Kriminella ungdomar i behandling utifrån det salutogena perspektivet

Transkript

1 Lunds universitet Socialhögskolan SOA 205 Vårterminen 2001 Kriminella ungdomar i behandling utifrån det salutogena perspektivet Författare: Tobias Leoson Handledare: Jan Gassne

2 ABSTRACT My purpose with this essay has been to illuminate the method of treatment in two institutions who claims to be working with a salutogenic line of thought. The target group has been youth delinquents, 15 to 20 years old. My central questions has been; What does the concept of salutogenes and the salutogenic factors mean? What can the method of treatment with a salutogenic line of thougt bring to the traditional method of treatment of youth delinquents? What riscs, possibilities and obstacles are there? My method has been qualitative interviews with people responsible for the method of treatment in the two institutions and theoretical studies in the subject of salutogenes and the salutogenic factors. In the interviews is given an insight in the method of treatment in the two institutions. In my studies I have found that in both institutions they have a strong experience that this method of treatment works and has a positive impact. Although there is still a too small amount of evaluations which makes it impossible to draw any certain conclusions. My apprehension is also that there is some things left to develope in the method of treatment in both institutions to make it possible to claim that they are working from a genuine salutogenic comprehensive view. 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1.1 Förord s Problemformulering s Syfte och frågeställning s Metod s 6 2 Teoretisk anknytning s Salutogenes s Individ- och omgivningsfaktorer med salutogen betydelse s Reflektioner s 13 3 STUDIENS EMPIRI s Intervjuernas uppläggning s Bakgrund Folåsa behandlingshem s Intervju med Jan-Åke Eriksson s Reflektioner s Bakgrund Råby ungdomshem s Intervju med Richard Pettersson s Reflektioner s 34 4 Slutdiskussion och analys s Referenser s 39 3

4 1.1. Förord. Ända sedan jag gick på socialhögskolan i Lund har jag varit intresserad av det salutogena hälsobringande- perspektivet i socialt arbete. Jag tycker att det är en nödvändig motvikt till det i mycket problemfokuserade tänkandet som finns i vårt yrke. Från början hade jag i min uppsats tänkt göra intervjuer med ungdomar som varit placerade på familjehem med gott resultat med syfte att få reda på vad som varit de viktigaste bidragen till den positiva utvecklingen med ungdomarnas egna ord. Denna idé stötte på svårigheter bl.a. p.g.a. sekretessbestämmelser i Linköpings kommun där jag arbetar och det var svårt att komma i kontakt med tillräckligt många ungdomar som kriterierna stämde in på. Jag fick sedan tänka om men tog ändå med mig det salutogena temat och målgruppen ungdomar till den nya uppsatsplanen. Jag vill tacka mina intervjupersoner Richard Pettersson, föreståndare på Råby utredningshem, samt Jan Åke Eriksson, projektansvarig på Folåsa behandlingshem. Bägge har delgett intressanta tankar om sitt arbete och gett mig en god inblick i deras behandlingsarbete. Jag vill även tacka min handledare Jan Gassne för de värdefulla kommentarerna och knuffarna i rätt riktning under resans gång. 4

5 1.2. Problemformulering. I min uppsats har jag försökt undersöka om och i så fall i vilken utsträckning ett salutogent tänkande används i behandlingshem för ungdomar som utvecklat ett kriminellt beteende. Jag ska i denna uppsats studera två behandlingshem som arbetar med den aktuella målgruppen samt utger sig för att arbeta enligt en, eller som de definierar, salutogen modell. Min tanke är att genom kvalitativa intervjuer med föreståndare eller behandlingsansvariga få en bild av vad det konkreta arbetet består i och vad de menar med salutogen modell. Jag kommer att rikta in mig på ungdomar år och försöka få en bild av den behandlingsmetodik som använts och i vilken mån man använder sig av de salutogena faktorerna i behandlingen och på vilket sätt. Min tanke med de kvalitativa intervjuerna är att klargöra i vilken utsträckning det salutogena perspektivet tillämpas i behandlingen, medvetet eller omedvetet. Jag kommer att utgå från de faktorer man utifrån forskning kunnat visa ha en salutogen betydelse i behandling och lägga tonvikten i intervjuerna på dessa. Jag har även tänkt att i uppsatsen försöka belysa vad det finns för forskningsmässigt stöd angående att de salutogena grundtankarna och de salutogena faktorerna verkligen är hälsbefrämjande. Jag vill även föra ett resonemang kring vilka vinster man eventuellt kan ha genom att arbeta mer inriktat på de salutogena faktorerna men även vilka risker och hinder som kan finnas. Teori. Jag kommer i min bakgrund att använda mig av teoretiska studier kring begreppet salutogenes och salutogena faktorer och processer som man utifrån ett utvecklingpsykopatologiskt perspektiv visat främja motståndförmåga vid svåra livsomständigheter samt som antas vara hälsobefrämjande i behandling. Bl.a. Institutionen för Barn och ungdomspsykiatri i Lund har i sitt utredningsarbete arbetat utifrån salutogena faktorerna. (se referens Waad Hult m.fl.) Min tanke är att göra en granskning av behandlingsmetodiken enligt ett salutogent tänkesätt utifrån både teori och kvalitativa intervjuer samt föra ett resonemang kring vad ett salutogent arbetssätt eventuellt skulle kunna tillföra i behandling av kriminella ungdomar. 5

