mötas. (Intervju ) De som drar sig undan I flera intervjuer dyker begreppet att dra sig undan upp. Det kan gälla både äldre som inte har ork att hjälpa till, hushåll där de boende reser mycket i arbetet men också en del hushåll där de boende känner att de gjort sitt och tröttnat på de gemensamma uppgifterna. Eva -Ja det är väl en del som har bott här jättelänge som tycker att de har gjort nog ungefär men de trivs här de vill inte flytta härifrån än så länge. Men det är väl klart det är ju en del som flyttar iväg, men jag kan inte säga att det är en homogen grupp på det sättet.( ) det kan vara barnfamiljer men barnen har blivit stora och liksom att de inte känner sig, eller att det har fått tid över för annat. Och så finns det en äldre kvinna hon är för gammal för att vara med längre. hon betalar medlemsavgift och sådär och hon kan inte göra någonting i köket, vi försöker bjuda med henne på maten och så men hon glömmer bort att det är så det fungerar inte för henne. Intervjuaren -Mm Eva- Sen är det en del folk som kanske har såna arbeten att de reser mycket och inte är hemma så det går inte att planera för dem så det är lite blandade livssituationer kan man säga. (Intervju ) Martin beskriver en situation där det uppstår frustration runt personer som inte deltar i de gemensamma uppgifterna. I intervjun beskrivs dessa personer som ensamstående män som är lite kufiska. De är inte med men det finns inget uttalat undantag om varför de inte deltar i de gemensamma: Martin - Om man som jag flyttar in med tanken att man ska vara aktiv i föreningen och vara med på olika saker och är beredd på det och så kommer det fram saker som kan vara lite 16

17 konstiga. Som tex att på båda ställen (kollektivhusen ) var det den här konstiga mannen som man tyckte var som en kuf som inte är med på någonting och som verkar leva parallellt med kollektivhuset. Han är inte med på någonting, han är aldrig med på mötena, tillslut så frågade jag då vem är det där? Ska den inte vara med? Och då var svaret att ja men det var lite innan, och då var de inte lika hårda. Det en slags tyst överenskommelse att den har ett annat kontrakt. Och det kan man inte göra något åt för man vill inte slänga ut någon och därför finns de kvar parallellt med huset. Det är ju bara män, den manliga kuf kvoten. Jag har aldrig varit med om att det är en kvinna. Det finns en slags kuf tolerans som jag har stört mig mycket på. Också att det ofta har varit en person som har varit ganska otrevlig, det är väldigt svårt () Det är ju en sån sak som kan växa och växa jag kommer ihåg i kollektivhuset där gick jag runt och kände att det här är något skumt. Det är väl klart att det inte kan förklara för alla nya, det är ju ändå ganska stor omsättning. Ska de bifoga en liten skrift om de här personerna? Om hur vi tar hand om de här kufarna eller ska alla få upptäcka själv, att de tar mycket plats? Ska man säga att vi har föreningen och sen har vi dem här? Det blir konstigt. Intervjuaren -Mm Martin- Jag menar det är väl skillnaden av att starta upp ett kollektivhus då kommer ju inte det hända, i alla fall inte på en gång. Någonting måste ju ha hänt det måste ju ha blivit en klyfta mellan ideologin och föreningen och praktiken. Jag skulle inte vilja flytta in där och gå emot någonting som en aktiv handling. Ska man bo här och skita i alla regler och skaffa mig en massa ovänner? Det valet har jag svårt att se att någon skulle vilja göra. (Intervju ) Veteraner och nya En annan diskussion som uppstår är hur de nya ska känna sig inbjuda och delaktiga i det gemensamma arbetet. Informanterna beskriver hur det lätt skapas en outtalad hierarkisk ordning där de som bott längre i huset är de som har mest att säga till om. Eva- Det tänker jag på mer nu när det kommer nya att det är viktigt att ta kontakt med dem och hälsa dom välkomna och prata och så där. Det är inte helt lätt när man är ny och sätta sig i en matsal och tro att folk ska vara jättetrevliga och så här. Jag tror att det är lite annan stämning nu än när jag flyttade in faktiskt att det är mer välkomnande faktiskt Intervjuaren - Hur märktes det då vilka var det som hade bott här jättelänge Eva- Ja jag hade inte riktigt koll då men det var ju en hel del nya som kom då också i den vevan som jag kom. Sen fans det ju de som var veteraner som hade bott länge och kunde allt om huset. Tyckte jag då. Intervjuaren- Vilka var det? Veteraner hur var dem? Eva- De tyckte väl att de visste allt, det var lite sådär, det var saker som var tradition i huset. Det är ju oftast man kommer in som ny och kanske vill ändra någonting men då var det nej så har vi alltid gjort ungefär. 17

