2001*2. IsaktfiQtr, 9K. ' + Tiifiriid C. L I,, w %8..-'7 / j ) 'g(t 0 -litiim rn e/s7f<ii<sb. $Toim 4? n.ft**1 /6 18 J. S alsk.

Transkript

1 »Ktncesff. 0 m m Z f t f o b a / i e ^ Q it ' + Tiifiriid C " 0 ^ F l i f i k t b. v 9 SO S t j %8..-'7 / 50/A L I,, w IkJig'glosa' j ) 'g(t 0 -litiim rn e/s7f<ii<sb. S i <? $$$$ /g S.A sftol fs ' ' H O IsaktfiQtr, 9K Statu ippam ie' K r'a klwlnb, 18 J N'orflJiofttutt' $Toim 4? n.ft**1 /6 S ajneek. S alsk. 2001*2?oys7to1ms7f, /2 *

2 Redaktionellt Medlemstidning för Västra Kretsen av Klubb Maritim Förening för fartygshistorisk forskning Utkommer med fyra nummer per år. Årgång 30. Nummer 113 från starten. ISSN Huvudredaktör och ansvarig utgivare: Krister Bång Övriga i redaktionen: Lennart Bornmalm Jan Johansson Bertil Söderberg Redaktionen adress: Box 421, GÖTEBORG E-post: lanspumpen@partille.mail.telia.com Årsavgift för 2001: 180 kr (postgiro ). D raget kring Länspum pen har väl aldrig varit starkare än nu. H uvudredaktören gjorde i m itten av m aj en resa genom landet m ed stra n d h u g g i K alm ar, O sk a rsh a m n, L o ftah am m ar, O xelösund, Stockholm och Sundsvall. I den senare staden hade K lu b b M a ritim sitt å rsm ö te och d är d elto g o ck så B ertil Söderberg och Lennart Bornm alm. A rtiklar och förslag till artiklar kom m er också in. Det är svårt att få plats m ed allt trots att vi ökat sidantalet. M en det är ju enbart ett angenäm t problem. Vi har fo rtsatt på den inslagna lin jen m ed up psökande verksam het. D et känns m ycket bra att träffa personer som har intressanta saker att berätta. M an önskar bara att m an hade haft den tiden för tio år sedan! A rtiklarna i förra num ret var tydligen m ycket intressanta. Skonaren D agnys historia har orsakat febril verksam het för att få skutan bevarad till eftervärlden och m an diskuterar nu m öjligheten att låta författaren åka till Piteå för att närm are presentera skutan. D et finns ett starkt intresse där för D agnys b ev aran d e. G u nnar H eik en b ergs b e rä tte lse från sin tid i Consafe väckte även den stor uppm ärksam het. Vi får hoppas att den artikeln leder till fler i ämnet. N u är det som m ar och alla skall koppla av. M en om det blir någon regnig dag, vilket Gud förbjude, så tänk då på Länspum pen och åstadkom något kreativt som vi alla kan få ta del av. Redaktörerna Tidningen får citeras om källan anges. För återgivande av signerade artiklar och illustrationer erfordras dock författarens och redaktionens tillstånd. Förutom tidningen Länspumpen har Västra Kretsen egen klubblokal med stort och omfattande fotoarkiv samt eget bibliotek. Sjökortet på omslaget är sjökort nr 70 Marstrand, kartplåt 1911, utgåva 1 juni Sjöfartsverkets publiceringstillstånd dnr gällande t o m år Tryck Litorapid Media, Göteborg. Omslagsbilden: Bogserångaren Primus vid Ortvikens pappersbruk, väntande pä Klubb Maritims årsmötesdeltagareför återfärd till Sundsvalls hamn. Foto Bertil Söderberg 19 maj Innehåll 3 G ruvbolaget Vieille M ontagne och dess fa r ty g Olle G ustafsson 20 Sjöfarten på B o r å s... K rister Bång 24 I K alm ar N yckels k ö lv a tten... L ennart Rydberg 28 Bilder ur gam la fo to a lb u m... Bertil Söderberg 29 H julångare i norra Bottenviken, 1... A rne sundström 35 Resa till O stasien m ed s / s S u m a tra......t. C a rlsso n /E Fransson 42 B åtarna från L u n d b y... Bertil Söderberg 44 Bogserbåten F. H. K o c k u m...paul N ilsson 46 Till flydda tider å te rg å r... Bertil Palm 48 H orisonten ru n t...redaktör Jan Johansson Stor skutträff i Hunnebostrand I m itten av ju li m ånad 2001 arrangeras en stor skutträff i H unnebostrand strax norr om Sm ögen. D et är eldsjälen L eif A nderberg (tel ) som har inbjudit skutor av olika slag till ett som m arm öte i H unnebostrand. N är dessa rader skrivs har ett tjugotal skutor anm ält sitt intresse, alla olika sorter från Colin A rcher-båtar från N orge till skolskepp, m ånga från V ästkusten. Intresset från allm änheten verkar också vara stort. M an kom m er att hålla till i H unnebostrands södra ham n, där m an tidigare bland annat lastat ut sten till olika delar av världen. I H unnebostrand finns bland annat ett stenhuggarm useum, nybyggt Folkets H us, en stor fin ham n m ed plats för gästbåtar, restauranger, m arina, servicebutiker, bank och post. D et är ett levande sam hälle även vintertid. Ä r D u skutintresserad är Du välkom m en till H unnebostrand i som m ar... Sigge Bergh Minne från skutepoken i Hunnebostrand. Alma gjord av smeden Eyvind Jangefeldt står på Badhuskajen. 2 Länspumpen 2001:2