6 1.3 Syfte/frågeställning. - Vad innebär begreppet salutogenes och de salutogena faktorerna? - Används kunskaper om salutogena faktorer i arbete med kriminella ungdomar år? - Kan behandlingsmetodik med salutogen inriktning tillföra den traditionella behandlingsmetodiken av kriminella ungdomar något? - Vilka risker, möjligheter och eventuella hinder finns? 1.4 Metod. Till en början var min tanke att göra en jämförande studie av ett behandlingshem som profilerat sig med att hävda att de har en salutogen inriktning och ett behandlingshem som arbetade mer traditionellt. Jag har konstaterat att det finns ett intresse för salutogenes och om hur kunskaper om salutogena faktorer kan användas i behandling. I mitt sökande efter lämpliga behandlingshem upptäckte jag att både Folåsa behandlingshem utanför Linköping och Albogården, utredningsavdelning på Råby ungdomshem utanför Lund, utgav sig för att arbeta utifrån ett salutogent tankesätt. Samtidigt fastnade jag på begreppet traditionellt behandlingsarbete och tyckte att det var en svår definition att göra då det skulle bli väldigt brett. När jag fick en större klarhet i begreppet salutogenes och de salutogena faktorerna blev jag nyfiken på hur väl och i vilken utsträckning de bägge behandlingshemmen tillämpade en metodik som kan benämnas salutogen. Jag blev intresserad av frågor som; Vad menar de med att de arbetar utifrån ett salutogent tankesätt? Gör de verkligen vad de säger att de gör? Jag ändrade då min inriktning på studien till att i stället för att jämföra ett salutogent och ett traditionellt behandlingshem, jämföra de två salutogena och titta på hur de arbetade och vilka likheter och skillnader som det fanns i fråga om sättet att definiera salutogent behandlingsarbete Grunden för uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med föreståndaren på Albogården respektive projektledaren för metodutveckling på Folåsa. Detta är två behandlingshem som arbetar med den målgrupp jag riktat in mig på; kriminellt belastade ungdomar, år. Bägge behandlingshemmen utger sig även för att arbeta utifrån ett salutogent tankesätt. Mina intervjupersoner har jag valt utifrån att de bägge varit drivande i att 6

7 utveckla de salutogena tankegångarna på sina respektive behandlingshem och har en god inblick i på vilket sätt det vardagliga arbetet utförs. Enligt Starrin/Renck (1996) är kvalitativa intervjuer medel för den forskning som har som mål att upptäcka företeelser, egenskaper eller innebörder. Man är här mer intresserad av att försöka upptäcka vad som sker snarare än att försöka bestämma omfattningen av någonting som på förhand är bestämt. Kvantitativa intervjuer används som medel för den forskning som har som mål att bestämma omfattningen av på förhand definierade företeelser, egenskaper eller innebörder eller att studera samband mellan på förhand definierade företeelser, egenskaper eller innebörder. Mitt syfte i denna uppsats är att försöka ta reda på, upptäcka, i detalj hur man går till väga när man tillämpar det salutogena tänkandet i de respektive behandlingshemmen. Därför har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer som metod istället för enkäter. Colin Robson, (1993) beskriver olika typer av kvalitativa intervjuer, alltifrån den fullt strukturerade intervjun som innebär helt förutbestämda frågor som man ej avviker från under intervjun till den semistrukturerade intervjun. I den semi-strukturerade intervjun har intervjuaren utarbetat en uppsättning frågor i förhand men har friheten att modifiera ordningsföljden beroende på perceptionen av vad som ses lämpligt utifrån kontexten och där man även har frihet att ställa följdfrågor m.m. och låta intervjupersonen utveckla vissa områden. Robson beskriver även den ostrukturerade intervjuformen där intervjuaren har ett område där det huvudsakliga intresset ligger och låter intervjun utvecklas fritt inom detta område. Jag vill beskriva min intervjumetodik som den semi-strukturerade, då jag använt mig av en uppsättning frågor som jag utarbetat inför intervjun men ändå ger mig friheten att ställa följdfrågor och låta intervjupersonerna utveckla vissa områden för att få en djupare bild av sammanhanget. På detta sätt tycker jag att jag får en bredare bild av hur arbetet bedrivs på de respektive behandlingshemmen samtidigt som det möjliggör jämföranden mellan deras arbetssätt. Jag har även använt mig av litteraturstudier till min teoretiska del i uppsatsen som behandlar begreppet salutogenes och de salutogena faktorerna. Jag redovisar mina resultat av dessa studier i kapitlet innan intervjuerna så att det framgår vilka utgångspunkter jag har och vad mina frågor har för syfte. 7

8 2.TEORETISK ANKNYTNING. 2.1 Salutogenes. Begreppet salutogenes, som fokuserar på hälsans ursprung, myntades av Aaron Antonovsky, forskare, medicinsk sociolog och professor i ämnet och som var verksam i Bersheeba i Israel. (A. Antonovsky avled den 7 juli 1994). Ordet salutogenes härstammar från latinets salus, som betyder hälsa och grekiskans genesis, som betyder ursprung eller uppkomst. Det salutogena perspektivet kan beskrivas som att man lägger tonvikten vid de hälsobringande faktorerna där motsatsen är patogenes, där man fokuserar faktorer som orsakar sjukdom. I det patogena perspektivet frågar man sig varför man är sjuk eller mår dåligt. Svaren på sådana frågor blir naturligtvis faktorer och orsaker till sjukdomen och blir således problem av olika slag. De salutogena frågorna är istället: Varför mår du bra? Varför är du frisk? Hur kan det komma sig att du mår så bra trots att du utsatts för dessa påfrestningar? Svaren på dessa frågor blir positiva faktorer och incitament som leder till att man är frisk. Det centrala begreppet i den salutogena modellen är känsla av sammanhang (KASAM), som innehåller delkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Antonovskys definition av detta är: Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit att de stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga (begriplighet), de resurser som krävs för att man ska kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga (hanterbarhet), och dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang (meningsfullhet). (Antonovsky, 1991.) Höga värden på dessa tre komponenter, enligt Antonovskys självsvarsformulär Sense of Choerence (SOC) på svenska KASAM (Hansson och Cederblad, 1995), innebär att individen har en stark känsla av sammanhang. Ju starkare KASAM, desto bättre förmåga har man att hantera problemsituationer. Känsla av sammanhang kan mätas med ett självsvarsformulär som är konstruerat av Antonovsky och finns redovisat i hans bok på svenska (Antonovsky 1991). Antonovsky upptäckte dessa grundläggande förutsättningar för KASAM i samband med att han ansvarade för en hälsoundersökning som bedrevs med självskattningsformulär med judiska kvinnor som hade överlevt vistelser i koncentrationsläger. 29 % av kvinnorna som suttit i läger visade god anpassningsförmåga och var relativt lyckliga, trots allt de hade gått igenom. 50 % av övriga kvinnor som också suttit i läger uppgav sämre eller dålig psykisk och fysisk hälsa. De berättade att de hela tiden hade lyckats hålla fast vid en känsla av inre sammanhang. Genom att analysera de överlevandes berättelser kunde Antonovsky urskilja de tre förutsättningarna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, vilka mer än allt annat tycktes bidra till en känsla av sammanhang. Antonovsky anser att KASAM-modellen är relevant inom alla kulturer (Antonovsky 1996). Visserligen kan innehållet i de tre 8