18 Informanterna beskriver hur det växer fram en informell hierarki i kollektivhuset där de som bott längst både kan bestämma mer i kraft av att de har mer erfarenhet av huset samtidigt som de även kan dra sig undan mer eftersom att deras plats inte lika lätt blir ifrågasatt. Konflikter kring ambitionsnivå De finns olika ingångar till att flytta in i kollektivhus, Martin beskriver dessa skillnader som den största källan till frustration. Hans erfarenhet är att det kan finas en klyfta mellan de som vill ha ett ideologiskt boende och de som snarare är ute efter de praktiska fördelarna med att bo i kollektivhus: Martin - Överlag de jag minns från båda kollektivhusen som den största konflikten och orsaken till frustration så är det inte åldersskillnader eller kön utan egentligen tror jag att den vanligaste konflikt orsaken är ambitionsnivå skillnader. Att vissa kommer dit och vill ha ett aktivistisk boende och andra vill bara ha någonstans att bo. Den krocken tror jag man måste ta tag i mycket mera för den påverkar. (Intervju ) Balans mellan hushållstyper och generationsmöten Kollektivhusen för alla åldrar strävar ofta efter att ha en balans mellan flera typer av hushåll och efter att främja kontakten mellan generationer. I intervjuerna syns att det finns en överrepresentation bland småbarns föräldrar som söker sig till kollektivhusen. Det finns i flera kollektivhus även lägenhetskollektiv. Hur sammansättningen ser ut beror ofta på husets förutsättningar hur många små respektive stora lägenheter huset har. I detta stycke diskuterats informanternas upplevelse hur integrationen mellan dessa olika hushållstyper fungerar. Både Eva och Martin har bott själva i kollektivhus och beskriver en erfarenhet av att det kan vara svårt att ta sig in socialt i huset. Många av aktiviteterna som sker spontant i husen uppstår runt barnfamiljer. Informanterna som bott i ensamhushåll beskriver både hur de kan välja gemenskapen mer, de behöver inte vara med folk jämt. Samtidigt beskriver de ett mer distansfull relation till huset där det är svårare att få starka relationer till de andra boende. Eva- Jag kan ju säga att kärnan är själva matsalen och när det byggdes då tror jag att det verkligen var sån där ny anda att det var mycket fester och gemenskap och sånt. Det är inte riktigt lika mycket nu. Jag tycker det är många barnfamiljer som bor här och att barnfamiljerna, de har på något sätt en typ av kontakt som inte jag har, de umgås mer familjevis sådär tror jag. Och jag kan inte påstå att jag umgås med folk i huset men jag känner mig väldigt hemma ändå för man träffas i matsalen och sitter och käkar och sådär. Och vi har mycket arbetsgemenskap också lagar mat tillsammans. Så att även om jag inte har 18

19 mina närmaste vänner här så känner jag mig väldigt hemmastadd med det. Och jag känner inget behov av att umgås med folk stup i kvarten(...) Intervjuaren - Det är kanske som du säger att barnfamiljer de träffas på gården att det blir mer naturligt att de har mer kontakt emellan sig. Eva -Ja absolut, de har ju många, på andra sidan där ligger ju skolan där många barn går, de har ju jättemycket gemensamt där också. Flera barn i huset går ju i den skolan och det vet jag ju att folk hjälps åt att hämta barn från fritis och gör kanske grejer ihop som kanske inte jag vet så mycket om men hör lite om. Jag-Mm Eva- Det tänkte jag också när jag flyttade hit att jag skulle vara mer aktiv när det gällde barn, att ta hand om andras barn det har jag inte gjort särskilt mycket kan jag påstå. Däremot har jag ordnat en hel del aktiviteter att varje ju at vi bakar bullar tillsammans. Då är det ju jag som hart stått för dom grejerna med barnbakning, pepparkakor och bullar och såna grejer. Och när dt är öppet hus har det också gjort såna saker så det vet de om att det är jag som står för dom grejerna. Då får ju jag en kontakt med barnen på det sättet. (Intervju ) Martin beskriver även hur det sociala