3 Vieille M ontagne No 2 lämnar Åmmeberg en vacker sommardag vid förra sekelskiftet. Foto frän Gruvmuseet i Zinkgruvan. Gruvbolaget Vieille Montagne och dess fartyg Av Olle Gustafsson De lite äld re farty g sin tressera d e frå n v ä s tra S v e r ig e k o m m e r säkert ihåg de sm å lastfartygen m ed de egendom liga nam nen, som syntes reg elb u n d e t i G ö teb o rg, p å G ö ta älv, i västra delen av G öta kanal och på norra V ättern under tiden G öta kanal var öppen för sjöfart, vilket då var från någon gång i april till slutet av december. Fartygen var av traditionell kanalbåtstyp m en ändå karaktäristiska m ed sina gråm ålade skrov m ed en bred svart rand och nästan yachtliknande fina skick. Skorsten e n v a r sv a rt m ed e tt b lå tt b a n d m ed bokstäverna VM i bandet. N am nen var svåruttalade för en västgöte eller en göteborgare, och inte visste väl folk i allm än h et h e lle r v ad de eg en d o m lig a orden betydde. V illebåtarna sa m an, och så var de också kända i sjöfartskretsar. Vieille M ontagne är franska och betyder "G a m la b e rg e t", o ch fa rty g en tillh ö rd e e g e n tlig e n d et g a m la a n rik a b e lg is k a gruvbolaget "L a Société des M ines et Fonderies de Z inc de la Vieille M ontagn e" b e lä g e t i A n g leu r, en fö rsta d till L ièg e i Belgien. Å r 1857 förvärvade det belgiska bolaget egendom en Å m m eberg vid en v ik i norra V ä tte rn m ed d e ss, sed a n m e d e ltid e n, välkända gruvor. H är byggdes en för den tiden m ycket stor anläggning m ed gruvor i sam hället Z inkgru van och anrikningsverk, adm inistration, lokstall, ham n, direktörsbostad m m i Å m m eberg. Å r 1989 u p p g ick V ie ille M o n ta g n e i U nion M inière. Å ret d ärpå registrerades Vieille M ontagne Sverige som en filial till det belgiska bolaget, och 1993 blev gruvb olaget registrerat som ett svenskt aktiebolag. Efter några nam nbyten blev firm a nam net hösten 1997 Z inkgru van M ining A B. Företag et h ad e då b y tt ägare; 1995 köpte näm ligen den au stralien sk a stork o n cern en N o rth L im ited d et sv en sk a gruvbolaget av U nion M inière. G ru v b o la g e t V ie ille M o n ta g n e synes under hela sin tid i Sverige ha varit socialt sett en föregångare; m an startade apotek, sjukvård, sjukkassa, skolor m m sam t införde en pensions- och begravningskassa fö r såväl tjän stem än som arb etare efter b elgiskt m önster, och detta redan i m itten på 1800-talet. H ela sam hället förändrades också. Från att ha varit en liten bondby uppfördes nu på kort tid m ånga nya och stora byggnader; rosteri, v askverk, kontor, gasverk, hotell (Casinot) m m. A lla dessa hus byggdes m er eller m indre som kopior av m otsvarande byggn ader i A ngleur i Belgien. Å tskilliga av husen står fortfarande kvar. Å r 1916 byggdes en ny herrgård i tegel m ed bru tet tak, ritad av den kände stockholm sarkitekten Ivar Tengbom. D en vackra herrgården finns fortfarande kvar. D en ägs n u m era av d en k ä n d e d ip lo m a te n och författaren Jan M årtensson. M alm en bröts i hu vud sak i de två gruvorn a N ygru v an och K n allagru van och fraktades sedan m ed egen norm alspårig jä rn v ä g d en ca 11 km långa v ägen från Zinkgru van till Å m m eberg, där den anrikades. M alm sligen, som i hu vud sak b e stod av zinkblände och blyglans, transporterades sedan m ed bolagets fartyg till Göteborg för vidare transport m ed Sternhagenbåtarna till Belgien För lagring och om lastning i G öteborg förvärvade bolaget 1860 en tom t på H isingen, närm are bestäm t där G öteborgs Fri Länspumpen 2001:2 3