9 delaspekterna färgas av kulturella och etniska förhållanden, men det viktigaste att det handlar om känslan av att kunna påverka sitt eget liv är allmänmänskligt. Antonovsky har även delvis fått stöd i denna hypotes av andras forskning, man har kunnat påvisa meningsfulla resultat från minst 20 olika länder från flera olika kulturer. Emellertid är det för tidigt att säga att begreppet är intressant i alla kulturer (Hansson och Olsson, Känsla av sammanhang ett mänskligt strävande, 2001). Begreppet KASAM har visat sig klart samvariera med positiv hälsa mätt på olika sätt. Andra mätinstrument som har jämförts med KASAM är bl.a. Skattad hälsa (=love well, work well, play well and expect well) var ett mått som bedömdes efter en 5-gradig skala från intervjuer. HSRS (Health Sickness Rating Scale, Luborsky 1975, Armelius et al 1985) är skattad hälsa med hjälp av en standardiserad skala. QOL (Quality of Life Kajandi et al 1983) grundar sig på självskattningar inom olika områden som materiella förhållanden, relationer och inre känslor. Vad påverkar då känslan av sammanhang och vilka är de faktorer som leder till hälsa? Den frågan har ställts av forskare både internationellt och i Sverige. Hansson och Cederblad hänvisar i Salutogen familjeterapi (1995) bl.a. till forskare som Anthony (1974) och Garmezy (1981) vilka lagt tyngdpunkten på faktorer som ökar motståndskraften vid stress och därmed vridit perspektivet mot hälsobringande faktorer istället för sjukdomsframkallande faktorer. Vid dessa forskningar visas också att hypotesen om den historiska determinismen, dvs. den åsikt som hävdar att varje tanke eller handling har nödvändigtvis bakomliggande orsaker som härrör från den enskilda människans historia, endast förklarar en ringa del av orsakerna till psykisk sjukdom och ohälsa. Lundbystudien är världens längsta longitudinella undersökning som startade i mitten av talet. Det är en epidemiologisk psykiatrisk studie av en totalbefolkning i ett begränsat område i Skåne. Flera uppföljningar har genomförts, den senaste gjordes Studien visar att riskfaktorer i barndomen inte nödvändigtvis leder till att man mår dåligt i vuxen ålder. Den visar på att trots att man som barn växt upp i en riskmiljö har man möjlighet att klara sig bra som vuxen. Förklaringen till detta är att det finns andra faktorer som påverkar utvecklingen än riskfaktorer. Flertalet forskare hävdar att dessa andra faktorer är s.k. salutogena faktorer och stöder således Antonovskys antaganden. Forskningen har även påvisat en samvariation mellan riskfaktorer och skyddsfaktorer och deras antal, dvs. prognosen försämras givetvis om riskfaktorerna överstiger skyddsfaktorerna i antal. Forskningen har sedan sammanställt dessa faktorer, bl.a. inom det som benämns resilienceforskningen, (resilience=motståndskraft). Bl.a. Ingrid Claezon, skriver om detta i Mot alla odds, I litteraturen om resilience bygger forskningen i stor utsträckning på beskrivningar av personer med små eller inga märkbara symtom, trots att de varit utsatta för riskfaktorer som anses vara mycket skadliga. Man har lyckats konstatera att vissa faktorer har en skyddande effekt på individen och således benämns salutogena faktorer. Dessa faktorer är uppdelade i individ- och omgivningsfaktorer vilka jag kommer att redovisa i nästa kapitel. 2.2 Individ- och omgivningsfaktorer med en salutogen betydelse. Det har visat sig att det finns skyddsfaktorer på både individ- och omgivningsnivå. Här följer exempel hämtade från Salutogen miljöterapi i teori och praktik (Hult, Waad, Cederblad, 9

10 Hansson) på individ- och omgivningsfaktorer som antas ha en salutogen betydelse. Dessa uppgifter är hämtade från internationell forskning och har sammanställts inom det som benämns Lundbyprojektet, där referens till varje faktor nedan finns att hämta. Efter varje faktor gör jag en kort beskrivning av hur man på Utredningsavdelningen på BUPkliniken i Lund (där Stefan Hult och Tommy Waad, författarna till ovanstående bok, arbetar) tillämpar dessa i praktiken. Hult och Waad har i boken beskrivit sitt tillvägagångssätt framförallt utifrån de individuella faktorerna. Individfaktorer. 1. God social kapacitet Denna egenskap kan beskrivas som att vara socialt öppen, beredd till samarbete och ha ett öppet, vänligt och lugnt uppträdande. Det finns studier som visar att positiv inställning, det vill säga att vara optimistisk och ha en positiv föreställning om sig själv och framtiden är kopplad till ökad sociabilitet och välvilja mot andra. Lagerberg/Sundelin hänvisar till Garmezy 87, som visat på att vissa egenskaper hos som förmåga att förstå och komma överens med andra, problemlösningsförmåga och humor har en skyddande effekt. På utredningsavdelningen i Lund arbetar man för att stärka den sociala kompetensen med ungdomarnas kommunikationsstil, perspektivtagande och självkänsla. Man menar att detta kan leda till en konstruktiv och positiv interaktion med omgivningen. 2. Positivt självförtroende En rad forskare har påvisat att positivt självförtroende har en salutogen betydelse. Det kan vara så, att man är mer öppen, har en större ansvarskänsla och en mer aktiv attityd till tillvaron. Man har även en större tilltro till att dåliga odds kan övervinnas. På avdelningen i Lund arbetar man med detta genom att lyfta upp och medvetandegöra ungdomarnas förmågor, och ökar på så sätt deras egen hanterbarhet, vilket leder till ett ökat självförtroende. Man menar att ett gott självförtroende har betydelse för hur man hanterar stress. En människa måste tro på att han kan hantera en uppgift framgångsrikt för att överhuvudtaget engagera sig aktivt i den. 3. Självständighet Denna faktor antar man också vara en stressmildrande faktor; att kunna möta världen på sina egna villkor och vara en egen, självständig individ, med ansvar för både sig själv och omgivningen. På avdelningen arbetar man med detta bl.a. genom att inte ha en alltför överbeskyddande hållning samt ge ungdomarna nya verktyg, genom att man tillskriver dem förmågor, som de inte alltid är medvetna om. 10

