Elolyckor. Vad är en elolycka? 1(6)

Transkript

1 1(6) Elolyckor Vad är en elolycka? Skador som inträffar till följd av el kan vara personskador eller egendomsskador. När en person skadas vid strömgenomgång eller får brännskador till följd av direkt eller indirekt kontakt med en ljusbåge är det ett elolycksfall. Enligt Elsäkerhetsverkets statistik inträffar årligen i medeltal drygt 250 elolycksfall varav knappt 7 leder till dödsfall. Det totala antalet elolyckor har de senaste åren ökat och detta beror sannolikt på att benägenheten att anmäla även mindre allvarliga elolyckor ökat. Samtidigt visar trenden att de allvarliga olyckorna minskar. Från 1991 till 2000 minskade de allvarligare olycksfallen bland yrkesmännen med ca 40 %. Av alla elolyckor drabbar nästan hälften elyrkesmän. Två tredjedelar av dessa fall har gällt strömgenomgång (elchock) och en tredjedel av fallen ljusbågsskada. Bland de allvarligare olycksfallen dominerar dock ljusbågsolyckorna. I flera fall har följdskador uppstått i form av störtning o.d. Ur statistiken kan man utläsa att elyrkesmannens risk för att drabbas av elolycka är ungefär lika stor som allmänhetens risk att drabbas av en trafikolycka. 4 av 5 olyckor som drabbar elyrkesmän orsakas av ett arbetsfel. Ett arbetsfel är ett fel vid genomförande av viss verksamhet t.ex. elarbete. Exempel på arbetsfel är ingen eller felaktig spänningslöshetskontroll, ej vidtagen skyddsavskärmning, ej vidtagen frånskiljning eller användning av olämpliga verktyg. Bara 20 % av olyckorna uppkommer till följd av ett tekniskt fel. Exempel på tekniskt fel kan vara förväxlad fas- och skyddsledare eller trasig kapsling. För lekmän är ordningen den omvända, nästan 4 av 5 olyckor är här beroende av ett tekniskt fel. Lista på direkt orsak till elolyckor som inträffat till följd av arbetsfel och som medfört mer än 0 sjukdagar, åren 1998, 1999 och 2000 Felaktig eller ingen frånkoppling, ingen spänningslöshetskontroll och ingen arbetsjordning där så krävts 69 Användning av felaktiga hjälpmedel 14 Ej vidtagen avskärmning 16 Annat 25 Summa 124 Listan visar att olyckorna i hög utsträckning beror på att grundläggande krav i starkströmsföreskrifterna inte efterlevs. Om elyrkesmännen, med arbetsgivarnas stöd, alltid kontrollerade spänningslöshet vid tillämpning av arbetsmetoden arbete utan spänning skulle mer än hälften av elolyckorna vid elarbete undvikas.

2 2(6) Elyrkesmännens elolyckor fördelade på orsak, % Arbetsfel 12 8 som tillkommit under användning som fanns vid första idrifttagning Nätverksamhetens elolyckor fördelade på orsak, % Arbetsfel 9 2 som tillkommit under användning som fanns vid första idrifttagning