4 utanför lokstallet, så det är inte så stor risk num era att det skall försvinna. Ljuset är tänt inne i stallet på kvällarna, så m an kan när som helst, även kvälls tid, gå fram och titta, alld eles gratis. Tycker m an om att vandra kan m an följa den gam la banvallen hela sträckan eller delar av den. Den går fram genom m ycket vacker m ellansvensk natur och är väl värd en prom enad. CARLSUND Loket Carlsund var byggt på Motala Verkstad Fotoarkiv Stig Nyberg. ham n nu ligger. H är byggdes lagerbyggnad, b o städ er m m. K ostn ad ern a för de båd a h am n anläggningarna i Å m m eberg och G ö teb o rg in k lu siv e b y g g n a d er och to m tm ark en i G ö teb o rg b e lö p te sig till kr. Bolagets anläggningar i G öteborg exproprierades 1916 av G öteborgs stad då den nya friham nen skulle byggas. M an flyttade då till M arieholm, som ligger lite längre upp i älven m en på m otsatt sida. D är byggd es n y tt kontor, kaj, b o stä d e r m m. På denna platsen kom m an också att stanna i ca 50 år eller tills sjö farten flyttad es till O tterbäcken. K ajen är nu d et enda som finns kvar. M ed u ndantag för d en m od ernisering som gruvdriften och transporterna krävde fortsatte driften på detta sätt i över hundra år. Jag skall här inte gå in något närm are p å g ru v d rifte n o ch m ed d en fö ren a d e detaljer utan håller m ig till i huvudsak sjöfarten. Nya saker började hända på 1960-talet. M an flyttade sjötransporterna från G öteborg till O tterbäcken för vidare transport därifrån till B elgien. D e kortare resorna gjorde att b lott två fartyg erfordrades, och V ieille M on tagn e II ku n d e e fter hand säljas. L ite sen are så ld es d e övriga två fartygen och m alm en transporterades m ed inhyrda fartyg. Efter att under ett år ha transporterat sligen från Z inkgruvan till Å m m eberg m ed lastbil stod 1976 d et nya a n rik n in g sv erk et i Z in k g ru v an färd igt. Järnvägen hade lagts ner året före och nu b lev äv en fa rty g e n ö v erflö d ig a. S lig en kunde transporterades m ed lastbil direkt från Zinkgruvan till Otterbäcken. En bidragande orsak var naturligtvis också att Göta Kanal vid denna tidsperiod hade fått så lite nyttotrafik att m an planerade att ha V ästgötadelen öppen endast 3-4 m ånader per år, något som m an redan gått över till vad gäller Ö stgötadelen. Järnvägen Innan vi går över till att titta på övriga transportm edel några ord om järnvägen. Den var som tidigare näm nts norm alspårig och 11 km lång. D en påbörjades 1857 och öppnades för trafik den 1 ju ni Jä rn v ä g en lad es n er d en 12 ju li B isp året till K n allagru van had e då inte trafikerats sedan Det första loket beställde m an från M otala W erkstad som m an för övrigt hade m ycket affärer med. Loket fick nam net 'C arlsund' efter chefen på M otala W erkstad, den kände Otto E. Carlsund. För övrigt var detta Motala W erkstads första lok. Loket var sexkopplat och ett s k sadel tanklok. Det m åste ha varit en lyckad konstruktion för det var i dagligt bruk i 67 års tid. Å r 1892 in k ö p te s y tte rlig a re e tt lok, denna gång från N ydqvist & H olm i Trollhättan. Det nya loket fick nam net Å m m e berg'. Utöver dessa båda lok har det funnits ett par diesellok och några dressiner. D e t fa n n s i p ra k tik e n in g e n a llm ä n godstrafik eller passagerartrafik, m en viss transport av gruvarbetare och bolagsgods m ellan Å m m eberg och Zinkgruvan förekom fram till i början på 1950-talet. D e två ån gloken finns fo rtfaran d e att b e s k å d a fö r d en so m ä r in tre s s e ra d. 'C arlsund' står på Järnvägsm useet i G ävle och Å m m eb erg ' står i sitt gam la lokstall i sam hället Å m m eberg. Å m m ebergsloket är i m ycket fint skick, beroende på att m an hade tänkt sända det till Belgien i sam band med bolagets 150 årsjubileum och därför rustade upp det ordentligt. En lågkonjunktur m ed d ärav fö ljan d e p risras på zink gjorde att hela saken inställdes. D et fin n s inte en m eter jä rn v ä g ssp å r Övriga kommunikationer Vad gäller övriga kom m unikationer, förutom sjöfarten, hade naturligtvis bolaget järnväg, truckar och hissanordningar för transport av m alm en nere i gruvorna. Ovan jord har det funnits hästar och t o m oxar för transport av m alm en fram för allt vid rosthyttan när denna var i drift. D et har naturligtvis också funnits bilar. D en första bilen var av m ärket M inerva. Inte så konstigt då M inerva var en belgisk tillv e rk a re av ly x b ila r fram till an d ra världskrigets utbrott. Vart bilen sederm era tagit vägen är m ig obekant. Sjöfart K apten Lindquist, m era om honom längre fram, m ed d elar a tt red an m id so m m a r dagen 1857 anlände det första ångfartyget till Å m m eberg. Tyvärr u p p ger han