11 4. Framgångsrik coping Coping är ett begrepp som beskriver sättet att handskas med och lösa utvecklings- eller traumatiska kriser eller problem. Coping brukar definieras som att på ett medvetet sätt, på en kognitiv nivå, handskas med stress så att det inte leder till problem. I en engelsk-svensk ordlista översätts ordet cope med klara det, stå pall, gå iland med. I detta sammanhang är det mest intressant att undersöka vilka copingstrategier man använder, då man på ett positivt sätt handskas med stress. Sannolikt är strategierna både omgivnings- och individuellt beroende. Det finns undersökningar som visar att människor, som genomlevt en eller flera livsförändringar, löper större risk att utveckla somatiska sjukdomar av olika slag. Emellertid, menar andra forskare, att stressfyllda händelser måste upplevas som påfrestande för individen, för att en stressreaktion ska uppstå. Enligt detta synsätt drar man slutsatsen att det är kvalitén på stressen som avgör om en negativ stressreaktion ska uppstå. På avdelningen i Lund är man framförallt intresserade av att hjälpa ungdomen att hitta en fungerande/salutogen coping som fungerar för just den individen när det gäller att hantera stress. 5. Intelligens och kreativitet Många studier har visat att kreativitet och intelligens är egenskaper, som individen har nytta av, då det gäller att handskas med stress. Lagerberg/Sundelin hänvisar till Vaillant och Vaillant (1981), som kommit fram till att bl.a. intelligens påverkar möjligheterna att nå bättre positioner i samhället trots riskbakgrund. Lagerberg/Sundelin hänvisar även till Stattin och Klackenberg-Larsson (1993), som fann signifikanta korrelationer mellan intelligens så tidigt som vid tre år och senare utveckling av kriminalitet På avdelningen i Lund gör psykologerna begåvningsprofiler. Om t.ex. ungdomen på avdelningen är normalbegåvad eller mer, återför man detta till honom/henne vi vet att du är tillräckligt begåvad för att Om de begåvningsmässigt ligger under medelvärdet försöker man lyfta fram andra områden där de har sin begåvning, t.ex. inom praktiska områden. 4. Utveckling av speciella intressen och hobbies. Hobbies och speciella intressen leder till ett höjt självförtroende, Har man en dokumenterad skicklighet inom ett speciellt område förstärks effekten ytterligare av denna skyddande faktor. Det kan vara sysselsättningar som kan ge tröst vid motgångar och göra att man känner sig stolt. Att tillhöra ett speciellt sammanhang, där man samarbetar tillsammans i grupp, kan också ha betydelse. Lagerberg/Sundelin hänvisar till Jenkins och Smith (1990) som forskade kring skyddsfaktorers interaktion i disharmoniska familjer. En signifikant faktor var att barnet fick positivt erkännande för något som det var bra på, t.ex. idrott eller konstnärlig verksamhet. 11

12 På BUP-klinikens utredningsavdelning försöker personalen att stimulera ungdomarna att pröva nya intressen, och i vissa fall, entusiasmera dem till att aktivera gamla intressen, som tidigare har varit viktiga. 5. Inre kontroll (Inre locus of control) Med inre kontroll menar man att individen har en upplevelse av att själv kunna påverka och styra utvecklingen av sitt liv (där kontrollen förläggs inom individen). Motsatsen är yttre locus of control (där kontrollen förläggs utanför individen). 6. Impulskontroll Att kunna kontrollera sina impulser hävdar man också är en viktig salutogen faktor. Genom impulskontrollen kan man motverka att man hamnar i problem av ett aggressivt och utagerande beteende. På avdelningen arbetar personalen med detta genom att i olika situationer och olika sammanhang fråga ungdomarna om deras uppfattning i förhållande till omgivningen. Kan du se, att det är rimligt, att socialförvaltningen är inkopplade och agerar som dem gör? Vad kan du själv göra för att socialförvaltningen eller andra formella kontakter ska försvinna?. 7. Hög aktivitet och energi Hög aktivitet och energi har nämnts av flera forskare som salutogena faktorer. Lundbystudien stöder också detta (Cederblad et. Al.1994). Att vara alert och framåt uppfattas ofta som positivt. Det är dock hur den höga aktiviteten och energin hanteras och kanaliseras, som avgör betydelsen av den. I Lund arbetar personalen med de ungdomar som har en hög aktivitetsnivå genom att försöka kanalisera energin på ett mer framgångsrikt och adekvat sätt än tidigare. De ungdomar, som inte är aktiva och framåt, försöker de stimulera till ett mer aktivt förhållningssätt. 8. Optimism och framtidstro Personer med positiva illusioner utvecklar en bättre självkänsla och känner sig lyckligare. Om man tror att man kommer att drabbas av förre motgångar och är mer tursam än andra så kan detta leda till ett bättre välmående, att man bryr sig om andra och arbetar bra. På avdelningen arbetar personalen för att påverka ungdomarna genom att ge dem positiva och optimistiska framtidsbilder. Salutogena omgivningsfaktorer När det gäller omgivningsfaktorer, utreder och arbetar man på utredningsavdelningen utifrån dessa främst med hjälp av en nätverkskarta. Utifrån ungdomens beskrivningar av nätverket kan man gå in och göra mer specifika interventioner. 12

13 1. Förmåga att hjälpa andra Förmågan att kunna hjälpa andra säger man är en skyddande faktor, eftersom den tillåter individen att utveckla en känsla av egenvärde, självtillit och självständighet. 2. Betydelsefull annan person I ett läge då man inte har en familj att ty sig till, är det viktigt att det finns andra personer i omgivningen som är betydelsefulla. För barn är det viktigt att det finns personer som de kan identifiera sig med och som kan kompensera för en otillräcklig förälder. Lagerberg/Sundelin hänvisar till Jenkins och Smith (1990) som visar på att en nära relation till någon vuxen utanför familjen är en skyddande faktor. 3. Tillitsfulla och intima relationer Man hävdar även att tillitsfulla och intima relationer, med åtminstone en förälder, är en skyddande faktor. 4. Klart definierade gränser och subsystem. Att klart definierade gränser och subsystem i familjen är en skyddande faktor för den unges utveckling är något som stöds av både forskning och familjeterapeuter alltsedan den strukturella familjeterapins introduktion. 5. Positiv föräldra- barnrelation Betydelsen av en öppen och tillitsfull kommunikation under tidig barndom menar man också har en salutogen betydelse. Forskning från USA har visat att det finns en klar skillnad på hur kommunikationen är mellan icke kliniska familjer och familjer med ungdomar som är avvikande och kriminella. I brottslingars familjer har man ofta en oklar och förvirrad kommunikation (Alexander och Parson, 1973). 6. Klara regler i hemmet Forskningsresultat av stöder att förekomsten av klara regler och gränser i hemmet har en skyddande effekt (Minuchin och Fishman, 1990). 7. Delade värderingar Delade värderingar mellan generationerna har framhållits av Werner (1992). Inom bl.a. alkoholistforskningen har man visat att bibehållandet och upprätthållandet av traditioner haft en klart skyddande effekt på alkoholisters barn (Steinglas, 1987). 2.3 Reflektioner En fråga jag ställer mig utifrån hur arbetet bedrivs på Institutionen för barn och ungdomspsykiatri i Lund är om det salutogena här är så nytt eller om det är fråga om att arbeta mer systematiskt och strukturerat och att vara mer observant på metodval med inspiration från patogen respektive salutogen behandlingsfilosofi. 13