3 3(6) Elfaran Personskador uppstår vanligen genom elchock eller ljusbåge eller som sekundära skada av detta. Elchock Elchock innebär en skadlig verkan av elektrisk ström som passerar genom en människas eller ett djurs kropp. Skadorna kan vara av skiftande slag, allt från brännskador på huden till hjärtstillestånd. Redan vid små strömstyrkor, under 10 ma, kan kramper uppstå och få till följd att den skadedrabbade t.ex. inte kan släppa ett grepp. Om en något högre växelström passerar genom bröstkorgen, finns risk för hjärtkammarflimmer. I detta fall upphör blodcirkulationen nästan helt, vilket kan leda till såväl neurologiska som fysiologiska skador och till död, om inte hjärtats funktion snabbt kan återställas. För växelström gäller att den redan vid relativt låga strömmar kan orsaka kramper som kan leda till att den drabbade inte kan släppa taget och därmed bryta strömkretsen. Om 10 ma växelström med en frekvens i området Hz passerar genom en underarm, kan 99% av männen släppa taget men motsvarande gräns för kvinnor går vid 6 ma. Kroppsimpedansen vid strömgenomgång kan indelas i hudmotstånd och kroppens inre kroppsmotstånd. Hudimpedansen kan uppfattas som ett halvledande skikt. Om strömmen kommer över ett visst värde blir huden ledande. Vid beröringsspänningar över 100 volt kan strömmen bli så stor att hudimpedansen istället blir ett ledande skikt. Av det följer att risken för brännskador på huden ökar med ökad spänning. Hudmotståndet är dels beroende av beröringsytans storlek, dels av beröringsspänningen. Vid beröringsspänningar över 100 V är beröringsytan av mindre betydelse. Kroppens inre motstånd (innanför huden) får anses vara i huvudsak resistiv. Motståndets storlek är beroende av vilken väg strömmen går (hand hand eller fot hand osv.). Det inre, resistiva motståndet i kroppen när strömmen går från en hand till båda fötterna anges till knappt 1000 Ω. Strömmens verkan i kroppen kan vara flera. Eftersom muskelvävnaderna är resistiva bildas värme i strömbanan enligt formeln: I² R t. Varken muskelvävnader eller blod tål särskilt höga temperaturer. Redan vid måttlig uppvärmning börjar kroppsproteinerna koagulera och förstöras. Skador på muskelvävnader är därför relativt vanliga hos personer som utsatts för en något större strömgenomgång. Musklerna innehåller bl.a. ett färgämne myoglobin och blodet ett annat färgämne hemoglobin. Vid uppvärmning fälls dessa färgämnen ut och kan ge skador på bl.a. njurarna. Vid stor utfällning av färgämnena (stor eller långvarig strömgenomgång) sätts de fina gångarna i njurarna igen, vilket kan leda till akut urinförgiftning, om inte lämplig vätsketerapi sätts in i tid. Hjärtat är i detta sammanhang ett unikt organ. Hjärtat styrs inte som andra muskler av impulser från hjärnan utan arbetar med hjälp av ett eget retledningssystem. Detta system kan slås ut av utifrån kommande elektriska pulser. Vid en större strömgenomgång i bröstkorgen kan hjärtstillestånd (hjärtkramp) inträffa. Med växelström är det emellertid vanligare att hjärtats system störs av strömgenomgången och att hjärtat då börjar flimra, så kallat hjärtflimmer eller hjärtkammarflimmer, varvid dess pumpande verkan så gott som upphör. Risken för hjärtflimmer är delvis beroende av tiden för strömgenomgången. Vid måttliga strömgenomgångar erfordras oftast att strömgenomgången varar längre än en hjärtslagscykel

4 4(6) för att hjärtat skall börja flimra. Hur stor ström som erfordras för att störa hjärtats system är beroende av strömmens väg genom kroppen. Självklart är en strömbana från hand till bröstkorg en kritisk väg, men även en strömbana från vänster hand till någon av fötterna ger stor påverkan på hjärtat. Det finns misstankar om att strömgenomgång med längre varaktighet även kan orsaka kvardröjande skador på nervbanor. Någon forskning som har belagt detta har hittills inte gjorts i Sverige. Elchock åtföljs ofta av fall, vilket ibland kan medföra än svårare skador. Den fysiologiska inverkan på människokroppen av växelström 50/60 Hz Strömstyrka Tid Verkan < 0,5 ma oberoende Under känselreaktion < 10 ma oberoende Tendens till kramp, det går att släppa taget ma Sekunder upp till någon minut Vanligtvis ingen organisk skada. Sannolikt uppstår smärtsam, svår kramp i armar och skuldror. Även svårigheter att andas vid tider över 2 sekunder ma < 0,2 sek Kraftig chock med smärtsam svår kramp. Återgående störningar i hjärtfunktionen men inte hjärtkammarflimmer ma > 0,2 sek Kraftig chock med smärtsam svår kramp. Vanligen återgående störningar i hjärtfunktionen men även risk för hjärtkammarflimmer som ökar med varaktighet och styrka. > 400 ma Stor risk för hjärtkammarflimmer, hjärtstopp eller hjärtkramp, framför allt vid tider över 0,2 sekunder. Brännskador och skador på muskelvävnader. Medvetslöshet. Tabellen baseras på värden hämtade ur ett diagram från IEC 479. Diagrammet visar kurvor som funktion av strömstyrka och tid, varför denna tabell endast ger ungefärliga värden. För mer exakta och utförliga uppgifter hänvisas till IEC 479.