inte fa rty g e ts n am n ; k a n sk e d ä rfö r a tt han m åste ha fått up pgiften i andra hand, då han föddes Som om näm nts på annan plats i denna artikel påbörjad es ham nen i Å m m eberg väntan på att kunna sätta in egna fartyg på m alm trafiken till G öteborg inhyrdes skutor och en och annan ångare. N ågra skutor som om näm ns i arkivhandlingar är: Adrian, Activ, Emm a, Felix, Hertigen, Pojken och Zepora. Skutorna började gå 1860 redan innan ham nen var färdig. Å r 1864 lastad e ån g fartyg et A sk ersun d som första ångare. U nder årens lopp kom m an att till och från hyra in farty g för transport av m alm. På ett ställe i arkivet näm ns s /s N erike. Sam tidigt kan näm nas att fartygen givetvis också transporterade s ty c k e g o d s fö r b o la g e ts rä k n in g frå n G öteborg till Å m m eberg. Kol till rosthyttan, för uppvärm ning av byggnader och för drift av ångloken var fram till efter andra världskriget en inte obetydlig last. Bolagets sk o g ar p ro d u cerad e o ckså råv aro r som skulle transporteras till sina köpare. Resor m ed "p ro p s", torde vara vad vi i dag kallar m a ssaved, tran sp o rterad es b l a till Jö n köping. Vissa resor tog m an också råvaror till H am m ars glasbruk som returlast. I detta sam m anhang kan det vara på sin p lats a tt n äm na att fa rty g e n o ck så tog p assag erare. D etta gälld e d els p ersoner m ed anknytn in g till b olaget, d els också b etalan d e p assagerare. M an ku nde resa både i salong och som däckspassagerare. 4 Länspumpen 2001:2

5 Kapten L indquist har gjort en sam m anställning över de passagerare han m edtog på V M N o2 under åren H ans uppdelning ser ut enligt nedan: År Bolagets Ö vriga salongs- & däckspassagerare personer personer Sum m a U tlänningar: *) Fraulein Clara M uller (Stollenw erk) Fraulein M K irchner (D irektör Bekk) H err+fru+gosse K ynartz (Schm idt) Fru K arkutsch+2 flickor (D irektör Bekk) Fräulein Lichen Crom e (Stollenw erk) Fraulein H edvig Becker (Stollenw erk) Fraulein Selm a Stachely (Tillem ans) Fraulein E Feldtm an (Stollenw erk) Fraulein H eberte (Stollenw erk) *) N am nen inom p aran tes är d irektörer eller högre tjänstem än. M an får väl anta att passagerarna var gäster till dessa personer. Slutligen tillägger Lindquist: Å r / 7-6 / 7 var m in far och m or med. D et finns också anteckningar om resor till olika platser vid norra Vättern då m an häm tat eller läm nat p assagerare, i regel högre utländska (belgiska) gäster. B lan d L in d q u ists a n te ck n in g a r fin n s också en lista över sju m era fram stående p assagerare, några m ed fruar, som varit m ed under dessa år. O m de är inräknade i antalet ovan eller ej fram går dock inte. Tittar m an på passagerarlistan ser m an att det var anm ärkningsvärt m ånga bolagspassagerare under 1914 och Kan det vara så att det är utlänningar m ed fam iljer som väljer att åka hem nu när det är krig ute i Europa? I de anteckningar och dokum ent jag tagit del av finns det dock inget som styrker dessa antaganden. Ö vriga passagerare kan, åtm instone delvis, vara em igranter som på detta sätt kom Den första båten fick namnet Vieille Montagne, senare med tillägget N ol. Foto ur Robin Holmstedts samling i Klubb Maritim Västra Kretsens arkiv. till G öteborg på ett billigt vis. Eller är det m anget ty direktören valde att resa tillbaka lokalt folk som följde m ed en kortare bit på sam m a sätt. Detta var sannolikt enda t ex för att hälsa på släkten i K arlsborg eller gången som ett av bolagets fartyg fick gå Töreboda! M ånga frågor hopar sig när man tillbaka till Å m m eberg utan att först lossa b ö rjar granska ett b olags göran d en och lasten! Befälhavaren, kapten PA. Lindquist, låtanden. den här om talade Lindquists far, fick som Det förekom också lustresor med tjänstem m inne av G enerald irektören m ottaga en ännen och d eras fam iljer till olika platser d yrbar belgisk kaffeservis. ru nt V ättern, t ex M edevi, V adstena och Bolagets egen sjöfart kan sägas börja m ed Hjo. På resorna hade m an i regel m usik och att V ieille M ontagne anländer till Å m m e m an dansade på lastluckan. Dessa lustresor berg den 29 ju lil8 6 5 från M otala W erkstad förekom främ st under Bekks och W ibels d är hon b yggd es. Farty g et had e byggts tid. Bistrare tider