14 Det har ännu ej gått att föra i bevis om det har någon effekt att arbeta med salutogena faktorer inom en institution. Det avgörande synes vara samvariation av faktorer. Kanske institutionsplacering i sig med dess komponent umgänge med andra med samma belastning är starkare än varje salutogen intention? Det räcker inte heller med att salutogena faktorer inventeras och tillförs. Patogena faktorer måste även reduceras och inte tillåtas ligga på en sådan nivå eller ha ett sådant antal som gör att de helt överskuggar alla goda intentioner. För att spetsa till resonemanget så räcker det inte att vara positiv för att bekämpa en hjärntumör. En poäng med salutogent arbete är att arbeta med såväl patogena som salutogena faktorer. Om man arbetar utifrån enbart salutogena faktorer så blir det allmänt positivt tänkande. 3.STUDIENS EMPIRI 3.1 Intervjuernas uppläggning. I detta kapitel kommer jag att redovisa studiens empiri som består av två intervjuer med projektledare respektive föreståndare på Folåsa behandlingshem i Vikingstad och Albogården, tillhörande Råby ungdomshem utanför Lund. Jag inleder varje intervju med att ge en kort bakgrund till respektive behandlingshem och intervjupersonen. Mina frågeställningar har jag lagt upp på följande sätt: Jag inleder med frågor kring hur behandlingsarbetet såg ut tidigare och i vilka avseenden det skett förändringar sedan man infört ett salutogent tankesätt. Sedan frågar jag även angående hur utbildningen inom det salutogena tankesättet har sett ut för personalen. Därefter låter jag intervjupersonen mer konkret beskriva hur man arbetar utifrån de salutogena individuella faktorerna som redovisades i föregående kapitel. Efter detta övergår jag till de salutogena omgivningsfaktorerna. Därefter ber jag intervjupersonen beskriva vad arbetet utifrån det salutogena tankesättet tillfört ungdomarna jämfört med den tidigare behandlingsformen. Sedan avslutar jag varje intervju med frågor kring vilka utvärderingar det finns av arbetet och hur man utformat dessa. Jag intresserar mig även för om det finns tidigare utvärderingar så att man kan jämföra dessa. Efter varje intervju följer ett avsnitt med mina reflektioner på de svar jag fått. Dessa reflektioner följer jag även upp i slutdiskussionen. 3.2 Bakgrund Folåsa behandlingshem. Folåsa har funnits i 100 år och är Sveriges näst äldsta behandlingshem efter Råby. Folåsa har två öppna avdelningar, en för flickor och en för pojkar, ålder år. Man har även en sluten avdelning för både pojkar och flickor. Problematiken man arbetar med är skiftande, förutom kriminalitet handlar det även om beteendestörningar och även antalet adopterade ungdomar 14

15 har ökat i behandlingsgruppen. Behandlingen skiljer sig inte i grunden för de olika grupperna. Dock kan vissa inslag i behandlingen skilja sig åt, t.ex. för gruppen på den slutna avdelningen arrangerar man ett besök på fängelse där de unga får träffa interner Jan Åke Eriksson är projektledare för metodutvecklingen med salutogen inriktning på Folåsa och arbetar även deltid i familjeteamet på flickornas avdelning som familjeterapeut. 3.3 Intervju med Jan-Åke Eriksson, projektledare på Folåsa behandlingshem. Ut: Beskriv er traditionella behandlingsmetodik. JÅ: De statliga institutionerna har förändrats rätt mycket överhuvudtaget när det gäller behandlingsinnehåll och Folåsa i synnerhet. Om man går tillbaka till 80-talet handlade det mycket om friluftsaktiviteter och sådana saker, miljöterapi. Nu handlar det mera om psykologisk behandling, samtal överhuvudtaget, och det är viktigt med en tydlig metodik. Behandlingen har blivit mera strukturell och mer målinriktad. Även klientgruppen har förändrats över åren och det är andra ungdomar vi möter idag. Även föräldrarna är mer aktiva och har ofta synpunkter på behandlingen, ibland kritiska. Detta påverkar också inriktningen då man måste lyssna på familjen och se dem som en viktig del i behandlingen. Man kan säga att tiden på Folåsa är en parantes och sen ska de ju oftast tillbaka till föräldrarna. Ut: Vad har ni haft för utbildning i salutogen miljöterapi? JÅ: Vi har i flera omgångar haft Tommy Waad och Stefan Hult på Folåsa. Utbildningen inleddes 97. Även Kjell Hansson samt en annan nätverksinriktad salutogen handledare från Lund har också flera gånger handlett personalen på Folåsa. Personalen har kontinuerlig utbildning och handledning i det salutogena tänkesättet. Sedan har även Adoptionscentrum varit på besök utifrån att det finns flera elever som är adopterade på Folåsa. Vi har varit noga med att få rätt handledare. Projektet med metodutvecklingen inleddes Vi vill även fortsättningsvis ha ett samarbete med Kjell Hansson och få hjälp med att jämföra barn på BUP och här så det tillkommer flera mätinstrument framöver, tror jag. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja en god social kapacitet hos den unge? JÅ: Inom den salutogena behandlingen tillsätts en kontaktperson till varje elev och de ska ha enskilt samtal en gång per vecka under strukturerade former med tidsangivelse osv. Samtalet har en salutogen karaktär och man lägger tyngdpunkten på att gå igenom vad som fungerat bra sedan förra veckan. Detta kan till en början kännas lite knepigt för ungdomarna, de är inte vana vid den inriktningen på ett samtal utan har tidigare oftast blivit anklagade för de fel de gjort. Men gör man detta metodiskt och regelbundet får man igång en positiv process hos ungdomen. I början var det svårt att motivera ungdomarna till dessa samtal men efter viss tid börjar ungdomen se fram mot och längta till dessa samtal och man tycker inte det är konstigt längre. De adopterade barnen har oftast t.ex. varit ute med föräldrarna och ätit en trerätters måltid på restaurang, vilket inte de andra barnen vanligen gjort. De adopterade barnen har oftast mer 15