5 5(6) Den fysiologiska inverkan på människokroppen av likström Strömstyrka Verkan < 8 ma Ingen märkbar effekt 8 ma Gräns för värmekänsla ma Stark värmekänsla. Obetydlig muskelsammandragning ma Stark värmekänsla. Försvårad andning och risk för kraftiga muskelsammandragningar. > 90 ma Stor risk för andningsförlamning Ljusbågsolyckor Många av de ljusbågsolyckor som medför personskador uppkommer då något ledande materiel, t.ex. ett verktyg, förorsakar en kortslutning mellan två olika potentialer, vanligen mellan en fasledare och jord. Den ljusbåge som då uppkommer kan ha en temperatur av flera tusen grader och åstadkomma allvarliga och svårläkta brännskador. Ljusbågens verkan är delvis beroende på strömmens storlek men framför allt på brinntiden. Därför bör frånkopplingstiden i ett lågspänningsställverk inte överstiga 0,1 s. För att minska ljusbågsolyckorna bland elyrkesmän är det viktigt att alla arbeten planeras noggrant, och då särskilt vad gäller val av arbetsmetod och verktyg. En vanlig missuppfattning är att ljusbågar i högspänningsställverk skulle vara farligare än i lågspänningsställverk. Eftersom den frigjorda energin är proportionell mot I²t (strömmen i kvadrat multiplicerat med tiden), kan ljusbågen bli mycket intensiv även i ett lågspänningsställverk, där kortslutningsströmmen ofta är hög. För att minska skadeverkan av ljusbågsolyckor är valet av kläder viktigt. Elyrkesmannen bör därför ha kläder som ger god motståndskraft mot ljusbågar. Framför allt bör kläderna närmast kroppen vara av ett material som inte smälter. Kläder som är nedsmutsade med olja eller metalldamm ökar skaderisken avsevärt. Ett speciellt fall av elolycka kan uppstå vid jordfel i en högspänningsanläggning. Jordfelet medför förhöjd markpotential kring den punkt där felströmmen leds ner i marken. Här uppstår nu spänningsskillnader på markytan, s.k. stegspänning. Stegspänningens nivå beror dels på felströmmens storlek, dels på markens resistivitet. Den kan uppgå till så höga värden att det finns risk att personer som går på marken kan skadas. Även vid åskurladdningar kan sådana farliga stegspänningar uppstå. Egendomsskada Egendomsskador till följd av elektrisk ström orsakas till övervägande del av att det uppstår för hög värme eller brand. Farlig värmeutveckling kan uppkomma vid överbelastning av kablar och annan elektrisk utrustning, exempelvis då man ansluter för hög last eller vid kortslutning, om inte anläggningen snabbt frånkopplas.

6 6(6) Den vanligaste orsaken till brännskador och brand till följd av el torde vara bristfällig anslutning av ledare eller andra förbindningar. Även isolationsskador på kablar och ledningar med överledning och intermittenta ljusbågar som följd är en vanlig skadeorsak. En intermittent ljusbåge kan reducera felströmmens effektivvärde till ett så lågt värde att överströmsskyddet inte löser ut korrekt. Isolationsskador uppstår ofta vid ett för högt tryck på kabelmanteln. På grund härav uppstår kallflytning isoleringen flyter undan mellan ledarna så att överledning sker. Vid såväl utförande som besiktning av elektriska anläggningar bör man därför lägga stor vikt vid hur kabelinstallationen och dess anslutningar är utförda. I samband med ljusbågsolyckor i kopplingsutrustningar kan mycket höga, plötsliga tryckstegringar uppstå. Om inte tryckavlastning är ordnad på ett tillfredställande sätt, kan tryckstegringen medföra allvarliga skador på ställverksfack m.m. Det kan till och med inträffa att rummets väggar raseras. Tryckavlastning anordnas i regel i högspänningsställverk i form av luckor som slås upp av övertrycket och leder bort detta.