följde tydligen sedan. Den under up psikt av kapten P.A. Lindquist, m er lättsam m a galliska livsstilen m ärkte som sedan blev fartygets första befälhavare. m an m indre av allt eftersom det blev fler H on avgick dagen därpå m ed 208 ton svenskar i ledningen. D et bör näm nas att m alm på sin första resa. Fartyget var med denna trevliga sed trots allt togs upp igen största sannolikhet utrustad med en enkel e fte r an d ra v ä rld sk rig e t. D en te k n isk t högtrycksm askin. ansvarige för fartygen, Bengt N orefors, tog N ästa steg in träffar 1876 då b o lagets initiativet till en årlig resa från Vassbacken direktör, Schw arzm ann, kan ta em ot nästa vid sjön Viken och till Å m m eberg. Resan fartyg, också från M otala W erkstad. Detta gjordes i tjänstem annaföreningen Casino- fartyg, som i sitt ursprungliga skick, av klubben regi. I början åt m an m iddag på bilder att döm a, ser ut att vara m ycket likt K analhotellet i K arlsborg; senare hade m an V ieille M ontagne nu med tillägget N o l, m at m ed från Brukshotellet (Casinot). döps till V ieille M ontagne No2. En resa är särskilt värd att om näm na. År VM N o2 kom att bli ett "happy ship " och 1874 b esökte den belgiske generald irektören seglade på kan alen, insjöar, i finska farföljdes Louis de Sin^ay Å m m eberg. H an åtvatten och de stora haven ända tills hon av "fam ilj och stor s v it" H ela sällskapet förliste i K aribiska havet H är är på inklusive d en svenska direktören sin p lats a tt in fo g a n å g o t om farty g ets åkte till G öteborg m ed båt. H ela båten gjordes num rering. Fartyget fick i dopet nam net i ordning. M an planade ovanpå m alm VM No 2. Sam tidigt döptes VM om till VM lasten m ed brän nm alm, s k grillé, v ilket No 1. Förm odligen för att vara konsekventa täcktes med brädor. O vanpå detta ordnade döpte m an om V M No 2 till V M II i början m an sovplatser m ed hjälp av bräd or och på 1950-talet. Trean och fyran hade ju redan presenningar. M atfrågan hade den svenske från början fått rom erska siffror. direktören ordnat så att festm åltider stod Vieille M ontagne N o2 var det fartyg b o färdiga att avätas i Töreboda, V änersborg laget valde för att föra kung O scar II och o sv. V ädret var idealiskt och passagerarna dåvarande kronprins G ustaf med uppvaktning triv d es ty d lig en u tm ärk t m ed a rra n g e från A skersund till Å m m eberg då de Länspunipen 2001:2 5

6 besökte Å m m eberg och gruvorna i Zinkgruvan den 7 juni D en 5 ja n u a r i u n d e rte c k n a d e direktör O tto Torell kontraktet m ed M otala W erkstad om b yggan d et av en ångare i järn. Fartyget fick nam net V ieille M ontagne III och anlände till Å m m eberg den 24 ju ni sam m a år. K apten W ilhelm Lindquist m eddelar i sina anteckningar att fartyget b yggd es "u n d er m itt ö v erin seen d e och anvisningar". Kapten Lindquist blir fartygets första befälhavare och, får m an förm od a, red eriets flaggskep p are. En icke angiven dag 1916 avgick fartyget på sin första resa m ed m alm till Göteborg. Sam m a år bytte m an ut ångm askinen i V M N o2 m ot en Bergsundsm otor. A rbetet u tförd es också då på M otala W erkstad. Bolaget var även i detta avseendet en pionjär. De dåliga tider som rådde under första världskriget avspeglade sig också häruppe. Kapten L indquist m eddelar att 1918 gick V M N o2 inte m ed m alm utan lastar ved uppe i norra Vättern, förm odligen för bolagets räkning. Tidvis var fartyget upplagt på grund av oljebrist. Ny fyr anlades Som ett exem pel på hur bolaget och dess personal tog initiativ till och genom förde olika projekt m ed egna m edel må näm nas M åkhällans fyr i N orra Vättern. Å r 1921 skrev kapten W Lindquist, s/s V ieille M ontagne III, till K ungl Lotssty- relsen m ed begäran att bolaget skulle få uppföra en fyr på M åkhällans skär m ittem ot Bastedalen i Norra Vätterns skärgård. Efter tre m ånader fick kapten Lindquist svar från Lotsdirektör Erik H ägg att fyren fick u p p fö ra s på v illk o r a tt d en a lltid u n d erh ö lls av b o laget. E n jä rn stä lln in g tillverkades på bolagets verkstad och en fyrlykta inköptes från Aga. Lyktan var av 6:e ordningen och lyste m ed vitt sken. Den kostade 800 kr. M an hade tidigare tillskrivit Kungl. Lotsstyrelsen m ed begäran om en fyr på ovannäm nda plats m en