16 med sig gällande den sociala kapaciteten i grunduppfostran än de andra. Sedan kan de ju ändå bete sig på ett sätt som blir ett problem och de behöver jobba med. Det är ju detta som miljöterapin handlar om överhuvudtaget att man jobbar här och nu. Man konfronteras med dagliga incidenter på en gång oavsett om det är positivt eller negativt. Det kanske man gör gånger per dag och det är detta som är grunden i behandlingen. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja positivt självförtroende? JÅ: Då tänker jag på de kontrakt som vi har jobbat fram och försökt anpassa till vår verksamhet. Det är väldigt viktigt att man lägger ambitionsnivån, kravnivån på ungdomen som man känner att denna kan klara av. Det är väldigt lätt, speciellt med adopterade barn, att man lägger den nivån för högt då de kan föra sig och har ett språk osv. som gör att man blir lite förförd och då blir det ofta ett misslyckande. Därför styr vi väldigt mycket när det gäller hembesök, vad de ska göra och tider, m.m. Den unge ska känna vid återkomsten till behandlingshemmet att den har klarat av de krav som ställts även om det är på en väldigt enkel nivå. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja självständighet? JÅ: Detta är ju en väldigt speciell faktor här, om man är omhändertagen mot sin vilja och att man sedan ska jobba med självständigheten kan bli ganska knepigt. Frågan handlar ju om; kan man bedriva terapi, behandling under tvång överhuvudtaget? Den frågan har vi ställt oss många gånger, men jag känner mig ganska övertygad om att det går. Det är dock väldigt viktigt med en delaktighet både från föräldrar och barn och att man trots dessa omständigheter kan påverka sin situation. Problemet kan bestå i att ungdomen lever i en situation som är turbulent. Man gör massa saker som man vet är fel men kan inte hejda sig och det blir problem i skolan osv. och sen blir det tvärstopp och Socialförvaltningen säger att nu är det bra. Man kan väldigt tydligt se på barnen när de blivit omhändertagna att de är ganska skakade, chockade. En del blir väldigt tysta och slutna och andra blir utagerande. Och då gäller det att ta hand om det tillfället. Det är väldigt viktigt att man de första veckorna jobbar på alla sätt med en förändring, en andragradsförändring brukar man prata om. Det tror jag att man missar i många andra fall. Man kan inte vänta några veckor utan måste köra direkt med full sula. Det är ju så att de barn som kommer hit har misslyckats på många sätt. Jobbar man salutogen är det viktigt att ändra detta mönster och detta kan man göra bl.a. med de kontrakt jag nämnde tidigare så att den unge hela tiden känner att man gör framsteg. Det ska gå ut på att det hela tiden ska bli bättre och det är kopplat till det beteende den unge har. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja en framgångsrik coping? JÅ: Det är detta man företrädesvis ska ha de veckovisa samtalen med kontaktpersonen till. Man fokuserar hela tiden på det som har fungerat bra och lyfter upp det. Det är ju ett problem för personalen också. Det är väldigt lätt att man dras in i det som är problem och mindre bra osv. tex. när man skriver journal eller daganteckningar som vi gör här. Men då har vi gjort så att vi har delat bladet i två delar, på den ena tar vi upp det positiva och den andra det negativa. Och då måste man tänka till. Det är lätt att det negativa ta överhanden då man har ett större 16

17 ansvar att registrera de problem som varit men angående det positiva finns inte samma ansvar. Av det skälet är det viktigt att göra på det sättet, metodiskt. Det här är ju även något som vi försöker lära ut till föräldrarna. När barnet är hemma har vi som är familjeterapeuter kontakt med föräldrarna per telefon och då vill vi ha en rapport som belyser båda sidor. Det handlar om att medvetandegöra detta även för föräldrarna och hur de agerar i det aktuella problemet osv. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja intelligens och kreativitet? JÅ: Det tycker jag faktiskt att institutioner är bra på. Det lever kvar sedan 80-talet och har varit institutionernas grej, att hjälpa igång ungdomarna i aktiviteter som är bra för deras hälsa. Vår modell är att vi har inte så mycket aktiviteter på institutionen utan de förlägger vi ute. T.ex. så går tjejerna spanskakurs och tränar på Fysica en dag i veckan. Det finns ett veckoschema, på måndagar tränar man på Fysica, tisdagar åker man och köper hygienartiklar och annat, onsdagar har man tjejgrupp där man prata om hur man som tjej kan förhålla sig i olika situationer, tjejproblem kan man säga. Det kan även vara studiebesök på bl.a. RFSL då tjejerna oftast är väldigt nyfikna på personer med annan sexuell läggning utifrån identifikation osv. Det kan även vara makeupkurser och liknande. Det viktiga är att dessa studiebesök följs upp och diskuteras. Ett vanligt problem med tjejerna är att de kan vara sexuellt utagerande och det beteende är också viktigt att påverka och påvisa att det finns normer osv. Ut: Är det något liknande för pojkarna också? JÅ: De har också liknande aktiviteter man jag tror det är mer drag i det på tjejsidan, jag tror det är lättare att komma dit med tjejerna. Men tanken är att man ska komma ut och göra aktiviteter och få stimulans av andra människor och gärna göra sådant man inte prövat på tidigare. Aktiviteterna är rätt styrda. Det finns dock utrymme även för egna förslag, tex. kurser, som spanskakursen jag nämnde tidigare så är det inga problem. Men det finns vissa saker som vi tycker att de inte ska gå på, som exempelvis paintball eller våldsamma kampsporter. Dessa aktiviteter blir också ett test på vad ungdomarna klarar ut, dvs. att sköta tider och de regler som är uppgjorda innan osv. För killarna är aktiviteter som skateboard och rollerblades vanligare. I princip är det så att när man kommer hit får man inte göra någonting själv utanför området. Steg nummer två är att man får göra aktiviteter tillsammans med personal. Ut: Efter någon månad eller så? JÅ: Vi sätter aldrig tider så, utan ungdomarna måste stegvis uppfylla andra krav innan nästa steg tas. Steg tre är att ungdomen kan vistas fritt kanske en eller två kvällar i veckan. Tanken är ju att det hela tiden ska bli bättre och bättre. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja förmågan till inre kontroll? JÅ: Många av de ungdomar vi har här har den problematiken som gör att de utvecklat projektiva försvar, att de sprider ut ansvaret för sina handlingar på andra, och det är detta 17