kan vara svårare när man bor i ensamhushåll jämfört med att bo i lägenhetskollektiv, med barn eller med en sambo i kollektivhus. Citatet nedan kommer från en diskussion om hur samtalen fördes i matsalen och vid gemensamma möten: Martin -Jag tyckte det var ganska svårt, att bara mingla kändes konstigt. Jag gjorde inte det så mycket. Det kändes som att det var, det blev de som bott där länge som, som jag upplevde det. Jag- Var det svårare att få till riktiga relationer? Martin -Ja, hade det varit ett (lägenhets)kollektiv där man delat på allt då hade jag ju tagit upp det men det fanns ju inget forum för det. Jag hade ju så klart kunnat vara mer delaktig i föreningen och tagit upp saker men det gjorde jag inte. Det blev en slags distans. Intervjuaren- Fanns det fler ensamhushåll? Martin -Ja det gjorde ju det men de märktes inte så mycket. Det är ju rätt logiskt.. (Intervju ) Kön och ekonomiska perspektiv En av frågorna jag riktade till informanterna var huruvida de kunde se några skillnader i hur de gemensamma lokalerna används utifrån kön. Alla informanter beskrev det som positivt för jämställdheten i heterosexuella par att bo i kollektivhus. Där avlastar den gemensamma 19

20 matlagningen och närheten till andra familjer relationen mellan småbarnsföräldrarna. Maria beskrev att det finns ett könskonservativt mönster i vilken grupp som män och kvinnor valt att engagera sig i deras kollektivhus och att de är fler kvinnor som är aktiva i de mest arbetskrävande grupperna: Intervjuaren- Finns det någon skillnad i hur lokalerna används eller önskemål utifrån kön som du tänkt på? Maria- utifrån kön? Intervjuaren -Ja Maria- Vilken grupp man är engagerad i? Generellt så är det mycket fler kvinnor som har varit med och jobbat med inredning, och tänkt funktion. Det är bara en man i inredningsgruppen resten är kvinnor. Det har engagerat flera kvinnor att jobba med det. (.)Matgruppen och inredningsgruppen där jobbar alla väldigt hårt. Jag kan säga att jag varit ganska stressad över det. För att jag har haft mycket annat också. Vi har haft en diskgrupp i huset och de är nog hälften hälften. I vår grupp(inredningsgruppen) är det flest kvinnor. I matgruppen är det mest kvinnor men de har män som är väldigt drivande. Det matgruppen gör är att de har gjort är att de har hållit köksutbildningar med hela köket. Man har inte fått vara i köket förens man har gått i köksutbildningen och sen har de gjort menyer, handlat och gjort matsedels planering. Och där är det ju lite fler kvinnor men också flera män som är aktiva och driver. (Intervju ) Frågor om kön och kollektivhus går inte heller att skilja ut från övriga frågor varvid det uppstått som tema både när det gäller män som drar sig undan det gemensamma arbetet och hur arbetet med barn och tonåringar är organiserat i huset. Eva beskriver en förändring av sammansättningen av de boende när huset ombildades till bostadsrätter. Förändringen är både könsmässig och klassmässig då ekonomiskt starkare tvåfamiljshushåll flyttar in och ensamstående kvinnor flyttar ut. Intervjuaren- Hur är det med fördelningen mellan män och kvinnor i huset då? Eva- Ja det är ju en ny trend som har att göra med att det är bostadsrätt nu och det är att det är två förälders familjer som flyttar in. Det var ju fler ensamstående förut. Intervjuaren- Kvinnor då? Eva- Ja ensamstående mammor av de som flyttar in är det ju nästan bara, jag ska inte säga att det är bara men det är nog större andel två förälders hushåll som flyttar in idag än tidigare. Intervjuaren- Ja det har blivit dyrare också så det måste nästan vara det också 20

21 Eva- ja precis Intervjuaren- Vad händer, hur märks det har det skett förändring inom huset? Eva- Ja förändringen är ju då att det är fler som arbetar i huset det är fler händer som kan vara med i matlagen. Intervjuaren- Är det jämn många män och kvinnor nu som är med? Eva- Nej det är nog fler kvinnor, nog, det är det men jag kan inte säga exakt fördelningen men det var ju fler( ) Och det är ju klart, det är folk med starkare ekonomi nu än när det var allmännyttan, även om det då inte var så lätt att få lägenhet här heller, så var det ändå så att man kunde byta om man hade en annan lägenhet. Intervjuaren- Hur märks det då? Den nya ekonomin? Eva- Jag vet inte, det är svårt att säga egentligen..