fått beskedet att inga m edel fanns att tillgå. Då som nu! D en 28 novem ber 1922 var lotskap ten K arl S u n d h o lm från K a lm a r u p p e och avsynade fyren. Sedan vissa avskärm ningar gjorts godkände han den. Efter ett inledande skede sköttes fyren av m askinisten på m /s VM N o 2. M an kan fortfarande hitta den i senaste sjökortet över V ättern m en den lär inte underh ållas av gruvbolaget längre. Motorbyte Å r 1921 v ar det dags för utbyte av den första m otorn i V M N o2. En 2-cylin drig Bolinder fartygsm otor installerades, denna gång m ed hjälp av eget folk. Bergsunds- m otorn blev således bara fem år gam m al Vieille M ontagne N ol med full last på Vänern. Sjöfatsmuseets i Göteborg arkiv. innan det var dags att byta ut den. De tidiga m otorerna var förvisso inga under av driftsäkerhet. Nytt fartyg N ästa stora händelse vad gäller sjöfarten är inköpet av ett nytt fartyg år Nu passade m an på att i sam band m ed nedläggningen av Thorskogs varv köpa den där liggande och på spekulation byggda ångaren Ester. Fartyget var byggt 1921 m en had e legat u p plagd på varv et tills O tto Torell köpte det den 15 novem ber Det nya fartyget fick nam net Vieille M ontagne IV. Inköpspriset var kronor. P raktiskt tagit direkt efter köpet lades ångaren V ieille M ontagne N o l upp på L ö d ö se V arv d it m an o ck så h a d e fö rt Vieille M ontange IV efter köpet. D et sistnäm nda var inte så krångligt som m an kan tro då Lödöse varv låg m itt em ot Thorskogs varv i Göta älv ungefär 4 mil norr om G öteborg. V M IV byggdes om för att passa för rederiets m alm fart, m an installerade barlastankar m m. D en 12 m aj året efter registreras fartyget. M an får väl anta att om byggnaden var klar då. Båda varven är num era nerlagd a m en spåren av varvsverksam het syns tydligt, fram för allt naturligtvis vid Lödöse varv Vieille M ontagne No 2 på en tidig bild. Observera de ihoprullade seglen och den helt öppna bryggan. Bild från författaren. Länspumpen 2001:2

7 m en även vid T h o rskogs varv om m an tittar noga. Ä nnu på 1960-talet såg det spöklikt ut m ed sina tom m a och förfallna b y g g n a d e r, m en m a n k u n d e m ed lite fantasi föreställa sig ganska väl hur det hade sett ut 40 år tidigare. Först i april 1928 lyckades m an sälja VM N o l. K ö p are v ar k o n su l E.H. E d m an i M arstran d. M an fick k ro n o r för ångaren. Priset och litet av vad L indquist skriver m ellan raderna tyder på att fartyget kanske inte var i så värst bra skick. Fartyget avgick från Lödöse varv den 14 m aj 1928 på sin fö rsta resa fö r d en nya red aren genom Göta kanal till Stockholm. Å r 1929 hade m an en ovanlig last. VM III skulle transportera lokom otivet 'C arlsund' från Å m m eberg till M otala. Vi låter kapten Lindquist berätta: " ~ 1 /1 0. T ransp orterad e jag m ed V M III Å m m eb erg s g am la L o k o m o tiv Carlsund till M otala W erkstad. D et intogs vid R ochebryggan m ed elst ett sticksp år ned till kajen. Illan lastad m ed 100 Tons m alm och lad e sig v id R o ch eb ry g g a n, fö rtö jd e sta b ilt, fy lld e v atten i b a rla stta n k a rn e, tills fa rty g e t stod sta d ig t på sjöbotten (Bottens beskaffenheten kände jag) sedan fylldes främ re delen av lastrum m et m ed stap el av järn v äg sslip ers jäm s m ed luckkarm en, därpå lades tvärs över fartyget grov järnvägsrails. Loket rullades nu om bord och su rrad es m ed kettingar m m. Allt detta utfördes av folk skickat från M otala W d. Vattnet pum pades ur tankarne och fartyget låg bra trim m at. A nlände till M otala W d; där rullades det direkt på en sto r e x tra jä rn v ä g s v a g n fö r a tt tra n s porteras till Stockholm, att visas på Statens Järnvägars utställning m ellan den 6 / /1 0 = 100 årsdagen. B VM skänkte det sedan till dess m u seu m." I en av kapten Lindquists anteckningsböcker finns ett foto taget av en m otalafotograf som bekräftar händelsen. Å r 1930 den 9:e decem ber [inte 9:e oktober som det står i kap ten L indquists anteckningar] hän d er ett allv arligt haveri. Å ngaren V ieille M ontagne III kolliderar i G öta älv m ed d en tyska ångaren K ressman. VM III sjunker och hela besättningen, 9 m an och 2 kvinnor räddar sig lyckligtvis i fartygets eka som låg på däck. Då fartyget sjönk på några m inuter had e det aldrig