18 beteendemönster man måste konfrontera dem i. Man måste vara uppmärksam på det så att den unge kan se sin egen del i problemet och också hjälpa dem att hitta bättre sätt att agera på. Exempelvis tidigare kanske man blivit aggressiv när man fått ett nej och då är det viktigt att hitta ett annat sätt och prata om detta med den unge. Det är det som är metodiken och det är även viktigt att hela tiden fokusera på bra lösningar. Det är faktiskt ett rätt tacksamt sätt att arbeta på. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja impulskontroll? JÅ: Det är många som har den problematiken och det kan man ju även koppla till olika diagnoser med bokstavskombinationer också. Vi har även i vissa fall kontakt med barnpsykiatrin som bl.a. gör läkarbedömningar. Sedan har vi också psykolog här där man går i samtal och pratar om sådana här saker. Ut: Är det efter behov? JÅ: I princip alla som kommer hit har tidigare haft en psykologkontakt som inte har fungerat. De har ramlat igenom de skyddsnät som finns och är besvikna och sura på den behandling de har fått. Den psykolog vi har jobbar på det sättet att hon erbjuder ungdomarna kontakt. Hon kan även vara med tex. ute vid stallet och göra andra aktiviteter med ungdomarna för att försöka hitta en väg in. Men det går inte att säga att alla ungdomar ska gå i samtal hos psykolog eftersom man måste vilja själv. Men ofta blir det ändå så att de har en kontakt med psykologen, mer eller mindre, det kan dröja olika lång tid. Föräldrarna vill ofta att ungdomarna att den unge ska gå till psykolog och tycker att det är något mer än de salutogena samtalen med kontaktpersonen. Ibland så kan vi tycka att det är tvärtom och att det är kontakten med kontaktpersonen som utvecklar mest, men det är olika. Psykologen har även till uppgift att göra vissa utvärderingar, vissa tester, t.ex. begåvningsmässigt, projektiva tester, läs och skrivsvårigheter och neurologiska skador. Föräldrarna vill ofta att just neurologiska skador utreds. Vi använder oss också av KASAM-formulär med 29 frågor och testar alla ungdomar som kommer hit. Sedan gör man en ny test var sjätte månad. I princip kan man säga att tjejerna som jag har mest koll på ligger lägre än genomsnittet. Även efter behandling ligger de fortfarande lite efter genomsnittet. Tjejerna som är här nu ligger mellan och 145 är medelvärde för en flicka årskurs 9. KASAM-testet görs precis när ungdomen kommer tillsammans bara med kontaktpersonen. Sedan gör vi också en nätverkskarta. Ut: Så att arbeta med impulskontroll är bl.a. psykologens uppgift? JÅ: Ja, till en stor del. Tidigare har ofta den unge när man haft problem, t.ex. i skolan, fått belöning för att gapa och skrika. Då gäller det att kunna hantera detta. Man tar även upp detta beteende i de salutogena samtalen med kontaktpersonen. 18

19 Ut: Ligger pojkarnas värde högre på KASAM-formulären? JÅ: Ja, det ska de göra, killar i den åldern ligger generellt högre än flickorna. I årskurs sju ligger de lika, men i årskurs 9 skiljer det 7-8 poängsatser, tror jag. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja en hög aktivitets- och energinivå? JÅ: Det har väl också med institutionsvård att göra att man har väldigt mycket aktiviteter, exempelvis om man jämför med BUP. Ibland kan man undra om det är för mycket, men det handlar om att hantera ångest och oro, det är ett sätt att avleda dessa känslor. Problemet kan ju bli att om man har väldigt mycket aktiviteter här, kan man ha lika mycket aktiviteter hemma av ekonomiska skäl? Ut: Hur hanterar ni passiva, inaktiva ungdomar? JÅ: Vi har inga sådana, de hamnar på BUP. Problemet för våra ungdomar är att de är utagerande på olika sätt och det är ovanligt att vi har ungdomar som är inåtvända och självdestruktiva på det sättet. Det förekommer dock ibland och då handlar det om att motivera till vettiga aktiviteter. Vi hade t.ex. en tjej som var överviktig och vi motiverade henne att gå till gym. Sedan påverkas man ju rätt mycket av de andra tjejerna i gruppen, man kan ju inte sitta här själv när de andra åker till gymmet osv. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja optimism och framtidstro? JÅ: Man är ju vid många vägskäl under tonårstiden. Det är ju viktigt att man får ledning, styrning, när man behöver. De unga har ju ofta varit och nosat på destruktiva miljöer. Det är viktigt att man får igång dem i sådana aktiviteter som leder till bättre framtidstro och självförtroende. På så sätt är det ju aktiviteter vi använder oss av. Sedan är det ju mycket annat också, förhållningssätt till andra människor bl.a. Beteendestörningar handlar ju mycket om det och då är ju gruppen en stor tillgång. Skulle man jobba individuellt skulle det vara mycket svårare. Ut: Du menar att man får sitt beteende speglat i gruppen? JÅ: Ja, att få sitt beteende speglat i gruppen leder ofta till bättre framtidstro och självförtroende. De unga är ofta väldigt nyfikna på vad personalen tycker om dem och hur de beter sig när de väl fått ett förtroende. Grundförutsättningen är ju att den unge och kontaktpersonen ska ha en sådan relation utan att kontaktpersonen ska konkurrera med föräldrarna, vilket inte är så enkelt. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja förmågan att hjälpa andra? JÅ: Ja, det finns ju de barn som har levt så att de alltid har tagit för stort ansvar gentemot sina föräldrar. T.ex. föräldrar som har missbruksproblem, skilda föräldrar osv. Det kan vara väldigt tydligt att barnen tar alldeles för stort ansvar och då får man gå in och styra och bromsa det 19