(...)det är svårt att säga om det har yttrat sig på nått sätt. Man kan tänka sig att folk har mer råd att man skulle kunna ha lyxigare rätter och så men så är det inte riktigt utan vi håller ekonomin ganska ordentligt ändå. Även om det behövs en bra ekonomi att flytta hit så blir det ett dyrare boende då som gör att de kanske inte har så mycket pengar ändå. (Intervju ) Eva beskriver hur den nya sammansättningen framförallt har resulterat i att de är finns fler som kan arbeta i kollektivhuset och att de kvinnor som har haft svagare ekonomi tvingats lämna huset vid ombildning. Martin beskriver en mer informell iakttagelse av att de som bor i kollektivhusen ofta har medelklassbakgrund vilket gör att det kan förekomma särskilda koder för uppförande. Intervjuaren- Får jag fråga, tillgång till utrymmena, hade alla samma tillgång till utrymmena? Martin- Ingen skulle säga att det inte var så. Som så mycket i den här världen så, där folk är engagerade så förutsätts det att man för upp saker, det är lite såhär att man måste säga till och driva det om något ska hända. Om jag vill ha mer plats så måste jag ta upp det på ett möte. Det bygger ju på att man är väldigt engagerad, kan snacka och ta upp saker ( ) Martin- Nu blir det lite grovt och trubbigt men till exempel att dom som utmärker sig, manlig kufighet kan vara en sak som handlar om klass. Men vad ska man säga när jag har varit i konflikt med någon, en individ där den kollektiva önskan sticker ut om att ha en transparens, att vi tar upp saker på möten och driver det här tillsammans, då blir det en krock. Då har den personen ofta inte varit engagerad i någonting tidigare utan vill ofta ha ett billigt boende. Det finns medelklasskoder tycker jag. Exempel att sitta och dricka Coca cola i matsalen det skulle inte dom beskriva som ett problem. Att det skulle kunna vara ett problem eller äta kött.... (Intervju ) 21

22 Förutom koder kring att tex inte dricka Coca Cola eller äta kött får medelklassbakgrunden hos de boende den konsekvens att det blir svårare att driva frågor i huset för de som inte har en vana av föreningsarbete sedan tidigare. Öppenhet gentemot omgivningen Hur öppna respektive slutna kollektivhus är varierar mycket från hus till hus. Skillnaden kan ligga i vart huset är placerat, huruvida det ligger centralt i en stad eller på landet. Om det är ett höghus med portkod, eller om lägenheterna och de gemensamma utrymmena ligger tillgängligt på markplan. Maria som bor i ett kollektivhus som är centralt placerat beskriver en diskussion om trygghet och slutenhet som förts i kollektivhuset. Diskussionen uppstod efter en rad inbrott som skett innan fastighetsvärden ordnat med ordentliga lås i de gemensamma utrymmena: Maria- Så det har ju varit sådär. En dålig start där många har känt sig jätte otrygga. Balkonggångarna är ju öppna och sen har folk villadörrar till sina lägenheter så man kliver rakt ut i offentligheten från sin lägenhet och det är inte folk så vana vid. Så nu vill några att vi ska kunna stänga balkonggångarna så att man inte ska kunna gå upp där om man inte har nyckel. Andra vill inte det. Intervjuaren- Vilka är det som vill och vilka är det som inte vill låsa finns det något mönster jag tänker på barnfamiljer? Maria- Nej det är svårt att generalisera jag tror snarare att det är personliga historier. Någon har haft inbrott hemma hos sig innan och har ett jättestort behov av att känna sig trygg. Ja jag vet inte, det känns lite.. de som känner sig otrygga är super alarmeristiska tycker jag. Det här är super farligt jag sover med stekpanna Ja du hör ju, jag hör ju inte till dem som känner mig så otrygg. Det är svårt att diskutera för man kan inte säga att du inte får känna dig otrygg. För det gör man ju oavsett om någon annan inte gör det. Intervjuaren-Mm Maria- Det är ett av stadens fattigaste områden med ganska mycket bråk, inte just där vi bor men det är ändå lite kriminella gäng, droghandel och så. Sen är det ju jätte centralt ( ) Jag har ju bott och jobbat här innan och har vetat det innan. Men jag tror att alla har varit beredda på det.. (Intervju ) I Evas kollektivhus finns också en diskussion om öppenhet. Här uppkom diskussionen ur hur ungdomar tar med sig vänner in i de gemensamma ytorna. Ungdomarna umgås oftare i grupp 22