funnits tid att sjösätta livbåten. Bärgningen var tydligen rätt kom plicerad och först den 3 januari påföljande år flöt VM III igen. Efter att ha lossat lasten i G öteborg reparerades fartyget på Lödöse varv och kom tillbaka till Å m m eberg först den 8 maj 1931 dagen efter avgången från varvet. K anske isen ju st hade gått upp då. K ostnaden för haveriet b elöp te sig till :63 kronor, fördelade enligt följande: B ärgn in gen kronor, L ödöse varv Den tungt lastade Vieille M ontagne III sätter djupt i Vänerns dyningar :68 sam t M otala W erkstad 7300:95 kronor. E tt par år i b ö rjan på 1930-talet ligger ångaren V ieille M on tagn e IV up plagd; utan tvivel på grund av depressionen. En liten fundering här, det är det nyaste fartyget m an lägger upp, det är också detta fartyg som långt senare blir det första, efter V M N o2, som får motor. Kan det vara så att VM IV som är utrustad m ed en s k Thor- skogsm askin, alltså en m askin konstruerad och byggd på varvet som är orsaken? Var den m indre ekonom isk än M otala m askinen i VM III? I början på seklet hade man en konstruktionschef på Thorskogs varv, som konstruerade den m askin, som sedan de flesta av varvets fartyg, var utrustade med. M annen återvände sedan till N orge och lär där ha varit inblandad i arbete med en n o rsk g a stu rb in. M en om d etta v et kanske någon av läsarna mer. D et står en del om m annen i en uppsats om T h o rsk o g s v a rv so m skrevs i G öteborg i början på 1960-talet. En gam m al kanalbåts- sjöm an som jag arbetade ihop m ed för m ånga år sedan berättad e att m an k a lla d e T h o rs k o g s - m askinen för 'K alvben' på grund av de e g en dom liga slidrörelserna. D essa ty ck te m an lik nade en kalv som skuttar. Som en parentes kan näm nas att bogserbåten R ex i H a llsta h a m m a r troligen är det enda nu existerande fartyget m ed en T horskogs- m askin. Å r 1937 är det ånyo dags att byta m otor i VM No2. D enna gång kom m er m otorn från Eskilstuna, där M unktells M ekaniska Verkstad nu har gått ihop m ed Bolinders i Järfälla och bildat Bolinder-M unktell. Även nu insätts m otorn i Å m m eberg, m an har ju fått en viss vana. H är slutar den gode kapten Lindquists anteckningar, och det blir svårare att följa vad som händer hos Vieille M ontagne och med deras fartyg. Av handlingar i arkiv vet vi att VM N o2 var upplagd hela, eller större delen av andra världskriget, och sattes åter i trafik hösten A nledningen var dels brist på bränsle, fartyget var ju m otordrivet, d els så kunde ju inte m alm skeppas till Belgien eller Tyskland i sam m a om fattning som i fredstid. Från handlingar i arkivet Vieille M ontagne IV korsar järnvägen i Töreboda. Del av vykort ur Bertil Söderbergs samlingar. Länspumpen 2001:2 7

8 fram går att direktör O tto Torell fick arbeta m ycket med att låna upp pengar för gruv ans d rift, d elv is m ed m alm lag ret som säkerhet. Under kriget lade m an upp stora m alm lager i Åm m eberg, delvis endast täckta av något slags tyg som hölls på plats av långa slanor av trä berättar direktör Sven Torells son Otto. U nder krigstid en fick de två fartygen som var i gång eldas m ed ved. M an använde allt trä m an kunde få tag i, rivningsvirke från gam la lador och annat som gjorde livet surt för eldarna. Å r 1951 byter m an åter en gång m otor på V M N o2, nu för sista gån gen under tiden i bolagets ägo. En engelsk L ister 4- cylidrig dieselm otor m ed växel m onteras nu och blir, efter en del krångel m ed växeln, den m otor som håller längst i fartyget. Besättning Vid denna tid hade de ångdrivna fartygen 11 personers besättning. N äm ligen: Befälhavare Styrm an M askinist Rorgängare 3 däcksm än 2 eldare Restauratris K öksbiträde (över 18 år). Ibland fanns också en kanalstyrare, han ersätter då en av däcksm ännen. Ingen dålig besättning på ett fartyg som lastade styvt 200 ton! M en jag är alldeles övertygad om att besättningen jobbade m inst lika m ycket som besättningen i ett m odernt tankfartyg på ca ton. M an får i dag gå till ett så stort fartyg för att få en jäm förbar besättningsstorlek. I övrigt är väl bara att tillägga att d et var en förste eldare och en andre eld are. F arty g en v ar h ela å n g p erio d en koleldade. Förste eldaren fick också sköta m askinen då den ende m askinisten fick