20 beteendet. Sedan kan förmågan att hjälpa andra vara bra, men man får se upp med det lite här, man får inte glömma sina egna problem. Vi får ofta markera det, att den unge inte ska prata om andras problem utan beskriva hur man själv tänker och känner. Sedan är det så att de elever som har varit här lite längre är ju våra bästa vänner i behandlingen. Det de säger till dem nya är ju ofta väldigt starkt intryck. Ut: Arbetar ni på något sätt för att lokalisera betydelsefulla personer utanför familjen? JÅ: Den här nätverkskartan man gör ska ju användas i behandlingen. Då kan mycket väl komma fram att det finns en mormor, farbror kusin eller vad som helst som har en jättestor betydelse och det måste man vara uppmärksam på. Vi har t.ex. även bjudit in vuxna adopterade som också haft problem. Då har vi frågat dem, vad var det som gjorde att ni klarade upp det här till slut? Vad gjorde att ni lyckade med det? Då är svaret ofta att man hade en farbror eller någon annan närstående som sa till dem på skarpen. Det fanns alltid också en relation mellan dessa bägge. Ofta ser det dock ganska tunt ut med relationer pga. att det varit så mycket problem i familjen att man inte kunnat ha så mycket sociala kontakter. Man bjuder inte in släkten när det är bråk och slagsmål hemma osv. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja tillitsfulla och intima relationer? JÅ: Det känner jag väldigt tydligt att i många splittrade familjer där kanske någon av föräldrarna har ett speciellt problem så blir relationen ofta väldigt distanserad. Det försöker vi motverka på alla sätt. Jag ringde exempelvis förut idag till en pappa som har ett beteende som gör att man lätt skulle kunna utesluta honom ur behandlingen. Men vi ser till att på alla sätt försöka motivera honom till att finnas kvar därför att vi tror att det är viktigt för barnet. Så när flickan ska åka hem nu ska hon få träffa pappan i tre timmar. Ofta är det ju papporna som blir distanserade eller gör sig distanserade. Barnet vill ju ofta ha den kontakten men av olika skäl och det kan vara myndigheter som gör det också- försvåras kontakten. Exempelvis en missbrukande pappa är ju på ett sätt inte så god far men han är ändå en pappa. Man kan aldrig byta ut honom heller egentligen. Vår ideologi är att alltid träffa föräldrarna även om det är lite olika hur de kontakterna ser ut. Men vi är alltid tillmötesgående och underlättar för föräldrarna att komma hit. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja klart definierade gränser och subsystem? JÅ: Det finns tre perspektiv säger vi, det finns barnets perspektiv, föräldrarnas perspektiv och så finns det institutionsperspektivet. T.ex. vid hemresorna frågar vi alltid den unge vad den vill göra när han/hon åker hem. Sedan frågar vi även föräldrarna vad de vill göra tillsammans med den unge under vistelsen i hemmet. Sedan måste vi även anlägga ett myndighetsperspektiv och klargöra vad vi kan gå med på och inte utifrån att det kanske föreligger ett LVU osv. Detta gör vi klart i ett tidigt skede och det kan innebära att vi stryker vissa aktiviteter som man egentligen ville göra. När det gäller subsystem är det inte så vanligt att vi jobbar med syskon och så, det kanske man skulle göra i större utsträckning. Men vi försöker hjälpa föräldrarna till att ha någon form av föräldraperspektiv. Det kan ju ibland vara ett problem att det är den unge som bestämmer hemma och det försöker vi hjälpa föräldrarna 20

21 med. Det kan vara så att när man bjuder in föräldrarna hit kan de se att man säger nej till den unge och säger till vad man inte får göra och detta kan väcka tankar hos föräldrarna och de kan se att det blir ingen katastrof om de också agerar på det sättet. Det gäller också det motsatta, t.ex. adoptivföräldrar har ju ofta väldigt mycket kontroll över sina barn. De kan se att personalen ibland släpper till viss del på kontrollen och det väcker funderingar som man hoppas att föräldrarna tar med sig. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja en positiv föräldra-barnrelation? JÅ: Det finns ett problem i det här, när det kommer en ungdom hit och det har varit bråkigt hemma, är det väldigt lätt att man som personal tar till sig den unges perspektiv. Det är ju den unges bild av problemet man får höra. Sedan är dessutom föräldrarna förvirrade och skuldbelagda i den här situationen och kan bete sig konstigt. Det kan lätt bli så att man tar den unges perspektiv mot föräldrarna och då blir institutionen en konkurrent till föräldrarna. Det är inget bra och det får man se upp med hela tiden. Det är ett vanligt problem. Jag har även varit på andra institutioner och märkt samma mönster där att det lätt blir att man skyller på föräldrarna och säger att de inte bryr sig om ungdomarna. Det är därför det är så viktigt att få föräldrarna delaktiga i behandlingen som jag pratade om tidigare. Frågar man mannen på gatan varför värstingar blir värstingar så är det ju även där föräldrarna man skyller på. Fast det är inte min bild. Det finns ju sådana föräldrar med, men jag tycker många har verkligen försökt på sitt sätt så gott de har kunnat men av olika skäl har det inte fungerat. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja klara regler i hemmet? JÅ: Det här med kontrakten jag nämnde förut som vi arbetar med tex. i samband med hemresor är ju en sådan sak. Det händer ofta att föräldrarna efter utskrivningen fortsätter med att göra egna kontrakt för den unge. Det är ju det som det handlar om att man lyssnar på den unge vad den vill men ställer motkrav och det är ju något jag tror att föräldrarna kan ta till sig. Sedan är det ju så att behandlingen är ju så pass lång, 1.5 år är genomsnitt, och under den tiden hinner det hända rätt mycket och man blir ganska påverkad som förälder med, tror jag. Det är skillnad om man går till ett samtal en gång i veckan, det är inte samma sak. Här blir det ju så att man kommer nästan under skinnet på både föräldrar och barn. Man lär känna varandra och får väldigt starka relationer. Ut: Hur arbetar ni för att befrämja delade värderingar mellan generationerna? JÅ: Det är ju väldigt tydligt när det gäller invandrarfamiljer så finns det ju ofta sådana väldigt starka band och traditioner. Vi är ju lite handikappade så att vi inte förstår det riktigt, vi står lite utanför det. Det är viktigt att man tar till sig hur dessa mönster ser ut för att få en klarare bild av ungdomens situation. Ut: Vad har arbetet utifrån de salutogena faktorerna tillfört ungdomarna? JÅ: Det är lite synd att man inte kan ta ut de här tre faktorerna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet var för sig. Vad jag förstår är det inte tillförlitligt. Men jag har ändå tittat lite 21