en välbehövlig vila eller skulle äta. Jag känner för honom! D äcksfolket och eldarna bodde förut, de övriga akter ut. D et fanns en liten salong och en liten befälsm äss akterut. M anskapet åt förut i anslutning till sina bostäd er från början säkert en eller två skansar, på slutet tre hytter. Spisen var vedeldad och så hade m an ett isskåp. På senare år installerades gasolspis och dito kylskåp. För yngre läsare kanske det är på plats att tala om vad ett isskåp är för någonting. På vintern sågade m an på sjöarna upp is i stora block. Dessa förvarades i m agasin (islador) noga isolerade m ed sågspån. På som m aren tog m an undan för undan ut isen och stoppade in ett b lo ck i issk åp et, d är sed an m at och dryck hölls kall i några dagar innan det var dags att stoppa in ett nytt block. M an får heller inte glöm m a att det vid denna tid inte fanns två besättningar utan Maskinrummet på Vieille M ontagne II. Bilden sannolikt tagen i samband med installationen av Listermotorn. Bild från författaren. m an arbetade hela tiden fartyget var i gång, d v s från det kanalen öppnade i a p ril-m a j till den stängde i decem ber eller när det nu frös till så trafiken om öjliggjordes. Befälet var årsanställda m edan m anskapet m önstrades av när säsongen var slut, och nytt folk m ö n stra d es p å fö lja n d e vår. T rots detta förfarande, som var vanligt i kanalbåtarna, så återkom m ånga år efter år. U nder vintem kunde den årsanställda besättningen och även de övriga sysselsättas m ed underhållsarbete. Maskinbyte I början på 1950-talet byter m an ut ångm askinen i VM IV (IV:an nu igen) m ot en June-M unktell råoljem otor. N ågra år senare, 1957, är det VM III:s tur att bli m otori- serad. H on var då troligen det sista ångdrivna lastfartyget på Göta kanal. H är installerad es två A lbin dieselm otorer, trolig en typ G 62. M otorerna d river via en gem ensam växel en propeller m ed vridbara blad. A rrangem anget var inte helt lyckat då m an fick p roblem m ed att få de två m otorerna att dra jäm nt. I sam band med m otordriften m inskades b e sä ttn in g e n, m en d en v a r fo rtfa ra n d e ganska stor enligt dagens sätt att se det. V ieille M ontagne II, som hon nu kallas efter nam nbyte något av åren efter 1951, hade troligen nästan lika stor besättning som ångarna. Författaren till dessa rader m inns en dag på sent 1950-tal eller tidigt 1960-tal då han stod vid en av slussarna i Trollhättan och såg fartyget gå ut ur slussen. Till författarens stora förvåning går befälh avaren fram till en m askintelegraf och slår fram i m askin varefter m an kunde höra det om isskännliga ljudet när en dieselm otor som startas m ed kom prim erad luft går igång. D et m åste alltså ha funnits en m an i m askinrum m et! I arkiv har jag funnit att i m itten på talet hade VM III 7 m ans besättning och VM IV 8 m ans besättning. Av handlingarna fram går också att köksp ersonalen är reducerad till en kvinna. VM III som har vanliga dieselm otorer av lastbilstyp har nu bara en m askinist och även han hade det fö rm o d lig e n g an sk a b ra n ä r väl fö rsta tidens ofrånkom liga krångel rättats till. VM IV har 8 m an, här krävdes en m askinist, förm odligen m ed en blygsam behörighet, s k 'sp akryckaren' sam t en m otorm an. Vid ett besök om bord som m aren 2000 kunde jag ko n statera att det fann s en m askin telegraf i m askinrum m et, och ägaren berättade att den på bryggan b livit stulen vid ett inbrott om bord. I så fall stäm m er siffrorna. Som jäm förelse kan näm nas att m an för ett par år sedan kunde läsa ett reportage i W estm an lan d L äns T id n in g från m /s S yd fart som då gästad e V ästerås. D etta fartyg, som är av ungefär sam m a typ som Vieille M ontagne-fartygen torde vara välkänt för de flesta av läsarna. M an hade tre m an s b e sä ttn in g, v a ra v en v ar i å ttio årsåldern och var förbjuden av befälhavaren att gå upp på däck när det blåste. En klok skeppare! Bareboatcharter N ågra år in på 1960-talet prövar m an ett nytt sätt att driva fartygen. Ett slags bareboatcharter. R ederiet står för allt underhåll av fartygen, försäkringar m m. Befälhavaren få r b e ta lt p e r ton fö r d en frak tad e m alm en m ot att han står för kanalavgifter, personalkostnader, bunker, proviant, ren 8 Länspunipen 2001:2